Dessa dragen kännetecknar en miljonär. Känner du igen dig?

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Den genomsnittliga miljonären har byggt sin förmögenhet själv
2. Läsarfrågor om piquétröjor och ålder
3. Sparsamhet som tema och boken bakom avsnittet
4. Dollarmiljonärer och skillnaden mellan riktig miljonär och husmiljonär
5. One trick pony: att ha byggt rikedom enbart på boendet
6. Fördomarna om hur en miljonär lever
7. Inkomstrik och spenderande är inte samma sak som rik
8. De åtta viktigaste kännetecknen på en miljonär
9. Barnen klarar sig själva och de flesta har inget arv
10. Skillnaden mot höginkomsttagarfamiljerna i kontrollgruppen
11. Den sparsamma partnern som framgångsfaktor
12. Caroline om att bli lycklig av få prylar
13. Att spendera i linje med sina värderingar
14. Samma partner hela livet och karriärmönstren
15. Utbildning och kompensation till döttrarna
16. Boendet: vanligt hus, låg skuldkvot, lång tid i samma hem
17. Stockholmspriser och hur mycket kapital som fastnar i huset
18. Median kontra genomsnitt och deras faktiska inkomst
19. Varför 1,6 miljoner var lägre än Jan trodde
20. Hur länge de har sparat och ränta-på-ränta
21. Vad de spenderar på, och bilarna
22. Dyra bilar i kvarteret och status
23. Miljökostnaden av en ny bil
24. Hur miljonärerna placerar sina pengar
25. Långsiktigt ägande och rådgivare
26. Formeln för hur rik du borde vara
27. Bli peppad istället för ledsen: ränta på ränta
28. De som överpresterar: PAW och UAW
29. Fantastiskt anfall och fantastiskt försvar
30. Att göra och följa upp budget
31. Vad Jan och Caroline tar med sig
32. Att sätta mål och önska sig saker inför det nya året
33. Den emotionella aspekten på målet
34. Avrundning och vad som kommer i januari

Den genomsnittliga miljonären har byggt sin förmögenhet själv

Jan: Författarna konstaterar att den genomsnittliga dollarmiljonären har byggt upp sin förmögenhet själv, utan hjälp från någon annan. De följer verkligen den här formeln för hur mycket pengar man borde ha vid en viss inkomst och en viss ålder. Så det är verkligen möjligt för dig och mig också.

Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson.

Idag är det dags för årets sista avsnitt, avsnitt 30, som handlar om det som kännetecknar en miljonär. Det här är helt enkelt en recension eller diskussion utifrån boken The Millionaire Next Door, som jag har läst nu de senaste dagarna. Till dig som lyssnar på oss första gången, extra välkommen, och till dig som följer oss kontinuerligt, tack för att du följer oss. Precis som vanligt har du alla länkarna och referenserna med mer information på hemsidan rikatillsammans.se. Du kan naturligtvis även följa oss på SoundCloud eller via iTunes. Och med det sagt tänker jag: låt oss köra igång. Vet du vad? Jag tänker att det är två saker vi måste ta upp innan vi börjar.

Caroline: Jaha, vad är det då?

Läsarfrågor om piquétröjor och ålder

Jan: Jo, det är så här att vi har fått en del läsarfrågor. Och den läsarfrågan som jag tycker har stuckit ut, det är: Jan, dina tröjor. Jag älskar ju mina piquétröjor.

Caroline: Dina piquétröjor.

Jan: Mina piquétröjor. Och då fick jag frågan: är detta en äkta piquétröja? Då var jag tvungen att fråga vad anledningen till frågan var. Jo, det går ju inte riktigt ihop, det här med sparad krona och att vara sparsam. Att lägga tusen kronor på en piké. Ligger de på tusen spänn styck?

Caroline: Ja, jag tror det.

Jan: Men då kan jag säga att de är äkta, men de har inte köpt i Sverige utan på outlet i USA. Där kostar de, jag tror, 30 dollar styck. Så det är faktiskt en sparad krona.

Caroline: Jo, men vi passade på när vi ändå var på resa.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Vi åkte inte dit för att shoppa direkt.

Jan: Och det andra som har engagerat, det är hur gammal du är egentligen.

Caroline: Varför engagerar du dig?

Jan: Jo, jag sa ju förra avsnittet att jag gjorde bort mig en gång jättemycket när jag skulle gissa en kvinnas ålder. Jag sa alldeles för högt och hon blev jättearg. Sen dess säger jag, oavsett vad någon frågar, att kvinnan är 22. Så förra avsnittet sa jag att du inte är en dag över 22.

Caroline: Jag har inga problem med min ålder.

Jan: Och då började folk räkna: men de har varit tillsammans i 13 år, hon kan ju inte vara 8 när de träffades. Nej, du är 4 år äldre än mig, du är 40. Bra, så då har vi löst det.

Caroline: Jag tänker att det kanske ser ut som 22 år nu. Om det är spekulerat.

Sparsamhet som tema och boken bakom avsnittet

Jan: Precis. Men jag tänker att det inte är det vi ska prata om. Vi ska ju faktiskt prata om det här med sparsamhet. Det kommer nog vara ett litet tema för idag. Det började så här mellan dagarna. Då brukar vi alltid läsa massa böcker. Och du läser just nu...

Caroline: Ready Player One.

Jan: Skönlitteratur. Jag tror du får berätta om den för mig, för den verkar väldigt spännande. Medan jag själv läste den här Millionaire Next...

Caroline: Du läser fackböcker och jag läser skönlitteratur.

Jan: Det är därför du står för det kulturella i vår familj. Men i alla fall, den här boken tycker jag är spännande, för den är från 1996 och den handlar om en författare som skulle göra en studie för ett företag. Man ville hitta en ny målgrupp, man ville hitta de amerikanska miljonärerna. Och då började hans resa med att identifiera den genomsnittliga amerikanska miljonären. Det som gjorde att den här boken blev en sådan revolution var att den här miljonären inte såg ut som man tror. Och även om den är 20 år gammal, så när jag läste den var det så här: gud, det är mycket saker jag känner igen även idag faktiskt.

Caroline: Och det är en amerikansk bok.

Dollarmiljonärer och skillnaden mellan riktig miljonär och husmiljonär

Jan: Så det är en dollarmiljonär. Och detta var 1996, så det var pengarna ungefär då. Idag har inflationen gjort att en dollarmiljonär skulle behöva ha 1,5 miljoner dollar för att vara med på 1996 års nivå. Men egentligen spelar summan inte så himla stor roll i de sammanhangen där siffrorna har varit väsentliga.

