Vad är ett investmentbolag och hur arbetar det?

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Investmentbolag ger avkastning, fonden tar avgift
2. En pojkdröm och en gemensam bekant
3. Vad Infrea gör: infrastruktur som måste fungera
4. Aktivt ägande mot passiv fond
5. Substansrabatt och hävstången i onoterat
6. Är investmentbolag ett svenskt fenomen?
7. Friends, fool and family och olika sorters kapital
8. Jans egen teori om staten och kapitalet
9. Maktbolag, konglomerat och transparens
10. Varför Jan gillar investmentbolag
11. Bakgrunden som coach och kunskapen som sprids
12. Tillväxt, förvärv och fördelar mot en fond
13. Den vanligaste missuppfattningen: otydlighet
14. Att bygga en stabil aktie över konjunkturer
15. Det är i backarna man rycker
16. Vad kan gå fel i ett investmentbolag?
17. Good to Great och sunda parametrar
18. Bolag som delar ut mer än de tjänar
19. Återinvestera men dela ut lite
20. Att jobba med minoriteter innan helheten
21. Multiple arbitrage förklarat
22. Onoterat blir mer värt under en noterad kappa
23. Hundralappen som blir mer värd i en annan plånbok
24. Att vara med på private equity-resan som småsparare
25. Kritiken: kommer avkastningen från hävstången?
26. Disconnect i värderingar mellan onoterat och börsen
27. Multiplar i praktiken: tre till sju mot nio till tretton
28. Det mest osexiga är det bästa
29. Hur Infrea hittar och förvärvar bolag
30. Drömmen om ett fjärde område
31. Varför köpa Infreas aktie?
32. Från 50 ägare till publikt bolag
33. Illikviditet, First North och spread
34. Utdelningspolicy och tillväxt
35. Ferrarin och pojkdrömmen
36. Favoritordspråk: ingenting är omöjligt
37. Vi tänker inte en ny tanke själva
38. Blinkers är bättre än tankeläsning
39. Gå inte baklänges in i framtiden
40. Boktips och avslut

Investmentbolag ger avkastning, fonden tar avgift

Tony Andersson: I investmentbolag ger vi avkastning, alltså vi ger aktieutdelning. Men en fond tar ju avgift.

Jan: Du lyssnar på RikaTillsammans-podden som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Idag är det dags för avsnitt 77 som är ett samarbete med det börsnoterade investmentbolaget Infrea. Idag ska vi prata om investmentbolag från ett helt nytt perspektiv. Vi ska prata lite om hur de skiljer sig från en fond, varför investmentbolag tenderar att vara framgångsrika och hur arbetet går till rent konkret. Som gäst har vi idag Tony Andersson som är vd på Infrea. Varmt välkommen.

Tony Andersson: Tack så mycket.

Jan: Detta är första gången som vi har en börs-vd på plats i podden. Det är lite premiär.

Tony Andersson: Spännande.

Jan: Du är civilingenjör, du har lång karriär som vd och som chef på en massa olika bolag. Skanska, Bravida, Assa Abloy. Du har jobbat mycket med uppköp av bolag, mergers and acquisitions. Och sen förstår jag också så här att du gillar att vara ute i skogen. Naturen är från Jämtland. Och sen så vet jag, detta vet jag inte om det stämmer, men att du har en Ferrari 348.

Tony Andersson: Ja, det stämmer också, jag har en gammal Ferrari.

En pojkdröm och en gemensam bekant

Jan: Från 1992, det där måste vi prata om sen. Från 1992?

Tony Andersson: Ja, 1992.

Jan: Och den är jättefin, för det är som när jag spelade Nintendo där. I slutet av 80-talet så var det precis den Ferrari som var med i det här bilspelet.

Tony Andersson: Ja, det är en liten pojkdröm faktiskt.

Jan: Ja, det får vi prata om sen. Vill du lägga till någonting i presentationen?

Tony Andersson: Nej då, jättefint, tack.

Jan: Ja, bra. Men det roliga är så här, om vi ska ta det från början. Du och jag träffades genom en gemensam bekant som heter Lena. Och tack, Lena. Hon sa så här: du måste träffa Tony. Han är fantastisk, han driver det här bolaget. Och vet du vad som är det coola med det här investmentbolaget? Även om allt går åt skogen, det blir kris, det blir zombieapokalyps, alltså vet du, de kommer behövas med sin verksamhet.

Caroline: Ja, det är väldigt spännande nu.

Jan: Precis, och då blev jag så här, det där måste vi prata mer om. Det gjorde mig nyfiken. Jag ska också bara ha sagt för tydlighetens skull: jag har varit aktieägare hos er idag när vi spelar in, och fram till publiceringen äger jag inga aktier så att det inte ska bli någon intressekonflikt. Men jag tänker att vi måste ju prata om det här. Så vad är det ni gör, börjar där?

Vad Infrea gör: infrastruktur som måste fungera

Tony Andersson: Självklart. Nej men vi är ett investmentbolag och vi försöker skilja oss från resten såklart, och vår nisch är ju då infrastruktur. Men vad är infrastruktur? Det brukar jag säga att det är det byggda samhället vi bor i utanför husen. Och det blir äldre, samhällena blir större och de blir gamlare och slitna, och det måste underhållas och tas hand om. Det är vår nisch. Men det betyder ju inte att vi själva är ett byggbolag, utan vi investerar i bolag som finns i den nischen. Som finns där och behövs.

Caroline: Alltså vad kan det vara då? För jag tänker att vägar, det är ju infrastruktur.

Tony Andersson: Absolut. Vi äger ett asfaltverk i Linköping. Men vi är också rören i marken. Om till exempel på hösten det regnar, det blir översvämningar, de här brunnarna på parkeringsplatser och man blir irriterad. Då har ju inte vi varit där och sugit.

Jan: Det är sådant som behövs, men det syns inte. Nej, men så att det är mark och anläggning ni gör, eller brandskydd.

Tony Andersson: Brandskydd, ja. Och VA, som vatten och avlopp kallas det. De rören som ligger under asfalten i marken då, som man inte tänker på.

Jan: De finns bara där. Men jag tänker att vi ska prata mycket mer om de olika sakerna. Men jag tänker ju så här, investmentbolag, det är ju superpopulärt. Särskilt bland oss småsparare. Kan du inte, om någon som inte kan någonting, hur skulle du beskriva ett investmentbolag?

Aktivt ägande mot passiv fond

Tony Andersson: Man kan ju skilja på olika typer. Men jag måste först säga att det är säkert folk som tycker jag har fel. Men det är min tolkning, så ska jag säga. Investmentbolag, vi investerar i andra bolag. Och vår avsikt är att långsiktigt såklart åstadkomma bästa möjliga substansvärde för våra ägare. Jag skulle säga att investmentbolag är aktiva ägare, mer om man jämför med en fond. Där blir det mer passivt ägande. En fond investerar ju också i bolag, men det är ju inget bolag, det är ju en produkt. Och sen köper ju fonden in sig på bolag, men inte lika stor del som oss. Vi köper minst hälften, för vi vill vara en aktiv ägare. Och sen så ger ju vi avkastning, alltså vi ger aktieutdelning. Men en fond tar ju avgift. Så det är skillnaden.

Jan: Och det där är ju liksom, kan jag tycka, spännande. Bara så här kort: substansvärde. Nu tänkte jag att jag snubblade.

Caroline: Jag skulle fråga dig men sen gick vi för snabbt.

