Sparande är klurigt: Inflationen upp men guld och silver ned…

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. En börskrasch som möjlighet
2. Välkommen tillbaka, Erik Strand
3. De två megatrenderna bakom AUAG
4. Tre fonder: Silver Bullet, Precious Green och ESG-X
5. Precious Green och en modern 60/40-portfölj
6. Var är vi ekonomiskt just nu?
7. Måste det göra ont?
8. Den perfekta stormen
9. Inflation, räntor och guldpriset som inte rört sig
10. Vad är inflation, och varför vill vi ha den?
11. Är inflationen verkligen ett problem?
12. Om man fick fixa systemet
13. Bolån, bostadspriser och inflation
14. Läsarfråga: största överraskningen 2021
15. Hur litar man på sin egen tes?
16. Hur spelar man försvar?
17. Att bli sin egen och äga sina beslut
18. Läsarfråga: pensionärsportfölj och stay rich-fasen
19. Hur mycket guld ska man ha?
20. Guld som kontracykliskt och likvid tillgång
21. Läsarfråga: guld- och silverpriset just nu
22. Läsarfråga: Silver Bullets utveckling i år
23. Tacksamhet för stabila investerare
24. Läsarfrågor: centralbankernas obligationer och guldreserver
25. Läsarfråga: bitcoin och blockkedjor
26. Läsarfråga: kärnkraft och förnybar energi
27. ESG: det som behövs, inte det som låter bra
28. Läsarfråga: Eriks guilty pleasure
29. Läsarfråga: dåliga råd och att äga sina beslut
30. Avrundning och dialog med communityn

En börskrasch som möjlighet

Caroline: Det är en av de sakerna som jag älskar med dig, Erik, för du ser inte en börskrasch som något enbart negativt. Tvärtom kan det vara något som är väldigt bra för den som är i början av sin sparkarriär, eller den som helt enkelt är förberedd.

Jan: Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Idag är det dags för avsnitt 236, och detta är en intervju med fondförvaltaren Erik Strand på AUAG Fonder.

Jan: Erik är en av våra mest populära gäster. Jag brukar alltid säga att när man har träffat Erik så är man alltid lite klokare, man har alltid fått lite nya tankar.

Caroline: Om man är lite mer rädd inför framtiden.

Jan: Nej, men man har alltid fått... Men han är inte så rädd inför framtiden.

Caroline: Nej, tvärtom.

Jan: Han säger så här, men detta är ju världens möjlighet. Så jag tycker alltid det är roligt att höra hans tankar kring inflation, kring makro och så vidare. Det blir en del läsarfrågor och en del av Eriks lite längre utläggningar.

Caroline: Sen är det så att du inte är med i det här avsnittet, och avsnittet är inspelat på distans, så ljudet är lite sämre. Det var mitt inne i vår sjukdom.

Jan: Jag hade fått influensan, vi trodde det var en störtförkylning. Och sen var du frisk. Men så sa vi, då får vi bara ta det på distans. Jag kunde inte ens vara med.

Caroline: Nej, och sen var jag sjuk i en vecka efter det. Så det är bra för Erik att han inte träffar oss.

Jan: Ja, precis. Men jag tänker att vi gör så här. Vi släpper på Erik, och sen är detta det sista avsnittet för 2021 egentligen. För direkt här nästa vecka börjar vi med hur det gick 2021, vilka som blev de bästa fonderna 2022, och hur man ska tänka med portföljen inför 2022. Och sen börjar vi på ny kula med alla de vanliga standardavsnitten. Så Erik får kröna 2021 med sina tankar om bland annat sundhet. Vi pratar rätt mycket, vi pratar om guld, vi pratar om hans fonder.

En krona är inte en krona förrän du har använt den.

Jan: Tips med hans fonder är att om man gillar dem så har de relativt hög avgift på Avanza och Nordnet. Så där kan man använda SAVR. Det finns en länk i beskrivningen till det. Och annars får vi helt enkelt tacka för att du har hängt med oss under 2021. Sen hoppas vi att vi kommer ha ett minst lika roligt 2022 tillsammans, om inte bättre och förhoppningsvis ännu mer lärorikt.

Välkommen tillbaka, Erik Strand

Jan: Varmt välkommen tillbaka, Erik Strand. Du är fondförvaltare på bolaget AUAG Fonder. Du har lång bakgrund i finansbranschen som fondförvaltare. Du har varit idrottsman i fäktning på landslagsnivå. Och du är en av våra mest uppskattade gäster, du har varit med i åtta avsnitt sedan 2018. I dagsläget förvaltar ni fonderna AUAG Silver Bullet, AUAG Precious Green och AUAG ESG-X ETF. Och läser man på RikaTillsammans-forumet så har du en hel liten fanclub där också. Så varmt välkommen tillbaka.

Erik: Tackar, tackar. Kul att vara med igen.

Jan: Är det något du vill lägga till, som har tillkommit på senare tid i presentationen av dig själv?

Erik: Nej, det tror jag inte. Jag tycker egentligen bara mer att hela livet, att man tänker på de bitarna. Hälsa, att må bra. Det är väl de bitarna. Jag har tänkt på hälsa länge, och nu när allt annat händer i världen så är ju hälsa och att träna och må bra viktigt.

Jan: Jag vet att du är engagerad i styrkeyoga. Är det som vanlig yoga eller är det något man gör mer? Jag kan ju inte det här, det här är professionellt. Är du instruktör?

Erik: Jag är faktiskt instruktör en gång i veckan också, så det är lite mer än bara att göra det. Det är en ganska tuff fysisk yoga, och det är det som är intressant. Att träna på att vara lugn när det är så jobbigt att man tror att man ska dö i princip. Att det är så jobbigt och ändå ska man försöka vara lugn i de situationerna. Att träna just på att vara lugn. Det tror jag man har stor nytta av i livet, och särskilt när man är fondförvaltare eller är på börsen. När det börjar svänga ordentligt på börsen. Nu har det inte varit så stora svängningar, alltså corona var det ju, men annars, som jag upplevt 2000 och 2008, då var det helt andra svängningar. Dem har man inte upplevt på länge, så i de lägena är det viktigt att vara en lugn pilot.

Jan: Och kanske egentligen ha något annat också vid sidan av, så att man inser att det där som händer på börsen kanske egentligen inte påverkar hela ens värld?

Erik: Nej, alltså det gör det. Jag har ju allt, känslorna i magen, så det är med mig 24/7, 365. Det måste man bara träna på att kunna ha, det i magen och känslorna runt det som händer. Så man kommer inte undan helt. Läsa böcker gör jag i så fall. Läsa lite fantasyböcker eller något. Då kan jag koppla bort allt.

Jan: Ja, precis.

De två megatrenderna bakom AUAG

Jan: Även om du har varit med många gånger så kan det vara så att vi har några nya lyssnare, fler som inte har träffat dig innan. Och då tänker jag så här, detta är alltid läskigt, när jag ska försöka sammanfatta din verksamhet. Men du får bear with me här. Jag tänker att du och ditt team, för ni har växt, utgår från två megatrender. En sådan trend är ökande skuldsättning, ökande tillverkning av pengar. Vilket, som jag har tolkat det, ger ett starkt case för guld och silver och alternativ till att bara ha aktier, eller att det egentligen är ett bra komplement. Håller du med om att det är den ena trenden?

Erik: Ja, absolut.

Jan: Hur brukar du beskriva den?

Erik: Man kan säga så här att för AUAG tänker vi på sundhet. Det gäller, som vi sa förut, hälsa, livet och människor. Att de är sunda och inte springer i ekorrhjulen. Vi pratar om en sund värld, det gröna, det kanske vi kommer in på sen. Och vi tänker sund ekonomi. Många privatpersoner har en sund ekonomi och sköter sin ekonomi, man måste sköta sin ekonomi. Men tyvärr är det inte alltid så på statsnivå och banknivå. Man skapar väldigt mycket skulder och krediter, och i stället för att ta kostnaderna nu så flyttar man dem till framtiden. Den här osunda delen skapar problem. Jag brukar säga, skulle vi haft en sund ekonomi hela vägen, som vi skulle vilja ha, då hade man inte behövt investera i guld och silver. Så guld- och silverinvesteringar blir lite second best, om man inser att det inte kommer bli bättre i det finansiella systemet, utan det kommer bara bli mer av samma.

Jan: Jag tänker att vi kommer komma tillbaka till det. Och sen var du inne lite på den andra megatrenden. Att ni pratar om att vi håller på med en stor omställning eller en stor transformering till en grönare värld. Vill du säga något mer om den trenden också?

Erik: Ja, det finns ju alltid flera trender, men det här är de två trender vi fokuserar på. Den gröna transformationen, där tar vi en lite annorlunda take än att bara vara en hållbar fond och äga bolag som inte gör någonting. Vi vill investera i de bolag som är en del av lösningen till den gröna världen. En stor del av det gröna är ju elektrifiering. Om det då är elbilar eller solceller. Då är det både de företag som framställer och de som tar fram råvarorna som behövs för att kunna göra detta.

Tre fonder: Silver Bullet, Precious Green och ESG-X

Jan: Utifrån detta har ni tre stycken fonder. Ni har AUAG Silver Bullet, som jag tror att du beskrev inte längre som Sveriges mest riskabla fond, utan kanske till och med en av fonderna i Europa med högst risk. Vill du säga något om den, så tar vi de andra två?

Erik: Ja, precis. Vi försöker faktiskt säga att det är Europas mest riskfyllda fond nu, i och med att vi har gått utanför Sveriges gränser och finns i Norge, Finland och Danmark. Och även för andra institutionella investerare ute i Europa. Det är utifrån riskklass. Riskklass är den här skalan 1–7. Det är volatilitet, hur mycket något svänger. Och det svänger mycket i våra innehav. Lite mindre i en fond, eftersom man ändå packar ihop 25–30 bolag så att man får ner det lite grann, men det är fortfarande riskklass 7 plus. Sen ska man veta att riskklass och risk inte är samma sak. Riskklass är hur mycket det svänger. Risk kan vara att köpa något som är väldigt övervärderat, som svänger lite, men som har blivit väldigt högt prisat, och då är faktiskt risken väldigt stor. Riskklass kan man ta lite med en nypa salt och egentligen mer tänka att okej, det svänger mycket. Men har jag rätt i min tro långsiktigt att det här är ett bra case, då gör det inte så mycket att det svänger, utan då kan man till och med utnyttja de här svängningarna. När det gått upp, man haft en bra uppresa, så kan man sälja av lite. Och när det går neråt, som det gör vissa år eller perioder, då kan man köpa på sig, för då köper man billigt. Man utnyttjar att det inte är en rak kurva. Så det finns möjligheter i svängningarna.

Jan: Jag tänker att vi kommer komma in mer på det där. Men då investerar man i aktier i silverbolag, i silvergruvbolag runt om i världen?

Erik: Precis, silver är den intressantaste råvaran egentligen av alla, eftersom det är den enda råvaran som har intresse från två håll, både från industrin och som investering. Silver är världens näst mest använda råvara, inte i volym utan i användningsområden, efter olja. Det är för all elektrifiering, silver leder el och värme bättre än något annat, och sen är det hållbart, böjbart och reagerar inte särskilt mycket med andra ämnen. Skillnaden mellan guld och silver är att guld är mycket mer en investerarråvara eller valuta. Det används inom high tech, men inte så mycket som silver. Silver har en stor efterfrågan från industrin, och det gör att vi närmar oss en fysisk brist på silver. Det finns inga reserver, och en fysisk brist på en råvara gör att priset går rakt upp. Vi vet inte när det här kommer, men vi vet att det närmar sig. Vi investerar i bolagen som utvinner silver. Men alla bolag utvinner guld också, det finns inga bolag som bara utvinner silver, utan vi försöker hitta de som har en hög procentandel silver, för att få så mycket effekt som möjligt från silverutvinningen. Så det är vad fonden gör.

