Vad är pengar?

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Varför är det viktigt att fråga vad pengar är?
2. Down the rabbit hole: en fråga som tog två år
3. Korsriddarna och de första sedlarna
4. Varför trycker stater pengar?
5. En bil i guld: 450 gram då och nu
6. Banco betyder bänk: bankens ursprung
7. Fractional reserve banking: så blir 100 kronor till 1 000
8. Bra lån och dåliga lån
9. Vi har tappat relationen till inkomst
10. Stockholms Banco och Sveriges första bank
11. Bankräddningarna: 90-talet och 2008
12. En skuld är någon annans tillgång
13. Vad borde räntan egentligen vara?
14. Pengarnas verkliga motpart: Riksbanken eller banken?
15. Insättningsgarantin: en chimär i en systemkris?
16. Bail-out blir bail-in: så fungerar det nya systemet
17. Är mina pengar mina pengar?
18. Betalningssystemet och maktkampen om SWIFT
19. Vad kan man göra som småsparare?
20. Insättningsgaranti per institut och förtroendets natur
21. Guldmyntfoten: ett tak för politikernas lånande
22. Att värdera världen i guld istället för pengar
23. Att avrunda: framtida konsumtion och motpartsrisk
24. Ingves anförande och Ray Dalios kreditcykler

Varför är det viktigt att fråga vad pengar är?

Eric Strand: Det är alltså en risk att man har banken som motpart. Och det nya systemet är lag inom EU.

Jan: Du lyssnar på RikaTillsammans-podden som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Idag är det dags för avsnitt 73, som kommer att handla om ett lite annorlunda tema än normalt, nämligen frågan: vad är pengar? Det är ett avsnitt som jag tänkte göra under ett ganska långt tag, men jag har känt mig ganska ensam i funderingarna. Därför blev jag så glad när Eric Strand, som är hedgefondförvaltare på Pacific Fonder, sa: wow, det här är en fråga som jag också har funderat på. Så det här är egentligen en fortsättning på föregående avsnitt om marknadsläget, fast utifrån perspektivet: vad är pengar? Varmt välkommen tillbaka, Eric.

Eric Strand: Tackar, tackar.

Jan: Vi börjar så här: varför är det ens viktigt att ställa sig frågan vad pengar är?

Eric Strand: Ja, det här är väldigt intressant som du säger, och väldigt svårt. Ju mer jag själv forskar i det, desto svårare blir det. Så vi ska kanske inte vänta oss att vi kan ge all kunskap om hur det är. Men det är fantastiskt roligt att den här frågan kommer upp, tycker jag, och den kommer att bli en framtidsfråga. För någonstans har vi byggt ett samhälle på vad vi anser vara självklarheter, och så har vi egentligen glömt bort vad det var. Sedan har det liksom tagit sitt eget liv. Det uppstår ganska många intressanta fenomen, och även Sverige är lite i framkant i problematiken. Kort sagt handlar det om att vi använder väldigt lite kontanter. Vi tycker det är väldigt smidigt att betala med våra kort, eller swisha, eller vad det nu än är. Detta är en fråga som Riksbanken har som en problemfråga. För Riksbanken är kontanter viktigt. Vi ska komma in på det lite mer. Det har blivit väldigt aktuellt. Jag tror jag lyssnade till ett tal som Ingves höll här i somras, faktiskt, just om pengar och pengasystemet. Så det är väldigt intressant.

Down the rabbit hole: en fråga som tog två år

Jan: Jag tycker det här är spännande, för jag har försökt göra det här avsnittet i två år. Sedan jag fick frågan av en kompis: vad har du i pengar? Kan du inte förklara det där med det monetära systemet och kredit? Och det blir lite, det känns som down the rabbit hole. Sedan hittar man skumma sajter och tänker: men gud, kan det verkligen funka så här? Och så skickar man mejl till Riksbanken och får svar som är lite konstiga.

Caroline: Det låter ju jättespännande. Du säger att du hittar skumma sajter, men jag lämnar det.

Jan: Men kan vi inte bara börja i början? Från början. Där jag tänker: hur gjorde vi förr?

Eric Strand: Ja, förr så hade vi det som på engelska heter barter-system, byteshandel. Vi bytte saker och tjänster. Men det blir ju ganska svårt om någon ska ha en större sak. Det är svårt att dela på en ko eller en traktor.

Jan: Eller om du har kor att erbjuda, men jag behöver inte en ko just nu. Då blir det så här: du behöver ju skorna just nu.

Eric Strand: Det blir väldigt svårt. Där började vi, och sedan har vi hittat olika sätt att göra pengar istället. Pengar handlar om ett förtroende. Om jag inte får den här saken eller tjänsten, utan får den här pengen, så ska jag kunna använda den någon annanstans. Jag ska ha ett förtroende för att den är värd det. När jag går någon annanstans får jag det, för jag tror att den är värd det. Om jag köper något och det fallerar, då fungerar det inte. Så det måste finnas ett starkt förtroende för att det jag får är värt någonting. Nu när vi har kommit över på både papperspengar och elektroniska pengar blir det ännu viktigare, eftersom de inte är värda så mycket i sig.

Korsriddarna och de första sedlarna

Jan: Jag tänker på det där som vi tar i historien. Det var den första beskrivningen jag hittade i en bok. Det var det här med korsriddarna. Man skulle frakta pengar mellan Europa och till exempel Jerusalem, och så blev man alltid anfallen och rånad. Då var de här korsriddarna de första som utfärdade de här sedlarna. En sedel som sa: okej, nu har du lämnat in hundra guldmynt här i Paris, och med den här sedeln kan du hämta ut hundra guldmynt i Jerusalem. Så behövde du inte ha dina hundra guldmynt i din pung. Då måste man ju, precis som du säger, ha förtroende. Då måste man ha litat på de här korsriddarna, att jag kan komma med den här lappen och få mina hundra guldmynt.

Eric Strand: Det blir en väldigt stor förtroendefråga. Det var lite som i vårt förra avsnitt, när jag pratade om börsen och centralbanker, att det också är en förtroendefråga. De här sakerna knyter an till varandra. Det här förtroendet, som har funnits hela tiden, det kan vara på väg att hända saker med. Tittar man historiskt så har det ju hänt hela tiden. De som var först med papperspengar överhuvudtaget var i Kina. De gjorde de första papperspengarna. Var det pengar då? Ja, som pengar. De var först med det. Vi kommer även in på Sverige, som var först också med kreditsedlar.

Jan: När var det i Kina?

