Rich Dad, Poor Dad – Vad rika lär sina barn som andra inte gör…

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Boken som förändrade vårt liv
2. Fanns Rich Dad på riktigt?
3. Bokens struktur och de sex lektionerna
4. En bok om princip, inte steg ett, två, tre
5. Ekonomisk kompetens som vi aldrig fick i skolan
6. Lektion ett: de rika arbetar inte för pengar
7. Jobbet: en kortsiktig lösning på ett långsiktigt problem
8. Älskar du jobbet eller familjen?
9. Den intelligenta frågan: hur tjänar vi pengar när vi sover?
10. Lektion två: tillgångar och skulder
11. Klassamhället och vad medelklassen missar
12. Riktiga tillgångar och pengar som arbetare
13. Carolines provocerande citat om prylar
14. Att styra impulsen
15. Lektion fyra: kraften i juridiska personer
16. Att skapa värde är den rätta frågan
17. Lektion fem: de rika skapar pengar
18. Exemplet med marken: ingen koppling mellan tid och pengar
19. Att sälja skinnet innan björnen är skjuten
20. Inte de smarta som vinner, utan de djärva
21. Lektion sex: arbeta för att lära dig
22. Generalisten och kraften i att lära sig lite om mycket
23. Försäljning är något alla borde lära sig
24. När rädslan blir en ren fobi
25. Spela för att vinna eller för att inte förlora
26. Jan utmanar sin egen balanserade strategi
27. Det kortsiktiga spelet och det långsiktiga
28. Kaninskutt och sköldpaddan
29. Hur vi pratar med Freja om pengar
30. Rich Woman och ett kvinnligt perspektiv
31. Det handlar inte om fastigheter
32. Rekommendationer och kommande avsnitt

Boken som förändrade vårt liv

Jan: Boken Rich Dad Poor Dad av Robert Kiyosaki är utan tvekan en av de böcker som gjort störst skillnad i min privatekonomi de senaste tio åren. Den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson, och idag är det dags för avsnitt 33, som ska handla om just den boken. Det var en bok som vi läste för första gången för tio år sedan, och utan att överdriva säger jag att den förändrade i alla fall mitt liv.

Caroline: Eller vårt liv också.

Jan: Ja, vi kan säga att den förändrade vårt liv. Och det som är lite roligt är att det här är en ganska kontroversiell bok. Den anses vara en av de mest inflytelserika ekonomiska böckerna, och den har den där provocerande undertiteln: vad de rika lär sina barn om pengar som inte de fattiga eller medelklassen gör. Några av kontroverserna kring boken har handlat om huruvida Rich Dad ens funnits på riktigt. Boken handlar om författaren Robert Kiyosaki som växer upp på Hawaii. Han har sin riktiga, biologiska pappa, som är lärare och har doktorerat och undervisar. Och så har han sin kompis Mikes pappa, som är en av de rikaste på Hawaii, och de skulle lära sig hur man tjänar pengar. Du var ju inne på det innan, att hans biologiska pappa ändå hade insikten.

Caroline: Ja, han hade ändå insikten att veta att, okej, jag vet inte hur man tjänar pengar, men jag har hört att Mikes pappa vet hur man gör det, att han är på väg att bygga ett imperium. De hade nämligen samma bankman.

Jan: Precis, den här bankmannen pratade så gott om Mikes pappa. Och det är egentligen det boken gör: man får följa med Robert på resan där man skapar kontrast mellan hans riktiga, fattiga pappa, inom citationstecken, och vad hans rika pappa säger. Under många år har det funnits en debatt. När vi förberedde avsnittet så är det bara att googla Rich Dad eller Robert Kiyosaki, så kommer det upp så här "fake", eller vad var det du sa?

Caroline: Nej, men det kom upp både historier om att Rich Dad Poor Dad-boken har förändrat mitt liv, för att jag har gjort det här utifrån vad som rekommenderats. Och sen är det mycket att människor undrar: är Robert Kiyosaki en bluff? Hur ska man lita på Rich Dad Poor Dads råd?

Fanns Rich Dad på riktigt?

Caroline: Rich Dad kanske inte ens har funnits.

Jan: Boken skrevs 1997, så den är ju 20 år gammal. Och det var faktiskt först 2016, när hans rika pappa dog i verkligheten, som det avslöjades vem det var. Att det var en på Hawaii.

Caroline: Men hur avslöjades det?

Jan: Robert berättade det, och det stod i tidningen på Hawaii. Det var han som hade inspirerat Robert till det. Men även om han inte hade funnits, så tyckte jag... Jag kommer ihåg att jag skrev en artikel ganska exakt 16 januari 2008 om just den här kontroversen. En ganska pinsam artikel, jag länkar inte ens till den. Eller, den är inte så pinsam.

Caroline: Men det var precis när du hade läst boken, och du visste ju inte heller vad den skulle resultera i för dig. Så du var lite försiktig i din recension.

Jan: Ja, precis. Men jag tänker att vi ska gå igenom de olika delarna i boken, och sen prata lite om vad poängen var och hur vi har resonerat. När jag läste om den nu så var det inte alls som för tio år sedan. Då var det verkligen en "quakebok", som jag brukar kalla det.

Caroline: Det var helt nya grejer som uppenbarade sig. Det var som något vi fick.

Jan: Ja, precis. Det var så här "wow, det här pratar man". Och idag, när jag läser, jag vet inte om du kände samma sak nu, att det var mycket "ja, men så är det ju".

Caroline: Jo. Absolut. Men sen kände jag också att det var nyttigt att läsa om den.

Jan: Ja.

Caroline: För jag drivs ju mycket av rädsla när det gäller pengar. Jag vill liksom inte ta risk och sånt. Men där skriver han om det.

Jan: Men det kommer vi till. Det var mycket jag kände igen, men det var också några saker jag blev provocerad av.

Bokens struktur och de sex lektionerna

Jan: Boken är upplagd i sex kapitel, eller sex delar, och det är lektionerna som Robert och Mike fick av hans rika pappa. Det handlar om kapitel ett. Och det är teser. Den ena är att de rika inte arbetar för pengar. Sedan vikten av finansiell eller ekonomisk kompetens, att sköta sin egen affär, kraften i egna juridiska personer, "mind your own business". De rika tjänar inte pengar, de skapar pengar. Arbeta för att lära dig, inte för att tjäna pengar. Jag tänker på de här kontrasterna han tar upp. Till exempel säger han att hans biologiska pappa alltid sa: "pengar är roten till allt ont", eller "anledningen till att jag inte är rik är att jag inte vill ta för stora risker nu när jag har familj och barn", "mitt boende är min största investering och vår största tillgång". Medan kontrasten blir ganska stor när den rike pappan säger: "bristen på pengar är roten till allt ont", "anledningen till att jag måste bli rik är att jag har en familj att ta hand om", "mitt hus beter sig som en skuld, och om jag skulle tro något annat är jag illa ute". Så det är många gånger ganska diametralt.

Caroline: Alltså, det är ju skrivet för att vi ska haja budskapet. Jag älskar de citaten.

Jan: Ja, jag tänker det också. Jag läste på Amazon, där finns många recensioner, och många blir oerhört provocerade.

Caroline: Av citaten? Att bristen på pengar är roten till allt ont?

Jan: Jag tror det handlar om att man lever med många av de här sanningarna. När vi gjorde en kurs i London fick vi reda på att när man blir irriterad, trött eller förbannad på något, eller börjar zona ut och checka ut, då är det just då man ska "pay attention". Då ska man vara noga, för då är det något som inte passar in i ens världsbild. Och då kan man bli berikad.

Caroline: Precis, för hjärnan vill ju inte bli berikad, den vill sortera bort. Hjärnan vill sortera bort sånt som inte passar in riktigt, men om man lyssnar kan coola grejer hända.

