Om sparande, investerande & portföljstrategi

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Argumenten mot indexfonder, med Oscar Björklund från Lysa
2. Två avsnitt: forskning först, läsarfrågor sedan
3. Välkommen, Oscar — bakgrunden i finansbranschen
4. Från industriell ekonomi till passivt investerande
5. Akademins modeller mot verklighetens data
6. Talebs skivstångsstrategi och rollen som djävulens advokat
7. Hur insatt måste man vara?
8. Vad är diversifiering, egentligen?
9. Den globala marknadsportföljen och home bias
10. Varför Lysa har en övervikt mot Sverige
11. Studien om relativ rikedom
12. Är Sverige en högriskmarknad?
13. Är marknaden effektiv?
14. Marknaden då och nu — från privatsparare till smarta pengar
15. Warren Buffett, nedbruten
16. Faktorinvesteringar och Fama–French
17. Vad är överavkastning?
18. Finansbranschens machokultur
19. Rollspelet: "min ny teknik-portfölj slår index"
20. Rollspelet fortsätter: "en indexfond är ju bara ett excelblad"
21. "Du har bara inte levlat till aktier"
22. Börsen är ångerns tempel
23. Har Lysa övervägt en faktortilt?
24. Faktorer som underpresterar i tioårsperioder
25. Kvantitativ analys och kvantarnas guldålder
26. Kvantitativa strategier: Magic Formula och liknande
27. Kan kvantitativ analys slå index?
28. Äger Oscar några aktier av känsla?
29. Att engagera barn i investeringar
30. Momentumstrategier
31. Utdelningsstrategier
32. När utdelning blir ett problem för bolaget
33. Direktinvesteringar i aktier
34. Beteendemisstag kostar mer än volatiliteten
35. Hundraårsportföljen och recency bias
36. Hur vet vi att aktier är vägen framåt?
37. Guld i portföljen
38. Finanskrisen 2008 och syntetiska derivat
39. Insikter från coronavåren 2020
40. Reala tillgångar: fastigheter
41. Råvaror
42. Ren strategi mot egen anpassning
43. Aktieandel och ombalansering
44. Lurar vi oss själva om vår risktolerans?
45. Hur ung är ung? Och belåning
46. Hur ser livet ut för en råvaruhandlare?
47. Den fysiska leveransen och negativt oljepris
48. Avrundning: vilken invändning mot index är svårast?
49. Höga värderingar och låg förväntad avkastning
50. Snabba frågor: hur placerar Oscar själv?
51. Vilka fondleverantörer Lysa litar på
52. Vad investerar Oscar aldrig i?
53. Vad är sant för dig som nästan ingen håller med om?
54. Tack och vi ses om 20 minuter

Argumenten mot indexfonder, med Oscar Björklund från Lysa

Oscar: När en person som tror sig kunna väldigt mycket om aktiemarknaden köper eller säljer en aktie, så finns det alltid en annan person på andra sidan om den affären. Och jag tror att i nio fall av tio är den personen ännu bättre.

Jan: Du lyssnar på RikaTillsammans-podden som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson.

Jan: Idag är det dags för avsnitt 163, som är ett samarbete med Lysa. Jag har sett fram emot det här avsnittet ganska länge eftersom vi har bjudit in Oscar Björklund.

Caroline: Ja, din kompanjon kan man väl säga. Du gillar ju att ringa till Oscar när du har stött på någonting i forskningen som du vill bolla med någon som också är insatt. Någon som också blir glad: "Titta, har du sett den här vetenskapliga studien? Eller har du sett det här?"

Jan: Vi la ju ut på nätet, om det är ni som tittar eller lyssnar, att vi hade några frågor till Oscar och Lysa. Och jag tror det kom in hundra frågor. Jag skojar inte. Det var typ hundra frågor man tog på Patreon.

Caroline: Varför tror du det kom in så många frågor?

Jan: Det är många av oss som sparar på det. Vi själva har ju majoriteten av vårt sparande i Lysa, eftersom vi tror på det här som forskningen säger: att man ska spara brett och långsiktigt och inte försöka förutsäga framtiden, utan verkligen spara i en global indexfond. Och där är Lysa en av de bästa.

Två avsnitt: forskning först, läsarfrågor sedan

Jan: Det blir två avsnitt här. Vi har delat upp det, för annars hade det blivit ett tretimmarsavsnitt. Så det blir ett avsnitt som vi pratar nu, där vi pratar mycket med Oscar utifrån hur ser du på guld? Hur ser man nu på faktorinvesteringar? Hur ser man på olika typer av strategier? Råvaror och sådant. Det kommer vi prata om.

Jan: Och det är lite roligt också, därför att här i det första avsnittet gör vi lite skillnad på Lysa och Oscars åsikter. Vi pratar om vad det är som faktiskt beforskningen säger. Och sen i nästa avsnitt, som är ett bonusavsnitt, där är det era läsarfrågor som är mer specifika: kommer Lysa ta in guld? Hur ser det ut med barnsparande? Hur ser det ut med kapitalförsäkring? Lite mer specifika frågor. Lite mer läsarfrågor egentligen, i nästan en timme. Så vi bara pepprar honom i det där.

Jan: Men tog du med dig något speciellt? Du brukar ju göra det.

Caroline: Det som stack ut för mig var just att vi har så mycket samsyn, och att det var lite roligt att kunna ställa frågor. Vilken fråga tycker du är svårast att svara på när någon kommer och argumenterar mot indexfonder? Och sen tyckte jag också att det var lite roligt att han inte var negativ till guld. Men han sa att, nej, jag tycker man kan ha guld, men till exempel passar det inte riktigt i Lysas strategi, där de har att det ska vara låga avgifter, det ska vara naturlig avkastning.

Caroline: Och där pratar han också, jag har inte riktigt tänkt på det, just det här med naturlig avkastning från till exempel aktier i form av utdelning, eller i form av räntor där man får kupongerna. Det tyckte jag. Och du bara skrattar åt mig.

Jan: Nej, men vi tar med oss olika grejer.

Caroline: Ja, vad tog du med dig då?

Jan: Jag tyckte det var roligt att Oscar kunde ge svar på tal till människor som kommer och säger: "Jag lyckas slå marknaden med min portfölj, och det gör jag konsekvent." Och varför har ni den strategin som ni har i Lysa? För jag är ju bättre. Jag tyckte att Oscar var väldigt balanserad och att han kunde besvara sånt bra.

Caroline: Ja, men toppen.

Jan: Vi behöver inte återge avsnittet, utan jag tänker att vi släpper på Oscar och Lysa då. Som sagt, det är ett samarbete. Där finns en sponsrad länk i anslutning till avsnittet också. Hoppas att du gillar det.

Välkommen, Oscar — bakgrunden i finansbranschen

Jan: Varmt välkommen, Oscar Björklund. Du har en lång bakgrund i finansbranschen. Du har utbildning inom industriell ekonomi. Sen jobbar du som analytiker på Brummer & Partners, har jobbat på iZettle och nu de senaste åren på Lysa som investeringsansvarig. Och numera även vd på Lysa fonder.

Oscar: Ja, det stämmer bra.

Jan: Vill du lägga till någonting?

Oscar: Nej, jag tyckte det var en rätt bra beskrivning.

Jan: Jag måste säga att jag personligen är jätteglad att du är här. För ofta känner jag att man är ganska ensam i att tycka att det är kul med studier och passivt investerande och det här med indexfonder. Ofta när jag sitter med någon fråga är jag så här: "Undrar om jag kan ringa till Oscar med den här frågan också?"

Oscar: Men det har du gjort några gånger.

Jan: Ja, det har jag gjort.

Caroline: Caroline har hört det. "Vem pratar jag med?" Jag bara: "Med Oscar?"

Jan: Ja, men du kommer ju säga: "Jag har pratat med Oscar idag, och han höll med mig. Vi pratade om detta och detta." Att du är lycklig då, liksom.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Vi kommer göra två avsnitt. Vi kommer göra ett där vi pratar mer generellt om investeringsstrategier, koncept inom investerande. Och sen tänker jag att i ett annat, som bara är ett bonusavsnitt, så kommer du svara på läsarfrågor.

Oscar: Det låter jättebra. Spännande.

Från industriell ekonomi till passivt investerande

Jan: Varför blev det sparande och investeringar? Varför blev det inte managementkonsult på McKinsey, som man också kan bli från industriell ekonomi?

Oscar: Absolut, det är det många som väljer att bli. Det är en jättebra fråga. Under studieperioden var jag väldigt matematiskt intresserad och tyckte det var kul med kurser inom finansiell matematik och den typen av problemställningar. Framför allt gillade jag två kurser på universitetet som handlar om portföljoptimering och riskhantering. Då var det väl ett naturligt steg att börja söka sig mot finansbranschen, där man fick applicera det matematiska tänkandet och ställas inför de problemen.

Jan: Men var du intresserad av investeringar då? Eller höll du på med det själv?

Oscar: Nej. Jag är inte livsstilsmedlem i Aktiespararna. Jag har aldrig varit mer än sunt intresserad, tror jag, av bolagsvärdering eller makroekonomisk analys eller att försöka förutspå var världen ska ta vägen. Däremot har riskhantering och de matematiska svårigheterna kring det alltid varit spännande. Det intresset växte fram under studietiden i Linköping.

Jan: Hur upplever du det här, akademin mot verkligheten? Det är ju många som säger att det är ganska stor skillnad.

Oscar: Ja, jag upplever nog också att det är ett stort gap mellan praktisk implementation och den teoretiska framkanten.

Jan: Jag läser just nu Nassim Talebs bok Antifragile. Jag vet inte om du har läst den?

Caroline: Nej, jag har läst hans Svarta svanen.

Jan: Han har ju några stycken som han tycker är ganska kul. Han började ju som optionshandlare. Han var så här: optionshandel på 80- och 90-talet, det var ju mycket arbetaryrke. Folk utan universitetsutbildning och sådant. Och sen stör han sig något enormt på de här Black–Scholes, de här akademiska värderingarna. De där arbetarna på golvet, de har inte läst en mattekurs i sitt liv, och de har bättre uppfattning om hur det går till, liksom prissättning av optioner och risk.

Oscar: Jo, men så var det nog förr i tiden, att det var mest snabba huvudräkningar som räknades för att kunna vara en duktig optionshandlare i början.

Akademins modeller mot verklighetens data

Jan: Ja, precis. Så det är en nackdel i alla fall att verkligheten i ekonomi inte stämmer överens med akademins uppfattning om ekonomi och hur man tar fram teori om ekonomi?

Oscar: Jag tror att modellerna används, men inom akademin fokuserar man väldigt mycket på oerhört avancerade modeller och på hur man ska värdera väldigt nischade typer av optioner, läste vi om i Linköping. När man kommer ut i arbetslivet kan ju den delen av en portfölj vara försvinnande liten. Ofta hamnar man i en situation där det inte är modellen som är problemet för att värdera de här, utan snarare tillgången till data och kvaliteten på den datan man måste ha in, och antaganden som känns självklara i universitetsvärlden att göra. Avkastning och risk och så vidare. De antagandena blir kanske väldigt svåra att göra i praktiken när man sitter med lite halvtaskig data.

Jan: Jag tänker så här, när vi pluggade i Lund också, vi kompisar som läste ekonomi, så var det: "Kan ni inte hjälpa mig med min bokföring, debet och kredit?" Vi kan koncernredovisning, men vanlig bokföring var svårt. Men kan du inte beskriva din investeringsgrej? Har du investerat i aktier? Eller var det direkt akademiskt korrekt investerande?

Oscar: Oj, det var en jättespännande fråga. I ärlighetens namn investerade jag inte särskilt mycket innan universitetstiden, för då hade jag inga pengar att investera.