Tony Andersson: Substansutveckling. Vi vill ju att de som investerar i våra aktier, att de ska växa och att de ska ha avkastning. Så egentligen tre huvudnyckeltal som vi styr på, det är ju tillväxt och sen lönsamhet och så kassaflödet. Kassaflödet är ju till för att vi ska kunna köpa fler, alltså återinvesterar en del av vinsten, men vi ska också dela med oss av vinsten till våra ägare hela tiden.

Substansrabatt och hävstången i onoterat

Jan: Och ibland så brukar man ju prata om det här med substansrabatt. Hur skulle du förklara substansrabatt?

Tony Andersson: Våra aktier köps ju på börsen, men sen, såklart, om det är någon som vill investera mycket i indirekta investeringar så kan man få viss rabatt då. Men också när vi köper bolag, och man tänker på hur ett investmentbolag jobbar, så jobbar ju vi utanför börsen. Vi letar efter onoterade bolag. Jag tror att det finns ungefär 1 000 noterade bolag i Sverige medan det finns 300 000 onoterade. Ett onoterat bolag tenderar ju ofta att vara lägre värderat än ett noterat. Så vår största hävstång är ju att finna de här onoterade bolagen som passar in i vår nisch. Lyfta in dem i vår noterade värld, så blir de plötsligt mer värda. Så det får en hävstångseffekt bara där. Men det slutar inte med det, utan vi jobbar såklart på att hitta synergier i företag mellan våra egna företag och aktivt hjälpa företagen att komma vidare, till exempel generationsväxlingar, till exempel om man måste investera för att komma till nästa nivå och så vidare.

Caroline: Infrea, hur många är ni där? För jag tänker att ni behöver ju ha folk som analyserar företag som ni vill köpa och så vidare.

Tony Andersson: Vi är bara två.

Caroline: Ni är två?

Tony Andersson: Ja, men det är okej. För vi vill inte lägga på kostnad på våra företag heller. Det är inte vår sak, utan att vi vill vara aktiva i dem. Vårt trick är ju att vi köper hjälp när det behövs, så att säga, utan att vi har ingen stor overhead. Men vi kanske behöver utveckla oss med kanske en eller två i framtiden, men inte mycket mer än det. Så vi är ett litet investmentbolag.

Är investmentbolag ett svenskt fenomen?

Jan: Men jag gillar ju konceptet investmentbolag som en unik konstruktion för Sverige.

Tony Andersson: Hur då, menar du?

Jan: Jag tänker så här, investmentbolag i Sverige som aktier, alltså Investor och Industrivärden, Latour och liksom så här, överlag har ju slagit index enormt. Alltså särskilt om man bryter ut det. Tobias Schildfat skrev i den här boken Vägen till din första miljon just om investmentbolag. Det var min första tanke så här, om detta är så i Sverige då måste det vara så även utomlands. Men grejen är att visst går det bra att de överpresterar, men jag har inte hittat några indikationer på att det skulle vara alls på samma sätt som i Sverige. Och sen har jag pratat med folk och då är det ganska många som säger så här: investmentbolag är en ganska unik företeelse för att vara i Sverige. Vad tänker du?

Tony Andersson: Jag tror att överallt finns det en form av investmentbolag. Men de kanske kallas det vi känner som riskkapitalister. Alltså det är på den privata sidan, privata fonder då. Det som har hänt i Sverige är att några av oss har gått på börs och blivit publika. Så vi är i princip ett publikt private equity-företag. Och med det sagt, om private equity, igen min tolkning, men det är ofta väldigt höga trösklar för att vara med på de där resorna. Alltså väldigt stora insatser, man måste ha mycket pengar för att få vara med. Men när man är börsnoterad som vi, så räcker det att köpa en aktie. Det kan vara bara 20 kronor.

Friends, fool and family och olika sorters kapital

Jan: Ja, precis. Jag håller med. Jag och Caroline, vi gjorde ju en sådan här private equity-investering och det var roligt, för vi kom ju med tack vare att vi har kompisar som har väldigt mycket pengar. Så att då fick vi vara med så här, friends, fool and family.

Tony Andersson: Friends, fool?

Jan: Ja, men det är så man brukar säga. Och det var ändå en miljon i minsta insättning. Så att det är jättesådant. Men om vi skulle också särskilja de här, för det finns ju lite olika, alltså affärsängel, riskkapitalist, private equity.

Tony Andersson: Om man skulle urskilja de olika från varandra. Som jag uppfattar det, affärsänglar, det är ofta enskilda, privata människor med en förmögenhet, eller pengar i alla fall, som de investerar i en startup eller någon som ska växa snabbt och sånt. Då får man kunskap, man får ett nätverk och framför allt kapital. Men det är lite mindre summor då. Ofta är det, så som jag har förstått det också, ofta ens egna pengar.

Jan: Ja precis, det är en privatperson som investerar i något startup.

Tony Andersson: En riskkapitalist, det är väl vi på ett sätt också, men vi som investmentbolag tänker nog mer långsiktigt, för en riskkapitalist investerar ofta på 3–7 år. Sen ska de avyttra bolagen, medan vi som investmentbolag är ju mer tillväxtbolag och hjälper bolag i generationsskiften och sådana saker. Så jag skulle säga, riskkapitalister har nog kanske också mer kapital, eget kapital. Medan vi jobbar mer med någon form av finansiering då. Som banklån.

Jan: Räntefonder har jag hört. Hjälper också till ibland faktiskt.

Tony Andersson: Ja, precis.

Jan: Nej men jag håller helt med. Min upplevelse är ju precis som du säger. Affärsänglarna, eget kapital, riskkapitalister och andras kapital.

Tony Andersson: Med eget kapital ändå.

Jan: Ja, absolut.

Jans egen teori om staten och kapitalet

Jan: Men sen, jag är tillbaka till det där med att varför investmentbolag är annorlunda i Sverige. Jag vill bara testa en grej.

Caroline: Du har en egen teori.

Jan: Jag har en egen teori.

Caroline: Spännande, spännande.

Jan: Ja, men det är inte så mycket egen. Jag stjäl mycket från andra. Men det handlade lite om, om man tar de här stora investorerna och de som vi har haft i hundra år, att det har varit mycket att i Sverige, vi har varit ett litet land och vi har varit tvungna att lite som nationalteatern sjöng där, staten och kapitalet. Att det har gjort att de tillsammans har kunnat bygga det Sverige vi har. Ibland så säger vi att Sverige är ett socialistiskt land. Men ta till exempel, jag tänker ISK-skatten, så vi har bland de lägsta kapitalskatterna i världen överhuvudtaget. Då är det vissa som tesar att det har varit väldigt lönsamt i Sverige att bygga upp den här typen av investmentbolag för att det har varit skattemässigt förmånligt. Är det något du känner igen eller skulle skjuta ner?

Tony Andersson: Svårt att säga, jämförande perspektiv med andra länder, då känner jag inte till. Men jag tror också att det är en tanke till, att vi investmentbolag ligger i ordet att vi återinvesterar. Och investmentbolag har ju visat sig att det finns kapital ute på marknaden och man kan investera det i ett bolag. Men genom att knyta ihop de här bolagen så kan man föra kapital mellan bolagen och investera i det bolag som behöver just nu. Och då får du en uppgående spiral om du har tre, fyra bolag tillsammans. Men jag kan inte svara bättre än så.

Maktbolag, konglomerat och transparens

Caroline: Vi pratade ju innan om det där med, för jag sa som Warren Buffett då, han har ju sitt Berkshire Hathaway-bolag som väl är ett investmentbolag, och då tyckte du så här att det är inte sagt det, det kan vara som ett konglomerat, att det är en annan form.

Tony Andersson: Men vi har ju något som man skulle kunna kalla maktbolag också i Sverige.

Caroline: Maktbolag?

