Vårt ansvar är egentligen vårt privilegium

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. En servett i bilen blev en världssuccé
2. Idén som kom från ingenstans på en bilresa
3. Flera år av skrivande och motgångar
4. Att ge ut boken själv
5. Genombrottet och mejlen från hela världen
6. En japansk utbildningsshow
7. Inkomstkvadranten: fyra sätt att tjäna pengar
8. A-kvadranten: den anställde
9. S-kvadranten: småföretagaren
10. Tid mot pengar: begränsningen i A och S
11. Skifta inkomster till högersidan
12. Att hjälpa hela världen, dygnet runt
13. Bli rik snabbt, men inte lätt
14. Att bygga ett bokförlag som funkar utan en
15. Att komma hem rikare från en semester
16. Är en hyresfastighet en F-inkomst?
17. Pengar som finansierar maskinen
18. Affärsänglar och vinstandelar
19. Artister, patent och royalties
20. Förebilder och uppväxtens värderingar
21. Olika språk i varje ruta
22. Två rådgivare från olika rutor
23. Trygghet, trygghet, trygghet
24. En dyrköpt läxa i investeringsrutan
25. När girigheten tog över
26. Indexfonderna som stod emot
27. Rätt beteende på fel plats
28. Vad är meningen med mitt liv?
29. Att staka ut en livsplan
30. En förebild för barnen
31. Tacksamhet, à la Shrek

En servett i bilen blev en världssuccé

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Det var jättemycket utmaningar mentalt, för jag hade ju då den här bilden av att det här verkligen kan hjälpa många barn.

Jan: Du lyssnar på RikaTillsammans-podden som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Idag är det dags för en intervju som kommer att handla om att inte ge upp, om genombrott, framgång, internationell framgång och framför allt också resan att skifta sättet hur man tjänar pengar.

Jan: Intervjun är med en följare, men inte vilken lyssnare eller följare som helst, utan Carl-Johan Forssén Ehrlin. Du är ju inte bara känd, du är världskänd, bokstavligt talat, som författare till boken Kaninen som så gärna ville somna. Den har översatts till 45 språk och sålts i över 2,5 miljoner exemplar. Och så Elefanten som så gärna ville somna, och min favorit faktiskt, Modiga Morris, en vecka upp och ner. Så varmt välkommen!

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Tack så mycket, kul att vara här.

Jan: Ja, verkligen. Och det är ju roligt också, för du har en lång bakgrund inom Försvarsmakten och ledarskap. Du har en fil. kand. i psykologi. Du har toppat Amazons försäljningslistor. Och det är många som säger att du har revolutionerat sättet folk lägger sina barn för att somna.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Ja, det är häftigt att få vara med och kunna skapa något sånt.

Jan: Är det något du vill tillägga i presentationen?

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Oj. Det var en bra inledning, tycker jag.

Jan: Filosof sa du här vid sidan också, så jag tänker att vi får ta det. Det är väldigt nyfiket att komma in på scen. Men kan du inte berätta varför det blev just de här böckerna?

Idén som kom från ingenstans på en bilresa

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Jag har alltid haft ett stort hjärta för att vilja hjälpa människor. Jag hade skrivit lite böcker om personlig utveckling och ledarskap. Men sen, en gång, det var en lustig upplevelse, jag körde bil. Och så, från ingenstans, kom den här idén om att göra kaninboken. Kaninen som så gärna ville somna. Hur jag skulle skriva, hur jag skulle lägga upp sagan, karaktären och så vidare. Jättemycket kom bara i ett ögonblick. Det var jättehäftigt.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Så jag väckte min mor som satt och sov bredvid. Vi hade en pennstump och en servett i bilen, det var allt vi hittade. Och jag sa, du måste skriva, du måste skriva det här, det här, det här. Och ja, det var så det började. Sen kom jag hem med servetten och började försöka reda ut vad det var. Det här var en idé jag fått, det här känns så rätt, redan från början kände jag att jag måste göra det här. Och nu har det gått många år sedan dess. Det var lite jordnära, vi hittade servetten häromsistens. Det var coolt.

Jan: Och sen, efter den här servetten, så var det en spikrak resa uppåt? Och du fick alla ja och alla tackade och stod och sjöng längs vägen?

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Nej, det var långt ifrån det. Det är ganska djupa dalar, och så mentalt. Alltså jättemycket utmaningar mentalt, för jag hade ju då den här bilden av att det här verkligen kan hjälpa många barn. Men det hände liksom inte.

Flera år av skrivande och motgångar

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Dels tog det flera år att skriva den, för jag ville göra det så bra det bara gick. Vända på ord och ordföljd och betoningar, läsa långsamt. Det är lite annorlunda sätt att läsa den. Så jag testade olika sätt och hade lite hjälp av förskolor och sånt. Det tog ganska lång tid att skriva, men jag ville ändå fortsätta. Det kändes så rätt att få den gjord.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Och sen tänkte jag, nu kommer det, nu kommer det ju lösa sig när jag ger ut boken. Men det började med ganska mycket motgångar. Till en början hände knappt ingenting. Men jag fortsatte försöka förstå vad jag skulle göra.

Jan: Det här tycker jag är ganska intressant. För ofta när man pratar om framgångsrika personer, och du är ju verkligen en sån framgångsrik person, så blir det att vägen framställs som spikrak. Men jag såg i någon intervju att du refuserades och allt det här.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Nej, du bara skrattar. Ja, det har varit jättemycket motgångar. Det har det verkligen varit.

Jan: Men hur tog du de motgångarna? Varför var det att du inte gav upp?

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Jag hade en sån övertygelse inombords. Det här är en bok som kan hjälpa väldigt många barn att somna. Så det fanns liksom inte att ge upp. Det var det jag skulle förverkliga. Det kändes som ett kall, att den här ska ut.

Att ge ut boken själv

Jan: Till slut var det ju så att du inte ens gick till andra bokförlag, utan du gav ut den själv.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Så blev det. Jag testade lite. Något bokförlag, men jag var inte övertygad om huruvida jag ville göra det heller. Jag hade ju provat att göra det själv innan, och det var inte så konstigt, tyckte jag. Så det fanns som ett alternativ.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Sen var det lite knäckande, i några timmar i alla fall, när jag fick brev om att det här är en konstig bok, det här vill inte vi ge ut. Det var från Bonniers då. Och det har jag fått höra nu i efterhand, det är jätteroligt, hur de har svurit. Varför hade inte vi den där jävla kaninboken? Så det är väl kul att kunna visa att det går, även om man gör det själv.

