Intervju om aktiv förvaltning med två 5-stjärniga fondförvaltare

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Ett specialavsnitt om aktiv förvaltning
2. Varför jag ville ha en kompetent motpart
3. Välkomna Henrik och Andreas
4. Att bjuda hem mörka sidan
5. Varför hela världen att välja på
6. Bolagens tillväxtfas, vår sweet spot
7. Att komma utifrån kan vara en styrka
8. Statistiken mot aktiv förvaltning
9. Har den lille spararen någon chans?
10. Den genomsnittliga spararens misstag
11. Vad gjorde ni under 2008?
12. Aktieintresset hemifrån
13. Sticker ni ut som fondförvaltare?
14. Hur ser en arbetsmånad ut?
15. Småspararens begränsningar och möjligheter
16. Favoritföretag: smink och skönhet
17. Betalningsbolag och Wirecard
18. Varför smarta lösningar liknar varandra
19. Den stora apparaten hos de stora husen
20. Berlinlägenheten som referensram
21. Det längre tidsperspektivet
22. MiFID 2 och utslagningen av analys
23. Vart är fondmarknaden på väg?
24. Hur skulle ni placera era egna pengar?
25. Etiken som avgörande kriterium
26. Tracking error och informationskvot
27. Incitamenten bakom förvaltningen
28. Vad gör vanliga sparare för misstag?
29. Vad de förmögna gör rätt
30. Råd till en som tvivlar på sig själv
31. Två vägar in: kompetens och screen
32. Etik och hållbarhet utomlands
33. Korruption och magkänsla
34. Avrundning: misstag och tålamod
35. Vad är sant för er som ingen annan håller med om?
36. Hur konstiga är ni på en skala?
37. Wall Street och drömmen från Hörby
38. Boktips på slutet
39. Tack och avrundning av intervjun
40. Världen är inte svart och vit
41. Det vi var överens om
42. Där vi var överens och där vi var oense
43. The game is on
44. Avslutning och nästa vecka

Ett specialavsnitt om aktiv förvaltning

Jan: Välkommen till RikaTillsammans-podden avsnitt 36. Idag har vi ett lite specialavsnitt. Du och jag tänkte bara ge en kort introduktion innan vi kommer till huvudinnehållet. Det är vår intervju med de två fondförvaltarna Henrik Milton och Andreas Brock. De förvaltar den här fonden Coeli Global Selective, som är en sådan där aktivt förvaltad global fond med fem Morningstar-stjärnor.

Caroline: Ja, det här har du sett fram emot hur länge som helst.

Jan: Ja, det har jag. Så jag känner mig lycklig som ett litet barn. Nej, men det handlar ju om så här. Jag är en varm förespråkare av det man kallar passiv förvaltning. Alltså motsatsen. Det vill säga, om man kan sammanfatta alla investeringsstrategier i två frågor: kan du hitta undervärderade bolag, eller kan du hitta bolag som kommer gå bättre i framtiden? Ja eller nej? Kan du förutsäga hur marknaden kommer gå? Ja eller nej? Och jag är en sådan som svarar nej, nej. Jag vet inte vilka bolag som kommer gå bra i framtiden, jag kan inte förutsäga marknadsrörelser.

Jan: Det man kan göra under de förutsättningarna är att köpa alla bolagen och sedan följa sin strategi med regelbundet månadssparande över långa tidsperioder. Då får man bra avkastning. Teorin är att om jag har hundra kronor och fördelar dem på tusen bolag, lägger några ören i vissa bolag, så kommer några av de här tusen gå dåligt, några kommer gå bra, men summan kommer gå som genomsnittet. För varje år jag går som genomsnittet får jag en bra avkastning, eftersom de flesta underpresterar mot genomsnittet över tid. Det är min filosofi, den här passiva förvaltningsstrategin.

Det största misstaget man kan göra när man är övertygad om någonting, det är att sluta lyssna på dem som har en annan åsikt.

Jan: Men när man pratar med en aktiv förvaltare, som Henrik och Andreas, så är de precis tvärtom. De säger: nej, vi kan faktiskt hitta de bolagen som är undervärderade. Vi kan hitta de bolagen som kommer gå bra i framtiden. Det är precis tvärtemot mig. Det är det här jag har längtat efter.

Caroline: Ja, men framförallt är det spännande att få höra vad de har för argument.

Varför jag ville ha en kompetent motpart

Jan: Ja, och framförallt det jag gillade var att jag ville ha någon att diskutera det här med. Någon som är kompetent, som har erfarenhet. Att bara hitta någon som har en annan åsikt, det är bara att gå ut på Twitter eller i kommentarerna. Andra åsikter finns det gott om, men det finns få som har läst samma böcker. De har 40 års erfarenhet tillsammans av det här. De har lagt alla sina egna pengar i den här fonden, och som de själva säger: vi har satsat hela våra karriärer.

Caroline: På det de andas.

Jan: De lever och andas det här. Så det är inte bara att de tycker någonting annat, de är committade. De har satt sina egna pengar i det. Och framförallt har de resultaten. Henrik har till exempel förvaltat sju av åtta år med fem stjärnor på sin fond. Den här Coeli-fonden kom på första plats av 120 fonder första året, och nu har den fem stjärnor. Så man kan verkligen säga att de har track record för att ha den här diskussionen. Vi hoppas att du kommer gilla den här intervjun lika mycket som vi.

Jan: Två saker vill jag säga innan vi kör igång. Det första är att när vi träffades och spelade in det här hade vi inget samarbete. Det var bara att vi ville diskutera på ett värdigt och schyst sätt, där vi kan lära av varandra. Sedan, efter att vi spelat in avsnittet, gillade vi dem jättemycket, så vi har valt att investera en del av våra pengar i vår lekportfölj. Lite. Vi har delat upp våra pengar i en lekportfölj var, och en passiv del. Så vi har inte ändrat strategi eller något, det är fortfarande same same. Men vi har valt att lägga lite pengar i det här.

Jan: Det andra var att efter det här avsnittet och artikeln har Coeli, fondbolaget, valt att gå in och sponsra artikeln och avsnittet. Framförallt för att det var så mycket som gick åt skogen under inspelningen. Det var första gången vi skulle spela in en intervju med fyra personer. Mickarna slutade funka. Det blev osynk på ljud och bild. Vi har haft ett litet kaos här. Ljudet och videon är bra i 99 procent, men sedan är det typ fem, sex tillfällen då vi börjar prata i munnen på varandra. Fyra personer skrattar och pratar i munnen, och då går ljudet åt skogen. Det blir så här ekogrejs i fem, tio sekunder. Så I'm sorry, jag lovar, nästa gång vi gör en intervju med fyra personer kommer det funka bättre. Nog om det. Hoppas du gillar den här intervjun. Här kommer den.

Välkomna Henrik och Andreas

Jan: Idag är det dags för avsnitt 36, och idag är vi inte själva, Caroline, utan idag har vi med oss Henrik och Andreas. Varmt välkomna. Tack så mycket. Det här är jätteroligt. Jag har sett fram emot det här avsnittet faktiskt i flera år, även om det bara är några veckor sedan vi träffades. Ni förvaltar ju den här Coeli Global Selective, som är en global fond. Den har fått fem stjärnor på Morningstar. När jag läste om det första året var den rankad etta av 120 fonder. Tanken är att vi idag ska prata lite om det här med aktiv och passiv förvaltning.

Jan: Om jag tar en kort introduktion. Andreas, du har varit fondförvaltare på Nordea, Capital Group i London, du har varit på ABB, varit på London Business School, du har skrivit en bok om aktiv förvaltning, och sedan en massa andra roliga saker, som att du har lärt dig kinesiska. Du är född på Kulladal, så då har jag en Malmöbo till. Det är jättekul. Är det något jag ska tillägga i presentationen av dig?

Henrik Milton: Nej, men kan vi säga att jag köpte mina första aktier när jag var sju år gammal? Jag följde med mamma till banken. Köpte Modo. Det heter Holmen idag. Det har alltid varit aktier sedan dess. Mina barn köpte också aktier i samma bolag, när de också var sju år. Men det har varit aktier. Jag är en aktienörd från Skåne, bott utomlands i Kina, Schweiz och så vidare, och jobbar nu tillsammans med min vän Henrik Milton.

Jan: Precis. Och om jag ska presentera dig, Henrik. När jag tittade på din LinkedIn-profil såg jag att du har förvaltat fonder sedan 2001.

Andreas Brock: Stämmer.

Jan: Flera av de här fonderna du har förvaltat har haft fem stjärnor. Det måste vi komma in på sedan, för jag tycker det är så coolt. Men du har varit på SEB, Kappa Nordic också, pluggat på Lunds universitet, varit på ABB. Och sedan fick vi precis höra att du har byggt tre hus.

Andreas Brock: Och sedan har jag en examen från KTH. Jag har läst väg- och vattenbyggnadsingenjörsprogrammet. Jag har varit både militär- och civilflygtekniker dessutom. Så teknik och ekonomi, det brinner jag för.

Att bjuda hem mörka sidan

Jan: Ja, coolt. Anledningen till varför jag har sett fram emot den här intervjun länge är att, om jag skulle överdriva lite, det nästan är som att bjuda hem djävulen. Eller nej, så här, bjuda hem Star Wars mörka sidan. För ni gör ju precis det där som jag brukar avråda från. Jag brukar säga: man kan inte förutsäga framtiden, jag vet inte vilka bolag som kommer gå bra, så då köper jag hellre allihop. Då vet jag att några kommer gå dåligt, några kommer gå bra, men som helhet får jag genomsnittet. När vi pratar om den bästa fonden 2018 gillar jag fonder som har så här 1 600 bolag, 2 000 bolag. Tittar man på er fond gör ni precis tvärtom. Ni har typ 30 bolag i er fond. Ni måste uppenbarligen tänka helt annorlunda än hur jag tänker.

Henrik Milton: Jag tror det första, när vi diskuterar det här, Jan och Caroline, är att vi har annorlunda mål. Vi debatterar ofta.

Caroline: Vi vill inte tjäna pengar.