Precious Green och en modern 60/40-portfölj

Jan: Sen har ni fonden AUAG Precious Green, som vi brukar säga är en modern variant på 60/40-portföljen. Att det är 60 procent green tech och 40 procent ädelmetaller. Men innan du svarar, vet du vad jag hörde? Nu, ni som har följt mig har hört detta, och jag är fortfarande lite chockad. Jag var i Stockholm och pratade med ett par ungdomar som sa, ja, vi har också en 60/40-portfölj. Och jag sa, gud vad duktiga ni är. Och sen sa de, 60 procent krypto och 40 procent NFT. Så Erik, vi börjar nog bli gamla.

Erik: Väldigt, väldigt gamla, tror jag.

Jan: Men skämt åsido, Precious Green, 60 procent green tech, 40 procent ädelmetaller. Om du skulle säga något mer kort om fonden?

Erik: Ja, det intressanta är ju att de här green tech-bolagen som vi har är fyra delstrategier, så man sprider risken där också. Solcellsbolagen och de här svänger extremt mycket de också. Det är 60 procent aktier som är mycket intressantare än 60 procent globala aktier. Vi tror på mycket mer avkastning på aktiedelen. Och tittar vi på räntesidan så är guld huvudfokus. Ett skydd i portföljen, precis som obligationer är. Skillnaden är att guld kan ge en vettig avkastning över de kommande tio åren, medan säkra statsobligationer ger en minusavkastning. Vilket gör att vi får en bättre skyddseffekt i guld än i statsobligationer.

Jan: Och sen var det så att du startade också under året. Det var en efterlängtad ny fond, AUAG ESG-X ETF. Den skiljer sig lite, om jag förstår rätt, att den är likaviktad. Det är också typ 30 bolag, gruvbolag, som är likaviktade, och en mer europeisk fond. Hur ska man beskriva den?

Erik: Det intressanta först är att vi ville göra något nytt i marknaden, att som första aktör göra en börshandlad fond som riktar sig mot en global marknad. Jag menar, vi har fonder, ETF:er, i Sverige, men de riktar sig bara mot den nordiska marknaden. Att vara först med det är riktigt, riktigt kul. Det är en tuff marknad att vara inne på, ETF-marknaden. Det är en europeisk marknad. Den är listad på Londonbörsen, Frankfurtbörsen, Milanobörsen och nu också Parisbörsen. Så det blir väldigt intressant om man kan lyckas där. Men det är en tuff match och vi har tuffa konkurrenter. Det är väldigt, väldigt spännande framför allt. Men som du säger, alla våra fonder har lite av det likaviktade tänket, även om Silver Bullet har det i kategorier, men ändå likaviktning inom de kategorierna. Precious Green har också en likaviktad tanke mellan de här 60 procenten, att det är 3 procent i varje bolag. Och här är det 25 bolag som varje kvartal byts ut beroende på hur de utvecklar sitt ESG-arbete och sin rating där.

Jan: Okej. Jag tror vi får tillfälle att trilla in mer på det också.

Var är vi ekonomiskt just nu?

Jan: En av de spännande frågor som jag alltid får, när du kommer, är att bara låta Erik prata. Vi är många som undrar, du gillar ju att ta ett steg bakåt och betrakta och skapa en egen vy eller en egen åsikt. Om jag skulle ställa frågan ekonomiskt, var är vi just nu? Inflation, innovationsmässigt, marknadsmässigt, corona, alltså lite en 360-graders vy?

Erik: Jag tror man kan börja med att säga att vi är någonstans där vi aldrig har varit förut. Någon form av experiment som kan sluta bra eller sluta dåligt. Sen finns det likheter. Ska man vara lite negativ och ledsen säger man att alla imperier genom historien, om det är Romarriket eller de kinesiska imperierna, har gjort samma resa. Man börjar med frisk makt och frisk kontroll på allting, och så växer man, och sen växer man, och sen börjar det kosta pengar, och så börjar man slösa med pengar. Och så ska man se till att alla känner sig trygga eller gör som ledningen vill. Och så börjar man trycka pengar, och så trycker man pengar, och till slut har man tryckt så mycket pengar att man förstör värdet, och till slut försvinner förtroendet för pengarna. Sen blir det någon form av mindre revolution eller en nystart, och sen börjar ett nytt imperium.

Erik: Det är ingen tragedi egentligen. Många imperier genom historien har gått under, men människan har inte gått under för det, utan vi har bara startat en ny form och en ny sorts imperium. Man kan säga att England var den stora makten tills USA tog över. Så det har skett ett skifte. Det är kanske inte i vår tid, men precis innan vår tid har det skett, att det blir USA. USA har haft den här världsmakten länge, och det är kanske det man ser, att det skakar lite i fogarna att ha den här makten. Då kommer man in på valutor, alltså sker världshandeln i dollar eller sker den i euro. Man ser att Ryssland och Kina gör affärer mellan varandra nu, man gör det mellan Indien också, så många bryter sig loss lite från USA:s makt över systemet.

Ingen vill ta hårda beslut och att det ska göra ont nu, utan vi skjuter på allt och trycker enorma mängder pengar. Det fungerar och är jätteskönt, men det kommer kosta någon gång.

Erik: Och sen fortsätter det, ingen vill ta hårda beslut och att det ska göra ont nu, utan vi skjuter på allt och trycker enorma mängder pengar. Det fungerar och är jätteskönt, men det kommer kosta någon gång. Det är bara frågan om när förtroendet vänder. Jag ser det som att vi nog kommer få uppleva en ganska stor förändring, och förhoppningsvis kan vi alla se till att det blir en positiv förändring för oss människor.

Måste det göra ont?

Jan: När du berättar det tänker man, ja men en kollaps av ett imperium, det låter inte som någon skön upplevelse, det där kommer göra ont. Hur tänker du, är det något vi ska vara rädda för? Jag som sitter här i Malmö i min lilla villa.

Erik: Du kanske får komma på mitt yogapass, för de gör väldigt ont under en timme, och sen är det väldigt skönt efteråt, när man har överlevt det hela. Jag tror att vissa saker måste få kännas, det måste få göra ont ibland, så att man hittar rätt och inte bara glider på räkmackor. Vi ser ju så fort det blir problem, elpriserna blir höga, så ska EU in och göra en fond som ska rädda dem som får problem med de höga kostnaderna, om det är företag eller folk. Det vill säga, folk och företag har inte byggt reserver för att klara svåra situationer, utan så fort det blir ett problem, ja, då ska staten in och trycka pengar och rädda detta, för det är med tryckta pengar man gör det. Det finns inga pengar att bara dela ut, utan det är våra pengar, det är vi som är staten. Och någonstans kommer det skapa beteenden som inte är bra. Vi hade kriserna, och så fort det blev problem så skulle man rädda företagen eller fastighetsbolagen eller bankerna. Och då vet du till slut bara att det är bara att ta risk. Vi blir alltid räddade. Och då får man ett farligt beteende i slutändan. Jag tror i slutändan så straffas man av dåliga beteenden, även om det inte sker just nu.

Den perfekta stormen

Jan: Jag tror att du sa i någon intervju eller artikel som jag läste, att vi är på väg mot en perfekt storm, och att du tror att era fonder är i en bra position för de kommande 10–20 åren. Kan du beskriva den här perfekta stormen? Och sen tänker jag att det är ett ganska långt perspektiv, 10–20 år.

Erik: Ja, precis. Det är lite av vårt syfte, varför vi tycker det är kul att ha gjort fonderna. Vi tror att fonderna kommer kunna vara ett skydd och försvar för att klara sig igenom den här resan som vi har framför oss. Det är lite av the mission för oss, att det här finns något att hålla i handen när det kommer. Och vad vi har nu är en börs som gått upp i, hur många år blir det? 12, 13 år?

Jan: Ja, typ.

Erik: Snart den längsta uppgångsperioden någonsin. Det betyder inte att det ska gå ner, men det betyder att varje dag närmar vi oss att det händer något. Vi skulle kunna få en kraftig börsnedgång, och med tanke på hur mycket det har gått upp. Vad brukar de gå ner i snitt? 55 procent?

Jan: Ja, precis, 50–60.

Erik: Och om det har gått upp osedvanligt mycket, så vore det inte konstigt om nedgången skulle vara osedvanligt stor. Det ligger i luften. Men där vill jag lägga in en brasklapp. Kommer man trycka mycket mer pengar, vilket jag tror att man kommer göra, så kommer inte börserna gå ner särskilt mycket. Så allt hänger på hur mycket pengar och hur mycket man förstör valutorna. Sen har vi en obligationsmarknad där det har varit bra att äga obligationer, inte varje år och varje månad, men i princip i 30 år. Och obligationscykler är mycket längre än aktiecykler. Risken att de här går ner samtidigt sker bara, om det är var tionde år för börsen och var trettionde år för obligationsmarknaden, var trettionde år. Och det är sällan vi som människor får uppleva ett sådant tillfälle. Sitter du som investerare med aktier och obligationer, och allting går dåligt samtidigt, då blir det ganska svettigt. Det är lite av den perfekta stormen. Då kommer kapital rotera in i sektorer som är mindre övervärderade och intressantare. Då tror jag att råvaror kommer vara viktigt att äga.

Inflation, räntor och guldpriset som inte rört sig

Jan: Jag såg en tweet här från Ben Carlson, en amerikan som jag följer. Nu kommer det lite siffror, så det är inte siffrorna som är det viktiga, utan mer principen. Han sa så här, i början av 2021, nu är det USA och amerikanska siffror, en inflation på 1,4 procent, en tioårig ränta på 1 procent, en trettioårig ränta på 1,7 och guld på 1 850 US-dollar per ounce. Och sen säger han så här, i slutet av 2021 har vi en inflation som är typ fyra gånger så hög, 6,8 procent, men tioåringen har bara gått från 1 till 1,4 procent, trettioåringen har gått från 1,7 procent till 1,8, och guldpriset har sjunkit från 1 850 till, tror jag, igår, när vi spelade in, typ 13 december, så låg det på 1 788. Borde inte detta vara tvärtom? Om vi ser den här pengatryckningen, inflationen, borde inte räntorna gå upp mycket mer och guldpriset gå upp mycket mer? Jag känner att det är lite en upp- och nervänd värld.

Erik: Nu är det ganska många bollar där i en fråga. Vad man kan säga i grunden, vad som har blivit riktigt lurigt de sista tio åren, eller egentligen sedan finanskrisen 2008, 13 år nu. Förr i tiden gjorde centralbanker så att de bara satte en ränta, alltså den korta räntan, vid beslut. Man sa ingenting innan och man sa ingenting efter, utan det sattes en ränta, och så fick marknaden reagera på det. Sen kunde marknaden tro något, men det sades ingenting. Men sen, för att rädda världen, började man med det här på engelska, forward guidance, alltså man skulle berätta om hur räntorna kommer se ut framåt och vad man kommer göra framåt. Det har styrt marknaden. Det var väldigt effektivt att säga, vi kommer göra det som behövs, och ni behöver inte vara oroliga, behöver vi sänka räntan så sänker vi räntan. Nu är det lite tvärtom. Nu säger man, har ni fått inflation, behöver vi höja räntan så höjer vi räntan. Man säger väldigt mycket.