Tony Andersson: Ja, där har vi Industrivärden och där har vi Investor. De använder ju de bolagen för att kontrollera andra bolag. Medan vi använder våra investmentbolag till att växa bolag.

Caroline: Ja, men det är jätteintressant det du säger. Att man kan ha olika syfte med investmentbolag.

Jan: Och skulle du säga att det är någon skillnad på till exempel konglomerat och ett investmentbolag? För det pratar man ju mycket om, till exempel 3M eller Johnson & Johnson eller Alphabet. Då brukar man ju prata om att det är nästan en typ av investmentbolag.

Tony Andersson: Ja, ta Assa Abloy, det är ju ett jättestort investmentbolag. Alltså de köper ju bolag och växer och återinvesterar hela tiden. Securitas har också gjort en sådan resa. Fast det är mer industrikoncerner då.

Jan: Och vi som investmentbolag, om man håller sig inom en nisch, blir man då en industrikoncern till slut?

Tony Andersson: Ja, kanske. Det är väldigt fina gränser emellan, men någonstans där går det. Men det som skiljer oss i Sverige är att vi har så många noterade investmentbolag, och då har man ju en öppenhet och en transparens som man inte har annars. Och att en vanlig privat investerare kan hänga med och få samma information samtidigt, för samma börsregler och sånt.

Varför Jan gillar investmentbolag

Jan: Jag gillar ju det, för ofta så får jag frågan så här: men investmentbolag då? Som en investeringsform. Nej men, vi pratar mycket om fonder, och så här med investmentbolag. Och jag är jättepositiv. Alltså det som jag gillar mycket med investmentbolag framför allt är ju att det ofta är en stark ägare bakom. Och att man verkligen har långsiktigheten. Något som är väldigt sällsynt kan jag uppleva.

Tony Andersson: Långsiktigheten, men också aktivt ägande. För vi sitter ju med i alla styrelser. Så vi följer ju bolagen väldigt tätt hela tiden. Vi hjälper dem att komma vidare. Så vi är en aktiv coach, skulle vi kunna säga, i alla de här bolagen.

Jan: Vad är det man hjälper dem med? Om du ska ta några exempel.

Tony Andersson: Ja, flera saker faktiskt. Det är väldigt många bolag som till exempel har kommit till sitt glastak. Och det kan ju vara att man står inför ett generationsskifte. Man vill ha ett kontrollerat sådant, men man kan ändå inte släppa taget själv. Man kanske vill investera vidare för att, till exempel, vi kan ta vårt asfaltverk. Vi ska bygga till asfaltverket, men bolaget i sig har inte kapital, eget kapital. Svårt att få lån i banken till hela. Då kan vi skjuta till kapital i form av ägarlån för att komma vidare. Men framför allt är det många som uppskattar att ha lite proffscoaching. Jag tror att man uppskattar det privat också ibland.

Jan: Absolut, jag brukar ju säga så att ingen har blivit framgångsrik på egen hand.

Tony Andersson: Nej, det är nog få.

Jan: Man behöver liksom något annat.

Bakgrunden som coach och kunskapen som sprids

Caroline: Men jag tänkte, den bakgrunden som du har då, suttit i olika bolag och varit på chefsnivå och så. Då måste ju den bakgrunden vara väldigt användbar.

Tony Andersson: Ja, absolut. Annars skulle jag aldrig vara här.

Caroline: På vilket sätt? Jag vet att det kanske är en fråga som är lite off.

Tony Andersson: Nej, absolut inte.

Caroline: Det skulle vara spännande att höra.

Tony Andersson: Våra innehav uppskattar verkligen när coachen förstår vad de pratar om. Att man förstår deras problem. Med geografi, med typ av nisch, typ av bransch. Hur funkar affärerna för dem och affärsmetodiken specifikt. Och får de det stödet, samtidigt har min bakgrund inom de större bolagen också hjälpt med en annan målbild. Som man kan ge de små bolagen.

Jan: Ja, du har sett det i ett större perspektiv.

Tony Andersson: Ja, exakt vart de skulle kunna komma om de tänker sig för. Klart att jag också har gjort fel på vägen. Och vi lär av varandra. Men sen inom våra portföljbolag så kan man ju sprida kunskapen. Vi har ju ett antal bolag och den bästa vd:n kan ju få följa med till nästa bolag som inte har kommit dit än. Och då korsbefruktar vi dem.

Jan: Så de ska lära sig av varandra. Och sen vet jag att du har berättat att på en av dina tidiga tjänster så var det ju ditt jobb att köpa upp bolag.

Tony Andersson: Precis.

Jan: I alla sådana här finanshistorier och sånt så hör man just det här med M&A, alltså mergers and acquisitions, alltså det är det finaste man kan göra. Är det så sexigt?

Tony Andersson: Nej, det är det inte. Men det är stimulerande, för man träffar ju enormt mycket människor och alla är olika och alla har olika. Jag brukar säga, det vanligaste ordet jag hör, det är "speciellt". Du vet, här hos oss är det så speciellt, vi har ju en sådan speciell förutsättning, alltså allt är så speciellt. Så man måste förstå det speciella hela tiden när man rör sig i olika miljöer. Och det är samma speciellt överallt.

Caroline: Ja, för jag tänker, är det inte bara att man inte har ord för själva kulturen som råder just här?

Tony Andersson: Ja, jag har förutsättningar. Så är det ju.

Jan: Men det är speciellt.

Tony Andersson: Ja, det är speciellt.

Tillväxt, förvärv och fördelar mot en fond

Tony Andersson: Men ytterst så handlar det om att vi ska växa. Det är ju det. Vi kan ta vårt lilla bolag. Vi omsatte 650 miljoner i fjol och vi gjorde ett förvärv i höstas på 120 miljoner. Det blev 20 procent bara ett förvärv. Och vi behöver kunna klara två till fyra förvärv per år. Så när man satsar på ett investment, absolut ska man tänka långsiktigt, men man ska också ge tiden för växt. Det är det vi jobbar mest med, att få till växt. Med bibehållen eller bättre vinst, såklart.

Jan: Precis. Jag tänker att vi ska prata lite mer om det. Men om du kort skulle säga så här: fördelar, nackdelar med ett investmentbolag i förhållande till en fond?

Tony Andersson: Fonden kanske är lättare att sälja på dagen. För en aktie hos oss, ett investment, måste ju säljas över börsen, såklart. Sen vet vi att ett bolagsvärde är ju inte alltid ett aktievärde, utan det är ju tillgång och efterfrågan också, mer vad man tror om nischen och framtiden. Så visst är det så. Men tänker man långsiktigt så skulle jag säga att det kanske, utan vetenskaplig grund, är en större hävstång på investmentbolag. I och med att investmentbolag är som riskkapitalbolag, fast publika då.

Jan: Precis. Och sen som du sa, jag tyckte du sa det så fint. Att fonder betalar du för, investmentbolag får du betalt för.

Tony Andersson: Ja, ja. Och att vi inte är en produkt. Vi är faktiskt en fysisk organisation och en fysisk aktie.

Den vanligaste missuppfattningen: otydlighet

Jan: Vad skulle du säga är den vanligaste missuppfattningen om investmentbolag?

Tony Andersson: Ja, det får väl investmentbolagen också ta på sig, tycker jag. Där man är otydliga.

Caroline: På vilket sätt?

Tony Andersson: Ja, men vad är nischen? Vad är din? Vad satsar ni på? I vårt fall har jag verkligen försökt att vara tydlig.

Jan: Det känns väldigt tydligt i ert fall.

Tony Andersson: Ja, precis. Det finns ju andra som investerar i höger och vänster. Då blir det ju svårt att som privatperson hänga med. Och hur går det för de här olika branscherna?