Henrik Milton: Jag tror vi båda vill tjäna pengar. Men det kanske finns lite olika ambitionsnivå. En ambitionsnivå, om du köper en global fond, en bredare, är att ni över tid, om man tittar statistiskt och historiskt, kan göra 10 procent per år. Ni måste vara uthålliga och inte få panik, men det är kanske det ni kan göra, 10 procent per år, inklusive 2 procent inflation och 2 procent utdelning. Vi har en annan ambition. Vår ambition är att göra 15 procent per år. Det är över tid. 10 procent jämfört med 15 procent på en längre tidshorisont gör enorm skillnad.

Jan: Det är en jättestor skillnad.

Henrik Milton: Det handlar om att ha en pension på en miljon eller tre miljoner, om man tittar tjugo år framåt i tiden. Frågan är då, om det är vår ambition att nå 15 procent per år, hur kommer vi dit? Där har vi satt upp fyra olika regler. Vad våra bolag ska uppfylla för att vi ska kunna göra det. Först måste det gå bra för alla våra företag. I dina 1 500 företag finns det massor med företag som inte går så bra. Ericsson kan vi heta det. Vi gillar inte de företagen, utan vi gillar när det går bra. Sedan gillar vi företag som har väldigt hungrigt management och starka balansräkningar, och ytterligare några kriterier. Så vad vi gör är att vi väljer ut de företagen som vi verkligen tror på.

Varför hela världen att välja på

Caroline: Och då stannar man inte i Sverige?

Henrik Milton: Nej, precis. Vi har försökt använda vår fonds angreppssätt på den svenska börsen. Men vi kan inte hitta 30 företag i Sverige där vi säkert kan växa med 15 procent per år. Får vi hela världen att välja på är det mycket enklare. Sedan hade du en bra poäng med index, att det är 1 500 företag.

Andreas Brock: Jo, det är ju så här att om man är index så kan man ju inte heller slå index. Det är det som är grejen. Jag lyssnade på ett av dina avsnitt där du sa att man investerade tio öre i varje aktie. Så därför tänker vi: varför inte samla ihop de här tio-öringarna och stoppa dem i de bästa företagen? Då investerar du kanske två kronor i stället. Då får du exponering mot företag som är lönsamma, växer och har växande vinster.

Jan: Med ökad risk, väl?

Andreas Brock: Nej, med mindre risk.

Jan: Det är ju det här som är ganska spännande. Det är väl egentligen här man skiljer sig. Jag kommer ihåg en bok jag läste, jag tror den heter Asset Allocation, där man säger att man i princip kan beskriva alla investeringsstrategier i två frågor. Det ena: kan jag hitta undervärderade bolag, ja eller nej? Kan jag förutsäga marknadens rörelser, ja eller nej? Beroende på hur man svarar på de här fyra alternativen får man fyra olika investeringsstrategier. Jag är den som svarar nej, nej. Kan jag hitta undervärderade bolag? Nej. Kan jag tajma marknaden? Nej, det kan ni inte heller. Det leder till den passiva strategin. Jag tolkar det som att ni säger ja, ja, eller framförallt ja, vi kan hitta bolagen.

Andreas Brock: Jag skulle säga så här, att vi letar inte efter per definition billiga bolag. Vi ska inte alltid ha den billigaste aktien, utan vi vill ha företag som behåller sin värdering och där vinsterna hela tiden växer. Då kommer p-talet vara konstant över tiden, och då kommer aktiekursen stiga i takt med att vinsterna stiger.

Caroline: Men är det också startups då?

Andreas Brock: Nej, det gör det inte.

Bolagens tillväxtfas, vår sweet spot

Henrik Milton: Om jag tänker en klassisk utvecklingsteori för ett företag, så gillar vi inte företag i den första fasen. Vissa lyckas, vissa lyckas inte. Det är vi inte intresserade av. Sedan kommer du in i en tillväxtfas. Säg en Atlas Copco på 80- och 90-talet, även senare, då har de väldigt hög tillväxt. Efter ett tag når du en fas, kanske ABB och Siemens, där företagen inte kan växa mycket mer än global BNP. Vår sweet spot, där vi gillar att investera, det är den här tillväxtfasen. De har klarat av sina första kriser, de har visat lönsamhet, och det är fortfarande familjeägt eller har starka ägare, stark styrelse, och så har vi kanske 10–20 år av tillväxt framför oss.

Henrik Milton: På din första fråga, kan jag analysera företagen? Det är inte så där jättesvårt. Man behöver inte göra det så svårt för sig. Om jag säger till Caroline att det finns ett byggföretag i Sverige som värderas på 20 gånger vinsten och växer med 10 procent per år, eller vill du äga ett företag i Australien på 5 gånger vinsten som växer 30 procent? Då säger du att du gillar det där som kostade 5 i stället för 20, och som växer 3 gånger så mycket. Vi kan ta en fastighet i Sverige, och i stället för att äga dyra fastigheter i Stockholm kan vi köpa billiga fastigheter i Finland eller Tyskland.

Jan: Jag kommer ihåg att du berättade om något tyskt bolag där kvadratmeterpriset var värderat lika i Berlin som det var i Hörby.

Andreas Brock: Ja, det stämmer.

Caroline: Men ändå, eftersom ni håller på globalt, är det inte svårt att veta exakt att de här bolagen kommer prestera så som ni tror? Eftersom det är långt bort. Det kanske är en annan kultur än vad vi har här. Det finns grejer ni inte har en aning om som kan påverka.

Att komma utifrån kan vara en styrka

Henrik Milton: Det första när det gäller aktieanalys eller bolagsanalys är att vi aldrig kommer veta allting om ett företag. Inte ens vd:n på Telia kan alla sina olika delar. Ingen kan allt. Vi kommer utifrån. Det gäller för oss att identifiera vad som är allra viktigast i det här företaget.

Caroline: Kan det vara en styrka att ni kommer utifrån?

Henrik Milton: Det är ofta en styrka. Inte alltid, men ofta. För ofta kan en vd bli väldigt hemmablind. Han kan sin sektor, han kan kanske sitt bolag, men han förstår inte de yttre faktorerna. När man kommer in och analyserar situationen får man identifiera vilka som är de viktigaste variablerna vi måste förstå. Om den viktigaste variabeln är ett politiskt beslut i det landets riksdag, då kanske vi inte ska investera överhuvudtaget. Är det viktigaste för det här företaget huruvida de ska expandera in på en ny marknad, när de är lönsamma och framgångsrika överallt annat? Det är ett viktigt beslut, men det kanske vi kan analysera. Så det gäller att i vart och ett av våra 30 aktier hitta de variablerna som bestämmer företagets intjäning, och sedan analysera dem.

Andreas Brock: Om jag får tillägga. Det viktigaste är att vi gillar företag som har en stor marknad och många produkter. Vi gillar inte företag som kanske har en stor marknad men bara en produkt, och det kan vara olja. Då är man beroende av oljepriset. Det är en av anledningarna till att vi inte investerar i energi, till exempel. Vi vill inte vara beroende av bara en parameter.

Henrik Milton: Vi känner inte kungen i Saudiarabien, så vi kommer aldrig veta vart oljepriset ska ta vägen. Därför är det bättre att bara skippa dem.

Statistiken mot aktiv förvaltning

Jan: Men så här, nu kommer jag att vara lite djävulens advokat. Det finns hur mycket studier som helst, från 1975 fram till Fama som skrev nu. Man gjorde den här klassiska undersökningen mellan 1975 och 2006, där man tog 2 000 fonder. Och så konstaterade man: 74 procent presterade som index, 24 procent underpresterade, alltså ett negativt alfa. Och 0,6 procent slog index kontinuerligt, alltså statistiskt säkerställt. Då tänker jag så här, 0,6 procent, det är ju inte fantastiskt mycket.

Andreas Brock: Nej, men vi ser det så här. Det vi försöker göra, man kan säga så här att index är en produkt av historien. Företag som har gått bra historiskt blir stora i index. Det kan man säga är fördelen med att vara investerad. Ett bolag som H&M, det var ju väldigt lönsamt tidigare. Nu är det inte så lönsamt längre. Därför var det väldigt bra att ha den exponeringen. Men det vi försöker göra är att hitta bolag som egentligen borde vara större i index. Det kan vara ett mid-cap som inte har hunnit bli det stora large-cap. Det bolaget vill vi äga, som i framtiden kan ha en stor position i index.

Jan: För det där säger en bekant till mig också, Arne Talving. Han brukar säga att investera egentligen inte är så svårt. Det är att gå ut i skogen, hitta kantarellerna, ställa sig där och vänta tills alla andra kommer dit. När alla andra kommer dit, ja, då går man till nästa ställe och väntar på alla andra. Det lät ju jättelätt.

Andreas Brock: Berätta aldrig om dina kantareller. Mycket tålamod.

Caroline: Och veta också att jag har hittat kantarellerna nu. Det var ju osäkert.

Har den lille spararen någon chans?

Jan: För jag tänker egentligen så här, det är två spår jag tänker. Det ena är, hur vet jag att ni är de där 0,6 procent som kommer slå index, och att det inte är någon av de andra 5 000 fonderna jag kan köpa i Sverige?

Henrik Milton: För att gå på din fråga och tillbaka till vad du sa tidigare. Det är som att titta på tennis. Det är precis lika många som vinner som förlorar. Statistiskt sett blir det noll noll. Det blir lika många som det. Men om du då börjar titta på vilka det är som gillar att spela tennis, som har gjort det här i många år, som verkar slå på ett bra sätt, som har haft bra tränare och framförallt är i en miljö där de får spela tennis om de vill, när du börjar göra det, då visar den statistiska analysen också att de aktiva fonder som verkligen är aktiva, slår många av dem index över tid. Väldigt många får ju inte lov att vara aktiva, men de som är aktiva slår ofta index. Du kan titta i Sverige, vi har många framgångsrika svenska fondförvaltare som lyckas slå det svenska börsindexet över tid. Det kanske inte är så många på den globala sidan, men i Sverige har vi haft en hel del. Inom svenska fonder jag har förvaltat, detta blev mitt nionde år, åtta år har jag förvaltat pengar, och jag har slagit mitt index sju av åtta år. Det blir hyfsat bra.