Eric Strand: Det var i alla de stora dynastierna. Det är hundratals år.

Jan: Ja, tusentals.

Eric Strand: I de stora dynastierna hände samma sak, egentligen. Och det är det som kanske de flesta saker kommer att visa: att man började med det här, och sedan började man göra lite fler under bordet. Så tappar de värdet, och sedan kraschade den dynastin. Då kom en ny dynasti som började med rena kort, och så hade de en lagom mängd pengar. Sedan började de växa och kriga och expandera, och så började de göra lite mer pengar, och sedan kraschade de. Man kan säga att fenomenet blev ganska stort i Kina när det gäller papperssedlar. Annars finns det ju, om vi tar Romarriket, som ändå var en stor period också, där man använde silvermynt. När det började och var friskt så var det 90 % silver i mynten. När det egentligen gick under, många hundra år senare, var det under 10 % silver i mynten. Man hade en inflation genom att minska mängden silver, och allting blev sämre.

Varför trycker stater pengar?

Jan: Men kan du inte förklara det här med varför man minskade mängden silver? Varför tryckte man? Vad är incitamentet, för dem som inte hänger med?

Eric Strand: Incitamentet är ju frågan om det finns någonting. Men stater har ju en tendens att behöva pengar, för de driver verksamhet och har kostnader. Egentligen har stater bara ett sätt att få in pengar, och det är att beskatta oss. Det är därför stater får låna pengar: för att de har en trovärdighet hos andra länder, eftersom de har en obegränsad beskattningsrätt av sina medborgare.

Jan: Om jag bara spekulerar, för ibland känner man sig snillrik nog att spekulera: man kan inte höja skatten mer, för då får vi befolkningen mot oss, och då kanske det blir revolution eller så blir vi bortröstade. Då blir det ett nytt sätt: om vi trycker upp lite mer pengar, då kan vi fortsätta handla och betala lön till krigare.

Eric Strand: Precis. Och där har du egentligen att det borde vara förbjudet för staten att göra så. För vad de gör är att de lägger en skatt på våra barn. På vår framtid.

Jan: Säg någonting mer om det där. För det där är ett par steg.

Eric Strand: Framtiden. Ja, du är inne på rätt sak när du säger det. Om de behöver mer pengar för någonting, det behöver inte vara krig, det kan vara sjukvård. Det kan vara bra saker, säger vi. Men en stat borde någonstans driva en budget i balans. Ingen kan ju säga att det är sunt att driva den med underskott, eller med för mycket utgifter.

Jan: I grunden är det som en hushållsekonomi.

Eric Strand: Du kan inte driva den för länge och gå back varje månad. Förutom att staterna har lyckats hitta en väg att göra det. Men vi kan inte det. Och där är problemet: det är så mycket enklare att ta den bakvägen än att höja skatterna. För hade de höjt skatterna och sagt att vi måste höja dem, för det kostar så och så, och det är vi som är här och jobbar som får betala det, då hade det varit så är det. Då hade vi kanske inte tyckt om dem. Det är där det krockar: att de ska vara populära och omtyckta, istället för att ta den raka sanningen. Då är det bättre att låna på framtiden. Vi tar en intäkt på framtiden och hoppas att det löser sig.

Caroline: Och det är någon annan som får betala, tänker du?

Eric Strand: Ja, det är ju barnen.

En bil i guld: 450 gram då och nu

Jan: Våra barn. Jag kan säga att efter vårt avsnitt, jag tror det var avsnitt 51, där vi pratade om din guldfond Pacific Precious, så hittade jag en modell. År 1910 kostade en Ford T, jag tror det var 217 dollar, eller något sådant. Omräknat i guld var det 450 gram. Hundra år senare, 2017, kunde du få en Ford Focus. Då kostade den 22 000 dollar, men den kostade 480 gram i guld. Så i guld, hade man istället räknat gram guld i pris på bil, så var priset 1910 och 2017 nästan samma. Men i dollar hade det gått från 200 dollar till 22 000 dollar.

Eric Strand: Ja, och det ser man ju. Vad jag tycker är intressant är att se en bild där man förstår att världsvalutor har kommit och gått. Vi hade Romarriket, vi hade det bysantinska riket. Vi hade när Holland var det stora landet, Spanien var den stora världsvalutan. Vi hade pundet som världsvaluta. Nu är det dollarn. Dollarn infördes, den tredje dollarn är det, den nya dollarn infördes 1913, när Fed skapades, och har då på de här drygt 100 åren förlorat 97–98 % av sitt värde.

Jan: Exakt. Det är ju helt...

Eric Strand: Så frågan är: kommer vi att vara de som upplever någon ny valuta istället för dollarn? Det är ganska intressant, om vi får vara en generation som får uppleva det. För det var ju ganska stort när man gick från pund till dollar, när England var det stora världsväldet.

Jan: Det är det väldigt.

Banco betyder bänk: bankens ursprung

Jan: Jag tänker så här. Vill du fortsätta där? För annars tänker jag att vi tittar lite på det här med fraktionellt banksystem.

Eric Strand: Ja, men det bygger an där, så det kan vi fortsätta med.

Jan: Jag tänker att man började egentligen med banker på, om jag förstått det rätt, 1500-talet i de italienska stadsstaterna. Där hade man banco, som betyder bänk. På torget fanns det folk som sa att jag kan låna ut mina pengar till dig, men jag litar kanske inte på dig, så jag vill inte låna ut dem direkt till dig. Men jag litar på den här personen som står bakom bänken, banco. Så jag gick och gav mina pengar till honom. Han litar på dig och du litar på honom, så då lånar han ut mina pengar till den andra. Så egentligen var banken en bokhållare. En mellanhand som hade koll på vem som hade lånat in och vem som hade lånat ut. Och jag vet inte om det är sant, men det ska till och med vara så att ordet bankrutt kommer av att bänken rasade. Alltså bokstavligt talat.

Caroline: Hade de också svårt att få tillbaka pengarna?

Jan: Ja, det hade de säkert. Och jag tror att det var mer åt Hells Angels-hållet då än idag. Nej, men skämt åsido. Där börjar väl egentligen banksystemet. Då hade man en ett-till-ett-utlåning. Men ganska snabbt kommer man på att det är ett ineffektivt sätt.

Eric Strand: Ja. Man kan säga att även jag, när jag var lite yngre i början av min finanstid, trodde faktiskt själv att jag lånar ut hundra kronor och får en procent ränta i banken, och så lånar banken ut det till någon och tar tre procent, och så tjänar de två procent.

Jan: Det är ju så man tror att det funkar.