Varför hade inte vi den där jävla kaninboken? Så det är väl kul att kunna visa att det går, även om man gör det själv.

Jan: Ja, precis. Och vi ska komma tillbaka till det. För jag tror att det är många av oss, många som har en dröm, men att det är så lätt att ge upp den där drömmen. Och du vet, som du vet, jag vet ju att du lyssnar på podden, så brukar jag ställa den där frågan: hur konstig är du? Det känns som att det ändå är lite konstigt att stå kvar. Du pratar om det som att det kändes som att den skulle ges ut. Vad var det som höll dig kvar? För du sa ju att det här tog flera år.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Ja, det tog jättelång tid. Nej men det var alltså övertygelsen om att det var något som var viktigare än mitt eget nästa, så att säga. Att jag gjorde det för någon annan. Det var en stor grej.

Genombrottet och mejlen från hela världen

Jan: Och sen, när du slog igenom, hur var det? Du berättade att det var BBC eller någon som tog upp den i en intervju?

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Ja just det. Det var tre brittiska tidningar, de största där. Jag gjorde intervjuer med dem efter att den hade gått upp som etta, som självutgiven, på Amazons lista i England. Och det hade ju aldrig hänt någonsin att en egenutgiven bok låg som etta. Så det tyckte de var lite roligt att lyfta fram. Så jag gjorde tre intervjuer där.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Och när de tidningarna kom ut dagen efter, då förändrades allt. Det var en väldigt spännande upplevelse att vara med om, hur det bara rasade in mejl från hela världen. Agenter, föräldrar, bokförlag, radio, tv, tidningar. Alla ville veta mer och ville göra intervjuer. Och telefonerna ringde hela tiden. Jag gjorde intervjuer från morgon till sen kväll. Det var spännande, väldigt hektiskt.

Jan: Ja, för boken togs ju upp i Ellen DeGeneres show. Hon pratade om den i sju minuter, vilket är massor av reklam. Arianna Huffington, hon som driver Huffington Post, har skrivit om den i sin bok. Vad är den konstigaste upplevelsen du varit med om efter det här genombrottet?

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Oj, det har varit så mycket. Det har varit massa overkliga resor, kan man ju tycka, till olika länder där de checkar in en på de finaste hotell. Någon sån där jättelustig upplevelse för en enkel kille från Huskvarna. Men det är spännande.

En japansk utbildningsshow

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Det som var kanske mest annorlunda var nyligen, när jag var i Japan och var med i en utbildningsshow de hade.

Jan: Så en japansk gameshow?

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Nej, inte riktigt. Men det var ändå väldigt udda jämfört med vår kultur.

Jan: Berätta.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Jo, men det var typ The World's Greatest School eller något sånt de kallade det på engelska. Som är tänkt att utbilda befolkningen om olika ämnen. Så då var jag där och pratade om den senaste boken, Modiga Morris, en vecka upp och ner. Och försökte lära dem lite om hur man kan förändra sina tankar, hur man kan övervinna rädslor och sånt. De hade gjort ett fantastiskt förarbete med skådespelare och sånt. De hade filmat scener, även med dolda kameror, med familjer där barnen övervann rädslor i ett ögonblick. Så det var jättekul, det var coolt.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Men hela uppsättningen var det som var så konstigt om man jämför med Sverige. För då skulle jag först stå i ett klassrum. Eleverna var kändisar, liksom, från Japan. Det var skådespelare och modeller. Och sen var det två programledare som skulle vara rektor och lärare. Väldigt annorlunda än hos oss.

Jan: Och så?

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Jag önskar jag kunde visa animeringarna.

Jan: Finns inte det på Youtube?

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Nej, vi hade inte rätt att lägga upp det. De tyckte inte det. Men de hade gjort animeringar med mig och sånt här, en jättekonstig upplevelse. Så det är kul. Det är jätteroligt att uppleva väldigt olika kulturer.

Inkomstkvadranten: fyra sätt att tjäna pengar

Jan: Ja, precis. Men också, någonstans såg jag en siffra att du har sålt över två och en halv miljon sådana här böcker. Och jag har en kompis som brukar säga, säljer man två och en halv miljon av något, oavsett vad det är, så har det vissa privatekonomiskt positiva konsekvenser, kan man säga.

Jan: Och egentligen, för det är inte det vi ska prata om, utan jag tänker att du och jag har haft ganska mycket samtal om inkomstkvadranten. Eller det som Robert Kiyosaki, han som skrivit boken Rich Dad Poor Dad, har en teori om: inkomstkvadranten, som är olika sätt att tjäna pengar. Det har du och jag pratat ganska mycket om. Så kan inte du ge din bild av den här inkomstkvadranten för någon som typ aldrig hört talas om den?

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Ja, vad ska man börja med? Jo, enligt den här kvadranten finns det fyra sätt man kan tjäna pengar på. Och jag har provat alla fyra nu, vilket är spännande.

Jan: Och vilka är de fyra sätten?

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Det är att vara anställd, att vara småföretagare, att vara företagsägare, eller att vara investerare. Alla fyra är väldigt olika spel, kan man säga, för att lyckas. Lyckas är ju också olika i de olika kvadranterna. Om vi tänker på anställd, var jag det i många år. Och jag provade att vara anställd även under en period för några år sedan, tiden går ju fort. Då var jag anställd som HR-chef på ett jättespännande projekt som skulle bli globalt. Men det passade inte mig, för jag hade gått vidare, jag var inte kvar i den rutan mentalt. Vilket är det spännande, att det är så olika sätt att tänka.

A-kvadranten: den anställde

Jan: Precis. För jag tänker, om jag skulle skriva min bild, så är anställd som att man är en kugge i ett maskineri. Jag jobbar på ett företag, jag jobbar på Volvo till exempel, jag är ansvarig för bromsar, och då är bromsar det enda jag behöver fokusera på. Jag behöver inte fokusera på kaross eller motor eller färg eller något, utan jag gör bara min egen grej. Hur skulle du säga, fördelarna och nackdelarna i A-kvadranten?

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Oj, det är helt upp till den som vill vara i den och fokuserar där. Då upplever man själv vad som är för- och nackdelar. Tryggheten är en sån grej som är väldigt tydlig idag, i synnerhet om man börjar prata kollektivavtal, tjänstepensioner och allt möjligt.

Jan: Som 25 dagars betald semester?