Jan: Mitt argument är verkligen inte att man inte kan slå index, utan tvärtom, det kan man visa på många olika sätt. Vi kan komma tillbaka till det. Men det jag tänker, om man tänker på mig som vanlig sparare, eller dem som tittar eller lyssnar på det här, då tänker jag ibland: gud, jag tävlar ju mot sådana som er. När jag investerar tävlar jag mot, ja men du Henrik, du har gjort detta i 16 år, ni förvaltar liksom 15 bolag, du reser till Indien, ni har tillgång till hur mycket resurser som helst. Och jag, i min enfald för kanske 10–15 år sedan, trodde: jag är grym, jag har läst teknisk fysik, jag prenumererar på Dagens Industri, jag är med i Aktiespararna, världen, watch out. Är det inte en dålig start. Men så här. Har den lille spararen någon chans?

Henrik Milton: Både ja och nej. Jag menar, om vi går tillbaka till tennisen. Det är ju det som är bra med Nordnet och Avanza. Alla kan gå ut och spela tennis. Alla kan gå ut och bli aktieinvesterare. Frågan är hur mycket tid du vill lägga på det här.

Jan: Hur mycket tid lägger ni på det här?

Henrik Milton: Vi lägger ju 24/7.

Andreas Brock: Vi gör ju ingenting annat.

Henrik Milton: Vi har också allt vad vi äger. Allt tillgängligt kapital är investerat i fonden.

Andreas Brock: Man är committad. Hela vår karriär är den här fonden. Så enkelt är det.

Henrik Milton: Annars kan vi inte träffa en investerare.

Den genomsnittliga spararens misstag

Jan: Men om vi tar den genomsnittliga spararen, som ändå gillar bitcoin och cannabisaktier?

Henrik Milton: Jag tror säkert att den genomsnittliga spararen, om han är långsiktig. Du kan titta på Aktiestinsen, han gjorde ett fantastiskt jobb. Fokusera på väldigt enkla mätetal och vara väldigt långsiktig. Inte få panik. Det är otroligt viktigt. Ännu viktigare än att välja rätt global fond är beslutet: ska jag vara på börsen eller ska jag inte vara på börsen? Där tappar väldigt mycket folk. Så det finns mycket bra där.

Andreas Brock: Jag skulle vilja säga till alla småsparare som sitter och lyssnar: man måste bestämma sig för en strategi. Vilken typ av företag ska jag köpa? Vad är det jag tycker om? Jag kan berätta att efter finanskrisen, eller under finanskrisen 2008, satt jag där i Köpenhamn och lyssnade på hur bussarna körde på gatan utanför. Vad är det jag tror på? Det jag kom fram till var att tro på lönsamma företag som skapar fria kassaflöden. Aktiestinsen köpte företag som gav utdelning, och kan man ge utdelning så har man också ett fritt kassaflöde. Så man ska leta upp några drivare som man tror på. Och om man gör det ska man undvika att investera i förlorarna, till exempel Ericsson. Den är bara att glömma. Den ska man bara, har man köpt den, sälja och glömma bort. Satsa på någonting annat i stället som växer och är lönsamt.

Henrik Milton: I alla fall är det Ericsson här och nu. Och det var inget råd.

Vad gjorde ni under 2008?

Caroline: Nej, när vi talar om panik tänkte jag faktiskt fråga er. Vad gjorde ni under 2008? Vad tänkte ni då?

Henrik Milton: Gud, jag tror vi pratade varenda dag då. Ibland flera gånger.

Caroline: Vad händer?

Andreas Brock: Jag kan berätta hur jag förvaltade. Vi nämnde det inte, men vi förvaltar gärna en fond med lika vikt i varje aktie. Det gjorde jag exakt under finanskrisen. Jag förvaltade då en BRIC-fond. De var väldigt populära då. Och 2008, när aktiemarknaden sjönk, var jag bästa BRIC-fonden.

Caroline: Vad är en BRIC-fond?

Andreas Brock: Det är Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Afrika var det också.

Caroline: Och Afrika, minns han.

Andreas Brock: Sydafrika framförallt var det. Men jag var bästa BRIC-fond. Den var 10 procent bättre än de andra. Det var väldigt många fina, namnkunniga konkurrenter. Det var Goldman Sachs och så vidare. Sedan, 2009, var jag sämsta BRIC-fond. Jag gick bara upp 72 procent. Det var väldigt jobbigt. Sedan, 2010, kom ett dåligt år igen, och då var jag bästa BRIC-fond igen. Det vill säga, då var jag 10 procent bättre än närmaste konkurrent. Men eftersom jag föll mindre 2008, gick upp mycket 2009 och föll mindre 2010, överträffade jag de närmaste konkurrenterna med kanske 30 procent.

Jan: Men alltså, ni får ju, ja förlåt.

Andreas Brock: Det är enkelt om du har en strategi och du förstår nyckeltalen. Men du får det.

Jan: Så himla enkelt.

Aktieintresset hemifrån

Caroline: Jag tänker, har ni, du sa ju att du köpte dina första aktier när du var sju. Har du föräldrar som är intresserade av ekonomi?

Henrik Milton: Både föräldrar och hela släkten. Det är aktier, aktier, aktier.

Caroline: Och du, Henrik?

Andreas Brock: Jo, det är samma sak här. Jag diskuterar mycket aktier med min bror och min pappa. Mitt aktieintresse fick jag från min farfar. Då var det SEB, 1992, som vi köpte på en femma. Den gick väldigt, väldigt starkt.

Jan: Men nu känner jag mig så här negativ. Jag brukar inte vara negativ. Jag läste en rätt spännande artikel, jag tror det var Bloomberg eller något sådant. Där sa han att majoriteten av de flesta fondförvaltare är under 40. Det är väldigt många som jobbar inom finansbranschen. Och så sa han: den som är under 40 har inte upplevt it-bubblan. Den som är under 30 i dagsläget har inte ens upplevt 2008. Min upplevelse är så här, att ni inte är som den vanliga fondförvaltaren. De flesta fondförvaltare lägger inte in sina egna pengar i sin egen fond, vilket jag tycker är ganska sjukt.

Andreas Brock: Det är helt kört.

Jan: Så min tes, det här är ganska många mediokra fondförvaltare. Men tänker du på dem som sitter på banken då?

Caroline: Eller fondförvaltare som äger.

Jan: För min upplevelse, varför jag vill bjuda in er, jag skulle ändå placera er lite som outliers. Ni är inte normala.

Andreas Brock: Vi får ju tacka för den.

Sticker ni ut som fondförvaltare?

Jan: Jag kan ställa en fråga. Är ni normala fondförvaltare? Är ni som den genomsnittliga fondförvaltaren, om jag plockar fram SCB?

Henrik Milton: Jag vill inte prata illa om vårt skrå. Men vi kan väl säga att vi sticker ut genom att vi investerar i fonden. Sedan sticker vi också ut tack vare att vi är på den firma vi är på, Coeli. Det gör att vi kan resa väldigt mycket.

Jan: Ja, för ni är extremt små.

Henrik Milton: Det var en artikel i Financial Times förra året, tror jag det var. Där Goldman Sachs, som förvaltar 200 miljarder dollar, inte 13 miljarder som Coeli förvaltar, utan 200 miljarder dollar, hade sagt till sina fondförvaltare att de inte fick resa längre under andra halvåret. Så en firma som har 200 miljarder dollar i förvaltning har inte råd att skicka sina fondförvaltare i ekonomiklass. Men vi har inte de begränsningarna. Vi är bättre än Goldman Sachs i det. Eftersom vi är i den miljön på Coeli får vi verkligen investera i det vi tror på. Vi kan resa så mycket vi vill. Vi snarkar bredvid varandra på flyget ner till Brasilien.

Hur ser en arbetsmånad ut?

Caroline: Kan ni inte berätta lite om hur ni jobbar? Ska vi ta det här nu?

Jan: Det hade varit jättekul att höra. Hur ser en genomsnittlig månad ut?

Andreas Brock: Jag kan börja med att jag var i Argentina dagen efter nyårsafton. Då åkte jag till Argentina och hade bokat in sju företagsbesök. Fyra banker, och vi äger bland annat två banker i Argentina. Typiskt är det så att man har en idé om vilken marknad man vill titta på, vilka företag man vill besöka, och sedan sätter man sig med internet och letar upp Investor Relations och ringer eller mejlar dem. Det är olika svårt i olika länder. Just nu ska vi åka till Indien om två veckor, och de är rätt motsträviga. Jag höll på här på lunchen, jag försöker få tag i dem. De svarar knappt. Men man får kämpa lite med mötena.

Caroline: Vänta, vilka var det du försökte få tag i? Investor Relations?

Andreas Brock: På indiska företag. Men till slut når man fram. Man får ett möte. I Sydamerika, till exempel Brasilien och Argentina, får du mötet direkt. De är supertrevliga. Man gör sitt besök, företagsbesök, och den här gången hängde Andreas med på telefon från Sverige. Så jag var på fysisk plats, Andreas hängde med på telefon. Och sedan gör man egentligen en intervju, precis som ni intervjuar oss. Man går hem, man skriver sin analys, och sedan debatterar vi det här.

Andreas Brock: Och det jag tänkte säga. Jag har bara hört en skröna om Handelsbanken, där det är så att kontorschefen inte vill ha en kreditförlust. Det är en sådan prestigeförlust att få en kreditförlust.

Jan: Men det är ju inte så konstigt. Handelsbanken klarade ju alla kriserna bäst.

Andreas Brock: Det brukar vi föra. Vi har inte pratat så mycket om det. Men det här gäller mig, Andreas, också. Vi vill inte ha en dålig aktie. Därför är vi väldigt noga när vi köper någonting. Det ska vara bra. Sedan är vi väldigt förlåtande och snälla mot varandra.

Småspararens begränsningar och möjligheter

Jan: Men där är ju också en ganska stor skillnad. Vem som helst som är småsparare kan inte göra det. Det är inte som att småspararen ringer: jag ska investera mina 100 000 kr här, jag tänkte lägga 10 000 i ert bolag, jag flyger ner till Argentina nästa vecka.

Henrik Milton: Både ja och nej. Jag minns när jag var student på London Business School i London. Då ringde jag upp Yara, ett av Norges största bolag, och sa: ja, jag har massa frågor. Jag är student, men jag har förberett mig. Jag har läst er bok som handlar om konstgödsel. Den är 200 sidor. Jag har läst alltihop och jag har några frågor. Han blev så chockad. Så jag fick gärna en halvtimme att sitta och prata med honom. Så det går att ringa upp vem som helst. Man måste bara vara lite kaxig och ha gjort sin hemläxa. Framförallt vara påläst och genuint intresserad.

