Nils Bacos om pension utifrån 40 års erfarenhet som rådgivare

40 år i pensionsbranschen: Nils Bacos om varför ingen pratar om uttaget

Vi har haft Nils Bacos som gäst i en Fika tillsammans om pension, och jag vill säga direkt att det här är en av dem jag personligen lärt mig allra mest av genom åren. Nils har ungefär 40 års erfarenhet av pensionsbranschen och har skrivit två böcker som ligger på min läslista: Planera pensionsuttagen rätt och Bli inte blåst på pensionen. Han hjälpte oss för några år sedan när vi skulle anställa en au pair privat, och sedan dess har jag bollat de mest knepiga pensionsfrågorna med honom.

Det Nils själv lyfter fram som branschens stora blinda fläck är just uttaget. Bank- och försäkringsbolagen lever på att ta in pengar, säger han. Men när det väl är dags att betala ut dem är kunden ganska ointressant. Det är därför han skrev sin första bok. Och det är därför det här samtalet egentligen är en genomgång av allt som händer mellan första sommarjobbet och sista pensionsutbetalningen — och var de flesta tappar pengar längs vägen.

Slipp betala skatt-fällan: varför ditt första sommarjobb borde generera pensionsrätt

Här är grejen som de flesta missar redan vid 17 års ålder: tanken att ”jag ska inte tjäna mer än att jag slipper betala skatt” kostar dig pension från första kronan. Den ligger så djupt i den svenska kulturen att den följer med ner i generationerna, och den är ett av de första riktiga misstagen i ett pensionssparande.

Det Nils påpekar är att om du tjänar drygt 24 000 kr på ditt sommarjobb är skatten noll, men du får heller ingen pensionsrätt. Tjänar du istället 26 000 eller 27 000 så blir de sista tusenlapparna i praktiken pensionsavgift, inte skatt. Pensionsavgiften är 7 procent. Skatten blir bara några kronor, eftersom jobbskatteavdraget slår bort kommunalskatten nästan helt.

Det fina är vad som händer på arbetsgivarsidan. Arbetsgivaren har betalt arbetsgivaravgift på hela beloppet, och 10,21 procent av det går till din allmänna pension. Det vill säga: du betalar in 7 procent själv via inkomsten, men du får sammanlagt cirka 17 procent i pensionsavsättning på de där sista tusenlapparna som du trodde skulle ”kosta dig skatt”.

Att tjäna lite över skattegränsen kostar dig några kronor i skatt. Att stanna under den kostar dig pension från första arbetsåret.

Det är detta som är poängen, och det är detta som blir det första felet många gör utan att veta om det.

Lego-modellen: hur lön, sjukpenning och pension bygger på varandra

För att förstå varför enskilda val sen i livet får så stora konsekvenser ritar Nils alltid upp det han kallar lego-modellen. Klossarna är lön, allmän pension, sjukpenning, föräldrapenning, aktivitetsersättning och tjänstepension, och de byggs på varandra i takt med att lönen stiger. Det vill säga: allting hänger ihop.

Det finns tre brytpunkter som är värda att lägga på minnet. Vid 463 000 kr betalar man fortfarande inte full kommunalskatt eftersom jobbskatteavdraget slår igenom. Vid 578 000 kr (cirka 10 inkomstbasbelopp) tar sjukpenning och föräldrapenning slut, det vill säga staten kompenserar dig inte längre om du blir sjuk eller är hemma med barn. Och vid ungefär 614 000 kr tar även intjänandet till allmänpensionen slut, samtidigt som du går in i 50 procents marginalskatt.

Det Nils vill att vi tar med oss är att de här gränserna är ”knän” i systemet, inte glidande skalor. Den dag du passerar 578 000 i lön slutar du att tjäna in till föräldrapenningen oavsett hur mycket lönen sen fortsätter stiga. Det är därför kollektivavtalets tjänstepension ofta är generösare ovanför 10 inkomstbasbelopp: den är konstruerad för att kompensera bortfallet i den allmänna pensionen, inte för att vara en lyxförmån.

Här är min reflektion efter alla år: nästan ingen kollar de här tre knäna när de förhandlar lön. Men det är där de stora pensionseffekterna sitter.

Lön, utdelning eller pension? Vinnaren under 615 000 är inte den du tror

Det här är ett av samtalets viktigaste guldkorn, och jag tror många företagare i communityn gör fel. Nils ritar upp tre gubbar — blå, gul och grön — som alla kostar exakt lika mycket för sitt aktiebolag. Grön tar ut lön. Gul tar ut aktieutdelning. Blå tar ut tjänstepension.

Slutsatsen är konträr: under 615 000 kr i årslön vinner grön gubbe totalt sett. Alltså den som tar ut lön. Inte den som löneväxlar, inte den som tar utdelning. Skälet är att lönen genererar sjukpenning, föräldrapenning, aktivitetsersättning och allmän pension från första kronan, och de förmånerna är värda mycket mer än vad många kalkylerar med. Utdelning och pension ger dig inget av det.