Erik: Och du vet själv om den här igelkotten, när man har sagt hur räntorna ska se ut framöver, men det har aldrig stämt. Det är där det blir det farliga nu, att man hela tiden har pratat om vad räntan ska vara, eller att man ska höja den, eller att den kommer vara högre sen, och sen har det aldrig blivit det. Så frågan är, fortfarande lyssnar marknaden på det här att, nej men USA har inflation, då kommer USA höja räntan, och först då minska stimulanserna, alltså deras QE-program, och sen börja höja räntorna. Och då reagerar marknaden på det. Förr i tiden hade det varit den ränta som det är, och sen när räntorna höjdes, då hade beskedet kommit, och ingen hade sagt något fram till dess. Så det här pratet, det mjuka som marknaden reagerar på, men det kanske bara är prat. Vem vet om de verkligen höjer räntorna och hur mycket de höjer dem.

Erik: Det är det som är lite konstigt i marknaden, att marknaden inte kanske tänker lite mer, utan ja, säger de att de ska höja räntorna så kommer de göra det. Och det är möjligt att de höjer räntorna, men de kommer höja dem 0,25 procent och 0,10 procent, alltså minimalt. Och förra gången de höjde räntorna så kom vi upp till 2,25 procent, och då kraschade ju alltihop redan vid 2,2. För vi har så mycket skulder, vi har dubbelt så mycket skulder nu som vi hade i skuldkrisen. Så ingen har råd att betala. Nu pratar jag inte om privatpersoner, utan nu pratar vi stater och företag som har lånat upp enorma summor pengar. De har inte råd att betala. Så egentligen, om de ska höja räntorna så mycket att de dämpar inflationen ordentligt, då kraschar det ju på den sidan. De hoppas på att de kan säga att de ska höja räntorna, och så ska inflationen tryckas ner. Så det blir ett väldigt konstigt spel ute i marknaden, på det här pratet som inte alltid är sant. Och det är sanningen som är det viktiga egentligen.

Erik: Så då tror jag att man måste återigen se det på lite längre sikt. När det blir så att man pratar om högre ränta i USA, ja då stärks dollarn, då vill fler äga dollar, för det är intressant att äga dollar än euro eller kronor. Och stärks dollarn så blir det dyrare att köpa guld för européer och asiater, för guld prissätts i dollar, vilket minskar köpkraften för guld, och det gör att priset får det jobbigt att stiga i den miljön. Sen förväntar man sig att guld ska gå upp jättemycket för att nu kommer inflationen. Men riktiga inflationsperioder är inte några månader eller ens några år, det är oftast tioårsperioder. Det är sällan vi har korta inflationsperioder, utan det är ett fenomen som startar, och där centralbankerna ska kunna stoppa det genom att höja räntorna, har de kvar det verktyget. I och med att höjer de räntorna så kraschar de systemet.

Vad är inflation, och varför vill vi ha den?

Jan: Det är mycket att ta in, Erik. Jag har inte läst nationalekonomi på universitetet. Om du skulle sammanfatta för någon som är ny, hur är de här sambanden? Inflation kan man väl säga är pris på pengar. När inflationen ökar, varför vill man att räntan ökar, och varför är det ett problem att den inte ökar?

Erik: Man kan säga så här, inflation är en form av hemlig, eller inte hemlig, men det är en beskattning på vårt upparbetade kapital som vi har som privatpersoner. Varför vill man ha inflation? Jo, för att vi har ett konsumtionssamhälle. Vår BNP byggs på konsumtion idag. Det gjorde det inte för 50 år sedan. Men idag är det konsumtion. I USA är 70 procent av BNP konsumtion. Så den måste vara igång. Och om något kostar 100 kronor idag, och med inflationstakt kommer det kanske kosta 104 eller 106 kronor om ett år, då köper jag den här saken nu. Det är vad systemet vill ha, att du köper nu och inte sen. Och sen, när du betalar, är det ytterligare en nivå nu för tiden. Men de vill att du köper nu. Skulle du inte ha inflation, ja, då vet du att det kostar 100 nästa år. Då kan jag vänta till nästa år. Men har du deflation, att det kostar 98 nästa år, då köper du absolut inte nu. Och slutar alla köpa, då försvinner konsumtionen, vilket i och för sig kanske hade varit bra för världen, vår gröna värld. Men vårt finansiella system klarar inte av att konsumtionen inte håller igång. Så man måste ha en inflation.

Erik: Sen kan man säga att det har blivit lite av ett trick från staterna att ha lite högre inflation än vad man redovisar. Tricket är att då får du inte samma lönetryck i lönerörelser, om du redovisar och använder modeller som visar på 2–3 procents inflation men du egentligen har 4–5 procents inflation. Det är ett litet trick som har växt fram genom de senaste 10, 20, 30 åren, vad är det man mäter egentligen. Många saker som är kostnader för oss mäts inte, eller mäts med konstiga vikter eller särskilda modeller. Hade man räknat inflation idag så som man räknade med modellerna för 20–30 år sedan, så hade vi haft mycket högre tal att rapportera. Det har blivit en väldigt lite lurig värld, att man förs lite bakom ljuset, vad är det som egentligen händer. Och inflation har på ett års sikt inte särskilt stor betydelse, men det är som ränta på ränta. När man har en sådan period under en längre tid så påverkar det väldigt, väldigt mycket när det börjar bli de här höga talen.

Jan: Och hur hänger inflation ihop med ränta?

Erik: Inflationen är när värdet på pengar blir mindre, så att den som säljer något måste ta mer betalt för att känna att han får samma effekt. Och räntan blir intressant, ju mindre ränta det är, desto mindre anledning har du att ha pengarna på banken. Skulle man plötsligt få 5 procents ränta på bankkontot, så skulle många sätta pengarna på bankkontot och låta dem stå där. Och då konsumerar man inte, och då försvinner köptrycket. Det ser man i länder med riktigt så här superinflation. Där måste de få handla för lönen samma dag. Värdet på pengarna minskar så mycket att det inte är värt något. Det finns mycket exempel på det, i de länder som har riktigt dålig kontroll på sin ekonomi. Så kraftigt är det inte för oss i Europa, men det märks ändå, och det märks mer och mer. Räntorna, det är där centralbankerna kommer in, genom att höja räntorna påverkar de människors beteende, vilket sedan påverkar inflationstrycket åt ena eller andra hållet.

Är inflationen verkligen ett problem?

Jan: Det är lätt för oss som följer marknaden att vara mycket inne i det här. Det har pratats sjukt mycket om inflation det senaste året, upplever jag. Men de som argumenterar för att det inte är ett problem, hur upplever du att deras argument låter, när de säger att efterfrågan har varit hög men att vi har haft problem i leveranskedjor, att lönerna i USA har stigit? Alltså att det inte är någon fara med den här inflationen. Vad tänker du?

Erik: På ett sätt håller jag med lite grann. Den stora inflationen som jag ser har inte börjat än. Den stora inflationen i systemet kommer av att vi har haft kanske 30 år där det blivit billigare och billigare att producera kläder. Vi har flyttat produktionen från väst till öst, och sen öst, öst, öst. Nu är vi riktigt i utkanterna. Det går inte att komma längre, att göra kläder och tv-apparater billigare i princip. Inte från arbetskraftsfrågan. Och de här 30 åren när allting har blivit billigare att producera, även om vi ligger på samma nivå nu, det nedåtgående pristrycket är över. Den effekten kommer vi inte ha nytta av för att ha lite lägre inflation. Det tror jag är en väldigt stor förändring i prisutvecklingen. Det går inte att producera billigare. Kina är till och med dyrt nu. Det finns inte billigare ställen att producera. Så hela den 30-årsresan som har dämpat inflationen är över. Det tror jag är viktigt att ta fasta på.

Erik: Det andra jag tror, som sker nästan samtidigt nu, det är att Kina och Indiens befolkning växer kraftigt, eller är stora om vi säger så. Och deras medelklass blir större som andel av den här stora befolkningsmängden. Det gör att de får mer och mer köpkraft. Och när de börjar handla och köpa, om det nu är vetemjöl, så är det ett globalt världspris. Om deras köpkraft ökar och de också vill ha vetemjöl, så kommer priserna stiga. Och den inflationen som kommer, dels att det inte blir billigare att producera, dels att köpkraften ökar i Asien, kommer sätta enorm press på oss i väst. För i Asien kommer de troligen vara beredda att jobba mer för att ha råd, eftersom priserna stiger. Alltså lägga ytterligare fem timmars arbetstid i veckan för att inte känna sig drabbade. Medan det blir mycket tuffare i väst, om alla ska jobba fem timmar mer i veckan när man har vant sig vid att jobba färre och färre timmar i veckan. Det tror jag blir den stora inflationsresan, inte den vi ser just nu. Det vi ser nu är lite av en försmak på det som kommer, och har en annan anledning.

Erik: Sen kanske det vi ser nu, vissa saker är övergående, det är flaskhalsar i transporter. Samtidigt ser man att råvaror blir dyrare, om det är allt som behövs i jordbruk och så vidare, och det är ändå så att vi har tryckt väldigt, väldigt mycket pengar. Ökar du mängden pengar med det dubbla, så halverar du i princip värdet på varje enhet. Svårare än så är egentligen inte matematiken. Och inflation är väldigt tungt för dem som inte har medel, eller inte har pengar, eller inte har börsinvesteringar. När mat och sådant som har en hög påverkan på den totala ekonomin blir dyrare, för dem blir det riktigt, riktigt tufft och märkbart. Problemet är att vi inte vill fixa systemet. I stället säger myndigheterna, oj nu måste vi hjälpa de här som inte har råd, så då får vi göra några särskilda bidrag. Och så tar man det inte på skatten, utan man tar det på framtiden. Det är problemet.

Om man fick fixa systemet

Jan: Vad tänker du, om du fick vara upplyst despot och ha möjligheten att fixa systemet? Vad är det man hade behövt göra?

Erik: Det är intressant om man tittar tillbaka till romartiden. Marcus Aurelius pratar om att ha en sund ekonomi och finanser i balans. Att få ordning på detta och inte bara spendera pengar, och förstå vad varje krona är. Att man inte bara tror att man kan låna på framtiden. Till slut fattar man mer och mer rätt beslut, man får en sund ekonomi. Jag tror de flesta privatpersoner har det, för du har inget val. Har du inte en sund ekonomi så hamnar du ganska snabbt i stora problem. Medan stater har en möjlighet att låna i princip obegränsat, för man har sina medborgare som pant. Man har en möjlighet att beskatta sina medborgare obegränsat. Det är det som ger tryggheten för länder mellan varandra, att låna pengar och trycka pengar. Det är inte så svårt med sund ekonomi, för de flesta av oss ser ju till att ha det själva.

Jan: Där pratar man till exempel, jag tror vi nu har en ny finansminister som sa att Sveriges skuldsättning är relativt låg. Håller du med? Men det är den här klassikern att när USA nyser så får Sverige lunginflammation. Det spelar inte så stor roll vad vi gör i Sverige, för när vågen går så kommer vi ändå svepas med.