Jan: Alltså det är roligt, jag ska inte nämna några företag, men vi har ju en sådan här företagsgrupp i Malmö, de gör så här kikarsikten, diskmaskiner och läkemedel i samma koncern. Fantastiskt framgångsrika vart och ett av de företagen, men man är så här, hur hittade de in under samma tak liksom?

Tony Andersson: Absolut.

Jan: Och har det varit så här med flit?

Tony Andersson: Det har varit så här, okej, vi ska göra saker som behövs även om det blir krig.

Att bygga en stabil aktie över konjunkturer

Tony Andersson: Ja, det är ju min styrelse som har satt den ambitionen till mig. Att vi ska hålla oss och vi ska bli tydliga.

Jan: Inga IT-bolag eller startups eller techbolag.

Tony Andersson: Nej, mitt uppdrag är att skapa en stabil aktie över konjunktursvängningar. Och i och med att jag kommer från den här branschen så känner jag den så väl. Så vet jag om att den finns, även om det är lågkonjunktur. För jag har själv jobbat i lågkonjunkturer inom de här branscherna. Så det är det som är grejen.

Jan: Är du en sådan som också ser fram emot lågkonjunkturen?

Tony Andersson: Nej, det går ju bra nu. Det får jag göra ett tag till gärna. Men kommer den så kommer den. Och som sagt, har man varit med ett tag så har man ju inifrån sett hur man ska agera i den. Och när börsen faller så behöver det inte betyda att bolagen slutar leverera pengar. Och det är där vi då, börsbolagen, jobbar annorlunda med våra innehav, ska jag säga, om inte mer, versus en fond. Då kan man väl säga att en fond kan ju sälja sin del i ett bolag de äger, men vi sitter så tungt så det är väldigt svårt att sälja det direkt när det svänger. Däremot kan vi följa bolagen tätt och se när det viker, så kan vi vara snabba på att, en högkonjunktur, en lågkonjunktur som jag säger, att följa med på vår kostnadssida i våra bolag och få dem att fortsätta leverera pengar även när det är lågkonjunktur. Om man är inom en nisch som behövs, även fast det inte är så många som investerar i övrigt i samhället, utan underhåller då. Så det är så vi tänker.

När börsen faller behöver det inte betyda att bolagen slutar leverera pengar.

Det är i backarna man rycker

Jan: Jag brukar alltid tänka på, där finns en författare som heter Max Söderpalm, han skrev en bok, det är i backarna man rycker. Och jag gillar det där.

Caroline: Det borde du känna att det är extra, vad ska man säga?

Jan: Spännande nu, ja.

Caroline: Du är från Jämtland. Att det passar dig liksom, det här.

Jan: Varför då? Detta var långsökt. Men det gör ingenting.

Caroline: Jag tänker ju att du åker skidor.

Tony Andersson: Ja, det är klart.

Caroline: Så det citatet var ju klockrent.

Jan: Ja, du menar så.

Tony Andersson: Hülmenbacken och alla de här. Även om jag skulle bli efter de killarna.

Vad kan gå fel i ett investmentbolag?

Jan: Ja, precis. Men så här, vad är det som kan gå fel i ett investmentbolag?

Tony Andersson: Ja, det vi försöker vara noga med. Men det är såklart människor vi köper aktier av också. Och det är klart att vi kan ta ett exempel. Ett av våra bolag, en av dem som sålde, som ville vara kvar, han gick olyckligtvis bort. Helt sådär, oplanerat. Och då är det klart att då blir det ett hack. Men då måste vi parera snabbt. Så det är klart att de bolag man köper, man förutsätter att de går bra, men de kan ju ha problem också. Som inte syntes då, när man gör sin due diligence och sådana saker. Man försöker vara noga, man försöker ha processer, och försöker väga in erfarenhet. Men det är såklart rationella system, som man fyller på med irrationella människor. Då blir det så ibland. Och det är väl där det går snett.

Det är rationella system som man fyller på med irrationella människor. Då blir det så ibland.

Jan: Men jag förstår att det är supersvårt för dig att recensera. Eller jag vill ju inte ens att du ska behöva recensera andra företag. Men jag menar ju att det finns ju till exempel investmentbolag som har gått jättebra i många år. Och sen plötsligt så går de inte bra längre. Jag kan tycka att det kan vara klurigt för mig som småsparare, att kunna bedöma framtiden kring investmentbolag. Om du skulle ställa dig på utsidan och du skulle investera i investmentbolag, vad skulle du ha tittat efter?

Good to Great och sunda parametrar

Tony Andersson: Ja, om vi lyfter det rent finansiella åt sidan för ett tag, så läste jag en bra bok för många år sedan, en gammal bok som heter Good to Great.

Jan: Ja, precis.

Tony Andersson: Den har hängt med mig. Alla bolag styrs ju om människor. Och på samma sätt måste man ju förstå engagemanget i ledningen. För finns engagemanget, finns det en marknad som fungerar, så finns ju en förutsättning. Sen är det ju frågan hur man tar sig an det. Så det är för oss viktigt då, när vi investerar, att hitta den där entreprenörsandan som man pratar om. Man ser det drivet, det finns, så att man vittnar om att man ska ha kvar eller driva det vidare. Man förstår då gemensamt utmaningar. Sen så måste man ju titta på, hur växer de? Hur ser deras, hur mycket är de belånade? Alltså, så det inte blir en sådan där lånebubbla som det var i början på 90-talet, utan att det ska finnas sunda parametrar. Man kanske inte behöver vara övervetenskaplig, men att de växer, att de delar ut pengar.

Bolag som delar ut mer än de tjänar

Jan: Men just det där också, att de delar ut pengar. Där finns, jag har ju sett investmentbolag på börsen som delar ut mer än vad de tjänar.

Tony Andersson: Ja, det är ju konstigt.

Jan: Ja, det är ju jättekonstigt. De delar ut mer än sin vinst. Alltså så här 180 procent. Hur kan man göra det då?

Caroline: Vad tar man då ifrån?

Jan: Då tar man ju från det egna kapitalet. Man lånar pengar på banken till exempel.

Caroline: För att kunna dela ut?

Jan: Ja.

Caroline: Det låter ju inte så sunt.

Tony Andersson: Nej. Det må jag nog hålla mig om.

Jan: Det låter osunt.

Caroline: Varför kan man inte bara dela ut det som finns och sen så är det bra med det?

Jan: Fast min tes, jag är också, jag håller med er. Nu sitter vi här och spekulerar lite. Det kan vi väl göra som en studie. Jag gillar ju, trots att jag brukar säga du kan inte förutsäga marknaden, du kan inte analysera, så är jag ändå lite nörd, så jag brukar ju läsa årsredovisningar. Och min tes är att vissa av de här investmentbolagen har ägare, och sen behöver de ägarna kapital för kanske andra projekt eller annat de har vid sidan av. Och då är det så att vi behöver de här 500 miljonerna i utdelning. Och sen så får ni fixa det. Oavsett liksom vilket. Och det är ju, det har hänt mer än en gång. Stora bolag har ju också gjort det. Sen kan man kanske klara det i ett antal år. Men jag tänker ju så att, även om man kanske jämför med en privatekonomi, det haltar, du kan liksom ta på kredit, men någon gång måste ju det där betalas tillbaka.

