Investera nu eller efter börskraschen?Om finansiell spådomskonst

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Går det att förutsäga en börskrasch?
2. Vad avsnittet handlar om
3. De första läsarfrågorna om kraschen
4. Samma frågor återkommer hela tiden
5. Vad rubrikerna faktiskt säger
6. Nyckeltal och skumma indikatorer
7. När jag själv bidrar till stämningen
8. Världens näst äldsta yrke
9. Hade de vetat, hade de varit extremt rika
10. Varför pratar du ens med mig?
11. Mark Hulbert och 35 år av nyhetsbrev
12. Survivorship bias bland nyhetsbreven
13. Elaine Garzarelli som förutsåg 1987
14. David Dreman och 50 år av förutsägelser
15. Det handlar inte om utveckling, utan om att tjäna pengar
16. Wall Street Journal och nationalekonomerna
17. Eugene Fama och en svensk professor
18. Vad legendarerna säger
19. Graham, Buffett och Galbraith
20. Varför läser vi förutsägelserna ändå?
21. Skilja på vad som går att förutsäga
22. Förlust måste ingå i strategin
23. Sinnesro och en strategi som håller
24. En bubblas anatomi
25. Var kommer avkastningen från?
26. Aktier är bättre än räntor, med 86 % sannolikhet
27. Jag kan påverka min tidshorisont
28. Köp billigt, sälj dyrt: vi gör tvärtom
29. Köp regelbundet i stället för att tajma
30. Att sitta still i båten
31. Vad är vår egen plan?
32. Lita på basen och håll koll på nattsömnen
33. Sammanfattning
34. Avrundning och tack

Går det att förutsäga en börskrasch?

Jan: Nej, det går inte att förutsäga framtiden. Vi kunde inte det för flera tusen år sedan, och vi kan det fortfarande inte. Så nej, vi kan inte säga om det kommer en börskrasch snart eller inte. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Idag är det dags för avsnitt 62. Idag ska det handla om en väldigt vanlig läsarfråga som är ungefär: ska jag investera nu eller ska jag vänta tills börskraschen har kommit? När kommer börskraschen? Om jag ska vara lite tuff brukar jag sammanfatta det här som finansiell spådomskonst.

Caroline: Det låter ju spännande när du säger det så.

Jan: Vi har ju ändå sparat i snart 20 år, så vi har varit med om ett och annat. Jag tror att det ofta handlar om att media börjat skriva. Aftonbladet hade en stor artikel för några dagar sedan.

Caroline: Det är därför läsarfrågorna kommer nu, om kraschen.

Jan: Ja, jag tror det. Och att man pratar så mycket om att vi har haft nästan tio års uppgång och sånt. Men innan vi hoppar rakt in i avsnittet tänker jag att vi tar lite av vad vi kommer ta upp.

Vad avsnittet handlar om

Jan: Så för dig som tittar och lyssnar får du en känsla för det. Det handlar om de här vanliga läsarfrågorna: ska jag investera nu eller ska jag vänta? Vad ska jag göra med förändringen i min portfölj, ska jag ändra min strategi och så vidare. Sen handlar det om våra erfarenheter. Vi har ju sparat i 20 år. Hur har vi använt nyhetsbrev och analytiker och förutsägelser? Men sen tror jag också att det inte bara handlar om vad jag eller vad vi tycker, utan vad forskningen faktiskt säger. För det finns en hel del forskning på det här ämnet.

Caroline: Kring spådomskonsten eller kring börskrascherna?

Jan: Både och. Men framför allt också hur det har gått för analytiker när de gjort förutsägelser. Och där finns det till och med data på 50 år. Man har tittat så här: hur har det gått för analytikerna?

Caroline: Analytiker, ja.

Jan: Precis. Sen tycker jag också att det är ganska intressant att titta på vad proffsen säger. Och då menar jag inte proffsen som förvaltar andras pengar, utan legendarerna.

Caroline: Alltså de som har mycket pengar.

Jan: Ja, typ Warren Buffett, de som byggt upp det själva. Warren Buffett är en av världens rikaste män och anses vara världens bästa investerare. Peter Lynch och ytterligare sådana här. För de har också uttalat sig ganska mycket om just det här. Sen tror jag att det handlar om att titta på rent konkreta saker: vad kan man göra i sitt sparande inför den möjliga börskraschen?

Caroline: Ja, precis.

Jan: Och sen tänkte jag också gå igenom vad vi kommer göra med våra egna portföljer. Så det är dagens avsnitt i stora drag. Till dig som lyssnar vill jag också säga att vi kommer att publicera på bloggen som vanligt, lite bilder och grafer. De kan vara lite kluriga att hänga med på när man bara lyssnar, men vi kommer att beskriva dem så gott vi kan.

De första läsarfrågorna om kraschen

Jan: Om jag tar en av de första läsarfrågorna lyder den så här: ska jag hoppa på tåget nu eller vara lugn med att det inte spelar någon roll om en kris kommer inom det närmaste året eller åren, för jag har en bra diversifiering? Alltså jag har spritt, jag har inte alla ägg i samma korg, enligt din strategi, och på sikt kommer jag få en bra avkastning. Eller ska jag fega och sätta alla pengarna på ett fast räntekonto på tre år? Så lyder en fråga.

Caroline: För att minst, vad heter det, för att jag tjänar som mest pengar men inte blir av med så mycket pengar när kraschen väl kommer?

Jan: Absolut. Ska du ta nästa?

Caroline: Nästa läsarfråga lyder så här: jag vet att det är svårt att pricka in rätt tidpunkt att köpa. Däremot är jag lite nyfiken på om du skulle råda en nybörjare att starta med en sådan portfölj, med hänsyn till till exempel aktuell Shiller-PE på över 27, minusränta och det oroliga politiska klimatet i världen. Kan du förtydliga vad detta betyder?

Jan: Jag tycker det här är så spännande. Jag är nybörjare, men jag vet ändå vad en Shiller-PE-kvot är, så den här läsaren är inte så mycket nybörjare. Det handlar om vad priset på aktier är. Varför tog jag med den här? För det är en ganska vanlig fråga.

Caroline: Kan du inte bara säga vad frågan egentligen är?

Jan: Det handlar om när det är rätt tidpunkt att köpa. Att det är dyrt, att aktierna är dyra, att de är övervärderade enligt det här nyckeltalet, som är ett specifikt nyckeltal som tittar på priset på aktien i förhållande till inkomsten, price versus earnings. Men poängen är att vi behöver inte hoppa in i huruvida det här är rätt eller inte. Jag ville bara ge ett exempel på frågan.

Caroline: Men jag villade bort mig själv när jag läste frågan och förstod inte vad frågan var egentligen. Jag var så fokuserad på att leverera den här texten till läsare och tittare.

Jan: Okej, men är du med på vad frågan betyder? Det handlar om: ska man köpa nu eller är det dyrt? Ska jag vänta? Hur ska jag göra det i ett oroligt politiskt klimat? Vi kan ta en fråga till. Skulle du ta den också?

Caroline: Ja, absolut. Efter alla år av uppåtgående börser, även i år, börjar många prata om en börskrasch, inte så konstigt. Och då känns det inte rätt att placera så mycket pengar på en gång i fonder. Så då tänkte jag placera det mesta i räntefonder och sparkonton så länge. Men det förlorar man ju pengar på i dagsläget, då räntorna är som de är.

Jan: Kan du säga att det är samma fråga också?

Caroline: Ja, det är samma typ av fråga som den förra egentligen.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Vad ska jag göra med pengarna nu?

Jan: När det har gått upp.

Caroline: När det har gått upp så mycket.

Samma frågor återkommer hela tiden

Jan: Men vet du vad, Caroline, det har varit lite taskigt här. Vi har fått många sådana här frågor just nu. Och visst känns frågorna ganska relevanta?

Caroline: Ja.

Jan: Eller hur? Men du kan ta den sista frågan också.

Caroline: Tror du för övrigt på en börskrasch 2015, och vad gör man då med sin pengamaskin? Fortsätta stoppa in pengar eller avvakta? Så de här frågorna kom redan för tre år sedan?