Caroline: Men jag tänkte mer på skillnaden mellan Sverige och USA.

Jan: Men det kanske det inte är så mycket av, hur de här miljonärerna är. Nej, det tror jag inte. Faktiskt, om man tittar på siffrorna, jag har nördat mig på Twitter, har Credit Suisse släppt en ny sådan rapport, Global Wealth Databook. Credit Suisse, en schweizisk bank. Och där tog de faktiskt upp att i Sverige har vi 335 000 dollarmiljonärer. Det är ganska mycket. Ungefär 3 % av Sveriges befolkning har en förmögenhet på över en miljon dollar, eller 8,3 miljoner kronor.

Men innan vi hoppar in på det som kännetecknar dem, där man kan jämföra sig själv, kan man faktiskt hoppa in på just den här saken. För i de här dollarmiljonerna, att vi i Sverige har 335 000, så räknar man in även bostaden. När den här författaren gjorde en uppföljning med en bok som jag också har läst, som hette Stop Acting Rich, så har han ett kapitel som handlar om just det: miljonär på riktigt eller husmiljonär.

Caroline: Okej, så där skiljer han dem åt.

Många blir miljonärer mycket tack vare sin bostad. Men om huspriserna minskar, vilket de kommer göra, så är de inte längre miljonärer.

Jan: Ja, och jag tyckte faktiskt att det var ganska spännande. Jag vet inte om du har tänkt på det, men jag har tänkt på detta under åren. Redan 2008 trodde vi, eller jag mest, att vi hade en bostadsbubbla och att det var väldigt dyrt. Vi hade inte riktigt råd, men sen när vi ändå hade råd bestämde vi oss för att bo kvar i hyresrätten innan vi flyttade till huset. Och då kommer jag ihåg att många av våra kompisar tjänade massor av pengar på sitt boende. Vi valde en helt annan, mycket mer långsam väg.

Detta beskriver han också i boken. När han gjorde uppföljningsboken började han skilja på saker. Han sa: innan har jag alltid värderat en förmögenhet genom att ta alla tillgångar minus alla skulder. Hade du då en miljon eller över så var du dollarmiljonär. Men nu, när bostadspriserna i hela världen gått upp så mycket, är det många som hamnar där, mycket tack vare sin bostad.

Caroline: Absolut.

Jan: Men då säger han: nej, det är ju house wealth. Problemet är att om huspriserna minskar i världen, vilket de kommer göra, så kommer de här människorna inte längre vara miljonärer.

Caroline: Alltså, de är beroende av sina hus för att kunna kalla sig miljonärer.

One trick pony: att ha byggt rikedom enbart på boendet

Jan: Ja, men exakt. Och de har liksom inget annat, inget systematiskt sätt.

Caroline: Menar du att man har lite tur? Nej, det är inte det det handlar om heller.

Jan: Eller att man har varit beroende av en one trick pony. Ungefär så att man har byggt upp sin förmögenhet genom att man har bott sig rik. Och man har inget annat sätt. Om jag skulle vara lite tuff, så är det som min mamma. Min mamma är ju miljonär, men hon är det på sitt hus. Inte på sitt sparande.

Caroline: Eller att hon har jobbat med aktier. Eller haft en strategi.

Jan: Nej, jag förstår. Medan om man tittar på oss, vi är ju också miljonärer, men vår strategi har varit precis tvärtom. Vi är väldigt lite beroende av värdet på vårt hus, eftersom våra pengar kommer från typ fonder, aktier, företag och massa andra investeringar. Så det där var faktiskt en sådan grej som jag funderade väldigt mycket på.

Caroline: Jag vill inte att vi glömmer bort det där med hur han trodde att miljonärer ser ut. Vad var det du sa i början? Han fick sina fördomar på skam, eller vad?

Jan: Ja, men precis. Det var jätteroligt. Han berättade i början hur han skulle...

Caroline: Hur trodde han att miljonärer var?

Fördomarna om hur en miljonär lever

Jan: Han pratar väldigt mycket om det här konsumtionssamhället. Vi har hyperkonsumtion, det är Kardashians och så vidare. Man ska ha privatjet, köpa dyra klockor och visa upp det här övre skiktet.

Caroline: Se rik ut, kanske.

Jan: Ja, och bete sig så. Spendera mycket, köpa alla par skor. Det var någon historia om en promotor, jag tror det var Mike Tyson, som gick in i en affär och köpte skor för 350 000.

Så författaren berättade, han var ju inte miljonär när han gjorde de här intervjuerna, hur de bjöd. De här miljonärerna var jättenervösa för att de skulle komma och tänkte: det är ändå 300 frågor de ska svara på i det här formuläret, vi måste ge dem någonting, det kommer ta mycket av deras tid. Så de fixade typ anklever och dyra viner. Verkligen fine dining, riktigt fint hotell.

Och så kommer de här miljonärerna in. För det första såg de inte ut som miljonärer. De kunde komma in: har ni kommit fel? Ja, men lite så faktiskt. Och du vet, de rörde inte ankleverpatén och de rörde inte vinet. De frågade: kan jag få en Bud Light? Det var någon miljonär som skojade: jag dricker bara två typer av öl, den ölen som är gratis, eller Bud Light.

Den genomsnittliga miljonären hade bara sju flaskor vin hemma, och ingen kostade mer än tio dollar.

Jan: Så det visar sig att det finns väldigt mycket fördomar om de här miljonärerna. Vi kommer in på det sen, men man blir väldigt överraskad av konsumtionsmönstren. Till exempel hade den genomsnittliga miljonären bara sju flaskor vin hemma. Det var också en sådan fördom, att de har stora vinkällare, dricker dyra viner och sånt. Så den genomsnittliga miljonären hade sju vinflaskor hemma och ingen av flaskorna kostade mer än tio dollar, vilket omräknat till 1996 blir 15 dollar gånger 8,3, alltså cirka 120 kronor.

Caroline: Jag tycker det är intressant med hur media har lagt fram miljonären för oss.

Jan: Den genomsnittliga miljonären hade aldrig lagt mer än 150 dollar på en klocka.

Caroline: För det är ju också det där med att man tror att man ska ha en dyr klocka för att man har mycket pengar.

Inkomstrik och spenderande är inte samma sak som rik

Jan: Nej, precis. Och författaren skiljer väldigt mycket på de här människorna som tjänar mycket och spenderar mycket. Alltså att man har en Rolex-klocka, eller...

