Husbyte:ett dolt mervärde i ditt boende och sätt att resa mer för mindre

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Husbyten som semesterkoncept
2. Vad husbyte är
3. Spektakulära boenden och autenticitet
4. Communityns inspel
5. Möt Jens Thulin
6. Fascinationen för Östeuropa
7. Konceptet husbyte i detalj
8. Husbyte som livsstil
9. Kalkylen bakom besparingen
10. Adress spelar ingen roll
11. Större upplevelser och andra miljöer
12. Bästa upplevelserna
13. Semester på barnens villkor
14. Öl på verandan i Östberlin
15. Vem passar husbyte för
16. Att möta verkligheten
17. Det personliga hemmet
18. Risken: att bli besviken
19. Möten och frågor i förväg
20. Facebook eller nätverk
21. Bil i bytet
22. Malmö som resmål
23. Fina hem och udda ställen
24. Premiumobjekten skriver till dig
25. Att vara öppen för äventyret
26. Asymmetriska byten
27. Tredjepartsbyten
28. En hobby för rika
29. Vanliga misstag
30. Pensionärerna som lever på husbyte
31. Framförhållning
32. Förväntningar och städning
33. Att hyra ut via Airbnb
34. Skillnaden mot Airbnb
35. Ritualer och kutym
36. Omdömen i ryggen
37. Försäkring
38. Vad medlemskapet kostar
39. Poängmodellen och leverage
40. Aktiv eller passiv strategi
41. Att bli kontaktad
42. Drömresmål
43. Diplomatlivet sätter stopp
44. Oskrivna regler och sunt förnuft
45. Olika sajter och nätverk
46. Home Exchange och People Like Us
47. Husbyte kontra couchsurfing
48. Sveriges fördel
49. Boktips: Svetlana Aleksijevitj
50. Avrundning

Husbyten som semesterkoncept

Jan: Välkommen till RikaTillsammans. Detta är dagens avsnitt: husbyten och fördelarna med det. Idag ska vi prata om ett lite nytt koncept för oss, det vill säga att semestra via husbyten, och att det samtidigt är ett sätt att faktiskt kanske få, jag vill inte säga tjäna pengar, men spara pengar eller få ut mer av sin befintliga bostad på andra sätt än man kanske inte har tänkt sig. Dessutom kanske få lite mer äventyr och lite mer spänning, och göra något som kanske inte så många andra gör och få lite nya upplevelser.

Jan: Varmt välkommen till RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av vår livsresa, våra erfarenheter, framgångar och misstag, så att du ska kunna göra din ekonomi, ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver denna podden heter Caroline och Jan Bolmeson. Välkommen till dagens avsnitt 314.

Jan: Idag blir det en intervju med Jens, eller Jesse X i forumet, som skickade ett meddelande till oss i communityn och sa så här: "Ni borde prata om husbyten. Det är något som jag har provat på. Jag är liksom väldigt förtjust i det, och ni har aldrig typ sagt någonting." Och jag var så här: "Husbyten, vad är det för något?" Då var jag tvungen att googla, och sen blev jag så här, alltså ibland känner man sig så här: "Jag borde vara målgruppen." Man har ändå varit under raden för detta.

Caroline: Ja, men helt och hållet.

Vad husbyte är

Jan: I korta drag handlar det om att man byter boende med någon annan i världen. Så semestrar de en vecka eller två veckor i vårt boende, och vi semestrar en eller två veckor i deras boende. Sen finns det varianter på detta. Och det som också var så här, alltså det är roligt för Jens i forumet, han visste hur man fångar mitt intresse och andras. Har man ett hus för typ fem miljoner, då kanske man under ett antal år, du vet, kan tjäna eller spara typ en halv miljon på det här sättet om man utnyttjar det mycket. Och jag var så här: "Va?" Så blev jag liksom nyfiken på det där.

Jan: Detta är naturligtvis inte något som är sponsrat, utan det är ett samtal med Jens, som har gjort detta ett par, tre gånger tidigare och varit väldigt förtjust. Jag tyckte att det lät som en kul idé. Jättekul grej. Detta kommer vi kanske någon gång i livet att göra.

Caroline: Ja, jag tror att man ska prova detta.

Jan: Så det blir lite så här: saker att tänka på. Vad är fördelar, nackdelar, missuppfattningar? Hur gör man rent praktiskt? Vad kan man förvänta sig? Vad bör man se upp med? Vad tog du med dig från avsnittet?

Spektakulära boenden och autenticitet

Caroline: Nej, men det var ju något hus han nämnde som var på en klippa. I L.A. någonstans. Så tänkte jag så här: ja, det finns sådana boenden. Och de finns med i de här nätverken, där man kan byta hus. Det är ju naturligtvis så att de kanske inte varit intresserade av att bo i vårt hus och bytt så. Men det finns spektakulära boenden, och det finns också helt vanliga hus i Gent som skulle passat oss om vi ville semestra där.

Jan: I Belgien?

Caroline: Bara liksom upptäcka det området. Det som attraherade, som gör mig sugen, är att det inte är det här: "Åh, nu ska vi åka till Paris och försöka hitta ett boende." Det är inte det som husbyte...

Jan: Och dessutom inte maxa semestern heller i Paris.

Caroline: Nej, utan detta är kanske så här: man tar semester en vecka på gränsen mellan Österrike och Ungern, och man har liksom ingen aning om vad som händer där. Och man bor då i ett relativt fint boende. För vi har varit inne och surfat på det här, och det är ganska fina boenden faktiskt. Det är lite autentiskt också, för det är inte som när vi har varit på dåliga Airbnb, där det är någon som har ett boende som är gjort för att de ska tjäna extra pengar och minimera insatsen, utan det här är liksom husbyten.

Communityns inspel

Jan: Men jag tänker så här, vi behöver inte prata så mycket mer om det, utan vi släpper på Jens och ett stort tack till honom. Och sen naturligtvis, om du som lyssnat eller följt oss eller tittat inte har märkt det: vi älskar att plocka upp de här inspelen från communityn. Så är det något ämne som du brinner för, eller "detta borde ni prata om", så hojta till.

Jan: Vi hade ju ett avsnitt om bostadsrättsföreningar för två veckor sedan, där det var allt från "jättebra att ni belyser detta ämne" till "detta är det sämsta avsnittet av alla på hela RikaTillsammans". Och sen, fem dagar in i den veckan, nu när vi spelar in, är det så här 120 kommentarer om just bostadsrättsavsnittet. Så det är bara att hojta till. Vi kommer gärna kommentera i forumet, för vi kan inte allting, vi har inte koll på allting, utan jag ser det många gånger som att: låt oss sätta igång diskussionen. Och sen hjälps vi åt. Det är ju det, RikaTillsammans.

Jan: Så tack för denna veckan. Vi släpper på Jens, och hojta gärna till en kommentar om du tyckte att detta också verkade vara något som är roligt. Ja, men då tänker jag att då kör vi.

Möt Jens Thulin

Jan: Varmt välkommen, Jens Thulin, eller som du också kallas, Jesse X i forumet. Jag tänker så här, jag vet inte så himla mycket mer om dig än lite det du har skrivit i forumet. Att du är ungefär 45 år gammal, du har två små barn, du bor utomlands, och jag vet att du har bott i Östeuropa, lärt dig lite ryska, och att du verkligen efter studierna skaffat dig det jobbet som du har velat ha. Och jag tänker att temat för idag är husbyten, som jag vet att du är passionerad för. Så varmt välkommen!

Jens: Tack så mycket.

Jan: För någon som inte känner dig, fick jag rätt på den där presentationen? Är det något du vill lägga till?

Jens: Nej, men det är nog ganska bra så. Jag har väl haft en idé om att leva utomlands, och nu gör jag det. Så jag har det ungefär som jag vill ha det i livet, och det känns bra.

