Sparfällan och konsten att använda sina pengar för ett rikare liv

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Perspektiv på hur du använder dina pengar
2. Regler för att göra livet rikare
3. Jack Welch och de oväntade ångrandena
4. Att närma sig ett problem, inte lösa det
5. Röster från communityn
6. Det sämsta rådet i finansbranschen?
7. Att fånga tidsfönster i livet
8. Provocerad är ett bra tecken
9. Sparar för lite, eller sparar för mycket
10. Att flytta pengar från fattiga jaget till rika jaget
11. Två frågor som ska skava samtidigt
12. Vi har regler för att spara, men inte för att spendera
13. Sätt regler för ja, inte för nej
14. Förrätter, delikatessen och böcker
15. Tvågångarsregeln och classic cowbo
16. Att vara autentisk mot sig själv
17. Skulle du leva annorlunda om du visste att du skulle dö?
18. Minnen, cyklar och bra spenderade pengar
19. Ett rikare liv kan vara mindre, inte mer
20. Reklamavbrott och tack till Patreon
21. Hur vi spenderar visar vad vi prioriterar
22. Den verkliga anledningen till att vi sparar
23. Sparande ligger lågt i behovspyramiden
24. Symtomen på ekonomisk oro
25. När minimalismen blir en stolthet
26. Ju snålare som barn, desto mer att visa upp
27. Förstaklassbiljetten jag inte köpte
28. Trygghet i kompetens, inte i pengar
29. Stresskonen och det sociala
30. Att stå för vilka man är
31. Korten vi fick i livet
32. När någon spelar lustkortet provoceras vi
33. Murikan som borde köpts tidigare
34. Självförverkligande och att ge tillbaka
35. Har du vunnit spelet, eller fastnat i det?
36. Jordgubbar, hallon och Söderslättsbär
37. Att inte klara byta växel
38. Hur byter man växel?
39. Glädjen i att göra ett kap
40. Att lova bort pengar och ge dem till fel ändamål
41. Att träna på att använda sina pengar
42. Utdelande fonder och att underlätta uttag
43. Konsumtion som en förutsättning för liv
44. Få rätt på de stora sakerna
45. Konsumera utan dåligt samvete
46. Köp tid, prova en dyr hobby
47. Ramit Sethis regler
48. Skapa dina egna regler
49. Nästa steg och en utmaning
50. Vad tar vi med oss?

Perspektiv på hur du använder dina pengar

Jan: Välkommen till Rika Tillsammans. Detta är dagens avsnitt. Perspektiv och tankespjärn på hur du använder dina pengar. I de flesta avsnitt pratar vi om hur man ska spara sina pengar. Idag ska vi prata om växlingen, om när man ska använda sina pengar. Att kanske hitta balansen mellan att unna sig idag och spara för framtiden.

Det här handlar om hur jag kan få så mycket emotionell avkastning för mina pengar som möjligt. Hur kan jag använda mina pengar för att få ett så rikt liv för mig som möjligt? Det handlar inte om att konsumera pengarna för pengarnas skull, eller att ju dyrare konsumtion desto bättre. Nej, det handlar om att se på pengar som en resurs. Hur kan jag använda den här resursen för att få ett så rikt liv som möjligt? Det kan handla om allt från att köpa tid till att köpa upplevelser, eller att spara pengarna för att man njuter mer av att se dem växa än av att använda dem.

De flesta av oss har regler för hur vi sparar våra pengar. För att det ska gå enkelt och vi inte ska behöva lägga energi på det: vi sparar en viss procent av vår lön, vi sparar på ett visst sätt, vi har en lekhink, vi har en fondrobot, vi loggar inte in på våra konton, eller vad det nu må vara. Men väldigt få av oss har regler för hur vi använder våra pengar för att göra livet rikare. Och om vi väl har regler för hur vi använder pengarna, så är de ofta begränsande. Du ska inte. Man handlar inte i delikatessen för att det är dyrt och onödigt.

Regler för att göra livet rikare

Jan: Jag tänker att ett rikt liv handlar om balansen. Hur kan jag göra det enkelt för mig själv? Som vi pratade om, att jag alltid tar en förrätt om jag är sugen på det, och tittar på vänster sida i menyn i stället för höger sida där priset står. Det blir lite tips på våra egna regler för hur man kan använda sina pengar, men framför allt också många andras, som är mycket klokare. Där man kan inspireras och förhoppningsvis ta med sig något nytt: ett nytt perspektiv, ett tankespjärn, en ny regel, eller bara ha ett spännande samtal med en vän eller sin partner.

Varmt välkommen till Rika Tillsammans-podden som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av vår livsresa, våra erfarenheter, framgångar och misstag, så att du ska kunna göra din ekonomi, ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver podden heter Caroline och Jan Bolmeson. Varmt välkommen till avsnitt 314, som kommer handla om sparfällan och konsten att spendera pengar. Eller ett tankespjärn kring sparsamhet.

Jag har gått och tänkt på det här ganska länge faktiskt, ända sedan min mamma berättade att hon är 70 år gammal, har typ 20 000 kr i pension och sparar typ 5 000 kr.

Caroline: Ja, och det är ett bra tag du har gått och funderat på det, för det här har vi vetat länge.

Jan: Exakt. Det är lite diskussion från forumet, lite tankar. Jag tänkte också på det när jag läste en artikel, tror jag av Morgan Housel, om vd:n för General Electric, Jack Welch. Jag tror han var vd i 20 år. General Electric är kanske inte så känt idag, men det var ett av världens största bolag på den amerikanska börsen.

Jack Welch och de oväntade ångrandena

Jan: Jag vet inte om det är sant, men det sägs att han fick en hjärtattack vid ett tillfälle och blev körd till sjukhus. Han överlevde. Sen blev han intervjuad av en journalist, som frågade vad han tänkte där i slutet av livet. Det kunde ju ha varit det sista han tänkte på. Då svarade Jack Welch: "Fan också, jag spenderade inte tillräckligt med pengar."

Caroline: Var det det han tänkte? Det är världens häftigaste tanke. Man tänker annars att han skulle tänkt: "Fan också, jag spenderade inte tillräckligt med tid med mina nära och kära." Det brukar vara den tanken som kommer. Men han tänkte så.

Jan: Ja, och journalisten var förvånad och frågade: "Va?" Då svarade han: "Jo, men vi är alla ett resultat av vår uppväxt." Han sa att de inte hade så mycket pengar när han var liten. Han hade alltid varit snål och alltid köpt billiga viner. En sak han gjorde annorlunda efteråt var att han unnade sig dyra viner.

Jag tänker att det här kastar lite ljus på saken. Pengar är superkomplicerat, för vi är inte rationella, vi är inte logiska med våra pengar. Det är väldigt emotionellt, det är känslomässigt, det är rörigt, det är kladdigt.

Caroline: Ja, vissa tycker också det känns svårt att veta hur man ska hantera dem.

Jan: Ja.

Caroline: Men jag ska bara flika in att det är lätt för honom att säga.

Jan: Vadå?

Caroline: Jack Welch hade förmodligen rätt mycket pengar vid den tidpunkt han fick hjärtattack. Att han kunde spendera mer. Han tjänade jättebra.

Jan: Jo. Men jag ska inte ta ifrån det att vi kan tillämpa det själva.

Att närma sig ett problem, inte lösa det

Caroline: Jag tänker att det är det som är dagens avsnitt.

Jan: Det här är ett försök att närma sig problemet. Hur får jag ut mest av mina pengar? Hur använder jag mina pengar på ett mest effektivt sätt? Hur kan jag optimera den här kombinationen av resurser som vi alla har: tid, pengar och energi? Och det är viktigt att, i och med att det är ett närmande av ett problem, det inte är en lösning på ett problem. Det är inte en naturlag. Det är inte en sanning. Det är inte rätt eller fel, bra eller dåligt. Jag tänker att det här, som så många gånger annars, är en start på en konversation. En konversation du kan ha med oss i forumet. En konversation du kan ha med din partner, med din vän eller med din familj. Jag vill kasta in lite nya perspektiv och lite brandfacklor.

Anledningen till att jag vet att det här är en brandfackla är att jag innan avsnittet alltid försöker studsa det mot communityn. Jag märkte direkt att reaktionen var: "Du har kommit till fel ställe om du ska prata om konsumtion." Och det är viktigt: jag kommer i det här avsnittet prata väldigt mycket om konsumtion. Men jag tänker inte nödvändigtvis på det som konsumtion eller spendering, utan om att använda pengarna för att göra mitt liv rikt. För någon kan det vara konsumtion, för någon annan behöver det inte alls vara det. Det handlar om hur jag maxar den emotionella avkastningen på mina pengar.

Vår vän Moa brukar säga: hur får du mest avkastning på din utgift? Då skaver det lite i mig. Du får inte avkastning på dina utgifter eller på dina kostnader. Men hon har ändå en poäng, det handlar om emotionell avkastning.

Caroline: Ja, emotionell.

Jan: Hur får jag så mycket betalt per krona i mitt liv?

Caroline: Du tänkte att det var någon annan typ av avkastning.

Jan: Ja, jag är så van och tränad i det andra.

Röster från communityn

Jan: Jag märkte direkt att till exempel Lilla Doktorn i forumet, en forumprofil jag gillar jättemycket, skrev: "Finns det något som helst egenvärde i att spendera pengar om man tycker sig leva ett bra liv?" Eller du kan läsa vad Libert skrev.

Caroline: "På sista tiden har Rika Tillsammans mer och mer börjat låta som att man sparar pengar så gör man fel, eftersom man då inte njuter av nuet. Det framställs som att det finns en motsättning mellan att ha marginal i sin ekonomi och att njuta av sin tillvaro."

