Flit och systematik vs hjältedåd och andra insikter från 2017

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Skillnaden mellan hjältedåd och systematik
2. Fiskfjäll i plånboken och andra vidskepelser
3. Caroline och kapselgarderoben
4. Jans sätt att handla kläder och 80/20-regeln
5. Bron byggd en tegelsten i taget
6. Det enkla äpplet om dagen
7. Att vila i sin strategi
8. Uppskjuten belöning och portföljerna
9. Tom och Kajsas väg och kraften i beteende
10. Ränta på ränta-räknaren
11. Kreditkort, kontrollbehov och Nowo
12. Caroline, skammen och utgifterna
13. Behöver jag det, eller vill jag ha det?
14. Allt eller inget
15. North Face-jackan och kärleken till ett bra kap
16. Pengar som förstärkare, inte lösning
17. Nya all-time highs och att inte vänta på nedgången
18. Köp ordentligt från början
19. Miljonären i huset bredvid
20. Formeln för om du ligger före eller efter
21. Mål och drömmar inför 2018
22. Att göra det tråkiga roligt
23. Avrundning och en titt framåt

Skillnaden mellan hjältedåd och systematik

Jan: En av de insikter som jag värderar mest från 2017 är skillnaden mellan hjältedåd och flit och systematik. Du lyssnar på RikaTillsammans-podden som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson.

Jan: Idag är det dags för avsnitt 31, och det är precis början av 2018. Så idag handlar det om våra bästa insikter från 2017 och lite av planen framåt. Det här är ett bra tillfälle att följa upp, ta feedback och reflektera över det som var bra, det som funkade och det som inte funkade förra året. Det här är också den perioden då jag på bloggen lägger upp portföljerna och hur det gick förra året. Jag håller på med den där artikeln om bästa fonden inför 2018. Så gå gärna in på rikatillsammans.se och kolla, för där står alltid mer information. Sen kan du naturligtvis även följa oss via iTunes eller SoundCloud. Eller om du har Twitter och Facebook så brukar vi faktiskt lägga ut någon artikel varje dag. Så med det sagt tänker jag att vi kör igång.

Caroline: Men du, innan vi kör igång på riktigt, kan vi inte bara säga något om den här traditionen som vi gör varje år, eller som din mamma gör varje år? Jag tänkte att igår åt vi den där traditionella linsgrytan, som vi alltid äter den första januari, och då fick vi våra fiskfjäll som vi alltid får.

Fiskfjäll i plånboken och andra vidskepelser

Jan: Det där är roligt, för det har hängt med mig sedan jag var liten. Mina föräldrar kommer från Tjeckoslovakien, ett katolskt land innan kommunismen. Så då äter man karp på julafton. Och då är det tradition att man tar fjäll från den här karpen. Sen packar man in det i ett sånt här vitt papper...

Caroline: Ja, ett litet papperspaket som man kan ha i sin plånbok.

Jan: Ja, och sen ska det bringa lycka.

Caroline: Lycka och framgång.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Ekonomisk framgång.

Jan: Ja, precis. Men det finns många andra sådana här också, typ på julafton. Om man inte äter innan det blir mörkt så kommer man få se den gyllene grisen springa över himlen.

Caroline: Ja, det fick du höra om när du var liten.

Jan: Den ger också ekonomisk lycka. Så jag vet inte riktigt om det är den typen av insikter.

Caroline: Men hur det än är så har vi våra fjäll i våra plånböcker.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Det är inte som att vi struntar i det och tänker att det här är vidskepelse.

Jan: Men det där är roligt, för jag är vidskeplig. Idag vågar man knappt låta bli att ha det.

Caroline: Nej, för det har ju varit så bra för oss.

Jan: Ja, spännande. Så nu har vi de här fjällen.

Caroline: Vi har våra fiskfjäll i plånböckerna.

Jan: Men då börjar du, Caroline.

Caroline: Vad är insikterna från 2017?

Jan: Ja, vad är din bästa insikt? Din bästa ekonomiska insikt?

Caroline och kapselgarderoben

Caroline: Jo, det är så här att jag har tänkt mycket. Jag gillar att sätta igång projekt.

Jan: Ja.

Caroline: Och jag hade ett projekt där jag skulle skapa en sån här kapselgarderob, som det heter. Det betyder att den ska bestå av 37 plagg eller något sånt. Man kan bestämma själv. Men allihop ska vara så att de funkar med varann. Man ska inte ha problem när man står framför sin garderob, utan man kan ta ut en tröja och ett par byxor och något annat, och det kommer alltid funka färgmässigt och stilmässigt. Gud vad skönt. Att få det problemet löst en gång för alla, tänkte jag. Och då gäller det att ha mycket basic, bra kvalitetsgrejer i sin garderob. Man använder ju dem om och om igen.