En bok om princip, inte steg ett, två, tre

Jan: Precis. Så innan vi hoppar in i boken vill jag också säga att den inte ger något steg ett, två, tre till att bli rik. Det handlar mer om principer, tankesätt eller smarta frågor att fundera på. Och det sista jag ska säga innan vi kör igång: jag kollade på Adlibris. Boken kostar idag 67 kronor. Jag tänker, det är ju dumt att inte köpa boken. Med tanke på potentialen, vad den kan ge, så är det ju bara 67 kronor. Du vet, vi har vår enda regel: böcker får kosta vad de vill. Böcker köper vi alltid när vi får tips. Men här är det verkligen en rekommendation.

Caroline: Hur gammal ska man vara när man köper boken?

Jan: Jag vet inte. Jag ska nog säga ju yngre, desto bättre.

Caroline: Ju yngre, desto bättre. Men jag känner så här: om jag hade varit 50 och aldrig hade läst eller riktigt investerat mina pengar på något bra sätt, då hade jag varit lika glad om jag hade fått boken då.

Jan: Nej, men det tror jag också. Mike och Robert är ju nio år gamla i boken. Så jag tror det är som när vi pratar om boken "Gör ditt barn rik": när kan man börja prata med barn om pengar? Mycket snabbare än vad man tror. Barn fattar ju mycket mer än vad man tror. Det är snarare när man själv är redo.

Caroline: Är man själv redo?

Ekonomisk kompetens som vi aldrig fick i skolan

Jan: Tänk också på att en av huvudpoängerna i boken är att skaffa sig en ekonomisk kompetens.

Caroline: Det är ju väldigt diffust egentligen vad ekonomisk kompetens är.

Jan: Nej, men tesen är att han påstår, och jag delar den uppfattningen, att vi inte lär oss om pengar och ekonomi i skolan. Vi lär oss inte i grundskolan, inte på gymnasiet, och till och med på ekonomiutbildningar lär man sig inte hur pengar fungerar. Visst, du kan lära dig koncernredovisning, men du lär dig inte de grundläggande principerna för att bygga rikedom. Eller håller du inte med?

Caroline: Jo, absolut. Jag håller med. Det är ju han och Sharon som har skrivit boken, och det är deras stora drivkraft. Det är för att man ska lära sig pengar på ett annat sätt, eller lära sig överhuvudtaget, kanske man ska säga.

Jan: Ja. Om man bara tittar på fakta. En av mina favoritreferenser i undersökningar är att typ 20 procent, var femte person i Sverige, inte har 11 000 kronor, eller inte kan hantera en oförutsedd utgift på 11 000 kronor utan att ta lån eller sälja något. Och för ett par dagar sedan såg jag samma undersökning gjord i USA, från amerikanska centralbanken. Där var det 44 procent av den amerikanska befolkningen som inte har råd med en oförutsedd utgift på, håll i dig, 400 dollar, utan att ta lån eller sälja något. Det tänker man inte på, att de flesta lever hand i mun. Och jag bara tänker på den ekonomiska stress det skapar. Han skriver i ett av de första kapitlen:

"Money is one form of power. But what is more powerful is financial education. Money comes and goes, but if you have the education about how money works, you gain power over it and can begin building wealth."

Jan: Och jag håller med. Det är egentligen det vi pratat om i tidigare avsnitt, att bara se pengar som lösningen på ett problem. Pengar löser inga problem. Pengar är egentligen bara en förstärkare. Har man en ohälsosam relation till pengar och får en stor summa, så påstår jag att det stjälper mer än det hjälper.

Caroline: Ja, för man vet kanske inte exakt hur man ska bete sig kring pengarna. Man gör det vanliga, spenderar och konsumerar, och sen är de slut.

Lektion ett: de rika arbetar inte för pengar

Jan: Ja, precis. Så om vi hoppar in i lektion nummer ett: de rika arbetar inte för pengar. Han inleder kapitlet med att de fattiga och medelklassen arbetar för pengar. De rika har pengar som arbetar för dem. Vi ska gå djupare in i det, men det handlar lite om den här rädslan, att vi alla drivs av två känslor: rädsla och girighet. Eller det kan också vara lusten att ha något. "Desire" pratar han om, en önskan att ha något. Tesen han målar upp är att rädslan för att inte ha pengar i slutet av månaden, för att betala våra räkningar, gör att vi går till jobbet. Vi tar hand om den rädslan, vi får pengarna, och när vi får pengarna kommer girigheten eller lusten: jag vill ha en bostadsrätt, jag vill ha ett nytt kök.

Caroline: Man har utrymme till det.

Jan: Man spenderar pengarna, och sen tar de slut. Och så blir man så här, "gud, jag måste ha mer".

Caroline: Så det går liksom upp och ner.

Jan: Eller snarare, det han kallar för "rat race". Man springer runt, som vi i Sverige kallar för ekorrhjul.

Caroline: Ja, ekorrar har väl aldrig sprungit i sådana hamsterhjul? Jo, tydligen har de det.

Jan: Har du kollat det? Jag har kollat upp det på Wikipedia.

Caroline: Men var har de sprungit i sådana?

Jan: Jo, typ på 1800-talet hade man ekorrar i burar som sällskapsdjur, och då hade de tydligen hamsterhjul. Och det här hänger ihop med det jag brukar kalla för Parkinsons lag. Våra utgifter ökar i exakt samma takt som våra inkomster. Det gör att för de flesta människor blir det hela tiden den här jakten. Vi tänker inte rationellt kring pengar. Ska man sammanfatta det, så är det "fan, jag har inga pengar, jag måste tjäna pengar. Jag tjänar pengar, skönt, nu har jag pengar. Fan, nu är pengarna slut, nu måste jag börja tjäna pengar igen." Och så blir det hela tiden det här.

Caroline: Jo, det är väl ganska automatiskt om man går till ett jobb och får lön i slutet på månaden. Det är ett automatiskt beteende.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Det är inte som att man behöver skaffa nytt jobb den 22:a för att man upptäcker att pengarna tar slut. Det är som att man inte ens tänker på det.

Jobbet: en kortsiktig lösning på ett långsiktigt problem

Jan: Nej, och att alla andra gör det också. Han säger i boken att jobb är en väldigt konstig sak. Ett jobb är en väldigt kortsiktig lösning på ett väldigt långsiktigt problem. Problemet att betala räkningarna kommer vi alltid att ha. Är det inte bättre att skapa en långsiktig lösning än att hela tiden leva hand i mun varje 25:e när man får lön? En sak jag läste nu, som jag garanterat inte minns från för tio år sedan, hoppade ut för mig. Han skriver, och nu översätter jag fritt: anledningen till att många människor är rika är inte en längtan eller önskan, utan rädsla. De tror att pengar ska ta bort rädslan för att bli fattig. Så de samlar pengarna på hög, bara för att upptäcka att rädslan blir större. För inte bara...

Caroline: Man kan ju förlora hela skiten.

Jan: Exakt. Och jag tänker att det är precis som det har varit, eller är, för mig. Men vi behöver inte fördjupa oss i det. Det finns ett avsnitt, typ 20 eller något, som heter "pengar förstärker, löser inte". Där pratar vi mycket om det där. Och sen tänker jag på en ganska rolig grej. Vi har kompisar som brukar säga: "jag är inte så intresserad av pengar och det där ni gör". Och jag kan vara lite fascinerad, det här har jag inte sagt högt, men de här människorna som säger att de inte är intresserade av pengar, de går upp tidigt på morgonen, åker till jobbet, spenderar ganska många timmar på jobbet för att få lön, för att sen betala sina räkningar. Så ibland kan jag tycka att det nästan är lite förnekelse. "Jag är inte intresserad av pengar", men jag spenderar tio timmar om dagen på att ta mig till jobbet och vara på jobbet.