Jan: Som de flesta kanske.

Oscar: Jag spenderade dem på nöjen och resande istället. När jag började plugga gick jag faktiskt med i börsgruppen i Linköping och var medlem där och satt i ett utskott. Då pratar vi mycket aktier, men jag var mer intresserad av fonder. Så jag köpte ganska tidigt Sverigefonder. Inte så fokuserat globalt initialt, eftersom man var kanske lite hemkär och inte förstod alla tankar om diversifiering. Så det började väl med Sverigefonder, men sen hade jag ett litet intresse av optionsvärdering, så jag har testat att köpa optioner och förlorat pengar på det också. Så det håller jag mig ifrån i dagsläget.

Talebs skivstångsstrategi och rollen som djävulens advokat

Jan: Jag tror att just Nassim Taleb, som skrivit boken Svarta svanen, diskuterar sin investeringsfilosofi, som handlar om att ha en väldigt stor andel av portföljen i säkra tillgångar som obligationer, och sen köpa någonting som kan skjuta iväg som en raket för en liten del av portföljen. Jag fascinerades av den tanken. Han pratar ju väldigt mycket om att ha det som en skivstång med vikter.

Oscar: 90 % kontanter nästan. Och sen har du 10 % som är hög, hög, hög risk som kan explodera i utveckling.

Caroline: Det låter väldigt extremt.

Jan: Precis, men han säger att han är expert på små sannolikheter och stora konsekvenser. Men jag tänker att vi ska prata om lite asymmetriska förhållanden. Vi behöver inte börja i nisch. Han är ju jätteduktig.

Jan: Jag tänkte i det här avsnittet faktiskt vara lite djävulens advokat. Måla fan på väggen och argumentera lite mot indexfonder. För jag vet ju att vi håller med varandra, och skulle vi bara hålla med varandra tror jag inte att det blir så intressant avsnitt. Så hur skulle du, om vi börjar med de stora penseldragen, hur skulle du sammanfatta forskningsläget? Vad är konsensus 2020 om hur man ska spara och investera?

Oscar: Perfekt. Jag tror det råder en ganska stark konsensus kring att man ska diversifiera brett, mellan olika tillgångsslag och inom olika tillgångsslag. Det råder konsensus om att avgifter är väldigt viktigt för långsiktig avkastning. Och det är ganska lätt att förstå även som småsparare, för avgifter är någonting som vi vet om, medan både avkastning och risk är oobserverbara, så vi vet inte hur det kommer att falla ut i framtiden. Så jag tror det är de två grundpelarna: bred diversifiering och låga avgifter.

Oscar: Sen tycker jag också att det är viktigt att man förstår vad man investerar i. Man ska inte diversifiera iväg till tillgångsklasser eller instrument som man själv inte förstår, bara för att man tror att det ger en ytterligare diversifiering i portföljen. Man får vara noggrann med att se till att man har tillgångar som man förstår och kan följa sin investeringsstrategi.

Hur insatt måste man vara?

Jan: Men hur mycket? För jag brukar argumentera för att investeringar, det kan man sätta igång och glömma bort. På vilken nivå behöver man vara insatt? Behöver jag veta vad R²-värden är på en fond?

Oscar: Nej, det tror inte jag. Det finns väldigt många duktiga aktörer som är experter på att följa sina respektive index och hålla koll på hur väl man gör det.

Jan: Men vad behöver jag veta, tycker du?

Oscar: Vilken nivå är du på? Är du nybörjare, eller har du sparat ett tag och testat lite olika?

Jan: Räcker det till exempel, när vi pratar med vår dotter, hon är nio år gammal. Just nu förstår hon att man kan tjäna pengar på aktier. Och hon förstår att en aktie är en andel av ett företag. Stackaren hade försökt förklara det för sina kompisar och blivit bemött med stora frågetecken. Naturligtvis är det åldersrelaterat. Men hur mycket behöver man veta? Vi kommer ju prata om Lysa sen, ni är ju en fondrobot och man kan outsourca allt. Vad anser du, någon allmänbildning?

Caroline: Just gällande vad en aktie är och hur man tjänar pengar.

Jan: Ja, eller för att investera pengar.

Oscar: Jag tror att det är viktigt att förstå hur ett företag fungerar. För hur man än vänder och vrider på olika typer av fonder och exponerar mot aktier, så är det en samling företag som man investerar i i slutändan. Sen ligger fondkonceptet mig varmt om hjärtat, så jag tycker också att man borde förstå fondkonceptet. Att det är just en samling av aktieinvesteringar eller ränteinvesteringar, som någon väljer ut hur den samlingen ska vara sammansatt. Antingen väljer man att följa ett index som har en matematisk formel för hur den ska sättas ihop, eller så väljer man att följa någon förvaltares känsla eller kompetens för hur man ska kombinera de här aktierna.

Oscar: Och det tror jag också att UCITS-regelverket, eller de regelverk som styr till exempel portföljrådgivning eller förvaltning, är ganska tydliga med. Att man inte får rekommendera investeringar om man inte förstår vad en fond är. Att en fond innebär risk. Den kan gå upp i värde, men den kan också gå ner i värde. Och man kan förlora delar eller hela sitt kapital genom att investera på aktie- och räntemarknaden.

Vad är diversifiering, egentligen?

Caroline: Men det känns lite grann som att om man är helt nybörjare på det här med att investera i aktier och fonder, så känns det som att du säger nu att då måste man nästan ta reda på i alla fall vad en aktie är och vad en fond är. Och det är inte så svårt att ta reda på. Men sen pratar vi om diversifiering och de här avgifterna också, det kan helt plötsligt kännas lite som en djungel ändå. Vadå för avgifter? Vadå diversifiering? Kommer vi komma in på det?

Jan: Ja, men vi kan ju ställa frågan. När du menar diversifiering, om du skulle förklara för någon som aldrig har lyssnat, då ska du förklara diversifiering.

Oscar: Jag skulle förklara diversifiering så här. Ett gammalt klassiskt uttryck är att inte lägga alla ägg i samma korg. Och det tycker jag beskriver diversifiering ganska bra. Man kan tänka sig svenska marknaden. Det är ganska lätt att förstå att om man investerar i OMXS30-indexet, eller i en fond som följer det, då får man 30 aktier. Men det är rätt lätt att förstå att de där 30 aktierna omöjligt kan utgöra hela Sveriges samlade företagskår. Sen kan man säkert läsa på och komma fram till att det finns tiotusentals företag i Sverige, och det kommer vara omöjligt att äga en andel i alla dem. Varenda liten målarfirma eller snickarfirma.

Oscar: Men någonstans däremellan finns det en balans där man äger en tillräckligt stor del av Sverige för att faktiskt få en exponering mot svenska marknaden, och inte mot en liten grupp utvalda bolag. Och det är väl det som är diversifiering, att man ska få en exponering mot en så stor del som möjligt av en region eller marknad eller annan faktor.

Jan: Precis.

Oscar: Så kan man fortsätta med den här diversifieringen till andra länders marknader. En vanlig begränsning som fonder gör är att man diversifierar brett mellan stora bolag, medan man inte investerar i medelstora bolag eller små bolag på olika marknader. Trots att de finns listade på börser och är fullt möjliga att investera i.

Den globala marknadsportföljen och home bias

Jan: När vi pratar här också med forskningen, så finns det studier som säger att man ska investera globalt. Den ultimata diversifieringen, det är att äga alla bolag i hela världen. Och då äger man en global fond?

Oscar: Ja, då är det en global indexfond.

Jan: Och där säger man väl rakt ut att alla avsteg från en global marknadsviktad indexfond introducerar en risk som man inte får betalt för. Det är CAPM-studiens poäng i det där. Håller du med om den? Eller vad är din tanke?

Oscar: Nej, men absolut. Den håller jag fullt med om.

Jan: Vad skulle det vara för avsteg då? Att man skaffar sig ett annat tillgångsslag?

Oscar: Nej, men vi kan ta ett avsteg till exempel.

Jan: Som jag vet att ni gör på Lysa, som vi har haft lite diskussioner kring, det är ju det som kallas för home bias. Det vill säga att man tar mer på sin hemmamarknad.

Caroline: Att man vill äga Sverige?

Jan: Ja. Till exempel är Sverige ungefär 0,8 % av världens marknadsvärde. Medan ofta, om vi tar Lysa som exempel, har ni väl mellan 10 och 20 % i Sverige.

Oscar: Ungefär 20 %, ja.

Jan: Och då kan man säga att det där är ett avsteg från en global marknadsviktad portfölj. För då ser man att i en totalt global marknadsviktad portfölj borde Sverige vara 0,8 %, medan ni har tagit 20 % och väldigt många investerare har typ 100 % i Sverige. Hur resonerar du där?

Oscar: Det här är ju nästan en filosofisk fråga skulle jag vilja säga, men den har lite praktiska implikationer också. Vi resonerar som så att ur ett matematiskt perspektiv kan man fundera på om det som är viktigast för en investerare är att maximera avkastning, eller att maximera nyttan med den avkastningen. Alltså, vad ger det för känslor hos mig som investerare att få en viss typ av avkastning? Ger det en lyckokänsla eller en negativ känsla? Det finns massa matematiska teorier kring vilken typ av nytta det är vi ska maximera när vi sätter samman en portfölj.

Oscar: En av de här teorierna brukar lite slarvigt kallas för "follow the Joneses", eller "följ Svensson". Och den innebär att man inte vill göra för stora avsteg från sin omgivnings investeringsportföljer. För om det går bra för ens omgivning vill man att det ska gå bra för en själv. Men går det dåligt för ens omgivning gör det inte så ont om det går lika dåligt för en själv. Så det finns ett nyttomaximeringstänk kring att ha en liknande portfölj som sin omgivning.

Varför Lysa har en övervikt mot Sverige

Oscar: Men då är frågan, kan man applicera det här på home bias och en övervikt mot Sverige? Det finns ju väldigt mycket forskning som pekar på att man inte ska ha en home bias, och den forskningen är övervägande amerikansk och grundar sig kanske i att det är väldigt många amerikaner som bara håller den amerikanska marknaden och aldrig har investerat utanför. Medan i Sverige finns det kanske en lite större benägenhet att använda globala indexfonder, eller att investera kanske till och med i amerikanska bolag, för det är vissa plattformar som erbjuder det.

Oscar: Men vi har landat i att en vikt på ungefär 20 % ger en bra portfölj för en svensk investerare, i kontexten att de flesta andra svenska investerare har långt mer än 20 % av sin portfölj investerat på den svenska marknaden. Sen finns det lite andra fördelar med att investera lokalt, och det kan handla om transaktionskostnader. Kostnader för förvaring av värdepapper, tillgång till marknader. För en svensk investerare är det kanske ganska enkelt att hitta en svensk fond, medan det är väldigt svårt att hitta en tjeckisk fond eller en nischad spansk fond. Så det kan finnas fördelar ur ett rent praktiskt perspektiv att ha en liten övervikt mot Sverige också.

Jan: Men om jag nu ska, för jag håller med dig och jag konstruerar våra portföljer i stort sett på samma sätt. Men om jag ska måla fan på väggen, då skulle jag argumentera så här: svensken har ju redan en stor exponering mot den svenska ekonomin, med sitt boende eller med sin lön. Borde inte det tala för att den borde vara lägre?

Oscar: Jo, så skulle man säkert kunna argumentera. Men där kan man även vända på det och säga att eftersom man har en stor exponering mot den svenska ekonomin och svensk BNP-utveckling, så är det väl ganska bra att man har en viss aktieexponering mot Sverige också, så att man får ta del av den när det går bra för svenska företag. Och jag tror, som sagt, att när det går bra för svenska företag och andra svenska investerare, så är det roligt att ha en svensk exponering. Man mår bra av det.