Jan: Och då kände du att du började köpa 37 nya plagg.

Caroline: Ja, typ. Jag stod där vid min garderob och tänkte att jag inte hade det som man ska ha. Men sen när jag väl började slänga ut kläder så såg jag att jag gott och väl hade precis allt som man ska ha i sin kapselgarderob. Inget som fattades. Men ändå hade jag gått in i projektet med att jag nog behövde åka och shoppa.

Jan: Men återkommer det här i andra projekt i livet, förutom kapselgarderoben?

Caroline: Ja, alltså så fort jag sätter igång med något, ens tankemässigt, så blir det så här.

Jan: Vad behöver jag?

Caroline: Det kan vara som nu när jag tänker på odling. Inför det här året tänker jag att jag behöver frö, jag behöver gödsel, jag behöver jord, jag behöver krukor. Men seriöst, om jag går ut i garaget så kommer jag hitta en hel del. Och fröer finns ju. Tomaterna man äter, finns det fröer? Man kan börja med det, vi är ju nybörjare. Så jag är väldigt noggrann nu efter den här insikten med kapselgarderoben. Att planera och kolla vad jag har innan jag åker till Bauhaus.

Jan: Okej, spännande.

Caroline: Sparar man en hel del pengar?

Jans sätt att handla kläder och 80/20-regeln

Jan: Det där med garderob har jag läst på ett lite annat sätt. När jag hittar ett plagg eller en skjorta, då köper jag typ åtta pikétröjor, eller tre skjortor av samma, eller två par byxor av samma. Det har dock uppenbarligen nackdelen att folk tror att jag bara har ett par byxor och en typ av skjorta.

Caroline: Jo, men det är den här 80/20-regeln igen. Du använder 80 procent.

Jan: Ja, men grejen är att jag har samma skjorta typ i fyra exemplar. Hittar jag en skjorta som jag gillar, då köper jag tre av den.

Caroline: Ja, visst, jag fattar vad du menar. Men sen har du också ett par byxor som du älskar, som du alltid har.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Men jag fattar vad du menar. Du har ett manligt sätt att handla kläder på.

Jan: Okej, vad bra. Om jag ska ta min favoritinsikt för året, då skulle jag nog... Jag har funderat mycket på det här med hjältedåd kontra flit och systematik. Jag upplever att mycket av vårt samhälle idag handlar om att man ska göra så stora grejer.

Caroline: I sitt liv menar du? Eller i sin ekonomi?

Bron byggd en tegelsten i taget

Jan: Nej, men precis. Om jag ska ta en metafor så tänker jag så här: om man ska bygga en bro. Om jag hade byggt en bro över en natt, då hade Aftonbladet och Expressen varit där. "Han byggde en bro över natten." Men om jag istället bygger en bro genom att lägga en tegelsten om dagen i 10 000 dagar, så kommer det bli en bro till slut. Men det kommer inte vara något hjältedåd, utan det kommer vara flit och systematik. Det är ingenting som jag upplever uppskattas. Det kommer aldrig bli en löpsedel eller en förstasida. "Hur gjorde du?"

Om jag bygger en bro genom att lägga en tegelsten om dagen i 10 000 dagar, så blir det en bro till slut. Men det blir inget hjältedåd, det blir flit och systematik.

Jan: Jag tror, nu har vi ju hållit på med det här månadssparandet varje månad i flera, flera år. Vi har gjort sparsamma grejer varje dag i flera, flera år. Och Cervera, jag tror det var du som beskrev det som två bilar. Den ena kör 105 kilometer i timmen och den andra kör 100 kilometer i timmen. I början ser man ingen skillnad, men efter ett tag blir skillnaden väldigt, väldigt stor. Och i området ekonomi tänker jag så här: vad är det som har fått uppmärksamhet under 2017? Jo, det är bitcoin, som är ett sånt här hjältedåd. Det blev 17 gånger pengarna från januari till december, och historier om dem som har lyckats. Medan vi som sparar 10, 15, 20 procent av vår lön, det som egentligen ger systematiskt resultat över tid, det får man inga hjältepoäng för. Samtidigt ser jag att det inte finns något område i livet där hjältedåd fungerar särskilt väl. Så för mig är det nog en ökad trygghet i det här, att jag inte behöver bry mig om vad andra gör. Jag behöver inte hoppa på, utan jag håller mig till fliten och systematiken. Mycket hellre flit och systematik.