Caroline: Spenderar mer tid med arbetskollegorna än med sina barn.

Jan: Ja, precis. Och grejen är att då brukar man säga "men jag älskar mitt jobb". Det har vi pratat mycket om i Balansekonomi, så att du bara skakar på huvudet.

Caroline: Men jag vet inte, jag har aldrig älskat ett jobb så mycket att jag hellre velat vara på det än kanske gjort något annat.

Älskar du jobbet eller familjen?

Jan: Jag tror inte ens folk tänker på att man har två alternativ. Hur vi brukade göra det i Balansekonomi var att vi ställde frågan: älskar du ditt jobb? Och då var det många som räckte upp handen och sa "det gör jag". Sen ställde vi följdfrågan: okej, men om du nu älskar ditt jobb, älskar du din familj? Då var det många som räckte upp handen, "jag älskar min familj". Bra, så låt oss ta ett exempel. Om du får samma lön som idag, säg att du tjänar 25 000 efter skatt, och vi lägger på 2 000, så du får 27 000 efter skatt varje månad. Enda motprestationen är att du aldrig mer får träffa din familj. Skulle du tagit det? Och det är typ ingen som tackar ja till det.

Caroline: Nej, det var ju ingen som räckte upp handen.

Jan: Precis. Då är det ett tecken: man älskar sin familj. Men om man säger: okej, du får 27 000 kronor i månaden, en löneförhöjning på 10 procent, men enda motprestationen är att du aldrig mer får sätta en fot på din arbetsplats igen.

Caroline: Det är liksom inte samma effekt.

Jan: Nej, då räckte folk upp handen.

Caroline: Då känner man sig... ja.

Jan: Och då tror jag, är det inte bara att man lurar sig själv? Och det där glastaket...

Caroline: Det är en liten del av en större diskussion, för jobbet är så mycket mer för oss än vad vi tror. Det kanske vi inte ska diskutera här och nu. Men det är nog många som inte vet vad de skulle hitta på om de inte hade gått till jobbet. Och sen att man får pengar för det. Vi behöver det.

Jan: Det är det långsiktiga problemet som vi inte riktigt har löst. Vi löser det som våra föräldrar har löst det. Man går till jobbet, hela samhället är uppbyggt så. Man går i skolan, går på gymnasiet, skaffar en utbildning, får ett jobb och är på jobbet i 40 år.

Caroline: Ja, och det kan vi väl säga är på väg att kanske inte vara så längre.

Jan: Ja, kanske.

Caroline: Om ett antal år. Vi kanske inte kommer att ha jobb på samma vis. Anyway.

Den intelligenta frågan: hur tjänar vi pengar när vi sover?

Jan: Om vi hoppar tillbaka, så säger han att de här känslorna alltid kommer att vara där. Det är inte att den ena är bättre än den andra, utan det handlar om att utnyttja den fördel vi har som djuren inte har: att när vi får en impuls kan vi stanna upp.

Caroline: Vilka känslor var det nu han pratar om?

Jan: Rädsla och girighet, eller längtan. Girighet och längtan eller önskan kan vara i samma. Och då säger han verkligen det här citatet, en av de som stack ut för mig nu: ett jobb är en kortsiktig lösning på ett långsiktigt problem. Och eftersom de flesta bara tänker på ett problem i taget, det kortsiktiga, räkningarna i slutet av månaden, tar man sig aldrig tid att stanna upp och fundera: finns det en annan lösning på problemet att betala räkningar och få mitt liv att gå runt?

Caroline: Jag tror att de som stannar upp och tänker på det är de som känner att det är för mycket att göra på jobbet. Det är jättemånga som är superstressade på sina jobb och känner att "jag kommer snart...".

Jan: "Jag måste göra det, för annars får jag någon konsekvens."

Caroline: Men det finns nog rätt många svenskar som funderar på det där. Hur skulle det vara om jag inte behövde... "Gud vad jobbigt det är just nu på jobbet, det är så stressigt."

Jan: Men då är inte lösningen "hur kan jag lösa det på den nivån", utan då tror jag att man tänker "hur byter jag jobb, eller hur drar jag ner".

Caroline: Exakt, ska jag gå i pension tidigare?

Jan: Men då tror jag att en mycket intelligentare fråga är: hur kan vi tjäna pengar när vi sover? Vi var och hälsade på en vän i hans hus i Spanien nu, och han hade en briljant fråga också. Han sa: nu är vi liksom tre månader i Spanien i vår lägenhet här, men mitt mål är att jag ska vara rikare när jag kommer hem från semestern än jag var när jag kom hit. Och jag tror att det där kan vara provocerande för många. Extremt provocerande.

Caroline: Jag tycker det är så skönt. Bara, hur tänker du då? Hur ska det gå till?

Jan: Ja, precis. Och jag tror att det är det som är tricket. Många gånger vill vi ha svaret. Tre tips. Hur ska jag göra? Men det som verkligen funkar är att sätta igång den här frågan. För den kan man fundera på hela livet och ha tusen lösningar på. Något jag lärde mig under min tid som managementkonsult var att frågan är mycket svårare än svaret. Har man väl frågan kan man ofta börja fundera och lyssna efter svaret. Men om man inte ens vet frågan, då är man helt clueless.

Caroline: Nej, precis. Det gäller att ställa de rätta frågorna.

Lektion två: tillgångar och skulder

Jan: I lektion två och tre pratar han om varför man ska utbilda sig i ekonomisk intelligens. Här är det en annan undersökning gjord i Sverige: bara typ 8,1 procent av de som har en förmögenhet på 5 miljoner eller mer har sparat ihop den. Man kan alltså inte bara ha lön, spara pengar på kontot och bli miljonär. Det går i princip inte. Man måste göra andra saker. Han har två huvudpoänger. Den ena är att det inte handlar om hur mycket pengar du tjänar, utan hur mycket du behåller, hur mycket som blir kvar i din ekonomi. Det är precis samma poäng som i avsnittet om vad som kännetecknar en miljonär: det handlar om sparsamheten. Men framför allt pratar han om skillnaden mellan rika och fattiga människor, och då handlar det om att lära sig skillnaden mellan tillgångar och skulder. Och här är det han får mest kritik för, för här går han emot hela den grundläggande företagsekonomin. Vad säger han? Jo, för att titta på en ekonomi behöver du titta på både resultat- och balansräkning. Resultaträkningen är dina inkomster och utgifter, de två delarna. Alla inkomster minus utgifterna blir resultatet.

Caroline: Ja, det du har kvar.

Jan: Och det är det vi alltid pratar om, det banken tittar på när du ska köpa hus, mer eller mindre. Det är det du använder i de här ekonomiapparna, hur mycket inkomster och utgifter du har. Men det är inte det viktigaste. Det viktigaste är balansräkningen, där man pratar om tillgångar och skulder. Och det är här det blir kontroversiellt för många, för han definierar en tillgång som något du äger som gör dig rikare, något som genererar inkomst, som sätter pengar i fickan på dig. Och en skuld definierar han som något du äger som skapar utgifter, något som tar ut pengar ur din ficka. Det har ganska många förgreningar, tänker jag. En är det här klassiska med huset. Och det är här många börjar protestera. Frågar man de flesta människor "vad är din största investering?", så säger de "huset eller boendet". Och då kan man säga: okej, om huset är din största tillgång, hur mycket pengar tjänar du på huset en enskild månad? Och svaret för de flesta är noll, de flesta går back på sitt boende. Det kostar ränta, underhåll, försäkring, skatt. Alltså beter sig huset som en skuld.

"Tror jag att huset är min största tillgång, då är jag illa ute, då kan jag inget om ekonomi."