Caroline: Ja, det har jag också trott väldigt länge. Och det är det som kallas ett-till-ett, då.

Fractional reserve banking: så blir 100 kronor till 1 000

Eric Strand: Ja. Men vi är ju inte ens i närheten. Vi är ju tio till ett.

Caroline: Så vad betyder det, tio till ett?

Eric Strand: Det betyder att, ska se om man kan förklara det i ord, det är lättare på en bild kanske, men idag fungerar det egentligen omvänt. Den enklaste förklaringen är så här: fractional reserve banking. Jag sätter in 100 kronor på banken. Då får banken låna ut 91 %, för de ska ha en 9-procentig täckning. Så lånar de ut 91 % till någon, till Jan, som går och köper någonting i en affär. Då hamnar de 91 kronorna hos en person som sätter in dem på sin bank. Då får den banken låna ut 82 kronor på dem, och så går de 82 vidare. Nästa steg får en bank låna ut 73 kronor, och så går vi vidare. Matematiskt, när man har 10 % täckning, så blir 100 kronor till 1 000 kronor i banksystemet. Så bankerna skapar pengar, inte Riksbanken, utan bankerna. Det gör att det bara finns 10 % av de pengarna på riktigt om alla vill ta ut sina pengar samtidigt. Då är det bara 10 % som får sina pengar. Och det är det här som inte får hända, för då får vi det som händer i en kris, något som heter bank run. Men det ska vi prata mer om.

Jan: Ja, för jag tycker det är spännande. När jag fattade det där på riktigt första gången, det var när jag läste, jag minns inte vilken bok det var, men det var så här att förr i tiden lånade man ofta ut den här metallen till smederna. Och smederna insåg ganska snabbt att om jag har fått en krona inlånad, så kan jag låna ut den till någon annan. Eftersom många sätter in men aldrig hämtar ut, så kan man låna ut till flera, för alla vill ju inte ha pengarna samtidigt. Problemet blir ju en bank run, när alla kommer till den här smeden och vill ha tillbaka sina pengar.

Eric Strand: Ja, man kan säga att det fungerar bra så länge det fungerar. Det gör också att bankerna kan tjäna väldigt mycket pengar, för de lånar ju ut den här mellanskillnaden vi pratade om, som var ett till ett förut. Den blir ju tio gånger så stor, de tjänar egentligen tio gånger skillnaden. Så det är enormt lönsamt för dem. Det är samma sak: 10 % får inte hämta ut sina pengar, och 10 % på andra sidan får inte gå i konkurs heller, för då är det liksom borta.

Det positiva med det här är ju att vi har haft så snabb utveckling. Det gör att samhället växer mycket snabbare än ett samhälle som har en långsam utveckling.

Det positiva är att vi hade varit mycket längre tillbaka i tiden utan den här biten. Problemet är att vi bygger upp en bubbla som kan spricka, eftersom det inte är tillräckligt stabilt när det krisar.

Bra lån och dåliga lån

Jan: Jag ska säga, om jag har fattat det här rätt, Eric. För jag tänker så här med kredit. Det är ju lätt att man vill säga: ja, men det borde vara ett till ett. Men precis som du säger, utifrån ett ekonomiskt perspektiv så blir det en väldigt dysfunktionell ekonomi. För det betyder att om jag vill starta en ny affär och behöver köpa en traktor till mitt lantbruk, då kan jag inte köpa den traktorn just nu. Då måste jag först slita med mitt lilla jordbruk ända tills jag har sparat så mycket pengar att jag kan gå och köpa min traktor. Men om jag kan låna, då är det precis som du säger en framtida konsumtion. Den där traktorn som jag egentligen kunde köpa i framtiden, den kan jag köpa redan idag, använda den för att få en större åker, och då kan jag använda pengarna från den större åkern för att betala räntan och betala tillbaka lånet. Det är jättebra.

Eric Strand: Det är absolut rätt. Sedan kan man säga att om man har varit med sin gamla farmor eller farmors mor, så köper du inte brödet förrän du har pengarna. Där finns ju den gamla skolan, att man ska ha det man handlar för. Det du säger är också helt rätt med traktorn. Och där finns en definition som man har missat, som skapar en obalans vi har idag, och det är att börja prata om bra lån och dåliga lån. Bra lån är för ett företag som ska skapa någonting, producera någonting. Eller om staten lånar pengar för att bygga en väg, då är det ett bra lån, för det skapas en väg som vi har nytta av. Det blir arbetstillfällen och så vidare. Men vad som har hänt kanske de sista 20–30 åren, det är att vi har börjat låna till saker som inte ger någonting.

Jan: Vad kan det vara som man har lånat till?

Eric Strand: Vi lånar till konsumtion som inte är produktiv, som inte skapar någonting.

Jan: Det enkla exemplet är ju plasma-tv:n. Vi lånar till en plasma-tv, delbetalar på 24 månader och betalar en ränta. Det skapar ingenting.

Caroline: Jo, men vi konsumenter, men kan staten göra sådana dumma lån också?

Eric Strand: Ja, de kan låna till det. Jag ska säga att de driver verksamheter på ett väldigt dåligt och ineffektivt sätt, och det är dyrt. Nu är det lättare att låna pengar för att fortsätta göra det, istället för att göra det på ett bra sätt. I och med att möjligheten finns, så är det där mängden icke-konstruktiva lån har vuxit. När man definierar hur mycket lån vi har i systemet, så vore det väldigt bra om någon kunde hitta hur mycket som är utlånat på rätt sätt och hur mycket som är utlånat till saker som bara försvunnit. Om jag lånar för att köpa godis, så är jag mätt, och sedan är det borta. Det finns inget värde. Men traktorn skapar intäkter, det finns ett värde i traktorn. Det är en helt annan sak. Så det är viktigt.

Vi har tappat relationen till inkomst

Jan: Men problemet är ju så att, nu tog vi exemplet med godis, jag tyckte det var jättekul, men problemet är ju liksom huset. Vi har köpt ett boende som inte genererar någonting, och vi har belånat oss supermycket. Vi tjänar ingenting på vårt hus. Så jag skulle säga att majoriteten av de lån vi har som svenskar, som privatpersoner, det är ju dåliga lån.

Eric Strand: Ja. Och sedan är det ganska intressant att säga att eftersom det inte är rätt sorts lån, så har möjligheten trissat upp priserna. Det har gjort att vi har lånat ännu mer, eftersom priserna är höga. Så vad hade priserna varit på hus om ingen fick låna? Vad är det verkliga värdet? Vad hade det varit om man hade betalat det med sina sparade pengar? Vem hade köpt hus för de här beloppen vi nu ser att hus säljs för? Det är ju inget som någon kan spara till, eller i närheten har sparat till.