Caroline: Jag kan tänka mig samtidigt att det du gör med bloggen, till exempel, det kan ses som något slags hjältedåd. Vissa kan se det som "wow, det är en stor grej", och du har ju många artiklar. Men det är ju också något som du har byggt upp över tid. Ser man det bara momentant så kanske det ser ut som...

Det enkla äpplet om dagen

Jan: Men jag tror inte att någon framgång överhuvudtaget, jag tror inte att hjältedåd är bra i ekonomi, utan jag tror att det gäller faktiskt i alla områden i livet. Som doktorn säger, det är bättre att äta ett äpple om dagen än att äta sju äpplen på söndag. Eller 31 äpplen på månadsskiftet. Men förmodligen hade det blivit en Aftonbladet-löpsedel.

Caroline: Tänk på OS-skridskoåkare till exempel, eller skidåkare. De har också lagt, låt säga 15 år av sitt liv, 12 år i elitsatsning. Och det ser ut som ett hjältedåd när de kommer i mål som nummer ett. Men det är ju otroligt mycket tid. De kanske inte umgås med folk som har barn. De kanske inte går på bio, för då kommer de bli sjuka.

Jan: Jag tänkte på det. Det var en dokumentär om Carolina Klüft för något år sedan, där hon sprang sex på morgonen när ingen såg på. Eller om det var Charlotte Kalla. Och då sa hon, eller det jag tog med mig därifrån var: champions are not made in tournaments, champions are made in training. Du blir verkligen inte mästare i något annat, utan du blir mästare när du tränar, när ingen ser på. Så det här är till dig också som gör saker i det fördolda, sparar varje månad, anstränger dig lite extra. Grattis till dig, för jag tror att det är den här fliten och systematiken som kommer slå.

Champions are not made in tournaments, champions are made in training. Du blir mästare när du tränar, när ingen ser på.

Caroline: Men hur, får jag bara fråga dig, var kommer det ifrån, det här beteendet hos dig?

Jan: Jag vet inte, men jag är extremt uthållig. Jag hatar att ge upp, och sen hatar jag risk. Så jag hatar bitcoin-grejen för att den är oförutsägbar. Jag är en räddhare, som vi konstaterade under 2017. Jag tar hellre något som jag kan förutse, med småsten.

Caroline: Har du alltid varit så?

Jan: Jag vet inte, ingen aning.

Caroline: Om det är något man kan utveckla, det tror jag faktiskt. Om man är medveten om vad som är framgångsrikt beteende.

Att vila i sin strategi

Jan: Då kan man nog utveckla en del av det. Men jag tror att det handlar om att våga vila i det. Det var egentligen min andra insikt. Att inte tänka så himla mycket på om börsen är hög eller låg. Det är en av de vanligaste frågorna på bloggen: "Ska jag börja spara nu? Börsen har gått upp." Och då lever vi i någon slags föreställning att det som måste komma upp måste gå ner, upp som en sol och ner som en pannkaka. Men problemet, som jag har skrivit i så många artiklar, är att man inte kan förutsäga framtiden. Och man behöver inte jaga avkastningen. Jag jagar inte den. Jag har valt en strategi som funkar och sen följer jag den oavsett vad som händer på marknaden.

Jan: Det dyker upp perioder då folk frågar: är det verkligen så smart att ha räntefonder i ett ISK? Är det inte smartare att ha dem utanför, för att du betalar lägre skatt? Och då säger jag: ja, just nu är det kanske det. Men långsiktigt ingår det inte i min strategi att försöka optimera skatten från månad till månad. Jag vill hellre ha den här flitsystematiken och göra samma sak om och om och om igen. Jag finner väl något perverst nöje i det där. Jag hade det när jag spelade dataspel, Civilization, när jag var liten också.

Caroline: Du måste ju ha märkt att det var framgångsrikt.

Jan: Ja, absolut.

Caroline: Även om du inte fick någon omedelbar feedback på att det här beteendet lönar sig.

Uppskjuten belöning och portföljerna

Jan: Jag tror att det handlar om uppskjuten belöning. Jag vet att resultatet kommer att komma där framme. Och jag är beredd att vänta på det. Jag är beredd att göra det som krävs. Den andra stora insikten för mig är just att vila. Vila i insikten om att de här portföljerna, nybörjarportföljen och globala barnportföljen, det är bra portföljer. Jag har gjort hemläxan en gång. Nu är det bara att upprätthålla det. Nu i dagarna kommer jag lägga upp den här, hur det gick. Hur gick portföljen under 2017? Där kan man se att det går exakt enligt plan. Det är inga överraskningar, på gott och ont.