Caroline: Man går fram i hotellet alltid.

Jan: Man bor på fina hotell, man flyger första klass eller privatjet. Så det är den uppfattningen man nästan får, att de konsumerar mycket. Men tvärtom: du känner egentligen inte igen den genomsnittliga miljonären. Vi har en nära vän som jobbar som finansiell rådgivare här i Sverige, och hans uppdrag är att jobba med klienter som kan investera minst tre miljoner. Man måste investera minst tre miljoner hos honom, annars är man inte ens intressant.

Caroline: De har väl alltid rätt mycket pengar.

Jan: De har mycket mer än så, mycket mer än tio miljoner i alla fall. Och han brukar säga att när han åker hem till dem, så hade man aldrig gissat att de bor i det huset.

Caroline: Man kan inte se på dem att de har mycket pengar.

Jan: Och jag tycker detta är jättespännande, just den här bilden av hur man tror att miljonärerna är och hur de faktiskt är.

Caroline: Jag tror ändå att han pratade om att det bara gällde svenska miljonärer, att vi är lite mer blygsamma och man ska inte strössla pengar omkring sig, för då kommer avundsjukan och så. Men du menar att de amerikanska miljonärerna, där more is more är bättre, så är det ändå samma sak.

Jan: Där finns ju naturligtvis de här outliers. Alltså idrottarna, de här superkända, Kardashian. Men grejen är att mycket av den konsumtionen betalar de inte ens för själva, utan den blir sponsrad.

Caroline: Jag vet inte om vi ska kategorisera dem.

Jan: Vi behöver inte ens hoppa in där.

De åtta viktigaste kännetecknen på en miljonär

Jan: Men jag tänker så här. Jag har min fuska, för detta var så många kännetecken. Så jag har faktiskt fuskat.

Caroline: Var det många kännetecken på en miljonär?

Jan: Ja, det var en undersökning med över 300 frågor. Så jag har plockat fram det som jag tyckte var roligast. De absolut åtta viktigaste kännetecknena. Du har ju inte läst de här.

Caroline: Nej, jag har inte läst boken.

Jan: Det första: de lever under sina tillgångar, väldigt sparsamma och ekonomiska, vilket är föga förvånande. Det andra: de allokerar sin tid, energi och pengar på ett effektivt sätt för att öka sin förmögenhet. Och detta var spännande. Han hade ett exempel i boken där han skriver att även när de gjorde en kontrollgrupp, alltså folk som inte var miljonärer, så frågade de: vad är era mål? Och då hade båda grupperna samma mål. Jag skulle bli ekonomiskt fri, jag skulle kunna gå i pension utan att behöva oroa mig för pengar, jag skulle bygga upp en förmögenhet genom kapitalinkomster, jag skulle spara en del av min lön.

Men när man tittade på det så var det av den här miljonärsgruppen som la i genomsnitt tre gånger så mycket tid på att följa upp investeringar, följa upp sina inkomster, följa upp sina utgifter. De agerade på det, de allokerade tid och energi på det. Hur tänker du då?

Caroline: Nej, men det kan ju vara, man kan känna att det gör mycket för ens ekonomi om man lägger bara lite mer tid på att titta på den. Och kanske budgetera, eller titta på utgifterna bara.

De flesta av oss lägger mer tid på tandborstning än vad vi lägger på vår ekonomi.

Jan: Jag kommer ihåg att Charlie brukar säga i Balansekonomi att de flesta av oss lägger mer tid på tandborstning än vad vi lägger på vår ekonomi. Jag tror att det får en att tänka efter. Det tredje: de tycker att ekonomiskt oberoende är viktigare än hög social status.

Caroline: Det kan vi också fatta nu när vi har förstått att de ser ut som helt vanliga människor.

Barnen klarar sig själva och de flesta har inget arv

Jan: Ja, men precis. Jag kommer in på att prata om deras boende och deras bil. Boken lägger sjukt mycket tid på bil.

Caroline: Men är inte det en statuspryl som säger ganska mycket?

Jan: Jo, det är det definitivt. De flesta fick väldigt lite eller ingen hjälp av sina föräldrar, vilket jag tror vi kommer in på, det med arv sen. Deras barn klarar sig ekonomiskt på egna ben.

Caroline: Från vilken ålder?

Jan: Från att de flyttar ut. Han har också ett helt kapitel som handlar om economic outpatient care. Alltså att de flesta daltar med sina barn och skänker dem pengar varje år.

Caroline: Helt vanliga människor försöker hjälpa sina barn ekonomiskt.

Jan: Men inte de, miljonärerna. Deras barn klarar sig själva. De är duktiga på att utnyttja möjligheter när de kommer. Och de säger att det som har störst påverkan på deras förmögenhet är deras boende, så det kommer vi till.

Tittar man demografiskt så har 80 % av dem byggt upp sin förmögenhet själva under en generation. De flesta miljonärer har sparat sig och investerat sig till den. Tittar vi på arv, och det hade jag lite längre ner någonstans, så var det så att hälften aldrig har fått något arv. Färre än 20 % ärvde mer än 10 % av sin förmögenhet.

Caroline: Det är också ganska schysst, för jag tror det är många som inte sitter på ett arv där ute som ändå kan känna att det finns en chans att bli miljonär.

Jan: 91 % hade aldrig fått någon andel i ett generationsövergripande familjebolag. Så de flesta har verkligen gjort det själva. De flesta säger också att de förväntar sig inget arv, ingen hjälp. De flesta hade aldrig fått en gåva över 15 000 dollar.

Caroline: Nej. Gud, vad är det för gåvor?

Skillnaden mot höginkomsttagarfamiljerna i kontrollgruppen

Jan: Nej, men det var ganska... Han tog många i den här kontrollgruppen, alltså sådana här höginkomsttagarfamiljer. I USA är det ingenjörer, läkare och advokater som tjänar kanske 200 000, 400 000, 500 000 dollar om året. Då är det supervanligt att de hjälper sina barn med sådana här 20 000 dollar om året, så att barnen kan gå...

Caroline: För universitetsstudier och så.

Jan: Studier, eller var med i golfklubb, eller mycket country club pratar de om. Så det var liksom kanske inte så relevant här i Sverige.

Den genomsnittliga miljonären är 57 år gammal, är man, är gift, har tre barn, och 70 % tjänar mer än 80 % av hushållets inkomster. Han fick jättemycket kritik för det. Han har gjort en bok som heter The Millionaire Woman Next Door, så det kommer kanske ett annat avsnitt. Men de flesta jobbade, men mannen drog in en jättestor majoritet av pengarna.