Jan: Nej, nej, men precis.

Eric Strand: Så vi har tappat relationen till inkomst.

Jan: Det var roligt, jag såg en intervju med Stefan Ingves. Det var någon som frågade: är vi ett ekonomiskt folk? Och hans första svar var att vi var ett ekonomiskt folk. Men just det här har ju varit en trend sedan 90-talet, kanske. Det skulle jag säga.

Stockholms Banco och Sveriges första bank

Eric Strand: Jag vill backa lite där med historien, för även Sverige har en intressant historia med vår första bank. Jag ska försöka ta den kort. Stockholms Banco, det var vår första bank, som grundades 1656. Där var Sverige väldigt tidigt ute med att göra kreditsedlar. Det är intressant för den som vill läsa på lite om hur Sveriges första bank var. Tyvärr fick den ju samma öde. Det blev väldigt populärt, för det var väldigt praktiskt och lätt att använda, precis som våra kreditkort och Swish är lätta att använda. Men man föll ju för samma sak: man började göra för många av dem, sådana man inte hade täckning för. Och så slutade det, som alla de här banksystemen, med att det kraschade. Det slutade även med att bankdirektörerna på den tiden fick ett straff.

Jan: Ja, precis. Det är lite skillnad mot idag.

Eric Strand: Det kan de få idag också, men vi ser det inte så ofta. Då fick de det.

Jan: Var det fängelse, då?

Eric Strand: Fängelse, med dödsstraff.

Jan: Precis. Och han blev halshuggen?

Eric Strand: Nej, han blev faktiskt benådad.

Jan: Han blev det? Okej.

Eric Strand: Men han var dömd till döden.

Jan: Var det så? Det visste jag faktiskt inte. Det är hårt, ja.

Eric Strand: Han benådades precis innan han skulle dö. Han levde inte så länge till, men han blev benådad från den biten.

Jan: Ja, men efter finanskrisen 2008, jag tror inte det var någon som fick någon juridisk påföljd.

Eric Strand: Så Sveriges första bank slutade på samma sätt. Vi har ju även haft det i de svenska bankerna, där staten har varit inne och behövt rädda bankerna.

Bankräddningarna: 90-talet och 2008

Jan: Men var inte det redan 2008? Typ Swedbank och flera av bankerna stod ju nära...

Eric Strand: De hade problem 2008, men det var mer med sina åtaganden i amerikanska dollar, som de inte fick tag på. Där fick Riksbanken hjälpa till och sälja guldreserven, för där får du alltid dollar, och ger dollar till bankerna. Men de stora bankräddningarna hade vi ju på 90-talet, och de blev väldigt lyckade, där staten gick in. Nu räddade man ju banksystemet igen 2008. Man tog en stor chansning. Man pantsatte alla EU-medborgare. Oss. För att skapa en trygghet i banksystemet, så att alla skulle börja lita på varandra igen. För när ingen litar på varandra i banksystemet, då är det ingen som lånar ut pengar, och så fryser det, och det klarar inte systemet. Så då gick ECB, eller Europa, ut och sa att vi står bakom bankerna, och vi sätter alla EU-medborgare som pant.

Caroline: Hur kan man göra det?

Jan: Skatteintäkterna.

Eric Strand: Man satte det som pant, men i och med att det gick bra, de fick förtroende, så funkade det. Så panten behövde man aldrig använda, och sedan dess har det fungerat. Men det som har hänt, som är väldigt viktigt att veta nu och som vi kanske vet väldigt lite om, det är att Tyskland såg hur nära det var att man var tvungen att använda panten. De insåg att så här kan vi inte göra nästa gång. Så EU har egentligen förbjudit den här modellen, att pantsätta och använda skattebetalarnas medel. En modell som Sverige använde, på ett sätt som fungerade bra på 90-talet. Men det är alltså inom EU förbjudet idag.

Caroline: Jag tänkte, om man hade använt panten, skattemedlen, då skulle de inte gått till det som man egentligen har skatten till i länderna. Skulle välfärden då...

Jan: Ja, det hände ju till exempel i Grekland.

Eric Strand: Ja, vad som hände, alltså då hade ju katastrofen, ruinens brand, vi som stod för systemet, den hade blivit total. Men vi fick liksom en backstopp, vi fick stopp på trenden när det bara gick åt skogen för systemet. De fick stopp genom att vi står med allt vi har bakom. Då fick man tillbaka förtroendet, och så har man fått det att fungera. Sedan har man tryckt lite pengar, skapat lite mer, och gjort allting man har kunnat för att få ordning. Nu har vi haft ordning på det i tio år. Problemet är kanske att vi hade en skuldkris, men istället för att få ordning på skulderna, så löste vi det med likviditet. Vi har egentligen inte fixat det som var problemet. Vi ser till att det fungerar, men vi har inte fixat problemet.

En skuld är någon annans tillgång

Jan: Men det där är också viktigt, för vi har en skuldkris. Någon gång behöver ju pengarna betalas tillbaka, och det är det, och räntan. Precis som vi var inne på i förra avsnittet: räntan i USA är idag deras största utgift, den är större än militären, om jag förstår rätt. Alternativt, om inte lånen ska betalas tillbaka, då måste ju någon förlora pengar. Det är det jag ibland tänker, att vi inte ofta tänker på att det som är någons skuld är någon annans tillgång. Egentligen är en kredit eller ett lån på många sätt, jag brukar ibland säga, den mest missförstådda delen i en ekonomi. För den hjälper egentligen både den som lånar ut pengarna att få det den vill, och den som lånar pengarna att få det den vill. Den som lånar ut vill ju sätta sina pengar i arbete och få en inkomst på det. Den som lånar pengarna vill konsumera någonting idag. Och där tänker jag, nu bara pratar jag lite, jag såg ett videoklipp där man pratade om det här. Om jag går in i en bar och köper någonting, så kan jag antingen betala det nu direkt, och då är transaktionen färdig. Jag får min öl, eller jag betalar för den. Men jag kan också köpa på nota. Jag betalar när jag går från restaurangen. Då har det egentligen skapats en skuld. Då har jag en skuld till baren, och baren har en tillgång i form av min skuld, för jag ska ju betala i framtiden. Nu betalar vi ingen ränta på det där, men det hade man egentligen också kunnat göra. Så jag tror att, för jag har rätt länge haft en syn på att lån är dåligt, att vi borde ha pengar, vi borde inte ha krediter. Men sedan inser jag att det blev ganska dumt.