Jan: Ja, precis. Alla de här frågorna som jag tar upp nu är tre år gamla. Jag vet inte om jag gjorde rätt här nu, men jag tycker att det här är ganska illustrativt över att vi har de här frågorna i princip hela tiden. Jag har fått in sådana här frågor nu också. Särskilt nu när jag skrev den här nördfördjupningsartikeln på bloggen som heter The Trainwreck, om den kommande tågkraschen som en analytikerfirma har skrivit om. Så jag upplever att de här frågorna är lika relevanta idag som de var 2015.

Caroline: Men jag måste säga att det är spännande att vi människor tror att kraschen hela tiden ska komma. Och att vi gillar att kolla på Netflix på sådana här, vad kallar man det, katastroffilmer och serier och sånt.

Jan: Nej, precis. Men jag tror att vi är lite inclined till att tro att saker kommer gå åt helvete.

Caroline: Ja, och bäst är att förbereda sig mentalt på det på alla sätt.

Jan: Och det är också därför jag skulle säga att media och sånt är mycket negativa nyheter. Jag kommer ihåg när du sa upp Sydsvenskan. Och sen ringde de till dig och frågade varför du sagt upp den.

Caroline: Ja, och då sa jag att det är för mycket negativa nyheter. Det var alltid sådant där: någon har blivit rånad, någon har blivit våldtagen, nu kommer det gå åt skogen med allting. Jag kände bara att jag inte ville ha det i mitt liv. Men sen ringde de till dig också.

Jan: Jaja, precis. Men det blev inget abonnemang.

Caroline: Det blev inget nytt abonnemang. Kontentan är väl att media gillar att skriva om sånt här.

Vad rubrikerna faktiskt säger

Jan: Och det är ju därför jag har tagit några utdrag från media den senaste tiden. Här hade vi torsdagen den 9 augusti då Aftonbladet skrev "Marknaden kan krascha redan i oktober". Och så har de liksom intervjuat en massa personer.

Caroline: Vem har de intervjuat?

Jan: Claes Hemberg och lite andra. Och så skrev de så här: efter nästan tio år med högkonjunktur har världsekonomin svalnat, och det är dessutom ovanligt oroligt på den politiska scenen. Alltså, det är upplagt för drama. Den enda skillnaden är att om vi tittar på det kan man alltid hitta de här faktorerna. Och jag själv kan ju titta här. Nu har vi en graf. Det är en graf som jag fick från ett nyhetsbrev som tittar på till exempel att den amerikanska börsen har gått upp med 300 % sedan 2009. Det är liksom tre gånger pengarna, och då ser man att den har gått upp som en sol. Och redan där har vi ju ordspråket: nej, det går upp som en pannkaka.

Man kan alltid hitta de här faktorerna.

Jan: Tittar man på ytterligare grafer, så har man på sistone pratat mycket om de här FANG-aktierna. Det vill säga Facebook, Amazon, Apple, Netflix och Google. Varför skrattar du?

Caroline: Nej, men det här är så himla bra. Det här kan få mig att låta smart i andra sammanhang. Jag kan säga FANG-aktier och sånt, och då vet jag vad det är för någonting.

Jan: Ja, precis. Andra vet kanske inte. Och då kan jag repetera det. FAANG: Facebook, Amazon, Apple, Netflix och Google. Och då har man också visat: okej, hur stor del är de här fem aktierna som en del av hela den amerikanska börsen? Och då har man en klassisk hockeyklubbegraf där man ser att de här har ökat med 6 000 procent.

Caroline: Så först är det bara lite lågt och sen går det nästan rakt upp.

Jan: Och då ser man att det här inte är möjligt, titta så som de har ökat. Och så hittar man det här som bevis för att snart kommer det en börskrasch.

Nyckeltal och skumma indikatorer

Jan: Sen är det lite roligt också, för sen börjar man använda klassiska nyckeltal, som PE-talet som den här läsaren tog upp.

Caroline: Så analytikerna börjar titta på klassiska nyckeltal?

Jan: Ja, precis. Och så tittar man historiskt, som till exempel i den här grafen, hur PE-talet var 1929 när den stora börskraschen kom. Och då var det typ 26. Nu tittar vi och ser att nu är det en bra bit över 30. Under IT-bubblan var det typ 40. Är du med?

Caroline: Ja, så att man använder de här...

Jan: Nyckeltalen.

Caroline: Det är ju inte så flummig spådomskonst egentligen. Men ändå, på något vis kan de här nyckeltalen egentligen inte säga så mycket, eller?

Jan: Grejen är att jag tänker återigen så här. Min poäng är inte så mycket att det finns något nyckeltal. Om det fanns ett nyckeltal som fungerade, då hade alla använt det. Problemet är att det inte finns. Och det är därför man hittar på egna, som jag ibland kallar lite skumma indikatorer. Här har till exempel ett analytikerbolag skrivit: vi tar den amerikanska centralbanksräntan mot the Taylor Rule model. Och jag ska vara helt ärlig, jag har inte en susning om vad the Taylor Rule model är. Men det är ganska övertygande om att allt kommer gå åt helvete.

När jag själv bidrar till stämningen

Jan: Men grejen är också att jag känner ibland att jag bidrar till den här negativa stämningen.

Caroline: Ja, hur då?

Jan: Till exempel som den här artikeln som vi publicerade på bloggen, The Great Reset. Men när jag publicerar de här artiklarna, som vi kommer prata om sen, så tror jag att det handlar om att försöka skilja på vad man kan veta och vad man inte kan veta.

Caroline: Kan du inte specificera vad du menar med det?

Jan: Jo. Jag tänker till exempel den här artikelserien The Great Reset, som pratar om mycket av de problem vi har. Det är ju fakta, vi har de här problemen. Men bara för att man pratar om problemen behöver man inte göra en förutsägelse om när skiten inträffar. Ungefär som att jag har pratat om att vi har problem på den svenska bostadsmarknaden sedan 2008. Det är ju fakta. Sen har jag också trillat i fällan och försökt förutspå den, alltså när den skulle spricka. Och där gick det åt skogen. Där behöver man skilja på de här sakerna.

Caroline: Ja, för den har inte spruckit än.

Jan: Nej, precis. Man kan ha rätt i sak men fel i tajming. Men jag tycker alltid att en ökad förståelse är ganska bra.

Caroline: Var det i det här Great Reset? Den ligger på bloggen?

Jan: På rikatillsammans.se, så kan man bara bläddra ner. Så jag är väl i allra högsta grad skyldig till det här själv. Jag brukar ibland skämta med att jag själv har förutsett 14 av de senaste två krascherna. Och vi har pratat om bostadsbubblan. Och jag ska helt ärligt säga också att när man ser alla de här graferna, att börsen gått upp 300 % de senaste tio åren, när man ser de här FANG-aktierna, ser nyckeltalen, ser modeller man inte ens förstår, då är det lätt att tänka: shit, andra fattar mycket bättre än vad jag gör. Och jag tycker att det är klurigt att själv inte agera på den där känslan.

Caroline: Men visst är det bara en känsla egentligen?

Jan: Ja, det är det ju. Och jag tror att också...

Caroline: Det kan ju fortsätta gå upp.

Jan: Absolut, det är precis det som är grejen, och det är det jag tänkte visa.

Världens näst äldsta yrke

Jan: Att göra det här, att spå om framtiden, att försöka förutsäga framtiden, det är ju någonting vi hållit på med i tusentals år. Jag läste en artikel i New York Times när jag gjorde researchen till det här, och där stod det att det till och med är världens näst äldsta yrke. Man hade oraklet i Delfi, och de drev sin förutsägelsebusiness i över tusen år. Framgångsrikt.

Caroline: Undrar förlåt om de hade rätt någon gång.

Jan: Ja, tydligen måste de ändå ha haft det några gånger, eftersom om man tittar på hur stort Delfi faktiskt var i Grekland. Men det finns bara ett problem med att försöka förutsäga framtiden, och det är faktiskt att du får ett facit förr eller senare.

Caroline: Men kommer du någon gång under den här podden gå in på vad du tror, eller är det egentligen irrelevant kanske?

Jan: Ja, jag kan hinta det redan nu: det är helt irrelevant. Jag tänkte göra min poäng med ett par bilder faktiskt. Här har jag plockat ut ett urval av tidningsartiklar om börskrasch. Så den första artikeln...

Caroline: Du kanske kan beskriva lite vad det är.