Caroline: Får jag jacka in med en insikt? Eller får jag prata om en insikt som jackar in i det där? Att vänta på belöningen.

Jan: Jo.

Caroline: Vi har ett par kompisar som har berättat om sin väg till sin första miljon, kan man säga.

Jan: Jag har faktiskt publicerat Toms inlägg på bloggen. Jag tror jag la upp det dagen efter julafton.

Caroline: Ja, det är jättefint. Han delar med sig jättefint av hur det gick till, och vad de har gjort på vägens gång. Det som de sa också, Tom och Kajsa, var att det tog ett tag att komma till en miljon, men att vägen till två miljoner går lite snabbare. Och det är ju också fantastiskt. Om man orkar stå kvar och ta sig till en miljon, så får man någon slags extra belöning i att det går snabbare sen, till ännu mer pengar. Det hade jag kunnat stå kvar för. Annars är jag en sån som vill ha resultat nu.

Tom och Kajsas väg och kraften i beteende

Jan: Jag tror att det där verkligen hänger ihop med det vi var inne på, med flit och systematik. De har ju verkligen kämpat, så länge vi har känt dem.

Caroline: Ja, de har kämpat på. Som Tom skriver också, de har kunnat gifta sig och haft ett jättetrevligt bröllop. De har kunnat göra grejer också. De har inte bara kämpat och lidit, om man säger så.

Jan: Men bara för att man kämpar eller är systematisk betyder det inte att man behöver uppoffra och att det är misärigt.

Caroline: Nej, jag tänkte bara att vi använder ordet kämpa. Okej, kämpa för mig.

Jan: Ja, men bra. Jag tror att det handlar om att de har haft ett tydligt mål, och de har det i massa andra områden också. Kajsa har ju sitt mål om att hon vill bli läkare, och hon jobbar och gör högskoleprovet och pluggar varje dag till högskoleprovet för att komma in på läkarlinjen. Så jag tror att det handlar väldigt mycket om beteende. Vår ekonomiska situation är ett direkt resultat av vårt beteende. Så många gånger tror jag att vill man förändra sin ekonomiska situation, så bör man börja titta på sitt beteende.

Vår ekonomiska situation är ett direkt resultat av vårt beteende. Vill man förändra den, bör man börja titta på sitt beteende.

Jan: Det var vi också inne på i det förra avsnittet, när vi pratade om boken The Millionaire Next Door, som handlar just om den här sparsamheten, att veta vad man sätter upp för ekonomiska mål, men också att lägga tid på det.

Ränta på ränta-räknaren

Jan: Jag tänker faktiskt två saker till när du säger det. Jag tänker ränta på ränta. Nu har jag precis roat mig i mellandagarna med att uppdatera ränta-på-ränta-räknaren på bloggen. Innan var det så att man fyllde i ett formulär, klickade på en knapp och så räknade den fram. Men det var väldigt svårt att testa 7, 8, 9 procent, eller att öka sparandet. Så nu gjorde jag det så att man kan dra med muspekaren. Det gör också att det visar hur mycket det blir. Jag tror det var en månad tillbaka, men det blir fem gånger pengarna på 20 år med en vanlig indexfond. En sparad månadsutgift blir 150 gånger pengarna. En sparad veckoutgift blir 750 gånger pengarna. Det blir väldigt, väldigt mycket.

Jan: Jag experimenterade där, och det som slog mig var att 2 miljoner kr till 8 procents ränta på 30 år, med ett månadssparande på ett par tusen i månaden, det blev typ 40 miljoner kr. Helt ofantliga summor. Så jag tycker att jag har fattat ränta på ränta så många gånger, men jag blir ändå alltid överraskad över hur mycket det blir. Sen hänger det nog ihop med min flit och systematik, för när jag kan se resultatet där 10, 15, 20, 25 år framåt i tiden, då blir det för mig väldigt... då går jag igång.

Caroline: Det blir väldigt tydligt. Du behöver inte vänta på att det ska bli som du tror.

Jan: Ja, nämen precis.

Caroline: Ska du ta nästa, så har jag en till sen.

Jan: Ja.

Caroline: Jag är en insikt här som jag inte riktigt vet vad den leder till, men låt oss se var jag hamnar.

Jan: Okej.

Kreditkort, kontrollbehov och Nowo

Caroline: Jag gillar inte att ha kreditkort. Jag har ju ett kreditkort nu.