Klassamhället och vad medelklassen missar

Jan: Det är en av de stora kontrasterna i boken. Hans fattiga pappa räknar huset som vår viktigaste tillgång, och hans rika pappa säger att om jag tror att huset är min största tillgång, då är jag illa ute, då kan jag inget om ekonomi. Och det är här man kommer in på klassamhället, som jag påstår att vi har i Sverige, men inte alls pratar om, men som är tydligt i till exempel Storbritannien eller USA. Han säger: skillnaden är att en fattig person har en enkel ekonomi. Det kommer pengar in och sen går det pengar ut, och det finns inga pengar kvar. Kanske går lite pengar till skulder och kreditkort. Men det är så här enkelt, pengar in, pengar ut. Medelklassen får pengar in, och sen köper de skulder. De köper skulder i tron att det är tillgångar.

Caroline: Bilar och hus.

Jan: Till exempel saker som sjunker i värde, som huset, bilen, båten, fritidshuset, lägenheten utomlands och så vidare. Och vi ska inte fördjupa oss mer i detta, för det är inte poängen i avsnittet. Vi har skrivit andra artiklar om det. Men här blir det kontroversiella. Om vi tar min mamma, som vi hade uppe i något avsnitt: hon köpte sitt hus 88, har bott i det, det har ökat i värde, inflationen har ätit upp en stor del av lånet, och det har ökat i värde med 9 procent om året. Dessutom har det varit belånat, vilket gjort att avkastningen tidvis varit tvåsiffrig. Och då går det inte att argumentera, hon har tjänat pengar. Typ de flesta som är 40–50 i Sverige är ju miljonärer på grund av sitt boende. Men det var ju där vi också fick lite skit när vi pratade om miljonärsartikeln, där vi sa: är du en riktig miljonär eller en husmiljonär? Problemet blev att om fastighetsmarknaden sjunker, vilket det bara är att titta i nyheterna nu att den tenderar, så blev man ju inte miljonär längre.

Caroline: Ja, och grejen är att om man nu har tagit sig till att bli miljonär med ett beteende, så är det annorlunda än om man har gjort som alla andra och köpt ett hus.

Jan: Sorry to say it, men jag håller med. Och det är mycket mer stabilitet. Ja, du kan göra det. Det var det som tog oss tio år, att bygga stabilitet för att bli miljonär, inte via huset utan via ett system.

Riktiga tillgångar och pengar som arbetare

Jan: Vi pratar jättemycket om resultat- och balansräkning. Precis som vanligt, läs gärna artikeln på bloggen, jag har fördjupat det och gjort en egen liten videosnutt där man kan titta på resultat- och balansräkning. Annars är boken skitbra på det. Men fokuset är att bygga de här riktiga tillgångarna. Exempel på riktiga tillgångar är saker som tjänar pengar långsiktigt: aktier, fonder, fastigheter. Han är superintresserad av småföretag och så vidare. Det jag också gillar är att han pratar om pengarna som ens arbetare.

Caroline: Nej, men det tycker inte jag är kontroversiellt. Det kan vara nytt för många, att man säger att pengarna är som arbetare.

Jan: Poängen är att pengarna ska jobba åt en, istället för att man ska jobba åt pengarna. Han säger att pengar är duktiga på det sättet, för de kan jobba 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året. Och dessutom kan de göra det i generationer.

Caroline: De blir bättre och bättre på det dessutom.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Det brukar du väl säga. När de är nya på jobbet är de inte så många då.

Jan: Ja, men precis. Det blir den här ränta-på-ränta-effekten. Och sen är det också det här att de flesta människor... och det här är nog den största insikten vi hade för tio år sedan, i alla fall för mig. Det sätt som jag visste att man kunde tjäna pengar på var antingen som anställd eller genom att starta företag. Men i båda fallen bytte man ändå tid mot pengar, eller kompetens. Jag säljer 40 timmar och får lön för det. Och det ger ingen frihet. Tvärtom, jag har sålt tiden. Jag har sålt tiden till en chef. Det har jag haft själv, en chef. Eller så har vi kompisar som säger: ska vi åka på semester? "Ja, men jag får inte ledigt, jag fick inte semester." Så det blir en ofrihet. Ibland kan folk som är kollegor till mig säga: "jag har eget företag, så jag har ingen chef." Och då är jag så här: det är kanske bara så att chefen då heter kunden. Säger jag att jag behöver det här på söndag kväll, så är det många egenföretagare som kommer att jobba och leverera på söndag kväll. Jag tyckte det var ett rätt roligt utbyte. Han skriver att många pratar om att man ska göra karriär, klättra på karriärstegen. Och då berättar Robert detta för den rika pappan, varpå han konstaterar att istället för att klättra på stegen, är det inte mycket bättre att äga hela karriärstegen?

Caroline: Folk tycker väl att det stämmer. Just det där med att man vill ha svaret så snabbt, man tillåter inte sig att vara nyfiken där och tänka "jo, men det kanske det är, men hur ska det gå till?".

Carolines provocerande citat om prylar

Caroline: Men du, jag kommer att tänka på en sak. Jag vet, du har din lista där, men jag tappar tankarna jättesnabbt. Vi pratade i något tidigare avsnitt om det där med att jag funderar väldigt mycket när jag shoppar: behöver jag verkligen det här? Och nu när jag läste om boken kom jag på att en del av det beteendet ligger till grund i ett påstående som har provocerat mig väldigt mycket.

Jan: I boken?

Caroline: I boken. Och jag kommer inte ens ihåg det förrän jag nu såg det igen. Jag bara, det var det. Som gör att jag har väldigt svårt för att köpa grejer som jag vet att när jag går ut från affären här, så kommer det vara värt en tredjedel så mycket. Till och med märkesgrejer. Det finns ingen affär någonsin i att äga det ett tag och sen sälja det. Jag kommer aldrig någonsin få tillbaka pengarna. Aldrig någonsin. Att äga massa grejer som bara kostar mig saker, det känns jobbigt. Han hade ett citat i boken där rika människor inte skaffar sig grejer som kostar massa saker, utan skaffar sig grejer som kan generera pengar.

Jan: Men sen är han inte heller så att man ska vara supersparsam. Han ser den enda skillnaden mellan fattiga och medelklassmänniskor och rika människor som att rika människor köper lyxgrejerna sist.

Caroline: Man köper inte dem först liksom.

Jan: Fastän man vill ha dem. Och det är väl ändå en av de grejer vi har gjort mycket. Som vi har förändrat under de tio åren. Vi köper saker, men vi köper det för avkastningen från våra tillgångar. Eller vi köper det senare.

Caroline: Ja, precis. Och funderar mycket på om det kostar oss nu men genererar på olika sätt.

Att styra impulsen

Jan: Ja, precis. Vad det nu än kan vara. Jag tror att det där är, apropå det vi sa innan, att skillnaden mellan oss och djuren är impulsen, att vi kan styra impulsen. När jag vill köpa något... jag fick den där tjänsten här. För något tag sedan var det en bil. Jag hade googlat Tesla, jag hade googlat Volvo. Men då kunde jag fånga mig själv i frågan: handen på hjärtat, behöver jag en ny bil? Nej, det gör jag inte. Jag vill ha en ny bil.

Caroline: Men vad var det som satte igång det? För jag har märkt nu när jag får köpimpuls, att det är när jag är inne på vissa sajter.

Jan: Ja, vilka sajter är du inne på?

Caroline: Into the Gloss till exempel, som är en beauty-sajt. Jag ska inte gå in där, för det sätter igång mina impulser.

Jan: Girigheten.

Caroline: Ja, men lusten att handla.