Andreas Brock: Och vi är ju också entreprenörer, Andreas. Vi driver en verksamhet. Den här fonden kan man se som ett investmentbolag egentligen. Vi vill ha framgång. Därför måste man vara framåt. Man måste ta initiativ. Så vi har ett väldigt starkt driv. Det är en av mina parametrar där, tror jag.

Caroline: Personen är en edge.

Henrik Milton: Ibland får man ett nej. Men så är det. Frågar man inte företagen får man inte träffa dem. Nu var vi i Kina innan jul. Då fick vi träffa två av Kinas, hela Asiens, största företag. Man snackar sig in. När man väl har haft ett möte kan man kanske få träffa någon i ledningen.

Jan: Ja, att bygga en relation.

Favoritföretag: smink och skönhet

Caroline: Jag tänkte höra, har ni några favoritföretag nu?

Henrik Milton: Vi har ju 31 stycken.

Caroline: Jo, men bland dem.

Henrik Milton: Vi kan väl prata om smink.

Caroline: Ja, det kan vi göra.

Henrik Milton: Vi äger ju två av världens finaste sminkföretag. Smink och beauty. L'Oréal och Estée Lauder. Båda har sina egna plus och minus. Men smink och skönhet är en trend som har funnits länge och kommer finnas väldigt länge. Det handlar inte bara om att även män vill börja använda produkterna, utan att man vill se väldigt vacker ut uppe i åldrarna. Och väldigt många asiater vill också anamma de här varumärkena. Det här är företag som har vuxit i årtionden och kommer fortsätta växa. Det är en sådan trend som är väldigt svår att stoppa. Den kommer inte stanna imorgon.

Caroline: Du menar att man vill vara snygg?

Henrik Milton: Man vill vara snygg. Jag tror vi har velat vara snygga sedan vi var stenåldersmänniskor. Det finns marknader där man inte ens har fått lov att vara snygg än.

Henrik Milton: Och då kan du säga, kommer L'Oréal att tjäna pengar i en lågkonjunktur? Ja. Kommer de att tjäna pengar i en högkonjunktur? Ja. Balansräkningen, de har nästan ingen skuld på balansräkningen. Otroligt många varumärken, Kérastase, det är inte bara L'Oréal och Lancôme, utan Kérastase, Redken och så vidare. Så de har en otroligt bred produktportfölj. Det är en sådan tank. Att få vara aktieägare i ett sådant företag, de företagen är ju helt fantastiska.

Betalningsbolag och Wirecard

Andreas Brock: Andra bolag som vi har och tycker väldigt mycket om, det är bolag i en sektor som heter specialty finance, betalningsbolag. De här bolagen använder man så fort man gör en elektronisk betalning. Vi kan ta en liten anekdot. Jag besökte ett av de bästa bolagen, som heter Wirecard. De har sitt huvudkontor i München. Då tog jag taxi dit. Sedan ville jag betala med mitt kort, och nej, jag tar inget kort. Nähä. Nu ser jag det. Jag ska åka till Wirecard, världens bästa betalningsföretag. Finns det en uttagsautomat? Ja, det finns det. Så då åker jag till ett annat hotell, går in där och tar ut pengar och betalar med kontanter. Det här är hela Wirecard. Det vill säga att man går från cash till elektroniska betalningar. Man kan se den här sektorn som att investera i ett land vars BNP växer någonstans runt 15 procent per år. Så det här är väldigt spännande, tycker vi.

Henrik Milton: Och gå tillbaka till var det är vi är en edge då. Om man tar Wirecard. Ett, så identifierar vi sektorn. Det finns kanske bara åtta sådana företag i världen, så det är inte så att det finns jättemånga som täcker dem. Sedan identifierar vi i sektorn det företag som vi gillade. Men sedan hade Wirecard ett väldigt jobbigt 2016. Det dök upp väldigt många tvivel i media om dem. Företaget sa, nej, vi är ett så fint företag. Då åkte vi till Indien och träffade en av deras kunder. Och deras kund sa, Wirecard är fantastiskt. Vi åkte hela vägen ner till Brasilien och träffade en av deras största konkurrenter, och de sa, Wirecard är enorm. Vi pratade med ett av världens största betalningsföretag som använder dem som leverantör, och de sa att Wirecard är fantastiskt. Vi grävde vidare. Vi kom i vår analys fram till att media i det här fallet hade totalt fel. Alla som är i industrin älskar det här företaget. De är kanske inte jättekända för alla, men alla i den här industrin hyllar dem. Så vi ökade upp vår position, och förra året gjorde vi över 120 procent i den här aktien.

Caroline: Det gäller att kolla upp saker själv.

Henrik Milton: Ja, verkligen. Du kan inte bara gå på press, på vad andra tycker. Vi reste ner till Brasilien.

Andreas Brock: Jag får säga en sak i samband med det. När vi var i Indien kom det en sådan här kortattack på Wirecard. Då visste vi det. Vi hade träffat dem. Då köpte vi i stället, vilket var helt rätt. När du har den djupare informationen efter att ha träffat ett företag, det är då du orkar vara uthållig och kanske öka när andra säljer.

Varför smarta lösningar liknar varandra

Jan: Jag tycker det här är superintressant. Jag blir själv värvad. Jag blir läsare och tänker så här. Jag har över tio år bakom mig. Nu kommer det inte handla om index. Men jag tänker, i början är man aktiv. Sedan slår pendeln över, och så är man så här, nej, aktiv förvaltning funkar inte. Jag hade en period där jag tyckte, aktiva förvaltare, varför spelar ni i spelet? Sedan pratade jag med klokare människor, och de sa: problemet är inte att fondförvaltare är dumma i huvudet, utan tvärtom är många av dem de smartaste människorna. Men när många av de smartaste människorna försöker lösa samma problem kommer de fram till likartade lösningar.

Henrik Milton: Eller väldigt komplicerade lösningar.

Jan: Och till exempel, det är många som säger att det inte är som att delar av världen är outforskade idag.

Henrik Milton: Jo, det är det. Och den blir bara mer och mer utforskad.

Jan: Säg någonting mer om det.

Henrik Milton: Jättebra, den är väldigt utforskad. Väldigt många svenska investerare tittar säkert på svenska aktier. Tyska investerare gillar bara tyska aktier. Det är precis som att danskarna bara vill äta danskt kött. Danskarna investerar i danska aktier. Kan man inte vara lite mer opportunistisk då? För det fina är att en fabrik, ett svenskt verkstadsföretag, fungerar precis som ett tyskt verkstadsföretag. Det är råvaror in, sedan processer, och så en färdig produkt ut. Så har du väl lärt dig hur du analyserar en viss sorts affärsmodell, som Henrik nämnde betalningsföretagen, så kan vi ta den affärsmodellskunskapen och applicera den i andra geografier. Då har vi applicerat den i USA, och då hittade vi ett annat företag som växer väldigt mycket där också.

Den stora apparaten hos de stora husen

Jan: Men hur kommer det sig att inte andra, typ Goldman Sachs eller de här bolagen, också hittar dem?

Andreas Brock: De tog upp bevakningen på Wirecard förra året faktiskt. Men det var ganska sent. De är där nu. De börjar.

Caroline: Men har inte de ett helt annat sätt att jobba på?

Jan: Det är ju det här jag blev nyfiken på. Man läser om de här, det var Bridgewater, 250 miljoner US-dollar på research och analys. De skickar upp egna satelliter och fotograferar parkeringar utanför Walmart. Jag är ju nörd. Du vet, kompisar som har gjort bildanalys på parkeringsplatser för att räkna hur många bilar som står utanför, för att försöka göra en prognos om försäljningen har ökat i förhållande till föregående år.

Henrik Milton: Men saken är den att även om vi alla skulle ha exakt samma information. Jag presenterar den till er här idag. Jag säger att L'Oréal är fantastisk. Så lär det vara så att det finns 25 procent av dem som lyssnar på det här som tycker att L'Oréal inte är alls så bra. Jag kan säga att Apple är bra, och 25 procent kommer ändå säga att Apple är skit. Även om vi har samma information blir analysen, eller förståelsen av informationen, olika.

Caroline: Menar du att vi går in med känslor?

Berlinlägenheten som referensram

Henrik Milton: Känslor, olika referensramar och så vidare. Sedan kan det också vara så att du kanske tycker att L'Oréal-produkter inte är bra, men de tjänar mest av sina pengar i Kina. Egentligen spelar det ingen roll vad du tycker, utan det spelar roll vad kineserna tycker. Låt mig göra en annan liknelse. Jag kan ge dig information om en fastighet. Jag åkte ner till Berlin och tittade på en lägenhet. Den var på 65 kvadratmeter, centrala Berlin, jättefin gammal byggnad, balkong, uteplats. De hade höjt hyran till 4 500 kr i månaden. Innan var den bara på lite under 4 000. Och de som visade mig lägenheten, de som var bördiga därifrån, sa: gud vad dyrt. 4 500 kr för en 65 kvadratmeter stor lägenhet. Tycker inte du, Andreas, att det är väldigt dyrt?

Jan: Och du tänkte tvärtom.

Henrik Milton: Jag tänkte på Stockholm. Jag tänkte på alltihop. Jag tänkte på London när jag bodde där, där man inte skulle kunna hyra 10 kvadratmeter för det. Och jag sa, nej, jag tycker det är billigt. Nej, men usch vad dyrt, tyckte berlinarna. Själv ska man utifrån göra den här analysen och säga att det där är en fjärdedel av vad...

Caroline: Men varför var det så billigt?

Henrik Milton: Det har väldigt många anledningar. Det har historiskt varit ett stort överutbud av lägenheter i Berlin. Den tyska byggsektorn har varit helt död. När ECB ville bygga sitt huvudkontor i Frankfurt var det ingen som ens kom in med ett bud. Det fanns inget företag som kunde bygga. Så byggsektorn har varit död väldigt länge i Tyskland. Nu ökar populariteten av Berlin, och rätt mycket folk flyttar dit, inte bara immigranter utan även folk från Spanien och Italien, svenskar. Så Berlin ökar, och då får man de här klassiska utbud och efterfrågan, att efterfrågan ökar men utbudet hinner inte ikapp. Nu har priserna ökat, men kanske kostar den lägenheten 6 000 kr per månad nu. Jag tycker fortfarande det låter ganska billigt. Så ibland behöver man inte göra avancerade analyser.