Erik: Ja, lite grann så. Vad man kan säga är att varje land har lite av sin situation. I vissa länder är det staterna som har väldigt hög belåning. USA börjar få det, men de ligger inte i täten där. Däremot är bolagen i USA belånade mer än någonsin. I Sverige är det inte staten, utan här är det vi människor som sitter med den stora belåningen. Där har vi i Sverige vårt problem. Akilleshälen i Sveriges skuldsituation är att vi människor sitter med så mycket skulder. Och vilket som är bättre eller sämre, det är bra att det inte är höga nivåer överallt, så att det finns någon form av utrymme för staten att agera.

Erik: Men där tror jag det är viktigt, när man pratar om lån, att försöka se skillnaden på bra lån och dåliga lån. Bra lån för staten, det är när man bygger en ny väg eller kanske ny järnväg, alltså något som är bra för hela samhället. Sådana lån, eller krediter på framtiden, ska man klassificera och bokföra som bra lån. Rena konsumtionslån, som inte jag har någon nytta av, är slags dåliga lån. Eller bolag som bara lånar pengar för att göra aktieåterköp, för att driva upp börskurser. Det är inte särskilt bra lån. Så där hade jag gärna sett en differentiering i marknaden. Hur stor är andelen bra lån och hur stor är andelen dåliga lån? För att få en bättre bild på, är det här sunt?

Bolån, bostadspriser och inflation

Jan: Men det de flesta av oss har är bolån. Skulle du kategorisera det som bra eller dåligt?

Erik: Problemet med bolån är att prisbilden blir väldigt sned på fastigheter. Vi vill ju att fastighetspriserna ska vara höga om vi äger något. Samtidigt har belåningen, möjligheten att låna pengar, drivit priserna. Vad hade priserna varit om vi inte fick låna? De hade knappt varit hälften. Men då hade det varit riktigt bra reala tillgångar, om det inte var en prisbild som byggde på belåning. Och de höga priserna skapar ett problem för unga människor. Det går säkert att räkna fram prisbilden på hur mycket fastighet man får för sin lön, om det nu är i år och hur det var för 10 år sedan, 20 år sedan, 30 år sedan. Där ser man att det har blivit väldigt dyrt för unga människor. Det är skönt för oss som äger, och en stor nackdel för dem som ska ut i livet och bli beroende av att föräldrar ska betala kontantinsatser.

Jag tror i slutändan att det inte är pengarna, utan stoltheten av vad man har lyckats göra i livet. Det är det man har med sig.

Erik: För mig blir det ett ideologiskt problem att man tar bort den här äran, att ha lyckats själv, att ha sparat ihop sina pengar och kunnat köpa sin första fastighet. Nu måste föräldrar hjälpa till för att barnen ska komma ut, och de tycker väl det är bra, men jag tror i slutändan att det inte är pengarna, utan stoltheten av vad man har lyckats göra i livet. Det är det man har med sig. Och det tar man bort lite när man tvingar föräldrar att bidra och låna på sitt hus för att hjälpa barnen att köpa en lägenhet.

Jan: Men kan man inte argumentera för att inflationen är bra om vi har mycket lån som privatpersoner, att då kommer inflationen äta upp skulderna, alltså typ så som det var på 70-talet?

Erik: Absolut, och det är lite som med guld och silver. Vi har ett läge och så ser vi till att utnyttja läget, vad är effekterna. På 70-talet var det det du säger, att det var det som tog bort skulderna och drev fastighetspriserna, eller skillnaden på värdet på fastigheten och lånet. Det där hade jag jätteproblem med, för jag hade som filosofi att bli skuldfri tills jag var 40 år. Och så gick jag runt och bara, herregud, alla tjänar pengar på lån, men inte jag. Så det där var jättejobbigt för mig. Man kan göra bra saker genom lån, men lånar man på en fastighet kan man bara sälja hela eller inget, så det är en svår sak att sälja, det som man lånar på, den enda fastighet man har. Då sitter man i en sårbar sits.

Erik: Jag kommer ihåg 92, 93, jag hade grannar som verkligen fick flytta. De blev av med jobben i den krisen, och räntorna höjdes kraftigt, de kunde inte betala och hade en negativ förmögenhet plötsligt, och fick flytta ut på landet och hyra något. Sådant har man inte sett på länge, men sådant kan hända i världen, och det var jätteordentliga, fina unga människor. Det farliga, vi hade väl en statsminister som sa det också, att den som står i skuld är inte fri. Det är viktigt om man lånar pengar, tycker jag, att man känner att man verkligen också kan agera och på något sätt betala tillbaka det, om det skulle bli kraftigt högre räntor. Och marknaden tar över ränteprissättningen och inte centralbankerna. Förut var det marknaden som bestämde räntan beroende på hur osäkert det är att man får tillbaka pengarna. Det är det som styr, när marknaden styr den långa räntan och inte centralbankerna. De har styrt räntan genom att köpa, göra det här quantitative easing, köpa obligationer i marknaden för att hålla nere räntorna. Men egentligen skulle den räntan ha varit högre.

Jan: Så tricket är i så fall, ska man se bostaden som inflationsskydd, så gäller det att ha bunden ränta så att inte räntan sticker. Är det så man ska tänka?

Erik: Nej, alltså jag tänker att vet man att man kan amortera direkt om det blir högre räntor. Jag gillar mer att ha rörliga räntor än bundna räntor, för att känna friheten om jag har lån. Och sen kanske jag vet att jag har en påse pengar, så att jag i stället löser upp lånet eller halva lånet, eller vad det nu är, att jag kan göra det i det läget om räntorna blir högre, än att sitta med ett bundet lån, för då binder man fast sig. Det vet jag inte, nu ska jag inte ge råd om sådant. Men historiskt brukar rörligt alltid vara bättre än bundet.

Jan: Ja, precis. Men det är viktigt att vara medveten om att i ett sånt här scenario så lär räntan öka. Och ökar räntan så blir det mer att betala, och sen blir det förmodligen också en flykt från aktier till räntor. Kan man säga så?

Erik: Det svåra är, jag tror att de hoppas på att kunna säga att de ska höja räntorna, och att det räcker för att kyla ner allt, för att alla blir lite rädda att de säger att de ska höja räntorna, och så behöver de inte höja dem. Det tror jag är deras drömscenario och strategi. Och sen vet vi att de inte kan höja räntorna särskilt mycket, för höjer de över 2 procent, säger vi då, så kraschar börsen. Och det har inte politikerna råd med, för då blir de inte omvalda. Får vi en börskrasch blir det nyval, eller de blir utbytta vid nästa val. För det blir deras fel att det hände. Så jag har svårt att se att det kommer några höga räntor, även om vi borde haft det för att det skulle bli en sund ekonomi. Men jag tror inte vi är på väg dit.

Jan: Det bara slog mig, det här citatet som Winston Churchill har sagt. Man kan alltid lita på att amerikanerna gör rätt sak, först efter att de har testat alla andra alternativ. Det känns lite som att det är där vi är.

Erik: Det var väl Warren Buffett och Charlie Munger som sa det bra, tycker jag, show me the incentives and I will show you the outcome. Det är väl det man får titta på. Vad är det de vill uppnå, och det är väl det de kommer göra också.

Läsarfråga: största överraskningen 2021

Jan: Jag tänker om vi ska ta lite frågor här också i den riktningen. Det är en fråga från Timmy. Han frågar så här, vad har den största överraskningen i marknaden varit under 2021? Är det något utfall eller någon trend som har förvånat dig?

Erik: Oj, oj, oj. Det var en lite svår fråga. Det stora som har hänt, som sagt, det är egentligen inflationstalen som har kommit av mycket flaskhalsar. Och att det skulle vara sådana obalanser i de bitarna, det tyckte jag var, men vi pratar om förvåning. Politiskt var jag väldigt förvånad i Afghanistan. Men det var ju mer en fråga om makt och militär. Jag var väldigt förvånad över hur det kunde svänga så snabbt med något, på timmar och dagar. Där ser man, det var inte ett stabilt läge, men att världens största nation fick springa därifrån och vi hade ingen koll på något. Där ser man hur snabbt det går när något börjar snurra. Oj, det var inte nära vår värld direkt, men det är ändå vår värld. Man kunde se hur snabbt något händer, bara som ett exempel. Annars är ganska mycket väl väntat, centralbankerna gör ju samma sak. Man pratar sött och säger att man har koll. Men snart möter de sin motståndare i inflationen, och då blir det väldigt intressant att se vilket spår de väljer.

Hur litar man på sin egen tes?

Jan: Men jag tänker där, Erik, om jag ska vara lite tuff mot dig. Du har haft den här tesen sen typ 2018. Jag fattar att det är omöjligt, helst hade vi läsare och följare velat att du sa, ja men 28 februari 2024, det är då det sker. Men hur tänker du kring de här frågorna? Finns det något tillfälle då du tänker, nej, jag hade nog fel? Det blir inte så här?

Erik: Jag brukar försöka luta mig tillbaka och säga, det finns ett bra engelskt ordspråk, either you look like a fool before or after. Nej, men allt är ju långsiktigt. Man kan inte säga när. Som du säger, det är svårt att veta när en börs toppar och när den bottnar. Det är alltid svårt, och därför säger vi aldrig tidpunkter, eller om någon förväntar sig att det ska ske, att silver går upp nästa år eller i år. Det hade jag trott skulle hända nu. Det kanske händer nästa kvartal i stället, eller ett år senare. Det vet man inte när det händer, så enkelt är det inte. Det hade varit för lätt helt enkelt. Man måste ha ett case, man ser det här är vad vi ser, och sen får man spela sina kort efter det. Att det trycks för mycket pengar och att det är osunt, ja, det kan jag sova med varje natt. Sen vilka effekter det får, hur mycket marknaden tror på vad centralbankerna säger, det förvånar mig fortfarande hela tiden, att så många aktörer tror på de här räntekurvorna som alltid är fel. Ändå fortsätter marknaden att tro på det.

Erik: Marknaden vill tro, och jag tror det kan bli ganska binärt, att det svänger kraftigt när förtroendet vänder, att det är en förtroendefråga. Och det visar sig att man löser problemet genom att trycka ännu mer pengar. Centralbankernas balansräkningar har sexdubblats, eller vad det nu är, eller femdubblats under de här bra åren, man har ändå stöttat hela tiden, hela tiden, hela tiden. Och jag tror att man kommer driva det så långt det bara går, och det kan ta ett år, tre år, fem år. Och det är inte säkert att det blir en krasch. Jag vill inte säga att det blir en krasch, utan jag vill bara se möjligheter och att man är rätt positionerad.

Jan: Jag kan känna igen mig i perioder, du vet, kejsaren är naken. Det är väl lite det du säger här, att kejsaren är naken, och så är du också lite fascinerad, att du kollar dig omkring och säger, men fan vad många det är som tror att kejsaren har nya kläder. Hur gör du för att ha tilliten till dig själv? Förstår du vad jag menar? Att våga. Vad hade behövt övertyga dig om att du har fel?

Erik: Nej, det skulle jag väl inte, det kommer inte ens i tanken, i den biten, om man tittar på pengar och hur pengar blir till, och historiskt. Så är det, det är så här det är. Mängden pengar kan man inte dölja, men reaktionen på det, det går att dölja. Det är egentligen som att vi har ett solvensproblem som vi löser med likviditet, och det funkar. Vi håller allt flytande och levande. Och man ska säga att lån har gjort att ekonomin växer snabbare, och det är positivt. I länder där man inte hade så mycket belåning gick det väldigt trögt. Man köpte bröd när man hade pengar för att köpa bröd, den gamla skolan. Så vi har vunnit mycket i tid på det. Men det har satt oss i en sårbar situation.

