Vi svarar på några av era frågor

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Varför det är så svårt att slå index
2. Slå ett slag för forumet
3. Fråga ett: går det att slå marknaden?
4. Fotbollsmetaforen: du möter Messi på planen
5. På börsen är alla på planen samtidigt
6. Indexfonden gör dig till en genomsnittlig spelare i bästa ligan
7. Marknadens avkastning är redan bra
8. Hobbyn som man tror går plus
9. Långsiktighet och att slippa lägga ner tid
10. Fråga två: vilken strategi om inte index?
11. Faktorer: småbolag, momentum och värde
12. Fråga tre: Carolines doktorstitel och läkemedelsbranschen
13. Fråga fyra: känslan av att inte hänga med
14. Du jämför dig alltid uppåt
15. Det enda du behöver spara till
16. Planera för en tioårsperiod i boendet
17. Du tillhör världens rikaste procent
18. Börja spela ditt eget spel
19. Fråga fem: hur får man tillbaka lusten att spara?
20. Vanan är viktigare än avkastningen i början
21. Principer som flyttas mellan livsområden
22. Fråga sex: Opti eller Lysa?
23. Fråga sju: hur ofta ska man ombalansera?
24. Vad ombalansering egentligen är
25. Fråga åtta: var placera tjänstepensionen?
26. Fråga nio: optimal kontantinsats vid bostadsrätt
27. Att leka bank med bolåneräntan
28. Fråga tio: varför vara börsnoterad?
29. Fördelarna med att vara börsnoterad
30. Likviditet och service till aktieägarna
31. Fråga elva: äger ni aktivt förvaltade fonder?
32. Fråga tolv: råd kring universitetsutbildning
33. Universitetet är inte det enda som finns
34. Det bästa man kan göra: fråga någon som gjort det
35. Fråga tretton: vägen ut från gymnasiet
36. Carolines väg: teologi, posten och molekylärbiologi
37. Att lyssna på sig själv är det svåra
38. Fråga fjorton: Roburs fonder
39. Fråga femton: hur fann ni er drivkraft?
40. Hotivation kontra motivation
41. Hotivation är en bra startpunkt, inte uthållig
42. Konkreta tips: testa flera coacher
43. Baksidan av den orättvisa fördelen
44. Fråga sexton: sälja fonder med vinst för kapitalförsäkring?
45. Fråga sjutton: ökad risk med hållbart val på Lysa?
46. Avvikelse från index ger en risk du inte får betalt för
47. Fråga arton: räntefonder eller sparkonto?
48. Följ forskningen och byt inte strategi efter marknaden
49. Avrundning och tack för frågorna

Varför det är så svårt att slå index

Jan: Anledningen till att jag säger att det inte går att slå index, det vill säga genomsnittet för hur börsen går över tid, är inte att det egentligen inte går. Utan att mer än 990 av 1 000 inte kommer få betalt för den tiden de lägger ner.

Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privata ekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson.

Idag är det dags för avsnitt 218, och detta är lite tillbaka till rötterna, tänkte jag säga. Frågor och svar. Det var ju ändå där vi började en gång med podden.

Caroline: Ja, precis. Frågor och svar från läsare på Facebook och Instagram.

Jan: Ja, så idag har vi faktiskt tagit in frågor främst från Facebook och Instagram. Där kan man följa oss, och ibland ställer vi upp så här: nu ska vi göra ett avsnitt, vilken fråga har du tänkt på men inte tagit upp? Vi fick in jättemycket frågor, så jag tror att det blir den här veckan och nästa vecka, två frågor och svar-avsnitt. Och jag tycker det har varit väldigt roliga frågor.

Slå ett slag för forumet

Jan: Det hänger väl ihop med att jag verkligen vill slå ett slag för forumet. Jag var lite nördig på statistik och såg att forumet har mer än tio... RikaTillsammans-forumet.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Man går in på rikatillsammans.se/forum, och så finns mer än 10 000 besvarade frågor. 10 000. Det är högt och lågt, allt möjligt. Nu har det på senare tid varit mycket diskussioner om bilar, till följd av de två avsnitten vi hade kring bil och bilekonomi och myterna kring bil. Men sen är det även massa diskussioner, allt från hur man ska placera sina pengar till riktigt kvalificerade diskussioner där man kan lyssna på proffsen.

Caroline: Vadå menar du med kvalificerade? Det måste ju vara kvalificerat att vara nybörjare också.

Jan: Ja, ja, ja.

Caroline: Men du menar nördiga diskussioner?

Jan: Supernördiga diskussioner där man diskuterar forskningsartiklar, eller hur mycket exponering ska man ha mot Sverige? Ska man investera mot tillväxtmarknader idag eller inte? Hela sista avsnittet vi hade i den här investmentbolag-serien, avsnitt tre, handlade ju egentligen om en forumtråd, en forumdiskussion som vi hade.

Man behöver inte vara rädd för att ens fråga är dum. Det finns inga dumma frågor, och det finns inga svar som är för bra.