Jan: Ja, precis, absolut. Den första artikeln var den från Aftonbladet från i torsdags, som är så här att nu kommer marknaden krascha. Sen plockade jag en artikel från januari i år, 2018, från, jag tror det var Veckans Affärer, där rubriken är "En börskrasch kan vara på väg". Sedan dess har börsen ökat 4,87 %. Tittar vi på nästa artikel är den från 2017: "Experterna: så förbereder vi oss för en börskrasch".

Caroline: Och det här är från Svenska Dagbladet.

Jan: Svenska Dagbladet Näringsliv, 2017-08-22. Börsen sedan den artikeln publicerats har gått upp 11,7 %. Tar vi nästa: "Tung expert varnar för börskrasch".

Caroline: Det här är också Svenska Dagbladet Näringsliv.

Jan: 2016. Börsen har gått upp 45,7 % sedan dess. Vi kan fortsätta. Från 2015, Veckans Affärer igen: "Ny börskrasch närmar sig. Faktorerna som kan få allt att falla", 2015-05-22. Börsen sedan dess: 22,9 % upp. Vi kan fortsätta till 2014: "Går vi mot en ny börskrasch?" Börsen sedan den artikeln har gått upp 90,5 %. Och vi kan liksom fortsätta, 2013: "En börskrasch kan komma när som helst". Och så har de intervjuat någon Lazlo som inte ens vågar uttala det.

Caroline: Svenska Dagbladet igen. Så du favoriserar dem.

Jan: Eller så gillar de att skriva om kraschen. Och sen har de vissa öppna artiklar. Dagens Industri har ju många stängda artiklar. Men i alla fall, den här tycker jag också är bra. Det var 2013, och fram till 2018 har börsen ökat sedan dess 102,8 procent.

Caroline: Visst har de rätt, en börskrasch kan ju komma när som helst. Så de har ju inte fel i sak.

Jan: Nej, precis. Men den har inte kommit de kommande fem åren. Och hade man stått utanför, hade man litat på den här förutsägelsen 2013, ställt sig utanför, haft pengarna på räntekonto, då hade du missat en dubblering av dina pengar.

Hade man litat på förutsägelsen 2013 och ställt sig utanför, då hade du missat en dubblering av dina pengar.

Hade de vetat, hade de varit extremt rika

Jan: Jobbigt, eller hur? Och det är det som kan göra mig så himla frustrerad, för jag har ändå sparat sedan -96, så jag har sett ett antal sådana här artiklar. Jag vet att de kommer med jämna mellanrum. Och sen när en börjar så hakar de andra på, och så vidare. Men problemet, när man har sett hur många gånger de har fel, är att man börjar tappa förtroendet för det. Och det är där jag tänker att om man tittar på de här experterna så tänker jag ibland i mina mörka stunder att hade de vetat vad de höll på med så hade de ju varit extremt rika.

Caroline: Ja, om de hade kunnat spå framtiden på riktigt.

Jan: Eller hur? Och vi pratar inte om att de hade haft några hundratusen eller några miljoner. Vi pratar hundratals miljoner eller till och med miljarder. För idag finns det så många olika sätt att tjäna pengar på börsen. Problemet är att de flesta säger så här: ingen kan ha en kristallkula, men jag har ändå mer rätt än vad de flesta har. Och jag kommer ihåg att i början tänkte jag så här: det kanske räcker att om någon är duktig så har de lite mer rätt än de flesta andra. Men problemet är att det här, i alla fall hos mig, skapar en orealistisk förväntning. Att det finns en gråskala i det här med förutsägelser, att du inte kan ha rätt hela tiden, men att det är bättre att lita på proffsen eller någon som gjort det här länge.

Caroline: Okej, så du hade mer förtroende för dem?

Jan: Än för mig själv, ja. För jag tänkte att den som är konsult eller vd och har jobbat i 40 år borde ändå veta vad de håller på med. De har mycket under bältet. Men problemet är att det skapar den där orealistiska förväntningen om att det finns en gråskala. Medan jag idag, när man är lite äldre och lite klokare, påstår att nej, det finns ingen gråskala i förutsägelser. Antingen har du rätt eller så har du inte rätt. Lite ungefär som jag brukar säga, som att vara gravid. Antingen är du gravid eller så är du inte gravid.

Caroline: Ja, du kan inte vara lite gravid.

Jan: Nej, det finns liksom inget emellan. Och översätter man det till ekonomi så antingen tjänar du pengar eller så tjänar du inte pengar. Idag, som jag sa innan, finns det så många olika sätt att tjäna pengar på. Till exempel sådana här bear- och bull-fonder, det vill säga att du tjänar pengar när börsen går upp, bull då, eller du tjänar pengar när börsen går ner, bear. Och grejen är att jag brukar säga att det borde ha räckt för dem att bara ha rätt åt ett håll.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Alltså 50 % av fallen, för att tjäna pengar. Men det gör de inte, utan tvärtom. Det visar sig i en annan studie där man till och med var sämre än slumpen faktiskt, vilket jag tycker är ganska crazy.

Caroline: Det är ju lite nedslående att experterna har sämre rätt än vad slumpen skulle ha haft, om de bara hade kastat tärning.

Varför pratar du ens med mig?

Jan: Ja, precis. Och du vet, jag kan ibland vara i mina mörka stunder och tänka: du behöver inte ha rätt mycket. Det räcker att du har 25 procents avkastning om året. Och då hade de, istället för att skriva i tidningarna, drivit en fond och tjänat åt världens rikaste människor. Så jag tänker alltid: varför pratar du till mig? Varför skriver du det här? Varför står det här i tidningen? Om det hade haft något värde på riktigt så hade det ju inte stått där.

Caroline: Att man ska betala sig till exklusiv kunskap någonstans.

Jan: Det var precis så jag tänkte.

Caroline: Det finns en värld, men den är stängd för mig just nu. Och jag kan kanske betala mig in i den så småningom och få riktigt bra tips.

Jan: Ungefär så. Jag levlar i de jag tar tips från. Hur vet vi att det är så? Jo, för då brukar man prata om sådana betalda nyhetsbrev. Och det finns sådana nyhetsbrev med finanstips, allt från gratis till ett som jag var sugen att köpa som kostade 30 000 om året. Så det finns hela skalan. Vi ska inte prata om den affärsidén, den är ju briljant av de som gör det. Men man önskar ju att det funkade.

Mark Hulbert och 35 år av nyhetsbrev

Jan: Och då finns det något som heter Hulbert Financial Digest.

Caroline: Är det ett nyhetsbrev?

Jan: Nej, det är ett amerikanskt företag. Jag tror han heter Mark Hulbert. 1980 började han följa de här nyhetsbreven. Han prenumererade på alla nyhetsbrev som fanns, och sen gjorde han precis som de sa att man skulle göra.

Caroline: Med lite pengar för varje nyhetsbrev?

Jan: Han köpte en fiktiv portfölj, men han följde i alla fall de här nyhetsbreven. Och det här var alla de superexklusiva. Det har han gjort sedan 1980. 2016 lade de ner det, men då var det andra som tog upp det. Och de här har publicerat massor av studier just på nyhetsbrev, hur bra det har gått för dem. Och jag kan säga att det är en ganska nedslående läsning. Men det här är några guldkorn som jag gillar. 1987, när de gjorde den första studien, tittade de så här: okej, mellan 1980 och 1987, vilka nyhetsbrev har varit bäst? Och det roliga var att ett av de nyhetsbrev som var absolut bäst hade gjort 600 procent på sju år. Det är typ 30 % om året. Alltså, det är briljant.

Caroline: Det är ju också under tiden då det bara gick upp, upp, upp.

Jan: Och det roliga var att de publicerade det här -87. -87 kom en stor krasch, jag tror det var svarta måndagen. När de släppte den här undersökningen, om du hade köpt det här nyhetsbrevet eller följt de här råden, som uppenbarligen gett 32 % om året de senaste sju åren, då hade du förlorat 57 % den första månaden.

Du kan ha tur ganska länge. Men det räcker att du har fel ordentligt en gång.

Jan: Och det är ju det jag menar. Du kan inte förutsäga framtiden. Du kan ha tur ganska länge, men sen räcker det att du har fel ordentligt en gång. Jag brukar säga att problemet med sparande är att det räcker att du har fel ordentligt en gång. Om du förlorar rätt mycket pengar så tar det lång tid att få tillbaka, om du får tillbaka dem. Ibland tänker jag på det lite som golf, de som spelar golf.