Det är en vattendroppe, det är faktiskt bara en enda vattendroppe som gör att dammen brister. Men samtidigt är det alla vattendroppar ihop som gör det.

Erik: Det är som vattendroppar i en damm. Det är en vattendroppe, det är faktiskt bara en enda vattendroppe som gör att dammen brister. Men samtidigt är det alla vattendroppar ihop som gör det. Det är väl det scenariot vi har här. Sen får vi se hur snabbt det går. Det beror på hur man lyckas styra marknaden med prat och aktioner. Jag tror inte att fenomenet att trycka pengar går att ändra. Det är ett politiskt fenomen som alla politiker och stater använder och alltid har gjort. Då måste det ändras i ett nytt system, där man har en sund ekonomi och jobbar på ett helt annat sätt. Men det tror jag inte, för det är väldigt sällan politiker tar de besluten. Vi har haft sådana perioder, få perioder, men det har funnits en politisk vilja. Om man har haft en tillräckligt stor kris så har man kunnat säga, nej, men nu ska vi ta tag i det här, nu får det göra ont ett tag, och så gör vi det nytt och rent och bra. Men det är ganska sällsynt.

Jan: Ja, vad är det man säger? När något är ekonomiskt möjligt så är det politiskt omöjligt, och när något är politiskt möjligt så är det ofta för sent.

Erik: Det lät bra.

Jan: Ja, men det var det.

Erik: Ja, men det var något sånt.

Hur spelar man försvar?

Jan: Hur spelar man försvar då? Vad ska man göra som privatperson eller som företag?

Erik: Det som är intressant, om vi nu tror även på den här lite kortsiktiga inflationen, eller om den nu är kortsiktig, men den inflation vi har just nu, som inte är den stora trenden som jag tror på, med Asien och att det inte blir billigare att producera, utan den vi har nu. Tittar man på aktiesidan så är det min tro att bolag som har, på engelska säger man pricing power, alltså de som kan ha bra varumärken och som kan höja priser, och nu menar jag inte sådana här fuskhöjningar, att man minskar antalet av något i förpackningarna, utan de har så bra produkter och varor att de kan höja. För det är så att bolagen har dyrare råvaror. Deras marginaler blir mindre eller försvinner, och då måste de höja priserna. Alla bolag kan inte göra det, och de bolagen kommer få problem. De bolag som har bra varumärken och har den här pricing power, de kommer klara det, och jag tror mycket börskapital kommer gå till de bolagen. Vilket gör att tittar man på den vanliga börsen jämfört med det vi gör, så är det den sortens bolag som dels kommer gå bäst, dels kommer ha nytta av kapitalflöden. Även om de inte är värda de pengarna så kommer de få dem ändå, för många investerare kommer gå åt det hållet på börsen.

Jan: Det är roligt, jag intervjuade Andreas Brock och Henrik Milton, du vet, från Coeli Global. De sa i princip ordagrant det som du sa. De använde till och med det här pricing power också. Men det är ändå roligt, för nu pratar du om aktier. Om man har lyssnat på det här så tänkte man, du vet, guld och konserver och sånt, men du är inte där. Eller hur tänker du?

Erik: Nej, nej, nej. Vi kanske inte tror så mycket på centralbankerna, men vi tror på mänsklig innovation. Vi har en positiv syn på människan, och vill egentligen mer att människan, bra för människan, inte att människan springer i systemen, utan att människan får mer frihet och står för sig. Att det är vi som är landet och inte staten, det är inget särskilt, utan det vi är, vi är staten. Att vi får tillbaka mer av vår makt över våra liv. Det är det jag försöker optimera, och som jag hoppas att alla får möjlighet att optimera så mycket som möjligt, och inte bara överleva livet utan verkligen leva. Det är det som är viktigt, tycker jag.

Att bli sin egen och äga sina beslut

Jan: Men du var ju också inne på det i början, när vi började prata om fonderna. Hur organiserar man laget? Det blir jag lite nyfiken på. När man har träffat dig så känner man sig alltid lite klokare, att shit, detta har jag inte tänkt på, ja men så här är det ju, detta var en intressant syn på världen. Och sen samtidigt känns det lite jobbigt i magen, det var mycket bättre när jag var omedvetet inkompetent, jag visste inte att det fanns en kejsare, jag visste framför allt inte att hen var naken, och att det är de här grejerna som pågår. Då blir det lätt att, hur ska jag tänka?

Erik: Det är viktigt, för jag tycker, särskilt som hela RikaTillsammans, jag vet inte om ni började eller om det är så nu också, men just det här att dela kunskap eller erfarenheter, att alla samlar på sig egna kunskaper och erfarenheter och idéer och i slutändan bildar sin egen uppfattning. Det tror jag är viktigt, att man inte ska följa massa människor, utan man ska in på spelplanen själv. Man ska inte sitta på läktaren bara, eller följa. Flocken är väldigt skön, och det är ett naturligt beteende i många djurarter, att följa flocken, ja, då dör man inte själv, då dör alla. Eller när de ska springa över en sådan här vattenå, om det är krokodiler, så vet de att krokodilerna bara hinner äta några, så resten klarar sig.

Är det fel, så har i alla fall alla andra också fel. Då är jag inte ensam i det.

Erik: Det finns olika sätt att överleva olika känslor i det här att tillhöra flocken, att är det fel, så har i alla fall alla andra också fel. Då är jag inte ensam i det, att ha fel. Det finns en rädsla i att ha fel, och många vill undvika rädsla. Och det är lite där vi är, just att alla vill undvika rädsla, alla vill undvika smärta, ingen vill känna det. I stället för att man kanske härdar sig lite och säger, smärta, det är inte så farligt, ja, det är smärta, men det är inte värre än smärta, och jag lär mig något av varje. Jag hade en yogalärare som sa det väldigt bra, att varje skada är din lärare. Man lär sig något av alla problem.

Erik: Därför brukar jag säga att det bästa är att göra alla fel på börsen och i investeringar så tidigt som möjligt. Innan du har gjort alla fel så är du en risk, för det är felen man lär sig av, och då ska man inte vara rädd för dem. Det är bättre att göra dem tidigt, för då har man oftast mindre pengar involverat. Gör man dem sent är det mycket pengar. Kunskap är att läsa och lyssna, men inte bli blind och lyssna på någon bara, utan hitta sin egen syn. Det tror jag, att alla hittar sin. Sen kan den vara väldigt liknande och nästan samma, men ändå att man inte tror det bara för att du, eller Elon Musk säger det, eller någon annan säger det. Att man kan ha någon form av idoler ute i världen, men att man inte blir bara en följare, utan att man hittar sin egen syn. När det sen blåser så känns det mycket tryggare att ha, jag har min syn. Det kanske var lite det du pratade om förut, har man sin egen syn så står man stadigare, man har sin egen tro, om man vill säga så.

Läsarfråga: pensionärsportfölj och stay rich-fasen

Jan: Jag har en fråga här från Ingo på det här temat. Han skriver så här, vid dina tidigare besök har du sagt att är man i get rich-fasen, alltså att man håller på att bygga upp sitt kapital och man är ung, då är kraschen inte ens kanske ett så stort problem, utan snarare tvärtom en möjlighet att komma in, för allt har ju i princip blivit dyrare idag än vad det var för tio år sedan. Men så säger han, jag som är i stay rich-fasen, där kan ju detta vara ett problem. Hur ser en pensionärsportfölj ut, speciellt med tanke på ökande inflation? Måste man bita i det sura äpplet och se värdet på investeringarna minska i det läget?

Erik: Det här är jätteviktigt. Innan jag blev förvaltare, i början på 2000-talet, eller i slutet av 90-talet och början på 2000, då var jag rådgivare till investerare direkt, och valde och hjälpte till att välja fonder åt dem, eller investeringar och portföljer. Då byggde jag en modell där man tittar på framtida inflöden av kapital i relation till den förmögenhet man förvaltade. På en ung person, som vi sa här, är framtida inflöden av kapital ganska stort och det förvaltade kapitalet ganska litet. Det vill säga att man kan ta väldigt mycket risk, för man kan köpa för nya pengar. Tittar man då på stay rich, eller stay där man är överhuvudtaget, så ser man, okej, det kommer inte komma så mycket nya pengar, men jag har ett stort kapital att ta hand om. Och där är problemet, tappar du en stor del av ditt kapital i det läget, så kommer du aldrig kunna ta tillbaka det, för du har inga nya pengar, du kan inte köpa billigt. Då har du en helt annan situation att ta hänsyn till när du sätter din portfölj och din risk. Så det var på individnivå, att se hur capital flows, alltså inflöden under hur lång period, ungefär i relation till förmögenhet. Och det här är jätteviktigt, är man i den här känsliga åldern, man har inga kommande intäkter och en ganska känslig situation, så är det en stor fråga. Jag har stor respekt för den frågan.

Erik: Sen, troligen är risken ganska stor att vi kommer ha ganska mycket inflation framöver, dels av det som är nu, dels av det som kommer sen, som jag sa, och att centralbankerna kommer ligga bakom kurvan. Man kommer inte vilja, man kommer inte som 79, 80, alltså höja räntan från 10 procent till 20 procent för att knäcka inflationen. Där är man inte, och det kan vi inte. För som sagt, det är ingen som kan betala skulderna. Systemet klarar inte att betala räntekostnaderna på de skulder vi har. Vilket talar för att vi kan få inflation, och inte bara nu, utan jag tror att vi kommer ha en lång period med inflation sen. Men det kan vara att den här inflationen som just nu är lite halvt övergående, som man har velat säga, fast man har backat från det, för det blev lite fel att säga det. Och politiker kommer alltid säga att den är övergående på något sätt.

Jan: Ja, det är ingen som vill säga, den är kvar i 20 år.

Erik: Så de kommer vara bakom kurvan. Och då tror jag, vad fungerar i inflation? Då är aktier egentligen ett ganska bra skydd i inflation. Och tar man då den sektorns aktier som har pricing power, så är man nog väldigt rätt när det gäller aktiesidan.

Hur mycket guld ska man ha?

Jan: Men till exempel guld. Jag vet att i ett tidigare avsnitt, som jag länkar till i beskrivningen, pratar vi också om att man kan se guld. Och där finns en fantastisk rapport ni har länkat till på er hemsida. För övrigt ett sidotips till dig som lyssnar och gillar detta, som Erik har placerat i Eriks fonder, anmäl er till deras nyhetsbrev. För ni får inte informationen från Avanza eller Nordnet, vilka som har köpt era fonder, så ni får den här informationen. Där länkade ni till en rapport från World Gold Council, ja men guldets roll i en portfölj, och de konstaterade att någonstans mellan, jag tror det var mer än 3 och 11 procent av en portfölj, var ganska optimalt. Och när vi hade en intervju med Riksbanken så var de inne på att Riksbankens valutareserv ligger runt 10 procent i guld. Hur tänker du, andelen guld, och hur tänker du med skalan från guld till silveraktier, som du tagit upp i tidigare avsnitt?

Erik: Man kan säga så här, USA och Tyskland har 75 procent av sin valutareserv i guld, så de ligger lite högre än Sverige gör. Och Sverige fick använda sin guldreserv för att hjälpa bankerna under finanskrisen. Så det är en viktig del i centralbankernas skydd. De skyddar sig själva, kan man säga, mot sitt eget penningtryckande. Ganska smart. Hur mycket guld? Guld släpptes fritt 1971, så det är 50 år sedan det blev frisläppt. Sedan dess har den årliga avkastningen varit ungefär 11 procent, medan de år där vi haft högre inflation har varit bättre år. Och egentligen inte inflation, utan det är realräntan som är viktig, det vill säga ränta minus inflation, och den blir negativ om räntorna är lägre än vad inflationen är. Då har guld avkastat ännu bättre än det här genomsnittet.