Fascinationen för Östeuropa

Jan: Får man fråga så här, vad är denna... Alltså, jag själv, vi båda kommer ju från Östeuropa, eller vi är födda i Sverige men våra föräldrar är från Östeuropa. Mina föräldrar är gamla, och Carolines föräldrar är från Slovakien, Caroline är från Polen. Var kommer den här fascinationen för Östeuropa ifrån?

Jens: Det är en idé jag har haft med mig sedan jag växte upp. Det var lite sådana här kulturgrejer. Doktor Zjivago-filmen såg jag när jag var 12–13 år och blev fascinerad av. Och sen, ja, Vysotskij har jag lyssnat på en del, både på svenska och ryska, även innan jag kunde ryska och sådana saker. Så det har varit lite sådana här inspirationsbitar som har kommit under uppväxten. Och sen gjorde jag slag i saken när jag blev äldre och flyttade iväg. Då till Belarus var det. Och det blev jättebra. Så jag kände att jag hade kommit till rätt plats.

Jan: Förlåt, hur hamnar man i Vitryssland?

Jens: Jag blev inbjuden till ett seminarium där, när jag var engagerad i en svensk organisation. Det var lite slumpvis att det blev så. Men jag var ju där för att få veta mer om diktatur och förtryck. Så det var ju ett tråkigt ämne. Jag gick omkring på gatorna där och kände mig lycklig på ett konstigt sätt. Jag kände att jag hade hittat min plats i världen. Det var lite oväntat. Jag hade inte räknat med att det skulle bli på det viset. Men där är jag nu.

Jan: Ja, precis.

Konceptet husbyte i detalj

Jan: Men jag tänker så här, vi ska prata om husbyten. Och jag ska vara helt ärlig. Innan du skrev till mig om det, och du skrev om det på forumet, var detta något som jag inte ens visste existerade. På sin höjd har det varit så att när vi har rest, insåg vi efter ett tag att det är billigare att hyra Airbnb än att hyra två hotellrum till oss och min mamma. Men för den som likt mig aldrig hört talas om husbyten, kan du inte beskriva det här konceptet?

Jens: Ja, det handlar ju om... Det finns flera varianter, men den vanligaste varianten, och den jag själv har provat, det handlar om samtidiga husbyten. Det innebär att jag via ett nätverk får kontakt med en person i ett annat land. Och sen gör vi upp om att byta hem under någon eller några veckor när det kan passa. Sen är det en massa praktiska diskussioner om alla bitar kring det. Och sen bokar man biljetter och gör det hela. Det här har jag gjort tre gånger. Det var ett par år sedan nu, men det var bra. Och jag tänker att jag ska göra det mer i framtiden. Just nu får jag inte, men det kommer nya möjligheter.

Caroline: Var det under er semester som ni tänkte att ni kan byta med någon annan familj under några veckor, så att de bor i ert hus och ni bor i deras?

Husbyte som livsstil

Jens: Ja, då var det så. När vi gjorde husbyten var det under semestern. Sen kan man göra det andra tider på året också. Det finns ju pensionärer som gör det här hela tiden. Så man har hemmaperioder och bortaperioder. Man har hela livet uppbyggt kring husbyte som livsstil. Då kanske man är borta ett par månader om året på olika platser runt om i världen.

Jens: Vi bytte med ett pensionärspar i Berlin som hade den här livsstilen. De var någonstans i Asien när jag fick kontakt med dem. De skulle komma hem sen, och då planerade vi det. Och sen, efter att de hade bytt med oss, skulle de iväg någon annanstans. Så det var hela tiden nya husbyten. Inte bara en kort period på sommaren.

Jan: Coolt. Men du, jag som är lite ekonominörd, jag blev folk fångad av en mening du skrev till mig i ett meddelande. Då skrev du så här, jag frågade varför tycker du det är bra, och då skrev du: "Köper man ett hus för fyra eller fem miljoner, så ger det även semester för en halv miljon eller 400 000 i gratis semesterboende." Och då var jag så här: "What?" Så kan du inte utveckla varför du tycker det är bra, och det här resonemanget som du hade kring siffrorna?

Kalkylen bakom besparingen

Jens: Det här är någon typ av ungefärlig kalkyl som jag gjorde när jag själv köpte hus. Jag hade rest mycket med couchsurfing och Hospitality Club innan. Så jag hade haft gratis sommarsemestrar i flera år. Jag kände att med familj funkade inte de möjligheterna så bra. Då behövde jag ha ett lite mer vuxet format. Då tänkte jag att husbyte borde kunna vara det formatet. Jag kände ingen vid den tidpunkten, jag hade hört från bekanta, men det var ingen som jag blev vägledd av. Jag hittade det mer eller mindre själv.

Jens: I princip kan jag se att det här fungerar. Sen är det väl så att om man pratar om besparingar, så är det lite grann beroende på hur dyra vanor man har. Det vill säga, skulle jag personligen boka någonting på semestern, så skulle jag ofta boka någonting lite billigare. Och det gör att en stor del av besparingen för min del kanske i själva verket blir en kvalitetshöjning. Att man får ett mycket mer rejält boende än jag skulle välja att betala för. Men den som har lite dyrare vanor och kan tänka sig lägga 20 000–30 000 kr på att boka någon typ av semesterboende, då kan det bli en reell besparing.

Gör man det här systematiskt i flera år, då tänker jag att komma upp i ett par hundratusen i besparingar, det är nog inga konstigheter. Jag räknar med att jag själv kommer ibland med en halv miljon eller något sånt med tiden.

Adress spelar ingen roll

Jan: Coolt. Tog du hänsyn till det också när du köpte boende? Att du tänkte att detta är någonting som kommer att vara attraktivt. Förstår du hur jag tänker?

Jens: Ja, alltså, det är klart att mycket är, vad ska vi säga, attraktivt. Inte kanske helt och hållet. För någonstans är det ju så att det viktiga när det gäller husbyte, som jag har förstått, det är att det måste se fint ut. Det ska vara snygga bilder och snygg omgivning, och gärna på en attraktiv plats. Men det som är vanligt när man köper hus annars, det är att, åtminstone i Sverige, att adressen är viktig. Man köper en adress helt enkelt. Och det spelar ingen roll här. Om du skulle bo i det finaste huset i det billigaste området, då skulle det vara minst lika gångbart som ett normalhus i ett dyrare område.

Jan: Eller precis som vi brukar skoja i Malmö, bo på rätt sida Bellevuevägen. Vi bor ju på fel sida, på den billigare sidan.

Jens: Sånt bryr sig ingen om.

Större upplevelser och andra miljöer

Jan: Men är det då ett nätverk, eller hur funkar det?

Jan: Vänta, vi kommer till hur det funkar praktiskt. Men jag tänker så här, en fördel är att man kan spara pengar på sina resor. Sen skrev du också att du tyckte det var bra för att det gav större upplevelser på semestern, och det gav andra miljöer och mer tid. Kan du säga någonting mer om det?

Jens: Ja, alltså så här. Normalt sett, om jag åker på en semester till något land, då blir det väl det att man ofta bokar, ja, kanske hotell någonstans i centrala Paris eller i London, eller vart man nu tänkt sig åka, nära turistplatser så att säga. Eller på en strand någonstans vid Medelhavet. Det är ganska stereotypt ofta var man hamnar någonstans. Men med husbyte kommer man oftare till de miljöer där lokalbefolkningen bor. Det vill säga till bostadsområden som inte framförallt är förknippade med turism. Då får man lite mer inblick i landets normala liv så att säga. Och det är ju trevligt. Och man behöver inte trängas så mycket. Det är inte den här stökiga miljön som det kan vara under högsäsong på en del platser.