Den sparsamma partnern som framgångsfaktor

Jan: Och nu kommer vi till en annan sak som jag tyckte var mest intressant. Det är att de flesta har en partner som är mer sparsam än de själva. Det var flera som hade skrivit: jag kan inte få min fru att spendera några pengar. Det var en annan som beskrev när han hade börsnoterat sitt bolag och precis hade satt in åtta miljoner dollar på sin frus konto. Alltså över hundra miljoner svenska kronor med den tidens pengar. Och hennes kommentar var: I really appreciate it. I really do. Och sen fortsatte hon klippa ut kuponger. Rabattkuponger i tidningen.

Och då tänker jag att det där är ganska likt oss. Så jag måste ge dig mycket mer kred som en sådan här framgångsfaktor. Och verkligen be om ursäkt för det här när jag kallade dig för en ekonomisk sänka i något avsnitt sedan.

Caroline: Jag kallar dig en ekonomisk sänka också.

Jan: Men vad tänker du om det där?

Caroline: Om sparsamheten?

Jan: Ja. För jag har aldrig tänkt på det. När jag läste det var jag så här: gud, shit, det där är ju Caroline. Det är ju jag som är den största spenderaren i vår familj.

Caroline om att bli lycklig av få prylar

Caroline: Jo, men du drar ju också in mest pengar. Jag tror det har att göra med att jag inte drar in så mycket pengar. Men jag vet heller inte exakt vad jag skulle spendera pengarna på om jag hade dragit in mer. Det kanske är så att jag hade haft ett vidlyftigt leverne. Att jag hade beställt dykresor eller något lite mer frekvent. Jag vet inte.

Men grejen är att man kan bara bli så lycklig av sina prylar. Jag tycker inte om att ha för mycket kläder i garderoben, det är skitjobbigt, jag hittar ingenting. Det är bättre att bara ha lite, få grejer. Jag tänker mycket på det där som en annan bloggare, Tim Ferriss, pratade om, 80–20-regeln. Att man har rätt mycket grejer i sitt hem som tar mycket energi från en, men det är bara kanske 20 procent av det man använder som ger glädje och energi.

Och jag tänker jättemycket på det när jag ska shoppa till exempel. Att nu kommer detta ligga här hemma. Kommer det ge mig energi? Nej, det kommer det inte. Och då struntar jag i det. Jag struntar i det i 90 % av alla fallen.

Jan: Men vi var ju till exempel på Lagerhaus igår. Och så skulle vi köpa sådana här servetter. Och då var vi: ja, men gud, ska vi verkligen köpa de här, vad kostar de? Och det var 99 kronor stycken. Det var linneservetter.

Caroline: Linneservetter.

Jan: Och så var det: nej, men vi kollar om vi inte kan hitta det på nätet. 150 kronor för två stycken. Nej, det är för dyrt, man kan hitta det billigare.

Caroline: Precis.

Att spendera i linje med sina värderingar

Jan: Men vi får komma tillbaka till det här med sparsamhet.

Caroline: Jag tror att man antingen har en sådan här nerv som säger att man inte ska spendera så mycket pengar. Jag måste liksom fundera på om jag kommer ha nytta och glädje av de grejerna som jag köper. Annars struntar jag i det. Och det är väldigt många gånger som jag struntar i det, för det ger inte mig så mycket som jag tror.

Jan: Det är egentligen detta som vi pratade om i något avsnitt, i avsnitt 22 eller något sånt, avsnitt 24 också med Moa. Just det här med att spendera i linje med ens värderingar.

Caroline: Ja, absolut.

Jan: Spendera i linje med ens känsla och drivkraft.

Caroline: Ja, ja, jättemycket.

Jan: Men i alla fall, det där var lite roligt. Och sen så gick det här i kontrollgruppen. Det var någon advokat som sa: ja, min fru, hon har 187 par skor. Och så var han nästan stolt över det.

Caroline: Det kanske är en statuspryl att man kan spendera så mycket. Men det var inte en miljonär då.

Jan: Det var någon som tjänade miljoner om året, men de sparade inga pengar. Jag kommer tillbaka till den spännande formeln.

Caroline: Men vi ska heller inte missunna människor som vill spendera pengar.

Jan: Nej, gud nej. Absolut inte.

Caroline: Det är bara det att det här avsnittet handlar om dem som är miljonärer.

Samma partner hela livet och karriärmönstren

Jan: Och jag blev så här att partnern är mer sparsam än vad de själva är. Det var oväntat. Eller kanske inte helt oväntat. De flesta har varit gifta med samma partner hela sitt liv. Så skilsmässa är ingen fantastisk ekonomisk händelse. Det där brukar jag få mycket på Twitter, att jag rekommenderar i någon intervju, när de frågar vad man ska göra för att skydda sig mot bostadsbubblan, så säger jag: investera i ditt förhållande, så att du slipper skilja dig.

I alla fall, om vi tittar på karriären. 20 % har gått i pension, 66 % driver eget företag, två tredjedelar jobbar mellan 45 och 55 timmar i veckan. Många av företagen var också lite förvånande. Många av företagen är klassiska tjänsteföretag, tråkiga företag inom citationstecken. Alltså hantverkare, tandläkare, advokat, rådgivare, redovisningsbyrå, låsfirma. Inga sådana här high-tech-unicorns eller startups. Utan klassiska svetsare. Det var också många historier om när de kom och skulle intervjua någon, kom in på företaget och inte visste vem det var de skulle intervjua, för att alla såg likadana ut.

80 % har en universitetsutbildning, 20 procent har en masterexamen, 6 procent har en doktorsexamen. Jag vet inte om det är mycket eller lite.

Caroline: Jag vet inte, det kanske är genomsnittet.

Utbildning och kompensation till döttrarna

Jan: En annan intressant grej här med utbildning. Man prioriterar utbildning väldigt mycket. Men också att man kompenserar döttrarna mer ekonomiskt än sönerna. För man resonerar att sönerna, männen, kommer tjäna mer pengar under sin livstid, och där är en ojämlikhet. Så väldigt många, en majoritet, kompenserade för det här.

Caroline: Hur gör de då?

Jan: Ger mer pengar till exempel.

Boendet: vanligt hus, låg skuldkvot, lång tid i samma hem

Jan: Mycket var så här kring boendet faktiskt. Det var flera kapitel. Men det var så här att 97 % ägde sitt eget boende. Det genomsnittliga värdet på boendet var ungefär 6 miljoner kronor. Mellan 6 och 8 miljoner kronor.