Erik: Och hur mycket guld ska man ha? Historiskt kanske 10 procent är bra, eller 5 till 10 procent om man nu gör modeller på det. Men jag tycker historiskt, då smetar man ut det lite. Jag tror att vi är i ett läge nu som säger att man får minst dubbla den siffran för att det ska få den effekt där vi är just nu. Sen vet jag att man kan säga att man inte kan tajma marknaden, men med den här perfekta stormen, med de här skuldsättningarna, med den här penningpolitiken, så är det något tillfälle där man ska ha mer guld än annars, så är det i ett sånt här scenario som vi nu är i och rör oss mot. Jag har ju sagt 50 procent guld och 50 procent aktier.

Jan: Ja, du sa det för typ tre år sedan, och det har varit en magisk portfölj under ett par år.

Erik: Ja. Sen kanske man inte vill allokera så stor andel av sin portfölj. Då tror jag att ett sätt, om man använder mindre procent, är att använda bolagen som utvinner guld eller silver, som vi har i fonderna. För där kan man förvänta sig lite mer avkastning, och då kanske man kan allokera en lägre procentandel och använda mindre andel av sin portfölj. Och tycka att det är ett effektivt sätt. Jag tror att det är farligt att tänka för smått också. Man måste nog tänka lite ordentligt. Inte gå och köpa 100 procent, som jag, men att man, ja, för annars får det inte någon effekt. Jag tror inte på att äga 5 procent guld. Man kanske sover lite bättre, men jag tror inte det kommer vara den stora möjligheten för ekonomin, eller skyddet i ekonomin, om man går ner på för låga tal. Däremot blir varje portfölj bättre av 5 procent guld.

Jan: Absolut. Men detta är som sagt inte konkret rådgivning, men om vi skulle leka med det. Säg att jag skulle ha en portfölj som är 50 procent aktier, 50 procent guld. Och sen tänker jag, vi har ju den här skalan, vi kan gå från fysiskt guld, som är typ guld, guld. Sen kan jag gå till guldaktier, sen till silver, sen till silveraktier, och liksom öka risken. Säg att jag har då din Silver Bullet, som ska vara lite så att jag kan ha en mindre allokering men få en stor effekt, eftersom den svänger så mycket. Vilken andel Silver Bullet skulle det jämföras med, typ 50 procent guld i en portfölj? Och kan man ens göra den jämförelsen?

Erik: Det kanske man inte kan. Över lång tid kan man nog göra den ganska bra, men över kort tid kommer det inte vara så, utan man får spänna fast sig i stolen om man äger Silver Bullet-fonden. Jag tror att i stället för att ha 20 procent guld, om man i stället har 10 procent Silver Bullet, eller om man nu säger 50 procent guld, så kanske man är nere i 20–25 procent Silver Bullet.

Jan: Ja, det var den faktorn jag var ute efter.

Erik: Då tror jag att man får den här effekten. Blir det så, så är jag bra. Om man har 25 procent så kan man ha 75 procent på börsen, eller 75 procent i, vad var det du sa innan? Bitcoin eller?

Jan: Kryptovalutor och NFT kan du ha 75 procent och 25 procent till Silver Bullet. Ja, jag mår lite dåligt.

Guld som kontracykliskt och likvid tillgång

Jan: Jag tänker att vi går vidare. Jag lyssnade också på något på er hemsida, där ni blev intervjuade av en tidning, tror jag Nordic Hedge eller något sånt. Det var ett citat från Anna Svahn. Du och Anna Svahn var i samma artikel. Hon skriver, fritt översatt, en av de huvudsakliga anledningarna till att du vill äga i alla fall något guld är att du vill kunna sälja det när aktiemarknaden rasar, så att du kan köpa aktier till ett lägre pris, eftersom guld tenderar att vara kontracykliskt mot aktier. Tänker du också så? Att guld är väldigt likvid, så att även i kriser kan man sälja det. Och tricket är inte att hålla guld tills jag dör, om jag ska leva i alla fall 30, 40, 50 år till, utan tricket är att köpa något som är billigt och sälja när det är dyrt, och sen göra precis samma sak. Att köpa aktier när de är billiga. Hur tänker du?

Erik: Man kan säga så här, i alla fall under mina dryga 30, eller snart 35 år i finansvärlden. De som har blivit riktigt rika, om pengar är rikedom, det är inte säkert, pengar är egentligen bara en del av rikedom. Men om pengar är att vara rik, så har de köpt när det var extremt billigt. De som blivit riktigt rika har aldrig köpt vid andra tillfällen, utan de har köpt billigt. Om det var fastigheter som var gratis 92, eller vad det än är, de har köpt billigt. Det är sättet att bli rik. Man kan vara hyfsat förmögen, eller ha det bra, och köpa lite när som helst. Men de som har blivit riktigt rika, de har köpt när något var undervärderat och lågt värderat. Det är min erfarenhet, helt klart.

Några av de bästa åren att äga guld är faktiskt de år när guld har varit ett minusår. Det låter lite konstigt. Men så är det.

Erik: Det du refererar till, Anna, det jag tycker är det mest intressanta i den biten, det är att ibland har guld, säger vi, inte som nu i år, men om vi tar andra år genom historien, när guld har haft en minusavkastning, så kan det ha varit ett av de bästa åren att äga guld. Och det låter konstigt, om det gick minus 5 procent. Men om vi säger att ett år gick börsen ner 40 procent och guld gick ner 5 procent, så blev relationen, för pengar är relativt, då blir relationen att börsen i guld blev mycket billigare. Och om man sålde guld, även om det hade gått ner 5 procent, så fick man mer börs för de pengarna, eftersom börsen hade gått ner mycket mer. Så några av de bästa åren att äga guld är faktiskt de år när guld har varit ett minusår. Det låter lite kontra, eller konstigt till och med. Men så är det. Så den relationen, att även om guld går upp eller ner i en börsnedgång, så kan det vara bra att äga guld, att man köper mer börs efteråt. Så det tycker jag absolut är bra.

Erik: Det är väl bra att tänka, de som kommer lyckas bäst, det är de som sitter med bra investeringar och vi får en stor rörelse i marknaden, och sen kan komma in hyfsat vettigt när ingen vill köpa. When the blood is running in the street. Ska man prata investeringar och inte bara tänka långsiktig statistik, så är det då man ska köpa, och då gäller det att ha något som behållit sitt värde. Sen var vi inne på likviditet, och det är också viktigt. Många stora investerare gillar guld för att det är en så likvid investering. Många köper olika private equity och små noteringar och sånt, och det är saker som inte går att sälja när det blir problem och stökigt, det går inte. Att då ha tillgångar som går att sälja. Det är därför guld ibland går ner även i krisperioder. För en del måste sälja det för att hantera sina låsta positioner. Det är det enda som är tillräckligt likvitt. Så likviditet i en kris är absolut avgörande, och vi ser att en del större finansnamn idag säger att de blir mer och mer likvida för att kunna hantera en situation. Men det betyder inte att det är rätt. Jag tror fortfarande att börsen kommer stöttas.

Jan: Jag såg någonstans en siffra att guld handlades mer, en större daglig omsättning, än S&P 500.

Erik: Ja, ungefär samma är det.

Jan: Det förvånade mig. Min första tanke var, vilka är alla de som handlar?

Erik: Det är en stor marknad.

Jan: Ja, precis.

Läsarfråga: guld- och silverpriset just nu

Jan: Nu en fråga här också, en återkommande fråga i alla avsnitten. Hur ser du på guld- och silverpriset just nu? Det har fallit under året. Är det köpläge, eller är det neutralt?

Erik: Jag ser egentligen ett mycket högre guldpris, och det är en besvikelse, för man vill få priserna rätt direkt. Egentligen spelar det ingen roll när det blir rätt i slutändan, och hur fort det går dit, om man är långsiktig. Men man tycker ändå att man ska ha ett fair price, alltså rätt pris. Sen är det så att i den här fasen, vi pratar inflation som vi var inne på, då tror man att USA är först av alla länder att höja räntorna för att stoppa det hela. Det borde vara så, och är troligen så. Då stärks dollarn igen, och då blir det en motvind, som vi sa förut, för guld och silver. Det är väl anledningen till att det inte har lyft så mycket som man skulle kunna tro. Sen finns det lite andra faktorer, som den amerikanska råvarubörsen, där det händer en hel del saker. Det är bra för den som vill köpa, men inte så bra för den som äger, eftersom det har tryckt ner priserna.

Erik: Och sen finns det en uppfattning, och jag tror inte att jag har fel i den, men jag tror marknaden tänker lite fel när man tror att högre ränta är negativt för guld. Ja, det är negativt för guld om inflationen är konstant. Då är högre ränta negativt. Men eftersom inflationen stiger mer än räntan just nu, så blir realräntan negativ och mer negativ, och det är det som är intressant för guld. Men en del tror direkt att går räntan upp så är det dåligt för guld. Det är en liten missuppfattning som är ganska utbredd, även bland professionella investerare.

Jan: Igår, när jag kollade på silverpriset, så låg silverpriset tror jag på 22 och guldet tror jag på 1 788. Jag tror att du i tidigare avsnitt har sagt att när detta väl sätter fart, det här scenariot som du beskriver inträffar, att guldet, tror jag att du sa, går upp mot 3 000 dollar, och silverpriset kanske till och med upp till tresiffrigt. Håller du fortfarande med i den vyn, eller har du ändrat den?

Erik: Nej, absolut håller jag kvar, mer än någonsin skulle jag säga, eftersom man har fortsatt att stimulera i mer takt och tagit mer lån och skulder än vad nivån var då. Så det har blivit ännu mer osunda finanser. Det är bara frågan om när. Och det är lite olika anledningar. I silver kommer vi se en fysisk brist. Det kommer vi aldrig se i guld. Guld finns i reserver, men priset kommer stiga. Och sen ska man veta att guld och silver är ädelmetaller, och alla ädelmetaller är helt nödvändiga för allt vi gör, all high tech. När vi skickar upp det nya teleskopet, det är guldspeglar, eller med guldlager, för att vi ska kunna se. Det är överallt i bilar. Det är inte bara guld och silver, utan vi hade inte kunnat leva utan det. Varje dator, telefon, överallt har man guld och silver och andra ädelmetaller för att göra nya ämnen, nya glas som är starkare än stål. Det är så mycket high tech som byggs från ädelmetaller, deras egenskaper. Det är egentligen egenskaperna i ämnena som är basen till hela AUAG, de här unika egenskaperna när det gäller att leda el, eller hållbarhet, eller hur mycket det reagerar med luft och syre. Allt det här gör metallerna till vad de är, och även andra metaller som leder el, till exempel litium eller magnesium, nickel, allt vi använder för vår värld, de behövs.

Erik: Men på guld finns det, det som är intressant med guld och silver, det är att det är helt återvinningsbart, 100 procent återvinningsbart, och 100 procent återvinns idag, så det försvinner ingenting. Problemet är, som sagt, att silver, det finns inga reserver, och du kan inte göra en bil utan silver, även om det inte är mycket silver du använder, men du kan inte göra bilen. Och då kan vi få se saker som vi har sett med halvledare, till exempel. Får vi se det på silverpriset, så rör det sig då flera hundra procent.