Studien om relativ rikedom

Jan: Det finns ju en sån här klassisk studie. Nu minns jag inte vem som har gjort den. Man intervjuade folk och sa: "Du får tjäna 18 000 i ett villaområde där alla andra tjänar 17 000 kronor, så att du är lite rikare än alla andra. Eller så får du tjäna 20 000 i ett område där alla tjänar 25 000." Så du hade de facto 2 000 kronor mer i det andra förslaget. Men de flesta valde det första.

Caroline: Jag fattar inte, varför gör man det?

Jan: För man vill hellre vara lite rikare än alla andra.

Caroline: Men vill vi det, kanske i praktiken? I teorin låter det ju bättre med 20 000 då.

Jan: Ja, men det är precis det som är, vi är ju inte rationella. Det var det som var kontentan från den här studien.

Caroline: Förlåt mig Jan, men hur gjorde man den studien nu? Frågade man folk? För jag hade ju tänkt: nej, det är klart att jag är dum i huvudet om jag vill ha 18 000 istället för 20. Det är så lätt att sitta där vid sin dator och svara rationellt. Men som du säger, i verkligheten är vi ju inte det. Så då måste man fånga det på något annat sätt än att man sitter vid datorn och svarar.

Jan: Jag kan plocka fram, du har också hört talas om den studien.

Caroline: Jag har hört talas om liknande studier. Resultatet var i alla fall att vi är irrationella, och det är det mesta pekar på.

Är Sverige en högriskmarknad?

Jan: En annan sån här grej, ett antagande som jag gör som jag vill testa på dig, är att jag upplever Sverige som en högriskmarknad. Det vill säga att när börserna går upp, så går Sverige mer upp än globalt generellt. Och när börserna går ner, så går Sverige mer ner, volatiliteten är högre. Man brukar säga att om USA nyser, så får Sverige förkylning.

Oscar: Det var en bra jämförelse eller liknelse.

Jan: Håller du med om det?

Oscar: Jo, men det är min uppfattning också. De studier jag har läst tyder på samma sak. Vi har kanske, både på grund av vårt land som är exportberoende och rätt litet, och vår valuta som inte är en safe haven-valuta direkt utan kanske lite mer perifer valuta, så tenderar kapital att flöda in i Sverige i en större utsträckning när det går bra.

Jan: Kan man argumentera då att det borde ge en liten överavkastning, att ha placerat i Sverige?

Oscar: Absolut, och det kan man väl också se historiskt, att svenska börserna har gått bättre än globala marknader under perioder i alla fall.

Jan: Bra. När vi ändå är inne på det, jag vet att det där var en fråga från någon läsare på Facebook eller på Patreon. Kommer ni kunna erbjuda i Lysa någon sådan här, att man kan dra ner Sverige, om man inte håller med om det resonemang vi haft nu?

Oscar: Just det. I Lysa är enkelhet ett motto. Vi ställer oss tveksamma till att införa för mycket val för våra kunder. Det är givetvis någonting vi har tittat på och undersökt, men i dagsläget har vi inga planer på att erbjuda den möjligheten. Vi vill snarare göra det ännu enklare.

Jan: Ja, skitbra.

Är marknaden effektiv?

Jan: Jag tänkte så här också, inom forskningen pratar man mycket om att marknaden är effektiv. Den stora akademiska diskussionen är: är marknaden effektiv eller är den inte? Vad betyder det? Du får förklara vad din tolkning är av att marknaden är effektiv, och vad du tänker.

Oscar: Ja, min tolkning av effektiva marknadshypotesen, som den kanske kallas i litteraturen, det är väl att dagens priser reflekterar avkastningsantaganden för framtiden. Och att de därmed är korrekta. Och att det går inte som aktiv förvaltare att systematiskt hitta undervärderade tillgångar i en helt effektiv marknad.

Jan: Hänger du med, Caroline? All information finns alltid tillgänglig, vilket gör att det priset som är, det priset är korrekt. Och detta är en teori.

Oscar: Ja.

Jan: Hur skulle du beskriva konsensus? Du sa att då kan man inte hitta undervärderade bolag.

Oscar: Systematiskt.

Jan: Systematiskt, ja. Och det är ändå vissa som utger sig för att kunna göra detta.

Oscar: Ja.

Jan: Och då tänker jag att det inte stämmer. Du får fortsätta, vad är din take?

Oscar: Jag tror inte jag är någon fundamentalist åt något håll. Jag förespråkar indexinvesteringar, så givetvis lutar jag lite mer åt att marknaden är relativt effektiv. Men det kommer nog alltid finnas situationer eller delar av marknader som inte är 100 % effektiva. På grund av hur vi människor fungerar, vår psykologi, och på grund av andra tekniska aspekter i hur marknaden fungerar. Och kanske att all information inte finns där ute. Eller att den finns, men att vi inte tar del av den. Vad tänker du?

Jan: Ja, absolut. Jag skulle säga att det är en majoritet som förespråkar effektiva marknadshypotesen, men det är inte 100 %. Och jag skulle precis som du säga, ett, för att vi är irrationella. Jag tänker så här, Tesla i dagsläget. Du har ett stort bolag som ökat i värde med 600 %. Det är inte helt rationellt.

Jan: Men sen skulle jag faktiskt också säga, det ligger utanför det här avsnittet, men det finns vissa områden av marknaden där lagstiftningen sätter den effektiva marknaden ur spel. Genom att säga, nej, men du får inte lov att investera i det här bolaget om du inte har 10 miljoner kronor eller mer. Och plötsligt tar man bort en massa aktörer från marknaden, vilket gör att då blir marknaden ineffektiv. Så jag är väl lite som du, lite realist. Den stora basen bör man nog utgå från att marknaden är effektiv, och sen vara tillräckligt öppen för att se att det finns öar i marknaden där den inte är.

Marknaden då och nu — från privatsparare till smarta pengar

Oscar: Ja, men det tror jag också. Sen har den nog säkert förändrats väldigt mycket över de senaste 50–70 åren. Jag läste en bok av Charles Ellis. Jag tror han beskrev det som att på 50-talet i USA bestod marknaden av, om det var över 80 procent av privata...

Jan: Jag trodde den var 90 procent eller något sånt.

Oscar: ...privatsparare som spekulerade och gjorde investeringar, medan idag är det snarare över 95 procent av institutionellt kapital, och vad man brukar kalla smarta pengar, som jobbar med att investera på heltid. Det är klart att då finns det kanske mindre utrymme för felprissättningar idag än det fanns för 70 år sedan.

Jan: Det var, alltså jag måste säga, det var så frågor vi fick in från läsare. "Ja, ni pratar alltid om de här småspararna. Vilka är de där storspararna?" Och då tänker jag, det är precis så här: institutioner, fonder, pensionsstiftelser, statliga fonder.

Warren Buffett, nedbruten

Jan: Jag läste faktiskt, jag har inte ens skickat den till dig, jag hittade en studie som gick igenom Warren Buffett och Berkshire Hathaway från 1950. Och de säger, syftet med den här studien är inte att visa att Warren Buffett är en dålig investerare. Han är fantastisk. Men vad de gjorde var att de bröt ner hans avkastning under de här 70 åren. Och de konstaterar att han har legat med 1,7 gångers belåning. Så han har haft 70 % belåning på sitt kapital från första början. Han har haft extremt billig finansiering på det, eftersom han har ägt ett försäkringsbolag som får in pengar i förskott. Så han har fått in försäkringspremier, investerat dem och därmed haft hävstång på det.

Caroline: Jag tycker att det är väldigt riskabelt.

Jan: Jo, fast har du koll på vad du gör i ditt försäkringsbolag, så kan du göra så. Och sen konstaterade de att det som har varit hans framgång är att han har haft en buy and hold-strategi, mer eller mindre, och sen att han har, det som vi ska prata om nu, han investerade i value.

Caroline: Vad betyder det då?

Faktorinvesteringar och Fama–French

Jan: Nej, men det finns ju något, man pratar om faktorinvesteringar. Kan inte du ge din beskrivning av sådana här Fama–French?

Oscar: Jo, absolut. Nu kommer jag inte ihåg årtalet, men Fama–French är väl de som har satt grunden för faktorinvesteringar och beskrivit det ramverket, och tagit det ett steg längre än William Sharpe, som beskrev marknadsportföljen och hur beta fungerar. Alltså att det finns en överavkastning mellan räntor och aktier. Det Fama–French gjorde var väl att de började titta på om det finns olika typer av faktorer inom tillgångsslaget aktier, såväl som räntor, men framför allt har de tittat på aktier. Där man kan säga att om man hittar de här faktorerna, så kan man sätta ihop en modell, precis som skillnaden mellan aktier och räntor, och hitta skillnaden mellan olika typer av faktorer.

Oscar: De första tre faktorerna tror jag var storlek, små och stora bolag. Finns det en skillnad mellan små och stora bolag i avkastning? Värdebolag eller tillväxtbolag. Och sen är det en faktor till. Lönsamhet, profitability. Hög lönsamhet mot låg lönsamhet.

Jan: Ja, det här har vi pratat om. Jag känner igen det här. Skulle man också kunna säga att det här är en sån här ineffektiv grej på marknaden? Eller är det här något annat?

Oscar: Jag tror att det är något annat. Jag tror att det finns en studie som pekar på en konsekvens som har med psykologi att göra, eller kapitalflöden att göra. Men jag vet inte om man kan klassa det som en ineffektivitet.

Jan: Ja, och då konstaterar jag att Warren Buffett intuitivt hade hittat vissa av de här faktorerna, och sen hållit sig vid dem i över 70 år. Och det var så att när de tittade på vissa av hans placeringar eller företag han ägde, så hade de ingen överavkastning överhuvudtaget. Så det talar för att även det som många anser, "titta, här är beviset mot effektiva marknadshypotesen", nja, bryter man ner det så verkar det ändå vara saker som drar i samma linje.

Vad är överavkastning?

Caroline: Vad var nu överavkastning?

Oscar: Jag skulle förklara det som en konsekvent avkastning över genomsnittet.

Caroline: Vad är marknadsportföljen?

Oscar: En överavkastning är en avkastning som skiljer sig på uppsidan av marknadsportföljen. Eller genomsnittet. Likadant som en underavkastning är sämre än marknadsportföljen.

Jan: Vilket i min värld är, till exempel, om jag ska köpa en aktivt förvaltad fond. Jag tror ju på det där att, precis som Oscar var inne på, att man inte kan slå marknaden på ett systematiskt sätt. Vilket då leder till slutsatsen att en indexfond är det bästa du kan äga. Om man då tar en aktiv förvaltning, eller ska förvalta själv, då vill jag ju ha en överavkastning mot indexet. Det är så jag tänker, att det är den diffen däremellan. Men vad tänker du, har du försökt jaga den där överavkastningen mot index?

Caroline: Jag har gjort det i 15 år och misslyckats kapitalt, vilket tog emot att erkänna.

Oscar: Personligen har jag aldrig försökt jaga det. Jag vet inte om jag var smart eller bara hade tur, eller kanske lite lat. Bekväm i att, jag förstår att det finns andra som gör det här väldigt bra. Sätter ihop index och sätter ihop portföljer.

Finansbranschens machokultur

Jan: Men det är ändå en bragd, måste jag säga. Finans är ju full av människor som säger att de kan överprestera mot index. Och det är en väldigt macho bransch. Man är bäst.

Caroline: Kan du inte, förlåt jag avbryter. Kan inte du ta Maria Suemolas fråga på Facebook? Det här är en briljant fråga. Maria Suemola: "Jag skulle vilja att Oscar bemötte 'min egen portfölj ger minsann bättre avkastning, männen'. Med exempel på varför Lysa går sämre eller bättre i olika situationer."