Eric Strand: Jag tror att där har vi lösningen. Om man definierar bra lån och dåliga sorters lån, alltså vad är lånet till, så har man liksom löst den frågan. För det finns bra lån, om det nu är infrastruktur eller traktorer, eller företag som använder dem till bra saker. Men de ska inte användas till aktieåterköp, eller till andra saker som de används till idag.

Jan: Ja, för att det har blivit gratis.

Vad borde räntan egentligen vara?

Eric Strand: Jag brukar säga så här: om det inte fanns någon marknad eller tro, så har man matematiskt sagt att den här räntan borde ändå vara 6 %. För du ska ju få tillbaka dina pengar. Risken är att du inte får tillbaka det du har lånat ut, och då ska du över en vettig tid, över de här 15–16 åren, ja, så svart var det, för på några av de lån du lånar ut kommer du inte att få tillbaka dina pengar. Det måste kompenseras. Så 6 % ränta är någonstans rimligt. För varför låna ut pengar om du inte får någonting? Sedan, om du har någon som lånar ut till någon som har en dålig ekonomi, eller inte sköter sig, eller är högre risk, då kanske du vill ha mer än 6 %. Men skulle man vilja sätta ett tal på vad ränta på pengar borde vara, så är 6 % egentligen någonstans rätt.

Jan: Och det blir ju det som blir så konstigt när vi har negativa räntor idag.

Eric Strand: Ja, det fanns ju ingen i finansvärlden som ens trodde att det var möjligt. Noll kunde man kanske förstå, men minus, jag vet inte om någon har förstått det idag, ens.

Jan: Nej, men det är roligt, jag har en kompis som är ekonomichef på en kommun. De lånar ju pengar, kommuner lånar via det som heter SKL, och jag tror de har minusränta på sina lån. Så kommuner i Sverige idag som lånar pengar, han kan säga att varje månad bokför jag en intäkt på de lån jag har fått. Det är ju jättekonstigt.

Caroline: Kommer vi inte att se tillbaka på den här tiden? Det var en märklig tid.

Eric Strand: Ja, när de kommer ner från Mars: vad höll vi på med?

Pengarnas verkliga motpart: Riksbanken eller banken?

Eric Strand: Men det som var viktigt förut också, det var ju det här vi pratade om med skattebetalarnas medel. Hur räddar man systemet? För systemet är bra, eller dynamiskt, men problematiskt om det blir problem. För då fungerar det inte riktigt, eftersom pengarna inte finns på det sätt som vi tror. Det är nämligen så att en hundralapp, en sedel, är ju en fordran på Riksbanken. Hundra kronor på ditt bankkonto, det är en fordran mot banken. Så det är en skillnad. En hundralapp, den har Riksbanken gett ut, så det är en fordran på Riksbanken. Du får ingen ränta, men det är en fordran på Riksbanken. Motparten är Riksbanken. Men hundra kronor på bankkontot är en fordran på banken, en där jag har pengarna. Så vad är störst sannolikhet? Stor sannolikhet är det ju inte alls, men är Riksbanken säkrare än banken, om du måste välja?

För mig är en hundralapp, en papperslapp, värd mer än 100 kronor på banken.

Jan: Men är det inte det man har försökt hantera med insättningsgarantin?

Insättningsgarantin: en chimär i en systemkris?

Eric Strand: Absolut. Men problemet med insättningsgarantin är ju att den fungerar när en nischbank eller en enstaka bank får problem, som vi har sett. Men om du har en systemkris, alltså en som berör alla storbanker som sitter ihop, så har staten ju inga pengar.

Caroline: Nej, då fungerar den inte.

Eric Strand: Då blir den ju bara en chimär. Den skapar en trygghet för oss, som inte fungerar i verkligheten. Om inte man då trycker pengar. Men då är de där pengarna inte värda någonting.

Jan: Nej. För det där har jag påstått ganska länge. Jag känner mig ganska ensam.

Caroline: Insättningsgarantin.

Jan: Det är egentligen en illusion. Jag tänker på det lite som en försäkring. Och min erfarenhet av försäkringsbolag är att varje gång man vill ha ut försäkringspengar, så är det något villkor de har haft som gör att det kommer ifrågasättas, vilket gör att det ändå inte funkar lika bra. Det jag tänker just på med insättningsgarantin, var det inte Cypern, där man övervägde att bara ta bort insättningsgarantin, för att hela det cypriotiska banksystemet höll på att kollapsa?

Bail-out blir bail-in: så fungerar det nya systemet

Eric Strand: Det var så här: det systemet som Sverige använder för bankerna tar ju stora risker och har mycket hävstång. De har inte de pengarna som vi har på våra konton. De finns inte på riktigt, om alla vill ha ut dem. De får en hävstång på sin affär, som kan gå snett. Och Sverige använder ju det som på engelska heter bail-out: att man använder staten och skattemedlen för att finansiera eller lösa hela problemet. Det är nu förbjudet i EU, eftersom man såg vilka katastrofala följder det hade fått om det blivit verklighet 2008. Då införde man det nya systemet, bail-in. Man testade bail-in-systemet, det vill säga att pengarna ska tas från aktieägarna, från dem som har obligationer, som lånat pengar. Inte från insättningarna, utan från dem som har lånat ut obligationsmässigt till banken, i olika nivåer. Insättarnas pengar blev en tillgångsmassa. Innan banken går i konkurs så stoppar man den, man likviderar den inte, utan man rekonstruerar banken innan den går i konkurs. Så stänger banken, och så räknar man: hur mycket pengar måste vi ta in? Aktieägarna blir av med alltihop, och obligationsägarna blir kanske av med ganska mycket. Sedan tittar man på insättningarna: hur mycket pengar behövs för att rekapitalisera banken? För det ska lösas med de medlen, inte med skattebetalarnas medel. Det här testade man i Cypern. Men det gick så fort, och man hade panik och visste inte hur man skulle göra. För först var det så att det inte fanns någon gräns på hur man skulle göra. Då var det att alla skulle bli av med pengar. Men sedan insåg man att man fick hålla den här regeln med insättningsgarantin. Jag såg ett kontoutdrag från någon i Cypern som hade ungefär 10 miljoner kronor, alltså en miljon euro säger vi. Då stod det 900 000 euro blockerat, och så fanns det 100 000 euro där. Det var begränsat hur mycket han fick ta ut av dem, men de var inte blockerade. Och sedan, x antal månader senare, när man hade räknat ut hur mycket man måste ta, så försvann mellan 40 och 70 procent, beroende på vilken bank man var i, som bankerna behövde ta från kontona.