Caroline: Vad tänker du då?

Jan: Jo, jag tänker så här: du kan ha ett skitbra utslag, ett jättebra inspel in på green, men om du sen missar fem puttar, då spelar det ingen roll att du hade ett fantastiskt utslag.

Caroline: Nej, då är man tillbaka på noll, på rätt dåliga förutsättningar.

Survivorship bias bland nyhetsbreven

Jan: Nej, men exakt. Sen gjorde de ett 35-årsjubileum. Då tittade de på vilka nyhetsbrev som funnits med mellan 1980 och 2015. Och då kan jag säga att majoriteten av nyhetsbreven dog, eller slutade ges ut. De slutade fungera. Och eftersom de slutas ge ut brukar man kalla det här survivorship bias, att många dör längs vägen.

Caroline: Ja, okej. Jag bara tänker, varför dör de? För att rådgivningen inte fungerade? Folk slutar väl prenumerera på det?

Jan: Ja, ofta hänger det ihop. Det får man hoppas. Jag tror att det bara var ett par av dem som hade nyhetsbrev som slutade när de var på topp, alltså slutade på plus. Alla andra gick back. De konstaterade i alla fall att av de nyhetsbrev som hade överlevt från 1980 till 2015 var det 28 stycken. Nej, förlåt, 28 av nyhetsbreven började 1980. Sen fanns det nio kvar 2015, och av dem hade två slagit marknaden. Så det är liksom två på 28, alltså en på sju. Och jag kommer att prata mycket mer om det här med statistik sen, för när de gjorde undersökningen på korta tidsperioder var det än värre.

Caroline: Ja, för det här är ändå en lång period. Och två av 28, det är inte mycket. Hur ska man kunna hitta de nyhetsbreven? Och det kan ju till och med vara så att de har haft lite tur.

Elaine Garzarelli som förutsåg 1987

Jan: Ja, precis. Jag kommer till fler studier nu. Och ett av de berömda exemplen som man brukar ta upp ibland är Elaine Garzarelli. Gud, vad jag har svårt att uttala namn idag. Hon var typ den enda som förutsåg kraschen 1987.

Caroline: Vem var hon då?

Jan: Hon var en sådan analytiker-spåtant. Hon hade nog inte kallat sig för spåtant, utan finansanalytiker eller ekonomijournalist eller vad hon nu var. Men hon förutsåg i alla fall börskraschen 1987, typ den enda som gjorde det. Hon blev ju berömd på det, och hon fick till och med sin egen fond. Apropå det vi pratade om innan: ja, men om du är så jäkla grym, varför ska du hålla på med nyhetsbrev? Starta en fond och förvalta folks pengar, det kommer du tjäna långt mycket mer pengar på. Folk har inga problem att dela med sig av vinst. Om jag tjänar hundra spänn, ja, då kan jag dela med mig av den lite grann i alla fall. Men i alla fall, hon fick en egen fond. Problemet var att varken före eller efter att hon fick den här fonden har hon gjort lika bra förutsägelser. Fonden gick på sju år, och jag tror den gick upp 38 procent. Och det kan man ju tycka är ganska bra.

Caroline: Ja, jag tänkte precis, är det bra? Det låter ju bra.

Jan: Det låter bra, precis. Men vad tänker du? Du måste jämföra med hur börsen gick i allmänhet. Hur gick index under samma period? Index under samma period gick plus 62.

Caroline: Okej, så det är sämre än börsen.

Jan: Så hon gick sämre än index.

Caroline: Om jag skulle satt pengarna...

Jan: I en indexfond istället, så hade du haft 62 procent. Och hon gjorde 38. Så hon underpresterade mot index på den här sjuårsperioden. Och det slutade med att fonden lades ner 1994.

David Dreman och 50 år av förutsägelser

Jan: Och det här är bara ett exempel. Det är inte som att jag har cherrypickat och hittade det ena exemplet av hundra, utan tvärtom, det finns 99 sådana här exempel. En annan ganska intressant studie gjordes av David Dreman. Han skrev redan typ 1979 boken Contrarian Investment Strategy, och i den boken gick han igenom 50 års finansiella förutsägelser. Han tittade på jättemånga förutsägelser mellan 1929 och 1979. Det här är en av de studierna jag sett som är mest i detalj. Och hans slutsats var ganska tragisk. Experterna underpresterade mot marknaden, precis som Elaine gjorde. De kanske gjorde plus 38, men börsen, att köpa alla aktierna, att köpa en indexfond, det vi alltid brukar tjata om, hade gått bättre. Förutsägelserna fungerade bara i 23 % av fallen. Så de hade fel 77 % av gångerna de gjorde en förutsägelse.

Jan: Och han plockade också fram några av de mest spektakulära förutsägelserna som bara slog totalfel. 1971 var det en undersökning bland 150 institutionella förvaltare.

Caroline: Institutionella förvaltare, bank?

Jan: Nej, men det är ofta för Harvard eller för en pensionsstiftelse, eller så här. Det är när du har levlat bortom att förvalta en fond, då förvaltar du någons pengar med supermycket. En institution, det är typ det finaste du kan göra i finansbranschen, institutionell investering. Så de intervjuade 150 stycken, och de fick välja 10 aktier. Och precis som vanligt underpresterade de här 10 aktierna mot index. Hade man bara köpt index hade det gått bättre. De backade minus 67 %.

Caroline: Det är ju så sjukt, för man tänker sig att de här som förvaltar så mycket pengar för Harvard University eller någon pensionsfond, man tänker sig ändå att de borde vara bättre. De borde ha koll på tekniska framsteg och tänka att vi borde sätta pengarna i den här biotech-fonden eller något annat. Man vet att det kommer hända grejer inom det här området de kommande åren. Och ändå kan det vara så att de inte gör det.

Jan: Nej, men precis.

Caroline: Det är helt sjukt. Jag hade verkligen trott att de skulle haft koll.

Jan: Ja, men det är ju det man tror. Och det är där man behöver bli lite, alltså, jag hatar att säga det, men lite bitter. Nej, men jag är lite bitter.

Det handlar inte om utveckling, utan om att tjäna pengar

Caroline: Kan det inte vara så att det finns faktorer som vi verkligen inte har koll på där, det här som kallas framtiden? Jag tänker att om man tror att det ska gå framåt i något område och så gör det inte det, för att utvecklingen går mycket långsammare än man tror.

Jan: Ja.

Caroline: Så kan det ju vara.

Jan: Ja, fast det handlar ju inte ens om utveckling. Nu kommer du från din forskningsgrej.

Caroline: Ja, nu kommer jag från ett annat håll.

Jan: Alltså, du behöver vara lönsam. Det behöver tjäna pengar. Jag påstår att det inte går att förutsäga. Det gick inte för tusen år sedan i Delfi, även om de hade en good run. Men det går inte. Och det här är inte min enda studie. Han gjorde också ett annat exempel. De hade intervjuat 2 000 professionella investerare. De fick alla välja en specifik aktie de röstade på det året. 95 % backade den de kommande 12 månaderna.

Caroline: Vet du vad det var för aktie?

Jan: Jag kan skriva det på bloggen. Jag la inte det på minnet.

Caroline: Det verkar vara helt kul när de allihop tror på en liten häst.

Jan: Ja, precis. Sen året efter valde de flygbolagsbranschen, och den lyckades de också tappa 50 % på, samtidigt i en uppåtgående marknad. Marknaden gick upp men flygbolagen backade med 50 %. Det är därför jag inte ger så himla mycket för det här. Och han själv, David, han blev citerad. Han skriver så här...

Caroline: Och det han säger är att han blev förvånad av resultaten.

Jan: Ja, han var så här: okej, att de kan ha fel, men jag blev förvånad att det var så uselt.

Caroline: Och så konsekvent fel.

Jan: Precis, inte bara att det var uselt, det var dessutom konsekvent uselt. Jag vet inte om det gör det bättre eller sämre, om jag ska vara helt ärlig.

Wall Street Journal och nationalekonomerna

Jan: En annan sådan här kul studie. Det här har varit jättekul att göra research till. Wall Street Journal går var sjätte månad igenom förutsägelser från kända nationalekonomer om huruvida räntan kommer öka eller minska. Och då pratar vi återigen binärt: kommer den gå upp eller kommer den gå ner, inget mitt emellan. Jim Bianco, han är också en sådan analytiker, han gick igenom de här förutsägelserna. Han gick igenom 20 års historik och tittade i Wall Street Journal, och han insåg att de här nationalekonomerna hade rätt i 30 % av fallen. Och grejen är, det här bekräftades sen i en annan studie som gjordes av Ronald Ryan, och vi kommer fram till 30 % rätt.