Lektion fyra: kraften i juridiska personer

Jan: Ja, precis. Vi hoppar tillbaka till din lista. Vi är på lektion fyra. I korthet handlar den om kraften i företag, juridiska personer. Och då säger han, fritt översatt, det blir bättre på engelska, så jag läser:

"Start minding your own business. Keep your daytime job, but start buying real assets, not liabilities."

Jan: Han påstår att det är en av de största hemligheterna. Och jag kan hålla med i vissa avseenden. Det här med juridisk person, att ha ett aktiebolag. Vi har ju aktiebolag, vi har till och med två stycken själva. Och historien... jag tror inte jag har delat den, men hur jag startade företag för 18 år sedan. Jag var studentkonsult, och jag är datanörd, så jag gillar tekniska prylar. Då insåg jag att om man hade företag kunde man köpa saker utan moms. Och så blev det "wow, det är 25 procent billigare på alla dataprylar". Sen var det någon som berättade att det inte bara är att du får rabatt på momsen, du får dessutom köpa det för oskattade pengar, så det blir ytterligare halva priset. Och jag bara: wow. Det var som en helt ny värld. Sen var det ingen som berättade att du måste börja tjäna pengar till företaget för att kunna utnyttja avdragsrätten, att det är för inkomstens förvärvande. Men där är en jättestor skillnad mellan privatperson och juridiska personer. En privatperson tjänar sina pengar, betalar skatt, och vi betalar mycket skatt i Sverige. Det tänker man inte på, vi betalar över 50 procent skatt om man räknar in arbetsgivaravgiften. Säg att du har en lön på 30 000, så får du ut, give or take, lite över 22 000. Du får betala kanske 8 000–9 000 i privat skatt. Men arbetsgivaren har också betalat 15 000 i skatt. Så den totala lönesumman har varit 45 000, men i handen kommer bara 22 000 ut. Om man tänkte på hur mycket skatt det betyder, så tror jag fler hade varit lite upprörda. Och här är en stor skillnad med ett företag. Företaget är tvärtom: det tjänar pengar, har alla sina utgifter, och sen betalar man skatt. Det är en enorm skillnad.

Att skapa värde är den rätta frågan

Jan: Sen tycker jag det är klurigt att rekommendera att starta företag, för man behöver skapa värde för andra människor. De behöver tjäna pengar. Att driva företag är bland det svåraste man kan göra. Det tog oss ganska exakt tio år innan vi fick ihop våra företag så att vi kunde leva på det.

Caroline: Ja, det är väl mer du som lever på ditt.

Jan: Ja, eller nu lever vi på det tillsammans. Men jag skulle säga att den stora fördelen med en juridisk person, med ett företag, är att man får en extra spelplan. En extra spelplan att spela på, där man kan styra hur man vill göra. Ska jag göra det här i företaget eller privat? Alla principerna om att investera och köpa riktiga tillgångar, köpa aktier och fonder, det kan man göra via företag också. Företaget har lägre skatt än vad vi har som privatpersoner. Behåller du pengarna i bolaget så betalar bolaget bara 22 procent skatt.

Caroline: Men vem ska starta bolag nu då? Alla kan ju inte göra det, det passar inte alla.

Jan: Det passar inte alla. Men jag tror att man inte ska avfärda idén att man får en extra spelplan. Och jag tror det hänger ihop med det vanliga missförståndet där människor kommer och säger "hur ska jag tjäna pengar?". Jag påstår att den frågan är fel ställd. Frågan man bör ställa sig istället är: hur kan jag skapa värde för andra människor på en sådan nivå att de är villiga att betala mig för det värdet, och tycka att det är en bra idé eller till och med ett kap?

Caroline: Ja, och då måste man tänka annorlunda. Man kan inte vara så förälskad i sitt eget.

Lektion fem: de rika skapar pengar

Jan: Nej, och det kommer egentligen i nästa del, som handlar om att lära sig olika färdigheter snarare än att tjäna pengar. Men jag tänker att vi ska hoppa till näst sista kapitlet, del fem, lektion fem: de rika skapar pengar istället för att tjäna pengar. Och det är nog det kapitel som provocerade mig mest i år. Förra gången var det de andra kapitlen som var "wow, riktiga tillgångar, resultat, balansräkning". Idag kan man väcka mig mitt i natten och jag kan berätta hur resultat- och balansräkning fungerar. Men då säger han, jag läser igen på engelska:

"Most people only know one solution: work hard, save and borrow. The poor and the middle class work for money, the rich make money. The more real you think money is, the harder you will work for it. If you can grasp the idea that money is not real, you will grow rich faster."

Caroline: Okej, vad betyder det?

Jan: Ja, precis. Då säger han att det finns fyra sätt att tjäna pengar på. Det ena är att jobba ihop sina pengar, där man dessutom blir av med varannan krona på grund av skatten. Det andra är att spara ihop de pengar man tjänat på ett bankkonto, inte så smart. Det tredje är att spara och investera de här pengarna i aktier och fonder och så vidare, vilket är det vi gör mycket. Och det här är den fjärde delen: skapa pengar. Och du bara skrattar, vad tänker du?

Caroline: Nej, men jag tyckte också det var ett jobbigt avsnitt.

Jan: Berätta varför du tyckte det var jobbigt.

Caroline: Nej, men det är som att du är duktig på att tjäna pengar. Tjäna pengar eller skapa pengar? Tjäna pengar. Och det här med att skapa pengar, det blir så abstrakt för mig. Jag måste läsa om det avsnittet någon gång till för att hucka fast i någonting i hjärnan.

Exemplet med marken: ingen koppling mellan tid och pengar

Jan: Jag kan säga att när jag skrev artikeln innan vi spelade in det här poddavsnittet, så är jag ärlig: fattar jag det hundra procent? Nej. Men jag har sett. Jag har fått dörren gläntad för mig, jag har sett den, så skulle jag uttrycka det. I boken finns en massa exempel. Ta något exempel.

Caroline: Så vi kan få det lite greppbart.

Jan: Ja, tar du det exemplet med landet, från boken, som vi pratade om när vi käkade middag? Att han hade köpt mark för 9 000.

Caroline: Han hade köpt mark för 9 000 dollar. Och sen hade han sålt den omedelbart för 25 000 dollar. Och sen hade han gått och köpt en Porsche. Men anyway, jag tror inte det är Porschen som är poängen.

Jan: Tanken var att det var ingen som helst koppling mellan tid och pengarna i det där.

Caroline: Nej, utan det är bara att han har sett att "jag kan tjäna pengar på det här".

Jan: Och det är här jag säger så här: jag har sett nyanser, jag har sett nystan till det här. Jag har också gjort sådana affärer. Jag har kopplat ihop två stycken, mäklat en affär till exempel. Jag la två timmar, jag tror jag fick 27 000 för det. Man har skapat så stort värde för andra människor att de har betalat utifrån värdet snarare än för någon timlön. Och så har vi rekommenderat grejer, eller jag har hjälpt andra, och så har jag frågat: betalar man för vad det var värt? Och då var det värt väldigt mycket, och då kan man få de här stora ersättningarna. Vi har en kompis som har hjälpt rika människor att investera sina pengar. Han hade hjälpt dem fem, sex gånger, och då kanske de hade tjänat två, tre, fyra, fem miljoner. Då gav de honom 250 000. Liksom, "jag måste bara få ge det som tack för hjälpen, här är 250 000". Och det där är vad jag menar är min bästa gissning just nu för hur man skapar pengar. Utväxlingen kan bli väldigt mycket högre.

Caroline: Men gäller inte det att lära sig se affären innan den har inträffat?

Att sälja skinnet innan björnen är skjuten

Jan: Jo, precis. Och förmodligen också att våga, att våga ta en del risker. För det pratade jag om sen. Det var väl lite det som provocerade mig också, för han pratar mycket om att problemet med säkra investeringar är att de många gånger är "sanitized". Att man har gjort dem så säkra att man har plockat bort en stor del av avkastningen.