Det längre tidsperspektivet

Jan: För det där, du har ju skrivit den här boken Material Positive Change. Där pratar du om ett koncept, framförallt om H&M. Där sa du att, vad var det, i slutet av 90-talet?

Andreas Brock: Absolut.

Jan: Att H&M var väldigt dyrt, men att det ändå hade en fantastisk utveckling de kommande 15 åren. Så om du skulle sammanfatta, vad är det du säger egentligen?

Henrik Milton: Vad jag säger är att aktiemarknaden tittar ett år ut. Vi kan prata om Wirecard, där den kanske bara tittar sex månader. Vi försöker titta längre ut, två, tre, fyra år. Vi tittar på fastigheten i Berlin och säger att den här borde gå till 30 000. Vi hoppar inte av när den går upp 10–20 procent, utan vi har det längre tidsperspektivet. Nästan alla investerare, inte bara fondförvaltare, är väldigt kortsiktiga. Det är väldigt mycket panik. Henrik adderar sina mer numeriska, kvantitativa screenings, som gör att vi känner oss trygga i nyckeltalen. Det gör att vi vågar hålla ut ett, två, tre, fyra år.

Jan: Jag tänkte att vi skulle prata lite kort om det sedan också. Men jag, som gillar att läsa de vetenskapliga artiklarna, ser två tydliga trender just nu. Den ena är att antalet förvaltare som lyckas slå index över tid minskar. Tesen är att det var lättare förut. På 90-talet var det typ 15 procent som slog index över långa tidsperioder, alltså statistiskt säkert, nu är det typ 0,5 procent. Upplever ni också att det är svårare idag, eller upplever ni att det är lättare?

Henrik Milton: Jag kan säga att min känsla är att förr i tiden, om vi går tillbaka till 90-talet, gick det nog ganska många, kanske inte alltid rumsrena, överföringar av information i branschen, som gjorde det enklare. Vi pratar internationellt sett, och framförallt i vissa länder gick det till så. Det är utraderat idag. Idag är det kompetens det handlar om, och det gäller att gräva sig ner i företaget.

MiFID 2 och utslagningen av analys

Andreas Brock: Vad tänker du, Henrik?

Henrik Milton: Jo, jag tänker på MiFID 2. Det var det andra jag tänkte att vi skulle prata om. Vad den säger egentligen är att vi har haft kontakt med väldigt många firmor som vill att vi ska sluta avtal med dem. Det vill säga, nu, 2018, måste man betala för analys. Vi vill inte betala 25 leverantörer, utan vi har valt ut några stycken vi vill betala för analys. De övriga 17, dem lämnar vi, och det kanske andra också gör. Så jag tror att det kommer bli en utslagning bland sell side-analys, alltså de som säljer analys. Det kommer bli färre av dem, och därför behövs sådana killar som oss. För vi gör den riktiga analysen, och då kommer det finnas en marknad igen för oss. Så jag tror att pendeln kommer slå tillbaka.

Jan: Precis, för det var den andra trenden jag sett. Om man skulle försöka rita upp en normalfördelningskurva, kan man säga att i den ena änden har vi de passiva indexfonderna. I den andra extremen har vi sådana fonder som er, aktivt förvaltade småfonder, lättrörliga, ni kör er grej. Och i mitten är den stora delen av fonder, som i den artikeln tyckte underpresterade, har höga avgifter och väntar på att dö.

Caroline: Som är många. Och de är många.

Jan: Men det är majoriteten. Så sa de att problemet, till exempel med MiFID 2, kan vara att sådana som ni får det svårare, för dokumentationskraven och liksom.

Caroline: Vad är det med transparensen nu?

Jan: MiFID? Det är 1,6 miljoner stycken i den där MiFID 2-lagstiftningen när jag kollade. Det är en tung lagtext.

Andreas Brock: Men vi gör väldigt mycket egen analys. Vi är inte beroende av de här externa analyserna.

Vart är fondmarknaden på väg?

Jan: Men var tror ni fondmarknaden kommer gå? Tror ni att det kommer bli de här små nischfonderna och passiva? Den passiva indexfonden har ökat ganska mycket, men det är fortfarande under en femtedel eller under 25 procent.

Andreas Brock: Jag tror också att, alla vi har hört talas om det här som kallas robotrådgivning, och i de här robotarna ska det stoppas in någonting, och det man väldigt gärna stoppar in är indexfonder som har låg avgift, för det har man lärt sig att det är bra. Men vad jag menar är att här skulle jag vilja rikta riktig kritik mot den här modellen med robotar. Jag tror att om några år kommer man inse att det inte blev så där bra. Vi tar ju betalt för våra tjänster, och det som är gratis är ju inte värt någonting. Det är det jag menar. Om man betalar för någonting ska det vara värt någonting. Eftersom de här robotrådgivarna inte vill betala för aktiv förvaltning, blir det passiv förvaltning, då blir det bara en typ av förvaltning.

Jan: Men den förvaltningen har ju överpresterat över långa tidsperioder mot de flesta aktiva förvaltningsfonder.

Henrik Milton: Absolut. Jag går tillbaka till tennisanalogin. Hälften kommer vinna, hälften kommer förlora. Men sedan ska alla betala en avgift. Om vi tar alla världens fonder tillsammans kommer de gå precis som börsen, minus en avgift. Så kommer det bli rent matematiskt.

Hur skulle ni placera era egna pengar?

Jan: Nu har ni alla era egna pengar i er egen fond. Men rent teoretiskt, om ni inte fick placera i er egen fond, hur skulle ni placera era egna pengar?

Henrik Milton: Då skulle jag hitta en annan aktiv förvaltare, en global fond.

Jan: Och hur skulle ni guida er igenom den processen, hur skulle ni utvärdera att fonden är värdig era pengar?

Henrik Milton: Det första beslutet alla investerare måste förstå är, ska jag vara i kontanter, eller ska jag vara på börsen, eller ska jag ha räntor? Jag sa ju global aktiefond. Så jag väljer aktier, för över tid får du betalt för den volatiliteten. Äger du aktier blir det jobbigt under vissa perioder, men du får betalt på börsen för det. Jag har det tidsperspektivet. Jag inser också att en dag kommer jag dö, och jag måste titta på mina barn och se vad de har för tidsperspektiv.

Henrik Milton: Det andra är då, sedan jag valt aktier, vill jag vara i Sverige, eller vill jag vara global, eller vill jag göra något annat? Jag vill ha en förvaltare som har så mycket att välja på som möjligt. Jag vill att han eller hon ska kunna titta överallt, inte bara på Sverige, Norge eller Danmark, utan se var möjligheterna finns. Nu har vi haft en fantastisk marknad i Sverige de senaste fem, sex åren. Det kanske vi inte har framåt. Sedan vill jag vara aktiv. Det har inte bara med avkastning att göra, för jag förstår skillnaden mellan 10 och 15 procent per år. Den enorma skillnaden det gör på ett tioårsperspektiv är helt brutal. Det andra är risk. Du var lite inne på det. Blir risken högre? Vi anser att risken blir lägre om man vet vad man investerar i och kan ha koll på det. Då kan man också välja ut starka balansräkningar.

Etiken som avgörande kriterium

Henrik Milton: Sedan kommer det tredje, och kanske det viktigaste. Det är etik. Jag vill att den fond jag investerar i har vissa etiska normer. Jag och Henrik, vi köper inte vapentillverkare. Vi vill inte vakna upp och säga: oj, nu är det krig i Ukraina, yes, gud vad roligt, nu dör massa människor och nu tjänar vi pengar.

Caroline: Krig, det betyder pengar.

Henrik Milton: Ja, det känns ju bara helt fel. Så vi vill inte investera i vapentillverkare, vi vill inte investera i tobakstillverkare. Så jag vill ha en globalt aktivt förvaltad fond, för avkastningen, den högre potentiella avkastningen, den lägre risken, och framförallt den etiska vägledningen.

Andreas Brock: Det jag skulle vilja tillägga till det här, det är att man ska titta på incitament. Alltså vilket incitament den här personen, förvaltaren, har. Är det till exempel en mindre firma där han kanske är delägare, eller är det en stor bank där man är en i mängden, där man kan bli bortplockad i ett penseldrag? Det vill säga att man skalar ner, eller någonting. Så incitamentet är otroligt viktigt.

Jan: Och hur skulle ni gå tillväga rent praktiskt? Skulle ni sätta er vid Morningstar, eller skulle ni ringa runt till fonderna?

Henrik Milton: Det är väl ingen dålig början. Det är ett objektivt betyg, de här stjärnorna. Det är väl ingen dålig början, och framförallt också titta på hur länge personen har varit där. Om du går in på många av de större fonderna kommer ni se en otrolig rotation på fondförvaltarna. De här fem stjärnorna, det är ganska hög rotation. Gå in själva och titta.

Caroline: Och varför är det egentligen hög rotation på dem?

Henrik Milton: Ja, de kanske inte trivs där de är. Eller så blir de erbjudna något annat. Sedan måste man också säga att det är ett ganska slitsamt jobb att vara fondförvaltare. Det låter jätteglassigt att flyga till Indien och så. Men efter x antal år väljer kanske folk att stiga av. Så det är det jag tittar på.

Tracking error och informationskvot

Henrik Milton: Vad har du sagt, Henrik?

Andreas Brock: Jo, jag har varit fondutvärderare. Det var ett av mina första jobb i finansbranschen. Det jag gjorde då var att jag försökte vända på det här begreppet. Vi var tvungna att ha sex stycken fonder i den här portföljen för att den skulle vara godkänd enligt liv- och fondreglerna. Då ville jag ha fonder med väldigt hög tracking error. Jag ville att de skulle ha höga informationskvoter, för det är ett väldigt bra utvärderingsmått för fonder, att titta på informationskvoten.

Jan: Om du skulle förklara, vad är informationskvot och tracking error?

Andreas Brock: Om du tar en hög risk mot benchmark och också får en hög avkastning, då får du en hög informationskvot. Och tracking error är hur mycket man avviker från index. Att fonden placerar annorlunda än index egentligen.

Jan: Precis, som ni har 30 bolag mot index 600 bolag.