Jan: Ja. Och Göran K skriver: "Visst ska man leva, men att få folk att spendera bara för att."

Det här är fullt väsentliga inspel. Jag tänker att det snarare handlar om att idag är ett tankespjärn. Vi är alla olika. Vi har alla olika mål. Poängen är inte konsumtion för konsumtionens skull, utan att det kanske snarare handlar om att synka nivån, att se att jag ligger rätt. En spaning som vi kommer in på är att min upplevelse är att det finns människor som inte sparar, som sparar för lite, och sen finns det människor som sparar, och sannolikt sparar lite för mycket. Tricket jag argumenterar för idag är att ha en balans. Hur kan jag ha en balans i ett sparande?

Det här väcktes också när vi hade Erik Strand här som gäst för många år sedan, när jag frågade vad som är det sämsta rådet i finansbranschen. Kommer du ihåg hur han svarade?

Caroline: Att ha ett månadssparande.

Det sämsta rådet i finansbranschen?

Jan: Ja, och jag kommer ihåg att jag bara: "Ah, det är ju det vi rekommenderar, en av våra grundpelare i Rika Tillsammans." Men han hade en väldigt bra motivering.

Caroline: Jo, exakt. Kommer du ihåg den?

Jan: Säg du den.

Caroline: Det blir så kluddigt i mitt huvud.

Jan: Han sa att om du månadssparar pengar som du sen inte kommer använda, så har du använt tid och energi i onödan. Då kunde du använt den tiden och den resursen för att vara mer ledig, vara med dina barn.

Caroline: Men väckte inte det rätt mycket inom dig? Jag tror att vi inte hade tänkt på det. Inte du heller, innan han sa det.

Jan: Ja, exakt. Det är därför jag tänker på det, för innan den insikten kom var det: ju högre sparande desto bättre. Men tänk om det inte är så. Det är det jag tänker att vi ska prata om. Att spara för mycket innebär just det Erik var inne på, att den energin, eller den resursen jag har lagt på att anskaffa resursen, kunde gått till något annat. Att jag har suboptimerat. Som att vara på gymmet och bara träna biceps.

Caroline: Ja, men det är en hel kropp också, som hade mått bra av en balans.

Tänk om det inte är så att ju högre sparande desto bättre. Tänk om det i stället handlar om balans.

Att fånga tidsfönster i livet

Jan: Jag är också mån om det här, som jag har tänkt mycket på efter vårt avsnitt om "Die with zero" för något år sedan. Att inte genom mitt sparande missa tidsfönster i livet.

Caroline: För dig som är ny: jag vill inte säga tidsfönster.

Jan: Nej, men vi har olika tillfällen i livet då vissa saker är möjliga. Sen när barnen är utflugna har du inte lika mycket tid med dem som när de är små. Dina barn är bara fem år en gång. I vårt fall har vi ett väldigt tydligt tidsfönster med att min mamma är 70 och fortfarande frisk. Vi kan göra en långresa med henne. Det kommer vi inte kunna göra om 10 eller 15 år. Högst sannolikt inte, för barnen kommer kanske inte vilja följa med, och hon kommer kanske inte vara frisk nog. Så det handlar om att inte spendera för spenderandets skull, utan om att fånga tidsfönster så att man inte ångrar sig sen. Och vad det är i det där tidsfönstret behöver inte vara en resa, det kan vara precis vad som helst.

Jag tror också på att ha lite empati. Jag tror att vi har kommit till den fas i vår resa där mer sparande inte kommer göra mig supermycket rikligare. Däremot vet jag att du älskar att fråga: "Kan vi inte lägga de pengarna på Lysa också?"

Caroline: Jag älskar också att spendera pengarna, Jan. Det vet du. Men jag kom att tänka på en bekant till oss som har en mamma som kanske också är i 60–70-årsåldern, minst i alla fall. Den mamman har klippt sig själv genom hela livet. Sen nu, när de gick i pension, såg de att de kunde gå till frisören. Jag visste inte vad jag skulle göra med den informationen. Det var en sån grej någon säger som vrider saker i huvudet på mig. Gör jag också så med någonting? Jag tycker att det är snålt att inte gå till frisören. Bara bli fin i håret. Men ja, jag vet inte. Det finns vissa såna påståenden som vrider saker i huvudet på en.

Provocerad är ett bra tecken

Jan: Ja. Det sista jag ska säga innan vi kör igång är att det här är ett tankespjärn. Blir du provocerad av det? Vi har haft ett par avsnitt på sistone där folk har blivit lite provocerade. Se det med kärlek. Jag gillar dig som lyssnar, jag gillar dig som tittar och läser. Att man blir provocerad är faktiskt ett bra tecken. För om man inte blir provocerad, om någon kommer och säger: "Ja men Jan, lägg alla pengar i krypto", så blir jag inte ens provocerad. Jag tänker bara: du är dum i huvudet. Det är för att jag inte är intresserad och har gjort upp med den tanken.

Caroline: Exakt, så när det provocerar slår det an någonting.

Jan: Ja, det är inte klart för en.

Caroline: Det är inte klart, nej. Man kan titta vidare där och se vad det är.

Jan: Ja. Det var någon som sa till mig: "När du blir arg, trött eller irriterad, så är det pay attention, or pay with pain later."

Caroline: Jag brukar få huvudvärk och bli trött när det kommer sådant som är oklart för mig.

Jan: När jag gjorde research till det här avsnittet hittade jag en jättefin bild. Det är en person som kommer in till en finansiell rådgivare. För dig som lyssnar: det är en seriestripp. Personen säger: "Kan du förklara för mig en gång till varför det är viktigare att njuta av livet när jag är äldre än att njuta av livet nu?" Jag gillar den, för den fångar den konflikt jag tror de flesta av oss har när det gäller finansiella beslut.

Sparar för lite, eller sparar för mycket

Jan: Många tar det till sin spets. Man sparar för lite, man planerar inte för morgondagen överhuvudtaget, och jag tror att många lever med en viss ekonomisk stress eller oro. När vi intervjuade folk utanför vår community beskrev vissa pengar som "monstret du träffar i slutet av månaden när du inte har råd att betala alla dina räkningar". Sen tror jag att andra tar det till sin spets åt andra hållet och lever snålt. Man har mycket lägre utgifter än inkomster, man sparar för mycket och unnar sig inte att leva livet, eller att ha ett så rikt liv enligt de egna måtten som man skulle kunna.

Något jag har konstaterat nu, för vi kör ju Rika Tillsammans-programmet under året och är ungefär halvvägs. Rika Tillsammans-programmet handlar om att låta det ta ditt liv till nästa nivå på ett konkret sätt under tolv månader. Det finns en länk i beskrivningen. Jag konstaterar att många av dem som går programmet, och förmodligen du som lyssnar, har ett visst intresse för ekonomi eftersom du lyssnar på oss. Då är sannolikheten också stor att du kommer dö som rikast. Då kan man fråga sig: vad är poängen med att ha som mest pengar när man dör?

Jag tror att det handlar om att hitta balansen mellan att njuta av livet idag och samtidigt se till att man har tillräckligt med resurser för att kunna njuta av livet senare. Paradoxen för de flesta av oss är att när man är ung har man mycket tid. Man har tid att göra aktiviteter, tid för ränta på ränta, man har inte lika mycket åtaganden, men man har inga pengar. När man är äldre har man ofta pengarna. De flesta blir rikare och rikare genom livet och dör när de har som mest pengar. Men då har man ofta inte tiden eller energin.

Att flytta pengar från fattiga jaget till rika jaget

Jan: Ett sparande handlar ju om att man flyttar pengar från idag. Om vi utgår från att jag är fattigare idag än vad jag kommer vara i framtiden, så är det en ganska konstig grej, för då flyttar jag pengar från fattiga mig idag till mitt rika jag imorgon.

Caroline: Jo, men man blir ju också rik för att man flyttar de pengarna.

Jan: Absolut, men där finns en balans.

Caroline: Ja, man behöver kanske inte flytta så mycket.

Jan: Nej, exakt. Och vice versa. Att konsumera idag är att säga: okej, jag unnar mig pengarna idag. Jag använder pengarna för att få ett rikt liv, i stället för att flytta dem till den rike Jan i framtiden.

Vi har till dig på Patreon lite bonusmaterial med frågor. Då kommer jag till en fråga: hur mycket sparande är tillräckligt med sparande? Där brukar vi och många andra säga: 10–20 % av din lön, och kan du inte spara 10–20 %, spara så mycket du kan, börja med 1 %. Jättebra råd för vissa. Men vissa behöver kanske spara mer än 10 %. Andra behöver inte spara alls. Så det är ett ganska trubbigt råd.

Jag läste i förbigående Ben Carlson, en bloggare på A Wealth of Common Sense. Han sa: du sparar rätt när du mår lite dåligt och tänker: tänk vilka saker vi hade kunnat köpa idag om vi inte sparade så mycket. Det är den ena frågan. Den andra frågan är: tänk hur mycket pengar det här hade kunnat bli i framtiden om vi inte hade köpt det vi köpte.

Caroline: Vad sa du, att man ligger rätt då när man mår lite dåligt på båda frågorna? Att båda frågorna reglerar?

Två frågor som ska skava samtidigt

Jan: Ja, jag förstår att de kan finnas i huvudet samtidigt. Man ligger rätt när man i vissa situationer tänker: shit, vad mycket pengar det här hade kunnat bli i framtiden om jag inte hade köpt det här. Och den andra motsatsfrågan: tänk vilka fina saker jag hade kunnat köpa idag om jag inte hade sparat. Eller sa jag samma sak nu?