Jan: Det där var roligt. Det började med att jag i september skrev den här årliga om bästa kreditkortet. Och då var det naturligtvis de här Preem och Shell, eller Statoil, nej Shell, som gav 1 procent cashback. Så varje gång man handlade fick man 1 krona, eller 1 procent, tillbaka. De ger för övrigt från det här årsskiftet inte längre 1 procent cashback, utan bara 0,5 procent. Men grejen var faktiskt att under förra året bytte jag. Vi har kvar vårt Preem-kort för 95 öre, och vi har vårt Coop-kort för att det inte har någon valutaväxlingsavgift.

Caroline: Men det är väl du som...

Jan: Ja, Coop-kortet använder vi, det är ju det jag har med mig nu när vi ska utomlands. Men det kortet som jag använder mest, som jag har konstaterat är det bästa kortet för mig, det är det här Nowo-kortet, som egentligen är ett sparande. De har en app där man kan ställa in ett sparande, helt enkelt mellan 1 och 10 procent. Sen handlar jag för 1 000 i appen, så betalar jag 1 100 på Nowo-kortet. Så 100 spänn hamnar i ett sparande till en fond. Och jag gillar det jättemycket, det här kortet.

Jan: Här kan jag göra en liten parentes. Om du också blir inspirerad av det jag berättar nu, så kan du skaffa Nowo-kortet. Det är N-O-W-O för No Worries. Och använder du koden RikaTillsammans när du registrerar dig, så får du 100 kronor, och Caroline och jag får också 100 kronor. Så det är liksom en reklamgrej. Men det är egentligen inte därför vi pratar om det, utan för att vi gillar det. Eller jag gillar det. Jag gillar det i alla fall. Jag gillar det så mycket att jag skaffade det till dig.

Caroline: Jag skaffade det själv, på inrådan. Och jag tycker det är bra. Det är bara det att jag har ett annat kort också, som är kopplat till mitt konto. Det handlar nog om kontrollbehov för min del. Så jag använder Nowo-kortet och sen får jag en faktura. Jag blir så himla nöjd kring det där, att det inte är kopplat till ett konto med pengar, utan att det kan handlas för 20 000 på det här kortet om det skulle vara så. Men jag vet inte, det bara känns obehagligt att det inte tar slut förrän vi är vid 20 000.

Jan: Ja.

Caroline: För mig är det så. Jag tappar kontrollen. Det är inte som att jag handlar för 20 000, men det känns ändå obehagligt.

Caroline, skammen och utgifterna

Jan: Men var inte det lite den här insikten som vi pratade om förra veckan också, som förvånade mig? Att den genomsnittliga amerikanska miljonärens partner var mer sparsam än de själva. Och du är ju den sparsamma av oss två.

Caroline: Jag är ibland.

Jan: Ja, men för det mesta. Men vad handlar det om? Du verkar ju ha någon grej där kring utgifter.

Caroline: Ja, jo, men det är absolut så att när vi ska titta på utgifterna och lägga in dem i Excel, eller balansbladet, eller vad det kan vara, så blir det så att jag kan skämmas lite över mina utgifter. Att jag kan säga, ja, det kanske ändå var ganska onödigt med det där och det där och det där. Är du med? Att jag har åsikter om mina utgifter när de redan är gjorda. Då kunde jag ha haft åsikter om dem innan jag gjorde dem. Är du med på vad jag menar? Jag vilar inte alls i dem.

Jan: Men vad handlar det om? Handlar det om skam då?

Caroline: Jag kan nog skämmas över vissa utgifter. Jag funderar alltid på när jag ska ha en utgift, om jag ska ha den eller inte. Jag betalar 25 kronor för parkering här nu. Jag kommer inte ihåg att det är parkering sen när vi tittar i listan. Och så kommer jag bara sitta där och gräma mig, för att jag inte kommer ihåg vad det är jag har lagt pengarna på. De bara rinner iväg. Ja, det har mycket att göra med skam, tror jag. Jag vill inte ha koll, liksom.

Behöver jag det, eller vill jag ha det?

Jan: Jag och du pratade ju om det där avsnittet. Om just det där med skam. Och pengar är väldigt förknippade med skam. Jag tänker på det när du säger så. För det var också en av mina stora rubriker från förra året. Att när jag handlar något, så ställer jag mig frågan: behöver jag det här, eller vill jag ha det här? Och många gånger konstaterar jag att nej, jag behöver det inte, utan det är kanske något jag vill ha. Och då är det mycket enklare att kunna tacka nej, eller tacka ja. Men jag tänker, jag vill bara unna dig att kunna slappna av i det där med utgifterna. För så länge du har det där beteendet, du slösar ju inte. Det skulle bli så extremt om du plötsligt bara blev slösaktig.