Erik: Så jämfört med när du var här förra året skulle vi säga att caset har blivit starkare och priset har blivit lägre. Så det är verkligen tacksamt för den som kommer in, för den som vill öka sina investeringar i det här. Hade priset idag varit 50 i stället på silver, då kanske en del som hade gått in där skulle tagit hem lite vinster, eller legat kvar men tagit hem lite vinster, hade vi väl sagt då. Och nu är det fortfarande tvärtom, nu är det köpläge för dem som inte har hunnit, de får vara tacksamma att de hinner in, och för dem som har positioner och har kontanter och kanske har utrymme att öka, så är det ett bra tillfälle att öka. Så det är återigen det som känns lite negativt, om jag vill se mer värde, såklart, på mitt konto, så hade jag velat se högre priser. Men jag ser fördelarna när priserna kommer ner också, för det skapar tillfällen.

Läsarfråga: Silver Bullets utveckling i år

Jan: Jag har en fråga här från en annan Jan. Jag gillar Erik, jag gillar hans tankegångar. Hur ser han på AUAG Silver Bullets utveckling i år? Vi har varit inne på det, men om du skulle säga något kort.

Erik: Nej, det är väl bedrövligt. Man vill ju att det ska gå bra varje år, för det är alltid roligare när man får en hög avkastning. Sen är det, vad jag ser framför mig under hela 20-talet, det är att vi kommer ha år som förra året, med lite över 40 procents avkastning. Vi kommer ha år med minus 30 procent, och sen kommer vi ha år med plus 100 procent. Det är så det kommer röra sig. Och vilket år, nu vill man inte ha några minusår som är sådana, men vi kommer ha det. Och samtidigt rör sig fonden så fort, så att även om man har minus 20–30 procent på ett år, det har vi gjort plus på en vecka, så ett helt års avkastning kan komma upp på en vecka. Eller gå ner på en vecka. Så det rör sig så fort att det blir svårt att jämföra. Precious Green är en stabilare fond, och den har haft en stabilare och positiv avkastning. Så där är det kul att det är positivt när det gäller avkastningen. Silver Bullet, där hade jag velat se avkastningen, men själv försöker jag se möjligheterna, och om jag får tag på lite kontanter så ökar jag positionerna. Men det är aldrig kul när det står minus, det kan man inte säga att det är roligt på något sätt.

Jan: Men det jag hör, eller det jag hade sammanfattat, det går enligt plan. Det ingår i planen, det är ingenting som är fel eller något sådant. This is it. Det är det man kör.

Erik: Nej, min dröm är, om jag ska säga det högt, och inte för att det är det viktiga, för vi går aldrig ut med att vi är bästa fond den här månaden eller sämsta fond. För säger man att man är bästa fond den här månaden, så är man sämsta fond nästa månad. Jag ser många fonder och förvaltare som gör det, men jag tror att man ska prata om sitt case. Alla har olika case. Och aldrig prata om sin avkastning. Många gör det, att när det går så bra så gör man massa reklam, jag visar bäst och så vidare. Det slår bara mot en. Så jag tror inte på det, men det är det vanliga egentligen i fondbranschen.

Jan: Jag brukar säga att det är ganska vanligt bland småsparare också. Jag har varit på otaliga möten där man träffar folk, där går det bra så är det skicklighet, går det back så är det otur.

Erik: Som en princip, även om vi hade varit årets bästa fond, så hade inte vi gått ut och sagt det på Twitter och LinkedIn och i media, att vi var Sveriges bästa fond. Det kommer vi aldrig göra, och vi kommer vara det några år under 20-talet, men vi kommer kanske vara sämsta fond också. Det kommer svänga mycket, men man ska inte, jag tror att det är fel sätt, och det är också fel, man får in investerarna vid fel tillfälle.

Tacksamhet för stabila investerare

Erik: Det har varit så fantastiskt, och det vill jag tacka alla som lyssnar och som har investerat för, att vi i princip inte på två, över två år, inte sålt någon dag för att möta uttag. Nu pratar vi varje dag under två år. Vi hade en investerare som kom in med massa, han håller på med PPM och går alltid in och ur fonder med ganska stora kapital. De rörde sig in och ut, och då fick vi sälja, men det var inte en långsiktig investerare. Men alla de andra 30 000 investerarna, så har vi aldrig sålt en enda dag för att möta uttag. Och även nu, när det har varit svårt, så har vi haft inflöden i Silver Bullet. Det är en otroligt fin känsla att känna att man får inflöden, och jag jämför med andra fonder där man bara pratar om när det går bra i avkastning, och så får man massa utflöden när det går dåligt. Man hamnar i en helt annan cykel än vad vi har. Jag är väldigt tacksam, och vill verkligen passa på att tacka alla investerare, om det är några som lyssnar här på vår podd. Och det är väldigt bra för en fond att ha den stabiliteten. Och då är vi ändå 97–100 procent, alltså vi är fulla, 98–99 procent investerade. Så vi har inte mycket likvider, och det betyder en väldig stabilitet bland våra investerare.

Jan: Vad skönt att investerarna i er fond är lite smartare. Det får vi ändå klappa oss lite på axeln för.

Erik: Ja, men det är fantastiskt att se. Det är onormalt i branschen att kunna se att man har nettoinflöden och utflöden. Vi ser varje dag på totalbasen från de olika plattformarna. Att ha nettoinflöden under svåra månader, då får man lite gåshud faktiskt.

Jan: Ja, men coolt.

Erik: Och det är ganska kul, för då kommer oftast investerare in på en lite bättre kurs och har köpt vid rätt tillfälle, och är lite gladare. Än att, ja, det har gått jättebra, och så gör man massa reklam, och så kommer alla in på toppen, och sen har man massa minus. Och så tror förvaltarna att, ja, men vi har ju fortfarande plus sammanlagt, och de är nöjda, medan kunderna sitter och ser bara minus. Väldigt, väldigt kul faktiskt.

Jan: Ja, men vad kul. Ja, men grattis. Verkligen.

Läsarfrågor: centralbankernas obligationer och guldreserver

Jan: Jag tänker, vi tar några frågor till, sen ska vi börja runda av. Här från Night Owl på forumet. Det är ganska mycket papper som riksbankerna sitter på. Tror du att de kommer säljas av? Och vad händer då? Kommer de sitta på de här papperna i all framtid?

Erik: Det här är en väldigt, väldigt intressant fråga. Jag menar, hela obligationsmarknaden, jag vet inte vad procenten är nu. Är det 40 procent? Det är inte min marknad, så jag har inte siffrorna exakt. Men man har köpt på sig en otroligt stor del av marknaden, och jag vet att man från kommunernas sida till och med sa, vi vill inte ha in er som köpare här, för ni kommer störa marknaden sen, med en så stor elefant i marknaden som inte kan sälja, för om de säljer så stör de. Det blir väldigt, väldigt konstigt. Och problemet är att man har gått från vanliga obligationer, i Europa köper man också upp företagsobligationsmarknader. Och hur agerar man där? I vissa länder har man till och med gått så långt att man köper börsen. Vissa länder är största ägaren, och då via tryckta pengar. Japan och Schweiz bland annat har blivit stora på det. En del föreslår att Europa ska göra likadant, köpa börsen för att hålla det, så att det inte gör ont någonstans.

Jan: Men tror du att de kommer sälja?

Erik: De försöker oftast rulla ut sig på något sätt, att störa så lite. Det är deras agenda, om man nu säger, vad är deras agenda? Det är att stötta marknaden, inte störa marknaden, att försöka eventuellt rulla sig ur utan att det störtdyker. Men försvinner en så stor köpare, så är det klart, vad händer med marknaden? Och börjar de sälja också? Ja. Jag tror att de sitter fast, för jag tror att de har svårt att röra sig ur utan att det påverkar för mycket.

Jan: Robert G har en liknande fråga. Centralbankerna har stora guldreserver. Tror du att detta är något scenario där de börjar lätta på sina reserver?

Erik: Det ska man inte utesluta. Det har hänt. Oftast har de centralbanker som har gjort det ångrat sig kraftigt. Som Englands centralbank, som sålde precis när guld var som lägst för 20 år sedan, innan det gick upp väldigt mycket. Trenden är att de har varit stora nettoköpare sedan finanskrisen. Bakgrunden till det tror jag är att många länder såg hur nära det var att det finansiella systemet kollapsade helt. Nu lyckades man rädda det, vilket var skönt på ett sätt. Samtidigt har vi byggt mer fel på samma felaktiga system, så vi kunde kanske varit bättre och haft en smäll då, och byggt ett bättre system. Men nu är det där vi är. Och de länder som har guldet, de har makten om det blir problem. Så jag tror att trenden är att de ökar sina guldreserver, och det är vad allting talar för. Men man ska veta, något land kan alltid sälja. Men till och med länder som har legat riktigt, riktigt illa, vi tar Grekland, så har de vägrat att sälja sin guldreserv. Vad man än har sagt, ni måste göra det för era finanser. Nej, vi säljer inte vår guldreserv. För i slutändan, har du sålt den så är du rökt. Du har den för din skull, men du kan inte sälja den, för säljer du den, då har du ingenting kvar. Så det är osannolikt.

Läsarfråga: bitcoin och blockkedjor

Jan: Jag har två frågor här från Petter Wikte och Timmy. Har din syn på bitcoin förändrats, eller på blockkedjor? Om du skulle ge en kort vy?

Erik: Blockkedja, all finansiell teknik som gör saker snabbare och bättre, och innovation, tycker jag är jättebra och jätteintressant. Sen vad det kommer för innovation i framtiden, det kommer alltid bättre saker inom innovation, så det är jättepositivt. Nya valutor, hade jag velat ha en ny valuta så hade det varit en folkets valuta som ingen tjänade pengar på. Jag har lite svårt att säga att om det nu skulle vara valutor och att vissa ska tjäna pengar på det, om det är de som har skapat och ägt det mesta, och sen att de ska bli mångmiljardärer på andra. Det är fel principer för mig, om man nu skulle ha en valuta som var annorlunda än det som kommer från staterna. Och jag tror inte staten, alltså valutan är staternas makt, så den kommer de inte släppa ifrån sig frivilligt. Det kan man också ganska snabbt räkna ut. Så det finns bra tänk i vissa vinklar som jag tycker om. Sen finns det en hel del saker som jag inte tycker om.

Erik: Och är man lite krass, hur mycket är marknadsvärdet på samtliga kryptos? Tre triljoner dollar brukar de väl säga idag, jag vet inte vad det är. Så är det egentligen en ny sedelpress, för det är inte så att de har släckt ut dollarna. Hade varje kryptovaluta släckt ut dollar ur systemet, så hade det varit någon form av positiv effekt. Men nu finns det lika mycket dollar. Nu finns det ännu mer värde, ytterligare något som då ska vara valutor. Så det har skapats ännu mer krediter i systemet, via de här värdena, så länge de är på de här värdenivåerna eller ökar. Så det löser inte något utifrån det jag ser som sunt och osunt i det finansiella systemet. Men vi är positiva till innovation, positiva till frihet. Sen tror jag att e-kronor kommer som tusan, men det är inte för frihet, utan det är egentligen för mer kontroll. Ryssland vill ha e-rubel för att slippa Swift och USA:s makt, så det kommer många sådana varianter. Jag hade helst sett en stablecoin på guld, såklart, och som valuta. Det finns ju, men problemet är att man inte vet vem man kan lita på, vad är det för något bakom, så att det inte är en fraud. Så det är ganska svårt. Men hade det retts ut på ett betryggande sätt, så hade väl en stablecoin på guld varit det optimala.