Caroline: Nej, det gjorde du inte.

Jan: Det ena handlar om att spara, det andra om: shit, tänk vad det här hade blivit.

Caroline: Men kan du ha de tankarna samtidigt i huvudet och få någon slags enhetlighet av det?

Jan: Jag tror att det kan handla om enskilda situationer. Tänk när vi köpte bilen, då la vi pengarna på konsumtion. Då var det: ja, men tänk, det här hade kunnat bli jättemycket pengar i framtiden. Det var lite jobbigt, tusen kronor i månaden bara, det hade kunnat bli jättemycket pengar i framtiden. Så där mår jag lite dåligt. Å andra sidan kan jag ibland tänka: gud, titta så mycket pengar vi sparar, vi hade kunnat göra en extra resa om året. Så jag kan ge exempel i vårt liv från både och. Jag tror att det är viktigt att kunna ge exempel till båda frågorna. Exempel där man sparar och inte unnar sig idag och flyttar pengarna till framtiden, och exempel där man använt pengarna idag och inte flyttat dem.

Caroline: Jag fattar. Jag kan inte ge några exempel. Kanske huset är ett sådant exempel.

Jan: Ja, possibly.

Vi har regler för att spara, men inte för att spendera

Jan: Jag tycker det är lite fascinerande att många av oss har regler för hur vi sparar pengar. Vi automatiserar, vi månadssparar så här mycket till Lysa, eller jag sparar så här mycket till min pension, eller så här mycket på Avanza eller Nordnet eller whatever. Men få av oss har regler för att spendera pengar. Alltså: det här är min regel för att använda mina pengar. I den här situationen gör jag alltid så här. Eller jag har en automatiserad överföring, som Ramit Sethi har. Han skrev om att han hade några vänner med ett konto där de varje månad för över en summa pengar. De här pengarna får bara användas till saker de aldrig har gjort förut, eller en pryl de aldrig har köpt förut.

Det går också i linje med vad Morgan Housel säger. De flesta av oss är ganska dåliga på att spendera pengar i förhållande till vad som gör vårt liv rikt. Vi har inte tränat tillräckligt, vi har inte köpt eller testat alla udda grejerna. Som Ramit Sethi pratade om: vissa sa att det ibland blir bottennapp. Ja, det blir det naturligtvis. Man var på någon föreställning av tibetansk whatever. Och sen ibland kunde det vara fantastiskt.

Caroline: Kolla, dansa tabata, det var ju helt fantastiskt.

Jan: Det var kanske inte dansa tabata.

Caroline: Nej, jag tror inte det var tabata. Det var någon gym-grej.

Jan: Ja, de dansade någon dans och tyckte jättemycket om det och ville hålla på med det. Då är det en regel. Jag tänker att vi i dagens avsnitt ska dela med oss av ett antal regler jag har samlat på mig under åren. Både våra egna, men framför allt andras.

Caroline: Men du har väl undermedvetet vissa regler när du ska konsumera.

Jan: Jag har absolut det.

Caroline: Och när du har gått över en viss summa för en grej, så känns det väldigt obehagligt.

Jan: Ja.

Caroline: Precis. Det är som en oskriven regel man har.

Sätt regler för ja, inte för nej

Jan: Jag tror att många av de regler vi har kring pengar handlar mer om nej.

Caroline: Ja, visst. Och det är inte så inspirerande och kul. Alltid ska det begränsas.

Jan: Ja. Då tänker jag: tänk om man snarare sätter regler för ja. Väldigt få grejer i den här podden har vi kommit på själva. Däremot har jag blivit inspirerad av väldigt många människor. En sån pengaregel har jag stulit från Ramit Sethi. Han säger: det finns ingen begränsning i min ekonomi på böcker och på förrätter. Jag älskar det. För när jag var liten, eller yngre, och vi gick på restaurang, tog man aldrig förrätt. Förrätt är onödigt. Man är där för att äta middag och kan kanske ta en efterrätt, men förrätt, nej. Som någon sa till mig igår: många kollar på höger sida av menyn snarare än vänster sida. Man kollar först vad det kostar och sen vad man vill ha.

När vi kom till en viss fas i vår ekonomi blev det: nej, vill jag ha en förrätt nu så köper jag en förrätt, oavsett vad det kostar.

Caroline: Jag tänker att mat också är ganska viktigt för dig. Jag kan berätta en liten anekdot. Det här var för länge sedan. Vi var ute på någon roadtrip och skulle till en restaurang och äta lunch. Du hade sagt att vi behövde hålla igen lite. Så kommer vi dit, jag väljer något billigt och du bara: ja, jag vill ha den här hälleflundran för 400 spänn. Jag bara: skulle vi inte hålla igen? Så just mat. Jag fattar att förrättsgrejen är klockren för dig. Mat är viktigt för dig.

Jan: Det är god mat, man får lov. Det finns inte så mycket begränsningar.

Caroline: Nej.

Förrätter, delikatessen och böcker

Jan: När vi var små handlade vi aldrig i delikatessen.

Caroline: Nej, det gjorde vi aldrig heller. Det var dyrt och onödigt.

Jan: Så idag går jag alltid förbi delikatessen. Är det något jag vill ha så köper jag det. Eller den tredje grejen som också får kosta: böcker. Där har jag till och med en regel. Kommer jag på en bok, eller kollar jag upp en bok, så köper jag den. Eller om jag får tips på en bok som jag inte är så sugen på, men av två personer, så köper jag den. Det är regler jag kan följa.

Varför har man de här reglerna? För att det gör livet enklare. Det gör att jag sparar energi. När jag sitter där på restaurangen behöver jag inte ha frågan i huvudet: ska vi välja förrätt idag? Det är som ett automatspår, som en vana. Nej, jag tar en förrätt. Det är kognitivt lättare.

Caroline: Ja.

Jan: Mycket av livet handlar om att hantera sin energi, och de här reglerna gör livet enklare. I alla fall för mig. Jag vet också att jag inte kommer ångra mig för den där boken.

Caroline: Nej, precis.

Jan: Så jag tror att det handlar om att hitta på regler för att konsumera som gör mitt liv rikare. Inte konsumera för konsumtionens skull, utan för att det går i linje med det som är viktigt för mig.

Caroline: Men visst är det lättare att ha sådana regler som är ja-baserade än sådana som är nej-baserade? Där man säger: jag får köpa kläder på second hand, inte fullpris. Om jag ska ta ett exempel som jag har, så är det en nej-baserad regel. Och den är väldigt svår att hålla. För att den inte är autentisk, förmodligen.

Jan: Nej, för du vill göra bägge.

Caroline: Ja, precis.

Tvågångarsregeln och classic cowbo

Jan: Då blir det: ja, men gör bägge då. Eller sätt en totalbudget, ett plug-in, ett plug-ut. Nick Maggiuli har i sin bok "Just Keep Buying" en regel: shoppa vad du vill, men lägg lika mycket som du shoppar för i ditt sparande. Han kallar det för tvågångarsregeln. Ett par skor för 3 000 kr, men lägg 3 000 kr i ditt sparande också. Det är inte lika lätt då att köpa skorna för 3 000 kr. Eller för 1 000 kr ens.

Caroline: Ja, men du gör ekonomin bättre då också, för då har du sparat ihop 6 000 kr. Varav 3 000 kr går till skorna och 3 000 kr till sparandet.

Jan: Jag kommer inte adoptera den regeln, för då kommer skorna helt plötsligt kosta 6 000 kr för mig.

Caroline: Ja, fast tre av dem gick ju till sparandet.

Jan: Jag fattar det, men jag kommer inte se de pengarna.

Caroline: Om tio år. För om tio år har de dubblats.

Jan: Ja, det är en jättebra regel som jag inte kommer följa. En classic cowbo. Jättebra regel, jag skiter i den.

Då tänker jag så här: tänk om det i stället är så att ekonomi är penseln att måla sitt liv med. Tankespjärnet är att pengar är en resurs att använda för att göra livet rikare. Det är inte en resurs jag ska ackumulera och inte använda. Det handlar inte om beloppet, utan om att leva ett liv som är så nära mitt rika liv som möjligt. För någon kan ett rikt liv vara nya kläder. Jag lägger ju typ inga pengar på kläder, det gör inte mitt liv rikare.

Caroline: Nej, för vissa kan det vara ledighet.

Jan: Ja, för någon annan kan det vara att gå ut i trädgården. För någon kan det genuint vara så att man får mer glädje av att se pengarna växa än av att spendera. Fine, kör på det då. Det viktiga är att ställa sig frågan, att vara autentisk med sig själv. Jag tror att vi är grymma på att lura oss själva.

Ekonomi är penseln att måla sitt liv med. Pengar är en resurs att använda för att göra livet rikare, inte en resurs att ackumulera och aldrig använda.

Att vara autentisk mot sig själv

Caroline: Jag tänkte precis fråga så. Hur är man autentisk mot sig själv då?

Jan: Jag tror att det är att vara nyfiken på sig själv och ta hjälp.

Caroline: Och acceptera.

Jan: Ja. Jag tror också att våra känslor ger oss information. Verkar det vara ett sammanhang där jag trivs? Okej, då är det kanske rätt. Är det något som skaver? Då är det kanske något fel. Är det något jag ångrar? Då är det kanske också fel. Man behöver vara lite observant på sina känslor. Ha det här observationsglappet. Nu blir jag glad, eller nu blir jag irriterad. Du observerar det.