Caroline: Och då får du ge mig en hint här nu på vad ett hus ligger på i USA.

Jan: Är det samma? Ja, alltså det är som i Sverige. De flesta bodde i ett vanligt hus. Inga sådana här lyxmänniskor.

Caroline: Sex miljoner här i Sverige.

Jan: Alltså, det beror såklart på var i landet man bor.

Caroline: Men bor man i en storstad? Låt oss inte ta Stockholm, för det är helt absurt i Stockholm. Men här i Malmö får man ändå ett riktigt bra hus.

Jan: Ja, för sex miljoner får man ett jättebra hus. Men det intressanta var så här att, om vi tar lokalt här för Malmö: de bor i Malmö, de bor inte i Höllviken, de bor inte i Vellinge. Eller om man är i Stockholm, nej, man bor inte på Lidingö eller Djursholm eller på Solsidan.

Caroline: Nu så blir det väldigt tydligt tycker jag.

De bor där folk bor mest. De är ofta sex och en halv gång rikare än grannarna, men grannarna är tre gånger fler.

Jan: Utan man bor där folk bor mest. Man köper inte de här lyxkåkarna. Jag tror till och med att det var så att de flesta bor i normala grannskap, och de är oftast sex och en halv gång rikare än grannarna. Men grannarna är tre gånger fler. Så det var helt vanliga människor. Och så pratar de också mycket om det här med boendet, det här med skuldkvot som man pratar mycket om i Sverige. Att de köpte inte ett hus som var mer än tre gånger deras årsinkomst. Så det är till och med lägre än det som vi pratar om här i Sverige. Så återigen, den här sparsamheten.

Caroline: Men okej, då lägger de alltså inte så mycket pengar på att köpa ett hus.

Jan: Och sen bor de i huset länge.

Caroline: De bor i huset länge, så de har inte så mycket skulder på det.

Jan: Nej, genomsnittliga, titta här, det finns så mycket data. Bolånet ligger i genomsnitt på 30 % av husets värde.

Caroline: Okej, så de har betalat av ganska mycket.

Jan: Ja, precis.

Stockholmspriser och hur mycket kapital som fastnar i huset

Caroline: Men okej. Så du menar att om man skulle köpa ett hus på Djursholm så har man satt rätt så mycket pengar i det.

Jan: Alltså, det kanske inte ens finns någon som heter Djursholm. Djurgården?

Caroline: Nej, Djursholm finns väl.

Jan: Okej. Skitsamma, vi behöver inte prata om Stockholms geografi, för det är vi ju uppenbarligen dåliga på.

Caroline: Ja, det är inte vår starka sida.

Jan: Men vi kan ta Vellinge eller Höllviken. Där kostar husen över 10 miljoner. Det måste det vara, vad jag vet. Vi har ju någon kompis i Stockholm som sa att ett sånt hus som vi har, det hade i Stockholm kostat kanske 20 miljoner, medan här kostade det typ 6–7.

Caroline: Okej, då är det rätt mycket pengar som är fångade i huset. Och vad gör de istället?

Median kontra genomsnitt och deras faktiska inkomst

Jan: Tittar vi på deras inkomster så är det så att medianen ligger... Medianen är den som är i mitten. När det gäller pengar måste man alltid skilja på genomsnitt och median, eftersom det finns någon som är superrik, så drar de alltid upp genomsnittet. Medianen är det mittersta värdet. Så om vi har hundra miljonärer och rangordnar dem, så tittar vi på den femtionde. Den i mitten hade inkomstmässigt en inkomst på 1,6 miljoner innan skatt. Och det där tycker jag är spännande.

Caroline: Vad sa du? 1,6 miljoner kronor innan skatt per år?

Jan: Tycker du det är mycket eller lite?

Caroline: Mycket.

Jan: För jag funderade på det där. En genomsnittlig lön i Sverige ligger på 25 000 per månad, vad blir det per år då? Det är 300 000. Och eftersom detta är för hushållet, så en genomsnittlig svensk tjänar 600 000 innan skatt. Om vi tittar på en akademiker i Sverige, så ligger medellönen, när man har jobbat ett antal år och är 45, 50, då ligger den runt 40 000, 45 000 i månaden. 45 000 i månaden, det är 540 000. Är man två sådana så är det över en miljon.

Caroline: Jo, fast vi pratade om att det var många av männen som drog in den största delen av inkomsten.

Jan: Absolut.

Caroline: Så då tänkte jag att det var bara en person som var där.

Jan: Nej, detta är hushållet.

Caroline: Det är hushållet, ja.

Varför 1,6 miljoner var lägre än Jan trodde

Jan: För detta blev jag förvånad över. Jag skulle säga att det var betydligt mindre än vad jag trodde. 1,6 miljoner. Tänk att detta är människor som är 57 år gamla. Detta är alla deras inkomster, inklusive avkastning, innan skatt. När jag har sett det i relation, för det första är löneläget högre i USA, vi har ju ganska mycket skatter här i Sverige. Men även en ganska vanlig svensk akademiker i 50-årsåldern, alltså ett hushåll, akademiker i 50-årsåldern, ligger runt en miljon om året. Så jag skulle säga att jag blev förvånad att det inte var mer.

Caroline: Nej, okej. Jag kan köpa det.

De tjänar inte så jäkla mycket. Men de är sparsamma, de har investerat sina pengar, och de har stora förmögenheter.

Jan: För det är återigen siffror innan skatt. Och det är detta som är halva poängen i boken. De tjänar inte så jäkla mycket. Men de är sparsamma, de har investerat sina pengar, och de har stora förmögenheter. För medianförmögenheten, den femtionde, alltså vad den personen tjänar per år, men på sitt jobb, det var inte med avkastning och så vidare. Medianförmögenheten är, håll i dig, 40 miljoner kronor omräknat i svenska kronor. Så de har en förmögenhet på 40 miljoner, men de tjänar bara 1,6 om året innan skatt.

Hur länge de har sparat och ränta-på-ränta

Caroline: Fast det är lite mer information där med, när börjar de att spara ihop?

Jan: Ja, så de flesta säger...

Caroline: Alltså hur länge har de hållit på?

Jan: Ja, de har hållit på ofta hela sitt liv.

Caroline: Ja, och vi kan säga 25 år kanske.

Jan: Ja, 25–30 år har de hållit på. Och räknar man på det så är det inte omöjligt.