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Då behöver man inte bry sig om något. Bara kunna ligga och slappna av i en solstol, eller vad det kan vara.

Jan: Ja, precis. Löneökningar är förutbestämda med kollektivavtalen, pensionsavsättningar, vad som händer om du blir arbetslös, vad som händer om du får barn.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Alltså, allt är färdigt. Så är det. Så det är ju något som tilltalar många, den tryggheten som finns där. Men det finns ju också begränsningar, kan man tycka, om man går över till småföretagare, som är nästa kvadrant.

S-kvadranten: småföretagaren

Jan: Man brukar ta det från vänster: A, och S som ligger under A. Och sen uppe till höger är det F, förmånstagare eller företagare, business owner som du var inne på. Och sen I, nedersta högra kvadranten.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Jo, men då kan småföretagaren bli lite frustrerad över att den inte kan påverka till exempel löneutvecklingen. Den vill tjäna mer pengar, den vill ha mer frihet.

Jan: "Jag är trött på chefen."

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Ja, jag ska bli min egen chef. Den känner jag igen. Jag har varit småföretagare i många år och fått göra min grej, helt enkelt. Det är väl det som speglar det, tror jag. Om man är bra på något, som i mitt fall, jag har coachat och föreläst mycket om personlig utveckling och hjälpt chefer. Det har sin charm, fördelen som vi var inne på. Friheten.

Jan: Det där kan man diskutera. Jag skulle säga, om vi fortfarande är på den där metaforen med maskinen, att som småföretagare, när du tjänar dina pengar primärt som S, småföretagare eller självanställd, så är du hela maskinen. Du är inte en kugge. Är inte du på jobbet så stannar inkomsterna helt och hållet.

Jan: Men jag skulle faktiskt inte hålla med dig här. Många säger att de blir småföretagare för frihetens skull. Men efter att själv ha varit i, eller vad jag är i, ett typiskt småföretag, så ska jag säga att det egentligen inte är så mycket frihet. Man har bara bytt ut chefen mot kunden. Om en kund säger till mig: okej, Jan, du vet den där föreläsningen, den ska hållas på söndag kväll. Det ska ganska mycket till för att jag ska säga till kunden, nej, vet du vad, jag kör inte föreläsningar söndag kväll. Är du med?

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Jo, men det skiftar. Man tror att det är mer frihet, och i vissa fall kan det vara lite så, man kan vara ledig några timmar på dagen eller något. Men det finns ju tillfällen då man jobbar mer. Då är det kvällarna, det är på helgerna, man har det hela tiden i huvudet, för man måste komma på hur det ska gå runt och sådär. Så då är det mycket svårare att koppla av. Och att ta semester, ja, men då har man ju fortfarande lokalkostnader.

Tid mot pengar: begränsningen i A och S

Jan: Ja, du måste göra det. Det var någon som sa till mig: om det ska vara en frihet i S-kvadranten, så är den största friheten du har som småföretagare att du själv får bestämma när du vill lägga dina 80 timmar i veckan.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Ja, men det känner man ju.

Jan: Men där är det ändå, jag skulle säga att fördelen i S är att du har mer påverkan på växlingskursen mellan tid och pengar. I A-kvadranten är det så att jag har min timlön, medan i S kan jag bestämma mer över den timlönen. Hänger du med på hur jag menar? Men i både A och S lägger jag ju min tid. Och jag ser det som att utmaningen, det har du och jag pratat rätt mycket om, är att i A- och S-kvadranterna kan jag inte tjäna hur mycket pengar som helst, för tiden är begränsad.

Jan: Och här blir det också en rätt intressant grej. För då träffar jag ibland folk som säger att A och S är dåligt, eller att man kan tjäna hur mycket pengar som helst i A. Och ta en börs-vd, Annika Falkengren, vad var det hon hade? 10 miljoner i lön som anställd. Så man kan tjäna mycket, men det är fortfarande samma begränsning. Slutar hon vara vd på SEB, så slutar pengarna komma, tänker jag.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Pengar i sig är ju viktigt för att kunna betala räkningar och så vidare. Men det finns så många andra drivkrafter som gör att man hamnar i olika rutor. Som småföretagare kan det vara andra drivkrafter, det behöver inte vara att tjäna pengarna, utan kunna vara en stund med barnen på förmiddagen i stället, och att man flexibelt kan lägga upp sina dagar.

Jan: Absolut. Ja, men jag håller helt med. Så det är A och S.

Skifta inkomster till högersidan

Jan: Så ska vi gå över på det här, för det är egentligen det roligaste. Det du har sagt är: okej, jag vill ändå att mina inkomster ska vara hållbara. Jag kan inte bara leva på gammal merit, utan jag vill skifta mina framtida inkomster till den här högersidan. Och det är något vi delar, något jag har jobbat mot i tio år också. Så ska du beskriva F då, eller B på engelska?

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Ja, men om jag skulle backa bara lite kort och säga att den stora anledningen för mig att försöka ta mig till högersidan, det har varit just det här med passiv inkomst. Att kunna få in pengar även när man inte jobbar. För mig har det varit så viktigt, för jag har haft jättemycket fysiska utmaningar med min kropp genom åren. Jag har varit utbränd. Jag har värk varenda dag i kroppen och sådana här grejer, vilket gjort att jag inte pallat med att jobba, helt enkelt, under perioder.

Jan: Vad skönt att du säger pallat. Du vet, för oss i Skåne, pallar, det är så att jag pallar inte. Men där är det ju så att du inte har kunnat.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Nej, fysiskt. Jag har varit för trött och utslagen. Och då, när jag stötte på den här boken Rich Dad Poor Dad, så insåg jag, men vänta nu, jag måste hitta en lösning på det. I stället för att sitta och coacha en och en, så måste jag börja tänka på hur jag kan hjälpa folk även om jag mår dåligt. Det var det som började göra mig mer motiverad, att försöka ta mig till de högre kvadranterna. Och då blev det i form av bokskrivandet, det tog överhand, att jag kunde hjälpa människor.

Att hjälpa hela världen, dygnet runt

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Men målbilden jag hade för kaninen var ju att kunna hjälpa människor att vila i världen, dygnet runt. Och det skulle jag aldrig kunna göra om jag själv var tvungen att sitta på ett kontor och ha dem på rad.

Jan: Och ringa till föräldrarna och säga, okej, ska ni lägga barnen nu?