Jan: Ja, vilken bra... Det finns sånt där. De personerna stöter man på lite då och då.

Oscar: Jag vill först och främst applådera någon som har intresset, orken, tiden, lusten och kunskapen att sätta ihop en egen portfölj. Det är inte alla som har det. Och dessutom lyckas göra det på ett sätt som kanske, under en period i alla fall, har presterat bättre än något jämförbart. Jag tror att ska man verkligen ha fog för ett sånt påstående, så kanske man behöver 30 års historik på den portföljen. Sen måste man nog jobba väldigt hårt med att fundera på vad det är man jämför med egentligen. Så man jämför äpplen och äpplen, och inte äpplen och päron.

Jan: Men när du träffar på de här personerna, hur bemöter du det? Är du skeptisk och säger: "Hur länge har du hållit på? När skedde den här överprestationen? Vad har du då i din portfölj?"

Oscar: Jag har lärt mig att bara säga grattis och gå därifrån.

Jan: Jag tror jag lutar åt grattis och går därifrån också. För jag upplever att man ofta kommer in i en argumentation kring teknikaliteter som egentligen inte spelar någon roll.

Oscar: Men å andra sidan, kan man få den diskussionen att handla om hur man ser på portföljkonstruktion, och varför man har satt ihop den, och vad det är som driver intresset, då är det ju en jätteintressant konversation att ha. Jag tycker att sällan är det så att någon har satt ihop en portfölj som är optimal ur ett evidensbaserat perspektiv.

Rollspelet: "min ny teknik-portfölj slår index"

Jan: Men kan vi inte leka den lite? Då kommer jag så här: "Du vet, jag har överpresterat mot index. Jag har köpt ny teknik-fonder. Det har gått skitbra de senaste åtta åren." Vad hade du tänkt då?

Oscar: Ja, men min första fundering är ju alltid, kommer de gå skitbra de kommande åtta åren? Eller 10 åren, eller 15 åren?

Jan: Ja, men det är bara att kolla här på de här FAANG-aktierna. Facebook, Apple, Amazon. Och nu, särskilt i coronatider, så pratar vi om att jobba på distans. Och de här stay at home-företagen kommer gå skitbra.

Oscar: Ja, det kanske de kommer göra. Det vet tyvärr inte jag någonting om. Jag tror att det är väldigt få människor som vet någonting om det.

Caroline: Jag tror det faktiskt är du, Jan, som har sagt i ett tidigare avsnitt att de här globerna på Morningstar, att till och med Morningstar säger att de inte är en bra prediktor för framtida avkastning, utan det är snarare avgiften som kommer avgöra om man överavkastar eller inte.

Jan: Teorin säger, och studier säger, att historisk avkastning inte är en garanti för framtida avkastning. Det kanske inte finns någon korrelation alls mellan historisk och framtida avkastning.

Rollspelet fortsätter: "en indexfond är ju bara ett excelblad"

Jan: Men jag tänker så här, en indexfond kan ju vem som helst sätta ihop. Det är ju bara att ta ett excelblad. Det är ju skittråkigt.

Oscar: Nu kommer Jan här.

Jan: Ja, men det är det här jag har fått.

Oscar: Det är detta du har fått.

Jan: Det är detta jag har fått. Så nu lägger jag fram det till dig, Oscar, och Oscar svarar. "Det är bara att sätta ihop ett excelblad med aktier. Om man sätter sig in i bolagen, du vet, man följer årsredovisningar och sånt, så borde man ju..."

Oscar: Fan, det är inte så de säger.

Jan: Nej, de brukar säga att man vet vad man sysslar med.

Oscar: Ja, så är det.

Jan: Och lägger tid. Om man vet vad man sysslar med.

Oscar: Men det första jag vill säga, det är att du kanske slår huvudet på spiken där. För 15 år sedan var det nog precis så en indexfond fungerade. Man satte ihop en lista i ett excelblad. Men hantverket kring att skapa en väldigt bra, billig och kvalitativ indexfond, det har utvecklats över tid och det är relativt mycket jobb. Det är inte bara att sätta ihop ett antal bolag i en excellista. Man ska hantera olika bolagshändelser och utdelningar och så vidare. Så det är nog relativt mycket jobb. Men på ett helt annat sätt än att ha en aktivt förvaltad fond.

Oscar: Ja, det är säkert så att om man har övernaturliga kunskaper om bolagsvärdering, så kanske man kan hitta de där gyllene äggen och överavkasta över tid. Men forskning och studier visar att det går inte att göra det konsekvent.

"Du har bara inte levlat till aktier"

Caroline: Hur möter man det? Det behöver inte vara taskigt att säga, implicit då, att du vet inte vad du sysslar med.

Jan: För det där är ju det roliga. Det är alltid så här, folk säger: "Nej men Jan, du har bara inte levlat till aktier. Du håller på med indexfonder för att du inte kan aktier." Så tänker jag, jag höll på med aktier i 20 år innan jag började med fonder. Jag har levlat, det är du som har sagt.

Caroline: Nej, det blir ju lätt så att man bara... Jag kan bli lite arg om jag får den typen av kommentarer. Men det är väl bara att gå vidare i livet.

Oscar: Det är intressant att fundera på också, att när en person som tror sig kunna väldigt mycket om aktiemarknaden köper eller säljer en aktie, så finns det alltid en annan person på andra sidan om den affären. Och jag tror att i nio fall av tio är den personen ännu bättre på att bedöma bolag. Kanske jobbar med det på heltid. Kanske sitter i ett annat land och har ett helt team som jobbar med att analysera just det här bolaget åt den personen, så att den kan ta beslut.

När en person som tror sig kunna väldigt mycket om aktiemarknaden köper eller säljer en aktie, finns det alltid en annan person på andra sidan affären. Och i nio fall av tio är den personen ännu bättre.

Jan: Och så sitter någon och sätter ihop en egen portfölj med aktier och gör de här besluten. På fikarasten. Men på motsidan i varje transaktion sitter det hundratals högutbildade aktieanalytiker. Och inte ens de klarar att konsekvent slå marknaden.

Oscar: Ja, men precis.

Börsen är ångerns tempel

Jan: Jag brukar säga så här, förutom Andreas Brock på Coeli, han brukar säga att börsen är ångerns tempel. Och jag brukar säga att börsen har en tendens att göra en ödmjuk. Antingen sväljer den en, tuggar en och spottar ut en, så att man aldrig beter sig på marknaden igen, eller så blir man ödmjuk.

Jan: Och till och med Andreas, han säger att det är svårt att göra en analys bättre än andra analytiker. Han säger: "Vi är proffs, vi har gjort det här i 30 år, vi har ett team. Vi klarar sällan att göra en analys på kort sikt bättre än någon annan." Vad han däremot säger, på lång sikt, bortom 12–24 månader, där är marknaden inte lika effektiv. Men på 12 månaders sikt, säger han, så är till och med de som är riktigt duktiga aktieförvaltare överens om att marknaden är effektiv.

Jan: Och sen tänker jag också på när jag pratade med Paolo Sodini, professor på Handelshögskolan. Han som har doktorerat på MIT, gått på Londons handelshögskola. Han sa: "I 95 fall av 100 utgår jag från att den andre är smartare än vad jag är." Som sitter på andra sidan och köper eller säljer en aktie.

Caroline: Ja, att han är smartare.

Har Lysa övervägt en faktortilt?

Jan: Men jag tänker, runda tillbaka där. Faktorinvesteringar, vilket jag upplever att i forskning är det aldrig 100 % konsensus, förutom i fysik, typ. Men inte ens där. Faktorinvesteringar, är det någonting som ni har tänkt? Att ha en faktortilt i Lysa?

Oscar: Absolut är det någonting vi har tittat på. Det finns vissa svårigheter med det. Vårt mål är ju att erbjuda Europas bästa lågkostnadsförvaltning. Och det vill vi göra genom att erbjuda exponering mot olika tillgångsslag, så billigt och så effektivt som möjligt. Jag kan tänka mig att i framtiden är faktorinvesteringar ett av de tillgångsslagen. Men det finns fortfarande vissa problem med att investera effektivt i den typen av fonder. Det finns ett mindre utbud av fonder, de är ofta dyrare. Det är väldigt subjektivt hur respektive förvaltare väljer att implementera faktorer. Och det finns relativt låg transparens i hur det fungerar.

Oscar: Dessutom måste man göra ytterligare ett filosofiskt vägval om man ska investera i faktorinvesteringar. För det man säger med en marknadsportfölj, det är att den här portföljen är optimal för alla. Om vi säger att vi ska ha en value-tilt på Lysas portfölj, då betyder det att det kommer finnas en investerare där ute som ska ta motsidan i den. Alltså ha en growth-tilt, ha en överexponering mot growth. Och det är en kund som inte passar för Lysa. Vi vill skapa en tjänst som är så bred så att den passar för alla. Så att ha en faktortilt innebär att man i princip ska exkludera vissa typer av investerare. Och då måste man vara tydlig med vilken typ av investerare det är vi ska exkludera genom att ha den här tilten.

Caroline: Gud, det har jag faktiskt aldrig ens tänkt på.

Jan: Nej, och då känns det helt plötsligt, som du säger, att det inte blir så enkelt längre heller. Ska man ta ställning till det och börja förstå den biten? Jag hade inte gjort det.

Faktorer som underpresterar i tioårsperioder

Oscar: De senaste 5, 7, 10 åren har ju värdefaktorn till exempel gått skitdåligt.

Jan: Ja, och småbolagsfaktorn gått jättedåligt. Och det är stora tillväxtbolag som har gått jättebra.

Oscar: Och då måste man, som en enkel portföljförvaltare, kunna förklara och ta hänsyn till att en kund som har sagt att de har 10 års horisont kanske råkar ut för någonting i livet som gör att de måste ha pengarna efter 5 år. Om en faktor då har underpresterat under 10 år, men vi tror att på 20 års sikt, eller på 5 år eller 10 år, kommer den överprestera. Ja, men har vi verkligen gjort det som var bäst för den kunden i det tillfället? Hade vi vetat med säkerhet att kunden skulle ha sina pengar i 10 år, ja, men då kanske vi hade gjort det som var bäst. Men när risken alltid finns att en kund behöver pengarna tidigare, då måste vi som portföljförvaltare vara lite försiktiga i vad vi rådger och vad vi ger den kunden.

Jan: Men säg att jag som småsparare vet att det här är mina pensionspengar. Skulle du avråda från en faktortilt, eller skulle du säga "kör på"?

Oscar: I det fallet tycker jag att man absolut kan titta på att ha en liten faktortilt i sin portfölj. Även om man inte har det hos Lysa.

Kvantitativ analys och kvantarnas guldålder

Jan: Jag blev lite glad när jag såg på din LinkedIn-profil att du hade jobbat som kvantitativ analytiker på Brummer. Som kvantare. En kvant. Vi har läst böcker om detta.

Oscar: Ja, precis. Jag tror inte livet är alls lika sexigt som det framstår ibland. Jag kan garantera att det inte är det.

Jan: Nej, men vad var det vi läste? Simma med hajar? Det var en brittisk journalist som hängde i City. Han beskrev mycket, men han beskrev också kvantarna. De som jobbar med matematiska modeller. De har ju blivit lite superstjärnor. Det var väl en period då de var superstjärnor.

Caroline: Varför blev de det egentligen?