Caroline: Vi kan kanske prata om det vid något annat tillfälle, vad det skulle innebära, eller vad är slösaktig, liksom. Vad är ett slösaktigt beteende egentligen? Jag vet inte vad det är. Jag känner mig ju slösaktig ibland.

Jan: Ja, men är inte det...

Caroline: Som idag, när jag stod på Akademibokhandeln och skulle handla lite grejer. De hade rea, och så hittade jag en bok om bin för barn på 260 spänn. Och det kändes slösaktigt att köpa den boken. Men det var ändå mer förknippat med lust och glädje, så att jag handlade den. Men det kändes slösaktigt. Jag är fortfarande så att, vad är ett bra köp egentligen? Och du vet, vi kommer ha jättemycket glädje av den förmodligen.

Jan: Alltså böcker, för mig hamnar de ju på undantagslistan.

Caroline: Ja, jag vet att det gör de. Det finns inget undantag på min lista.

Jan: Jaså?

Caroline: Nej.

Allt eller inget

Jan: Men är inte det lite så här att du är lite allt eller inget?

Caroline: Ja, jo, det är så.

Jan: Alltså att du slår över. För du är ju by default sparsam. Och sen känner du väl så här, nu har jag varit så sparsam, så att du slår över.

Caroline: Ja, slår över, så kan jag slösa lite. Absolut. Jag tror inte att jag är den enda som är på det viset i det här landet. Du kan nog få en del som känner igen sig i det där. "Nu har jag sparat så himla mycket. Nu har jag varit så sparsam."

Jan: "Så nu kan jag väl slå till." Det roliga dock är att när du tänker att du ska slå till, så slår du till med en bok för 250 kronor. När jag tänker att jag ska slå till, då börjar jag googla Tesla för 1,2 miljoner kr.

Caroline: Skönt.

Jan: Och sen konstaterar jag: behöver jag en ny bil? Nej, det gör jag inte. Det där är faktiskt något vi kan prata om.

Caroline: Ursäkta, vi är lite förkylda.

North Face-jackan och kärleken till ett bra kap

Jan: Men det där är något vi kan prata om. Jag tänker att jag gillar ju affären. Jag gillar det här kapet, har jag konstaterat. Vad tänker du? Jag köpte ju den där North Face-jackan, min skidjacka. Och så var blixtlåset sönder. På outlet.

Caroline: Men den var ändå dyr.

Jan: Den var ändå dyr på outlet, ja. Men så köpte jag den. Och så fungerade den till på blixtlåset, och det störde mig så in i bomben. Sen funderade jag på att byta den, men den var ju köpt när vi var på resa. Så jag kontaktade North Face i Europa och skickade den. Och till slut var jag så här, nej, nu får jag skicka iväg den. Så skickade jag iväg den, och de sa, ja, den stämmer, den är sönder. Så vi skickade tillbaka en jacka som var dubbelt så dyr. Och jag var så här, du vet, när jag fick den så tyckte jag att den var snygg, och den var dubbelt så dyr. Då kände jag att jag gjorde världens bästa affär där, helt enkelt. Och så varje gång jag ser den jackan blir jag glad.

Jan: Så det där är också en sån grej som jag har insett, att jag gillar affären. Många gånger. Just det här, att det behöver vara en bra affär kring det också. Då får jag en massa känslor kring det. Och det tänker jag också handlar mycket om den emotionella sidan av pengar, som jag tror vi har pratat mycket om under 2017. Faktiskt. Att det här är en stor insikt, att pengarna inte är lösningen. Pengarna är ju bara en förstärkare.

Pengarna är inte lösningen. Pengarna är bara en förstärkare. Är jag olycklig innan jag har pengar, så kommer jag vara olycklig även när jag har dem.

Pengar som förstärkare, inte lösning

Jan: Det var en stor insikt för mig, att är jag olycklig innan jag har pengar, så kommer jag vara olycklig även när jag har pengar. Det var inte riktigt det som var mitt problem. Mitt var ju det här med buffert. Att hur stor buffert jag än hade, så kände jag inte att den var tillräckligt stor. Jag kände hela tiden att den behövde bli större. Det var då det här föddes, det här avsnittet som vi pratade om. Och sen, när vi pratade med Charlie om det också, så sa han att den vanligaste frågan som människor har när de får väldigt mycket pengar är: varför är jag inte glad? Varför är jag inte mer tacksam? Varför är jag inte lyckligare? Varför är inte allting bättre nu, när jag har det som jag har önskat mig så länge, eller som många människor har?