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Ja, du har två miljoner i kö här nu, men snart ska jag hjälpa ditt barn. Ja, det skulle ju inte funka. Så jag var tvungen att tänka mer på system, hållbarhet och att nå ut över hela världen. Vilket jag tycker är roligt, för det har drivit mig ända sedan jag var liten. Det här med olika kulturer och språk och grejer, det är jättehäftigt, det har alltid varit där. Så då hittade jag en väg framåt genom att fokusera på böckerna, tänka stort, översätta själv med hjälp av kompisar.

Jan: Men tänkte du det där från början? Alltså, okej, nu ska jag flytta mina inkomster, vad behöver jag göra, jag ska skriva en bok? Eller var det efter att du kommit på idén att du tänkte, om jag ändå ska göra en bok, då gör jag det ekonomiskt så att jag har fördelarna på min sida?

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Ja, när kom det? Jag hade ju skrivit om teorin själv i min första bok, Skapa din framtid, som jag skrev för en massa år sedan. Där skrev jag om det och tyckte att det här är jättespännande, att man kan tänka på ett annat sätt för att underlätta så att man kan nå ut till fler. Men sen tror jag det blev tydligare när kaninboksidén växte fram. Att det här kan jag faktiskt översätta, och jag är bra på något, så jag kan hjälpa fler.

Bli rik snabbt, men inte lätt

Jan: Nej, för det där är rätt intressant. Jag och Caroline, det här är dåligt samvete jag har gentemot lyssnarna och läsarna, för det finns en bok som heter The Millionaire Fastlane som vi har lovat att vi ska ta, och vi har inte kommit dit. En av de bärande poängerna där är: de flesta människor säger att det inte går att bli rik snabbt. Och då säger han, jo, det går att bli rik snabbt, men det går inte att bli rik lätt. Det kräver en stor ansträngning. Men har du en stor ansträngning, så kan det gå relativt snabbt, på några år.

Jan: Och då är en av de grejerna han pratar om skalbarhet. Sälj en miljon av vad som helst, då får du en stor inkomst på det. Det är skalbarheten, som du pratar om, att nå ut globalt. Men om vi hoppar till kvadranten och hänger upp det på den, hur skulle du beskriva den här F? I den svenska översättningen är det F, förmånstagare, och på den engelska versionen är det B, business owner. Hur ser du på det?

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Jo, men då blir det mer fokus på att andra jobbar och hjälper till, så att säga. Som i fallet med böckerna, om vi börjar med det, så har jag skrivit boken, lagt tid och energi på det. Men sen, i utlandet, har jag 46 förlag som ger ut mina böcker. De marknadsför och sköter allting, och så kommer en begränsad procent royalty tillbaka till mig som författare. Men då är det ju de som gör jobbet. De marknadsför dygnet runt och jobbar med det runt om i världen, medan jag sover eller leker med barnen eller skriver på någon ny bok.

De marknadsför dygnet runt och jobbar med det runt om i världen, medan jag sover eller leker med barnen eller skriver på någon ny bok.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Det är en stor skillnad. Jag kan åka på semester och fortfarande säljer det böcker. Det funkar ändå, det blir inte beroende av mig.

Att bygga ett bokförlag som funkar utan en

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Och i Sverige startade jag ju ett bokförlag och byggde upp det ordentligt. Till en början skulle jag jobba med bara mina böcker, men sen har det utvecklats vidare. Nu är vi fyra stycken här som jobbar. Det senaste var en förlagschef som ersatte mig, så att jag kunde kliva ur det dagliga. Vilket är en jättehäftig upplevelse. För nu gör jag den där utan-grejen. Nu fixar de det, och de gör det bättre än vad jag kunde göra, för det är inte min grej, alla de där bitarna med att bestämma om böcker och pris och utgivning. Och vi har tagit in andra författare också, som har bra budskap som kan hjälpa människor. Så det är den upplevelsen nu, att jag faktiskt är i den här rutan. Nu kommer de göra ett bättre jobb och jag kan göra annat.

Jan: Det där är kul. Det kan vi prata mycket om, särskilt från entreprenörshållet. Det är många som säger att man ska anställa folk som är bättre, eller anställa en vd, och sen släpper de aldrig taget. Men det är himla coolt, för du har verkligen gjort det. Och det har inte varit enkelt.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Nej, gud i himlen. Det är många år av mental förberedelse, varför jag kan ta klivet när det blir aktuellt. För jag känner ju på mig att det är det här jag vill, och det är hit jag ska.

Att komma hem rikare från en semester

Jan: Men du, så här igen, nu får du det att låta så enkelt, ja, men så har jag massa förlag runt om i världen, och så åker jag på semester. Vi har ju skojat om det, vi har en gemensam bekant också, Filip, som har varit med här i podden, och vi har skojat om att man ska komma hem rikare från en semester än man var när man åkte dit. Vilket är ganska mentalt. Första gången jag hörde det blev jag sjukt provocerad. Vadå, bli rikare när jag kommer hem från en semester än vad jag var innan? Men det är ju verkligen det här att skifta sättet hur man kan tjäna pengar. Men finns det andra exempel? Om man inte ska bli bestsellerförfattare på Amazon, för det är ju inte för alla, kanske?

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Alla kan det.

Jan: Ja, precis.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Men det kräver enormt mycket arbete för att komma dit. Så är det. Men det går. Jag har visat det. Det går även utan ett förlag i ryggen. Man kan bara köra på. Om man gör det rätt. Och har tur. Och envishet. Med uthållighet.

Jan: Men det finns ju andra exempel. Vad tänker du i den här businessrutan?

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Ja, andra exempel. Det är att man är ägare och bara sätter upp direktiven för vad som gäller för ett bolag.

Gäst (anonym): Ja.

Är en hyresfastighet en F-inkomst?

Jan: Jag skulle ändå säga att för mig hamnar hyreshus, att äga en fastighet, ganska mycket som en F-inkomst.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Jag satte det i I-rutan.

Jan: Okej. Vad spännande.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Ja, det är det.

Jan: Okej, så låt oss ta I-rutan då också, så kan vi ha en debatt här och se vad vi landar i. Sista rutan.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Jo, men det är ju investeringsrutan. Investera. Och, ja, vad ska man säga, pengarna jobbar åt en. Man placerar dem i något som gör att pengarna växer, i stället för att man lägger egen energi och tid i det. Då lägger man in pengarna, som jobbar i stället.