Caroline: Nej.

Jan: Alltså, jag räknar så här innan, lite ränta på ränta. Men om vi tittar på den genomsnittliga sparkvoten, det vill säga hur mycket av sina inkomster de sparar, så sparar de 20 % av sina inkomster.

Caroline: Det är inte så mycket väl ändå.

Jan: Jo, men det beror på hur mycket man har. Jag ska inte säga att det inte är mycket. Jag har ju träffat, när jag föreläste runt om i Sverige om Balansekonomi, så var det många som hade problem att komma upp i 10 %.

Caroline: Jag trodde bara att just den här gruppen skulle lägga undan mer.

Jan: Ja, men tänk att de lägger undan 20 % alltid. Det betyder att de bygger på sin förmögenhet hela tiden. Bara 6 % av miljonärerna hade en förmögenhet över 100 miljoner. Det blir också lite förvånande, för man tror att de är skitmånga, men det var det inte. Inkomsten är mindre än 7 % av förmögenheten per år, och det var ju lite det vi pratade om innan, vilket betyder att de lever på mindre än 7 % av sin förmögenhet varje år. Och det är detta, livsstilen är ganska sparsam.

Caroline: Sa de någonting om hur de gör för att ha kul?

Vad de spenderar på, och bilarna

Caroline: Jag kan inte tänka mig att de lägger jättemycket på resor, i alla fall i början på sitt sparande.

Jan: Det roliga var att boken handlade sjukt mycket...

Caroline: Sitter de bara hemma och sparar sina pengar?

Jan: Fanns det något avsnitt om det? Nej, det stod inte så mycket om det faktiskt. Det stod väldigt mycket om hus, det stod väldigt mycket om bil. Så jag har hur mycket bilfakta här som helst.

Caroline: Vill du berätta lite om bilarna?

Jan: Vi kan ta det sen, medan vi fortfarande är inne på det. De flesta har pengar för att kunna leva över tio år utan en enda krona in. Om vi ska ta bilarna, så är det så att 25 % inte har köpt en bil de senaste fyra eller fler åren. En absolut minoritet äger en bil av årets modell. Så man köper inte årets bil, man har inte en ny bil på uppfarten. Tvärtom är det många som köper en två, tre år begagnad bil. Bilen hänger väldigt mycket ihop med, de säger att det är kongruens mellan boendet, bilen och området man bor i. Så det är inte som att man har en Maybach eller en superdyr Mercedes. Det vanligaste bilmärket var ett amerikanskt bilmärke eller en Toyota. Volvo var en premiumbil.

Caroline: Maybach?

Jan: Ja, det är superlyxlyx. Så det där var lite roligt. Jag har varit inne på så här: Caroline, ska vi nu ha en V70 som är från 2009, ska vi inte köpa en ny bil? Så jag kan säga att jag har begravt den konversationen efter att ha läst boken.

Caroline: Ja, men det var ju skönt.

Jan: Så det var bra. Vi behöver inte uppgradera oss.

Caroline: Nej.

Dyra bilar i kvarteret och status

Jan: Men det där kan jag också tycka är lite roligt, för jag har tänkt på det. Vi bor i ett kvarter som ändå anses vara lite bättre kvarter. Går man runt och tittar så är det väldigt många som har dyra bilar.

Caroline: Jo, men där är det någon som har Mercedes i området. Jag tycker mer att det kör runt en massa dyra bilar i Malmö generellt.

Jan: Men det där är ju också så här. Malmö är speciellt för att bilen är så här högstatus. Så det är många som bor skitdåligt och har en dyr bil.

Caroline: Ja.

Jan: Men om man tittar i vårt område, så är det mycket dyra bilar.

Caroline: Men berätta vad du har sett. För jag lägger inte märke till bilar på samma sätt som du.

Jan: Ja, men där är XC90. Det är en väldigt vanlig bil i vårt område.

Caroline: Och vad ligger den på?

Jan: Från 500 000. Du kan lugnt lägga 1,4 miljoner på en XC90 med eldrift. Mycket Porsche. Alltså, det är mycket Porsche-bilar.

Caroline: Okej, jag måste gå och titta lite. Jag har inte sett en enda.

Jan: Jo, Tesla har jag sett ett par stycken också.

Caroline: Ja, men då menar du att du har gått runt och tittat på vår gata?

Jan: Nej, i området. Jag är här på Bellevue. Och det är där jag nog fick den här omedvetna grejen, att vi inte kan ha en V70 som är tio år gammal på uppfarten. Vi behöver inte prata mer om mitt sådant där behov. Men jag trillar ju också dit.

Miljökostnaden av en ny bil

Caroline: Jag vill bara säga en sak. Det kostar dels mycket med en bil. Och köper man en ny så är det dessutom ett tapp i värde direkt när man kör ut med den. Plus att det kostar miljön extremt mycket. Man tänker inte på det, men det kostar jättemycket för miljön att köpa en ny bil. Alltså bara produktionen. Och att byta upp sig hela tiden.

Jan: Precis, man är på minus redan innan man har kört bilen.

Caroline: Man är på minus miljömässigt.

Jan: Även om man köper en elbil.

Caroline: Även om man köper en elbil, ja.

Jan: Anyway. Ingen bil, det har vi konstaterat.

Hur miljonärerna placerar sina pengar

Jan: Sen blev jag nördig, för sen pratade vi, enligt min mening, alldeles för lite om hur de placerar sina pengar.

Caroline: Ja, klart.

Jan: Men 95 % av miljonärerna ägde aktier och fonder. Det var inte helt oväntat.

Caroline: Men ägde de mycket? Hur var fördelningen?

Jan: Ja, det var spännande. För det första tillgångsallokerade de. De la inte alla ägg i samma korg. Detta fick man lista ut, för det stod inte uttryckligen, utan jag tog anteckningar. Och då var det så här: 25 % av värdet var i boendet. Men jag får liksom inte ihop det, för de hade 40 miljoner i tillgångar, men sen var huset i genomsnitt 6–8 miljoner. Så boendet var i alla fall 10–20 %. Ja, men det kanske går i linje. 10–20 % på boendet. Sen var det mellan 25–50 % i det egna bolaget, så man hade absolut mest pengar där. 25 % i aktiefonder. 25 % i bankkonto, räntor och obligationsfonder. Så ingen, det stod uttryckligen, ingen hade majoriteten av sin förmögenhet i aktier och fonder.