Caroline: Det droppar lite här ibland, John.

Jan: Jag ska bara påpeka, Charlie är ju...

Caroline: Charlie Söderberg, din kollega.

Jan: Ja, en god vän till oss. Bra, men om vi ska...

Nya all-time highs och att inte vänta på nedgången

Jan: Jag tror jag har fått med de flesta av mina insikter. Sen har jag några sådana smågrejer. Till exempel, när jag var på Cerveras kurs: en all-time high på börsen följs ofta av 42 nya all-time highs. Det har varit en sån grej jag inte velat, apropå det här med köpen.

Caroline: Vad är det för något?

Jan: När en fond eller en aktie är på sitt högsta värde någonsin, då har jag sällan velat köpa den. Så då gör jag en dålig affär.

Caroline: Du tror att den bara kan gå ner.

Jan: Men i genomsnitt går den upp. I genomsnitt följs ett rekord av 42 nya rekord.

Jan: Jo, då måste jag säga en sista grej som är en insikt det här året. Och det är så här: köp ordentligt från början. Att det inte snålar. Nej, men alltså, nu här i studion som vi sitter i. Jag har nu köpt tre olika generationer mikrofoner. Först en sorts mick, och så var inte ljudet bra. Då köpte jag en lite bättre, lite dyrare. Jag tror första micken kostade typ 500 spänn. Och feedbacken var att ljudet var skitdåligt. Då köpte jag en för 2 000 spänn. Och så tyckte jag så här, ja, det här var ju bättre. Men det var fortfarande inte bra.

Köp ordentligt från början

Jan: Och då kom jag ihåg, när jag köpte den för 2 000 så sneglade jag på de professionella mikarna som vi har nu. För de kostar 8 500 styck. Och då sa jag, gud nej, det är ju jättedyrt. Och vad slutade det med nu? Jo, nu på sistone har vi köpt dem i alla fall. Vilket innebär att jag inte har lagt 8 500, utan jag har lagt 10 000, 11 000. Och då hade jag sparat 5 000 spänn på att köpa ordentligt.

Caroline: Men varför gör du det där? Du brukar inte vara dumsnål.

Jan: Tack. Nej, men det är...

Caroline: Att jag tyckte inte det var värt det.

Jan: Nej, precis.

Caroline: Också för att man kanske inte vet exakt vad det är värt med en mic för 8 000. Att ljudet blir skitbra, att folk inte slutar lyssna, utan att de lyssnar på hela avsnittet.

Jan: Ja, men precis. Men det där var en sån "köp ordentligt", för jag har råkat ut för det flera gånger.

Caroline: I ditt liv? Att du är dumsnål?

Jan: Ja.

Caroline: För det säger du till mig, att man inte ska vara det.

Jan: Jo, men det är ju alltid mycket enklare att säga det till någon annan. Och man ser bara beteende hos andra som man har själv. Så, har du någon sista?

Miljonären i huset bredvid

Caroline: Jag har en från den där boken som du läste i vårt förra avsnitt, tror jag det var. Från boken The Millionaire Next Door, att miljonärer inte har dyra boenden och bilar. Och det är lite grann så att insikter kommer i par eller tripletter. Jag har ju hört det här innan, av vår kompis Niklas, som jag var med på Rika Kvinnor. För att man kan inte se på dem att de har mycket pengar. Det kan vara the guy next door, liksom, eller the girl next door. Det kändes så himla skönt. Att man inte behöver fjäska med sina pengar om man har.

Jan: Jag tänkte på det faktiskt, att en av läsarna kommenterade på bloggen, just det avsnittet: gud, vad det skiljer sig från den bilden som målas upp i media. Att det var jättestor skillnad. Men alltså, gud, det här är egentligen inte en insikt. Det är för att det var förra avsnittet, så det är färskt.

Caroline: Jo, men det är klart.

Formeln för om du ligger före eller efter

Jan: Det andra som jag gillade i den var den här formen, att räkna ut om man ligger före eller efter i förhållande till var man borde vara. Alltså, åldern gånger alla inkomsterna innan skatt, delat på 10. Och sen jämför man med de pengar man har. För då vet jag också att det var en diskussion på bloggen om det här funkar även för yngre människor. Och jag skulle väl säga så här, det är ingen naturlag. Men jag tycker att man borde kunna räkna det även för yngre människor.