Jan: Absolut, jag håller helt med. Jag tänker att om man tar maskinmetaforen, jag gillar ju den, så ser jag A väldigt mycket som att man är en kugge i maskinen. S, självanställd eller småföretagare, då är man maskinen. F, eller business owner, då äger man och bygger ihop maskinen en gång. Det tar väldigt lång tid att bygga ihop maskinen, det ger inga pengar under tiden man bygger den, men bygger man maskinen rätt så kan man någon dag lämna den, och så genererar den inkomster till en.

Pengar som finansierar maskinen

Jan: Och I ser jag egentligen som de människorna som använder sina pengar för att finansiera de här maskinerna. För hur det oftast brukar gå till i F, eller business owner, det är ju min upplevelse att man inte bygger upp maskinen från scratch, utan man behöver en del startkapital. Och då går man ofta till människor med pengar och säger: okej, jag ska starta till exempel Storytel. Det var ju typiskt så, ja, vi vill streama böcker till människor. Och då sa de att vi behöver kapital. Så de gick till en investerare. Och investeraren sa, okej, bra, här får ni kapital, men då vill vi ha en del av vinsten. Så att om man i A och S använder tid för att tjäna pengar, så använder man i I pengar för att tjäna pengar. Vilket har vissa uppenbara fördelar, eftersom pengar, upplever jag, att tjäna, det är ingen begränsning i tid.

Jan: Nej, men jag gillar den här metaforen med maskinen. I A är man en kugge i en maskin, man tjänar pengar genom att byta tid mot pengar. I S, självanställd eller småföretag, då är man hela maskinen. Det är som du använde metaforen innan, man är tandläkare, så jag lagar tänderna, jag skickar fakturor, jag städar, jag gör allting själv. Så jag använder fortfarande tid och kompetens för att tjäna pengarna. I F bygger man en maskin, och tanken är att om man bygger maskinen rätt, som du säger, för dig var det att skriva böckerna, du tjänade inga pengar under tiden, det tog massa tid, du refuserades, det hände massa grejer, men sen till slut kom det ett tillfälle då du plötsligt kunde lämna maskinen. För plötsligt var det massa förlag runt om i världen som gjorde jobbet åt dig, och du tjänade pengar på den maskinen.

Affärsänglar och vinstandelar

Jan: Och i I är det oftast människor som använder sina pengar för att finansiera maskinerna. Nu har inte alla den möjligheten kanske, som du hade, att du skrev böckerna och finansierade ditt liv på annat sätt. Men jag tänker till exempel Storytel, som vi hade här i ett annat poddavsnitt med Filip. När de hette BokLudden och var ett litet företag, så behövde de finansiering. Då gick de till affärsänglar, till exempel Filip som vi intervjuade, och han sa: okej, men ni får en del av mina pengar, men i utbyte vill jag ha en andel i er maskin. Och varje gång er maskin sedan genererar vinst, då vill jag ha en del av den vinsten.

Jan: Och fördelarna på F- och I-sidan är att det inte är någon begränsning i tid. Tiden är inte begränsad till de här 24 timmarna per dygn, utan pengar kan tjäna hur mycket pengar som helst. Så låt oss hoppa nu till huset. Hur skulle du placera huset? Hur tänker du? Det är ju inget rätt eller fel svar här.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Nej, men jag ser det inte på samma sätt som ett företag jag bygger upp som ska funka utan mig. Det är ju ett hus som står där. Och sen får man ha personal som håller efter det. Men det kan också vara så att ett hus kan tappa värde, en krasch eller så. Och det kan man ju även göra på börsen, eller i ett bolag man investerar i. Så det är väl så jag tänker.

Jan: Men jag tänker, om jag skulle bygga på det du säger, så säger du ändå att det är folk som behöver sköta det. Och det är därför jag placerade det i F. Det kräver ändå tid innan du köper en fastighet som du hyr ut, du behöver gå på massa visningar, du måste prata med mäklare, du måste prata med banken, det är ganska mycket obetald tid. Men när du väl har hyresgästerna, så kräver det ganska minimalt underhåll, precis som du säger, och då genererar det en viss inkomst. Vad tänker du?

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Ja, det är ju inte alltid det är minimalt underhåll, men det är klart. Det kan vara mycket grejer som händer med en fastighet.

Artister, patent och royalties

Jan: Men i alla fall, det är ju ett sätt. Jag tänker ofta på artister, det funkar på samma sätt i F. Nu har du gjort böcker, men man kan ju göra en låt, till exempel, och så får man lite betalt varje gång den spelas, på Spotify till exempel.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Ja, men jag vet inte om det här har skiftat för artister nu för tiden. Det är så dåligt betalt. Skivor säljs ju knappt i fysisk form längre, det är streamingen, och då får de jättedåligt betalt, tyvärr. Så det de lever på är ofta att göra show, att vara ute och spela.

Jan: Men då är det ju definitivt en S-inkomst.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Precis, så är det. Då måste man jobba, resa till platsen, man måste ge sig allt. Och sen ta sig till nästa plats, eller resa i alla fall, och komma hem.

Jan: Bra. Har vi några fler exempel på vad som skulle kunna vara F eller B? Patent tänker jag är immateriella rättigheter, det är ju typiskt. Jag tänker att F verkligen är, du gör en grej en gång och får betalt många gånger. Nätverksmarknadsföring brukar man ofta, Robert Kiyosaki har skrivit boken The Business of the 21st Century, där pratar man om nätverksmarknadsföring som B också. Om vi tar exempel på I, det är aktier, fonder, företag, allt där man använder sina pengar för avkastning. Jag skulle säga att alla av oss har lite inkomster i I. Hela pensionssystemet, PPM, är ju typiska I-inkomster.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Ja, det är det.

Jan: Tänker jag.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Så vi är ju inte bara i en ruta?

Jan: Nej.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Det är väl det vi kanske skulle säga. Utan vi har ju tentakler ute i olika. Men det är frågan om vad det är som får oss att komma igång, så att säga.

Förebilder och uppväxtens värderingar

Jan: För mig var det en stor insikt. När jag började min resa, så är jag uppväxt med två föräldrar, där mamma jobbar som kommunalanställd, som lärare, och gjort det i 30 år. Då tänkte jag, åh, jag ska göra något helt annorlunda än mina föräldrar, jag startar eget. Och så förflyttar man sig från A-rutan till S-rutan. Men egentligen är ju drivproblemen desamma i både A och S. Det är kanske till och med värre i S, för i S har du inte alla de där fördelarna med tryggheten som du har i A-rutan.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Nej, och du har inte olika avdelningar som sköter olika saker, utan du sköter allt själv.