Och de motiverade det väldigt mycket med att de inte kan kontrollera aktiemarknaden. Många av dem ville ha kontroll, och man var så här: aktiemarknaden kan jag inte kontrollera. Och då kommer vi in på detta som jag tycker är kul, som jag kommer göra mig ovän med Twitter på. Det var så här att bara 9 % av miljonärerna ägde en aktie mindre än ett år.

Caroline: Okej, så de hade dem längre tid?

Långsiktigt ägande och rådgivare

Jan: Så 90, 91 % av alla miljonärerna ägde aktier längre än ett år. Så det är inga sådana här aktier...

Caroline: Tycker du det är långsiktigt då?

Jan: Ja, ja, gud ja. 42 % av miljonärerna hade inte gjort någon transaktion de senaste tolv månaderna, överhuvudtaget.

Caroline: Nej.

Jan: Och, ja, men det var det.

Caroline: Men de resonerar väl lite som ändå, som Buffett sa, att man investerar i det man tror på.

Jan: Ja, och sen lägger man det i byrålådorna och glömmer bort det.

Caroline: Precis.

Jan: Så det tyckte jag var lite spännande faktiskt. Och det var många som var så här: de hade alla rådgivare, men de fattade sina investeringsbeslut själva. Och det var en som hade en rätt rolig metod för hur han valde rådgivare. När de ringde, så bad han dem visa sitt skattebesked. Sitt eget skattebesked. Och se om de levde som de lärde. Och då var det så här, typ 99,9 % av alla rådgivare levde inte som de själva lärde. Jag har ju inte mycket till övers för rådgivare generellt. Men det finns några undantag som är riktigt, riktigt duktiga.

Formeln för hur rik du borde vara

Jan: Jag tänker att vi ska ta en sista grej, för detta tyckte jag var riktigt roligt. Jag är ju liksom så här nörd på att jämföra mig. De här författarna hade räknat ut, när de gjorde den här studien, en formel för att räkna ut hur rik man borde vara vid en specifik ålder. För de sa att det som var klurigt för dem var att de ville jämföra den här personen som kanske hade en miljon US-dollar, om den var förmögen i förhållande till en idrottsstjärna. Men då kunde det vara att idrottsstjärnan tjänar fem miljoner dollar om året. Då borde ju den idrottsstjärnan ha mer pengar än den andra som bara har en miljon dollar, för att de tjänar hundratusen om året.

Caroline: Absolut.

Multiplicera din ålder med årsinkomsten innan skatt, dividera med 10. Jämför med dina tillgångar minus skulder och minus arv.

Jan: Och då gjorde de en formel, och denna tyckte jag var jätterolig. Vad man gör, det är att man räknar ut en summa som man borde ha. Man räknar ut den genom att multiplicera sin ålder med den årsinkomst man har, det vill säga lön, avkastning, bidrag, alla siffror innan skatt. Så man har sin ålder gånger den, och sen ska man dividera det med 10. Och sen jämför man den summan med de pengar man faktiskt har, alla sina tillgångar minus sina skulder och minus arv eller pengar man har fått, för de är liksom orättvisa i jämförelsen eftersom man har fått dem.

Så om man tar en genomsnittlig svensk, så är en genomsnittlig svensk 42 år gammal, tjänar 300 000 innan skatt, då blir det 42 gånger 300 000, det är typ 12,6 miljoner, och sen delar man med 10, så då blir det 1 miljon 260 000. Så en genomsnittlig svensk, när man är 42 år gammal och har ett genomsnittligt jobb där man tjänar 25 000 i månaden, så ska man ha 1,2 miljoner. Och det där är ganska intressant, för om vi tar den genomsnittliga svensken så har den enligt den där Credit Suisse mindre än 300 000, mindre än 400 000. Så de flesta svenskar definieras enligt vad författarna kallar för under accumulator of wealth.

Caroline: Okej.

Bli peppad istället för ledsen: ränta på ränta

Jan: Och sen finns det ju de som är...

Caroline: Ska man bli ledsen nu då?

Jan: Eller kan man bli peppad kanske? Ja, men det är lite så att tävlingsmänniskor, om man säger att du ligger efter, du borde vara dubbelt så rik som du är, så blir vissa människor peppade. Och grejen är att jag har precis gjort om ränta-på-ränta, satt uppe hela natten igår och gjorde om ränta-på-ränta-kalkylatorn på bloggen. Har man ränta på ränta och tar 10–15 år, så blir det sjukt mycket pengar. Räknar vi bara på en indexfond utan några avgifter på 20 år, så är det fem gånger pengarna. Så 100 000 blir 500 000. Så det växer snabbt.

Caroline: Du menar att man inte ska vara ledsen, man kan känna sig peppad. Och man kan gå in och kolla faktiskt hur mycket man behöver lägga undan och till vilken ränta. Hur lång tid det tar.

Jan: Innan man är ikapp.

De som överpresterar: PAW och UAW

Jan: Och sen hade de då de som överpresterar, som de kallar prodigious. Jag vet inte ens vad det betyder.

Caroline: Prodigy är väl ett underbarn?

Jan: Ja, men det är inte riktigt så. Prodigious Accumulators of Wealth, eller PAW. Man kallar dem UAW och PAW. Om man är underackumulerad eller om man ligger före. Om man ligger dubbelt så mycket i förhållande till sin ålder, så är man väldigt bra på det. Ligger man på, eller ligger man efter, så är det liksom dags att skärpa sig.

Så jag säger det igen: multiplicera åldern med din årsinkomst innan skatt, inklusive alla bidrag, lön, avkastning, utdelning, rubbet, och dividera det med 10. Och sen jämför det med det kapital som du har idag, som är alla dina tillgångar minus alla dina skulder minus eventuellt arv. Och vi räknade ju på det där själva, så vi ligger faktiskt ganska ordentligt på den här PAW-sidan. Så det var ganska roligt, även om jag hade lite ångest innan jag räknade. Jag var så här...

Caroline: Tänk om jag får lite, och då hade du bara känt dig peppad.

Jan: Ja, men jag är ju utmanad. Kan jag inte köpa det, så blir jag utmanad.

Caroline: Jag hade också känt mig peppad.

Jan: Absolut.

Fantastiskt anfall och fantastiskt försvar

Jan: Så det där tyckte jag var spännande. Och skulle man sammanfatta det, så säger författaren att det som är speciellt med dem, det är att de här genomsnittliga miljonärerna spelar fantastiskt anfall, att de tjänar mycket pengar. Men det som de blev lite förvånade över, var att de spelar fantastiskt bra försvar också. Det vill säga att de spenderar inte så himla mycket. Och det är väldigt mycket det här: behöver jag detta? Att innan de köper saker, så funderar de på om det är något som de genuint behöver, eller köper vi detta för att bevisa social status eller något annat.