Andreas Brock: På den tiden hade jag också möjlighet, jag hade ett system där jag kunde mäta överlappet mellan de här sex olika fonderna. Det jag gjorde var egentligen att jag hittade sex duktiga förvaltare där alla hade sin unika strategi. Alla valde egna aktier, och då hade jag sex källor till avkastning som också gjorde olika jobb. Den här portföljen var väldigt framgångsrik. Det är lite motsägelsefullt mot den strategi som du valde i ditt program. Men det här är någonting väldigt spännande. För i den portföljen blir vi en komponent, kan man säga. Då har vi ju höga tracking error, vi har en hög informationskvot.

Jan: Ni har ju precis allt det som jag inte vill ha i en indexfond. Men vet du vad? Nu skrattar vi åt det, men det är ju det som är poängen. För det värsta som fanns, det var det här som Joel Dahlberg avslöjade för några år sedan. Att man köpte en aktivt förvaltad fond, men den betedde sig som index, och enligt reglerna kunde den inte ens slå index. Sedan hade den en avgift på 1,4 procent. Det är ju inte schyst.

Andreas Brock: Nej, jag håller med. Det man kanske ska titta på är vem som är uppdragsgivare. Det får man titta på, vad de får ha för incitament.

Incitamenten bakom förvaltningen

Jan: Berätta mer om det här med incitament, vad ni tänker då.

Andreas Brock: Om jag bara får avsluta diskussionen om det man gjorde. Det fina med den här portföljen med sex förvaltare var att man fick titta på portföljens utveckling. Då blev det så att portföljen gick som index i det korta loppet, men sedan, över tiden, drog den ifrån index.

Jan: Precis. Och när ni menar incitament, det är ju lite elefanten i rummet för mig, som brukar alltid prata om låga avgifter. Ni har ju, om jag kollade rätt, 1,4 procent per år. Men sedan har ni dessutom ett rörligt arvode. Kan ni inte berätta, hur tänker ni, hur var resonemanget kring avgiften?

Henrik Milton: Avgiften är 1,4 procent, och det betyder att oftast tar distributören, Avanza eller Nordnet, en stor del av det, och sedan är det en mindre del som går till oss. Det är det som bekostar resorna, våra löner och så vidare. Sedan har vi en prestationsbaserad del, och den fungerar precis som en bonus. Jag minns att om jag plockade jordgubbar hos min farbror i jordgubbslandet så fick jag också bonus om jag plockade extra mycket jordgubbar. Man jobbar hårdare. Av den överavkastning vi genererar går 90 procent till andelsägarna och 10 procent till oss. Vi har ett så kallat high water mark.

Jan: Kan ni förklara det?

Henrik Milton: Säg att vi förra året, säg att exempelvis 2017, inte slog index med 6, utan att vi hade gått 2 procent bakom. Då måste vi det här året först komma ifatt de 2 procenten innan den prestationsbaserade avgiften börjar räknas igen. Sedan kristalliseras den, det vill säga den blir svart på vitt i slutet av året. Men den tar sig av med från året hela tiden. Det är vår bonus. Det är det som får oss att jobba lite, lite, lite extra. Och det är det där lilla extra arbetet som ofta ger krydda.

Vad gör vanliga sparare för misstag?

Jan: Jag tänker också att ni måste ha vanliga människor runt om er som inte är lika duktiga som ni är. Vad ser ni att vanliga sparare gör för misstag när de sparar sina pengar?

Andreas Brock: Jag skulle säga att man inte följer upp sina placeringar tillräckligt ofta. Man måste vara inne och titta på sin portfölj, jag skulle säga minst fyra gånger.

Jan: Det roliga var att i förra avsnittet hade vi Henrik Tell, som är passiv och oberoende rådgivare. Då konstaterade vi så här: ju färre gånger du loggar in på din Avanza, desto bättre avkastning tenderar du att ha, för du är det största hotet mot din avkastning. Och här är ni precis tvärtom. Jag gillar det, för det belyser att det inte finns ett rätt svar. Du säger så här, för lite uppföljning. Vad skulle du mer säga?

Andreas Brock: Nej, men också att man vågar tro på någonting. Om du är aktieplacerad och du vågar lita lite på din egen intuition. För om du till exempel har köpt en väldigt fin klocka, och det här klockföretaget är börsnoterat och alla andra gillar den här klockan också, då kanske du ska gå på den intuitionen. Att tro lite på dig själv.

Vad de förmögna gör rätt

Jan: Och sedan, om man vänder på det?

Henrik Milton: Vad gör de människor som vi ser som är förmögna? Vad gör de rätt? På Coeli har vi ett antal tusen mycket rika privatpersoner som kunder. Vi har ganska många kundmöten med dem, och då lär man sig vad de här kunderna har gjort rätt. En sak är att inte vara sin egen fiende. Men någonting många gör rätt är månadssparande.

Andreas Brock: Hela tiden.

Henrik Milton: Hela tiden, även om det är 2008, det är jobbigt då, att man fortsätter månadsspara genom hela den här fasen. Ränta-på-ränta-effekten är ju brutal. Om du bara kan hålla ut och ha det här långsiktiga perspektivet kan du skapa enorma förmögenheter.

Jan: Där är ju en jättestor skillnad. Ni säger 10 procent, jag brukar säga 8 procent. Tänker jag på 8 procent dubblas pengarna vart nionde år. På 15 procent dubblas pengarna vart femte år. Det är dubbelt så hög hastighet. Dubblingen blir ju så himla stor. Ni sa ju också när vi träffades sist, lite i förbigående, ja men 10 procent är inga problem, det är 15 man vill ha. Jag hoppas jag inte sa inga problem.

Henrik Milton: I så fall kan du köpa en indexfond eller ETF. Men effekten på 15 över 10, den blev enorm.

Råd till en som tvivlar på sig själv

Jan: Nu har vi ju gjort det också. Men berätta, om ni skulle ge råd till en sådan som mig, som inte har självförtroendet att stå emot massan och göra min egen analys och ha den här kompetensen, vad skulle ni säga?

Andreas Brock: Ja, men nu pratar vi om att välja fonder, för det är väl det mest realistiska. Jag skulle rekommendera att man väljer ungefär fem stycken fonder. Det är ganska bra. Och sedan ska man försöka se till att varje fond gör sitt eget jobb. Det vill säga, köp inte två Sverigefonder, utan välj en som du tror på, där förvaltarna har ett bra incitament. Det kanske inte är de största förvaltarna, det är kanske en lite mindre förvaltare, men med gott betyg på Morningstar, som har överträffat konkurrenterna och så vidare.

Caroline: Hur långt tillbaka tänker du då?

Andreas Brock: Tre år är en bra tidshorisont.

Jan: Om ni också bara skulle sammanfatta. Det här är väl egentligen två grejer när ni väljer ut bolag. Först måste ni screena alla bolag på något sätt, och sedan, när ni hittat ett enskilt bolag, gissar jag att ni har en process för det också. Kan ni inte bara ge lite inspiration? Hur går ni tillväga?

Två vägar in: kompetens och screen

Henrik Milton: Vi kommer från två håll. Dels kommer vi från kompetens. Jag har lagt spenderat fem år av mitt liv på att analysera byggbolag. Jag har träffat ungefär 130 byggbolag på jorden. Så från den kompetensen, som jag anser mig ha byggt upp när det gäller byggbolag, hur kan man välja från den listan? Sedan har jag också lagt tre år av mitt liv på verkstadsföretag. Henrik älskar banker, han har tittat på väldigt många av världens banker. Vi har träffat allt från stora spanska banker till små nischade banker. Så vi bedömer att vi kanske inte är bäst i världen, men vi har kompetens inom en hel del sektorer. Från den listan kan vi välja.

Henrik Milton: Sedan kommer vi också från ett annat håll. Vi ska åka till Brasilien. Då gör vi som du sa, då tar vi en screen.

Jan: Vad är en screen?

Henrik Milton: Ja, det är egentligen att man går in i en databas. Så printar man ut vilka företag som finns på den brasilianska börsen. 250, tror jag det är. Jämför det med Indien, som har 8 000. Det är rätt intressant. Ganska liten börs i Brasilien. Av de här 250, vilka företag är lönsamma? Då är vi kanske nere på 100. Vilka har stark balansräkning? Då är vi nere på 75. Och så jobbar vi oss ner. Då kommer vi upp med en lista på 20 företag. Sedan börjar vi läsa årsredovisningar, och sedan kontaktar vi dem. Så det kommer uppifrån. Ibland kommer vi underifrån.

Etik och hållbarhet utomlands

Caroline: Får jag bara flika in där? Ni touchade det här med etik.

Henrik Milton: Ja.

Caroline: Jag tänker att i Sverige kan vi kanske ändå vara en bit fram, att det ska vara hållbara placeringar. Men utomlands, hur är det där?

Henrik Milton: Jätteintressant att säga. Vi har blivit kontaktade av ett antal utländska fondutvärderare som just letar efter det här, att ha ett svenskt fondbolag som kör med högre etik. De är mycket intresserade av det.

Caroline: Vad har ni för kriterier för det här med etik? Jag tänker L'Oréal. Du sa innan att Kina är en stor marknad. Och ska man sälja smink i Kina måste man genomgå djurtester. Det finns ju de som tycker att det är helt förkastligt, och vissa bryr sig inte alls. Vad har ni för kriterier när det gäller etik och hållbarhet?

Henrik Milton: Flera olika kriterier. Dels har Coeli som firma signerat Förenta nationernas etiska principer. För det andra är alla våra innehav screenade av en firma med väldigt högt anseende på etik. Alla våra innehav är gröna. Det tredje är att vi själva besöker företagen och pratar igenom dem. Och det fjärde och sista är då att vi investerar i, ja, vi gillar smink som kategori, men de sektorer vi inte gillar, som vi har nämnt, det är vapen. Det är förkastligt. Vi gillar inte tobak. Vi gillar inte olja och gas, vi tror att vi kommer gå mot en mer fossilfri bransch. Vi gillar inte heller onlinespel.

Caroline: Bra. Jag hatar sådana online-kasinon.