Caroline: Det är ju sämre.

Jan: Än slumpen. När du har ett binärt utfall, det vill säga att det kan gå upp eller ner, då är det bättre att singla slant än att läsa de här kända nationalekonomerna i Wall Street Journal, som är en av världens mest ansedda tidningar. Okej, det är nu man kan bli bitter. Och då kan man tänka så här: det här är ju analytiker det handlar om. Hur går det med professionella fondförvaltare?

Caroline: Som ändå måste tjäna pengar.

Jan: Ja, precis. De skriver inte i tidningar, utan de försörjer sig på det. Då gjorde Barras en känd studie som släpptes 2010. De gick igenom 2 000 fonder mellan 1976 och 2010. Och av de här 2 000 fonderna gav 75 % samma avkastning som index. Det vill säga att det spelade ingen roll om du hade valt dem eller valt en indexfond. 24 % underpresterade, det vill säga att de gick sämre än om du köpt indexfonden. Och 0,6 % överpresterade. Det vill säga att det är sex fonder på tusen, eller sex förvaltare på tusen, som slår index. Så därför säger jag inte att det inte går att slå index, det är en annan konversation. Men hur ska vi veta i förväg vilka de där sex analytikerna eller förvaltarna kommer att vara?

Eugene Fama och en svensk professor

Jan: Och det här finns det ett jättekänt klipp med, Eugene Fama, som fick priset i ekonomi.

Caroline: Vad var det för klipp sa du?

Jan: Jo, men det finns på bloggen. I det videoklippet konstaterar han att för den genomsnittliga spararen är det bästa man kan göra att ha en indexfond över tid. Och där var det också lätt att tänka att hans studier mest är på amerikanska förvaltare och amerikanska analytiker. Men grejen är att det finns en svensk professor, Flam på Stockholms universitet, som gjorde en liknande studie fast under svenska förhållanden. Och han skrev, jag tror det var 2014 när han var klar med studien, ungefär så här: sammanfattningsvis finns det väldigt få bevis för att svenska fondförvaltare kan välja aktier som ger ett positivt nettoresultat. Samma resultat. Precis samma resultat.

Jan: Och jag tänker också att på någon nivå handlar det här bara om statistik. Om man tar 5 000 analytiker och de bara ska välja om börsen kommer gå upp eller ner, så efter ett år borde statistiskt sett 2 500 av dem ha rätt. Tar vi ytterligare ett år borde 1 250 av dem ha rätt. Ytterligare ett år 625, sen 312, 156 och så vidare. Tittar vi på tio år så har du tio analytiker som har haft helt rätt. Häng med. Och då är vi tillbaka på samma problem som innan. Ja, det finns människor som kommer att ha rätt i tio år, precis som det finns människor som kan kasta tärning och slå sex. Men problemet är alltid: hur ska jag veta vilka av de här tio av femtusen analytikerna det blir? Hur ska jag veta det i förväg? Och det är det som jag påstår är omöjligt.

Vad legendarerna säger

Jan: Om vi tittar på vad människor med väldigt mycket pengar säger, de som jag i början av avsnittet kallade legendarerna, då finns det ett antal citat som jag gillar jättemycket och som beskriver det här. Ett av de första är från Peter Lynch. Han drev en av de fonder som haft bäst utveckling någonsin, Magellanfonden, på 80- och 90-talet. Det är han som är Lynch i Merrill Lynch. Han säger ungefär så här, och nu översätter jag fritt: tusentals experter studerar och följer översålda indikatorer, sådana här axel-skuldra-mönster på börsen, hur mycket optioner, kvoter mellan olika typer av provokationer, huruvida centralbanken kommer höja eller sänka räntan, huruvida penningmängden ökar eller minskar, utländska investeringar. Och sen blir det lite roligt, för sen går han över till the movement and constellations of the heavens, alltså astrologi. The moss on the oak trees. Och de kan fortfarande inte förutsäga marknaden med någon användbar konsekvens. Och de kan inte göra det bättre än vad gissarna kunde berätta för de romerska kejsarna när hunnerna skulle anfalla. Så det funkar lika mycket idag som det funkade på romarriket att förutse när hunnerna skulle anfalla.

En nationalekonom är en expert som imorgon vet varför de saker han förutsåg igår inte inträffade idag.

Jan: Det finns ett annat klassiskt citat som också säger så här: en nationalekonom är en expert som imorgon vet varför de saker han förutsåg igår inte inträffade idag. Så det kanske inte är så sexigt att man vill ha det kring sitt yrke. Tänk om det där var för ingenjörer. Man bygger en bro, men imorgon vet vi varför den rasade och varför vi hade räknat fel.

Caroline: Jag kan ändå tänka mig att det finns många analytiker som har sitt yrke och tycker det är roligt att sitta med det här.

Jan: Ja, jag vet inte. Jag kanske kommer göra mig ovän med hela svenska analytikerkåren nu, men för mig hade det varit lite förnedrande.

Caroline: Ja, men de kanske inte heller har gjort den här researchen och ser svart på vitt att de har fel ganska ofta egentligen.

Jan: Men precis. Men annars är det kanske så här: vilket behov är det man försöker tillfredsställa?

Caroline: Ja. Förmodligen mycket av sitt eget behov.

Jan: Ja, eller inte bara sitt eget, men även andras. För vi har ju ett behov av att försöka kontrollera vår värld. Och det här är ju ett sätt att försöka kontrollera den.

Caroline: Ska vi ta nästa?

Graham, Buffett och Galbraith

Jan: Nästa är då Benjamin Graham, som är mentor till Warren Buffett och verkligen en ikon. Han har skrivit en av de bästa böckerna om investeringar, Intelligent Investor. Och han säger så här: om det är någonting jag har lärt mig från mina 60 år i finansbranschen, så är det att människor inte lyckas förutsäga vad som kommer hända på aktiemarknaden eller på börsen. Om vi tar nästa så är det från Warren Buffett. Och jag gillar ju Warren Buffett jättemycket. Han anses vara tidernas bästa investerare. Han vi pratade om i förra avsnittet, med den högsta Sharpe-kvoten någonsin. Och det roliga är att han inte hädar orden.

Caroline: Nej, vadå?

Jan: Den första meningen han säger är att jag och Charlie, hans partner, länge tyckt att det enda värdet med de som försöker förutsäga marknaden på kort sikt är att få spågummor att se bra ut. Jag tycker det är ganska tufft. Och sen säger han också att kortsiktiga marknadsförutsägelser är giftiga, och att de bör hållas långt ifrån barn, eller från vuxna som beter sig som barn på marknaden. Så jag har svårt att tänka mig att Warren Buffett skulle lägga pengar på en analytiker, eller någon som försöker förutsäga.

Caroline: Gör han allt själv?

Jan: Nej, de har ju en stab. Och det kanske är fel att säga analytiker, för det beror på vad man analyserar. Men att försöka göra analyser om framtiden, nej. Det Warren Buffett har blivit rikast i världen på, nu är han kanske inte rikast men topp där, det är helt enkelt att skilja på vad du kan förutsäga och vad du inte kan förutsäga. Och det han säger är att jag köper kvalitetsbolag och sen utvecklar och håller dem väldigt länge.

Caroline: Men det man får säga om honom då, är att han gör det han känner är rätt eller tycker är rätt utifrån sina förutsättningar, istället för att försöka haka på någonting.

Jan: Ja, men absolut. Fortsätter vi så är det mer på liknande tema, där John Kenneth Galbraith sa så här: the only function of economic forecasting is to make astrology look respectable.

Caroline: Ja, det är typ samma som Buffett sa.

Jan: Precis. Så jag hoppas att jag med det här axplocket kan visa att det finns ingen kristallkula. Det går inte att förutsäga framtiden. Och jag påstår till och med att de som hävdar annorlunda har något egenintresse i det. Det vill säga att de tjänar pengar på att sälja lösnummer av tidningar, analyser eller nyhetsbrev eller motsvarande.

Varför läser vi förutsägelserna ändå?