Återinvestera men dela ut lite

Tony Andersson: Alltid. Men jag tror att för att vara trygg som investerare då, ska man nog titta på hur bolaget är sammansatt. Finns det ägare som är så dominanta att de kan indirekt styra, så att säga? Annars är det ju årsstämman som beslutar vilken utdelning vi ska ge. Men som investmentbolag, jag läste också den där Vägen till din första miljon. Då var det här med spara eller slösa, men då var det ju där, investera. Det var då lampan tändes hos mig. Och det är ju precis som vi gör. Man får inte dela ut allt, utan du måste återinvestera. För att växa ytterligare så kommer det ut ännu mer. Så dela ut lite, men återinvestera. Så investmentbolag som har en god växt med ett bra kassaflöde, och delar ut lite men inte allt. Det är väl sundhetstecken, alla tre där, tror jag. Men också att de har en tydlig nisch som man förstår, tror jag är också viktigt. Så det inte är diffust. För då kan du hänga med vad som händer. Sen finns det investmentbolag som investerar bara i Sverige som vi, för det går bra i Sverige, men sen finns det ju de som är globala också, kanske lite svårare att hänga med.

Caroline: Jo men det kändes som vi kom in på något spår här nu som jag tänkte att jag skulle fråga mer om. Du pratade om dominanta ägare och så, och irrationella människor. I och med att ni äger delar av bolag så måste det ändå vara så att det finns andra viljor också som ni stöter på.

Tony Andersson: Absolut.

Caroline: Och hur jobbar ni där liksom? För att liksom alla ska vara på samma spår på något vis.

Att jobba med minoriteter innan helheten

Tony Andersson: Som investmentbolag så brukar vi, det finns olika modeller och metoder, men en modell som vi brukar använda oss av, det är att de som säljer sitt bolag, ofta är det ju då någon form av grundare eller ägare, hänger med ett tag. Men som minoritet under väldigt tydliga former då. Vad vi får göra med bolaget och vad de får göra. Så de har ett tydligt incitament att driva det vidare ett par år. För i och med att vi har skrivit på avtalen och fått tillträde till bolaget, så känner inte vi bolaget. Men då har vi också fått en tid så vi kan följa med bolaget och lära oss bolaget och förstå dess marknad. Så därigenom jobbar vi med minoriteter ett tag innan vi köper helheten.

Caroline: Det är också människor som har tänkt sig att jag säljer bolaget. Så att det inte är så att jag ska...

Tony Andersson: Nej, så det inte blir hit and run.

Caroline: Jag tycker att de har en tanke att jag kommer fasa ut mig. Så då blir det inte den här, ni ska inte komma här och göra så här med mitt bolag. Det blir liksom inte det då.

Jan: Men vad är er policy på Infrea? Hur mycket ägande vill ni ha?

Tony Andersson: Vi säger minst 51 procent, för vi vill vara i kontroll på våra innehav då. Och helst 100 procent. Men sen är det en övergångsfas där. Sen ser vi gärna att de som säljer bolagen, att de följer med Infreas aktier också ett tag. Att de är snälla och återinvesterar i oss. För då brinner ju de även för Infrea, så att säga. Så det blir ingen suboptimering. Utan de tittar på den stora aktien också. Så är det ju.

Multiple arbitrage förklarat

Jan: Jag tänkte att vi ska prata lite, detta är ju lite överkurs. Vi ska prata om multiple arbitrage.

Caroline: Och vi kommer också beröra det.

Jan: Ja, precis. Nej men så, det funkade, ja. Men så här, du sa ju det innan, bara i en bisats. Jag hörde det att du sa så här, ja men du vet, och sen så köper vi upp dem. Och sen så blir de en del av oss och sen så får de en börsvärdering. Så för någon som inte vet vad multiple arbitrage är, vill du förklara?

Tony Andersson: Jag ska försöka. Bolag värderas ju, och då ofta värderar man bolag på framtida intjäning ofta. Och det kan man ju kalla en multipel, med hur mycket den gör i rörelseresultat.

Jan: Kan man säga att det är samma sak som p/e-tal?

Tony Andersson: Nej, inte direkt. Price per earning, det är mer vad du ger för pengar. Men vi värderar nog mer på framtida intjäning och tillväxt. Till exempel, jag kan säga, om man värderar ett bolag till fyra gånger, säger vi, dess lönsamhet, så då egentligen, om jag köper ett bolag för fyra gånger dess lönsamhet, så ska jag ha bolaget gratis i fyra år innan jag börjar tjäna pengar på det.

Jan: Innan du har betalt av det, du har betalat för det.

Tony Andersson: Men under de här fyra åren, om jag får bolaget att växa så det blir dubbelt så stort, så kan jag minska den där avbetalningstiden på lånet. För det är ju som en form av lån, till tre eller två år. Men sen finns det en hävstång till då, att mitt bolag, Infrea, med de bolag vi har i våra portföljer redan, är kanske värderade till tio. Så genom att flytta in ett bolag som är värt fyra till tio. Bara den rörelsen, som blev mer än dubbelt så värt. Mycket värt. Då blev avbetalningstiden lite kortare.

Jan: Hänger du med?

Tony Andersson: Jag vet inte.

Caroline: Nej, jag har inte sonat ut, men jag har tänkt så här. Du menar ett bolag som man säger var värt fyra gånger mer än årsvinsten. Just det. Så kan man säga att det är värt mer. När det har flyttat in under Infreas.

Onoterat blir mer värt under en noterad kappa

Tony Andersson: För att generalisera. Alltså onoterade bolag, det är väldigt svårt att sälja sådana aktier. Därför att de inte är på en öppen marknad. Men Infreas aktie är ju då noterad. Så man kan lätt sälja och köpa den. Förlåt, alltså typ på Avanza och Nordnet.

Jan: Kan man ju köpa Infreas aktier. Det är det som är noterat.

Tony Andersson: Och generellt då så är noterade bolag generellt högre värderade än onoterade. Framför allt att insynen och andra saker, för att det blir enklare att analysera, sådana saker. Sen ett litet bolag, kanske svårare att växa. Men om vi har två små bolag inom samma nisch, och så får man ihop dem till ett, då kan man ju tycka att det är mer värdefullt, om det finns synergier. Om vi har då en väska, en portfölj med flera bolag likadana, och så lyfter in ett ensamt sådant bolag i vår miljö, så blir det plötsligt högre värderat. Låt oss säga tio då. Och då, genom att bara göra den rörelsen, så har du gjort två och en halv gånger pengarna.

Caroline: Ja, och det är inte som man säger bara, nu är det värt mer, utan det är rejält. Att det kan vara mer värdefullt att vara tillsammans.

Hundralappen som blir mer värd i en annan plånbok

Jan: Och detta är ju lite magiskt. För det är så här att en hundralapp i din plånbok är bara värd 400 kronor i framtiden. Men tar vi samma hundralapp och flyttar från din plånbok till hans plånbok är den plötsligt värd tusen. Och för mig är det där, rätt länge så var det så här, det där låter skumt.

Caroline: Jo men det låter inte skumt här, för att nu så förstår man att värdet kommer av...

Jan: Att hans plånbok är mycket bättre än din plånbok.

Caroline: Ja men vad är det reella värdet som...

Tony Andersson: Vad är det som föranleder att det blir så?

Caroline: Ja precis.

Tony Andersson: Det är inte en massa parametrar, men framför allt, som jag börjar med, att onoterade bolag är generellt lägre värderade.

Caroline: Ja, det sa du och det fattar jag. Och sen när det kommer in under en kappa där man kan...

Tony Andersson: Dra synergier, hitta effektivitet, investera för att växa vidare.

Caroline: Det är ju liksom något som man kan ta på verkligen. Man kan förstå att det blir mer värt då.

Tony Andersson: Ja, visst. För det handlar ju egentligen om multipeln, om framtida intjäning. Och om vi är med och investerar i bolaget så förhoppningsvis blir tillväxten högre och kan leverera mer pengar i framtiden.