Jan: Men de kom väl aldrig till Cypern, jag hade för mig att det slutade innan dess. Okej.

Caroline: Men vem fick inte tillbaka hälften av beloppet, eller nej?

Eric Strand: Det var ju de som var över de här. Över insättningsgarantin. Det behövdes för att rekapitalisera banken.

Det är alltså en risk att man har banken som motpart. Och det nya systemet är lag inom EU.

Nu hade vi ju bank runs i Grekland. Nu hade vi i Spanien också mindre bank runs. Och Italien har problem också. Men de har försökt gå förbi de nya EU-reglerna. Så det här är lite, det händer nya saker här. Egentligen tycker jag det är ganska intressant, när du sa insättningsgaranti förut som en lösning: egentligen, bara genom att införa den, så säger man ju att det finns ett problem.

Eric Strand: En risk.

Jan: Ja, precis. För hade det varit riskfritt, så hade man inte behövt den.

Eric Strand: Eller hur. Så det är verkligen tveeggat på det sättet, tycker jag. Men man skapar lugn och ro.

Är mina pengar mina pengar?

Eric Strand: EU håller idag på att skapa ett regelverk för hur vi ska agera vid en bankfront, hur vi ser till att insättarna inte kommer åt sina pengar.

Jan: Det låter så dystopiskt.

Eric Strand: Ja, det låter hemskt, men det är det de måste göra. För annars kommer de som är där först att få sina pengar, och de andra inte. Så det måste bli ett system, det måste fungera när det händer. Så EU gör det här. Den stora frågan jag får, för när jag sätter in pengar på banken, så gjorde jag det för att de ska vara skyddade, för att jag inte ska bli rånad, inte bara för att få ränta, utan för att jag inte ska ha dem hemma. Det är ett skydd. Men om jag stoppar in dem där, är mina pengar mina pengar? För om de är mina pengar, så får jag ta ut dem när jag vill, så ska inte någon kunna säga att jag plötsligt inte får det. Det här kommer att bli väldigt intressant, när alla börjar bli intresserade av om mina pengar är mina pengar eller inte.

Jan: Men om vi bara skulle chunk it down. När jag nu lyssnar på det här, eller tittar på avsnittet: vad ska jag göra? Det är här jag menar att man hamnar down the rabbit hole. För drar man det här ett par steg till, då är det så här: jag ska köpa konserver, gräva ner guld i trädgården och köpa ammunition till geväret.

Eric Strand: Nej, nej, nej. Nej, nej, nej.

Jan: Liksom: staten snor mina pengar, mina pengar är inte mina. Ja, okej, jag överdriver nu.

Eric Strand: Ja, det är klart. Man ska säga så här: om vi får problem, och man inte visste någonting och blir överraskad, det är liksom det sämsta alternativet. Att ha en viss kunskap om det, en viss förståelse, en viss förberedelse, det är bättre. Men problemen behöver ju inte uppstå. Det är ett förtroendespel. Så länge allting fungerar, så fungerar det. Men det finns risker i det. Det är inte riskfritt, och det gäller lite att se vad man har för motparter, motpartsrisker. Det är frågor som man inte har tänkt på förut, tillräckligt mycket. Vem är det på andra sidan? Vem betalar de tillbaka pengarna?

Du sätter inte in pengar på en bank. Det är inte det du gör, utan du lånar ut pengar till en bank.

Det är en ganska viktig definition, men det är sånt som vi liksom har tappat bort. Det har blivit så elektroniskt, så lätt att fixa och skicka. Ja, det är smidigt, och det är bra.

Jan: Gud, vad roligt när du säger så här, vi sätter inte in pengar, vi lånar ut. Det heter ju ur bankens perspektiv inlåning. Inlåning och utlåning. Det är ju det en bank gör. Gud, det bara slår mig nu.

Eric Strand: Jag trodde att jag satte in pengar och att de var skyddade, för att jag inte ska bli rånad. Pengarna hemma, att de var tryggt förvarade. Det var min gamla bild av varför jag satte in pengar på banken. Men det gjorde jag inte. Jag lånade ju ut pengar. Utan ränta idag. Och inte så mycket säkerhet heller, kanske.

Betalningssystemet och maktkampen om SWIFT

Jan: Men jag vet också att vi pratade lite om betalningssystemet. Vad tänker du kring det?

Eric Strand: Ja, börjar man titta på vad som händer i världen, vilka mönster som rör sig, så ser man att det är så mycket politik, så mycket maktkamp mellan länder. Någonstans är det ändå makt. Tittar man på landnivå, så handlar det om USA, Kina, Ryssland, olika presidenter. Hittills har ju USA haft en enorm makt, dels genom att ha dollarn som reservvaluta, dels genom att man har ägt SWIFT-systemet, som är det system som behövs för att pengar ska transfereras mellan banker, i hela systemet. Det här har gjort att eftersom USA har kontroll, så har de kunnat lägga sanktioner på Ryssland och frysa deras banker, så att de inte får tillgång till någonting. Där har det börjat hända mycket nu som aldrig hände förr i Ryssland. Hur betalar vi nu då? Ska vi betala i något annat än dollar? Ska vi inte använda dollar? Ska vi använda euro? Med energin i Europa, ska vi använda euro istället och transferera pengar så? Eller till och med en e-rubel, alltså använda blockchain, inte att den ska bli värd något särskilt mer än en rubel, utan att det är ett betalningssystem som går utanför SWIFT.

Eric Strand: Hela SWIFT-systemet har varit en stor maktmöjlighet för USA att trycka ner alla andra. Så där börjar det hända saker, och då börjar man ifrågasätta valutan. Dollarn har ju nu stärkts, för att det har varit lite oroligt i världen, de höjer räntan, mer än alla andra. Men om den tappar sin position, att folk, eller länder, börjar handla med euro, eller med sina egna valutor mellan varandra, eller med guld mellan varandra, eller använder andra betalningssätt, det är ju ett fenomen att hålla koll på. För det är någonting som händer i vår tid. För 10–20 år sedan fanns inte den frågan. Så det tycker jag är väldigt nytt, och det hänger ju ihop med vad pengar är, och vem som står bakom värdet på dem. Och alla de här sedelpressarna, som används för att skapa likviditet, är ju också en del av frågan om vad pengar är. Det går ju att trycka upp. Vi pratade om aktier förut, i förra programmet, om marknaden, att den kan gå upp hur mycket som helst om man ökar penningmängden hur mycket som helst. Det finns egentligen inget tal. Trycker man till det mycket pengar, så går ju priserna upp, fast inte värda mer. Så någonstans är det här en viktig faktor i hela biten, att börja förstå mer vad det är, vad det betyder, och vad det är värt.