Caroline: Men det finns ju också i vårt kollektiva medvetande det här: sälj inte skinnet innan du har skjutit björnen. Att man inte ska se affären innan den är gjord.

Jan: Och här säger han mer eller mindre tvärtom: sälj skinnet innan björnen är skjuten.

Caroline: Men det har du sagt till mig också. Se om det finns en affär innan du sätter dig ner och gör produkten.

Jan: Ja, precis. Det har sparat mig mycket tid. Men det här skulle jag säga är en stor utmaning. När vi läste det här för tio år sedan var det så här "nej, men börsen är för losers", och så gjorde vi en massa dumma investeringar som vi förlorade på.

Caroline: Men vi var tvungna att göra det. Det var väl dumt i efterhand, men då var det som att vi behövde komma ut ur vår komfortzon och göra lite misstag. Som vi aldrig mer kommer göra.

Jan: Ja, precis. Men det har en annan sida. Om vi tog väldigt mycket risk då, så tror jag att vi har slagit över idag. Idag tar vi i princip ingen risk.

Caroline: Nej, det är jättesvårt för oss att ta risk. Och också för att vi är rädda för att förlora pengarna.

Inte de smarta som vinner, utan de djärva

Jan: Och där kommer nästa citat som blev lite provocerande för mig:

"Often in the real world, it's not the smart that get ahead, but the bold."

Caroline: Det är ju lite amerikanskt i sig.

Jan: Ja, men jag tror, som vi gjorde för tio år sedan med att köpa lägenhet i Turkiet, eller investera i företag som skulle börja innan det var byggt, eller investera i företag som skulle bärga sjunkna skatter, eller någon trading-algoritm med ett bankcertifikat som vi inte fattade. Det var definitivt inte rätt, och det kostade oss flera hundratusen. Men någon annan ser kanske, som vi gör nu, att vi bara ska investera allting på börsen till 8 procents avkastning de kommande 30 åren.

Caroline: Det är ju inte heller helt rätt svar. Jag tror att vi är där. Att vi behöver förstå vilken risk det egentligen är. Det handlar om, när det dyker upp en affär till exempel, eller en möjlighet att investera någonstans... istället för att bara ha svängt pendeln till super safe investeringar.

Jan: Nej, men precis.

Lektion sex: arbeta för att lära dig

Caroline: Är det sista lektionen?

Jan: Sista lektionen, och sen har jag bara någon kommentar till. Den här tog jag verkligen en timme på. Den här gick jag all in på för tio år sedan: arbeta för att lära dig, inte för att tjäna pengar. Eller som han säger:

"Make sure you earn while you learn."

Jan: Det här gillade jag jättemycket. Detta är väl jag som älskar mina strategispel: hur kan man kombinera ihop den bästa rollspelsgubben, att han har en bra balans? Efter universitetet startade jag företag med Claes-Erik, och han lärde mig hur man driver ett litet bolag. Personal, företagsekonomi, det fick jag lära mig i verkligheten. Jag fick lära mig knackadörrförsäljning, vilket var skitjobbigt. Och sen dess har jag de här tio åren verkligen fokuserat på att lära mig försäljning, lära mig marknadsföring, och just nu jobbar jag väldigt mycket med att lära mig ledarskap, för jag tycker att det är klurigt. Det har gjort att när vi gjorde det här i början, så har det kostat oss i lön, lägre lön på kort sikt. Men i längden, nu tio år efter, så har vi tjänat in det hundra gånger om.

Caroline: Ja, verkligen. Och du har ju gjort...

Jan: Samma sak har du också gjort med din doktorandtjänst. Du blev färdig med den, sen ville du lära dig mer om kommunikation, och då tog du ett administratörs- och kommunikationsjobb på universitetet.

Caroline: Jo, men samtidigt jobbade jag i mitt företag och skulle hålla föreläsningar och utbildningar om presentationsteknik till exempel, eller hur man pitchar och så. Och det var så himla komiskt, för jag var tvungen att lära mig samtidigt som jag lärde andra. Och det var painful. Det var som ett stålbad. Jag vet inte hur smart det var att kombinera, att lära sig själv genom att lära andra. Men jag har inte fått något klagomål hittills.

Jan: Nej.

Caroline: Så kan man göra om man vill.

Generalisten och kraften i att lära sig lite om mycket

Jan: Ja, precis. Man lär sig väldigt, väldigt mycket. Och där blir det verkligen så att den rika pappan rekommenderade att lära sig lite om mycket. De fick sitta med på möten med hans rådgivare och så vidare. Här är jag kanske part i målet, men jag älskar den där generalisten. Jag kan lite bokföring, jag kan lite juridik, jag kan mycket försäljning och marknadsföring, så jag kan en hel del av många olika områden. Det har jag haft väldigt mycket nytta av. Men framför allt är den stora fördelen, som jag ser det, att när jag träffar experter i de områdena kan jag ställa dumma frågor. Eller, dumma frågor är väl hårt att säga, men initierade frågor. Jag kan ställa frågor och fattar när de pratar, och jag kan ställa följdfrågor. Och där är han också inne på att...

Caroline: Du bara tappar bort mig nu. Vad var grejen där nu?

Jan: Att lära sig lite om mycket. Att lära sig "in the field". Learn while you earn. Att titta på att bygga ihop: vilka egenskaper kommer jag att ha i framtiden, var kan jag lära mig dem? Robert tar upp exempel. Han ville lära sig ledarskap, så han tog värvning i militären. Sen när han kunde det, hoppade han av. Så ville han lära sig försäljning, då tog han jobb som säljare på Xerox. Sen ville han lära sig något nytt, då hoppade han av. Han valde och bytte karriärer, eller företag, efter var han kunde lära sig mest och bäst. Det är jättesmart, tycker jag. Det har vi verkligen gjort, och det har gett resultat.

Försäljning är något alla borde lära sig

Jan: Sen tror jag också att försäljning är något alla borde lära sig. När jag var liten var det skamligt. Mina föräldrar ville inte att jag skulle sälja bingolotter i handbollsklubben, utan det var så här "har du 10 kronor, det är marginalen, ge den istället". Jag hade jättekämpigt med det. Men idag är jag så himla glad att jag har lärt mig det. Så om jag tar min viktigaste insikt från boken i år, nu när jag har läst om den, så är det nog detta faktiskt, om man pratar om rädsla. Det var ju sista kapitlet, jag vet att du läste det nu precis innan. Då skriver han så här:

"Some people are terrified of snakes. Some people are terrified about losing money. Both are phobias."

Jan: Och jag vet inte här om jag får, eller jag testar: du är ju rädd för spindlar, och jag tycker att det är sjukt irrationellt. Hur kan man vara rädd för spindlar i Sverige? Det är ju ingenting som kommer hända med någon spindel.

Caroline: Du har också sagt "usch" någon gång när de har kommit, Jan.

Jan: Ja, men i alla fall, och det händer från tid till annan att vi har räddningsaktion för spindlar här. Vi fångar dem och bär ut dem i trädgården. Och jag tycker att det där är sjukt irrationellt. När jag insåg det tänkte jag: gud, det måste ju finnas människor, och jag vet att det finns människor, som tycker att det är sjukt irrationellt att vara rädd för att förlora pengar.

Caroline: Varför tog du mig som exempel? Du är ju skiträdd för ormar.

Jan: Ja.

Caroline: Ta dig själv som exempel. Det är jätteirrationellt att vara rädd för ormar.

Jan: Ja, men.

Caroline: För det är ju vackra djur.

Jan: Ja, men jag är rädd. Men precis. Tack för den bashingen.