Att vara med på private equity-resan som småsparare

Jan: Och detta är ju liksom så här, alltså för detta lärde jag mig när vi investerade i det där lilla private equity-bolaget, att det där är ju, alltså ganska många private equity-bolag har det som affärsidé. Absolut. Egentligen liksom att man köper de här onoterade bolagen, som är, alltså det är ju väldigt hög risk i onoterade bolag. Så är det ju. Det är mycket som kan gå åt skogen. Och så paketerar man ihop det och sen säljer man det till ett riskkapitalbolag eller ett investmentbolag eller börsnoterar. Och det som jag var lite fascinerad över är att detta är sånt man aldrig hört talas om annars som småsparare. Du kommer inte åt, det är som jag sa innan, du kommer inte åt de här private equity-bolagen med mindre än att du kan investera 10–20 miljoner.

Tony Andersson: Ja, du måste ha väldigt mycket pengar.

Jan: Och det är ju det som var en av de grejerna som jag gillade jättemycket med att ha det i podden idag. För att här kan man egentligen vara med på samma resa.

Tony Andersson: Ja visst.

Jan: Men bara det att jag behöver inte ha 10 miljoner, utan jag kan göra det.

Tony Andersson: Nej, vi är ett private equity för allmänheten kan man säga. Med att vi är en noterad aktie och gör samma sak.

Kritiken: kommer avkastningen från hävstången?

Jan: Ja, om jag ska vara lite tuff nu då, lite kritisk. När jag har pratat med många finansiella rådgivare så säger de så här: private equity, de ger i genomsnitt 15 procent om året. Det är skitbra om man ska ha det som en del i sin portfölj. Men, så säger de så här, men, avkastningen skapas ofta snarare av hävstången och multiple arbitrage än av bolagsutvecklingen. Är du med? Så de säger egentligen så här, ja, ni tjänar pengar, men kritiskt, nu säger jag inte att det är så du säger, men kritiken är så här: det där som ni säger att ni gör, bolagsutvecklingen och det, det är marginellt i förhållande till multiple arbitrage och hävstången. Vad skulle du svara på en sådan grej?

Tony Andersson: Jag skulle jämföra det med, om man har ett litet byggföretag som har service- och entreprenörsverksamhet. Serviceaffären är ju lönsam över tid, men inte lika mycket pengar som att göra stora häftiga projekt. Så är det. Så att när vi investerar, det är mycket pengar som kommer in på en gång. Och det blir svårt att öka ett bolags värde lika mycket som att lyfta in ett nytt bolag på 120 miljoner. Det går inte att få upp ett bolag så fort. Men vår ambition är inte att ha sådana här hockeystick-bolag. Vår ambition är att över tid vara ganska stabila. Kanske ligger på en direktavkastning mellan 2–4 procent. Men tillväxten däremot ska vara betydligt högre. Kanske då uppemot 10–20 procent. Så de som investerar i oss till exempel, det är ju framför allt att ha en tillväxtaktie som levererar över konjunktursvängningar. Om man vill vikta sin portfölj.

Jan: Vad tänker du då? Alltså risk.

Tony Andersson: Istället för att köpa. Man kan ju köpa en aktie i ett investmentbolag, men man kan köpa en aktie i vilket bolag som helst. Men ofta, om man köper en aktie i ett bolag, så är de inom en nisch, inom en produkt och sånt. Det är ju ännu högre risk. Vi har ju trots allt en viss riskspridning genom att vi är på många olika bolag samtidigt, kanske lite olika marknader. Det är ju också då fonderna jobbar lika, på det sättet.

Disconnect i värderingar mellan onoterat och börsen

Jan: För att, Caro, du får bara hoppa in. För jag upplever, som vi pratade om innan, jag är ju ganska duktig i småbolag, alltså riktigt, riktigt småbolag. Men jag kan ju uppleva att det är en enorm disconnect. Alltså till exempel, jag vet, småbolag som står i ägarskiften. Alltså som har omsatt 20–30 miljoner, gör kanske 2–3 miljoner i vinst. De säljs på kanske 3–4 gånger årsvinsten. Det är inte orimligt i dag. Alltså jag har sett sådana affärer nära. Och sen, tittar man på börsen, då pratar vi 11, 15, 30, Netflix var uppe på 128 gånger pengarna. Vad är liksom...

Caroline: Tar det då 128 år innan man har fått tillbaka?

Jan: Ja, 128 år har du lånat ut pengar gott till Netflix.

Tony Andersson: Om inte då den som köper tror att han kan skala upp det så det blir kortare än det.

Jan: Så att Netflix ska inte bara ha världsherravälde, det ska universumvälde.

Tony Andersson: Sen kanske det finns immateriella rättigheter och sådana saker.

Jan: Absolut. Men hur, ja, det är en disconnect där. Hur uppstår den?

Tony Andersson: Hur uppstår den?

Jan: Vad tänker du? Vad är din kommentar till det?

Tony Andersson: Det är därför vi har slagit in på vår nisch. Vi har sagt mellan 30 och 300 miljoner, så det är vår nisch. Och sen tittar vi på fragmenterade marknader. Alltså marknader som, det finns väldigt, väldigt många små bolag. Och då blir det generella bolaget väldigt lite värderat. Och det är ju det segmentet vi jobbar i. Men sen att Facebook och sådana här bolag kan värderas till så höga, jag har ingen kommentar till det. Grattis, Minecraft och vad det heter, alla de här.

Multiplar i praktiken: tre till sju mot nio till tretton

Jan: Men ni köper där runt fem, multipel fem?

Tony Andersson: Ja, det är där det ligger, från tre till fem, sex, det beror på vilken nisch, men det är där.

Jan: För min upplevelse i de styrelseuppdrag jag har, så ligger det ofta mellan 3 och 7. Och sen skulle jag säga börsen mellan 9 och 13. Håller du med?

Tony Andersson: Ja, jag håller med. Och det är också, om man jämför, vi har ju de här VA, markanläggning och så brand. För att skämta lite, brand är ju hett just nu. Så det är lite högre värderat generellt.

Caroline: Varför är det hett just nu?

Tony Andersson: Jo, för det kommer väldigt mycket lagkrav, till exempel när man bestämt att nu ska man brandskydda tunnlar och sådant. Det händer väldigt mycket inom det segmentet just nu. Medan kanske sådant där med mark och anläggning och grävmaskiner och sådant där, du tycker man bara är tråkigt, det är ingen som vill investera. Jag tror också den här multipeln hänger med lite på utbud och efterfrågan också. Om det är liten efterfrågan på den typen av bolag så sjunker ju priset, såklart. Men i andra, IT-bubblan, den var ju jättehipp.

Jan: Jag sa ju, anställda som var värderade till en halv miljard per styck. Var det någonstans? Nej, det fanns ju IT-bolag som var så att det var tio anställda värderade till fem miljarder.

Tony Andersson: Och fastighetskrisen var likadan. Plötsligt blev en fastighet övervärderad till mycket, mycket mer än vad den var värd.

Det mest osexiga är det bästa

Jan: Så vad är det mest osexiga som finns just nu då? Infrea.

Tony Andersson: Det är den ohettaste branschen. Generellt så är det, vi har slagit oss in, det är just de branscherna som bara ska fungera. Som man inte tänker på.

Jan: Precis. Man blir bara irriterad om det inte fungerar.

Tony Andersson: Man blir bara irriterad om det är en stor grop mitt i vägen.

Jan: Varför fixar man egentligen inte det?

Tony Andersson: Ja, precis.