Bästa upplevelserna

Jan: Och sen skrev du också så här, kan du inte beskriva några av dina bästa upplevelser? Alltså när du har varit iväg?

Jens: Ja, jag har gjort tre husbyten för ett par år sedan. Och då var vi i Prag, vi var i Budapest, och vi var i Berlin. Det var de tre ställena. I både Budapest och Berlin bytte vi tillsammans med vänner. Så vi var liksom två familjer från Sverige som åkte dit och bodde tillsammans i det här huset som vi bytte till oss. Det var väl inte perfekt helt och hållet kanske, men ändå att vi fick ett så pass stort boende att alla fick plats. Man kunde bo där ganska många helt enkelt, och ha program på dagen i stan.

Jens: En grej som jag tyckte var rolig var att besöka musikfestivaler. Det gjorde vi i Prag och i Budapest. Just när man är lite längre på en plats kan man kosta på sig att göra andra saker än de där typiska turistgrejerna. Jag känner överlag att mitt tänk kring husbyten ofta har varit det här: skulle jag åka till en plats och bo på hotell, då skulle jag kanske välja att åka dit en vecka. Och så skulle man ha ett ganska späckat program med att besöka alla de här kända platserna och museerna och vad det nu finns att göra. Men med husbyte kan man välja längre tid. Så man kanske istället för en vecka kan ta två veckor, men det kostar ju inget mer. Då kan man ha samma program som en vecka, men sen fylla ut det här med att bara slappa och besöka platser som inte är turistiska, någon strand i närheten eller något litet lokalt fik, alla möjliga grejer som är trevliga på en plats men som inte är i världsklass eller kända på något vis. Då får man upptäcka lokalbefolkningens smultronställen.

Semester på barnens villkor

Jan: Apropå det, jag måste säga, jag vet inte om det var du, det var nog någon annan i forumet som hade äldre barn. Jag fick det här tipset att om man ska åka på semester med barnen... Det var en som skrev så här: "Jag har precis varit i Budapest med min 13-åriga son, och det var på sonens villkor." Alltså så här att man lät 13-åringen bestämma. Jag gjorde en likadan med vår dotter till Polen. Och jag måste säga, jag är ju precis så som du beskrev det. Hade jag åkt till Warszawa själv, eller innan jag hade läst det på forumet, då hade jag maxat allt. Då är det så här: kulturpalatset, slottet, och så förmiddagsprogram, lunchprogram, eftermiddag.

Caroline: Ja, vi hade behövt ha semestern efter det. Och alla hade varit arga på dig.

Jan: Och nu när jag var där med Freja var hon så här, vi käkade frukost, och hon var "pappa, nu vill jag kolla på Netflix i två timmar." Annars har jag tänkt så här, vi är inte i Warszawa för att bo på hotell. Men det var en helt annorlunda och fantastisk vistelse.

Jens: Upptäckte du då charmen med det där att ta det lugnt på semestern?

Jan: Ja, delvis. Det är som du beskriver lite, Jens, att man behöver inte späcka sina dagar.

Öl på verandan i Östberlin

Jens: Ja, men precis. Får jag ta ett exempel, när vi bytte med Berlin, då hade vi en villa i Östberlin. Det var en stor, rejäl villa med trädgård och en stor altan. Och då gick vi till den här lokala Getränkemarkt, som det heter i Tyskland, med en massa ölsorter. Och köpte på oss alla möjliga sorter. Och så satt vi, ja, en halv dag på verandan och provade ölsorter. Och bara hade det lite så här slappt. Men det kändes som en rolig grej. Det kunde man göra. Sitta och dricka öl i solen och ha det soft. Det var inget alls fel med det. Det var jättebra. Och då hade vi en trevlig miljö, så det var utmärkt.

Jan: Vilka, alltså, vem kan man säga, vem är det till för? Det är så här, inte student och couchsurfing, det har vi ju fattat. Men...

Vem passar husbyte för

Jens: Ja, jag tror så här. Om man börjar med att säga så här: om man är en person som tycker att det är väldigt viktigt att ha allting på ett exakt sätt, och man ser en stor poäng med att betala pengar för att allt ska vara exakt sådär, då är det här nog inte rätt grej. Utan man måste på något sätt släppa tyglarna lite grann och vara öppen för olika upplevelser. Och att se semestern lite mer som ett äventyr än som ett tillfälle att göra allting enligt någon exakt plan.

Jens: Och om man tittar på vilka målgrupperna är, så har min bild varit att pensionärer och barnfamiljer är de grupper som är stora. En del pensionärer har det här som livsstil och kan göra husbyten under olika tider på året. Och sen barnfamiljer, det blir ganska dyrt om man ska ha ett bra boende för en familj. Då är det här attraktivt helt enkelt. Och när det är många familjer med, så kan man få ett hus med leksaker och barnrum och alltihopa, utan att det behöver vara så svårt. För du byter ju då med en annan familj som har liknande behov. Så har man allting ordnat från början.

Jan: Jag insåg det nu när vi reste sist. Vår yngsta börjar bli så pass stor att hon inte kan eller vill sova i en sån här ihopfällbar barnsäng. Då insåg vi att man måste ha två hotellrum. Man behöver ha två hotellrum för att din mamma snarkar.

Att möta verkligheten

Jan: Men jag tänkte på det du sa, att om man är en sån person som är van att kanske sova på hotell, och man har saker inom ett visst avstånd och så där, då är det inte till för en att göra husbyte. Men kan du inte berätta lite mer om vad det är för äventyr man ger sig ut på?

Jens: Nej, men någonstans är det väl så att hotellen ofta är lite sterila, lite anpassade för turister. När man kommer till en mer vardagsmiljö i det här landet kan det vara att varje dag behöver man åka pendeltåg in till stan, och sen finns det inte alla de här restaurangerna att välja på på gatan nedanför, utan det är den lokala pizzerian eller korvkiosken eller thairestaurangen, vad de nu har för något där man är. Man får på något sätt lära sig de lokala villkoren lite mer på riktigt. Det kan vara både bra och dåligt förstås. Men man måste vara öppen för att möta verkligheten. Man kan inte förvänta sig att allt ska vara maximalt ordnat för att passa turister.

Jan: Men det blir också mer personligt då kanske?

Det personliga hemmet

Jens: Ja, absolut. Man kommer till någons hem, och det finns ingen förväntan på att vare sig du själv eller den du byter med ska styla om hemmet till ett hotelliknande boende, utan att man har bilder på barnbarnen eller en massa personliga saker. Det är ju inte någonting knepigt. Om man har hyrt ut sitt hem via Airbnb eller något sånt, då brukar det finnas någon sorts implicita förväntningar att man kanske ska anpassa hemmet på något vis. Man kan väl plocka undan saker som kanske är väldigt dyra, men den här personliga prägeln behöver man inte tona ner, utan den förväntas ju att den får finnas där.

Jens: Och det har jag noterat när andra har recenserat sina vistelser, att man har uppskattat att personer har haft väldigt smakfull konst eller trevlig inredning, eller att man bor i, ja, man har en fin trädgård eller olika sådana här mer personliga grejer som inte handlar om att det är ren lyx, utan mer att man har skapat ett hem som är något särskilt.

Jan: Men jag måste ändå säga, jag tycker att det där är sådant Airbnb har funkat bra. Alltså, jag gillar inte de som kör Airbnb som hotellverksamhet.

Jens: Nej, jag gillar inte heller det.

Jan: Utan vi uppskattar när vi har hyrt på Airbnb, och det var som den här barnfamiljen i Paris. Då fattar man så här, detta är hemma, här bor de. Det var inte som när vi var i Rom, där det var någon som har gjort hotell light. Det var ingen...

Jens: Ja, precis. Det finns olika typer. Men jag förstår vad du menar med att det blir lite mer personligt. Att man ser att någon bor där. Jag tycker också jättemycket om sånt.