Jan: Nej, men för att man gick väl från det här att det var mycket tro och känsla, till att plötsligt kunde man kvantifiera, sätta siffror och sånt. Och då var ofta civilingenjörer, fysiker eller matematiker duktiga på det. Och man var duktig på att utnyttja odds. Och då fick man en edge. Sen skulle jag säga att idag är den edgen kanske inte lika stor, eftersom alla har duktiga kvantar.

Oscar: Jag kan relatera tillbaka till optionshandlarna på golvet. Det var nog säkert så att de var jätteduktiga på enskilda optioner, men när man satte samman portföljer av hundratals eller tusentals optioner, då behöver man matematiska modeller för att hålla reda på dem och veta när man ska köpa och sälja och vilka som är fördelaktigt prissatta och inte. Och där kommer väl en kvantitativ analytiker till hands.

Kvantitativa strategier: Magic Formula och liknande

Jan: Det är också så här mycket diskussion om kvantitativa strategier. Typ Magic Formula av Joel Greenblatt, eller Graham, eller Piotroski, eller vad han heter, F-Score. Vad är din tanke på de här?

Oscar: Är det kvantitativa strategier som beskrivs i de böckerna?

Jan: Ja, men till exempel Magic Formula säger: du ska titta på de här nyckeltalen, du ska sortera bolagen på det här sättet, och sen summerar du de här talen och då får du fram en siffra. Är den siffran över x, så köper du det bolaget. Och så har man tittat att det har överpresterat. Så är det en magisk formel.

Oscar: Det du beskriver är ju en indexfond. Det är precis så en indexfond fungerar, bara att formeln för att sätta ihop en indexfond är väldigt mycket mer simpel. Och likadant, en faktorfond fungerar ju precis på det sättet också, att man har en matematisk formel för att bestämma hur vikten av olika bolag ska se ut i portföljen.

Jan: Ja, fast om jag kommer med invändningen. Vi kan ta ut ett bolag. Jag pratade med en fondförvaltare för något år sedan, om Fingerprint. Och han rattade en svensk indexfond, eller så var han tvungen att ta in stora bolag. Och han var så här: "Jag vill inte ha in skiten i min portfölj, men jag måste." Så då är vi tillbaka lite på excelbladet. Säg Tesla nu. Växer de så att de blir inkluderade i S&P 500, så kommer ju ni få in dem i Lysaportföljen.

Oscar: Så kommer det att bli. Ja.

Jan: Medan här sorterar man ju bort en massa bolag som man tycker: "Nej, men det här bolaget är olönsamt. Bort. Eller det här har inte en omsättningstillväxt."

Oscar: Just det, men man har ju ändå ett regelverk för vilka som ska sorteras in och vilka som ska sorteras bort. Styrkan med ett sådant regelverk är väl snarare att man håller sig till det. Att man har ett regelverk och inte går på känsla, eller helt plötsligt får för sig att Tesla måste in, trots att de bryter mot alla regler i regelverket. Eller får för sig att, nej, nu är Tesla övervärderat, så nu säljer jag av det, trots att det passar in i regelverket. Så på det sättet är väl ett systematiskt arbete med investeringar av godo. Och det är väl kanske därför man har hittat vissa överavkastningar i dem också, för att man faktiskt håller sig till sin strategi över tid.

Jan: Ja, jag brukar, nu kanske jag är helt ute och yrar, men jag tänker ibland att det där måste vara som en diet. Att dieter spelar kanske egentligen inte så stor roll, bara man håller sig till en.

Kan kvantitativ analys slå index?

Jan: Men tror du att man genom kvantitativ analys kan överprestera mot index?

Oscar: Där forskningen har varit entydig, så handlar det om faktorer. Man har hittat ett antal faktorer, nu har det säkert tagits fram hundratals olika faktorer, men det finns en handfull faktorer som man kunnat påvisa över väldigt långa tidscykler, att de har gett en viss överavkastning gentemot marknadsportföljen. Ibland pratar man om hållbarhet som en faktor, men det finns andra studier som visar på att det kanske är en kombination av andra faktorer som är väldigt högt korrelerade med bolag som har ett starkt hållbarhetsarbete och så vidare. Det finns väl delade meningar om huruvida det är en faktor eller inte.

Jan: För det sa ju Sodini också, vill jag minnas, han sa att forskaren sa att "the jury is still out there", på det här med faktorinvesteringar. Man kan inte utesluta att faktorfonderna har gått bra för att de har fått mycket kapital och mycket uppmärksamhet, eller har de gått bra för att de har gått bra, eller är det något underligt?

Oscar: Ja, och sen kan man väl inte heller utesluta att världen förändras över tid. Faktorfonderna baseras ju till stor del på historik, också på en del ekonomisk teori. Men förändras samhällsförhållanden, eller sättet som börser och så vidare är uppbyggda på, då kanske de helt har spelat ut sin roll i framtiden.

Äger Oscar några aktier av känsla?

Caroline: Men får jag fråga dig Oscar, har du själv aktier som du har bara för att du tycker om bolagen? Där det inte beror på någon faktor?

Jan: Precis, är du känslomässig någonstans? Är du någonsin känslomässig? Har du Tesla-aktier? Det var det jag ville komma till.

Oscar: Jag äger inte Tesla-aktier. Jag har inga andra aktier heller i dagsläget. Jag har haft det historiskt, och jag skulle nog absolut kunna tänka mig, om jag hittar ett bolag som jag verkligen brinner för, att investera i det. Helst då på liten skala, om man har en personlig koppling.

Jan: Som vi säger, att man har en lekhink. Där man får hålla på med lite roliga sådana där som bara sätter igång lusten.

Att engagera barn i investeringar

Oscar: Jag tycker också väldigt mycket om synsättet på investeringar, att man ska engagera sina barn genom att köpa bolag som de tycker om.

Jan: Jag har upptäckt ett problem med det där. Vi har ju "månadens aktie" med Freja. Det här har vi inte pratat om. Hennes portfölj, jag lovar, den går dubbelt så bra som vartannat sparande. Jag tror hon är 20 % plus. Även i coronatider.

Caroline: Även i coronatider.

Jan: För hon har ju bara Google, Netflix, Apple. De här företagen som hon känner till. Men problemet var nu så här, att vi hittade någon sån här affär, typ Skånes djurpark. Så hon vill köpa aktier i Skånes djurpark. Jag bara: "Nej, men det går inte." "Varför går det inte att köpa aktier i Skånes djurpark?"

Caroline: Men vad tänkte du då? Att du fick utbilda henne?

Jan: Ja, vi fick prata om det där. Det där att upptäcka att man inte kunde köpa aktier i alla bolag.

Caroline: Nej, precis. Men jag håller med dig, det är skitbra. Och barn är mycket klokare än vad man tror att de fattar.

Jan: Vi började när hon var sex, sju, med det där.

Momentumstrategier

Jan: Men en annan sån här spännande fråga, det är momentumstrategier. Jag upplever också att forskningen är så här, nej, det går inte. Och sen är det sjukt många människor som säger, visst, det går visst då. Men vad är det? Kan du bara säga vad det är? Hur skulle du förklara momentumstrategin?

Oscar: En momentumstrategi handlar om att man köper vinnare och säljer förlorare. Och man implementerar oftast på ett tidsintervall, så man köper eller överviktar de aktier som har gått bra de senaste sex eller nio eller tolv månaderna. Och så säljer man de som har gått dåligt de senaste sex, nio eller tolv månaderna, i förhållande till något index. Eller som ett urval ur ett index.

Jan: Men jag håller med dig. Vad jag läser så är det en rätt kostsam strategi att implementera, för det är mycket handel förknippat med att implementera den.

Oscar: När man har tagit fram de här strategierna, så ser man att de överavkastar innan avgifter, men inte alltid efter. Men då finns det ett företag i USA som heter Dimensional. Vi har investerat i en av deras fonder, och vi tittar på att investera i fler vid tillfälle. De har en, vad jag förstår, intressant approach, för de har inte själva kunnat implementera en sån här strategi där de skapar överavkastning. Men däremot har de implementerat det som en del av sin handel. Så när de får inflöden, så tittar de på hela sin portfölj av deras absolut bredaste fonder, som innehåller 10 000 olika bolag. Och då grupperar de alla bolag i olika grupper med liknande karaktäristik. Och så överviktar de bolag som har gått bra i den gruppen och underviktar bolag som har gått dåligt. Och så gör de det systematiskt över tid, men försöker hålla sig till den här indexviktningen. Så de lyckas implementera en momentumstrategi i likviditetshanteringen, vilket är spännande. Och det tror jag de också har visat på, att de kan skapa en viss typ av överavkastning tack vare att de handlar på just det sättet.

Jan: Ja, spännande. Det visste jag faktiskt inte. För jag vet att det finns en professor i Norge som har forskat mycket på momentum, och han brukar säga att folk ofta missuppfattar en momentumstrategi. Att man tror att det är låg risk, hög avkastning, men att det tvärtom ofta är en låg risk, låg avkastning-strategi som underpresterar i många tidsperioder. Men i nedåtgående perioder kan det finnas en viss överavkastning. Men eftersom börsen långsiktigt går upp, så känns det ooptimalt att ha en strategi som är gjord för att överavkasta nedåt.

Oscar: Det är ju en faktor man har tittat på, i termer av de här olika typerna av faktorer som value–growth eller small–large. Det finns en hel del forskning också som visar på att en kombination av faktorer kan vara lönsam, för att vissa faktorer presterar bättre i vissa marknadsklimat och andra i andra. En kombination med flera faktorer implementerade kan vara bättre än bara en faktor.

Utdelningsstrategier

Jan: Jag tänker så här, nu ska jag måla fan på väggen också. Utdelningsstrategier, det är sånt som har varit på tapeten nu. Kan du inte säga vad det är för någonting?

Oscar: Nej, men det är att du ska köpa bolag som har höga utdelningar och ökande utdelningar.

Caroline: Alltså utdelning till mig som äger aktier, så då får jag någonting varje år för att de har gått med vinst.

Jan: Ja, precis. Det har ju varit väldigt, väldigt populärt. Vad skulle du säga till en sån? Varför ska jag ha en indexfond när jag kan ha ett utdelningsbolag?

Oscar: Ja, man kan vända på det. Varför ska man ha ett utdelningsbolag när man kan ha en indexfond och sälja av lite varje månad för att täcka för sin utdelning? Det är kanske snarare ett tekniskt och psykologiskt problem, att istället för att få en utdelning en gång om året, så säljer man av lite av sin position i den optimala portföljen en gång om året för att få den utdelningen. Man har väl också debatterat huruvida utdelningsaktier skulle kunna vara en sån här faktor. Alltså att det är en konsekvent överavkastande strategi. Men där tror jag att det råder viss tvetydighet om det stämmer, eller om det bara är korrelerat, väldigt korrelerat, har hög samvariation med kvalitetsfaktorn eller värdefaktorn.

Jan: Ja, det är min upplevelse. Sen, okej, nu kommer en liten spya här. För det är de vanligaste argumenten jag får. Och då upplever jag, nu ska jag inte säga att det är generellt för alla, men folk har ofta haft en ganska usel strategi innan, när de har förlorat pengar. Och sen har de gått över till en utdelningsstrategi. Och då går den mycket bättre än den förra strategin. Och då anser de att den är överlägsen.

Jan: Och då är jag så här: okej, men för att du köper utdelningsbolag, vad har du implicit sagt? Jo, du har implicit sagt att du bara kan äga bolag som går med vinst. För annars kan ju inte bolaget dela ut en utdelning. Och bara genom att du sorterar bort olönsamma bolag, alltså bolag som inte går med vinst, så har du fått en överavkastning mot andra strategier, där du har haft förhoppningsbolag. Jag har inte hittat någon studie som säger att en utdelningsstrategi är bättre än någon annan.