Jan: Det är som att jobba på en support. För när allt funkar får man ingen beröm. Och när det inte funkar så får man skit. Det vill ju ingen ha. Så här kort, jag blev nyfiken: hur ser en sådan här process ut när ni förvärvar ett bolag?

Hur Infrea hittar och förvärvar bolag

Tony Andersson: Man kan ju börja med hur vi hittar bolag. Såklart att vi har ju en dröm att man ska ringa till oss först. När man kommer på idén att man ska sälja ska man ringa till oss. Men det har väl alla investmentbolag som en dröm.

Jan: Men vet du vad? Vi hade ju en affärsängel, Filip. Jag tror han var med i avsnitt 44. Han har ju fått ganska många som har återkommit till honom. Så jag tänker att du får lov att göra en sökning här på 30 sekunder. När ska man ringa till dig? Hur ser man ut då?

Tony Andersson: Jo, man måste ju ha bestämt sig för att man vill gå vidare på något sätt. Och att man känner att man inte själv har kapaciteten. Eller inte kunskapen, inte viljan. Eller så kan man vara så ärlig och säga att jag vill göra annat i framtiden. Men då måste man vara beredd att hänga med ett tag innan man fasas ut. Så vi får en chans. Men vi har hittat det bästa sättet, det är ju genom våra dotterbolag vi har. De känner sin bransch. De känner sin nisch. De finns där ute. Och det snackas mellan bolagen. Där får vi jättemånga tips.

Jan: Men om jag ska sammanfatta: 30–300 miljoner i omsättning. Inom mark och anläggning, brandskydd eller VA.

Tony Andersson: Ja, infrastruktur kan man säga.

Jan: Ja, infrastruktur.

Tony Andersson: Geografiskt? Ja, vi jobbar ju såklart med att konsolidera, som jag sa, att vi försöker plocka ihop ett pussel på kartan. Men helst, såklart, är det mycket människor. Så vi är över oss idag i Mälardalen, Norrköping, Linköping, Västkusten och Skåne.

Drömmen om ett fjärde område

Caroline: Är det någon bransch som ni vill gå in i? Som ni inte är i nu?

Tony Andersson: Ja, jag har ju en egen dröm då. Det är ju att öppna det fjärde området. Det är att i Sverige har vi en väl fungerande industri. Men runt industrin finns det väldigt många småbolag också. Som man inte tänker på. Som servar industrin. Och de, tänker jag, skulle kunna behöva hjälp att komma vidare.

Jan: Jag brukar ju säga så att det är lite roligt. För mina kompisar, vi gillar ju också att investera i småbolag. Då brukar vi säga att det ska vara osexigt. Det ska vara helt, inget startup eller så här, små, lönsamma och osexiga bolag i osexiga branscher. Det är ju det bästa.

Caroline: Fragmenterade.

Jan: Fragmenterade marknader. Så var det roligt, så skrev jag detta till en kompis som är en av Sveriges bästa managementkonsulter, och han skrev så här: ja, detta är det roligaste man kan göra med byxorna på. Så det är väl det som är lite skruvat. Men jag tänker, och vi har ju inte supermycket tid kvar, men om du skulle säga så här till någon som funderar på, varför ska man köpa Infreas aktie?

Varför köpa Infreas aktie?

Tony Andersson: Ja, framför allt att den ska vara stabil över tid. Och aktier generellt ska man ju investera i på lång sikt.

Jan: Och vad tänker du med stabil över tid? Vad är era, eller styrelsens, förväntningar?

Tony Andersson: Nej, men konjunkturen svänger ju också. Men vår nisch och vår bransch svänger ju inte så mycket. Utan vi ska ju fortsätta leverera pengar även när det är börskrasch, så att säga. Utan att, det är det viktigaste, att vi levererar pengar.

Jan: Vad är den vanligaste missuppfattningen kring er?

Tony Andersson: Ja, framför allt att man inte är känd. Vad är ni för några?

Jan: Fast jag vet vad, Tony, det där är ingen vanlig missuppfattning, utan det där är mer fakta. Jag kollade var vi för någon månad sedan. Vi har ju inte funnits på börs så länge.

Från 50 ägare till publikt bolag

Tony Andersson: Så innan det var vi ett private equity-företag och då hade vi bara 50 ägare. 50 förmögna som vi hjälpte att investera, så var det ju. Men nu, när du beslutade att vi skulle bli publika och göra om den här, så är det såklart. Men missuppfattning med investmentbolag, det tror jag att det finns alldeles för många otydliga investmentbolag som har kört i olika riktningar, som man läser om och skriver om och får en annan bild utav. Men vi som investeringsbolag, det kanske är svårare att få en träff med en fondförvaltare än vad det är med oss, tror jag. För oss kan man få en personlig kontakt ganska enkelt. Så vi är nog mer tjänstemannaföretag. Det tror jag inte, jag tror de ser på oss som banker eller sådär.

Jan: Men vi är tjänstemän. Ja, för det där tänkte jag, för att innan, då Lena introducerade oss, så tyckte jag liksom så här, men jag har ändå hyfsat koll på investmentbolag, men er hade jag aldrig hört talas om. Och där också, men ska vara lite tuff, det som jag upplever, under den tiden jag var aktieägare hos er, och kommer bli det sen när vi har publicerat det här avsnittet igen, så handlar det ju väldigt mycket om att aktien är väldigt illikvid. Alltså att det är inte så mycket handel i aktien. Hur tänker ni kring det?

Illikviditet, First North och spread

Tony Andersson: Framför allt, vi befinner oss på First North idag, så vi har ju en ambition att gå vidare till small cap så småningom, men då måste man ju visa sig duglig först. Sen så är det ju att vi vill ju sprida kännedomen om oss balanserat, men det är ju förknippat med kostnad också, så att vi ser nog mer det där som ett långsiktigt race också då. Så vi agerar mer där som vi agerar med våra bolag.

Caroline: Hur sprider ni kunskap om er själva då?

Tony Andersson: Jo, här, absolut. Men det är jättesvårt det där. Självklart att man kan vara med på aktiedagar och sådana saker. Vi hade en artikel om oss i Svenskan och vi kommer få en till framöver. Men det är så mycket mediebrus där ute så att det är jättesvårt att ta plats. Jag tycker det här var jätteintressant. Men vi planerar att bygga långsiktigt, kanske i de lokala fackttidningarna. Inte Dagens Industri, utan mer för folket som investerar. Så vi kommer ut. Det är väl den strategin vi tänker. Långsamt bygga på det. För det är också en kostnad. Du måste hålla igen på den också, så du inte tar för mycket av resultatet.

Jan: Nej men såklart. Nej, för jag tänker, är man långsiktig så spelar inte det så himla stor roll. Men man behöver ju vara medveten om att det är väldigt ryckigt i försäljningen. Jag tror att jag tittade idag när vi spelade in, det var tusen aktier till salu. Och så var det spread, den var ganska stor.

Caroline: Vad är spread?

Jan: Spread, alltså mellan de som, jag säger att det är någon som säljer. Ja, men jag vill sälja för 16,50. Men de som vi köper, vi köper på 15,50. Och då är liksom avståndet mellan 15 och 16 ganska mycket i procent. Och det gillar man ju inte, utan man vill ju ha så liten spread som möjligt.

Utdelningspolicy och tillväxt

Jan: Bra. Jag tror du sa det innan, men jag vet ju att det är många småsparare som intresserar sig av utdelning. Hur är utdelningspolicyn? Hur tänker ni där?

Tony Andersson: I och med att vi noterade, så har styrelsen sagt att inom två år ska vi försöka ge aktieutdelning årligen.

Jan: Och hur kommer policyn, för ofta har ju många företag en utdelningspolicy?