Risken: att bli besviken

Jan: Ja, men du, jag som är en sån här räddhare och risk-averse och rädd för grejer. Alltså, jag fattar att detta är rädslan för det okända. Men farhågan, du vet, att man tänker så här, ja, nu lånar jag ut detta, och sen kommer det vara en massa problem. Förstår du vad jag menar?

Jens: Absolut. Det här är väldigt naturligt. En grundinsikt tycker jag är att man kan inte köpa sig trygghet. Om du bokar ett hotell, så är risken för att det ska bli något tokeri minimal. Men när man gör affärer med privatpersoner, så blir det automatiskt en högre risk. Men sen finns det jättemycket man kan göra för att själv begränsa den risken. Husbyte är ganska pyssligt och kräver mer insats i förberedelse än vad en vanlig betalsemester gör. Och om man själv har ett dyrt boende som man upplåter åt någon, då tycker jag att man ska vara om sig och kring sig. Då är det en fördel att välja ett sådant här bytarnätverk, så att man kan känna sig mer säker på att man byter med personer som har många bra omdömen, som kan det här, vet hur det funkar.

Någonstans skulle jag säga att den främsta risken man tar, det är ju inte normalt att bli rånad eller bedragen, utan det är ju att bli besviken.

Jens: Och då kan det även vara att motparten blir besviken. Att du kanske inte har städat så bra som hen hade förväntat sig, eller inte beskrivit någonting kring ditt hem på ett så bra sätt så att de hade förväntat sig något annat. Och det är viktigt att tänka på den här ömsesidigheten, att det är minst lika viktigt att själv vara en bra värd som att ställa rätt frågor till motparten.

Möten och frågor i förväg

Jens: Så man har ju kanske möten via Skype och en massa diskussioner om allting och ställer frågor, för allt du kan vilja ha kommer ju inte finnas i den personens annons. Men du kan ställa frågor sen och få reda på det där andra. Verkligen få en perfekt bild av om det här är rätt grej. Man har ju kontakt ofta med många fler än den man slutligen byter med.

Jens: Sen om man ska prata risker, så finns det en risk till, och det är själva motpartsrisken. Det kan handla om att någon i familjen blir akut sjuk eller något sådant. Den typen av risker brukar normalt täckas av bytarnätverket. Det vill säga, skulle du ha bokat en biljett till Australien en viss vecka och gjort upp med någon där om att byta hus, och sen händer någonting för motparten så att deras möjlighet påverkas, så kommer det här bytarnätverket ofta att hjälpa till att lösa det. Så att de kanske hittar ett annat boende i Melbourne den där veckan, så att du inte blir ställd på gatan.

Facebook eller nätverk

Jan: Så man kan säga så här, att man kan göra detta hardcore typ på Facebook, i en Facebook-grupp, eller light via ett sånt här hembytarnätverk. Är det så man kan tänka?

Jens: Ja, det här med Facebook har jag inte provat. Jag vill inte avråda någon från att göra det. Men det är trots allt så att du ser inte alls vem du gör byten med på Facebook. Dels kan man teoretiskt bli bedragen, men den risken kanske inte är enorm. Men däremot att du kan bli besviken, för att det här hemmet inte alls är så bra beskrivet som du kanske önskar. Eller att motparten inte har den här kompetensen. Man lär sig inte. Du kanske gör ett byte och upptäcker att det här blev lite sunkigt och det kändes inte fräscht, och så vidare. Och sen lägger man ner det.

Jens: Men gör du byten med personer i ett nätverk som är mer erfarna, då kommer du både få en bättre kvalitet förmodligen på boendet, och du kommer också lära dig mycket om hur man gör. För det är lite ritualorienterat det här tänket. Det finns principer och rutiner och modeller för hur allt ska gå till. Det blir mer ordnat. Ska du göra det själv via Facebook, det är klart, gör du det inom Sverige och kanske bara någon helg eller kortare period, så kan du ju testa. Det är inte fel. Men ska det vara ett mer rejält byte som ska täcka hela semestern, då är det en fördel att inte hamna i problem, så att man inte blir besviken.

Bil i bytet

Jan: Ja, jag tänker att vi ska ta de här ritualerna sen, när vi ser hur man gör rent praktiskt. Men du, jag tänker två grejer. Det ena är så här: bil. För det skrev du till mig någonting om också. Hur brukar det funka med det, eller vad är dina tankar?

Jens: Många boenden är ju sådana att bil behövs för att bo där. Det funkar liksom inte på annat sätt. Och då ingår ofta bilen i bytet. Så att min bil som jag har hemma, den får stå kvar på garageuppfarten, och sen finns en bil på plats när man kommer till det andra landet eller den andra platsen. Och ja, det är ju smidigt. Jag bytte själv utan bil. Jag hade ingen bil på den tiden när det här var aktuellt. Och det gick också. Men jag noterade att det var många boenden som jag var intresserad av som jag var tvungen att avstå ifrån, för att bil. I och med att jag inte hade bil, så kunde inte jag förvänta mig att de skulle tillhandahålla bil. Då följer den möjligheten med. Så man kan byta till många fler platser helt enkelt, om man har bil med i bilden.

Malmö som resmål

Jan: Sen tänker jag en sån här grej, du kan få hoppa in sen om du vill. Min andra tanke är så här: vi bor i Malmö. Vem fan vill åka till Malmö?

Jens: Det är jättemycket turister här nu. Jag är så passionerad. Vad gör de här? Vad gick det snett i deras planering?

Jens: Malmö ligger ju i Skåne. Skåne är en attraktiv region i Europa, som har fått en massa artiklar om att det är fantastiskt i Skåne. Och sånt har varit i såna här resetidningar internationellt. Så jag uppfattar att Malmö är en jättebra plats. Och det ligger även väldigt tillgängligt från kontinenten. Både att man kan flyga till Malmö, och man kan ta bilen själv från Malmö. Så skulle ni byta med någon i Europa, då skulle ni mycket väl kunna ta bilen från Malmö till Tyskland. Det skulle inte vara alls särskilt besvärligt. Ni skulle inte behöva lämna kvar bilen, utan helt enkelt åka med bil dit ni ska. Och i min värld är Malmö en plats som är betydligt mer attraktiv än genomsnittsplatsen, om jag uttrycker det enkelt.

Jan: Vad snällt sagt. Men vad är genomsnittsplatsen? Lite mer landsbygd, eller?

Fina hem och udda ställen

Jan: Jag måste säga, du försvarar exakt det. Men jag tänker så här, jag registrerade mig på en sån här hembytarsajt när du hade mejlat. Jag är genuint intresserad av det här. För det första, min initiala reaktion: Gud vad fina hem. Det var min första reaktion. Och nummer två var så här, det var massa roliga, ganska udda ställen. Typ Transsylvanien, gränsen mellan Slovakien och Österrike. Mycket Tyskland var det ganska mycket. Vad är din upplevelse, Jens?

Jens: Nej, men det är väl ungefär så. Nu tror jag i och för sig att de här lite ovanliga platserna har ökat. När jag tittade på det, var det liksom ställen som Ungern eller Polen ganska begränsade. Det var inte så många användare där. Men jag tror att det har normaliserats. Tillväxten i de här systemen har ökat enormt. Det har varit tvåsiffriga tillväxttal varje år under lång tid. Så att idag är det här en mycket större grej helt enkelt än det var när jag själv gjorde byten. Hela den här infrastrukturen är större helt enkelt. Det finns mycket att välja på.

Jens: Samtidigt är det ju så att du måste hitta någon som vill till Sverige. Och det är inte självklart att folk vill till Sverige. Så det är säkrare att prova med ett ställe där det finns många användare, för då är chansen större att du hittar någon som det matchar med. Så de här lite udda ställena, där det finns kanske enstaka mer välbärgade familjer som ägnar sig åt det här, det är ingen garanti för att du ska få napp just där.