Jan: Ja, precis. Så jag visste ju inte, innan jag läste Kiyosakis bok, innan jag träffade balansekonomi och började prata med människor som dig, jag visste inte ens att I- och F-kvadranterna fanns. Och jag gissar att det är samma för några av dem som lyssnar eller tittar på det här avsnittet också. Va, finns det ens en F och I? Och då menar jag, en av de lättaste grejerna är att man plötsligt börjar värdera det ena som bra eller dåligt. Hur tänker du kring det?

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Jag tänker helt enkelt att det är varje individ som har olika ambitioner, drivkrafter och värderingar som gör att man fokuserar på en viss ruta. Och ibland är det skrämmande, för jag har jobbcoachat genom åren och hjälpt folk som haft det lite svårt. Där man ibland pratar om att en lösning för en som är arbetslös är att starta ett bolag. Men det är ju två helt olika världar. Varje steg jag tagit har jag märkt, det är helt olika språk, olika förhållningssätt, olika lagar som styr vad man får göra och inte göra.

Olika språk i varje ruta

Jan: Det är jättemycket. Det här måste du säga något mer om, att det är helt olika språk och förhållningssätt. Berätta, kan du inte ge något exempel?

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Jo, men så är det. Jag försöker lära mig lite om I-rutan, för att hitta fler sätt att få pengar att komma in, så att jag kan sitta och fokusera på skrivandet. För det är det jag vill, egentligen, men jag har inte hunnit med det, för jag har varit fast i att arbeta. Det låter ju konstigt, för det är ju arbete också, men i det dagliga arbetet i företaget har vi varit låsta. Så jag försöker hitta andra sätt att bygga upp passiva inkomster, så jag kan skriva fler böcker som jag har i huvudet och som vill komma ut. Och då har jag tvingats lära mig mer om hur man bygger företag som är hållbara utan mig, och hur jag investerar bra. Och då är det helt olika språk, så att säga. Det är helt olika sätt att tänka för att lyckas. Det är jätteolika i varje ruta. Det är jättespännande.

Jan: Och det är roligt att du säger att det är spännande, för vissa skulle kanske beskriva det som skrämmande, eller nytt.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Ja, jag tycker det är spännande. Jag har ju en bakgrund som beteendevetare, så jag älskar allt sånt här som har med tankarna att göra, hur det funkar. Så det har varit en enorm resa inombords, så att säga, när jag försökt skifta ruta och hur jag ska jobba.

Två rådgivare från olika rutor

Jan: För vi har ju skojat ganska mycket om det. Du har lyssnat på nästan alla våra avsnitt och du kommer alltid med frågor och insikter. Och sen är det så himla roligt, för du köper ju inte bara allt jag kan och säger. Du har ju en duktig finansiell rådgivare på banken också, som du bollar det här med, och där säger du också, vänta, ni pratar ju helt i olika spår. Ibland har du sagt till din finansiella rådgivare, nu får du lyssna på det där avsnittet, eller så säger du till mig, han på banken har sagt så här, hur tänker ni? Så vad är din upplevelse av det?

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Det kan vara så att det bara är för att ni kommer från olika rutor i hur ni tänker. Han är anställd, han har fast trygghet, så han är där. Och det är ju inte hans pengar. Han känner väl samvete och så, det är inte det jag menar, men det blir ändå skillnad var man kommer ifrån, hur man tänker. Det blir inte detsamma som när det är ens egna surt förvärvade pengar.

Jan: Och det här är ganska roligt, för ofta blir det också att skifta sina inkomster egentligen handlar om att förändra sitt beteende. Man behöver nästan göra en lika stor personlig resa. I balansekonomi pratar vi väldigt mycket om att din ekonomi, eller din pengasituation, är ett resultat av ditt beteende. Vad tänker du om det?

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Jo, men det blir ju jätteviktigt. Jag berättar för mig själv att det är djuplodande värderingar som avgör vilken ruta vi fokuserar på, och hur vi tänker kring hur vi ska tjäna våra pengar, så vi kan betala räkningar och så vidare. Så det är jättedjupa värderingar, som vi säkert har med oss från barnsben.

Trygghet, trygghet, trygghet

Jan: Vad skulle det kunna vara för värderingar?

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Ja, till exempel, du var inne på det innan, jag är förebilderna. Om båda är anställda, har trygga jobb, kanske båda kommunalt anställda. Så var det typ för mina föräldrar också, när jag växte upp. Det var trygghet, trygghet, trygghet, hela tiden. Och då blir steget ganska mycket större att våga göra på ett annat sätt än vad ens förebilder gjort hela uppväxten. För de har ju format hela den man är, egentligen. Så det är stort. Skulle man ha haft två entreprenörer som föräldrar, som pratade om att allt är möjligt, så undrar jag hur det hade varit då för mig, om jag hela tiden fått en klapp i ryggen. Gå ut och testa, tro på det här, kör nu.

Jan: Det där är roligt, förlåt att jag skrattar, men jag jublar nu. För när jag startade eget så var min mamma, hon är fantastisk, men hennes kommentar var: du vet, jag har alltid stöttat dig i allt det du vill göra i ditt liv. Men sen skaffar du dig ett riktigt jobb, eller hur? Och sen har jag en kompis som är entreprenör, och hans fru också, och de säger: ja, men vår dotter, hon får starta vilket företag hon vill. Det spelar ingen roll vad hon gör, men hon får starta vilket företag hon vill. Det är det som är avgränsningen, fokuset.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Ja, så är det. Förebilder är ju enormt viktigt. Och har man inga från barndomen, så måste man hitta andra som kan bli förebilder och lära en hur man ska tänka. Och det är där hela det här med personlig utveckling kommer in. Han Robert Kiyosaki, som vi pratat om några gånger, har varit en jättestor förebild för hur han tänker och vad han pratar om, hur man ska göra. Det har passat väldigt bra för min hälsoprofil, att kunna bygga system som inte är beroende av mig.

En dyrköpt läxa i investeringsrutan

Jan: När det gäller din inkomst, vi har ju ett avsnitt sedan tidigare om den här Rich Dad-podden, jag tror det är något på 40, man kan kolla i poddlistan eller på Youtube, jag kan lägga en länk till det också. Men där tänker jag också så här, du har haft en ganska spännande resa i I. Du har pratat om, för när man väl är i I, som vi båda siktar på att ha en stor del av våra inkomster i, åtminstone i framtiden, och jag tror att det är många av dem som lyssnar och tittar också, så är det också det här att värderingarna och hur vi är som personer ger väldigt olika strategier i I också.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Ja, gud, verkligen. Så är det. Bara för att man är i samma gjuta så tänker man väldigt olika.