Tony Andersson: Vi har inte någon ännu, men vårt mål är att kanske ligga på en direktavkastning mellan 2 och 4 procent. Och sen så har du också tillväxt. Det är ju framför allt det då, att man ska växa. Speciellt när vi är relativt små, som nu då, då blir det en väldigt stor hävstång på den sidan de närmaste åren. Sen när man blir väldigt stor, då är det ju svårare att få den tillväxtsidan då. Utan då är det ju också avkastning, såklart, på det.

Jan: Precis. Bra. Är det någon fråga du har önskat att vi hade ställt när det gäller företaget eller investmentbolag?

Tony Andersson: Nej, jag tycker det var uttömmande.

Ferrarin och pojkdrömmen

Jan: Ja, vad bra. För vi har lite roliga andra sådana här. Nu tänker jag så här, Ferrarin. Berätta. Hur kommer det sig?

Tony Andersson: Ja, det var faktiskt, jag körde motorcykel innan. Men då fick vi en son. Och då förbjöd min fru mig att åka motorcykel. Och tänkte, vad ska jag göra nu då? Och då köpte jag en Ferrari istället. Nej, men den hittade jag. Det var ju här nere i Skåne faktiskt.

Jan: Vem sålde den?

Tony Andersson: Nej, det var faktiskt på ett företag här nere i Skåne. Så jag smet iväg och köpte den. Men den är inte så dyr, men den är fin.

Jan: Den är jättefin. Det är så klassiskt. Jag vet vad vi kanske kan lägga, en bild på. 348 av dem. Det finns jättefina bilder på.

Tony Andersson: Jag använder den bara på soliga dagar och så tar jag med mig grabben. Men hon tycker den bara låter.

Caroline: Nej, tycker hon inte om? Tycker hon inte om att köra den?

Tony Andersson: Det är ju en sådan här gammal bil. Så det är ju ingen servo och det är väldigt manuellt allting.

Caroline: Ja, men det är väl ändå charmigt på något vis.

Tony Andersson: Ja, men jag tror olika personliga...

Jan: Olika uppfattningar om bilkörning. Caro har en dröm om en Porsche. Kanske någon gång i livet.

Caroline: Ja, men man ska unna sig något. Men någon gammal kan vi köra ju.

Jan: Ja, absolut.

Favoritordspråk: ingenting är omöjligt

Jan: Vad skulle du säga så här, vad är ditt favoritordspråk?

Tony Andersson: Åh, mitt favoritordspråk. Ja. De som känner mig, jag har inget ordspråk, men de har aldrig hört mig säga att det är omöjligt. Alltså det är alltid två lösningar på ett problem. Så att det är tvärtom då. Ingenting är omöjligt.

De har aldrig hört mig säga att det är omöjligt. Det är alltid två lösningar på ett problem.

Jan: Är det någon person som har inspirerat dig?

Tony Andersson: Det är faktiskt flera som har inspirerat mig, framför allt under min, ska jag kalla det, karriäruppväxtfas. Så hade jag haft väldigt många duktiga ledare och chefer, som har fått plocka ihop sin egen sanning, såklart. Men jag har jobbat väldigt mycket också med det här att förstå människor, och där har jag jobbat bland annat med skidåkerskan Anna Ottosson. Och det var också då en drivkraft, min fråga till henne var det, för hon jobbar ju i landslaget väldigt många år då, och hade då Anja Pärson, hur kan man jobba i ett landslag när man ändå är individualister som tävlar med varann? Det var en frågeställning. Men hon sa att hon hade aldrig kommit så långt om hon inte hade ett lag i sin individuella idrott. Och det ska man komma ihåg, att även att man är framgångsrik, så har man ett lag runt omkring sig. Så det har byggt väldigt mycket i mig.

Vi tänker inte en ny tanke själva

Caroline: Ja, men intressant. Jo, men som du säger, Jan, att man inte blir framgångsrik helt själv. Men jag är alltid intresserad av, vad är det för komponenter då, som gör att man tillsammans kan lyfta varandra? Det tycker jag är intressant.

Jan: Jag tror att det handlar om att vi inte är kapabla att tänka en ny tanke själva. Det är min favorit när jag föreläser. Så brukar jag ibland säga så här, okej, om du inte tror mig, vänd dig till den som sitter bredvid och berätta om en tanke du aldrig har tänkt förut. Och det brukar bli väldigt tyst.

Tony Andersson: Du kommer ut och ser på dig själv med andra ögon.

Jan: Nej men du kan inte säga, du kan inte. Alltså allt vi har tänkt är ju en variant på något vi har tänkt innan. Så du behöver den där inputen att någon annan säger någonting, eller att en bok eller någonting.

Caroline: Men jag tänker också, i ett lag så har man ju uppgång och nedgång liksom, hela tiden, och jag kan tänka mig att man får mycket stöd ju också, när man är med andra som har varit i samma situation.

Allt vi har tänkt är en variant på något vi har tänkt innan. Du behöver inputen att någon annan säger något.

Blinkers är bättre än tankeläsning

Tony Andersson: Om alla kan skilja på person och sak, det är jätteviktigt. Jag såg en sådan där dekal, nu var det länge sedan man hade dekal bak på rutan, men jag såg en sådan en gång och det stod att blinkers är bättre än tankeläsning. Det betyder, ska du svänga höger. Och det tycker jag är så bra i allt mitt företagande, för jag försöker vara så tydlig som möjligt vart jag är på väg. Då blir det lättare för alla andra att följa.

Caroline: Det där är ju ett fantastiskt citat. Men var på bilen ska man ha det för att det ska gå fram? Fast oftast är det ju när man står och någon ska...

Tony Andersson: Jo, men det handlar om att det ska spridas. Det ska spridas till alla.

Blinkers är bättre än tankeläsning. Jag försöker vara så tydlig som möjligt vart jag är på väg. Då blir det lättare för alla andra att följa.

Gå inte baklänges in i framtiden

Tony Andersson: Sen är det som jag säger, jag har ingen kristallkula. Det är jättesvårt att se in i framtiden då. Men man kan ju gissa, men i alla fall kan man ju visa vart man är på väg. Men det var en annan klok man som sa till mig att gå inte baklänges in i framtiden. Och med det menar jag, titta inte bakåt när du går in i framtiden. För då kommer du slå in i något. Du måste vända på dig och titta framåt och vara ärlig mot vad du ser. Och försöka parera på det hela tiden. Och samtidigt vara tydlig och visa vart du går. Men gå aldrig baklänges in i framtiden. Och håll inte kvar vid det gamla för länge, vill jag säga också.

Jan: Kul. Tack!

Gå inte baklänges in i framtiden. Vänd på dig och titta framåt, var ärlig mot vad du ser, och håll inte kvar vid det gamla för länge.

Boktips och avslut

Jan: Sista vi brukar fråga om är en bok. Vilken bok skulle du tipsa om?

Tony Andersson: Just nu läser jag Sapiens. Vad heter, Israel?

Caroline: Vad heter han?

Tony Andersson: Yuval. Men det finns några intressanta bitar där. Hur, till exempel, valuta uppkom. Och varför. Hur det är en del av vår evolution. Hur handel kom till. Den är tjock, man får hålla på ett tag, men den är läsvärd.

Jan: Spännande. Bara säga så här, fantastiskt stort tack, Tony, för att du ville komma och vara med i podden.

Tony Andersson: Tack ska ni ha.

Jan: Och jag hoppas att du kan tänka dig att göra om detta, för det känns inte som att vi är klara.

Tony Andersson: Nej, absolut inte. Tack så mycket.

Jan: Tack ska ni ha.