Premiumobjekten skriver till dig

Jan: Ja, precis. För du skrev till mig så här: bara för att du får en fråga från någon som har ett slott i Provence, så är det inte säkert att du kommer få bo på ett slott i Provence, utan de kan ha många förfrågningar ute.

Jens: Ja, det här är en speciell grej. Det var någonting som jag insåg när jag gick med i det här nätverket för länge sedan. Att man fick förfrågningar som var häftiga. Jag hade ett rätt ordinärt hus, det var inte alls något märkvärdigt. Men det var ingen begränsning när det gällde vilka förslag man fick. Jag fick något förslag från Kanada med något lyxhus där det ingick någon jättestor båt. Och så var det från Spanien, ett helt fantastiskt hus med någon enorm utsikt i Pyrenéerna. Sådana här saker. De verkade ju båda ganska angelägna. Så jag hade nog kunnat få till de bytena. Men Kanada var väl inte vad jag hade tänkt mig riktigt. Och det här i Spanien, där skulle bil ingå, så det passade inte heller just då.

Jens: Så det är lite grann det här. Ofta de som har de här lite speciella premiumobjekten som skriver till en, då kan det ofta vara det där att de ska på något bröllop i Sverige vecka 27. Då vill de byta precis just då. Och är du flexibel och kan säga "visst, inga problem, vecka 27, go for it", då är de säkert villiga att fortsätta den diskussionen med dig. Men du kanske har tänkt att du ska ha semester en helt annan vecka, och då är inte det längre så intressant.

Att vara öppen för äventyret

Jan: Men kan man säga detta, för detta kastar egentligen ljus på en grej som jag tycker är lite spännande. Detta är istället för att jag och Caroline pratar så här: vart vill vi åka? Ja, men vi vill åka till Paris en speciell vecka. Då är kanske inte husbytargrejen så här. Vi ska ha semester nästa år, ska vi kolla lite. Det är okej att hamna i Pyrenéerna eller Kanada eller Albanien eller något sånt. Då måste detta vara så här perfekt: universum vill att vi ska åka till Georgien.

Jens: Ja, man får vara lite äventyrlig.

Jan: Är det så man kan tänka på det också mer?

Jens: Exemplet Paris är intressant, för det tittade jag på själv när jag var aktiv. Det fanns många, många fler medlemmar i Paris stad än det finns i Sverige eller i Skandinavien. Paris är en sån här superhub. Det finns hur mycket folk som helst där. Vill du till Paris kan du säkert ro i land. Det är en sån plats som är så stor helt enkelt. Men pratar vi om Albanien och Georgien, då är det ofta så att de som har boenden i de länderna, det är oftast inte vanlig lokalbefolkning. Det är antingen någon lokaloligark eller någon person i Sverige som har väldigt gott om pengar som har köpt något lyxhus på någon strand. Och det är klart att du kan i princip få till en deal med en sån person, det är inte alls omöjligt. Men du ska nog räkna med att du själv kanske måste ha ett objekt som är bra mycket mer spännande än standard för att kunna kvala in där.

Asymmetriska byten

Jens: De här strandplatserna som är väldigt populära sommartid, har man ett lyxhus själv i Thailand som är väldigt fint och attraktivt, den kan du byta till Barbados eller till Rivieran eller vad du nu vill. Att bo i Malmö och tänka att nu ska jag ha ett lyxhus på Rivieran, det kanske kan hända. Du kan ha tur. Men då bygger det snarare på att de kontaktar dig. De vill till Sverige och till Malmö just det datumet, och du har turen då.

Ett exempel: en tidigare kollega till mig, han bodde i ett mycket modest radhus i Sverige och gjorde ett byte med ett sånt här lyxhus på en klippa utanför Los Angeles. Verkligen Beverly Hills, den typen av miljö. Och det gick. Men det var det att de ville till Sverige när han råkade ha möjlighet.

Jan: Ja. Det var ju inte jämnt på något sätt.

Jens: Nej, det var asymmetriskt.

Tredjepartsbyten

Jan: Men du, jag tänker så här. Vissa sådana här nätverk som jag kollade på, de hade typ så här, vad ska man kalla det för, tredjepartsbyten. Alltså så här, jag behövde inte byta med dig. Jag vill ha ditt hus, men du vill ha Carolines hus. Så du byter med Caroline, jag byter med dig, och sen får Caroline... Typ. Eller är det jag som har missuppfattat det?

Jens: Jag antar att det du menar nu är sådana här icke-samtidiga byten. Det kan finnas mer speciella format som vissa av de här nätverken har. Jag är inte expert på alla nätverken. Men det normala är att man antingen har ett samtidigt byte, eller så har man ett icke-samtidigt byte. Och de här icke-samtidiga är framförallt intressanta för personer som har sommarstuga. Så skulle du få till att du lånar någon persons sommarstuga någonstans, och sen kan du då välja att betala med din egen sommarstuga eller med ditt vanliga hus. Du har sommarstugan, så du kan välja vilket objekt du ska byta med och bo själv i det andra under tiden. Då blir flexibiliteten mycket större. Så man är inte beroende bara av att själv ha semester precis när den andra personen vill komma, utan då kan man hitta andra varianter.

En hobby för rika

Jan: Ja, men precis. Bra. Och det är väl också min sån här... Jag vet inte om man får lov att säga så här, men det kändes så här, det var inte de sunkiga objekten som låg ute på de här hemnätverken. Kan man säga att det är medelklass, hem och uppåt?

Jens: Ja, det här är en hobby för rika människor. Det är vad det handlar om. Det är klart att det finns naturligtvis enkla objekt om du letar. Men den dominerande gruppen är personer som inte gör det här för att spara pengar, utan det handlar om att kunna... Du har ett objekt som är värt 10 miljoner eller 20 miljoner, och du har ingen lust att gå ner i standard när du ska på semester. Du vill ha ett objekt som är ungefär samma klass som du har hemma, fast du ska till Frankrike eller USA eller vad det kan vara. Så har du liksom 100 procent standard där, likaväl som du har det hemma.

Jan: Ja, men det är det jag gillar. Så när jag kollade var det så här, det var något hus vi kollade på i Gent. Jag kommer ihåg att jag visade dig på den här sajten, så var det någon familj i huset. Det var jättemysigt. De hade barn, så det var barnrum, där var bil, där var trädgård. Detta är som vårt hus, fast i Gent. Det var verkligen min tanke när jag kollade. Jag gillade det.

Vanliga misstag

Jan: Jag tänker så här, om du skulle ta vanliga misstag?

Jens: Ja, alltså, när jag själv började med det här, då hade jag tanken att jag skulle spara pengar. När jag gjorde det här hade jag precis köpt hus. Jag hade lagt ner alla besparingar på själva husköpet, och jag var ensamförsörjare för familjen. Så min idé då var att jag skulle få till en billig semester. Och det kan man göra, det går naturligtvis. Men man måste tänka på att det normala är att folk har gott om pengar. Det är inte gruppen fattiga, eller den som är väldigt ekonomisk, som är den primära målgruppen.

Jens: Det här med turistområden, det är ganska vanligt att man tänker Frankrike, och då är det vissa platser som man kanske känner till och har tänkt att man ska besöka. Men vill du till Frankrike, det kan du säkert få till. Men chansen, eller risken, är ju stor att du kommer till något område som du aldrig har hört talas om och som ligger någon helt annanstans. Det kan ju vara jättetrevligt och fint där, men man måste ha den förståelsen, att det inte är om jag ska maxa Eiffeltornet och de här.