Jan: Ja, precis.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Vilket är jättespännande.

Jan: För jag kommer ihåg, när vi hälsade på dig och din familj i Spanien, så cyklar vi, och du bara sa, alltså, Jan, du är en sån fegis, en sån rädd hare. Vad är din kommentar?

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Jo, men så har jag ju sett på det. Jag har tagit det med en nypa salt när ni pratar om indexfonder hela tiden och så vidare. Jag tyckte, gud, vad tråkigt. Mod, att våga göra saker, är en viktig grej för mig. Att våga testa. Och så har det blivit i varje ruta, då har jag testat, liksom, och sett vad som hänt, på gott och ont. Lärdomar får man ju av det. Så det var det som hände nu nyligen, att då gjorde jag en ganska modig, dumdristig grej, kan man väl säga. Jag tog skattepengar och placerade i en fond, som jag tyckte hade gått himla bra.

Jan: Swedbank Robur Ny Teknik.

När girigheten tog över

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Det hade gått väldigt bra innan dess. Så det gick upp några procent och jag tyckte det var kul, och nu kan vi se våra privata planer för nästa år, för då kan vi resa med barnen och ta en paus innan skolplikten börjar. Så jag tyckte det var fantastiskt roligt. Jag tänkte att vi väntar lite till med att sälja. Så då kickade girigheten in. En halv procent till, eller en procent, det går ju över en dag.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Men helt plötsligt vänder det. Och det börjar gå ner och ner och ner. Så helt plötsligt var det på noll, och då bara, shit, vad tråkigt. Men det kommer ju vända snart, sa bankmannen och sådär. Vi pratade mycket om det då, att inget pekar på att det ska gå dåligt. Men det fortsatte gå ner. Det var olika grejer som hände runt om i världen, som man inte kunde förutse, det är ju det som är grejen. Så det fortsatte ner, ner, ner.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Och du och jag pratade lite då. Men du, Jan, vad ska jag göra? Och du bara, cut your losses. Sälj innan vi börjar. Och jag pratade jättelänge med förvaltaren om det här, och han sa, nej, men det finns inget som pekar på att det ska fortsätta ner, nu kommer rapportsäsongen och allt verkar positivt. Så tyckte jag, nej, men då ska vi se om ni kan vända det, för det svider ju lika mycket att ta förlusten. Så jag behöll dem. Och jag har fortfarande inte sålt den. Och nu har det gått riktigt, riktigt dåligt i oktober här, och i november.

Jan: Ja, men tack för att du delade med dig, Carl-Johan.

Indexfonderna som stod emot

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Så äntligen har jag fattat att det ligger nog något i det de säger i podden. För jag kan ju jämföra. Jag har ju nämnt för dig att jag gör ett experiment, och jag tror du gör något liknande också, där jag har olika förvaltare som har samma summa och har köpt ungefär samtidigt. Så mäter man dem mot varandra.

Jan: Ja, precis, så jag ser vad som händer, vilket som är bäst för mig.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Och då märker jag, den här förvaltaren som har passiva indexfonder, jättemånga olika bolag, det var Lysa det. Där har det knappt gått ner någonting, i jämförelse med de andra portföljerna där jag jämför, där det har rasat något enormt. Så ja, det ligger något i det där.

Jan: Jättekul. Det tog ett tag att fatta. Det där är ju roligt. Ett av mina favoritcitat är, när en person med pengar träffar en person med erfarenhet, så blir det ändå alltid samma sak: personen med erfarenhet får pengarna, och personen med pengarna får erfarenheten. För precis den resan, det är ju lätt för mig att sitta här och skratta åt dig, men grejen är att jag har varit med om exakt samma sak, och inte bara en gång utan två gånger, 2001 och 2008.

När en person med pengar träffar en person med erfarenhet, så blir det ändå alltid samma sak: personen med erfarenhet får pengarna, och personen med pengarna får erfarenheten.

Rätt beteende på fel plats

Jan: Men jag tycker egentligen att det är en fantastisk grej du sa i en bisats, och det är det här att ett beteende som kan göra en väldigt framgångsrik i ett område kan vara direkt kontraproduktivt i ett annat. För hade du inte varit modig och gjort det, du hade ju aldrig haft en bok på Amazons bästsäljarlista om du inte varit modig. Men sen att föra över det beteendet på börsen, det är ju inte direkt ett framgångsrecept.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Den poletten har ramlat ner.

Jan: Ja, precis. Och det där är ju vad alla pratar om. Vi hade ett avsnitt med Arne Talén, "Kavastorp". Han sa att bland det svåraste i livet, eller när man investerar, är att lära känna sig själv. Så där har du en, om jag ska ge dig en fördel, en orättvis fördel i det här, att du är så intresserad av beteende. Och jag tror att man behöver ha den här reflektionen, att kunna skratta åt sig själv och lära sig av de misstag man gjort.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Så är det.

Jan: Men vad skulle du säga, dina bästa tips eller erfarenheter, om man är så här, men jag vill börja skifta, jag vill börja omfördela inkomsten, om 100 % kommer från A och S idag och jag vill börja få lite på F och I. Vad skulle vara dina tips?

Vad är meningen med mitt liv?

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Egentligen är väl det kanske bästa, skulle jag säga, som jag kan komma på: vad är meningen med mitt liv? När jag hittar svar på det, så kommer jag hamna rätt ute.

Jan: Det var ju djupt. Du får gärna utveckla. Vi får djupa oss.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Kanske, när man dör. Om jag kan reda ut vad som är viktigt för mig, vad jag vill uppnå, om jag vill leva en trygg ålderdom och så vidare, och ha barnbarnen och kunna ta med dem på resa, eller vad som helst. Alla sådana tankar kommer ju forma hur vi borde tjäna pengarna för att kunna uppnå det. Så får vi till det där med en klar bild om vad vi vill uppnå i vårt liv, oavsett vad det är, så kommer det göra det mycket lättare att komma dit. Men om vi inte vet vad vi ska uppnå, så blir det ju svårt. Då kommer det hatta runt lite över huvudet.

Vad är meningen med mitt liv? När jag hittar svar på det, så kommer jag hamna rätt ute.