Först när du passerar 615 000 kr börjar bilden bli komplicerad nog att det kan löna sig att laborera. Då är allmänpensionen ”full”, marginalskatten är 50 procent, och pengar utöver det måste analyseras utifrån vad du faktiskt vill uppnå. Vill du skydda familjen? Sänka skatten på sikt? Bygga kapital i bolaget?

Grundregeln för företagaren är enkel: ta ut lön upp till brytpunkten innan du börjar leka med utdelning och pension. Allt annat är ofta optimering i fel ände.

Sen finns det undantag — och de finns alltid. Men startposition är lön, och det är inte den intuition de flesta småföretagare har.

Den största fällan vid jobbyte: förmånsbaserat vs premiebaserat

Den här fällan kostar svenska tjänstemän hundratusentals kronor varje år, och nästan ingen pratar om den. Det handlar om att tjänstepensionen finns i två helt olika system — förmånsbaserat och premiebaserat — och att byta från det ena till det andra mitt i karriären kan urholka din pension dramatiskt.

Förmånsbaserat betyder att du är garanterad en viss procent av din slutlön i pension. Upp till vissa gränser 10 procent, över andra gränser 65 procent. Premiebaserat betyder att arbetsgivaren sätter av en procent av din månadslön och vad det blir i slutändan beror på avkastning. Risken har flyttats från arbetsgivaren till dig. Och om man räknar på det totala kostnadsläget för arbetsgivaren sparar premiebaserat ungefär 20 procent. Det enda det kan betyda är att pensionerna i snitt har sänkts.

Det Nils är mest orolig för är de som är födda 1978 och tidigare och fortfarande har förmånsbaserad ITP. Lönar sig din lönekarriär brant mot slutet — vilket den gör för de flesta — och så går du till en arbetsgivare med premiebaserat avtal när du är 58, då fryses din förmånsbaserade del på den gamla lönen. Den premiebaserade hinner aldrig växa i kapp. Det finns inte en chans i världen att ha sådana avkastningar.

Och fällan är värre än så. På banksidan kan du byta från en sparbank till en annan sparbank, tro att du har samma kollektivavtal, och ändå tappa förmåner du inte visste fanns. Ställ alltså två frågor innan du byter jobb: vilket pensionsavtal omfattas jag av idag, och vilket omfattas jag av på det nya jobbet? Och be om en jämförelse på papper.

Efterlevandeskydd och optionsrätten: ta makten själv

Efterlevandeskyddet är en av de delar av tjänstepensionen där jag personligen tycker det är värt att gå sin egen väg. I kollektivavtalet betalar alla samma premie. Det betyder att unga betalar för mycket för risken och äldre betalar för lite. Det är en kollektiv lösning, vilket är fint för systemet men inte alltid optimalt för dig.

Det första du måste veta: om du valt bort efterlevandeskyddet när du var singel och sen vill ha tillbaka det, krävs hälsoprövning. Men det finns en optionsrätt vid familjehändelser — partner, barn — där du har tolv månader på dig att teckna efterlevandeskydd utan hälsoprövning. Missa inte det fönstret.

Nils egen rekommendation är att ta makten över efterlevandeskyddet själv via en privat livförsäkring. Skälet är dubbelt. Ett: om du blir arbetslös, byter kollektivavtal eller startar eget följer skyddet med dig automatiskt. Två: en privat livförsäkring betalas med beskattade pengar, vilket gör att utbetalningen är skattefri. Du köper alltså i praktiken dubbelt så stort skydd för samma pengar.

Och här kommer en konkret siffra som borde få fler att jämföra: skillnaden mellan billigaste och dyraste livförsäkring över en livstid är ungefär 145 000 kronor. Jag pratade med min bror så sent som igår — han hade en livförsäkring via Swedbank på 1 miljon för 80 kronor i månaden. För samma pengar kunde han via Skandia få 3 miljoner i försäkringsbelopp. Tre gånger så mycket skydd. Samma premie. Det är värt en kvart att gå igenom.

Sjukförsäkringen ingen läser till slut: kolla utbetalningstiden

På precis samma sätt som livförsäkringen säljs sjukförsäkringen ofta in på pris. Den känns billig, fackförbundet erbjuder en gruppsjukförsäkring, och så bockar man av rutan. Men det är inte priset som är den viktigaste parametern. Det är utbetalningstiden.

Många sjukförsäkringar betalar bara ut i fem år. Det vill säga: du blir allvarligt sjuk vid 45, du får ersättning till 50, och sen är det stopp. Det är inte en sjukförsäkring i någon meningsfull bemärkelse, det är ett tillfälligt stöd. Det du faktiskt behöver är en försäkring som betalar ut fram till 65 — eller åtminstone fram till den ålder du planerar att gå i pension.