Pensionärerna som lever på husbyte

Jan: Det var ganska spännande det du sa med de här pensionärerna som hade det som livsstil. Berättar de något mer om det? Det är väl också så att man måste planera lite i förväg. Man ska ha god framförhållning, hela tiden planera så: nästa hus vi ska bo i.

Jens: Absolut. De hade ju så att det var ett år, ett halvår framåt i tiden, det hade de bokat upp. Och jag har haft kontakt med andra husbytare via Facebookgrupper och sånt som har haft liknande inriktning. Så att man har liksom hela tiden kanske haft två eller tre husbyten framåt intecknade. Så nu bor vi hemma här ett tag, och sen i oktober ska vi dit, och i december ska vi dit, och i januari ska vi till något tredje. Och det är liksom så man lever helt enkelt.

Jan: Jag måste ändå säga att detta tilltalar mig.

Jens: Vad tänker du då att det tilltalar dig?

Jan: Nej, men jag gillar det här att vara på något ställe lite längre, för det första. Kanske, precis som du säger, två veckor kanske till och med. Och sen tänker jag också att det blir inte så här "oh, man ska maxa", utan det blir liksom en annan lunk.

Caroline: Det känns ju som att jag borde ta detta utanför podden. Men du brukar ju vilja maxa, Jan.

Jan: Ja, jag vet.

Caroline: Vad har hänt med dig?

Jan: Ja, men jag vet inte. Det kanske börjar bli, som min yngsta fyra är det: "kom pappa, du börjar få vitt hår, du börjar bli gubbe."

Framförhållning

Jan: Men hur, för det skrev du också till mig, tänk på att om du ska göra detta, var ute i god tid. Vad är framförhållning? Hur ska man tänka?

Jens: När jag gjorde det här första gången, då var vi ute i mars. Och det insåg jag snart att det var sent. Det var inte för sent, men det var ändå det att många av dem vi kontaktade skrev att vi skulle gärna byta med er, men i år har vi redan gjort upp hela sommaren, så hör av er i januari, så kan vi prata. Ungefär så. Så då insåg jag att någonstans runt årsskiftet är det som den rutinerade gruppen börjar planera sommaren. Sen om man kommer in i mars eller april, så kan du säkert hitta någon att byta med. Det tror jag att de som kommer in vid den tidpunkten också kommer förstå, att man kanske inte kan få det där man allra helst vill ha, utan det finns en ömsesidighet i att man blir lite mer flexibel. Men om man har väldigt specifika förväntningar, så är det svårare att få dem att klaffa det året om man kommer in lite senare.

Förväntningar och städning

Jan: Ja, precis. Är det några andra misstag som du tänker på?

Jens: Alltså, någonstans tror jag det här med förväntningar är viktigt, att man är rättvisande både när det gäller det egna boendet och det man byter till sig. Och sen är städning viktigt. Det är något jag har insett. Jag har hyrt ut via Airbnb utöver husbyte, och att det ska vara fräscht är centralt. Och vad som är fräscht, det finns väldigt olika standarder. Så att ha en städfirma som kommer och fixar, det tror jag är att rekommendera. För då blir det på något sätt städat enligt en ordnad modell. Det missas inte något på samma sätt som om man själv försöker. Och det är lite tråkigt det där, att man får höra att det var skitigt någonstans som man kanske inte själv hade fattat att man skulle skrubba.

Jan: Ja. Jag kommer ihåg, när vi var i Rom, så vet jag att Caroline öppnade städskåpet, och så luktade det mög. Så det var tydligen... Bara man gick förbi där så luktade det. Det var inte bra.

Jens: Nej, och jag noterade inte ens det.

Att hyra ut via Airbnb

Jan: Men du, bara så här kort sidospår. Att hyra ut, eftersom du har hyrt ut via Airbnb också, vad är dina upplevelser? Alltså, vi har hyrt mycket, men vi har aldrig hyrt ut. Och vi vill gärna tro att vi är sådana som inte ställer till med problem, och vi har aldrig fått någon negativ feedback. Men man tror ju alltid att man ska få den där mupp som hyr. Eller jag är rädd för att jag ska få den där.

Jens: Det är fel mupp du tänker på.

Jan: Som klagar eller som ställer till med problem. Och sen är det lite roligt, för vi har inte ens massa dyra grejer hemma, förutom mina kablar typ. Så jag vet inte ens vad jag är rädd för. Det är så här irrationell rädsla. Så tänker jag, för dig som har gjort det, hur mycket är rädsla och hur mycket är i verkligheten?

Jens: Jag skulle säga att Airbnb har en högre felprocent än vad husbyte har. Det är väldigt, väldigt många som bokar via Airbnb som gör det för första gången. Och många har inte alltid förstått vad de bokar för något. När jag själv hyrde ut, så gjorde jag det till ganska lågt pris, och det kan ha varit ett bidragande skäl till att det blev lite sådär. Skulle man ha ett dyrare objekt, så blir det förmodligen att man mer lockar till sig en lite mer mogen målgrupp. Men det kan ju ha andra konsekvenser.

Skillnaden mot Airbnb

Jens: Men det är ändå väldigt tydligt att förståelsen för saker och ting på Airbnb kan vara hög och låg. Allting kan du hitta där. Och du kan inte styra det själv. Du är tvungen att hyra ut till vem som helst, och du får inte veta vem den är. Det är bara Calle från Tyskland. Och vem han är, det har du ingen aning om i princip. Men med husbyte kan du titta på recensioner. Det finns en helt annan möjlighet att se till att man byter med en pålitlig person. Och du kan göra mycket mer själv. Det finns inga regler som styr. Skulle du bara tycka att den här Calle verkar skum, det är bara att blocka honom, och det händer ingenting. Men på Airbnb skulle du få straffkonsekvenser om du gör det.

Jan: Okej.

Ritualer och kutym

Jan: Om vi ska ta det där med kutym, eller ritualer. Det hade inte varit något konstigt att ta ett Zoom-möte, bara så här, hej hej? Eller?

Jens: Jag tror att man ska tänka lite grann att husbyte funkar lite grann som en dejtingsajt. Det är en ganska bra liknelse. Det vill säga att man vinner mycket på att se bra ut och vara trevlig. Och framförallt ska hemmet se bra ut. Och så finns det en marknad och en lite mer krass verklighet bakom fasaden. Men att försöka vara väldigt, väldigt vänlig och ta kontakt med folk, ungefär som man skulle skicka ett första mejl till någon på Tinder som man tycker ser trevlig ut. Det är ungefär så man bör tänka.

Jan: Och ärlighet antar jag också, så att det inte är liksom det andra...

Jens: Det där kommer väl sen, att när du börjar gå in på frågor, när du får det här batteriet med frågor om hur långt det är till vissa saker, eller hur lämpligt ditt boende är för vissa målgrupper, eller om du har den ena eller andra standarden på saker och ting. Att man vågar erkänna även det som inte är så. För det kommer väl alltid vara att ditt boende kanske är perfekt för någon och mindre perfekt för någon annan. Och det är väl bättre att försöka hitta den där matchningen som är bra, hellre än att tänka att jag vill till Mallorca, så att jag bara svarar ja på alla frågor så att jag får komma till Mallorca. Det känns inte så schysst, om jag säger så.

Omdömen i ryggen

Jan: Ja, men precis.

Jens: Man får också dåligt betyg.

Jan: Ja, det är så onödigt.

Jens: Det behöver ju inte ens handla om reella brister. Det kan vara just det där att personen hade förväntat sig någonting mer än det du kunde erbjuda. Du vinner mycket i längden på att ha de där bra omdömena. Nästa år kommer du att ha ett bra omdöme i ryggen, och det stärker din position. Vill du ha det på något visst sätt eller komma till något visst ställe, ge det tid, så löser det sig.

Jan: Ja, men bra. Är det något annat sånt här tips? Jag tänkte vi måste ta det med försäkring.