Det som är klurigt är att jag många gånger kan se utifrån att den här människan lurar sig själv. Jag träffar ibland människor som säger: pengar är inte viktigt för mig. Och så säger jag: ja, men samma människa går upp sex på morgonen för att åka till jobbet halv åtta, klagar på chefen och klagar på att de inte trivs på jobbet. Gör man undersökningar på Gallup visar de att 60 procent av Sveriges befolkning hade bytt jobb om de bara vågat, eller fått ett motsvarande. Då tänker jag: tänk om det inte är sant att pengar inte är viktigt.

Folk får göra precis som de vill, men man ska inte underskatta att det är tufft. Plötsligt kanske man vaknar upp: jag har varit här i tio år, jag trivdes redan inte för tio år sedan, men jag har uthärdat. Många av oss människor är grymma på att uthärda grejer.

Skulle du leva annorlunda om du visste att du skulle dö?

Jan: Ett av tricken för att bli bättre på att spendera är att ställa sig frågan: om jag fortsätter göra det här i fem år, om tio år, eller om jag skulle dö, skulle jag fortsätta göra de grejerna jag gör? Om svaret är att jag skulle göra väsentligt annorlunda saker den kommande veckan om jag skulle dö nästa vecka, då kanske jag ska ta det som en input. Kanske kan jag göra någon förändring i det lilla.

Det blir också svårt, och därför kan det här avsnittet vara jättetufft. Som Erik i forumet delar med sig: pengar och konsumtion blir väldigt tätt förknippat med en själv, och ännu mer förknippat med att livet inte är oändligt. Vi sparar inte oändligt, någon dag kommer vi dö, och då är frågan: den här ackumulerade summan, var det det smartaste jag kunde göra?

Ett av perspektiven är att det handlar om att fylla livet med liv. Det handlar inte bara om att överleva livet, utan att leva det. Jag gillar definitionen i boken "Die with zero", där Bill Perkins säger: tänk om meningen med livet är att skapa minnen man kan bli nostalgisk över som gammal. Jag tror att klok användning av pengar skapar en upplevelse idag, som gör mitt liv rikare idag, men sannolikt även i framtiden, för jag kommer kunna få en emotionell avkastning i form av att jag ser tillbaka på det minnet.

Tänk om meningen med livet är att skapa minnen man kan bli nostalgisk över som gammal.

Minnen, cyklar och bra spenderade pengar

Caroline: Den tanken brukar jag faktiskt använda när jag spenderar pengar. Då brukar det vara i kombination med barnen. Som när jag betalar för att serva Elsas cykel. Vår femåring lärde sig cykla.

Jan: Vänta, får jag bara berätta här nu.

Caroline: Den var skabbig och hade punka, så jag bara: kommer hon ens att cykla på den? Men vi lämnar in den. För jag tänkte att om hon cyklar på den, så kommer det vara fantastiskt, vilka minnen vi kommer ha. Och hon lärde sig cykla på den. Så det var värt det.

Jan: Hon fick punka dagen efter. Men vi fixade det också. Och där la vi dessutom pengar på att inte fixa den själva.

Caroline: Ja, absolut.

Jan: Vilket hade varit veckans värsta uppgift. "Här Jan, här är en cykel du ska fixa." Och jag hade varit: okej, var börjar man?

Caroline: Så jag använder det ibland när jag spenderar pengar, för att tänka: vad kommer utkomsten att bli av att vi använder de här pengarna? Också när jag går på restaurang tillsammans med vänner eller med dig. Utkomsten kommer vara att vi hade jävligt trevligt, och ett minne.

Jan: Hon älskar sin cykel. Vi får ta med den överallt där vi åker just nu, för hon ska visa alla att hon kan cykla.

Caroline: Bra spenderade pengar.

Jan: Ja.

Ett rikare liv kan vara mindre, inte mer

Jan: Och tänk om det inte nödvändigtvis är så att dyrare är bättre. Det kan till och med vara så att ett rikt liv är att fortsätta så som det är nu. Eller till och med att skruva ner och ta bort grejer. Ett rikare liv är inte att höja nivån och nästa: jag har flugit ekonomiklass, nu är affärsklass nästa steg. Nej, det behöver inte vara så. Ett rikare liv kan till och med vara att inte resa.

Återigen, till dig på Patreon som får lite bonusmaterial: en av frågorna är vad som skulle göra ditt liv rikare genom att ta bort något i ditt liv. Jag tror att en sån sak för oss på sikt är huset. Jag tror att mitt liv kommer bli rikare när vi inte har huset.

Caroline: Caroline ser lite nollställd ut.

Jan: Jo, jag har också tänkt tanken.

Caroline: Så nästa steg i ett rikare liv behöver inte vara ett större eller dyrare hus, utan tvärtom kan det för oss mycket väl vara en hyresrätt. Och jag tänker att det är just de här reglerna för att göra livet enklare och spara energi.

Caroline: Snyggt.

Reklamavbrott och tack till Patreon

Jan: Jag tänkte bara göra ett kort reklamavbrott här, för Patreon, för att jag vill säga tack. Tack till alla i vår Rika Tillsammans-community på Patreon, som gör de här avsnitten möjliga. Man kan tycka att det här är ett avsnitt på en och en halv timme. Jag kan ändå säga att jag har lagt åtta timmar på research. Sen har vi ett par timmar kvar med både att klippa det och fixa och dona. De här avsnitten, som inte är sponsrade, hade inte varit möjliga utan dig som är med på Patreon. Så ett stort tack.

Jag hoppas också att vi kan ge tillbaka. Det kommer till exempel bonusmaterial i det här avsnittet. Du får det utan reklam, men du får även sådana här bonusfrågor som du kan diskutera med din partner eller med en vän. Det finns digitala träffar i augusti, september och oktober, och allt från Pensionsmyndigheten som kommer och hälsar på, till en träff med Lysa, en träff med Erik Strand, och en träff med folk i communityn, vilket är jätteroligt. Det finns en länk i beskrivningen, annars kan man gå till patreon.com/rikatillsammans eller trycka på vår länk. Tack så mycket till dig som stödjer oss och gör avsnitten möjliga.

Hur vi spenderar visar vad vi prioriterar

Jan: Bra. En kommentar som Erik, då HTGuy i forumet, skrev stack ut för mig. Vi kom in på att hur vi spenderar våra pengar är ett tecken på vad vi prioriterar i livet, vad vi tycker är viktigt, vem vi tycker om att spendera tid med, vilken karriär man väljer och vilken uppmärksamhet vi vill ha från andra. Användning av pengar blir väldigt personligt beroende på vad jag vill signalera, vilken typ av jobb och vilken status jag vill ha, vad som är viktigt för mig och vad jag prioriterar.

Du kan läsa vad HTGuy har skrivit, för det var ett inlägg i en tråd som det också kommer en länk till. "Det de var med om var en livshotande olycka, och att genom den hamna i terapi var en bra ingång för mig. Något som fick kaskadeffekter som skulle kunna bli en bok. Nu är det inget jag kan rekommendera rakt av, själva olyckan, men jag vet inte vad som annars hade kunnat få mig att ta tag i allt som jag har gjort efter det. Frågan från min terapeut, som ställde saker på sin spets, var något i stil med: vad tror du är anledningen till att du sparar så mycket till framtiden? Det intressanta med den diskussionen var att svaret inte alls var det jag hade tänkt mig i huvudet. För mig var sparandet, eller hanterandet av pengar, ett slags snuttefilt för att minska ångest kring saker som inte hade en direkt korrelation till pengar, utan var mycket djupare än så."

Jag tycker det här är en fantastisk fråga som man kan ägna lite tid åt ibland. Vad tror du är anledningen till att du sparar så mycket som du sparar?

Den verkliga anledningen till att vi sparar

Jan: För mig är det definitivt djupa anledningar. Jag kan ge massa fina svar, att det är ränta på ränta, att ju tidigare man sparar i livet desto bättre går det. Det finns massa logiska svar.

Caroline: Vad är ditt svar?

Jan: För mig handlar det om trygghet. Trygghet och ekonomisk oro.

Caroline: Kontroll kanske.

Jan: Ja, som vi har haft i tidigare avsnitt. Det finns naturligtvis mycket studier på det här med att spendera pengar. De senaste 15 åren har det kommit ganska mycket forskningsrapporter. En som heter Cate Lamberton, en amerikansk professor, gör kopplingen till Maslows behovstrappa. Hon säger att det lägsta steget i Maslows behovstrappa är fysiologiska behov: mat, vatten och skydd. Nästa steg är trygghet och säkerhet, nivå nummer två. Det kan vara skydd från våld, skydd från psykisk misshandel, skydd från oförutsedda händelser. Nivå nummer tre handlar om behov av kärlek eller sociala relationer. För att må bra behöver vi sociala relationer, men det kommer efter vårt eget trygghetsbehov.

De här tre första nivåerna, fysiologiska behov, trygghets- och säkerhetsbehov och behov av kärlek, kallas för bristnivåer. Jag behöver täcka den här bristen innan jag kan lägga allt fokus på de två översta nivåerna, som är självutvecklings- eller växtnivåer. Nivå fyra är självkänsla, som handlar om självrespekt och respekt för andra, att bli respekterad för min kunskap, min kompetens eller min karriär. Det översta steget handlar om självförverkligande: att kunna utveckla sina kunskaper, ha möjlighet att utveckla sitt liv, ge bort till andra, vara ett bidrag till samhället, till civilisationen eller till sina barn.