Caroline: Nej. Men har inte vi pratat om det här med utdelning, att det också kan vara en dålig grej? Att bolagen hela tiden måste gå med vinst för att de ska dela ut. Och då tar man inte hänsyn till andra saker som behöver ses till i bolaget. Att man behöver lägga pengar på utveckling, eller vad det nu kan vara.

När utdelning blir ett problem för bolaget

Jan: Ja, om vi pratar där med företag. Som att driva företag, då brukar jag säga att man är en ganska okreativ företagsledning om man måste dela ut sina pengar. För det betyder att man inte vet något bra sätt att föröka värdet på dem internt. Undantag, jag sa det här till Andreas och Henrik på Coeli, och då fick jag bannor. Han sa: rätt, förutom om det är ett stort bolag i en mogen bransch där det inte finns tillväxtmöjligheter. Alltså typ Home Depot. De har saturerat sin marknad. Så de kan inte växa mer, och då är det rimligt.

Caroline: Men någon som inte ger utdelning, utan som bara växer, det är väl Amazon?

Jan: Ja, Amazon är ett jättebra exempel. Där vet de vad de ska göra med sina pengar.

Caroline: Bra.

Direktinvesteringar i aktier

Jan: Direktinvesteringar i aktier. Har vi pratat om det?

Caroline: Nu? Nyss?

Jan: Ja, det har vi väl inte? Direktinvesteringar.

Caroline: Vad tänker du då? Vad är det för något? Är det när man bara köper en aktie?

Jan: Ja, precis.

Caroline: Ja, vi hoppar den. Vi har pratat om den.

Beteendemisstag kostar mer än volatiliteten

Jan: Jag har en tes. Det finns ingen studie eller någonting sådant. Men jag påstår helt ovetenskapligt att människor förlorar nästan lika mycket eller mer pengar på beteendemisstag än på marknadens volatilitet. Att det kostar mer att jag är dum i huvudet än vad marknaden är dum mot mig. Att jag beter mig dåligt mot mina pengar, att jag tar ut dem när jag inte skulle gjort det. Vad tänker du?

Oscar: Jag tror det kan vara alldeles sant. Vi kan se det i vår data, att psykologin spelar människor ett spratt, och att det finns investerare som tar ut sina pengar nära botten, eller omviktar nära botten till alldeles för mycket räntor och missar uppgången. Jag har också läst i någon krönika, tror jag att det var, om någon fondförvaltare i USA som hade presterat över 10 % per år i många, många år. Men genomsnittsinvesteraren låg inte plus för det, för de hade missat uppgångarna och varit med på nedgångarna i den fonden. För att de själva hade köpt och sålt andelar.

Jan: Jag tror att det är Peter Lynch och Magellan.

Oscar: Magellan, ja.

Jan: Han hade en fond som gjorde 28 % om året i typ 13 år. Och jag tror att det slutade med att om de hade investerat 100 kronor 1977, så när han stängde 1990, då hade du haft 28 gånger pengarna. Men den genomsnittliga investeraren förlorade pengar i fonden. Vilket är en bedrift.

Oscar: Ja, och det är därför Warren Buffetts buy and hold-strategi kanske har funkat så oerhört bra. Man gör inte de psykologiska missarna och säljer på botten eller agerar stressat.

Hundraårsportföljen och recency bias

Jan: Ja, en annan sån här grej som jag har tänkt på. Vi hade ett avsnitt här för många veckor sedan när vi pratade om den här papern, skulle man väl kalla allegory, hundraårsportföljen. Frågan var, hur ska man placera sina pengar i hundra år? Och där argumenterar författaren, det här företaget som är en partsinlaga, för de säljer den typen av produkt, ska sägas. Men de argumenterar för att vi har något som de kallar för "recency bias". Det vill säga att de säger att, okej, vi tittar på aktier och pratar om aktier som det stora huvudtillgångsslaget. Men det är för att det har gått upp de senaste 50 åren. Tittar vi på längre tidshorisonter, så har inte aktier gått lika bra. Att det fanns ett decennium då aktier var flat. Hur tänker du?

Oscar: Jag tycker det är en jättespännande infallsvinkel. Och sen kan man fundera på vad som är mest representativt för de kommande 50 åren. Är det de senaste 50 åren, eller de 50 åren innan? Det kanske inte är någon av dem egentligen som kommer vara mest representativt. Men i det pappret går de igenom lite olika cykler som en ekonomi kan gå igenom, som handlar om inflation och tillväxt och deflation och recession och så vidare. Det är en intressant artikel ur det perspektivet att man kan sätta ihop en portfölj ganska likt den här allvädersportföljen, skulle jag tro, eller RikaTillsammans-portföljen, som ska klara av flera olika typer av marknadsklimat och inte kanske bara ge mest avkastning på lång sikt. Och det är väl det de försöker göra, att hitta en portfölj som ger stadig avkastning, men kontinuerligt i alla marknadsklimat, och på så sätt kanske få en överavkastning på väldigt, väldigt lång tid.

Hur vet vi att aktier är vägen framåt?

Jan: För jag tänker att när vi pratar, så är det ju, låt oss uttrycka det som en rädsla. Hos er säger vi så här, matar jag in att jag har en lång tidshorisont och så vidare, så får jag en hög aktieexponering. Och kan man inte argumentera på samma sätt: hur vet vi att aktier kommer ha en framtid? Nu målar jag fan på väggen. Hur vet jag att det här är den optimala vägen framåt?

Oscar: Jag ser det nästan som en samhällsekonomisk eller mänsklig fråga. Det känns som det absolut troligaste sättet som vi kommer bygga vårt samhälle på om 50 och om 100 år, att vi kommer vara engagerade i företagande. Det kommer finnas industrier som producerar saker, även om de består av mer robotar än människor kanske. I vissa fall kommer företag och industrier producera saker, och människor kommer konsumera saker. Och det gör det väl rätt naturligt att man vill ta del av den värdetillväxt som skapas i de företagen.

Att satsa på aktier, det är att satsa på mänsklig kreativitet och den mänskliga viljan att växa.

Oscar: Vi har en filosofi på Lysa, att vi helst bara investerar i tillgångar som ger en naturlig avkastning. På aktiesidan är det utdelningar och värdeökning, och på räntesidan är det kupongåterbetalningar. Så det finns en naturlig förväntad positiv avkastning i de tillgångsslagen. I många andra tillgångsslag finns det ingen naturlig förväntad avkastning. Däremot kan de ha diversifierande egenskaper.

Jan: Det kan vara guld då till exempel.

Oscar: Exakt, guld eller råvaror, eller som de diskuterade i det här pappret, volatilitetsstrategier eller trendföljande strategier. Och då kanske det inte finns någon naturlig avkastning, men man kan påvisa överavkastning om man är duktig, eller om man kombinerar med andra tillgångar för att få en diversifiering. Men vi vill helst äga tillgångar som har en positiv förväntad avkastning.

Jan: Jag tycker det är ett jättebra svar, det här med naturlig avkastning. För jag brukar ibland tänka så här, när jag börjar vela, så tänker jag: att satsa mot aktier, det är att satsa mot mänsklig kreativitet eller mänskliga viljan att växa. Så jag håller med.

Guld i portföljen

Jan: Jag tänker däremot, vi har fått jättemycket frågor här kring andra tillgångsslag. Guld är ju det mest uppenbara.

Caroline: Kärt barn.

Jan: Ja, precis. Om vi tar så här, hur tänker du kring guld? Och sen tar vi, hur tänker Lysa kring guld?

Oscar: Ja, det är väl bra att jag får börja personligen. Jag har själv inget guld i min portfölj, men det betyder inte att jag tycker att det inte hör hemma i en portfölj. För det finns absolut vissa investerare, små och stora, som kan ha ett behov av att ha den typen av tillgång i sin portfölj. Och rent portföljkonstruktionsmässigt bidrar det ju med diversifierande aspekter. Det samvarierar inte så kraftigt med aktier och räntor, så att det kan hålla nere volatiliteten eller risken i en portfölj över vissa tidsperioder. Så jag är ingen fundamentalist åt något håll. Jag har inte alla mina besparingar i guld, men jag utesluter det inte heller.

Jan: De är sköna, de som har alla sina besparingar i guld. De brukar ofta komma med ett annat paket med typ folie och konserver och bunkrar.

Caroline: Ja, vad skönt.

Jan: Hur går resonemangen på Lysa då?

Oscar: Jo, men vi har i dagsläget valt att inte ha guld i portföljen, och det beror på, som jag sa tidigare, att vi tycker det är viktigt att de tillgångsslag vi investerar i har en positiv förväntad avkastning. Guld förökar inte sig själv, utan det är en konstant mängd guld som finns. Vi skulle kunna tänka oss att göra avsteg från den grundsynen, men då måste mycket annat falla på plats vad gäller avgifter, tillgång till att handla och sättet man kan handla på. Vi är allmänt skeptiska mot derivat och syntetiskt replikerande produkter, och därför kanske det skulle vara fysiskt guld som är mest relevant. I dagsläget finns det inget sätt där vi tycker att vi på ett kostnadseffektivt och praktiskt lösbart sätt kan investera i guld i den typen av produkt vi har. Så därför har det ingen plats i Lysas portfölj.

Oscar: Men det betyder ju inte att en investerare inte ska ha guld, och en annan lösning skulle kunna vara att man har guld på någon annan plattform, men gör det separat. Eller med hjälp av aggregatorer, som börjar bli populära på finansmarknaden, där man kan se tillgångar på olika depåer i en samlad vy. Att man skulle kunna få en portföljsammanställning på det sättet.

Jan: Så gör ju vi. Vi har ju majoriteten av våra pengar hos er, och sen försöker jag hålla mellan 5 och 10 % guld.

Finanskrisen 2008 och syntetiska derivat

Caroline: Men får jag bara flika in en fråga här. Den kanske i och för sig är en stor fråga. Du nämnde sådana här syntetiska derivat och sånt. Men vad gjorde du 2008 när finanskrisen kom? Kommer du ihåg vad du tänkte kring de här... Det var väl derivat, var det inte det? Någon typ av subprime.

Jan: Ja, lån.

Caroline: Men vad tänkte du då kring vad man hade gjort? Förstod du?

Oscar: Ja, jag fattar varför det gick åt skogen. 2008 läste jag fortfarande på Linköpings universitet. Jag tror att jag inte såg den perioden ur en investerares ögon, utan snarare ur en students ögon, med viss förundran. Jag följde den händelseutvecklingen med spänning, men jag var ju långt ifrån färdigutbildad. Det tog mig lång tid att sätta mig in i hur det fungerade och vad det var som ledde till det. Jag tror att jag inte var så snabbfotad och hade nog inte reagerat.

Insikter från coronavåren 2020

Jan: Men om vi fortsätter på den tråden som Caroline öppnade här. Vad är din stora insikt, personligen och på Lysa, från den här våren? För vi har ändå sett en volatilitet nu i år som vi inte har sett på många år.

Oscar: Absolut. Det har varit en väldigt intressant vår att jobba i finansbranschen, tycker jag. Jag tror den stora insikten privat är att man mår bättre av att inte titta på sin portfölj varje dag. Det ser man speciellt nu när man loggar in igen och ser att man inte har förlorat så jättemycket, utan det var en väldigt kraftig och snabb dipp som återhämtar sig till stor del. Så det är väl en insikt privat.

Man mår bättre av att inte titta på sin portfölj varje dag.

Oscar: Och den andra insikten, kanske lite mer professionellt, är väl att man inte ska ta tillväxt för givet, eller man måste planera för väldigt många olika typer av scenarion. Och det finns ett stort värde i att erbjuda en tjänst som fungerar i stressade scenarion, som inte bryter samman och som kan fortsätta att fungera och ge avkastning senare, även efter ett stressat scenario.