Vad kan man göra som småsparare?

Jan: Men jag tänker två saker. Vad kan man göra som småsparare? Eller vad bör man göra? Hur ska man tänka?

Eric Strand: Först finns ju de här bitarna nu. Om vi fortfarande är, jag hoppas ju på att insättningsgarantin fungerar och är en bra modell, även om vi kan undra varför den ska behövas egentligen, eftersom bankerna borde vara trygga och säkra. Men den finns där. Jag vet ju från förra krisen att folk började fördela sina pengar på olika banker. Enklast är ju att gå in i den här korta räntefonden. Då behöver man inte hålla sig till 100 000 euro eller en miljon kronor, de här beloppen. Då kan man ha större belopp.

Jan: I avsnitt 21 pratar vi om att fondkonstruktionen egentligen är ganska bra.

Eric Strand: Ja, den är väldigt bra. De pengarna kan inte bankerna använda för att göra mer pengar. De är utanför deras tillgångsmassa. De pengarna är dina pengar. Där tar du bara risken på kursen i fonden. Men om det är en kort räntefond, som inte tar någon sådan risk, då har du ju, det är ju där ett perspektiv.

Jan: Så egentligen, skulle man titta utifrån det perspektivet, så är en kort räntefond, även om den inte ger någonting, säkrare på det sättet än en bank.

Eric Strand: Ja, man drar det till sin spets, men normalt sett fungerar ju allting, och våra banker är ju...

Jan: Ja, men precis, men i extremfallet.

Eric Strand: Precis. Ja. Och du ser ju snabbt hur vi får lite problem. Jag menar, nu har vi Danske Bank, Nordea, alltså saker händer som vi inte trodde var möjliga, eller var sanna. Det går ganska fort. Danske Bank, de kan ju bli av med sina tillstånd. Vad händer då?

Jan: Alltså i USA?

Eric Strand: Ja.

Jan: Senast idag var det något så här att SEB hade varit med och svindlat tyska staten på en miljard, så de har fått betala 70 miljoner.

Eric Strand: Ja, man blir lite mörkrädd. Vad finns det? Det tror man ju inte kan hända, och förhoppningsvis är ingenting sant. Men det dyker upp lite väl mycket, tycker jag, medialt, så man blir lite fundersam.

Insättningsgaranti per institut och förtroendets natur

Jan: Men jag tänker, är det något mer som man kan tänka på? För vad vi sa nu var att man...

Caroline: ...har pengarna mer säkra i en fond.

Jan: Och sedan räknas inte insättningsgarantin per institut, om jag kan ha 100 000, eller 100 000 euro, på SEB och 100 000 på Swedbank? Men om jag har 200 000 på SEB, så skyddas inte det.

Eric Strand: Nej.

Jan: Bra. Och sedan tror jag att mycket handlar om att börja fundera, precis, att inse att pengar egentligen bara är ett förtroende. Jag tänkte faktiskt på det innan, jag skrev det i min anteckning. Vi kan ju gå till Freja, du vet att Freja hjälper oss med vår dotter med någonting, och så kan vi säga: men vet du vad, här är en lapp på din dörr, den här lappen är värd 100 kronor. Det funkar. För Freja litar ju på oss, och vi kommer att ge henne en hundralapp för den lappen. Men hon kan ju inte gå med den lappen till dig, för där är ju inget förtroende. Vänta, vad ska jag göra med den här lappen, där det står hundra?

Eric Strand: Jag kanske litar på det, men jag kan inte gå och köpa för den. Nej, du kan inte gå, i Göteborg, käre vän. Nej, men då funkar det inte längre.

Det är ju ett förtroende. Jag tror inte man behöver vara rädd och orolig på något sätt. Men det är ändå bra att börja fundera själv.

Eric Strand: Kanske börja googla själv, eller vad man nu använder. Men någonstans, titta, skapa mer information, pengars historia, hur de kommer och går. Att mönster återupprepas.

Jan: Mönster återupprepas.

Eric Strand: Och kanske sprida vidare till nästa generation vad pengar är. För annars, om vi glömmer det, någon generation av oss, om det inte är vi, kommer säkert att få uppleva någonting mer scary, kanske. Att ha en viss kunskap och förståelse innan, det ger i alla fall chansen att vara lite mer förberedd.

Jan: Ja, men jag tror det.

Caroline: Då behöver man inte heller lita helt och blint på vad som helst. Vid banken, till exempel.

Jan: Nej, man kan bara ifrågasätta.

Guldmyntfoten: ett tak för politikernas lånande

Jan: Men det är ju folk som ibland säger så här: åh, du vet, det var fel när vi gick av guldmyntfoten, det där med Bretton Woods. Skulle det vara en lösning att gå tillbaka, att lämna pappers..., papperspengar i Sverige som var backade av Riksbanken och guld?

Eric Strand: Ja, man skulle kunna säga så här: för mig är det det bästa som har hänt, att man lämnar det. För det gör ju att guldpriset får sin fria utveckling i pris. Så på det sättet är det bra att vi lämnar det. Men poängen med det var att det satte stopp för politikerna att låna hur mycket pengar som helst. För mängden guld ökade ungefär med 2 % i världen per år, och det var ungefär det man hade som inflation. Så det satte ett tak, en begränsning, för politikerna att göra det som de har gjort nu, att man har lånat så mycket i framtiden. Så det hade en väldigt bra funktion på det sättet, och en bra tanke bakom det. Nu har vi fått en snabb utveckling, för vi har kunnat låna mycket snabbare än vi hade kunnat göra med den, vilket har varit väldigt positivt för alla våra tekniska under som vi har skapat. Men det skapar säkert också risker. Och i och med att jag förvaltar en fond, som jag gör med Precious, där värdeutvecklingen på guld återspeglas framöver, så ser jag det som en fördel. För som guld var förut, så var det ju låst till något av staten bestämt värde. Så jag är glad att guldet blev fritt från den kopplingen.