Sparande ligger lågt i behovspyramiden

Jan: Det intressanta som Cate Lamberton på Wharton, alltså handelshögskolan, säger är att sparande är på nivå två i Maslows pyramid. Men hon är också tydlig med att man kan vara på flera nivåer samtidigt. Det är inte så att du som sparar mycket inte har levlat från nivå två, utan det är som olika instrument i en orkester. Väldigt ofta är det att konsumera pengar förknippat med att man minskar på sin trygghet, eller att det är en skam i att jag använder pengar som jag hade kunnat spara. Att använda pengarna sänker den ekonomiska tryggheten.

Den här ekonomiska oron tänker många inte på som en oro, utan man tänker att det är vuxet, ansvarigt och bra att spara. Men man kan se att den ekonomiska oron kan dyka upp i olika symtom. Ett av symtomen är att jag planerar för worst case. Ibland går det till och med till en överdrift, att jag planerar för osannolika grejer. Värmepumpen kommer gå sönder samtidigt som taket och bilen. Eller: tänk om det blir krig. Som nu, när någon sa: tänk om räntan går till 15 procent. Då säger jag: om räntan går till 15 procent kommer det vara väldigt många som får större problem innan du får problem. Och räntan blir inte höjd till 15 procent isolerat, då kommer politiker definitivt att agera. Då blir det högre ränteavdrag, eller så händer andra saker i ekonomin samtidigt.

Symtomen på ekonomisk oro

Jan: Ett annat symtom är att man säger: jag vill leva på mina pengar, men jag räknar med att jag bara kan plocka ut en väldigt låg andel. Man har sådana här uttagsprocent på 2 procent i stället för 4 eller 5. Man brukar prata om 4-procentsregeln, att du kan ta ut typ 4 procent av ditt kapital. Historiskt har det till och med ibland gått att ta ut 6–7 procent. Men då säger man: nej, börsen kommer gå dåligt i framtiden. Hur vet du att börsen kommer gå upp? Det låter väldigt pessimistiskt. Man har en hög sparkvot, man sparar jättemycket. Vi har folk i communityn som sparar 30, 40, 50, 60 procent.

Som jag har sett på min mamma, och som vissa i communityn också pratar om, har man en oförmåga att göra skiftet från att spara till att spendera.

Caroline: Ja, det är väl jättesvårt, det tänkte jag ta upp innan. Hur gör man det? Hur börjar man konsumera sina pengar om man inte ens är van vid det?

Jan: Ja, precis. Ett annat symtom är ovilja att spendera pengar på något som skulle kunna göra livet enklare eller rikare. Som hon som inte unnar sig frisör. Eller någon skrev på forumet: mina föräldrar är 85 år gamla, de har pengar, men de unnar sig inte städhjälp hemma, för att städa är något man gör själv. Då har man ett symtom på att jag fortfarande drivs av en ekonomisk oro där under, att pengarna inte kommer räcka i framtiden, inte räcka till pensionen, inte räcka tills jag dör, eller inte räcka till mitt shit hits the fan-scenario.

När minimalismen blir en stolthet

Caroline: Kan du bli irriterad när du möter en sån minimalistinställning, som dessutom stoltseras med?

Jan: Nej, inte om det är autentiskt.

Caroline: Ja, fast hur vet man det?

Jan: Det vet man inte om man inte känner personen väl. Men man får skrapa på ytan, och sen tror jag att det inte är så mycket meningen, folk får leva sina liv hur de vill.

Caroline: Ja, absolut.

Jan: Vissa har till och med helt okej att man lever inautentiskt. Jag är inte...

Caroline: Ja, det kanske är jag som snarare blir irriterad, för jag har en grej att jag tycker om att spendera på skönhet. Jag gör det fortfarande, det har inte förändrats ett enda skit. Sen läser jag ibland på sådana ställen som Jordklok, recensioner och sånt, och där står det alltid: det här är den enda tvålen jag använder, och jag smörjer inte in mig. Då känner jag: det här är minimalisternas land, Sverige. Alltid ska det stoltseras med att man inte använder ditt eller datt, eller att vi städar bara med det här. Det irriterar mig, eftersom jag har helt andra värderingar.

Jan: När man märker att man blir irriterad är det ju så, det slår an någonting. Jag tänker att folk får leva vilket liv de vill, det är fine. Sen får man bara inse: för mig är det viktigt att vara autentisk. Då är det det som är viktigt, och då kommer jag reagera på folk som är inautentiska.

Ju snålare som barn, desto mer att visa upp

Jan: Det var en rubrik i Washington Post 1927, i en artikel precis när det gick bra på börsen, innan den kraschade 1929. Rubriken var: ju mer du inte kunde unna dig när du var liten, desto större behov har du av att visa din förmögenhet när du blir rik. Det finns vissa människor vars jättestora drivkraft är: jag ska minsann visa dem. Ju tuffare man hade det som barn, desto mer ska man visa upp när man har pengar. Då kommer den här Lamborghini-bilen. Jag ska visa, jag ska minsann. Då är man också styrd av pengar. Medan en Lamborghini för någon annan, som har haft pengar jättelänge, bara blir ett tecken på dålig smak.

Caroline: Och där kan båda ha rätt.

Jan: Båda kan ha rätt, samtidigt. Den diskussionen behöver vi inte ta upp igen, men för mig var absolut en bil en grej. Jag ville ställa den på uppfarten och visa att det har gått bra.

Caroline: Ja, men du är modig som säger det, Jan. Det tycker jag faktiskt verkligen. Att du erkänner det.

Jan: Ja, för jag vill avdramatisera. Det är inget dåligt att ha. Planering för osannolika värsta scenarier, check. Jättelåg uttagsprocent, check. Sparkvot på runt 50 procent, inte riktigt, men högre än vi behöver. Oförmåga att göra skiftet från spara till spendera, sannolikt, kanske inte lika mycket.

Caroline: Nej, jag tycker inte du är så superdålig på det.

Förstaklassbiljetten jag inte köpte

Jan: Nej. Ovilja att spendera på något som ska göra livet enklare, ibland. Nu pratar vi om att jag ska åka till USA i höst, för att gå på en konferens. Köpte jag förstaklassbiljetter? Nej, det gjorde jag inte, trots att du sa: gör det.

Caroline: Ja, men jag fattade. Det var: är det något tillfälle jag ska köpa förstaklassbiljetter? Ja, du sitter där själv. Jag reser själv, du behöver inte betala för resten av familjen. Jag reser i tjänsten. Så är det någon gång jag ska göra det, men nej. Det var jättespännande att du sitter här och ändå inte kan.

Jan: Visst är det så? Mitt i den känslan kan man ändå titta lite på det. Observera det. Observationsglappet, och fundera: jaha, jag gjorde inte det den här gången, undrar varför? Jag kan berätta varför. För att flygbiljett till Washington tur och retur kostar 3 900 kr. Och en förstaklassbiljett kostar 20 000 kr. Då tänker jag: nej, jag kan inte lägga 17 000 kr.

Caroline: Okej, då hade du en sån oskriven regel där.

Jan: Nej, jag har ingen oskriven regel.

Caroline: Den kom i alla fall.

Jan: Nej, men jag är bara: jag kan inte. Ramit Sethi, han som jag gillar och har snott förrättsregeln och bokregeln från, säger: alla resor över fyra timmar i första klass. Nej, jag är inte där.

Trygghet i kompetens, inte i pengar

Caroline: Men du, får jag fråga dig en annan sak innan vi går vidare. Du är duktig på att tjäna pengar.

Jan: Ja, ja.

Caroline: Kan du inte finna en trygghet i det? Pengar är en resurs och en energi, och du vet hur man hanterar den. Då behöver du egentligen inte lägga undan supermycket, för du vet ju hur man hanterar den energin.

Jan: Det rationella. Om jag fick ändra ett program med ett knapptryck i mitt huvud, så hade det varit: pengar är inte trygghet. Trygghet är din kompetens, ditt nätverk, din erfarenhet.

Caroline: Exakt. Ja, men nej. Det kanske... ja, du kanske inte har kommit dit.

Jan: Nej, det här är ett område i livet jag jobbar på. Det var samma sak, det var helt mindblowing när vi hade Caspian i något avsnitt för många veckor sedan, där han sa: Jan, du vet att man kan ha trygghet i andra saker, som till exempel relationer. Och jag bara: va, kan man ha trygghet i relationer? Ja, för om något går åt helvete så kan du be om hjälp, ringa någon. Rationellt fattar jag det, det är så vi har överlevt i 100 000 år. Inte genom att alla hade feta bankkonton på medeltiden och stenåldern. Nej, vi överlevde tack vare att vi hade relationer.

Caroline: Absolut, det är därför jag är lite skeptisk till den här trappan. Jag fattar att någon vetenskapsmänniska har gjort den, men jag tänker: trygghet, hur kan det gå före det sociala? Det sociala måste ju ha varit trygghet för länge sedan.

Stresskonen och det sociala

Jan: Jag tror att det är i stresskonen.

Caroline: Ja, det kanske är stresskonen.

Jan: Är du hungrig och trött, hur mycket energi har du för sociala relationer?

Caroline: Ja, jag fattar. Jag tänker precis som du, att det är så vi har överlevt. Det sociala har hjälpt oss hela vägen. Det är förmodligen också så människan har utvecklats, i första hand för att vi var sociala.

Jan: Det är därför vi har skam, till exempel skam kring utgifter. För om jag plötsligt lägger massor med pengar på en stor utgift, så är det att sticka ut i min sociala grupp. Det är därför många inte vill prata. Jag har försökt bjuda in vissa gäster att prata om FIRE, den ekonomiska resan. De vill inte. Jag vill inte att min arbetsgivare ska få reda på det, jag vill inte att mina arbetskompisar ska få reda på det. För då använder jag mina pengar på ett sätt som sticker ut från den sociala normen. Att säga: jag vill gå i pension när jag är 55, med alla mina kollegor som kommer behöva jobba tills de är 68. Skam är den här rädslan för att sticka ut från gruppen. För då får jag inte vara med i gruppen, och får jag inte vara med i gruppen så minskar min chans att överleva.