Jan: Men hur, alltså, det är ju lite så här meningen med livet-frågan. Hur gör man det då?

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Hur man hittar det? Åh gud, massa rannsakan i sig själv, skulle jag säga.

Jan: Jag tycker det är så, jag har ju en coach, och du och jag har haft många samtal, jag har gått många utbildningar, så jag upplever att det är något man förädlar, eller kommer kanske närmare kärnan, över tid. Men det handlar om att, tror jag, ställa sig frågan. Vi hade ju ett avsnitt med Charlie, jag tror det var förra avsnittet med Charlie, han ställer ungefär samma fråga: varför går du upp på morgonen? Och han sa, många i Sverige, eller i västvärlden idag, går bara upp på morgonen för att de inte dog under natten. Vilket är en ganska tuff fråga, men det är ju lite i samma härad. Och jag gillar det du säger, att när du väl börjat titta på den frågan, hur kan jag dessutom skapa det som man i företag kallar en affärsmodell, som kan försörja den? Så vad handlar det om för dig?

Att staka ut en livsplan

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Det blev väldigt tydligt för mig, varför knyter jag inte an det du sa där? För jag är ju överöst av lärdomar nu kring den här missen med fonden. Så då blir det väldigt tydligt för mig att jag måste staka ut någon livsplan, så att säga. Vart vill jag komma? För det kommer ju påverka. Och jag är ju inspirerad av dig, för du har ju berättat om de här grejerna innan. Det här med att jag vet ungefär vad jag vill uppnå, hur vi lever, att vi har tid med barnen och det här. Men för att komma dit, och även framöver, vad behöver jag ha för placeringar och intäkter och så vidare för att kunna leva där? Och som du har tipsat om, det är kanske inte så mycket avkastning som jag tror att det behöver vara. Jag behöver kanske inte ta den här extra risken för att komma dit, utan det kanske räcker med en indexavkastning. Ja, och, jag tappade tråden om var vi var.

Jan: Men det var någon klok tanke i alla fall. Nej, men jag tänkte, jag håller helt med dig. Men det jag tänker, vad är det som är viktigt i ditt liv? Med dig och Linda och barnen?

En förebild för barnen

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Ja, jag har ju stakat upp några mål som jag jobbar för. Och ett är ett fantastiskt bra exempel på det här med hur, när man vet varför, så förändras allting, med värderingar, beteende och allting. Jag skrev att jag ska vara en förebild för mina barn. Och när det landade i mig, så att hjärtat också sa ja, då förändrades allting i mitt beteende och mina tankar kring barnen. Jag blev mycket lugnare, jag blev positivare, och la mer tid med dem, mer djupgående. Jag var närvarande, vilket är jättekul.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Alltså, ett beslut, så där, där jag insåg att jag ska vara en förebild för barnen, och allt som det innebar för just mig. För man kan ju ha olika värderingar om vad det innebär. Om det är att man jobbar jättehårt för att uppnå något, eller vad det kan vara. Men för mig var det att, när vi är tillsammans, och vi är ganska mycket ihop, så jag försöker ha en balans i tillvaron, och då är det att vara där och visa vägen för dem i livet.

Jan: Ja, men det är roligt hur vissa sådana här saker verkligen kan förändra. Det är samma som, jag hade ett samtal med Moa, min coach som också varit med i podden innan, där hon sa, nu vet jag att mycket av det som vi kan ha som ansvarsområde, eller på engelska responsibilities, i vårt liv egentligen är privilegier. Och för mig var det så också, gud, jag är ansvarig för Freja och för Elsa och för min familj. Och ibland kunde jag tycka att det var lite jobbigt. Och sen bara insåg jag att det är ett privilegium att ha barn i sitt liv. Det är ett privilegium att ha en familj och en fru som älskar en. Och ett privilegium att få prata med dig idag i podden. Så det är roligt hur vissa insikter verkligen kan, i ett ögonblick, bara skifta attityden i många olika saker.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Ja, det är häftigt.

Tacksamhet, à la Shrek

Jan: Jag tror, vi behöver snart runda av, vi har pratat i 55 minuter.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Jag hade ju aldrig börjat prata om så mycket mer spännande saker.

Jan: Ja, men vi får spara det. Vad ska vi prata om i framtida avsnitt då?

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Shrek-film, faktiskt, tänkte jag.

Jan: Vilken cliffhanger.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Så här, berätta.

Jan: Vi tar ett par minuter till det.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Jo, men häromdagen kollade vi på en av de här Shrek-filmerna tillsammans, hela familjen. Frugan och jag och våra två barn, som är två och fem år gamla, så de har äntligen börjat titta, så vi kan titta på det ihop, och så käkar vi lite under tiden. Och den var så otroligt djup och bra, och knöt an till det du sa nu, det här med tacksamhet och privilegium, att komma ihåg det och vara tacksam för allting.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: För i den här filmen så önskar han ju att han bara skulle få ha en dag då han inte är med familjen och bara får andas lite. Så är det ju med småbarn, det kan vara ganska krävande. Så han vill byta bort en dag. Och så blir han ju lurad av en trollkarl, så att han inte får tillbaka sitt liv. Det här är inte ettan?

Jan: Nej, jag tror det är tvåan eller trean, jag har inte riktigt koll.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Men det är Shrek någonting. Och han kommer ju till huset där de bor, men det är ju bara tomt, det är inget hus längre ens, för de har aldrig bott där. Så det blir en sån tidsperiod också. Grejen kan vara lite krånglig för barnen kanske. Men budskapet är nog hur otroligt mycket man kanske saknar, det man älskar, när det tas bort för honom. Om man inte är tacksam och förstår det. Så det blir en sån fantastisk upplevelse. Efteråt var vi alla en kärleksbooster, alla fyra. Det var fantastiskt. Vi skrattade och lekte ännu mer. Det var helt fantastiskt, hur en tecknad film kunde påminna om något så viktigt i livet. Att stanna upp och vara tacksam för allt man har.

Hur en tecknad film kunde påminna om något så viktigt i livet. Att stanna upp och vara tacksam för allt man har.

Jan: Så här, Carl-Johan, tack för att du ville vara med. Jag hoppas att du vill komma tillbaka i framtida avsnitt, så får vi prata mycket, mycket mer.

Carl-Johan Forssén Ehrlin: Det finns nog fler tecknade filmer.

Gäst (anonym): Precis. Tack så hemskt mycket.

Jan: Tack själv.