Jens: Ja, men ta det då.

Försäkring

Jan: Du sa att någon annan kommer att bo i ditt hus och kanske använda din bil. Men hur funkar det egentligen med försäkring? Är det via det här nätverket då?

Jens: Alltså så här, det finns ju olika nätverk. Det största nätverket av alla idag heter Home Exchange. Där ingår det en typ av försäkring i tjänsten, på ungefär samma sätt som på Airbnb. De har också en försäkring som är inbyggd i paketet. Är man med där och det skulle hända någonting, då finns den grejen i bakgrunden. Annars, om du byter på annat sätt, då bör man kolla med sitt försäkringsbolag vad som gäller, så att det inte blir några tokigheter. Normalt kan man ju ha flera användare av bilar och sånt, men det kan finnas åldersgränser och olika teknikaliteter som är bra att känna till. Så det är nog bra att kolla upp det innan, så att man inte hamnar i något trassel.

Jan: Ja, absolut. Jag ska faktiskt säga en kommentar om Home Exchange. Jag registrerade mig där, och det är också en kvalitetsfaktor. Det var ju inte gratis att vara på till exempel Home Exchange, utan då kostade det ett abonnemang.

Vad medlemskapet kostar

Jens: Jag vet, det var kanske ett tusen spänn om året. Det är mer nu.

Jan: De kostade ungefär tusen spänn om året innan, och det har väl varit den nivå som jag har varit van vid när jag tittar på det här. Numera kostar Home Exchange mer.

Jens: Men då har de den här försäkringen som ingår. Den fanns inte tidigare, så den har kommit till. Och sen får man väl värdera vad man tycker det är värt.

Jan: Men det drar ju upp... vad sa du?

Jens: Jag tycker Home Exchange har blivit lite dyrt, om jag ska bara säga något spontant. Och de har också börjat med någonting som heter Guest Points. Jag var med i Home Exchange för några år sedan, och då såg det annorlunda ut än det gör nu. Men för några år sedan gick de ihop med en annan sån här sajt som hette GuestToGuest. Och då började de jobba med något som heter Guest Points. Och där är det en mer monetär modell, där du bestämmer att ditt hem kostar 100 poäng. Och sen kanske du byter med någon annan som har ett hem som kostar 120 poäng. Då får man hitta något sätt att reglera den där mellanskillnaden. Så det blir en pengaliknande transaktionsekonomi.

Poängmodellen och leverage

Jens: Och det gör att mer exklusiva hem kan kosta mer. Framförallt om man har något sånt här fritidshus i Thailand, låt säga, som är väldigt eftertraktat, då kan man få en väldig leverage. Vill du komma till Köpenhamn, som kanske inte är så himla jätteknepigt, om du vill byta med Thailand, då blir det inte ett mot ett. Då kan du åka till Köpenhamn ganska många gånger för de poäng du får av att upplåta huset i Thailand en gång. Hypotetiskt då.

Jens: Men jag personligen tycker inte det där är så skoj. Jag känner mer att det här med samtidiga husbyten har varit den modell jag har provat innan, och som jag har känt mig nöjd med. Man får värdera själv vad man tycker är bra. Men det är lite grann det där att ska det bli en transaktionsekonomi där allting handlar om att hålla på och dutta med poäng, det känns lite knepigt. Men som sagt, skulle jag vilja ha det där lyxboendet i Thailand och jag inte har tillgång till ett sådant boende själv, då skulle jag till exempel kunna upplåta mitt eget hem eller min sommarstuga kanske tio gånger i Sverige. Då kanske jag får till den poängsumman som behövs för att få den där fantastiska veckan i Thailand. Och det kan vara värt någonting också. Så man får väl se vad man har för preferenser och vad man har att erbjuda.

Aktiv eller passiv strategi

Jan: Ja, precis. Och jag tänker så här, hur gör man rent praktiskt? Ska man sätta in en annons? Jag tänker så här, man kan ha en passiv strategi, var hamnar jag? Eller så kan jag vara aktiv och säga att jag vill till Frankrike, och så kontaktar man typ alla i Frankrike tills man blir så här "fan vad du verkar desperat".

Jens: Ja, alltså, det är väl någon kombination. Normalt om du går med i det här, så blir det att du sätter upp en annons. Det ingår i paketet att du har en annons uppe. Man kan inte vara med utan att ha någonting själv. Då tar man bilder på sitt hus och skriver beskrivningar enligt en massa mallar. Där blir man vägledd, så det är inga konstigheter hur man gör det. Sen får man hitta sig till att kontakta de andra parterna. De kan ange vart de vill åka, då kan man titta på personer worldwide som är intresserade av Sverige, bara för att se vad det finns för någonting. Men det brukar inte vara så jättemånga som har angett Sverige. Och ganska många är öppna för mycket. Så i praktiken får man kontakta ganska många innan man får napp.

Att bli kontaktad

Jens: Sen blir man kontaktad också. Det där är lite ömsesidigt. Men man behöver nog göra båda delar. De jag har bytt med har varit både och. Någon kontaktade mig, och då blev det bara: "Ja, vad bra. Vad fint. Det ser utmärkt ut, det här kör vi på." En annan gång var det att jag kontaktade någon som var intresserad. Jag tror att en kombination är nog det mest rimliga om man ska gå i land med det.

Jens: Sen om man är medlem i många år, då kan det vara det där också, att du kontaktar någon som säger: "I år har vi bokat upp oss, så nu går det inte. Men du ser ut att ha ett fint hem, så vi har gärna dig på vår bevakningslista. Låt oss hålla kontakten." Då kan man ha lite på lager, det där stället som man har hittat någonstans som verkar jättefint. Att man hittar helt enkelt: när kan vi hitta en tid som passar oss båda?

Drömresmål

Jan: Men har du själv kollat runt och tänkt "dit vill jag"? Och vad är det i så fall, ditt drömhus eller drömresmål?

Jens: Om jag tänker på husbyte, då funderar jag på USA och New York som en sån här plats. Där kostar det väldigt mycket att bo. Boendekostnaden är lite betungande helt enkelt, särskilt om man har familj. Att kunna vara i New York i två veckor till exempel, och inte behöva tänka på boendekostnaden, känns väldigt fint. Samtidigt förstår jag det att om jag skulle boka någonting och betala, då kanske jag skulle välja någonting på Manhattan. Och ska jag ha husbyte, får jag nog sänka ambitionen lite grann och tänka att man kanske får ha ett ställe där man får åka tåg in till stan varje dag. Eller något sånt. Men det behöver ju inte vara hela världen. Det kan väl vara i sig ett äventyr.

Jan: Har du inga på din bevakningslista då?

Diplomatlivet sätter stopp

Jens: Jag är ju diplomat idag, och i den egenskapen får jag inte göra husbyte. Vi har skrivit på en förbindelse. Det hus vi har här får vi inte byta med. Just nu är jag bakbunden.

Jan: Det är inte lönt att ha en bevakningslista då kanske.

Jens: Nej. En tanke jag har är att försöka undvika att flyga allmänt. Att titta på bytesmöjligheter där man skulle kunna antingen åka tåg, eller att man kör ner med bilen. Tyskland, Norden, Baltikum, Polen kanske. Någonting sådär, lite regionalt, som inte handlar om att flyga långa sträckor.

Jan: Jag tycker det är så. Återigen, K-G, detta är så right up. Jag har ju pratat med dig, vill du åka semester? Då har jag sagt öststaterna. Jag vill åka så här: när kriget är klart i Ukraina, så vill jag åka till Ukraina. Ungern.

Caroline: Du har inte fått med någon än.

Jan: Nej, de är svårvärvade här hemma. Men då tänker jag att det där borde ju vara perfekt. Jag är inte sugen på New York utan mer något sånt. Den där i Transsylvanien, det var lite ball faktiskt.