Det är värt att lyfta luren och be om en sida text från ditt försäkringsbolag som svarar på exakt en fråga: hur länge betalas ersättning ut vid långtidssjukdom? Står det ”fem år”, har du en produkt som inte gör jobbet. Och det är också värt att komma ihåg att riskförsäkringar är värdefullast när du är ung, har försörjningsplikt och barn. Vid 55–60 år, när de börjar bli dyra, kan man ofta börja skala bort delar av paketet.

Löneväxling: tre fällor som äter upp vinsten

Löneväxling låter alltid bra på pappret. Du växlar lön mot pensionspremie, slipper marginalskatten idag, betalar inkomstskatt senare när skatten är lägre. Men det Nils ser i praktiken är att folk gör tre fel som gör att hela operationen blir nollsumma eller till och med en förlust.

Fälla ett: löneväxling under brytpunkten på 615 000 kr. Då sänker du din allmänna pension och dina socialförsäkringsförmåner samtidigt som du gör pensionsväxlingen, och nettot blir negativt. Min tumregel är därför att löneväxling sällan är intressant under en lön på cirka 50 000 kr i månaden. Undantag finns — exempelvis vid stora bonusar eller vid speciella livssituationer — men startpositionen är att avstå.

Fälla två: arbetsgivaren anmäler den sänkta lönen till ITP-planen. Då sänker du din tjänstepension samtidigt som du försöker stärka den. Du måste ha skriftligt på att arbetsgivaren anmäler den ursprungliga lönen till ditt kollektivavtal, inte den växlade.

Fälla tre: ingen kompensation för skillnaden mellan arbetsgivaravgift och löneskatt. Arbetsgivaren betalar 31,42 procent arbetsgivaravgift på lön, men bara 24,26 procent löneskatt på pensionspremie. Den skillnaden ska gå till dig som en högre pensionspremie. Det vill säga: pensionspremien ska vara större än lönen du avstår. Är den inte det, är affären inte gjord på rätt sätt.

Premien till pensionen ska vara större än lönen du avstår. Och din pension får inte urholkas på vägen.

Det är de två meningarna du bör ha skrivna i marginalen när du sätter dig ner med arbetsgivaren.

Att planera uttaget: bli inte ”fattigt rik”

Det här är där Nils 40 år i branschen verkligen syns. Det överlägset största misstaget han ser är inte sparandet — det är uttaget. Folk skjuter pensionsplaneringen framför sig till sista året, och då är det för sent att fixa det som behöver fixas. Min egen tumregel är att ta ett ordentligt djupstopp vid 55. Det ger dig tio år att korrigera och optimera.

Det finns en variant av denna miss som Nils kallar ”fattigt rik”. Det är när du varit duktig på att spara i aktier och fonder i hela ditt liv, sitter på en stor förmögenhet på pappret, men inte nänns ta ut pengar. Du dör med kapitalet intakt och har levt sämre än du behövde. Lösningen är att redan när du närmar dig pensionen göra en plan för hur pengarna ska ramla ut till konsumtion. Ju äldre du blir, desto svårare blir det att fatta säljbesluten.

Den mentala modell jag personligen gillar är den amerikanska indelningen: go-go years (60–70), slow-go years (70–80), no-go years (80–90). Du vill ha mest pengar tillgängliga när du faktiskt har orken att göra något av dem. Och Nils påpekar något smart kring skatten: en krona ur pensionspåsen blir 50 öre efter marginalskatt. En krona ur ett ISK är redan skattad. Kan du leva på det skattade kapitalet några år medan pensionspengarna ligger kvar och växer, kan effekten av brytpunktshöjningar och ränta-på-ränta göra hela skillnaden.

Och så förmånstagarförordnandet, som är en helt egen post som nästan ingen läser. Två klausuler ska in: avståenderätt och förfoganderätt. Avståenderätt gör att din maka kan avstå pensionspengarna till barnen om det är skattemässigt bättre. Förfoganderätt gör att hon kan skjuta upp utbetalningen några år om hon själv fortfarande jobbar och har hög marginalskatt. Utan dessa två klausuler är du låst vid det du skrev en gång — och vissa bolag betalar dessutom bara ut pension i fem år efter dödsfall, vilket kan klumpa hela kapitalet på en hög marginalskatt hos den efterlevande.

Var inte lojal med ditt pensionsbolag. Var lojal med dig själv. Och var inte främmande för att flytta pensionen om regelverket inte passar.

Det är, tror jag, den enskilt viktigaste meningen Nils sa under hela kvällen.

Lyssna på avsnittet och fördjupa dig

Hela samtalet finns som avsnitt av Fika tillsammans för dig som är medlem på Patreon. Nils böcker — Planera pensionsuttagen rätt och Bli inte blåst på pensionen — finns på maximeradinpension.se, och med rabattkoden RT2024 får du båda böckerna för 419 kr istället för ordinarie 840 kr.

Om du vill fördjupa dig vidare på rikatillsammans.se rekommenderar jag våra tidigare avsnitt om tjänstepension, företagarens pension och fyrahinkar-modellen.