Jan: Och som jag varit inne på innan, jag tror att det här handlar om ett kontrollbehov.

Caroline: Att försöka förutsäga framtiden finansiellt.

Jan: Ja, precis, för vi håller ju på med det och vi försöker kontrollera vår omvärld hela tiden.

Caroline: Jag vet inte vad du pratar om.

Jan: Nej, men de flesta av oss vill ha ett kontrollbehov.

Caroline: Mer eller mindre.

Jan: Ja, precis. Och sen tror jag att det handlar om rädslan att göra fel. Att jag inte vill bli påkommen med att min portfölj gick ner, och tänk om jag hade läst på mer, eller tänk om jag hade gjort det. Lite också den här rädslan att bli idiotförklarad. Tänk om jag får höra: ja, men hallå, Caroline, tänkte du inte på det här? Det kunde ju alla ha förstått. Är du med? Det är det man känner, att man inte gjort tillräckligt, eller obehaget i den här känslan av ånger.

Caroline: Du menar när man sitter med sin portfölj?

Jan: Ja, och vill ha de här förutsägelserna. Och när vi läser de här artiklarna tror jag också att det handlar om att ge bort en del av ansvaret.

Caroline: Det är en falsk känsla av att ha koll kanske.

Jan: Ja, precis. Och just de här psykologiska faktorerna har vi fördjupat oss mycket i. Jag tror det är avsnitt 53 och 54, så jag kan verkligen rekommendera att gå till dem. Jag tror också att det är ett misstag vi gjort i vårt sparande. Så återigen, det handlar om att lära känna sig själv. Varför läser jag de här artiklarna? För som jag gått igenom nu finns det ingen substans. De som kan säger ju att det här är för att få astrologi att se respektabelt ut. Det finns ingen studie som visar att man uthålligt kunnat förutsäga marknadsrörelser. Så jag läser det inte för att lära mig någonting. Jag läser det inte för att fatta ett gott beslut. Då är det ju något annat.

Caroline: Kanske läser man det för underhållningens skull. Det finns ju ingen skam i att läsa det, men man behöver ju inte agera på allt som står i det.

Jan: Nej, precis.

Skilja på vad som går att förutsäga

Jan: Och då tänker jag, då blir den intressanta frågan: vad kan man göra istället?

Caroline: Ja, jag vill gärna höra vad man kan göra istället. För du vet, det är ändå så att man sitter med de här förutsägelserna och artiklarna och känner att det ger någonting, känslan av kontroll eller att man blir underhållen av det. Men vad kan man göra istället, om man nu ska skippa det?

Jan: Jag har försökt sammanfatta ett par punkter som jag tänker. Det första är att skilja på information som går att förutsäga och inte. Och jag kommer ge fler exempel. Det går till exempel inte att förutsäga hur börsen kommer gå de kommande tolv månaderna, om vi får en börskrasch eller inte. Det är helt omöjligt att förutsäga. Däremot kan vi förutsäga att på en tioårshorisont kommer börsen med stor sannolikhet vara plus, eftersom alla tioårsperioder sedan andra världskriget har varit plus, eftersom vi har en inneboende ökning i marknaderna och så vidare. Så att urskilja just sådana här saker: vad kan jag bygga på, vad kan jag ha som en bas eller en fast grund?

Jan: Sen skulle jag säga att man aldrig ska satsa sina pengar på förutsägelser, på någons förutsägelser, utan man behöver titta och arbeta evidensbaserat. Alltså, vad finns det stöd för i forskningen? Vad finns det för fakta på det här? Skilja på tyckande och fakta. Och jag upplever att det idag är svårare än det var förut, eftersom idag räknas nästan ett tyckande som fakta.

Caroline: Ja, faktiskt.

Jan: Sen tänker jag också att man ska fokusera på det man kan påverka. För det är ändå ett antal saker man kan påverka i sin portfölj. Och sen skulle jag verkligen vilja att man inser att investera handlar om sannolikheter. Det är därför jag alltid tjatar om att sannolikheten är 90 %, sannolikheten är 86 %. För då vet vi att det ingår att på 100 månader kommer jag förlora kanske i 10 av dem eller 14 av dem, men jag kommer tjäna pengar i 86 av 100 månader.

Caroline: Ja, för vi vill ju gärna bara tjäna pengar. Vi vill inte ha det där att det ingår i spelet att det ibland går ner.

Förlust måste ingå i strategin

Jan: Ibland tror jag att man många gånger vill ha en strategi utan förluster. Och den finns inte. Inte ens om man har pengarna på bankkontot. Vi pratade i avsnittet med Claudia Galli om att till och med att ha pengarna på bankkontot gör att du blir av med dem i inflation. Och sen skulle jag vara så tuff att jag skulle förkasta alla planer som bygger på att det ska finnas en förutsägelse av framtiden. På samma sätt, att inse att förlust måste ingå i strategin. Vid vissa tillfällen kommer man att förlora pengar. Det går inte att undvika. Det går inte att ha en hundraprocentig uppåtstrategi.

Jan: Och sen skulle jag säga, lite för att citera Eugene Fama och Bill Bernstein: sluta prenumerera på finansporr. Eller om du prenumererar på de här tidningarna, Veckans Affärer, Dagens Industri, SvD Näringsliv, var medveten om att det är finansporr. Det har inget med verkligheten att göra. Och jag tänkte faktiskt, vi har ju en kompis som går på AA. Det slog mig när jag förberedde det här avsnittet att den här sinnesrobönen inte är så himla dum.

Caroline: För den ingår i...

Jan: Alla sådana här anonyma grupper. Ja, precis, Anonyma Alkoholister. Och den säger så här: ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd nog att inse skillnaden. Och jag tycker faktiskt, jag vet inte om du håller med mig.

Caroline: Nej, men jag tänker så här, jag tänker på den så att jag behöver fokusera på det jag kan förändra.

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd nog att inse skillnaden.

Sinnesro och en strategi som håller

Jan: Att få sinnesro att min strategi, eller vår strategi, är tillräckligt bra. Så känner jag verkligen idag. Jag oroar mig inte för att börsen ska gå ner, utan jag vet att vi har en bra strategi. Den kommer hålla både i uppgång och nedgång. Jag vet vilka fördelar den har, jag vet vilka nackdelar den har. Och det gör att jag inser att de här förutsägelserna och finansporren bara är slöseri. Det är en distraktion. Det är slöseri på tid, helt enkelt.

Jan: Och då tänker jag så här: vad är det vi kan påverka? Då tänkte jag ta de stora penseldragen. Vi har ju separata avsnitt i princip om alla de här delarna. Det första jag skulle säga är att ha en bra övergripande strategi. Det kan man påverka. Jag kan påverka hur jag lägger mina pengar. Där har vi pratat om den där fyra-hinkar-strategin. Att fördela mina pengar i de här fyra hinkarna. Redan där kan jag vara safe. För händer det en börskrasch så kommer det inte påverka min vardag, eftersom min buffert-hink och min mellanrisk-hink tar hand om det. Och jag vet också förhållandena mellan de här. Det andra jag ska säga är att inse att bubblor alltid kommer att finnas.

Caroline: Då kommer vi ändå tillbaka till det vi började prata om i början, om börskrascher och sådant.

En bubblas anatomi

Jan: Precis. Och som vi kommer prata om, börsen kommer ju gå ner. Det är bara en tidsfråga. Det jag säger är att, nej, jag säger inte att det inte kommer något kanske om tre månader, tolv månader. Jag säger att det inte går att veta när den kommer. Det vet man inte. Däremot kan jag säga att den kommer med stor sannolikhet. Och då kan jag också säga att den med stor sannolikhet kommer bete sig som tidigare bubblor. Och då finns det en forskare, jag tror det var en kanadensisk forskare, som tog fram just det här, en bubblas anatomi. Att det är olika faser, hur bubblan beter sig. Och att det alltid blir överreaktioner, både uppåt och neråt. Och det låter nästan alltid likadant.

Caroline: Men är inte det här ett sätt att se när bubblan börjar? Alltså när den har kommit och när den börjar gå ner?

Jan: Nej, för nu är du där och ska förutsäga igen.

Caroline: Jag tycker så. Om vi tittar på en bubblas anatomi, du säger att den brukar se ut som föregående bubblor har betett sig. Men då skulle man ju kunna förutsäga när en bubbla har bildats.