Caroline: Drivkraft.

Jan: Precis, som med bilen. Behöver vi en ny bil? Nej, vi behöver inte en ny bil.

Caroline: Vad är det för annat som är ute och...

Jan: Gå med mig. Till exempel att man inte kan ha en sådan bil på uppfarten. Men typ, jag är också mänsklig. Och så sa de att ofta är det dessutom uppdelat i familjen, att man spelar olika roller. Mannen spelar ofta anfall och kvinnan spelar ofta försvar. Och att båda är lika viktiga.

Att göra och följa upp budget

Jan: En av framgångsfaktorerna också, som jag tänker att vi tar upp på andra sidan av årsskiftet, är att de gör budget. De följer faktiskt upp budget. Och det där tycker jag är himla roligt, för det har ju vi också gjort sedan 2006. Vi har antecknat varenda utgift sen 2006. Alltså i mer än 10 år.

Caroline: Du är ju bättre på det än jag är.

Jan: Och då var det så här att de sa att detta var roligt, för det var typ ingen i kontrollgruppen som gjorde det. Och de sa att det var en väldigt vanlig fråga: men de som är så rika, de behöver väl inte göra budget? De behöver väl inte tänka på vad de spenderar?

Caroline: Precis som att man kan vara careless.

De är rika för att de har koll på sina utgifter. Precis som människor som är smala för att de är ute och springer.

Jan: Och då använde de en jättebra metafor i boken. De sa: det är ungefär som människor som är ute och springer. De är smala för att de är ute och springer. De är rika för att de har koll på sina utgifter. Ja, det är exakt samma sak.

Vad Jan och Caroline tar med sig

Jan: Så jag tycker att detta var superspännande. Jag kände mig pepp efter att jag läste den. Jag blev himla glad. Jag tror vi kan kryssa av det mesta på den där listan. Vi har väl köpt lite för dyrt hus i förhållande till var vi var. Men det har ju sina anledningar. Vad tar du med dig? Vad stack ut för dig mest?

Caroline: Det som stack ut för mig var ju att de har bra koll på sina utgifter och sin ekonomi. Du är ju duktig på det, men jag blir så uttråkad av att titta på mitt bankkonto och kategorisera vad jag har spenderat pengar på. Men det stack ut för mig. Att de har koll på och att de gör budget.

Jan: Ja, men kul. Och där tänker jag så här. Detta är ju sista avsnittet för 2017. Så jag tänker att vi får passa på att önska ett gott nytt år. Och sen tänker jag att vi tar väl det, ett av de första avsnitten på andra sidan, det här med kanske budget och uppföljning.

Caroline: Ja, precis. Kanske summering och uppföljning. Hur man kan blicka framåt. Vad man kan sätta för mål.

Jan: Ja, precis. Vi är i det jobbet också. Vi ska göra det nu precis efter årsskiftet.

Att sätta mål och önska sig saker inför det nya året

Caroline: Ja, och vet du vad?

Jan: Nej.

Caroline: I början, det där med att sätta mål för kommande år, tyckte jag inte det var så himla kul. För jag var så otränad i det där och tänkte att mål, ja, det är till för att misslyckas med. Typ. Ja, för att jag satte alltid för höga mål.

Jan: Ja.

Caroline: Men nu fattar jag att det är ganska kul att man kan också önska sig saker för det nya året. Alltså händelser, eller hur man ska må, eller någonting annat. Kanske den där dyksemestern.

Jan: Ja, kanske dyksemester. Ja, precis. Nej, men jag tror det. Och sen tror jag faktiskt, som i avsnitt 29 med Moa, där pratar hon också så här, nu när man sätter mål inför 2018, att sätta de ekonomiska målen. För de flesta som lyssnar på det här, tror jag, har ändå tänkt så att man tycker att det är viktigt att spara, man tycker att det är intressant med privatekonomi. Annars lyssnar man inte på oss i 40 minuter.

Caroline: Nej, jag tror inte det heller.

Den emotionella aspekten på målet

Jan: Men då sa hon så här, att ett av hennes bästa nyårstips var att sätta en emotionell aspekt på målet.

Caroline: Jag har ju lyssnat på avsnittet såklart, men jag minns inte exakt.

Jan: Hon sa så här: hur vill du känna? Hur vill du känna under året? Och vad behöver du göra för att känna på det sättet? Att det är ändå någonstans känslorna som driver oss. Vi vill ju ha den här lyckan. För pengarna i sig, som vi pratade om i ett annat avsnitt, avsnitt 24, är ju bara en förstärkare. Mår jag dåligt och får mycket pengar, så kommer jag må extra dåligt. Det är inte lönt att önska sig mer pengar.

Caroline: Nej, det är inte det som kommer fixa biffen.

Jan: Nej.

Caroline: Du menar att man ska fundera över hur man vill må och vad man behöver göra för att må så bra som man vill. Och sen även sätta finansiella mål.

Jan: Och då kommer man att förstärka det med pengarna.

Caroline: Ja, men att de ska gå ihop.

Jan: Att de ska gå ihop. De ska gå ihop. Alltså att ha den aspekten, helt enkelt. Så: vad vill jag känna nästa år, och vad kan jag göra i min ekonomiska plan för att hjälpa det?

Caroline: Superbra.

Avrundning och vad som kommer i januari

Jan: Så med det, tack för att du har lyssnat på oss. Gå gärna in på bloggen på rikatillsammans.se. Där har jag listat alla de här punkterna. Jag har skrivit om den här formeln, så att du kan räkna själv, se om du ligger före eller efter, se om du känner igen dig i det här. Och naturligtvis, prenumerera gärna på SoundCloud eller YouTube. Eller på bloggen eller någonstans, så att du inte missar när vi kommer ut med nästa avsnitt.

Jag kan kort säga också att i början av januari kommer de här klassiska artiklarna. Avsnittet som jag alltid gör om balansering i portföljerna. Jag kommer prata om den här skitnyheten om att man inte kommer kunna köpa amerikanska börshandlade fonder. Det kommer för mig att innebära att vi kommer lägga ner RikaTillsammans-portföljen. Och den här artikeln med bästa fonderna kommer också komma i januari.

Jan: För mig har den dock landat i mitten och i slutet av januari. Så tack en gång. Gott nytt år.