Att värdera världen i guld istället för pengar

Jan: Men det där är helt intressant. För jag pratade med någon som sa så här: men du vet, Jan, tänk om du, istället för att vi är så vana att tänka i pengar, tänk om du istället värderar aktier i guld. Eller du värderar, som vi tog exemplet med bilen, i guld. Och då var han så här: men tänk om det är det som är värdet egentligen. För då blir det väldigt tydligt att pengarna är variabla. Medan vi ofta tror att pengarna är fixa, och att guldet varierar i pris, eller att valutorna varierar i pris. Men tänk om det egentligen är pengarna. För mig är det så här, jag måste verkligen tänka till bara en och två gånger, att tänka: en bil kostar 450 gram guld för 100 år sedan, den kostar 450 gram guld 100 år senare. Det är bara pengarna som har varierat i världen.

Eric Strand: Ja, men din vän har ju rätt. Guldet varierar ju egentligen inte, utan det är värdet på valutorna som varierar, beroende på hur ekonomin har skötts. Så guld är guld. Jag anser att han har absolut rätt. Och det är samma sak: skulle du under det här 2000-talet mäta börsen i guld istället, så har du en negativ utveckling istället för en positiv utveckling. Så ibland kan man ju ifrågasätta en börsutveckling. Är det en verklig utveckling, eller är det bara för att man har skapat mer pengar, som pumpas in? Så det är en intressant fråga också, tycker jag. Och han har helt rätt i sin fråga. Eller sin fundering.

Att avrunda: framtida konsumtion och motpartsrisk

Jan: Precis. Jag tänker att vi ska börja runda av. Det känns som att man kan prata mycket mer om det här, både med krediter och pengar, och vart de är på väg. Men också, om jag tänker på det här i baren, det där exemplet var för mig så här: gud, jag kan ju betala min öl med pengar, alltså kontanter. Eller jag kan betala det med en kredit, faktiskt, genom att säga att det är en framtida skuld. På det sättet blir det också så här: men vänta här, lån är egentligen en framtida konsumtion tagen till idag. Det betyder, precis som du var inne på, att i framtiden kommer jag att behöva betala det, genom att leva under mina inkomster. Det funkar ju, till exempel med studielån, som är en kredit. Det funkar jättebra, för studielånet gör att jag tjänar mer i framtiden, vilket gör att jag kan betala tillbaka. Men varje gång man gör en sådan här konsumtion, på vårt hus, då blir jag så här, för det betyder att jag i framtiden har satt mig i en sämre situation. Jag tror att sådana saker för mig har blivit en ögonöppnare.

Eric Strand: Ja, och om vi backar 2000 år, så hade man modeller där man vart femtionde år gjorde en reset. Man gjorde en skuldåterställning. Då kan jag ändå tro att det kanske är modellerna, att vi skriver av alla skulder. Problemet med att skriva av alla skulder, eller mycket av skulderna, är att det är någon som inte får sina pengar tillbaka, och då går de omkull. Så det är också det som blir så komplicerat, att det sitter ihop väldigt mycket. Det är alltid någon på andra sidan, och man ser den som motpart. Det är det vi har varit inne på, de här motpartsriskerna. När vi har skapat det här systemet, så blir de väldigt viktiga.

Jan: Och det funkar ju, jag gillar det här exemplet. Motpartsrisken är när bartendern ger mig ölen. Hur stor är risken hos motparten, det vill säga mig som har köpt ölen, att jag inte springer iväg utan att betala? Och jag tror inte att vi tänker så himla ofta, särskilt inte med pengar, på min egen.

Eric Strand: Det som har fungerat bra för bartendern är ju att någon har säkert stuckit. Men i och med att han gjorde den här snälla modellen att betala sen, så har han säkert sålt fler öl, för några har säkert druckit några till, för det var mycket enklare än att betala dem. Så han har tjänat, han har sålt mer öl, så han har råd att ta en som springer. Då har det varit bra för honom också. Men någonstans blir det ju lite, du kanske, eller någon, har köpt för många öl, som inte är så bra att göra egentligen.

Jan: Precis.

Eric Strand: Eller hade du väldigt kul.

Jan: Ja, men precis.

Ingves anförande och Ray Dalios kreditcykler

Jan: Men jag tänkte på det sista som vi ska ta innan vi slutar. Du sa innan att Stefan Ingves hade ett intressant anförande.

Eric Strand: Ja, alltså det. Benämningen på är "Pengar och betalningar, och vart vi är på väg". Och det här höll han nu i somras 2018. Det tar upp mycket om det här med kontanter, elektroniska pengar, vem som ger ut pengar, vad det är för pengasystem. Så det börjar bli intressant att det kommer därifrån, från Riksbanken. Bara det tycker jag visar på att det är lite nya tider för oss.

Jan: Det är en aktuell fråga. Ett fantastiskt stort tack, Eric, för att du ville vara med och prata om det här ämnet. Jag hoppas att vi egentligen kan fortsätta det här ämnet i kommentarsfältet, för det här är mycket frågor. Jag känner att det här är frågor som fortfarande är obesvarade. Hur skapas pengar, och hur går det till? Och inte minst, du säger det, det är spännande tider, att Ingves höll detta. Igår, när jag gjorde research inför vårt avsnitt idag, såg jag att Ray Dalio hade skrivit en stor bok, som han har gett ut gratis, om det där, "How to manage the credit cycle". Så det känns som att det är många som funderar på de här frågorna.

Caroline: Vem är det, Ray Dalio?

Jan: En av världens finansprofiler. Han är en av världens bästa hedgefondförvaltare. Han har gett ut det här gratis, så jag tror att vi kommer att återkomma till det i ett kommande avsnitt, just där han pratar mycket om kreditcykler. Långa och korta kreditcykler. Just det här med produktivitet, bra lån eller dåliga lån. Så jag hoppas att du vill komma tillbaka ytterligare några gånger. Det har varit jätteroligt. För dig som tittar och lyssnar, titta gärna på de tidiga avsnitten. Avsnitt 50 handlar om Erics hedgefond, Pacific Multiasset. Avsnitt 51, då pratar vi om Pacific Precious med guld. Där pratar vi även om guld i ett större perspektiv, historien, att vissa tycker att det är en barbarisk relik, och andra tycker att man ska sälja allt och bara ha guld. Och där har du en ganska nyanserad syn. Sedan har vi faktiskt förra avsnittet, avsnitt 71, där vi pratar mer om marknadsläget, och en viss problematik som har uppstått på aktiemarknaden, och om dina fonder går att köpa på både Avanza och Nordnet. Är det något du önskar att du hade sagt mer om, eller vill tillägga?

Eric Strand: Nej, det blir väl jättebra så, tycker jag.

Jan: Då slutar vi då. Tack för idag.

Eric Strand: Tack, tack.