Caroline: Absolut.

Jan: Men?

Caroline: Jag vet inte, jag känner bara att jag måste lägga mig ner när jag hör att det är vissa som inte vill prata om att de...

Att stå för vilka man är

Jan: Ja, men vi hade ju till exempel FIREfishing and Badass som ville vara anonym. Jag gillar henne. Hon ville absolut dela med sig av sin historia, det var väldigt fint.

Caroline: Men jag tycker det är så attraktivt med människor som kan stå för vilka de är. För mig är det wow.

Jan: Ja.

Caroline: Också för att jag förmodligen inte gör det själv.

Jan: Exakt, för då har du en längtan efter att göra det.

Caroline: Ja, jag har en superstor längtan efter att bara vara så som jag vill vara.

Jan: Ja, exakt. Jag vet att du är på den resan, för du har alltid anpassat dig till andra.

Caroline: Ja.

Jan: Det är en del av din resa. Vi är alla på den resan, det är ingen som är klar från början.

Caroline: Nej.

Jan: Om vi hoppar tillbaka till professor Cate Lamberton. Hon säger: sparande kan likställas med nivå två, trygghet, men det ligger långt ner i behovspyramiden. Det vore verkligen synd om sparare inte använde en del av sina sparade pengar för att tillgodose högre behov.

Det vore verkligen synd om sparare inte använde en del av sina sparade pengar för att tillgodose högre behov.

Korten vi fick i livet

Jan: Jag ska fortsätta på hennes citat, men ett litet sidospår som vi hade uppe i Rika Tillsammans-programmet. Jag tänker ibland att vi har fått en uppsättning kort i livet. Ett uppsättningsspel, ungefär som i poker. När du sätter dig vid bordet får du ett par kort att spela med. Några av oss har fått det här trygghetskortet. En fördel när man har trygghetskortet är att man har en buffert, det finns alltid pengar på kontot, man har ett sparande bättre än snittet, man behöver inte fundera när man köper en grej i månaden för det finns alltid pengar, man fattar inte riktigt det här med att nu är det lönehelg.

Men där är också ett minus. Spelar man ut det här trygghetskortet ofta, så förlorar man energi i livet på ekonomisk oro, ekonomisk stress, en kostnad i det som på engelska kallas aliveness. Det här livet i livet. Jag tror att tricket är att det finns andra kort jag kan spela i livet också. Jag kan spela kortet lustfylld, som vi hade ett avsnitt om som många var jätteprovocerade av, när vi hade Pia. Hon kände för att åka till Miami, då åkte hon till Miami. Folk sa: men så kan man fan inte göra, är hon 55 år gammal? Vi lägger det nästan som att det är oansvarigt att gå på sin lustfyllda impuls.

Caroline: Cirkla tillbaka till mig, så är det väl en längtan. Man har en längtan efter att göra så.

När någon spelar lustkortet provoceras vi

Jan: Precis, det blir en provokation. För jag sitter här och spelar trygghetskortet och gör som man ska: man ska ha buffert, ha pengar på kontot, klara sig själv, klara oförutsedda grejer. Och här kommer någon jävel som är happy-go-lucky: ja, men det reder sig väl, det har det väl alltid gjort. Och jag bara: ja, men tänk om det inte gör det. Som det här: det kommer alltid en ny våg, som vår surfarkompis säger, det kommer alltid en ny våg. Men om det alltid kommer någon ny våg då? Och sen inser jag, när jag säger det, att det är klart, det här är korten.

Caroline: Ja.

Jan: Tricket är att om du spelar ekonomisk trygghet-kortet tio gånger av tio, ja men spela ut det nio gånger av tio. Och sen spela ett annat kort. Du har ju alltid kvar att spela det där ekonomisk trygghet-kortet.

Caroline: Okej, men hur gör du det?

Jan: Genom att till exempel säga: nej men låt oss nu använda pengarna och göra den där resan.

Caroline: Kolla här nu. Man måste nog först veta vilka kort man sitter med, tänker jag. Lite självkännedom. Vilka kort är det jag har på min hand? Okej, det är de här fem. Jag spelar ut ett kort nio av tio gånger, men då kan jag kanske välja något annat ibland.

Murikan som borde köpts tidigare

Jan: Jag kan ta ett exempel. Jag hade ett exempel i ett coachsamtal. Jag hade en person som är jätteduktig och har en fantastisk resa i livet, som köpte en Muurikka, en sån stekhäll. Men man köpte den först när han hade sagt: nej men min buffert måste vara på den här nivån, och jag har fått prioritera, så nu köpte jag den äntligen. Då var det: ja, men tänk om du hade använt bufferten, eller köpt den på kredit för tre månader sedan, när den kostade 6 000 kr. Även om räntan hade varit 20 procent på lånet och du hade betalat efter tre månader, då har du betalat 300 eller 400 kr i ränta för den här stekhällen. Hade det gett dig mer energi om du hade haft stekhällen i början av sommaren, redan i maj, och kunnat bjuda dina föräldrar och vänner, i stället för att vänta till slutet av juli? Då var han: ja, självklart. Då hade jag nog inte ens tänkt på de där 300 kronorna i ränta. För de hade gett oproportionerligt mycket energi, eftersom jag hade kunnat köpa den där Muurikkan mycket tidigare.

Om vi fortsätter med Cate Lamberton, så säger hon också att pengar kan användas för att tillfredsställa de högre stegen i trappan. Att till exempel en minnesvärd semesterresa med barn eller barnbarn kan uppfylla ett socialt behov, den sociala trappan. Man kan jobba på steget med självkänsla genom att kanske ta lektioner i dans, eller ha en personlig tränare i något man är förtjust i, ta hjälp, eller gå till frisören, så att man får den goa känslan av att känna sig fin eller snygg.

Caroline: Eller här är det väl någon som vill lära sig något, kanske?

Självförverkligande och att ge tillbaka

Jan: Ja, precis. Självförverkligande kan också vara att engagera sig i något. Det här är ofta USA-relaterat, men man kan engagera sig i välgörenhet, ekoturism eller mentorskap. Jag vet att många gör det här i Sverige, att man är mentor för någon yngre person. Eller det handlar om att ge arv, eller att köpa mark som man ger bort, eller som skyddas mot avverkning.

Caroline: Ja, det är fint. Det är en hjärtefråga för mig.

Jan: Morgan Housel, som har skrivit "The Psychology of Money", är inne på ett koncept. Jag försöker numera översätta allt till svenska, så det kan låta fånigt, men det blir tröghet i sparsamhet, eller sparsamhetströghet.

Caroline: Vad heter det på engelska då?

Jan: Savings inertia, tror jag att det var. Poängen är att han säger att det är svårt att omvandla ett liv fyllt med goda sparvanor till ett liv fyllt med konsumtion. Han säger att många har en önskan om att sluta tänka på pengar. Man säger: jag vill ha tillräckligt mycket pengar för att jag inte ska behöva tänka på dem, så jag kan fokusera på annat. Jag vill ha så mycket pengar att pengar blir ett icke-problem. Men han säger att det är väldigt svårt att nå det målet när vårt förhållningssätt till pengar är en del av vår personlighet. När jag har ett stort intresse för pengar eller sparande, är det svårt att komma till en punkt där jag säger: nej, jag bryr mig inte om det. Det är svårt att sluta fokusera på pengarna när fokuset är en stor del av mig.

Har du vunnit spelet, eller fastnat i det?

Jan: Och det här tycker jag är väldigt fint. Han säger att om du har lagt dig till med de här goda sparvanorna, att du har lägre utgifter än inkomster, ett automatiskt sparande, ett långsiktigt sparande, och du sparar till din pension när du är ung, så säger han: grattis, du har vunnit spelet. Det är långt ifrån alla som gör det. Men sen säger han: är det verkligen att ha vunnit spelet om det är det enda spelet du kan spela?

Caroline: Ja, det är ju att vinna spelet om det är det enda spelet man kan spela. Man kanske vill spela andra spel.

Jan: Vad händer om du fortsätter spara även när du inte behöver spara mer? Eller du fortsätter spara när du är i pension? Du klarar inte att byta beteende. Som du kan läsa vad Mammon skrev i forumet: "Jag insåg förra sommaren hur sjukt fulsnål jag är med att köpa jordgubbar. Jag vande mig som ung och student vid att det var dyrt och onödigt, och trots ökade inkomster började jag aldrig köpa. Så dumt, och det är ju jättegott. Jag har brutit den trenden nu."

Caroline: Vänta, vad står det?

Jan: "Jag har brutit en trend nu, för jag insåg mest hur sorglig jag var."

Jordgubbar, hallon och Söderslättsbär

Caroline: Jag hörde i podden "Livet med Gabbi och Sandy" att Sandy kan köpa godis, jag vet inte för hur mycket pengar, men låt säga 80 kr. Men att köpa hallon eller jordgubbar, det är lavish. Jag tänker varje gång nu på dig, Sandy, när jag köper hallon. Hallon för 90 kr på Ica. Lavish.

Jan: För jag har också varit fulsnål med jordgubbar. "Så mycket kan vi inte lägga på jordgubbar varenda sommar." För jag har sett det i Spirecta, vårt bokföringsverktyg.

Caroline: Bokföringsverktyg, har jag sett.

Jan: Söderslättsbär 100 spänn. Söderslättsbär 150 kr. Post efter post. Så är det mycket pengar.