Caroline: Freja älskar jordbara också.

Jan: Ja, en av våra döttrar älskar ormar. Men i alla fall. Men då är det så här: jag är ju rädd för att förlora pengar.

Caroline: Mm.

När rädslan blir en ren fobi

Caroline: Rädslan som en ren fobi. Vad händer då?

Jan: Ja, precis. Det är ju den spännande frågan. Det blir i alla fall mycket enklare att skapa pengar, eller att investera på ett sådant sätt.

Caroline: Man behandlar pengarna annorlunda. Rent mentalt måste det också vara så att det inte är så jävla "no big deal". De kommer och de går.

Jan: Och där skiljer jag på det här att vara pank och att vara fattig. Pank är ju ett momentant tillstånd. Okej, jag är pank just nu. Men att vara fattig är något man är över längre tid. Fattig är ett mindset.

Caroline: Ja, fattig är ett, precis.

Jan: Och det är där pengar... och Robert återkommer till det hela tiden: pengar är inte verkliga. Pengar är bara ett påhitt. Och ju fortare du inser att det bara är ett påhitt, desto mer fri blir du.

Caroline: Men är man inte fattig om man är rädd för att förlora pengar? Alltså, är man inte i den fattigas mindset då?

Jan: Det är ju ett fattigt eller begränsat mindset.

Caroline: Ett begränsat mindset.

Jan: Man är i brist i alla fall. Och han skriver så här: egentligen är det inte så konstigt. En vinst föregås nästan alltid av en förlust. Om vi tar cykling. Förra året tränade vi mycket cykling med Freja. Hur ska man lära sig cykla utan stödhjul? Det gick ju inte. Det gick inte, det gick inte, det gick inte, tills en dag det gick. Eller hur? Och så är det på alla andra områden.

Caroline: Det var inte så att det bara gick, utan det gick lite bättre, det gick lite mer. Så är det på alla områden, man märker att man gör framsteg, tycker jag.

Spela för att vinna eller för att inte förlora

Jan: Och då skriver han så här: att människor är så rädda för att förlora, att de faktiskt förlorar. För de flesta människor är anledningen till att de inte vinner finansiellt rädslan. För smärtan att förlora pengar är större än lyckokänslan av att vara rik eller fri. Ungefär när jag läste det tänkte jag på, vad heter han, Timbuktu? "Alla vill till himlen, ingen vill dö." Det är lite samma grej. Och det här stycket var det som stack ut mest och provocerade mig mest den här gången. Fritt översatt säger han: huvudsakliga anledningen till att 90 procent av den amerikanska befolkningen kämpar finansiellt, "struggles financially", är att de spelar spelet för att inte förlora. De spelar inte spelet för att vinna. De går till sin finansiella rådgivare eller aktiemäklare och köper en balanserad portfölj. De har kontanter, räntekonton med dagränta, de har fonder som kan handlas och några enskilda aktier. Det är en säker och förnuftig portfölj, men det är inte en vinnarportfölj. Det är en portfölj för någon som spelar för att inte förlora.

Caroline: Ja, det är ju stor skillnad på hur man spelar spelet, om man vill spela för att vinna eller för att inte bli sist. Men vi menar ju inte att man ska vara dum med sina pengar. Det är inte det vi säger.

Jan utmanar sin egen balanserade strategi

Jan: Jag blir ju sjuk på det, för jag har byggt mycket av min grej kring just det här balanserade. Men handen på hjärtat, är det sant? Ja, det är sant. Jag spelar för att inte förlora. Jag vill inte maximera avkastningen ett enskilt år, för jag tror inte ens att det går. Jag tror att på lång sikt kommer man bli en vinnare. Så jag spelar för att vinna på lång sikt. Jag har gett upp på att vinna på kort sikt. Men då tänker jag: men tänk om det går? Jag ska bara läsa det sista här, för då skriver han, direkt meningen efter: missförstå mig rätt, "don't get me wrong", detta är en portfölj bättre än långt över 70 procent av vad befolkningen har, och det i sig är skrämmande. Och sen säger han:

"It's a great portfolio for someone who likes safety, but playing safe and balanced on your investment portfolio is not the way successful investors play the game. If you have little money and want to be rich, you must first be focused, not balanced. If you look at any successful person at the start, they were not balanced. Balanced people go nowhere."

Jan: Och det här är för mig att det är fel, tänker jag. Vad tänker du?

Caroline: Jag är väl inne på samma linje. För han blev inte rik förrän han var 47.

Jan: Rik och rik. Han blev finansiellt fri när han var 47. Då var han liksom rik, i pension.

Caroline: Det är ändå en högre ålder än vad du är i. Så jag blir lite så här. Det är så amerikanskt.

Jan: Men jag kan bli cynisk. Nu kommer ju vår värsta sida. Han har rätt i det, det här är fel. Så jag gissar att säkert någon annan känner så som du har hört.

Caroline: Det kommer bli jättekul att höra också vad lyssnare och tittare har för åsikter om de här grejerna.

Det kortsiktiga spelet och det långsiktiga

Jan: Precis, för att i min mörka stund var det så här: vad ska man göra? Ska man kasta sig in i den där bitcoin-grejen?

Caroline: Ska man bara slänga pengarna på folk?

Jan: Och då är vi tillbaka till det vi pratade om innan, den här pendeln. Vad är...

Caroline: Varför kan den inte bara... Det behöver inte slå över totalt, utan man kan ju försöka hitta mitten på något sätt. Är det något som funkar?

Jan: Och det är väl det som är den käftsmällande insikten eller gåvan i det här: den här boken sa nu "gud Jan, du har glömt bort att spela det kortsiktiga spelet". Att jag spelar det långsiktiga spelet, och utan att låta för arrogant tycker jag att jag är duktig på det långsiktiga spelet. Jag vinner. Jag har grit. Jag har den där thumben i spåret. Jag kommer att vinna. Men varför inte ha lite spänning i det kortsiktiga också?

Caroline: Samtidigt är det så också att om man spelar för att vinna, så kan det nog också kännas som att man tar kontroll över processen, snarare än att man spelar ett spel. "Jag spelar nu det här spelet, och där är reglerna." Eller istället för det, säga "jag sätter reglerna".

Jan: Precis. Och jag tror att tricket här handlar lite också om att eftersom man spelar det långsiktiga spelet, kan man undra över det kortsiktiga. Och om man bara spelar det kortsiktiga, då kanske man borde undra över det långsiktiga också. När jag pratade med min vän Lennart om det här, så sa han att när man investerar kan man göra de här kortsiktiga spekulationerna. Men man behöver ha basen, en trygghet, ett kassaflöde.

Caroline: Jag tänkte att han skulle säga det.

Jan: För problemet är att det är många som "skuttar", som inte har basen och inte har några pengar. Så börjar de skutta. Bitcoin är en typisk skuttaffär. Och de här fonderna och så vidare som vi har, är typiska långsiktsaffärer. Men tänk om man gjorde både och? Så jag tror att det där nog är ett av mina nya spel 2018.

Caroline: Det ska bli jättespännande. Och det tror jag många kommer att tycka är kul att följa.

Jan: Och kunna ta med sig.

Caroline: Att ha ett långsiktigt och ha skutt. Man ska ha bägge. Det har vi aldrig pratat om.