Henrik Milton: Det tar lite tid att komma fram till. Initialt var vi lite mer positiva, och sedan, allt eftersom vi har lärt oss om sektorn. Så det är de sektorerna vi undviker kategoriskt. Sedan har vi också de här externa leverantörerna som tittar och screenar allting. Men sedan får man hela tiden gräva vidare, och då lär man sig mer om företagen.

Caroline: Ja, det är nästan så att vi är precis bara i början på det där med hållbarhet.

Korruption och magkänsla

Andreas Brock: Jag kan tillägga en sak till det. Vi har besökt Brasilien och Argentina, och då träffar vi väldigt många fina företag. Ofta är det så att företag som är lönsamma och växer, det är bra folk som jobbar med företagen. Men sedan berättade de för oss att oftast är det politikerna som står för korruptionen. I Brasilien hade de just avsatt en president. I Argentina hade det också varit folk kopplade till presidenten. Så det är lite omvända världen på något sätt. För de fina företagen är de bra människorna som jobbar där.

Henrik Milton: Och det är lite korruption där. Avslutningsvis, ibland fångar inte alla de här screeningarna, även om vi har FN och alla de här, upp allting. Det finns vissa saker som inte fångas upp. Jag ska ta ett företag som exempel. Vi pratade om ett afrikanskt land. De hade en liten business där, och då slänger de fram telefonen och visar telefonnumret till presidenten. Då avslutar jag diskussionen där, för jag vet vad det innebär. Det här kommer inte fångas upp av någon nyhetsartikel. Men ett företag som har ett direktnummer till en afrikansk president har förmodligen en viss sorts relation, och där vill inte jag vara. Det kändes fel. Jag har ingen fakta, jag har inget bevis. Men det var en känsla som kändes fel. Och det vill jag inte att mina andelsägare, eller våra egna familjers pengar, ska associeras med. Så då får man bara gå därifrån.

Andreas Brock: Och vi har exakt samma värdering när det gäller det här. Därför är det väldigt enkelt för oss. Om det inte är något som känns bra för oss, om det finns misstanke om något, då väljer vi att inte investera.

Avrundning: misstag och tålamod

Jan: Det är jätteroligt. Jag tycker att ni är oerhört samspelta. Ni är som ett sådär strävsamt par. Jag tycker det är jättefint. Vi ska börja avsluta och runda av här. Är det någon fråga som ni önskar att vi hade ställt?

Henrik Milton: Det var en bra fråga. Det var faktiskt en fråga som vi brukar ställa i våra intervjuer. Ja, misstag. Vi har pratat väldigt mycket om saker som har gått bra för oss, men man gör fel också. Vi har en gedigen process som ska minimera misstagen. Trots det sker det misstag. Jag minns ett företag jag investerade i i Holland. Det var ett byggbolag. Jag trodde att det skulle vända. Då fick jag in en ny ekonomichef, och sedan ändrades tonen helt plötsligt. Vi kom ur mycket av kapitalet, men en liten del hängde vi kvar i och gick ner i det. Då lär man sig att så fort någon byter ekonomichef, och det inte känns rätt, måste vi vara ännu mer på bollen. Vi lyckades minimera våra förluster till stor del, men där måste man vara ännu mer på hugget.

Jan: Är det något du tänker att vi har missat?

Andreas Brock: Jag tänker på det här med tålamod faktiskt. Det är väldigt viktigt när man investerar att man har tålamod. Där fungerar vi väldigt bra tillsammans. Vi hjälper varandra. När den ena kan känna sig lite osäker, kan den andra gå in och stötta. Oftast är det så, att om du tänker dig en aktiekurs, den kan gå ner 20 procent och den kan gå upp 20 procent. Men en omsättning i ett bolag kommer aldrig falla 20 procent på en dag, eller gå upp 20 procent på en dag. Aktiemarknaden överdriver alltid rörelserna. Så gillar man ett företag och det är lönsamt, kan man hänga kvar i det.

Henrik Milton: Och där är ju Henrik mycket mer tålmodig. Jag är mycket mer en känslomänniska. Henrik har mycket mer siffertålamod än vad jag har. Det har fungerat bra. Vi hade ett polskt företag där jag tyckte att nu känns det fullvärderat. Henrik sa, vi håller i oss och diskuterar. Vi kom fram till en samsyn där. Så där fungerar vi lite grann som Bill och Bull.

Vad är sant för er som ingen annan håller med om?

Jan: Precis. Jag tänker så här, är det någonting som är sant för er som typ ingen annan håller med er om? Det behöver inte vara med pengar.

Caroline: Det här är min speciella. Vilken bra fråga.

Henrik Milton: Det är väl den där efficient market hypothesis. Att säga att marknaden är effektiv. Jag håller verkligen inte med om den. Jag tror säkert att det stämmer för börsen, men jag tvivlar på att det stämmer för aktier. Ibland kan du, om det är allt från tyska fastigheter till byggbolag i Australien på fem gånger vinsten, om du bara är tillräckligt nyfiken, springa på de där möjligheterna. Det finns inte jättemånga. Jag säger inte att av de här 1 500 i index, men det är kanske 50 som är helt missprisade. Och det är där vi letar.

Jan: Du tänker så här, vilken tur att du tror det. För det hade varit väldigt svårt att driva den typen av fond om ni inte trodde det.

Andreas Brock: Jag har en sak att säga. Det är att vi pratar väldigt mycket om det här med avgifterna. Men det vi inte diskuterat är vad man får för avgiften. Om man tar till exempel Stockholmsbörsen idag, så ligger vinstförändringen mellan i år och nästa år ungefär på 10 procent. Och i den bästa, om vi tar en Avanza Zero, den köper du gratis. Men i vår fond, samma period, alltså under nästkommande år, växer vår fonds vinster med 30 procent. Då menar jag att det kanske kan vara värt att betala 1,4 procent för att få så mycket mer vinstförbättring, som kommer driva aktiekursen uppåt. Det pratar man inte speciellt mycket om, vad man får för sina pengar.

Jan: Ja, precis. Det där brukar jag alltid säga inom de flesta områden. Det spelar egentligen ingen roll vad du kostar, utan det som spelar roll är vad får du för det. Vad är värdet? Och får jag mer värde än vad jag betalar, så är det ju inget konstigt.

Henrik Milton: Jag skulle kunna klippa dig jättebilligt, Jan.

Jan: För säkert 20 kr. Men det blir en bättre klippning om du går till någon annan.

Hur konstiga är ni på en skala?

Jan: Ja, men jättebra. Jag har en sådan här fråga. På en skala 1–10, hur konstiga är ni?

Henrik Milton: Jag är nog en 8. Du är nog en 5.

Jan: Schyst! Alltså att jag är konstig. Ja, berätta, berätta.

Henrik Milton: Jag är lite konstig, om det är du. Jag tycker också att jag är ganska märklig. Okej, nu är du också.

Andreas Brock: Jag är väl en 7.

Henrik Milton: Du är 7, ja. Andreas är väl bäst. Vi brukar skämta lite om det. Jag är lite mer weirdo än vad Henrik är.

Andreas Brock: Vi har ju vår övertygelse. Det är att vi tror väldigt mycket på det vi gör. Vi tror att vi gör det rätt. Och det är ju lite konstigt, att man har det så starkt i sin övertygelse. Sedan har du en liten twist också.

Henrik Milton: Ja, men det är ju som vi pratade om tidigare. När jag var 18 år bestämde jag mig för att lära mig kinesiska, och alla tyckte jag var galen.

Jan: Ja, och du sa upp dig. Du flyttade från ABB i Schweiz till Kina, gick ner 90 procent i lön, bodde som en kines.

Andreas Brock: Men den där delar vi nog, tror jag. Jag jobbade i Danmark som fondförvaltare. Sedan gick jag till SEB, och det var en annan lön på SEB, kan jag säga, än jag hade i Danmark. Vi gör de här grejerna. Vi pratade om det här vid något tillfälle, och jag kommer ihåg att vi var väldigt lika på den punkten. Vi tar risker när vi tycker det är väldigt spännande och intressant att göra något.

Wall Street och drömmen från Hörby

Jan: Du har ju, eller vi kan kanske ta det vid ett annat tillfälle, men en spännande historia. Du sa att du hade rest mycket, kommer till New York, står och tittar på Wall Street och inser: jag är från Hörby, det där är väldigt höga hus, dit vill jag in. Och sedan jobbar du målinriktat för det.

Caroline: Men har du varit på Wall Street?

Henrik Milton: Nej, nej. Det känns så här, nej, förresten. Nej, jag minns den dagen också. Det var en man som satt utanför en bank, JP Morgan tror jag det var. Så kommer han ut och sätter sig ner och tänder en cigarr. Man ser liksom att han precis har gjort väldigt mycket pengar på börsen. Och så tänkte jag, när jag var 19 år och stod och tittade på honom, med stora ögon. Jag är väldigt stolt att komma från Hörby, det är ett jättefint ställe att växa upp. Men när jag tittade på honom kände jag att dit vill jag komma. Nu är jag inte alls så välklädd som han var, men jag har börjat röka cigarr.

Boktips på slutet

Jan: Ja, precis. Sista tipset, som vi brukar fråga om här. Vilken bok brukar ni ge bort, eller vilken bok skulle ni tipsa om?

Henrik Milton: Jag gillar Peter Lynchs One Up On Wall Street. Jag tycker det är en härlig bok. Sedan finns det en bok som Joel Greenblatt har skrivit. Alltså inte The Little Book.

Jan: Inte den Magic Formula?

Henrik Milton: Nej, precis. Utan den boken som kom före den. Den handlar väldigt mycket om när han var hedgefondförvaltare, när han verkligen var nere på aktienivå. Läser man den kommer du också, efter att du läst den, vända dig om. Ni båda kommer helt plötsligt börja tro på att man kan lyckas med stock picking.

Andreas Brock: You Can Be a Stock Market Genius av Joel Greenblatt. Jag tycker det är en fantastisk bok. Och den boken jag vill att man ska läsa, den kostar ungefär 2 000 kr, och den heter The Bank Credit Analyst.

Jan: Alltså, redan där får du ett pluspoäng på konstighet.

Caroline: Är det en bok som du har gett bort då?