Jan: Hur funkar det då? Är det något annat än hur Lysa ser ut idag?

Oscar: Nej, jag tycker att vi har hanterat det bra, men vi hade en lite stökigare period när vi var tvungna att stänga en av våra fonder. Det är ett scenario som, även om det kanske inte är troligt att exakt samma sak händer igen, måste vi jobba aktivt för att det inte ska hända igen. Även om marknaden reagerar likadant, eller om underliggande fonder stänger, så vill vi kunna erbjuda våra kunder möjlighet att alltid ta ut sina pengar. Så det är väl en insikt, att man inte kan planera för allt, men man ska vara förberedd och alltid ha en plan B och en plan C.

Jan: Jag tänker att vi ska prata om det i nästa avsnitt, vad som hände med fonderna.

Reala tillgångar: fastigheter

Jan: Men guld har vi pratat om. Alla tillgångsslag. Råvaror eller reala tillgångar. Alltså fastigheter, skog, sådant.

Oscar: Fastigheter kan absolut kvalificera in sig som ett tillgångsslag som kan ge en förväntad avkastning över tid, med hyresintäkter eller liknande. Fastigheter har andra svårigheter. Dels kan det vara svårt för en investerare att komma åt fastigheter på ett diversifierat sätt. Vi har inte möjlighet att köpa en fastighet i Strängnäs.

Jan: Men jag tänker så här, privatperson. Bortsett från fastigheter vi har på, för precis som du säger, jag upplever att det inte går att köpa några bra. Det finns kanske Länsförsäkringars fastighetsfond på sin höjd. Men jag vet att utomlands finns det ju REIT-fonder. Sådana här Real Estate Investment Trusts. Men de kan vi inte köpa som privatsparare. Men ni hade ju kunnat köpa dem.

Oscar: Vi hade säkert absolut kunnat köpa dem. Vi har inte lagt ner enormt mycket tid på att utreda hur vi skulle gå tillväga för att köpa. Det finns både fonder och ETF:er. Det skulle säkert vara möjligt. Vi tycker inte att det passar in i någon av våra nuvarande produkter, som en aktiefond eller en räntefond, utan det skulle vara ett ytterligare tillgångsslag som vi skulle titta på i framtiden. Däremot ser jag andra svårigheter, med att många svenskar är väldigt kraftigt exponerade mot bostadsmarknaden. Även om man inte exponeras mot hyresfastigheter, så är man det genom att man äger sitt hem och kanske har det belånat till och med. Det ställer väldigt stora krav på oss som portföljförvaltare, att säkerställa att vi ger fastighetsexponering till någon som verkligen behöver det, eller där det faktiskt spelar roll för den totala portföljens värdeutveckling och risk.

Caroline: Hur tar man reda på det egentligen?

Oscar: Det kan man göra genom att fråga sina kunder, men då måste man kanske gå steget längre för att säkerställa att man svarar korrekt på frågorna kring exakt värdering, och uppdatera det över tid. Det finns andra svårigheter, men det är ett intressant tillgångsslag.

Råvaror

Jan: Bra. Råvaror. Det finns ju andra fondrobotar som har valt att ha råvaror. Vad är det för slags råvaror? Är det som koppar?

Oscar: Ja, ofta är det en korg av råvaror. Det är allt möjligt, från majs till olja, till gas, till guld, till silver, till you name it.

Caroline: Alltså, man kan inte ens välja vilken.

Oscar: Jo, det skulle man säkert kunna om man vill göra det, men ofta pratar vi om index. Att du vill äga en riktad korg mot det tillgångsslaget, för annars blir det återigen det här: "Nej, men jag tror att kaffebönor kommer gå bra i år för att Brasilien hade dåligt med regn." Råvaror har ju inte heller någon positiv förväntad avkastning, utan snarare en kostnad förknippad med att hålla en råvara, om man ska lagra och förvara den. Dessutom är ofta de produkter som finns som investerar i råvaror relativt dyra i förhållande till aktieexponering. Och därtill är det många, åtminstone på den internationella marknaden, produkter som investerar i råvaror som gör det via terminer och olika typer av derivat. Samlat ser vi de här olika komponenterna som negativa, för att vi skulle vilja investera och ha en råvaruexponering i vår portfölj.

Ren strategi mot egen anpassning

Jan: Men jag har inte hört den här typen av argumentation från er innan, men nu har jag bara en känsla, så du får rätta. Jag kan till exempel ibland tycka att jag lägger till guld i våra portföljer för att minska volatiliteten. Och egentligen är jag inte ute efter att vinstmaximera. Och jag behöver inte ta hänsyn till någon annan situation, för jag vet ju min egen situation. Kan man argumentera för att vad ni säger är så här: okej, nej, men vi vill ha en så ren strategi som möjligt, utan massa komplexiteter, som passar så många som möjligt? Och kanske egentligen också, i och med den här stora exponeringen mot aktier, att det egentligen också är en strategi som över tid förmodligen kommer ge en högre avkastning än till exempel min strategi?

Oscar: Ja, absolut. Det tror jag. Nu tror jag att råvaror som tillgångsslag ofta är relativt riskfyllt och volatilt. Så över tid, även om det inte finns en förväntad avkastning, så under perioder kan man nog få väldigt hög avkastning om man investerar just i råvaror. Men då gäller det att tajma den perioden och veta vilken råvara man ska investera i, och när. Och då kanske det är aktiva förvaltare som gör det här. Och det är inte vi intresserade av. Men jag lutar också åt att aktier är det tillgångsslag som har högst potentiell framtida avkastning på lång sikt. Och därför ska en långsiktig portfölj ha väldigt stor andel aktier.

Aktieandel och ombalansering

Oscar: Personligen har jag, även om jag sparar på lång sikt, 90 % aktier och 10 % räntor, för att kunna ta del av den här ombalanseringseffekten som vi har implementerat på vår plattform.

Jan: Säg någonting mer om den. För det där är också intressant. Det är också en vanlig invändning att få, så här: "Man ska ha 100 % aktier." Och jag är så här, jag har sällan mer än 90 % aktier i en portfölj. Tittar vi på helheten, så tror jag att vi ligger på 60 % aktier, över alla våra investeringar. Och tittar man på många proffs som har varit länge i gamet, så har de ju sällan 100 % aktier. Warren Buffett har inte 100 % aktier. Ray Dalio har ju, det är till och med att många av dem pratar om att man inte ska ha en aktieandel över 50 %. Vad tänker du?

Oscar: Det är många som investerar på väldigt lång sikt som har en strategi som handlar om att minimera förluster snarare än att maximera avkastning. Och som Warren Buffett, som har ett försäkringsbolag som genererar intäkter på sidan, så kanske det är viktigare att inte förlora de pengarna som man tjänar på andra sätt, men att de ger lite avkastning över tid om man är långsiktig. Som privatsparare handlar det väldigt mycket om att känna sig själv och veta sin tidshorisont. Så att man inte har en risknivå som är alldeles för hög, om man behöver ta ut pengarna i förtid, eller om man behöver ta ut pengar tidigare än man hade ställt in på.

Lurar vi oss själva om vår risktolerans?

Jan: Men skulle du säga, för jag skulle nog ibland till och med säga att det här är ett misstag som sparare gör, att man har för hög aktieexponering. Att man lurar sig själv kring sin egen risktolerans, att man tror att man har en högre risktolerans än man har, man tror att man har en längre tidshorisont än vad man har. Och sen tror jag att man upplever aktiemarknaden lite som en bettingmarknad. Vilket man såg nu, det har vi inte pratat om, men Robinhood, som är en sån här amerikansk typ som Avanza. De har ju fått över 3 miljoner nya sparare under corona. Och direkt kunde de se att det var de som, när all sportbetting tog slut, flyttade till aktier. Och många av dem, det har aldrig varit så mycket TikTok-videos och sånt, om hur folk daytradar Tesla. Att man har förflyttat det. Det är liksom det här spänningssökandet. Skulle du hålla med om den analysen, medan professionella investerare är så här: ja, det är kanske viktigare att ha en bra långsiktig avkastning, och viktigare att kanske inte förlora de pengarna, än att jag ska bli rikast i världen?

Oscar: Det tror jag absolut. Att om man rannsakar sig själv, så är det nog ofta viktigare att man faktiskt får en 80 % optimal, eller 70 % optimal, framtida avkastning än att förlora pengarna. Sen vet inte jag om det stämmer att man ska vikta ner sin aktiedel, för det finns ju väldigt många andra delar av livet. Man har ju ett jobb och ett humankapital som tickar in en lön varje månad, och man kanske har ett sparkonto. Man har pensionssparande, förutom premiepensionen som man kanske har placerat i någon typ av aktiefond eller liknande, så finns det en statlig pension som är ganska tungt investerad i räntebärande instrument. Så ser man på helheten, så tror jag att det finns utrymme för unga individer att ta ganska mycket aktierisk, om man är långsiktig.

Hur ung är ung? Och belåning

Jan: Jag har läst någon forskningsrapport att en "ung individ" var man upp till 55. Håller du med om det?

Oscar: Jag tycker det låter lite långt.

Jan: Jag tänker så här, även om man är 55...

Oscar: För då har du 10 år kvar till pensionen.

Jan: Ja, fast du har ju 30 år livslängd kvar.

Oscar: Ja. Jo, det stämmer ju.

Jan: Det finns ju viss forskning som är lite kontroversiell, som säger att är du typ 20–30, då ska du till och med belåna dig. För att, som du säger, tar man hänsyn till humankapitalet, så även om du belånar dig med 100–200 %, så kommer du ändå inte ta den risk du borde ta på den långa tidsperioden.

Oscar: Nej, och är man 20, då har man ju möjlighet att bygga upp ett stort kapital, även om man förbrukar hela kapitalet mer än en gång. Om man förbrukar hela kapitalet och förlorar allt när man är 25, då kan man börja om. Och kanske ändå komma före vissa individer som har studerat länge eller liknande och har stora skulder till CSN.

Jan: Ja.

Hur ser livet ut för en råvaruhandlare?

Caroline: Jag vet att du ville någonting här nu, men får jag bara ta en kortis? Jag blir liksom aldrig riktigt klok på hur människor som jobbar med råvaror, vad är det för liv? Jag får för min inre syn att de är i verkligheten. De vet att där i Brasilien var det så. De har kontakt med verkligheten och är ute på fältet. Och det är de inte, naturligtvis, utan de går på faktorer. De får ju in data till sina skärmar som de kan titta på. Och vad det nu är för data, det vet inte jag, om det är väder eller om det är pris på kvicksilver, och då går guldet upp. Eller whatever.

Jan: Får jag börja med att svara, så får du komplettera sen. I Nassim Talebs bok har han en rolig historia, där han skriver att en av de bästa råvaruhandlarna i New York under 80- eller 90-talet, han höll på med green lumber. Grönt virke. Och när Taleb intervjuar honom, frågar han: vad betyder green lumber? Och han hade ingen aning. Han trodde att det var virke som var målat grönt. Men vad det visade sig vara, det var virke som var otorkat. Och det var därför det kallades för grönt. Och då visade han ju också att du behöver många gånger inte veta så himla mycket om det du handlar med.

Jan: Och tvärtom, det var många som sa, när första Irakkriget kom i början av 90-talet, så var det vissa människor som hade hela war rooms, så de visste allt om Irak och Baathpartiet och hela det här. Och alla spekulerade i att när kriget börjar, då kommer ju oljan rusa i världen. Och då illustrerar han en handlare som hette Fat Tony, som var så här: nej, jag tror nog alla har fel om det. Man har ju redan prisat in att oljepriset kommer öka. Och mycket riktigt, vad som hände när Irakkriget började, så sjönk oljepriset. Så alla som var så sjukt mycket insatta. När du har 100 000 människor som är sjukt smarta och försöker lösa samma problem, så kommer de lösa det på samma sätt. Och därmed har marknaden redan tagit hänsyn till det.