Jan: Precis, fast en bubbla, alltså marknaden, det finns ett sådär krasst citat också som lyder: marknaden kan vara irrationell längre än vad du har råd att vara solvent. Så om vi tar bostadsbubblan, jag har ju tyckt att vi haft en bostadsbubbla sedan 2008, men den har ändå fortsatt i tio år. Och det har kostat enormt mycket pengar, oss liksom, att vi inte köpt en bostadsrätt.

Caroline: Tycker du att bubblan, om det nu är en bostadsbubbla, har betett sig som att, oh, nu är det nästan, nu kommer det nog spricka? Har du tänkt så?

Jan: Nej, men jag vet inte. Om vi tar de här olika bubbelfaserna så är det entusiasm, och där kommer girighet, att andra hoppar in, och det går alltid upp, och sen är det "nytt paradigm nu, det är annorlunda nu". Eller sen när det går ner lite, så går det snart upp igen. Men det kan hålla på i två år, tre år, fyra, fem år. Och det är klart, du kan ju ha lyssnat på Lazlo där 2013 och gått ur marknaden och missat en hundra procents uppgång. Så det är det här man blir lurad av. Och det är därför jag säger att en bubblas anatomi-modell inte är till för att förutsäga en bubbla. Den är till för att få en förståelse för när saker och ting sker, varför de sker.

Caroline: Bra att du skiljer ut vad det är vi tittar på egentligen.

Jan: Och för mig handlar det här mest om en trygghet. Att veta att okej, nu kommer det åka neråt, det kommer bli en överreaktion, och sen kommer det återgå till ett normalt läge. Och det är därför jag också tjatar om att spara långsiktigt.

Var kommer avkastningen från?

Jan: Sen tänker jag också repetera ett annat avsnitt som tittar på var avkastningen kommer från. Att det viktigaste man kan göra är att ha en bra allokering.

Caroline: Vad är det för någonting?

Jan: Jo, det här med att skilja på hur mycket pengar jag har i aktier och hur mycket jag har i räntor. Det var det här i Claudia Galli-avsnittet som vi gick igenom. I de två avsnitten pratade vi om den här metaforen, att det viktigaste, om man ser tillgångar som olika fordon. Om jag ska ta mig till Stockholm kan jag välja flyg eller bil. Fordonet är det första jag ska välja. Sen kan jag välja modell. Vill jag ha en sportbil eller en SUV eller en kombi? Har jag ett vanligt flygplan eller ett stridsflygplan? Och sen i det tredje läget ska jag välja vilket specifikt märke. Och ju mer detaljerad jag är, desto mindre spelar det roll. Så det viktigaste är det som kommer påverka mest. Om jag ska ta mig mellan Malmö och Stockholm är det huruvida jag väljer flyg eller bil. Sen, om jag väljer en Porsche eller en Volvo, spelar inte jättestor roll i jämförelse med flyget. Jag påstår att 80 % av avkastningen ges av om du väljer aktier eller räntor. 15 % ges av vilken typ av fond. Och sen den specifika fonden spelar bara 5 % roll. Det här är en sak jag kan påverka. Det är jättekul, det här. Det är en typisk grej jag kan påverka apropå den där sinnesrobönen. Jag kan inte påverka hur den globala fonden kommer gå, men jag kan påverka huruvida jag vill ha en global fond i min portfölj eller inte.

Aktier är bättre än räntor, med 86 % sannolikhet

Jan: Tar vi nästa. En grej som historiskt sett visat sig väldigt stabil är att aktier är bättre än räntor. På ett års sikt är det 65 % sannolikhet att aktier går bättre. På fem år 78 % sannolikhet, och på tio år 86 % sannolikhet. Så till och med när folk säger att aktier är bättre än räntor, det hör man väldigt ofta, så säger jag att det inte är någon naturlag. Det är bara 86 % sannolikhet.

Caroline: Jag tyckte det var ganska övertygande siffror.

Jan: Absolut, men det är inte hundra.

Caroline: Nej, det är klart, inte 100 %.

Jan: Och det är det jag vill, för det var ju en av mina poänger innan, att man behöver inse att investera handlar om sannolikheter. Och att jag behöver veta vilka sannolikheter det är och hur de fungerar. Tar vi nästa exempel så handlar det om, jag vet att det nog är den bilden jag visar mest för alla, det är den här med börsens utveckling mellan 1870 och 2017 som visar den här slagiga grafen. Det vill säga hur börsen har gått varje enskilt år. Att -99 gick det plus 70 %, och 2008 gick det minus 40 %. Och det är ju det jag menar, att här när man står i januari är det extremt svårt att förutsäga att -99 kommer en hundralapp vara värd 170 kronor i december. Eller att 2008 i januari är en hundralapp bara värd 40 kronor i december. Och det är det här man försöker förutsäga.

Jag kan påverka min tidshorisont

Jan: Och det är här jag istället säger att man ska titta på en tioårsperiod. För om vi tittar på alla tioårsperioder på den svenska börsen sedan andra världskriget så har de varit plus. Och det här är återigen en sådan grej jag kan påverka. Jag kan påverka min tidshorisont. Ska jag spara på tolv månader? Nej, skit i börsen och aktier, det är inte stället att ha pengarna på. Då är det sparkonto till exempel. Vi kommer prata om det i nästa avsnitt, om just den här vikten av kontanter. Jag upplever att kontanter får så mycket skit, att man är dum i huvudet om man har pengar på bankkontot.

Caroline: Ja, men det kommer bli ett spännande avsnitt.

Jan: Ja, precis. Jag får kommentarer om att jag är dum i huvudet som har räntefonder. Men om man är dum i huvudet när man har räntefonder, hur är man då om man har pengar på sparkontot?

Köp billigt, sälj dyrt: vi gör tvärtom

Jan: Det andra som jag kan påverka är ju när jag köper mina aktier eller fonder. Och problemet här är att man alltid säger "köp billigt, sälj dyrt". Problemet är att de flesta gör precis tvärtom, att man köper när det är dyrt.

Caroline: Varför köper man när det är dyrt? Jag tänker precis på det, för att man vill ju köpa vinnare.

Jan: Exakt, men problemet är att man köper ofta när alla andra har köpt. Vet du, när det varit i Aftonbladet. För det är inte bara att de skriver att det varit en börskrasch, utan också "aktierna du skulle ha ägt", eller "de bästa aktierna". Och då är det ofta när börsen redan gått upp.

Caroline: När vinnare redan har...

Jan: Ja, när det redan har, ja.

Caroline: När det redan har gått upp massor och det kanske inte kommer att...

Jan: Ja, precis, för då ökar intresset, för då hör man gärna historien om att folk har tjänat pengar. Och här har jag faktiskt roat mig själv, det här är ingen studie utan jag jämför det. På Svenska Fondbolagens Förening släpper de varje månad nettoinflöden och utflöden från börsen. Och då har jag sammanställt inflöden och utflöden i förhållande till hur börsen gick den månaden. Och det sjuka är att det är över 90 % sannolikhet att vi gör fel. Vi sätter in pengar när börsen har gått upp, och vi tar ut pengar när börsen har gått ner. Och det stämmer verkligen i nio fall av tio. Så ibland har jag till och med funderat på om man skulle göra precis tvärtom.

Caroline: Jo, men det säger man ju, att man ska göra tvärtom.

Jan: Ja, men det går inte.

Caroline: Men det har vi ju till och med hört när vi varit på sådana aktieträffar med Aktiespararna någon gång, att man vill göra tvärtom.

Jan: Men det gör man inte. Det är bara en myt.

Köp regelbundet i stället för att tajma

Jan: Det är en grej man kan påverka, när man köper och säljer. Och jag påstår att det bästa man kan göra är att köpa regelbundet. Regelbundet månadssparande, då undviker du den här problematiken. Så återigen, försök inte, det går inte att förutsäga vart börsen kommer gå, men du kan själv påverka när du köper. Och det bästa du kan göra är att köpa hela tiden. Vill du göra något smart skulle jag säga så här: när portföljen minskar i värde, öka ditt sparande om du kan. För då hamnar du just där att du gör tvärtom.

Jan: Men jag ska också vara helt rak. 2008, när vi hade förlorat mycket pengar i finanskrisen, att lägga in mer pengar när de bara förlorade i värde, att göra tvärtom, det var det sjukaste jag visste. Jag klarade inte ens det då.