Jan: Spännande. Det låter som att vi har ett avsnitt där någon gång nästa år, att prata om guld och krypto. Jag kan för lite, ska jag vara helt ärlig.

Läsarfråga: kärnkraft och förnybar energi

Jan: Jag tänker, två, tre sista frågor här. Johan Meck, skulle vara intressant att veta hur Erik tänker kort kring förnybar energi. Och om AUAG Precious Green kan tänka sig ta in bolag som fokuserar på kärnkraft?

Erik: Ja, det har vi haft ganska hett i den frågan, om vi ska ha kärnkraft eller inte. Så det har vi tittat mycket på. Vi har avvaktat med det. Det känns fortfarande känsligt, även om det svänger kraftigt. Vi vill helst gå ännu längre och titta på nya. På fission och fusion. Alltså hitta nästa steg. Jag tror till och med att kärnkraft, det finns mycket modern teknik och mycket bra. Men det är inte nästa steg. Det är inte där lösningen ligger. Om vi tittar, vi har pratat med dem som är riktigt proffs, så finns det nya sätt för energi. Och det här är väl kanske det mest intressanta området, om vi skulle få oändlig energitillgång. Vad kan det lösa? Vi har sett en teori på det, att någon skulle lösa den finansiella krisen genom en så otrolig innovation att vi får oändlig gratis energi i systemet, att det skulle kunna rädda systemet på något sätt. För man kan se tillväxt i mänskligheten och tillgången till energi går i samma kurva, om man tittar på det historiskt. Så det är en sådan nyckel för att utveckla vår värld. Även om vi nu som människor kanske börjar inse att vi kanske inte bara ska ha mer energi, utan vi kanske ska göra något med vår inre energi som vi har i oss också, och inte bara få det utifrån.

Erik: Så kärnkraft, nej, det skulle kunna varit ett bolag i fonden, men det blir inte så stor inriktning att det hade påverkat särskilt mycket heller. Och det är fortfarande mycket kontroverser runt kärnkraft. Det är inte tekniken och energin, vi tror att den är ren, men det är fortfarande lagring och sånt som skapar de politiska problem som det skapar. Vi hade gillat toriumkraftverk mer, torium. Man valde mellan torium och uran när man skulle göra kärnkraftverk från början. Men tyvärr valde man att använda uran, och anledningen att man valde det var att man kunde göra kärnvapen. Det kunde man inte från torium på det sättet, och de ville ha kärnvapen då. Så det är lite synd, för torium har den fördelen att du måste alltid tillföra lite energi i ett toriumkraftverk, och en del länder har börjat bygga sådana, men det är svår konkurrens för dem. Och i och med att du måste tillföra energi, så kan du inte få en härdsmälta. Så toriumlösningar hade varit väldigt intressanta.

Jan: Jag läste någonstans att Kina ska ha igång sitt första toriumkraftverk inom kort.

Erik: Sen vet jag att det var en större proof of concept. Men jag kan så lite. Egentligen kan de mycket, och de har gjort både Indien och Norge runt det här, men det är alltid motstånd. Om en energikälla blir väldigt billig, om kärnkraften är väldigt utvecklad, så är det väldigt svårt att ta sig in med något nytt som är väldigt liknande. Så det är en svårighet för dem. Men stora länder som Kina och Tyskland borde satsa på detta, eftersom man har valt att stänga den vanliga kärnkraften och absolut inte ska använda kol, eller ta sig ifrån kol. Så borde Tyskland och Sverige. Och det var jättekul förresten, det här med att man blir mer positiv till gruvor, och att Sverige kan bli en del av lösningen för de metaller som behövs för den elektrifieringen. Det är också intressant.

ESG: det som behövs, inte det som låter bra

Jan: Jag tänker också det sista här, att det går lite i linje med det, när ni har ESG-perspektivet, att det ska vara hållbart, men att det är det som behövs i stället för det som låter bra. Kan man sammanfatta det lite så?

Erik: Ja, det är en väldigt bra sammanfattning. Och sen tänker vi att, när vi tittar på bolag som utvinner, så kan man tycka att om det är något som vi absolut behöver, som silver, och vi behöver detta, eller koppar, litium, så är det bra om det görs på ett bra sätt, så att vi har de bolagen. Och i de bolag där vi tycker att de kan bli bättre, så går vi in och har en dialog så att de förbättras, och byter ut gamla dieselenergilösningar till solcells-microgrids, som det heter. Sådana förändringar, och så kör de fuel-cell-trucks nere i gruvorna. Alla de här förändringarna får en otrolig nettoeffekt på jorden. Då är det mycket intressantare att skapa nettoeffekt för jorden i frågor och ämnen som behövs för jordens transformering, än att som fond kanske bara sitta och äga massa banker för att de har en bra rating, eller internetbolag för att de har en bra rating. De bidrar ju inte särskilt mycket till transformationen och till en grön värld, och att äga dem bara, då gör man inte heller så mycket. I stället äger man, och så ställer man en dialog med de bolag som vi har möten med, och säger att, men så här gör era konkurrenter bättre, varför gör inte ni också så? Vi äger faktiskt så här mycket, om inte ni ändrar er så åker ni ut, och ändrar ni er så är vi glada, för då har vi varit med och påverkat nettoeffekten för jorden.

Jan: Precis. Bra.

Läsarfråga: Eriks guilty pleasure

Jan: Jag tänker att vi ska ta de sista två frågorna. Den ena är här från Timmy. Och den låter så här, Erik, vad är ditt guilty pleasure?

Erik: Champagne? Nej, fast jag har hört att man lever längre och håller sin intelligens längre om man dricker champagne, så det kanske inte är så mycket guilty i det.

Jan: Ja, men vad spännande.

Erik: Ja, jag älskar champagne. Jag har till och med investerat i fin champagne. Fast det ska drickas på förmiddagen. Helst till frukost. Eller före frukost.

Jan: Ja, precis. Oväntat, men I like it.

Erik: Men det behöver inte vara dyr champagne. Jag är inte samlare, utan det är som jag brukar säga, en krona är inte en krona förrän du har använt den. Och en champagneflaska är inte en champagneflaska förrän du har använt den.

Jan: Nej, men så är det.

Erik: Vi har alltid faktiskt en flaska champagne stående i kylskåpet.

Läsarfråga: dåliga råd och att äga sina beslut

Jan: Förra gången du var här fick du svara på frågan, sämsta rådet i finansbranschen. Och då sa du, månadssparande. Och efter att jag hade hämtat mig från chocken, så höll jag med dig, och faktiskt börjat använda det och refererat till dig kring det där. Har du något annat sånt här dåligt råd som du har hört under året?

Erik: Ja, jag har nog inte hört så mycket. Jag försöker hitta på dem själv. Nej, jag tror, alltså att inte följa för hårt. Man kan tycka om människor, man kan inspireras av människor, men inte bara följa för hårt. Att man blir sin egen. Det dåliga är att inte bli sin egen. Att göra det för enkelt. Och jag ska inte tala emot mig själv, för det är väl bra att ha något i någon portfölj. Någon kan ju äga aktier i stället för fonderna. Men jag tror att man i alla fall, jag tror att det är bra att man har sin egen fondportfölj. Jag säger inte att fondrobotar är dåliga, eller den biten. De har en tjänst. Men jag tänker att om man använder en fondrobot i tio år och inte gör något annat, då har man ingen kontakt med marknaden, man får ingen kunskap. Man gör själv inga fel. Det är någon annan som gör fel. Man lär sig ingenting. Så man får en ganska enkel, skön tjänst. Men tio år senare är man väldigt kunskapsfattig. Så jag skulle inte säga att tjänsten är bra eller dålig, utan snarare att jag tror att det är bra att vara med i matchen och känna att man har lite kontroll. Att tappa kontrollen för att man skickar iväg allt för mycket. Det gör man lite när man skickar till oss, att vi sköter fonderna i aktier. Lite talar jag emot mig själv, men det tror jag är en ganska vettig nivå. Men att skicka bort allt och strunta i allt, det kan vara skönt, men jag tror att det kan vara farligt. Särskilt när det går, inte ett år, utan när det börjar gå mot fyra, fem, sex, tio år.

Jan: Det jag hör att du pratar om är egentligen ägarskap. Att äga själv. Och jag menar inte i betydelsen att äga de enskilda fonderna, utan att äga beslutsprocessen, äga motivationen, äga misstagen, att ta det ansvaret. Så att jag inte säger, Jan sa att det var bra, eller Erik sa att det var bra, eller X sa att det där är bra, utan att äga det själv.

Erik: Ja, det var en bra sammanfattning. För då växer man. Man får kanske mer smärta och mer ont, men man växer, och man får en stolthet och ära i att man har gjort det på ett annat sätt. Det är bra att ha om det börjar blåsa. Så länge det inte blåser hårt, ja, då funkar allt. Men har man det där med sig lite mer när det börjar blåsa, så tror jag att man har stora fördelar, helt enkelt.

Avrundning och dialog med communityn

Jan: Ja, men precis. Som jag alltid uppmuntrar, när jag pratar med någon som förvaltar en fond, så brukar jag gå in på hemsidan. Ni har auagfonder.se, och där kan man anmäla sig till ert nyhetsbrev. Jag tror det heter Elements.

Erik: Ja, precis. Grundämnena, Elements.

Jan: Det är viktigt, för att få den här informationen, ni skickar ju ut bra information varje månad, och där är roliga artiklar. Sen är ni dessutom ganska aktiva på LinkedIn och Twitter och andra ställen.

Erik: Vi gör allt för att svara personligt. Vi har ingen sån här pressavdelning, eller Q&A, eller någon robot eller något, utan vi försöker svara. Även om vi måste svara ganska kort, så svarar vi. Någon gång kanske man har missat att svara någon, men de flesta uppskattar att vi gör allt vi kan för att svara personligen. Men det kanske blir lite korta svar ibland, för det är en tidsfråga såklart. Vi vill verkligen ha kommunikation. Vi vill ha frågor. Vi vill ha dialog. Och vi vill göra resan tillsammans, och därför, alla våra investerare, eller kommande investerare, eller de som har varit, jag brukar säga, de som har varit, så tackar vi, och så välkomnar vi tillbaka. Men dialogen är viktig. Och tillsammans.

Jan: Jag gillar tillsammans också.

Erik: Ja, men precis. Fattiga tillsammans eller lika tillsammans.

Jan: Ja, men exakt. Du, Erik, jag tänker att vi håller, vi pratar i nästan en timme och 45 minuter. Ett fantastiskt stort tack för att du tog dig tiden att svara på frågor, resonera, och att du alltid kommer tillbaka och har nya tankar. Det är aldrig tråkigt att lyssna på dig.

Erik: Någon har väl tröttnat säkert.

Jan: Nej, jag kan rekommendera, gå in på forumet och läs tråden. Det är bra frågor.

Erik: En del säger, men du Erik, du säger ju samma sak varje gång. Jag kan ju inte ändra och säga något annat bara för att du säger något annat.

Jan: Nej, men precis. Det är så här, distinktionerna ökar lite. Vi tar frågorna på studs och sen, ja.

Erik: Precis.

Jan: Du, Erik. Ett stort tack. Och sen tänker jag att jag får passa på att önska god jul och gott nytt år. Och sen tänker jag att vi ses på andra sidan årsskiftet också.

Erik: Det gör vi. Tack så mycket.

Jan: Tack.