Caroline: Ja, och då får man tänka tvärtom, eller annorlunda på något vis.

Jan: Precis. Jag vet inte om du håller med?

Oscar: Jo, men jag håller med. Det är nog mycket riktigt. Tyvärr känner jag ingen råvaruhandlare. Det hade varit intressant.

Caroline: Nej, det hade varit kul att veta. För jag får ju för mig att det är en äventyrare, men det är det ju inte.

Oscar: Nej, det tror jag inte.

Caroline: Det är någon som sitter med sin slips.

Den fysiska leveransen och negativt oljepris

Jan: Jag skulle säga att det är stor skillnad med råvaror, för jag har känt några som har jobbat med det där med terminer. Och de säger: den stora pressen du har som råvaruhandlare, det är det som hände nu i våras med olja, det är att det är en riktig råvara. Och handlar du med terminer, så har du en fysisk leverans. Får du inte din termin såld, alltså din råvara såld, ja då kan de ringa, som de gjorde till honom: "Du, vi har hundra tågvagnar med majs på väg in i New Yorks hamn. Var vill du att vi ska ställa dem?"

Caroline: Gud, så dyrt!

Jan: Att veta att du har helt andra problem. Och det är ju anledningen till att...

Caroline: Det är äventyrare. Det är därför jag tror att det är äventyrare.

Jan: Och det är därför till exempel oljepriset under 2020 var negativt. Att du fick betalt för att... Det fanns ingenstans att förvara. All förvaring var slut. Alla rör var fulla, alla tankfartyg var hyrda, alla depåer var fyllda.

Caroline: Var det också för att oljekonsumtionen hade sjunkit?

Jan: Ja, produktionen och allt sjönk. Det är därför, när han berättar det, så rör jag inte... För jag tänker, vi tänker oss att vi sitter med 300 ton koppar. "Var vill du att vi ska ställa det?"

Avrundning: vilken invändning mot index är svårast?

Jan: Jag tänker vi ska runda av här, sista frågorna. Vi är ju båda två stora fans när det gäller index, passiv förvaltning. Vilken invändning tycker du är svårast att bemöta när det gäller passiv förvaltning? När är du lite rädd om jag får den här frågan?

Oscar: Jag vet inte om jag blir rädd för någon fråga, men däremot tycker jag att det är väldigt intressant att diskutera, var finns brytgränsen när det blir för mycket kapital investerat i indexfonder? Man kan ju tänka sig, om man inte tänker så djupt på frågan, ett scenario när alla bara investerar i index. Och sen blir det omöjligt att särskilja när ett bolag ska bli mer värt än ett annat, och alla kommer ha samma relativa vikt i det här indexet för alltid och bara tuffa på.

Oscar: Men någonstans inser man då att om alla skulle investera i index och det inte skulle finnas någon aktiv förvaltare eller någon annan strategi, så finns det utrymme för någon individ att få en överavkastning. Att hitta, nej, men just det där bolaget är lite fel i indexet. Det borde hoppa upp två steg, och det där bolaget borde hoppa ner. De sköter sig inte, eller de kommer ha en sämre vinst nästa år relativt. Och sen tillkommer det någon aktiv förvaltare, och så tillkommer det någon till, och så visar det sig att den ena hade rätt och den andra hade fel. Och hur stor del av den totala tillgångsmassan där ute behöver vara aktivt förvaltad för att balansera ett index? Det tycker jag är en väldigt intressant frågeställning som jag tror inte finns något svar på. Men man inser att det behövs nog någon som inte investerar i index.

Jan: Jag brukar få den frågan, "hatar du aktiva förvaltare?". Jag bara, nej, jag älskar dem, för om de inte funnits hade inte jag kunnat investera i index.

Oscar: Exakt.

Jan: Och sen brukar jag tänka, när någon alltid säger "men tänk om alla", då brukar jag tänka så här: det fanns en snubbe för två tusen år sedan, som har hållit på i en organisation och värvat folk i två tusen år. Och det är fortfarande bara typ 40 % av världen som är kristna. Så att, nej. Så den frågan är inte så...

Oscar: Nej, jag tycker inte det. Men jag håller med om att, teoretiskt sett, alla kan inte investera i index. Men det kommer inte hända, för då blir det andra felprissättningar.

Höga värderingar och låg förväntad avkastning

Jan: Bra. Alltså en fråga som jag tycker är tuff, det är när man tittar statistiskt, för vi gillar ju att kvantifiera saker. Och så tittar jag så här: värderingarna är liksom höga, och tittar man på historiska snitt, så tittar man till exempel på den förväntade avkastningen på amerikanska börsen de kommande 10 åren. Den är ju inte jättehög. Det tycker jag är en ganska jobbig fråga att svara på. Hur kan jag motivera mig själv att investera mycket vid en sådan hög värdering, när den förväntade avkastningen kanske bara är 2 % om året? Vad tänker du?

Oscar: Det är såklart en svår fråga, och då måste man ju ställa sig frågan, vad är rätt värdering? Ja, men är det rätt, och vad ska jag göra annars? Ska jag undvika att investera och spara? Ska jag konsumera alla mina pengar istället? Och jag brukar ofta landa i att det bästa alternativet ändå är att investera, även om den förväntade avkastningen är lägre än ett historiskt snitt. För den kommer ändå vara positiv.

Jan: Ja. Bra.

Snabba frågor: hur placerar Oscar själv?

Jan: Jag tänker några snabba frågor. Här får du säga "vet du", så klipper vi bort dig i så fall, annars. Hur har du placerat PPM?

Oscar: AP7 SÅFA i så fall.

Jan: Ja, inte jätteförvånansvärt. Tjänstepension, hur placerar du den?

Oscar: Den är placerad i aktier och räntefonder.

Jan: Ja. Globala indexfonder, eller ingen hälsofond eller ny teknik-fond?

Oscar: Ingen ny teknik-fond.

Jan: Är du säker?

Oscar: Nej, bara globala indexfonder.

Jan: När du analyserar en fond, vad tittar du på, hur gör du?

Oscar: Jag tittar först och främst på storlek på det förvaltade kapitalet och avgiften. Jag vill säkerställa att avgiften är låg.

Jan: Och vad är en låg avgift för dig?

Oscar: Det beror helt på marknad, men om man tittar på amerikanska börsen, så ligger det någonstans mellan 5 och 10 baspunkter. Gärna närmare 5. Jag tittar på om den är fysiskt eller syntetiskt replikerad, alltså om den äger innehaven eller köper via derivat.

Jan: Och det är mycket bättre att äga dem. Man vill inte ha en syntetisk fond.

Oscar: Nej, exakt. Och även om det finns viss motpartsexponering även i fysiskt replikerande fonder, de kan använda sig av viss aktieutlåning och de kanske använder derivat för att sköta likviditet i fonden, så tycker vi att det är mycket bättre att äga den fysiskt replikerande.

Vilka fondleverantörer Lysa litar på

Oscar: Sen i början tittade jag väldigt mycket på vem, eller vilken typ av företag, som skapade den här fonden. Sen kommer man rätt snabbt fram till, när man har lärt sig branschen, att det finns en handfull, eller kanske uppåt ett 20-tal stora förvaltare som gör det här.

Jan: Det är väldigt bra. Vilka, kan vi inte säga? Blackrock, Vanguard?

Oscar: Lyxor är duktiga. Société Générales gamla fondhus. Xtrackers, som är Deutsche Banks ETF-leverantör. Sen på svenska marknaden har vi ju Öhman och SPP som är väldigt duktiga. Det finns säkert andra mindre fondhus som är väldigt duktiga, men vi vill investera i en leverantör som har ett stort förvaltat kapital, så vi förstår att det finns andra kunder. Och låga transaktionsavgifter i förhållande till avgiften. Det brukar man ju se ibland på Avanza, att förvaltningsavgiften skiljer sig från den totala avgiften.

Oscar: Sen tittar vi en del på skattesituationen för den underliggande fonden. Det är extra viktigt för amerikanska fonder, eftersom det är så stor del av en global indexportfölj. Då finns det vissa länder som har bra dubbelbeskattningsavtal med USA. Luxemburg är inte ett av dem. Irland är bättre. Sverige är nog relativt bra. Finland också.

Jan: Och jag fick det här från en sån här FATCA, där jag känner en specialist på FATCA. Så han var så här: Irland, Sverige, Finland.

Caroline: FATCA, vad är det?

Jan: Amerikansk lagstiftning om skatt.

Caroline: Okej.

Vad investerar Oscar aldrig i?

Jan: Är det någonting du inte skulle investera i själv?

Oscar: Jag skulle hålla mig från att investera i saker som jag absolut inte förstår.

Jan: Berätta, vad kan det vara en sån här grej som du inte förstår?

Oscar: Jag har svårt att intuitivt förstå vissa strukturerade produkter. Där man konstruerar en produkt som ska ha en begränsad nedsida men en optimal uppsida i vissa förhållanden. Men då drar jag alltid öronen åt mig och tänker att den där begränsade nedsidan, det är ungefär där man kommer landa. Man kommer förlora kanske de pengarna man satt in. Det är det man kan förlora. Så den typen av instrument håller jag mig ifrån. Sen är jag inte så spekulativ av mig, så jag håller mig ifrån hävstångsprodukter och optioner också.

Vad är sant för dig som nästan ingen håller med om?

Jan: Vad är sant för dig som nästan ingen annan håller med dig om? Det kan vara vad som helst. Det behöver inte vara ekonomi. När du hamnar i diskussioner med andra i finansbranschen, vad brukar det vara när ni blir oense?

Oscar: Det här kanske är kontroversiellt, men det som är sant för mig är att när man pratar hållbarhet, så brukar jag alltid vilja fundera först på vad jag kan göra på konsumtionssidan, innan jag funderar på vad jag ska göra på investeringssidan. Jag tycker att det är svårt från en privatpersons perspektiv att säga att jag ska avhålla mig från att investera i bolag som producerar tobak eller alkohol. Men på lördagar går jag till Systemet och köper en flaska vin och njuter av den till maten. Det finns många som snusar eller röker också. Ur det perspektivet tycker jag att det finns vissa saker som vi som mänsklighet kan komma överens om att det inte är bra, det de företagen gör. Det finns vissa företag som också beter sig väldigt dåligt, och de tycker man ska exkludera. Men sen när man kommer in i nitty-gritty, så tycker jag det är spännande att diskutera. Hur kan jag som privatperson förändra mitt konsumtionsbeteende, snarare än att förändra mitt investeringsbeteende? Men givetvis landar jag alltid i att man ska göra båda.

Jan: Ja, precis. Det är spännande, vi kanske ska prata om det lite i nästa avsnitt också. Forskningen är inte helt entydig på just det här med hur stor påverkan hållbarheten har. I vissa studier sägs det att det är bättre att ha någon hygiennivå. Men sen är det bättre att lägga extra pengar i välgörenhetsorganisationer eller andra.

Tack och vi ses om 20 minuter

Jan: Bra. Jag tänker egentligen att normalt sett brukar vi avsluta så här: "Skulle du vilja komma tillbaka?" Men jag tänker att i det här fallet kommer vi göra det om 20 minuter igen. Då kommer vi prata mycket mer om Lysa och läsarfrågor. Ett fantastiskt stort tack för den här en och en halva timmen, Oscar.

Oscar: Tack för att jag fick komma första gången.

Jan: Precis.