Caroline: Ja.

Jan: Det där är också en sån sak vi hade en del av i Rika Tillsammans-programmet, förra året eller någon gång. Eller livsplans-kickoffen. Att rikedom är att ha blåbär eller färska bär i kylskåpet.

Caroline: Ja.

Jan: Vi kommer in på det sen. Men tricket är många gånger att välja sina slag. Om man får rätt på de stora kostnaderna i livet, boende, transport, semestrar, har du koll på dem, ja då spelar inte Söderslättsbär någon roll.

Caroline: Nej, kanske det. Det är inte hos Söderslättsbär vår ekonomi kommer stå och falla. Inte ens om du var där och handlade varje dag. Det är ju trevligt att det är barnen som äter mest.

Jan: Vår femåring kan ta ett hallonpaket för 90 spänn bara.

Caroline: Fem minuter bort, där ser du.

Jan: Och då är det rikedom.

Caroline: Ja, det är rikedom faktiskt. Det är det verkligen. Rikedom att få ha det.

Rikedom är att ha färska bär i kylskåpet.

Att inte klara byta växel

Jan: Så tillbaka till Morgan Housel. Är det verkligen att ha vunnit spelet om du fortsätter spara mer än du behöver, eller fortsätter spara när du går i pension? Han säger att sparandet, eller det ekonomiska tänkandet, kan vara en så stor del av ens identitet att man inte klarar att byta växel. Man fastnar på den växeln. Sen säger han också att för någon är det helt okej att de får en större tillfredsställelse av att se pengarna växa än av att spendera. Då är det fine. Men för dem som inte vill behöva tänka eller oroa sig för pengar, så fastnar de. De hade egentligen velat levla, men de gör inte det.

Att inte inse att man har nått sitt mål kan vara lika illa som att inte nå målet överhuvudtaget. I en viss fas i livet är jag: nej, jag har inte nått målet och jag strävar efter det.

Caroline: Man är lika glädjelös åt båda hållen.

Jan: Ja. Jag har inte nått målet och jag strävar efter det. Men sen någon gång inser jag att jag har nått målet, men jag gläds fortfarande inte, för jag inser inte att jag har nått det. Det är det jag menar, och det är det som jag tror provocerar folk. Jag försöker kasta ljus, för vissa: du är på god väg att nå målet, eller du har redan nått målet. Tänk om du inte behöver spara så mycket. Men har man kört på den växeln hela livet, som min mamma som inte hade så mycket pengar när hon kom till Sverige och var uppvuxen i en fattig by i en forna öststat, så har man kanske 70 års träning på att spara pengar. Då är det inte så jävla lätt att byta växel, och det får man ha empati med. Vad tänker du?

Hur byter man växel?

Caroline: Jag tänker det du säger, att det inte är så lätt att byta växel. Men jag vill verkligen på något vis gå in i det där. Hur byter man växel då? Eller är det egentligen inte svårt?

Jan: Låt oss ta några exempel på hur man byter växel. Eftersom pengar och vår uppväxt och våra tidiga erfarenheter styr så stor del, är det ibland så att vi inte kan se det vi inte ser, utan vi behöver andra perspektiv. Lamberton, den här professorn, har skrivit sådana här vetenskapliga... Det finns till och med ett vetenskapligt ord som heter hyperfobi, eller hypofobi, som handlar om just...

Caroline: Kan man ha fobi för överdrivning? Eller vadå, hyper?

Jan: Jag vet inte, men man ogillar den här konsumtionen. Man översparar, kan man säga. När jag översatte det till svenska blev det närsynthet, så jag tänkte att det nog är något fel. Men i alla fall, hon hade en massa förslag. Ett var att se utgifter mer från ett nyttoperspektiv. Att i stället för att se en massage som en utgift, lavish, så kan man se det som en investering i sin hälsa eller sitt välmående. Så jag skiftar psyket på det. Hon säger: titta på det utifrån ett nyttomaximerande perspektiv, utilitarian.

Glädjen i att göra ett kap

Jan: Sen är det en amerikansk rådgivare som heter Allan Roth, som jag gillar jättemycket, och är en sån här konsument-typ plus i USA, som heter Clark Howard. Han säger: glädjen av att spara kan vara i linje med att spendera, om man ser till att göra en bra affär eller ett kap. Till exempel att bo på ett jättefint hotell för en billig peng. Nu när jag åker till USA på den här konferensen, då har de demon Bogleheads. De är jätteroliga, för det är som Rika Tillsammans, fast i USA. De har förhandlat, så i stället för att betala 3 500 kr per natt, så betalar vi typ 800 dollar per natt. Och jag bara: ja. Det ligger i linje med det. Vi får bo på det hotellet för en tredjedel av priset. Då blir det till och med roligt, för jag upplever att jag får väldigt mycket för mina pengar.

För något år sedan gjorde jag en sån affär med Global-knivar. Det var ett konkursbo, och så köpte jag ett helt set Global-knivar för halva priset. Då var jag: åh, titta, jag gjorde en bra affär. Sen, kan jag berätta för er andra, Caroline kollar på mig. Caroline har inte förlåtit mig att jag har gett bort de här, för jag köpte nya.

Caroline: Nej, du köpte andra som ligger dåligt i handen. Det är ändå jag som lagar mat här i huset. Jag vill ha tillbaka kittet.

Jan: Strunt samma. Så jag gjorde en fuckup.

Caroline: Men sånt kan hända, Jan. Du är förlåten.

Jan: Ja.

Att lova bort pengar och ge dem till fel ändamål

Jan: Dan Ariely, också en amerikan, säger att ett annat sätt är att lova. Att ge ett löfte: jag ska spendera en viss summa pengar under den här tidsperioden. Och om du inte spenderar dem, så måste du ge bort dem till en välgörenhetsorganisation som du inte gillar så mycket. För då går de ändå till ett gott syfte, men det är ändå inte något du gillar.

Caroline: Jag vet inte vad det finns som jag inte gillar som går till välgörenhet.

Jan: Det finns säkert.

Caroline: För mig hade det väl varit: återställ våtmarkerna.

Jan: Nej, Caroline.

Caroline: Får man inte lov att säga så?

Jan: Nej, men du förstår inte vad våtmarkerna är till för.

Caroline: För mig framstår det hela som ett skämt nu för tiden. Återställ våtmarkerna.

Jan: Men helt ärligt är det viktigt, det kan jag säga som biolog. Jag är biolog i grunden, så jag vet det här.

Caroline: Okej. Men i mitt liv hade det varit så. Jag fattar att det är viktigt, men jag har ingen energi där.

Jan: Nej, jag förstår att du inte har det. Ge pengarna till dem om du inte når dina mål.

Caroline: Ja, precis.

Att träna på att använda sina pengar

Jan: Morgan Housel är också inne på att många av oss inte vet hur vi ska använda våra pengar för att maximera vår upplevelse av rikedom, eftersom vi inte har tränat på det. Det är ungefär som någon som aldrig har druckit massa viner och som ska sätta ihop en vinkällare. Det kommer bli jävligt stökigt. Det handlar om att träna. Och återigen, vi pratar inte om att maximera konsumtion. Vi pratar inte om att dyrare är bättre. Vi pratar om att använda pengar på ett sådant sätt att ditt liv blir rikare. Det kan vara att lägga dem på hög. Det kan vara att minska, gå mot minimalism. Det kan vara att ta medvetna beslut. Det kan vara en konsert. Det kan vara en resa. Det kan vara tid med barnen. Hämta barnen tidigare en dag. Whatever.

Så det är olika perspektiv på hur man kan se på det. Att ha det här kontot, som den här kompisen sa, som ska gå till pengar som ska användas till något annat. Ett annat sätt är att precis som man hela livet har automatiserat sitt sparande, automatisera uttag från dina pengar. Allan Roth är inne på det, att organisera din portfölj på ett sådant sätt att den stödjer att du använder pengarna. Konkret: har du till exempel en fondrobot som Lysa, så har de en automatisk uttagsfunktion. Sätt in att du tar ut 2 000 kr i månaden, så de hamnar på ditt konto. Eller välj en fond som är utdelande i stället för en ackumulerande fond.

Caroline: Vad är det för någon i så fall?

Utdelande fonder och att underlätta uttag

Jan: Det finns fonder som har olika klasser. Det kan vara samma fond, men den har olika klasser. Det är rätt vanligt att man har en klass där fonden får utdelning från de aktier den äger, och då får du bara fler andelar i fonden, de köper fler aktier åt dig. Sen finns det fonder där de delar ut den vinsten till dig som andelsägare. Så ett annat perspektiv är att organisera dig för att underlätta uttaget.

Sen tror jag också att ett annat perspektiv är att skifta så att konsumtion inte behöver vara dåligt. Du kan läsa här, OBVN skrev en väldigt klok reflektion i forumet: "Jag brukade tänka att konsumtion är skadligt för både individ och samhälle. Konsumtion är lika med entropi, det vill säga kaos, är lika med död. Konsumenten är i botten på näringskedjan. Konsumenter är slarvrar som inte kan lösa sina problem själva. Producenter är bäst. Oberoende, stolta, starka, mänsklighetens ryggrad. Sen började jag tänka. Konsumtion är nödvändigt för produktion. Konsumenten är inte sämst, utan en integrerad del i en större helhet. Konsumtion är ett medel för mellanmänskligt samspel. En del av livets mening."

Jag tror att Helena Roth sa i något avsnitt att döden är en förutsättning för liv. Lite så, fast med konsumtion och produktion i stället. Konsumtion är en förutsättning för produktion och liv.

Caroline: Ja.