Oskrivna regler och sunt förnuft

Jan: Ja, men bra. Jag tänker, är där liksom så här något annat att tänka på? Ofta är det så här i vissa communities, som i RikaTillsammans-communityn också, att där blir vissa ritualer, eller där blir oskrivna regler, eller där är en viss tonalitet. Är där något sånt, att man inte trampar i klaveret?

Jens: Jag skulle säga att väldigt mycket av de här reglerna handlar om saker som egentligen är sunt förnuft. Det handlar inte om några knepiga grejer. Men samtidigt är det bara att det som är poängen med att vara med i det här communityt och vara med i ett nätverk, det är framförallt att du ska känna dig trygg i att motparten har samma uppfattning som du om vad som är självklart. Så att de här reglerna i sig är inte knepiga.

Men det där att kör du Airbnb, då kan jag garantera att det finns ingen garanti att det finns någon ömsesidighet, utan förväntningarna kan vara hur som helst. Men med husbyte är det en värld av tydligare spelregler.

Jens: Och det är mycket värt att kunna känna sig trygg i att motparten är schysst och reko. Och att man hjälps åt att reda ut allting, så att man verkligen har en korrekt bild av både vart man ska åka och även det egna hemmet, att man ger den bilden till motparten.

Olika sajter och nätverk

Jan: Ja, men snyggt. Jag tänker att vi ska börja runda av. Är det någonting mer som du vill skicka med till den som lyssnar på detta? Finns det olika sajter? Home Exchange är ju den jag testade också. Finns det andra, eller är det bara att sätta sig och googla?

Jens: Det finns en sak. Det finns en sajt som heter ShareTraveler där det finns recensioner av de olika nätverken. Det finns överlag mycket mer information på nätet, både om husbyte allmänt och om olika nätverk, än vad det gjorde när jag själv gjorde mina husbyten. Intervac och HomeLink är de två nätverk som har funnits länge. De var från början analoga med papperskataloger. De har inte de allra mest moderna sajterna, men de har lojala medlemmar som är kanske lite äldre och trogna, som har varit med där länge och är bra på det här med kulturen. Så där kan man få den delen väldigt ordentligt.

Home Exchange och People Like Us

Jens: Home Exchange är stort och har satsat enormt på tillväxt. De har höjt priset rätt mycket under senare år också. Att försäkringen ingår där är ett plus. Men det är också det här att nätverket är så pass stort. Det innebär också att antalet nybörjare är stort relativt sett, och det är en nackdel. När jag valde Home Exchange för ett antal år sen, då var den främsta anledningen att de hade en modern sajt som var smidig att använda.

Jens: Om jag idag skulle prova på det här på nytt, eller när jag gör det, då skulle jag titta på ett nätverk som heter People Like Us. De har också en modern sajt, och de är billigare än Home Exchange. De har en bra vibe. Det liknar lite grann hur Home Exchange såg ut när jag var medlem där. Och de verkar ha väldigt stark tillväxt. De är lite coola helt enkelt.

Jan: Men är detta för att vi aldrig har gjort couchsurfing och sånt, så att vi aldrig har varit i communityn? Eller är det att detta inte är en så stor grej i Sverige?

Husbyte kontra couchsurfing

Jens: Det finns ingen koppling. Jag har noterat att vissa av de här sajterna, eller de här nätverken, har bytesformat som liknar couchsurfing. Man kan göra sådär att du har ett gästrum som du upplåter till någon, och sen kan du låna den personens gästrum i London om du reser dit, och att personen bor kvar hemma. Det finns den typen av överlappning. Men generellt skulle jag säga att couchsurfing är något helt annat.

Jan: Jag fattar.

Jens: Som community betraktad finns det ingen koppling. Men det har varit så att det här med husbyte har varit stort i Europa länge. Men det har inte varit så stort här. Men det ökar mycket. Går du tillbaka tio år, när jag började titta på det här, då var Sverige en plutt. Men i Frankrike, Holland och Tyskland fanns det oerhört många fler medlemmar, och då även i relation till befolkningen.

Sveriges fördel

Jan: Ja. Det är det som vi svenskar tycker är jobbigt att höra, att vi inte har hängt med riktigt. Vi är ett ängsligt folk som bara vill vara aktuella hela tiden. Nu kommer svenskarna komma igång.

Jens: Men tänk så här. Det här var också en väldigt stark plusfaktor för Sverige. För det är ju trots allt så att om du bor i Tyskland och vill komma till Sverige, då är det inte så där att du har hur många som helst att byta med. Så att din chans som svensk att få ett schysst objekt att byta med är mycket bättre än vad tyskarnas kanske är. För din konkurrenskraft, i och med att motparten inte har samma möjlighet att bara ta en annan, om inte du skulle vara sugen.

Jan: Och sätter man dessutom en sån här varning för älg och skytt i trädgården, så kommer de flockas, vad jag förstår. Tyskarna.

Jens: Ja. Det är någonting med tyskar och älgar.

Jan: Ja, men bra. Snyggt. Är det någonting mer som du tänker att vi borde ha frågat?

Jens: Jag tror att vi har klarat av det mesta faktiskt. Det borde vara bra så.

Boktips: Svetlana Aleksijevitj

Jan: Ja. Men du, jag tänker en annan grej som du skrev i forumet vid något tillfälle. Så var det så här att du önskade att ha mer tid att läsa böcker. Och jag tänker att vi brukar alltid avsluta med ett boktips. Så vilka är dina bästa boktips?

Jens: Jag kan väl tycka att Svetlana Aleksijevitj, den här nobelpristagaren, är läsvärd. Då får man både bra berättelser, men också en förståelse för den här postsovjetiska verkligheten som jag tycker är väldigt spännande.

Jan: Ja. Kan du inte säga någonting mer om det? Vad tänker du så här, postsovjetiska...?

Jens: Det är mycket i ropet nu med Ryssland och Ukraina. Det är mycket som man inte förstår som svensk. Det är en annorlunda verklighet med att de flesta familjer har en dramatisk historia på ett sätt som man som svensk kan ha svårt att förstå. Det har varit utrensningar, och det har varit en massa olika perioder med väldigt dramatiska händelser i människors vardag. Som kanske inte handlat om storpolitiken, utan mer vad som har hänt i byar och sådana saker. Att ha den förståelsen med sig.

Jan: Ska man läsa om Ukraina nu?

Jens: Att ha lite grann förståelse för den här bakgrunden. Att det inte bara handlar om något som plötsligt nu har hänt, utan att det finns väldigt mycket bakom det man läser. Det tycker jag ger ett mervärde.

Avrundning

Jan: Jens, ett fantastiskt stort tack. Jag tänker att detta kanske är starten på något nytt, i alla fall både för oss och kanske för någon annan också som har lyssnat. Men jag tänker också att vi kommer ha en tråd i forumet. Och jag tänker att om det dyker upp frågor, så kanske vi kan få ställa dem och tagga dig som Jesse X i forumet. Om det går bra.

Jens: Absolut. Och det finns säkert fler som kan bidra. För jag tror ändå att det är ingen unik sak det här. Men det finns mycket att lära om den här frågan.

Jan: Ja, och jag tror framförallt mycket så som vi pratar om så här, att jag tror att mycket av det här kan ge rikedom i livet. I form av upplevelser som man kanske annars inte hade fått. Och det är väl kanske det som attraherar mig. Att det inte blir den här "Paris, titta Eiffeltornet, gå på Versailles".

Jens: Nej, nej, vi är klara med det.

Jan: Ja, utan det blir så här, jag hamnar på franska landsbygden på något ställe, vilket jag aldrig hade åkt till eller ens kommit på att googla annars. Snyggt! Tack så mycket.

Jens: Tack.

Jan: Tack själv.