Kaninskutt och sköldpaddan

Jan: Vad ska vi kalla det andra? Det kortsiktiga säger jag är kaninskutt. Det är ju från sköldpaddan, det är från haren och sköldpaddan. Det långsiktiga, jag är ju sköldpadda i själen. Men jag vet inte, där är det något som vaknar i mig, jag ska skutta också. Och sen pratar han mycket om övriga hinder för framgång. Han pratar just om det här med rädslan. Det handlar mycket om rädslan, känslorna. Och det är väl förmodligen därför många inte tycker om boken, för man förväntar sig tre råd, de här tre aktierna. Men återigen kommer han tillbaka till att hitta balansen mellan rädslan och girigheten. Att våga ställa de här frågorna: vad behöver jag för att ha råd med att aldrig gå till jobbet igen? Hur skulle mitt liv se ut om jag inte behövde jobba? Vad skulle jag göra om jag hade alla de pengar jag behövde? Att våga ställa sig det. Och det som kommer för de flesta av oss är att någon ställer en fråga och säger "vem tror du att du är?". Att det är fel, en skam, att det kommer en skam med det här.

Caroline: Fast man sätter också igång hjärnan, istället för att nöja sig med "jag har inte råd".

Jan: "Hur skulle jag ha råd?"

Caroline: Den ena stänger av hjärnan, den andra sätter igång den.

Hur vi pratar med Freja om pengar

Jan: Vilket för övrigt är något vi är sjukt noga med när det gäller Freja. Vi säger aldrig till Freja att vi inte har råd. Utan vi frågar alltid, när hon vill ha något och vi inte är sugna, så säger vi "nej, vi vill inte köpa detta till dig", eller så säger vi "hur skulle du kunna köpa det?". Det skapar ju kreativitet, och hon är kreativ, och jag tror alla barn är kreativa.

Caroline: Och vad som är roligt, som har kommit av det faktiskt, är att hon har sagt "okej, men jag hjälper till med maten ikväll, jag dukar, och så kommer jag få råd med det jag vill ha".

Jan: Och nu...

Caroline: Så gillar hon att hjälpa till med maten.

Jan: Stort plus. Eller när hon gjorde...

Caroline: En spa-dag. När hon gjorde spa. Vi fick massage.

Jan: Gurkskivor på ögonen. Och Pippi Långstrump i talarna. Men i alla fall, han citerar faktiskt den amerikanska presidentfrun Eleanor Roosevelt. Hon har sagt: gör det som känns rätt i ditt hjärta, för du kommer få kritik oavsett vad du gör.

"You will be damned if you do, and you will be damned if you don't."

Caroline: Det lever jag efter.

Jan: Ja, precis. Och jag har fått höra det på ett annat sätt, där jag har fått höra: försöker du tillfredsställa alla, tillfredsställer du ingen. Så det är ju ditt liv det handlar om.

Rich Woman och ett kvinnligt perspektiv

Caroline: Jag tänkte bara säga en grej, jag vet inte om du vill avsluta nu.

Jan: Jo.

Caroline: Jag kom på att jag köpte Robert Kiyosakis frus bok.

Jan: Ja, Rich Woman.

Caroline: Kim Kiyosakis bok, Rich Woman, precis efter att jag hade läst Rich Dad Poor Dad. Och jag kommer ihåg det som att det inte var så mycket nytt där, men det var ändå bra att få en kvinnas perspektiv på det. Det var nyttigt för mig.

Jan: Vad var det som var...?

Caroline: Hon berättade lite mer om deras liv, och att de faktiskt hade sovit i sin bil vid något tillfälle. De var fattiga. Men de hade bestämt sig för att de skulle bli rika tillsammans, och gå i pension tillsammans. Rika tillsammans. Så det är lite mer stories och så. Och sen olika sätt man kan köpa sig tillgångar. Jag tror att på omslaget höll hon ett silvermynt, och det var en sån liten grej man kan göra som kvinna eller man, om man bara vill skaffa sig en omedelbar tillgång...

Jan: Som kanske inte ger pengar nu...

Caroline: Men som har ett stabilt värde. Det var inte så supermycket nytt. Men för mig var det viktigt att få en lite softare touch på det här med vad Robert Kiyosaki säger. För det var ju tuffa grejer då.

Jan: Och det är fortfarande tuffa grejer.

Caroline: Och nu har jag faktiskt inte den boken kvar. Jag tror jag lånade ut den till någon.

Det handlar inte om fastigheter

Jan: Men precis. Jag tycker det är skitbra. För det roliga är att vi faktiskt inte har pratat om det som boken handlar mycket om: att investera i fastigheter.

Caroline: Det har vi inte sagt något om nästan.

Jan: Nej, och det är lite roligt. För innan vi läste om den, om någon frågade mig, så svarade jag i kärnan: skitbra bok, handlar om hur man investerar i fastigheter. Och nu när jag läste om den så var det "gud, det var ju bara exemplen, det var ju inte alls det som var poängen".

Caroline: Nej, och jag tror många har gått på det exemplet faktiskt. Många som läser.

Jan: Många läser den och tror att den handlar om att investera i fastigheter. Men som han skriver...

Caroline: Ja, för det är hans favoritsätt.

Jan: Det är hans, precis. Men som vi nu har pratat om den här timmen, så handlar det mycket mer om de här tankesätten, principerna, och just det här med känslorna. Jag tycker det är en briljant bok. Det är ett par timmars läsning, och 67 spänn på Adlibris.

Caroline: Ett par timmar, för mig tar det några dagar. Men okej. Jag trodde att jag skulle tycka den var "old", men det tyckte jag inte. Det är fortfarande grejer som bara kommer. "Ja visst, så var det." Och därav detta har jag fått mitt beteende. Jag fattar mig själv bättre, jag fattar vår utveckling bättre. Läs boken, alltså, om man inte har gjort det.

Rekommendationer och kommande avsnitt

Jan: Det känns som att det blir den bästa raka rekommendationen på länge. Bara läs den.

Caroline: Men vi har ju ett antal böcker som vi gärna vill rekommendera, och det kan vi ju fortsätta med.

Jan: Absolut. Och är det här en av dem som hamnar högst då?

Caroline: Ja, det gör den.

Jan: Verkligen. Det är många som har läst den här. Jag tror det var 27 miljoner sålda exemplar. Vi är jättenyfikna. Har du läst den här boken? När du har läst den, återkom gärna till artikeln på hemsidan, rikatillsammans.se, och kommentera. För många gånger upplever jag att kommentarerna är minst lika värdefulla som avsnittet eller texten. Och vi läser alla kommentarer.

Caroline: Ja, vi får mycket insikter av kommentarerna.

Jan: Och jag måste också skicka ett tack till Fred, som kommenterade den senaste artikeln. Tack för det. Annars tänker jag att nästa vecka ska vi spela in en podd, jag vet inte om vi hinner lansera den nästa vecka, men med Henrik Tell, som är en av Sveriges få oberoende finansiella rådgivare på riktigt. Och sen har vi faktiskt också bokat in en intervju med två fondförvaltare, som förvaltar en global fond och reser ner från Stockholm för att sitta i vårt vardagsrum. Då kommer vi inte att sitta här. Så vi har många spännande artiklar och poddavsnitt på gång de kommande veckorna. Precis som vanligt försöker vi sikta på att publicera på söndagar. Prenumerera gärna på vårt nyhetsbrev, på Youtube-kanalen eller på Soundcloud. Och även om du har lyssnat på eller sett avsnittet, läs gärna artikeln eller skumma den, för där står lite mer om det vi tagit upp, och framför allt kommentarer från andra läsare, många supervärdefulla. Så tack för den här gången. Jag hoppas att du fick ut något värde av den.

Föreslå nästa steg:

• `/skapa-toc` — bygg kapitelförteckning från råtranskriptet (det har tidsstämplarna).
• `/text-artikel` — skriv en H2-strukturerad artikel om Rich Dad Poor Dad i Jans röst.
• `/skapa-reel-manus` — extrahera reel-kandidater (t.ex. tillgång vs. skuld, eller "spela för att vinna").
• `/text-faq` — bygg PAA-förankrad FAQ om bokens lektioner och tillgång/skuld-definitionen.