Konsumtion som en förutsättning för liv

Jan: Jag tyckte det här var så fint, jag får lite rysningar.

Caroline: Jag förstår att du får det.

Jan: Jag gillar det jättemycket. Jag ska bara säga också att det låter som att det är en robot som har tänkt ut det. Men det är korrekt. Jag tyckte det var jättefint skrivet av OBVN i forumet. Jag håller med om det. För jag har också alltid värderat producenter mycket högre. Men vi är ju producenter, och hade det inte varit någon som konsumerar det vi gör, så hade vi inte kunnat vara producenter.

Caroline: Nej, och det ser man ibland i artiklar eller intervjuer. Inte superofta, men ibland är det någon som berättar: i helgen ska jag bidra till samhällsekonomin och köpa något dyrt. Eller konsumera något, gå på restaurang, whatever. Det tror jag var tydligare efter corona. Att gå på restaurang är ett sätt, inte bara för mig att må bra och ha sociala kontakter när jag sitter där, utan det bidrar till samhällsapparaten.

Jan: Exakt.

Få rätt på de stora sakerna

Jan: Om vi ska ta några konkreta exempel. Ben Carlson, som är amerikansk bloggare på A Wealth of Common Sense, skrev i en artikel att hur man prioriterar användningen av sina pengar skiftar över tid. När han var singel och utan barn prioriterade han en viss typ av konsumtion. När han fick barn prioriterade han på ett annat sätt. Han sa att det var ett stort skifte för honom, för han var supersparsam. Sen insåg han: jag vill lägga pengar på mina barn, jag vill lägga pengar på mina barns upplevelser. Och sen är han inne på de här grejerna. Få rätt på de stora sakerna, bry dig inte om de mindre. Hur du planerar för boende, transport, semester, bil, det har mycket större påverkan än mathandlingen på Ica.

Det här har du och jag pratat om många gånger. När jag säger: nu får vi dra ner lite. Så går du automatiskt, för du konsumerar mest på Ica, du sköter maten. Då är det: ja, det är inte på Ica slaget står, det är kanske skidresan för 50 000 kr vi ska skippa. Det är ganska många köp hos Söderslättsbär för 50 000 kr.

Sen pratar han lite om samsyn med sin partner. Det är väldigt viktigt att man pratar om vad som är viktigt för en, för det kan vara två helt olika saker. Och också varför det är viktigt. Ibland kan man bara säga att det är viktigt för mig att vi åker på skidresan, men den andra tycker att det kostar för mycket. Då kan man motivera alltihop med att det är trevligt att åka tillsammans, det är ett minne, vi lär barnen att åka skidor. Ibland måste man motivera det i samtalen med sin partner.

Caroline: Ja, exakt.

Konsumera utan dåligt samvete

Jan: Sen är han också inne på att konsumera utan dåligt samvete. Har du sparat? Har du ett automatiskt sparande? Du har gjort din kalkyl, det finns pengar till pensionen som räcker. Men använd pengarna, om inte annat så köp dig tid. Tid är en resurs som vi inte får mer av. Om inte annat, köp tid. Och sen: spara och njut.

Sen är det en annan som heter Jim Dahle, som driver en sajt som heter The White Coat Investor. En amerikansk investerarsajt för läkare.

Caroline: Jaha.

Jan: Han säger: inse att du inte kommer leva för alltid, det hjälper en med att spendera. Sen säger han: ge dig själv tillåtelse att spendera pengar, och automatisera det, det jag var inne på innan. Och positionera ditt sparande för konsumtion. Räntefonder, utdelande fonder, annan typ av investeringar. Ett annat tips var att spara till någon annan, det kan också underlätta. Spara till barnbarnen, eller till en granne, eller till en grannes barn.

Caroline: Ja, precis.

Köp tid, prova en dyr hobby

Jan: Sen pratar han om att köpa tid. Gå ner i arbetstid, gå i pension tidigare, köp hjälp, flyg i stället, delegera. Gör saker som tar tid. Och sen: prova. Prova en dyr hobby, du vet inte innan du har provat.

Caroline: Nej, men det pratade vi med Johan Bok om i ett avsnitt. Han hade testat snorkling, eller vad det var. Det blev en sån grej för honom som förändrade något, det var som yoga eller meditation för honom.

Jan: Jag tänker att det kanske är något för mig med. Man har ingen aning innan man har provat något konstigt som snorkling.

Caroline: Ja, exakt.

Jan: Sen säger han: köp en resa till någon annan. Ta med dig hela släkten. Det här är ju det jag driver agendan för, jag tycker min mamma ska göra det. Köp en resa till hela släkten. Och sen säger han också: inse att det tar tid att bli duktig på att använda sina pengar. Det är en konst, det också.

Ramit Sethis regler

Jan: Jag tänker att vi ska börja runda av, men vi kan ta några konkreta saker till. Ramit Sethi säger: ifrågasätt aldrig pengar på böcker, förrätter eller en kompis välgörenhet. Business class på flygresor över fyra timmar. Sen säger han: köp det bästa och behåll det så länge som möjligt. Ingen begränsning på pengar som går till hälsa eller utbildning. Den kan jag också börja närma mig. Tjäna tillräckligt för att bara jobba med personer du respekterar. Prioritera tid utanför kalkylarket. Och sen säger han: gift dig med rätt person. Det har han ju gjort, eftersom han gillar strukna kläder så mycket. Han har gift sig med en kvinna som heter Cassandra, som har Next Level Wardrobe, där hon hjälper folk att handla rätt kläder till sin garderob. Det är så roligt. De bondar.

Sen säger han också: gå till extremerna. Lägg generöst med pengar på det som är viktigt och var brutalt snål i det som inte är det. Två semestrar per år, absolut, men kanske ingen bil. Dyra kläder, absolut, men kanske ingen dyr heminredning. Eller dyr bil, absolut, men kanske inga konserter, eller billigare semester. Man prioriterar hela tiden i det där.

Nick Maggiuli, vi var inne på den dubbla regeln. Hans regel är: köp något fint, men lägg undan lika mycket som du handlade för.

Skapa dina egna regler

Jan: Och sen tänker jag, det sista jag egentligen vill lägga till, det är att skapa dina egna regler. En sån regel vi har, eller som jag har infört, det är att det alltid ska finnas en flaska champagne i kylskåpet.

Caroline: Ja, det har vi ju.

Jan: Du är så här: vi ska alltid ha bär hemma.

Caroline: Ja, men det har vi inte heller.

Jan: Men det är nästan en regel. Sen tänker jag också att jag ofta försöker se det utifrån ett energiperspektiv. Kommer det här ge mig energi? Kommer det spara mig tid? Kommer det göra mitt liv enklare? Sådana utgifter kan jag tycka är okej. Och återigen, om det är något jag kan säga, så är det: fokusera på rätt sak, inte på rätt sätt. Eller som Niklas Dellman, en kompis, brukar säga: du kan inte kompensera fel riktning med högre fart. Så har du fokus på boende, transport, bil och semester, alltså de stora grejerna i ditt liv, då spelar de små inte så stor roll. Det är inte förrätten när du går ut på restaurang då och då som kommer stjälpa eller göra ekonomin.

Caroline: Snyggt.

Du kan inte kompensera fel riktning med högre fart.

Nästa steg och en utmaning

Jan: Jag tänker att vi ska runda av och säga: nästa steg, om man tycker att det här är spännande, lek med egna regler. Häng i forumet, vi kommer ha en tråd för regler. Vi har den där tråden, hur hjälper man andra att spendera pengar? Jag kommer starta en tråd som heter: vad är anledningen till att du sparar så mycket till framtiden?

En utmaning kan vara att skippa månadssparandet när du lyssnar på det här. Om du lyssnar direkt veckan efter att det släpps, så är det i slutet av månaden. Vet du vad, ta tillbaka de pengar du månadssparade, och bara prova. Vi säger inte att du ska sluta månadsspara för resten av livet. Jag säger bara: gör ett undantag den här månaden, och testa att använda pengarna till något som skulle ge dig mer energi, eller göra ditt liv rikare.

Och sen för dig som hänger på Patreon, så kommer jag i samband med avsnittet skicka ut en checklista, med ett antal frågor som du kan tänka på, diskutera med din partner eller med en vän. Som en sån här fråga som jag älskar: om du hade visat ditt kontoutdrag för en tredje part, hade de kunnat identifiera vad som är viktigt i ditt liv, utifrån kontoutdraget? Om jag säger att det är viktigt för mig att vara generös, syns det att jag har varit generös? Om det är viktigt för mig med träning, syns träning i kontoutdraget?

Vad tar vi med oss?

Jan: Bra, det var det. Vad tar du med dig?

Caroline: Jag börjar fundera på att sätta upp egna regler, men att skriva ner dem. Det funkar inte att jag bara tänker: jag har nog några regler, för då är de inte ens tydliga. Jag behöver skriva ner vilka regler jag har, på saker som gör mitt liv rikare. Jag är mer nyfiken där. Vilka kort spelar jag ut? Vilka regler har jag egentligen? Jag tror att det också är sättet att kunna göra något åt det. Annars blir det bara otydligt, och så har man glömt det.

Jan: Ja, så använder man det inte ens. Det går ett tag och sen har man glömt att man skulle ha...

Caroline: Ja, precis. Och berätta för någon annan, tänker jag.

Jan: Aldrig i livet.

Caroline: Snyggt.

Jan: Du, ett stort tack till dig som har tittat och lyssnat, och som hänger, som följer oss, som sponsrar oss på Patreon och gör det här möjligt. Det ska bli jättekul att höra vad ni andra tycker, och särskilt du som inte håller med. Tack så mycket.