Andreas Brock: Definitivt, det är en fantastisk bok. Det intressanta med banker, vi kan ta Europa till exempel. I Sverige och Norden har vi väldigt bra banker. Många tror att vi har väldigt bra banker för att bankledningen är så duktig. Det må hända att de är ganska bra, men vi har bra banker för att Sverige och Norden är väldigt tryggt. Låg arbetslöshet, bra företag och så vidare. Tittar du i södra Europa, framförallt Spanien, Grekland och Italien, så har de haft ganska jobbiga perioder, och det är ingen som säger att de bankerna är välskötta. De är dåliga för att de har en dålig ekonomi. Det är därför banker är så spännande, för att på en kontinent kan du hitta bra placeringar och dåliga placeringar. Vi har en bank i Portugal som vi äger, som har gått från att vara en dålig bank till att bli en bra bank, och den blir en bra bank bara för att ekonomin blir bättre.

Henrik Milton: Och vi dubblar pengarna.

Andreas Brock: Och det kan man läsa sig till, i den boken.

Henrik Milton: Jag tror den är på 800 sidor, den boken.

Jan: Ja, alltså, det är ett litteraturtips. Din bok har jag faktiskt hört talas om, men den där andra har jag inte.

Andreas Brock: Saken är den att jag köpte den en gång innan. Då köpte jag en. Den fick jag som present andra gången. Men jag köpte den begagnad, och det var något engelskt bibliotek, skolbibliotek, som hade stämplat i den. Den fanns på Amazon för 700 spänn. Det tyckte jag var ett klipp.

Tack och avrundning av intervjun

Jan: Gud vad roligt. Ett fantastiskt stort tack för att ni ville komma hit, för en spännande diskussion. Kul att få lite tuggmotstånd och verkligen se det från ett annat håll. Skulle ni vara intresserade av att komma tillbaka i framtiden?

Henrik Milton: Jättegärna.

Jan: Tack så mycket. Tack så mycket.

Jan: Så, Caroline. Vad tänker du nu? Det har gått två veckor sedan vi träffade Andreas och Henrik, och vi har hunnit smälta det här. Vad tog du med dig från intervjun?

Caroline: Det som jag tog med mig var att det var väldigt intressant att höra hur Andreas och Henrik jobbar. För de jobbar på ett helt annat sätt än vad jag har hört tidigare. Och sedan var det ändå så att jag tyckte det var spännande att höra hur bra det kan gå i en aktivt förvaltad fond. Jag ruckades lite grann i min övertygelse kring att passiv förvaltning är det enda rätta. Men jag vet inte, vad tänker du?

Jan: Det är inte som att vi har ändrat vår uppfattning fundamentalt, utan det är mer som att det har kommit till någonting.

Världen är inte svart och vit

Jan: Ja, och jag blir så glad att du säger det, för det var ändå det som var poängen med avsnittet. Att visa att världen inte är svart och vit. Och jag ska helt ärligt säga, jag är ju precis likadan. Jag blir också värvad om jag kan, om jag anstränger mig, om jag börjar läsa på. Jag var på väg och laddade ner.

Caroline: Kände du att du tänkte, att om jag bara anstränger mig mer?

Jan: Ja, men såklart.

Caroline: De anstränger sig ju.

Jan: Nej, men jag är sådan. Jag går igång på när någon annan kan, så kan jag mer.

Caroline: Jag vill också kunna.

Jan: Det är väl mitt sådana behov. Men samtidigt inser jag också det här, att de har gjort det här sedan 2001. De gör det 24 timmar om dygnet. När de tittar på Sverige har de gått igenom varenda bolag, och nej, vi hittar inte 30 stycken tillräckligt bra bolag. De reser till Argentina för att träffa ett företag, prata om vd:n, träffa ekonomichefen, gå igenom bolagsredovisningen, göra sin egen analys. Sedan reser de till Indien för att träffa, och jag blir så här, nej.

Caroline: Men det var ju också det vi ville ge bort lite grann. Att det är det här, om man nu tänker att man själv ska fixa biffen med aktiv förvaltning, det är de här du konkurrerar med.

Jan: Ja, men precis. Och det där var också min stora, det var så klockrent att du säger det. För jag kommer ihåg när jag började, för 15 år sedan, 20 år sedan, då var jag så här, jag är med i Aktiespararna, jag läser Dagens Industri och prenumererar på Börsveckan, jag har de här nyhetsbreven, jag är en insatt, professionell investerare. Och sedan pratar man med Henrik, och om jag och Henrik skulle gå mano a mano, då är det så här, jag lägger ner innan matchen har börjat. Jag har inte den kompetensen eller den tiden.

Caroline: Men du jobbar ju inte som aktiv förvaltare.

Jan: Nej, precis.

Caroline: Och de flesta gör inte det. Men om man själv skulle lägga lite tid på det, då skulle man inte ha en chans ändå.

Jan: Nej, precis.

Det vi var överens om

Jan: Nej, men jag gillar det. För även om jag är så varm för passiv förvaltning, så säger jag inte att aktiv förvaltning inte fungerar. Men det krävs nog den arbetsinsats som de pratar om. Eller så gör man precis som du säger nu, bara: ja, jag lägger pengarna i deras fond och sedan får de göra jobbet åt mig.

Caroline: Ja, men de gör ju jobbet.

Jan: Ja, precis. Det är ju den andra biten. Men sedan vill jag också säga, det jag var väldigt glad över, det var att jag ändå blev förvånad över att det var så pass många saker vi ändå höll med varandra om. Jag har sammanfattat detta i artikeln. Vi håller med om kraften i ränta-på-ränta. Vi pratar om 10 procents avkastning per år, det gör enorm skillnad över tid. Vi pratar om vikten av att spara långsiktigt, regelbundet, globalt. De delade med sig av hur deras klienter, som hade riktigt mycket pengar, vad är det de gör rätt? Inte bara vad andra gör fel. Henrik pratade om det här, ha en strategi, följ den, tro på dig själv. Lyssna inte på media, gör din egen bild. Som när de berättade att media hade skrivit ner deras bolag. De pratade med konkurrenterna, de pratade med kunderna. Och så sa de, nej, det här är ett bra bolag. Och då köpte de mer, trots att alla sa att man skulle sälja.

Caroline: Trots att media skrev ner ett bolag.

Jan: En annan sidogrej som bara kom upp, det är att de pratar aktier och fonder tidigt med barnen.

Caroline: Ja, det var ju spännande. De hade ju själva.

Jan: Ja, de hade själva köpt sina första aktier när de var sex, sju år gamla. Och deras barn fick också. Det kan vi dela med oss av i nästa veckas avsnitt, hur vi gör med frihet.

Där vi var överens och där vi var oense

Jan: De sa också så här, att spara i billiga indexfonder är bra om du är nöjd med 8–10 procents avkastning per år. Det är skillnad på fondförvaltare och fondförvaltare. Det håller jag helt med om. Vi var också helt överens om att majoriteten av avkastningen ges av tillgångsfördelningen, inte nödvändigtvis av den specifika fondtypen.

Jan: Det första de också sa, om de skulle placera om sina egna pengar: välj andelen aktier och räntor. Det kommer ha en större påverkan på din avkastning, vilket tillgångsslag du väljer. Det är samma som det vi pratar om i fondportföljerna.

Jan: Det vi var väldigt oense om, det var det här att de säger att det går att slå index över tid baserat på skicklighet, utan att för den delen ha tur. Där säger jag att det inte går, men de har gjort det. Så det är olika åsikt. Han säger också att det är jätteenkelt att analysera bolag. Ja, har man läst på ekonomi och gjort det i 20 år och ägnat fem år åt att analysera bolag i en enskild bransch, då kan man det, då är man proffs. Jag påstår att det inte är lika lätt för alla. Han säger så här, att det går att göra 15 procent om året med mindre risk än en passiv indexfond.

Caroline: Oj, den till.

The game is on

Jan: Den svider. Men så här, jag håller inte med om det. Men jag lägger ju 90 procent av mina pengar i de här passiva portföljerna, Nybörjarportföljen och Globala barnportföljen. Men som sagt, vi har lagt ett antal tiotusentals kronor i deras fond. Och vet du vad som är roligt, det här har jag inte ens sagt till dig. Vet du vad jag gjorde häromdagen? I vår ena sådana här lekportfölj tog jag och delade upp den i två bitar. Jag la hälften i Länsförsäkringar Global Indexnära, och jag la hälften i deras Coeli Global Selective. Och så tänker jag, om fem år ska vi göra om den här intervjun, och så ska jag se vilken av de här två. De får tävla, bara de två fonderna, mano a mano. Jag tror att det blir ett spännande avsnitt om fem år.

Caroline: Vi ser fram emot det avsnittet.

Jan: Och det har vi inte ens sagt till Andreas. När ni ser detta, the game is on. Henrik var ju inte jätteglad för robotrådgivare, som jag gillar. Men det kanske goes without saying att man tror på aktiv förvaltning. Och sedan var vi lite oense om den här effektiva marknadshypotesen, om man kan överträffa marknaden eller inte. Så för mig är det här egentligen ett sundhetstecken. Det är väl superbra att vi har olika åsikter. Jag hoppas att vi har kunnat presentera det på ett objektivt sätt, och att du har fått ut värde av den här intervjun. Jag ber om ursäkt att den är lite lång, men det gick inte att göra den kort.

Avslutning och nästa vecka

Jan: Vi har ju ställt frågan på Facebook. Vi har sett att folk vill ha mellan 30 och 40 minuter, sedan vissa över en timme. Så det här är ett mastodontavsnitt, men sedan kommer vi också göra mycket kortare avsnitt. Så tack för att ni engagerar er med kommentarer.

Caroline: Så ni får bara ta längre powerwalks.

Jan: Och åka.

Caroline: Lite längre till jobbet.

Jan: Ja, precis. Göra omvänt. Det har jag faktiskt gjort när jag lyssnade på en ljudbok. Då åkte jag liksom runt Ringlinjen, för att jag ville lyssna. Och sedan vill jag faktiskt puffa för nästa veckas avsnitt. Nästa vecka kommer vi prata om processen för att bli rik. Alltså spara pengar, tjäna pengar, bli rik. Det är ett återbesök på en gammal artikel där vi går igenom, vi har gjort tre olika typer av inkomst, och vi går igenom, jag tror det är tretton olika tips på de olika inkomsterna, hur man kan bygga.

Caroline: Uppdaterad.

Jan: Uppdaterad artikel. Bättre video och sånt. Så tack för att du följer oss, och på återseende.