Caroline: Vad gjorde ni då?

Jan: Vi gjorde ingenting.

Caroline: Du bara satt lugn i båten?

Jan: Nej, jag satt inte lugn i båten. Jag stack huvudet i sanden och låtsades att det inte fanns. Helt ärligt, det var det jag gjorde. Det är lätt att tro att man i förväg säger att när krisen kommer så kommer jag öka mitt sparande och köpa på mig, för då är det billigt. Jag kan säga att det är en helt annan grej när det inträffar. Och jag brukar tänka att den genomsnittliga 30-åringen inte har upplevt finanskrisen. Den genomsnittliga 40-åringen har inte upplevt IT-bubblan. Så det är lätt att säga något, att överskatta sin egen risk. Det är lätt att snacka, men sen när man ska göra det är det betydligt svårare.

Att sitta still i båten

Jan: Det andra du kan påverka i ditt sparande är att inte göra någonting. Det vill säga att sitta still i båten. Och här har jag en studie från Allan Roth, från en bok som heter How a Second Grader Beats Wall Street, som visar att om du äger fem fonder som du håller i tio år eller mer så har du 99 % sannolikhet att du kommer slå en aktivt förvaltad portfölj. Och samma sak om du äger tio fonder i tio år, eller en fond i 25 år, eller fem fonder. Allt över fem fonder i tio år har du 99 % sannolikhet att det blir bättre av att sitta still i båten, ha en bra portfölj som är fördelad på de här tillgångsslagen, än att hålla på och mecka med det. Så det här är återigen, jag kan bestämma vad jag gör eller inte gör. Det är något jag kan påverka. Jag kan inte påverka om börsen går upp eller ner.

Caroline: Tiden på vår sida i alla fall.

Jan: Jaja, gud, verkligen.

Vad är vår egen plan?

Jan: Så om vi kommer till en av de här sista frågorna: vad är vår plan?

Caroline: Vad kommer vi att göra?

Jan: Precis, vad är vår plan? Det första är att vi kommer sitta still i båten. Oavsett.

Caroline: Oavsett.

Jan: Och vi kommer få mycket skit för det här, det vet jag redan nu. Jag vet andra bloggare som redan skriver om det här, att sitta still i båten är för losers, det är bättre att hoppa ur båten. Problemet med att försöka hoppa ur båten eller tajma marknaden, det har vi redan sett att det funkar jävligt dåligt. I genomsnitt kostar det flera procents årsavkastning. Men du måste ha rätt två gånger. Du måste ha rätt när du hoppar ur båten, och du måste ha rätt när du hoppar i. Och sannolikheten att du har rätt på båda är extremt liten.

Jan: Något jag kommer göra, eftersom alla våra portföljer innehåller räntefonder, betyder det de facto att vi i uppgång går sämre än index. Men det gör inte så mycket, eftersom vi tjänar pengar. Men i nedgång kommer vi gå bättre än index. Det vill säga, om börsen faller, vi har vår nybörjarportfölj som är 60 % aktier och 40 % räntor. Om vi säger att räntorna är plus minus noll och aktierna faller med 10 %, då kommer vår portfölj bara falla med 6 %, eftersom det bara är 60 % aktier. Alltså 60 % av 10 % är 6 %. Så vi kommer gå bättre i nedgång. Det känns alltid mycket bättre att slå index, då har man mycket mer känslomässigt manöverutrymme. Vissa kommer kanske säga att jag lurar mig själv, men så länge jag lurar mig själv i en bra riktning så tycker jag det är okej.

Lita på basen och håll koll på nattsömnen

Jan: Ha tillit till att vi har en bra bas i vår ekonomi. Det vill säga att vi har hinkarna, vi har vår buffert-hink, vi har vår mellanrisk-hink som inte kommer påverkas särskilt mycket om det kommer en börskrasch. Kanske till och med försöka öka sparandet. Att öka månadssparandet, kanske försöka konsumera mindre, sälja lite grejer. Att öka sparandet när det känns som mest misärigt.

Caroline: Är det en börskrasch du menar?

Jan: Ja, precis. Eller egentligen när man kanske haft ett halvår som gått tillbaka, så att då kanske man kan försöka öka sparandet. Hålla koll på nattsömnen. Vad tänker du då?

Caroline: Jo, men det är ju ditt... jag gillar det så mycket, det du sa vid något tillfälle, att om det kostar dig din nattsömn så är det för dyrt.

Jan: Så om man sover dåligt, då har man för hög riskexponering, då får man sänka den. Lita på den här tidigare erfarenheten, upplevelsen av krasch. Vi kommer skriva mycket om det här, men att säga så här: det kommer gå över, det kommer alltid sol efter regn, och att sitta ut den.

Om det kostar dig din nattsömn, då är det för dyrt.

Sammanfattning

Jan: Så nu börjar vi runda av här. Men om vi ska sammanfatta det här avsnittet, som det ändå är ganska långt: det går inte att förutsäga framtiden. Om din tidshorisont verkligen är lång, det vill säga att du har de här tio åren vi brukar prata om, då spelar en krasch inte så stor roll. Det kommer hämta sig. Som du brukar säga, påverkar det nattsömnen så är det för dyrt. Och att skapa och hålla dig till en strategi som inte kräver de här förutsägelserna, att ha tillit till det. Och att man förlorar ofta. Men det finns ett ordspråk i finansbranschen som lyder: du förlorar mer pengar på att stå utanför än att rida ut stormen. Så att inte försöka tajma den. Och vi kommer kommunicera när det här händer. Jag tror att det kan vara ett av de stora värdena.

Jan: Ibland kan jag känna att jag lite längtar tills krisen kommer. För då får man se vilka som står och badar utan badbyxor. Jo, men lite så. Jag får så mycket kritik idag, det märks väl att jag reagerar på det, på att jag är defensiv och att vi har räntefonderna. Men grejen är att nu har vi haft tur i vår portfölj, det har gått riktigt, riktigt bra. Den har gått bättre än index. Men det är bara tur, det är inte skicklighet. Däremot kommer det inte vara tur att den kommer gå bättre i en kris än vad många andras portföljer kommer gå. Så jag är inte så orolig för det.

Avrundning och tack

Jan: Så mitt tips brukar vara att anmäla dig till vårt nyhetsbrev. Det är gratis och kommer en gång i månaden.

Caroline: Och vi har inga förutsägelser.

Jan: Nej, du kommer inte få en enda förutsägelse i det. Så det kan du göra på rikatillsammans.se snedstreck nyhetsbrev. Så det som egentligen återstår att göra nu, om du vill, är helt enkelt att om du gillade det här avsnittet, kommentera. Det kan du göra antingen på bloggen, helst, eller på YouTube eller SoundCloud, eller var du nu tittat eller sett det här avsnittet. Prenumerera gärna på vårt nyhetsbrev, på podden, på YouTube om du inte redan gör det. Besök gärna vår Patreon-sida, patreon.com snedstreck rikatillsammans. Där lägger vi upp PowerPointen till det här avsnittet, vi lägger upp researchunderlaget, lite extra material till alla er som stödjer bloggen. Det är helt och hållet frivilligt, och man kan läsa lite mer där. Annars följ oss gärna i sociala medier. Och annars är det inte så mycket mer att säga än tack för att du har lyssnat på ännu ett avsnitt.

Caroline: Du bara skrattar. Nej, men jag tyckte det var skoj faktiskt idag.

Jan: Vad tyckte du var det bästa idag?

Caroline: Jo, men det är för att ämnet är så engagerande, det här med börskrasch och vad man egentligen ska ta sig till. Och sen kommer vi alltid fram till det där: men ha en lång tidshorisont, för då är det strunt samma. Och det är så himla skönt.

Jan: Ja, vad roligt. Men gav det dig det du trodde att du skulle få?

Caroline: Ja, men jag var så glad när du rubricerade avsnittet. Vad var det du använde?

Jan: Finansiella spådomskonsten.

Caroline: Ja, alltså den rubriken får du behålla.

Jan: Ja.

Caroline: Jag bara... vadå? Jo, men det är precis, det är så himla fantasieggande ändå.

Jan: Ja, vad spännande.

Caroline: Du behöver ha lite sånt.

Jan: Ja, jag vet inte vad du säger. Håller du med, Caroline? Kommentera gärna. Tack för idag.