Caroline: Vad tänker du? Studenter?

Jan: Ja, med studenter, faktiskt. Att den funkar. Det blir ju knöligt just i hoppet, om man var student och får sitt första jobb. Där blir det knöligt. Men då får man kanske ta något glidande medelvärde, alltså, man får räkna baklänges, något genomsnitt de senaste fem åren.

Caroline: Ja, det tror jag med. Man får räkna på det över tid.

Jan: Ja.

Caroline: För det justerar väl sig. Och sen, om man har haft jobb i 10, 15 år och inte ligger i fas, så märker man ju det när man räknar med den här formen. Och då kanske man får den här känslan av att nu är det fan dags att spara.

Jan: Ja, precis. För dig som lyssnar, jag kan säga den igen. Det är ens ålder multiplicerat med alla inkomsterna, alla bidrag, all lön, all utdelning eller avkastning innan skatt, och sen delar man det på 10. Och så jämför man det med alla de pengar man har, minus arvet. Just för att få ett mått på hur mycket pengar man borde ha sparat vid en viss ålder.

Caroline: Hur mycket pengar man borde ha sparat vid en viss ålder.

Mål och drömmar inför 2018

Jan: Om vi ska titta de sista minuterna här, framåt mot 2018. Har du några mål?

Caroline: Ja, jag skulle gärna vilja bli lite bättre på att titta på mina utgifter varje månad.

Jan: Ja.

Caroline: Och inte skygga för det i skam.

Jan: Ja.

Caroline: Ja, jag skulle verkligen behöva din hjälp.

Jan: Ja, men det är klart att vi hjälps åt med det. Jag är ju nördig på det där. Jag tycker det är kul. Jag har sparat alla våra utgifter sedan 2000.

Caroline: Jag tycker det är så tråkigt.

Jan: Ja.

Caroline: Ja, men vi hjälps åt med det.

Att göra det tråkiga roligt

Jan: Då får man hitta på, jag tror att tricket är att hitta på ett sätt att göra det roligt.

Caroline: Ja, jag tror det med.

Jan: Att kombinera det med något. Jag vet, apropå Charlie. Han brukar berätta så här. Han tycker inte det är så himla kul med deklarationen, därför gör han en grej av det. Tänder ett ljus, ställer fram ett glas vin, och gör en ceremoni av det där. Så jag tror att vi ska göra en ceremoni.

Caroline: Ja. Och sen ska man väl kanske säga att det inte tar så lång tid som man tror, heller.

Jan: De där tråkiga grejerna.

Caroline: Nej.

Jan: Nej, men jag tror att mitt mål för det här, jag kommer ta mig an det där. Just att sätta en emotionell aspekt på målet. Vi kommer ju ha så här att vi vill ha en sparkvot på minst 20 procent i år. Och att vi ska öka vårt eget kapital och massa sådana saker. Men för mig är det viktigt att vara generös, att ha tid tillsammans, kroppen. Jag har ju misskött min hälsa under i alla fall förra året. Så jag tror att det handlar faktiskt om att prioritera, att avsätta pengar för det där.

Caroline: Tid och pengar.

Jan: Tid och pengar. För jag tror att det är just hälsan. Och det var roligt också, apropå våra beteenden. Jag pratade om att det känns så himla trist att ha ett hälsomål för 2018, som alla har nu. Det var knappt att jag ville säga det eller ha det. För då är man ju som alla andra.

Caroline: Alla har nyårslöften om att bli mer hälsosamma.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Men du är ju så himla uthållig och står kvar. Så du kommer ju senare, i mars, när alla lägger av, då är du kvar där i ditt löfte.

Avrundning och en titt framåt

Jan: Tack för att du har det förtroendet för mig. Men jag tänker att vi rundar av här. Arbetet nu för mig är mycket det här med bästa fonderna och portföljuppföljningarna. Så jag hoppas att kunna återkomma på bloggen. Det kanske inte blir poddavsnitt kring alla de här. När jag förbereder graferna så är det väldigt svårt att prata om en graf i ett sånt avsnitt. Så det kan hända att de kommer på bloggen bara som inlägg, som artiklar. Men jag kan redan nu hinta om att det ser väldigt, väldigt bra ut. Globala barnportföljen har kickat ass, det måste jag verkligen säga.

Jan: Så tack för att du har lyssnat på oss. Tack för att du följer oss. Och jag ser fram emot att höras, eller kanske ses, om nästa söndag igen.

Jan: När vi publicerar nästa avsnitt. Ha en bra vecka!