Jan: Det är verkligen till för dig som vill inspireras, vill hjälpa andra, och sen blir det ju...

Caroline: Lära sig mer.

Jan: Lära sig mer. Det blir som en liten community. Så rikatillsammans.se/forum. Du är välkommen. Med det sagt tänker jag att vi hoppar... Kör vi igång med den här omgången frågor?

Caroline: Ja, precis. Ska du börja?

Fråga ett: går det att slå marknaden?

Jan: Ungtuppen Investerar frågar så här: varför tror ni inte att det går att slå marknaden? Jag tänker så här, detta är en sån fråga som i sin enkelhet har fått mig att gå och fundera i flera dagar. Till och med så att vi spelade in det här avsnittet, och sen var jag så här: Caroline, vi måste komma tillbaka idag och spela om det. För jag tror att jag har ett bättre svar.

Caroline: Men är det ett bättre svar? Eller är det för att du tycker att det blir ett elegantare svar? Vad är det fråga om?

Jan: Nej, men så här, om vi hoppar rakt in i det, så tänker jag att nej, jag säger inte att det inte går att slå marknaden. Men jag säger att för de flesta är det högst osannolikt. Det finns undersökningar och forskning som visar att 99 % av alla professionella fondförvaltare inte slår index, efter avgifter, så att det kommer oss sparare till godo.

Men då tänkte jag på en metafor, för det var mycket i nyheterna här för några dagar sedan. Jag vet inte om du har sett det, men Messi har tydligen bytt klubb.

Caroline: Ja, han ska vara i Paris nu, har jag sett.

Jan: Ja, precis, i PSG. Och så bara slog det mig: om man tänker Messi eller Ronaldo eller Zlatan, eller vem man nu vill.

Caroline: Det är alltid farligt. Det kan också vara någon kvinnlig fotbollsspelare.

Jan: Whatever.

Caroline: Ja, Lotta Schelin till exempel. Men jag vet inte.

Fotbollsmetaforen: du möter Messi på planen

Jan: Men i alla fall, de har ju till exempel målvaktstränare, de har fystränare, de har dietister, de har massörer, de har den senaste teknologin när det gäller skor, återhämtning efter matcher, träningsredskap, träningsprinciper, analysverktyg och så vidare. De har det som är bäst i världen. De har ett team.

Caroline: Och det är liksom att spela fotboll, eller att förbereda för att prestera så bra som möjligt. Det är det enda de gör på dagarna.

Jan: Och sen tänker jag att om vi skulle översätta det till investeringsvärlden, så är det där proffsen. De har alla verktyg, alla resurser, allting. Och att tro då att jag ska komma här efter jobbet, ta med mig fotbollen, gå ut och lira lite. Och sen ska jag möta Messi och hans kompisar. Jag upplever att det är lite, jag vet inte vad jag ska säga, förnämligt, men det är lite så här att...

Caroline: Förnämt? Nej, du menar... Ja, jag vet vad du menar, men nu kom jag inte heller på det.

Jan: Att man tror att... Jag är lite naiv kanske.

Caroline: Lite naiv att jag tror att jag ska kunna spela med dem.

Jan: För det som haltar i jämförelsen, det är ju att i fotboll är jag den där som lirar lite två kvällar i veckan, eller någon timme i veckan, så kommer jag aldrig möta Messi. För vi har något som kallas för ligor och divisioner. Spelar jag Korpen, så spelar jag Korpen, liksom division 7. Men jag kommer inte möta Barcelona eller PSG, eller vad det nu är.

På börsen är alla på planen samtidigt

Jan: Men i investeringsvärlden möter man dem, för då är alla på planen samtidigt. Så vi möter ju PSG.

Caroline: Man ser inte planen.

Jan: Nej, man ser inte planen. Framförallt ser man inte heller vem som är på andra sidan. Jag ser ju inte om jag plötsligt spelar boll mot Messi och hans kompisar, som har alla förutsättningar i världen. Och det är där jag tror att jag som småsparare inte får betalt för det där. Om jag tränar fem timmar i veckan, tio timmar i veckan, eller till och med tjugo timmar i veckan, så får jag inte betalt för de timmarna i form av bättre avkastning, bättre resultat, över tid.

För enskilda år kan vem som helst slå börsen. Det kan man göra på ren tur. Jag brukar skoja och säga att den som har bäst avkastning i vår familj är ju vår tioåring. Hon har ju både prylat index och våra modellportföljer och allting de senaste åren.

Caroline: Och då kan man fråga vad hon har för någonting.

Jan: Hon har en väldigt enkel strategi. Hon köper sånt som hon upplever finns i hennes vardag. YouTube, hon gillar YouTube, då köper hon Google. Vi har en Volvo, då köpte hon Volvo. Vi handlade på ICA, då köpte hon ICA. Hon handlade på H&M, då köpte vi... Det är hennes strategi.

Caroline: Det har varit ren tur att den har slagit index.

Jan: Och det jag menar är att om vi ska titta på att göra det här på ett systematiskt, kvantifierbart, repeterbart sätt, så räcker inte 20 timmar i veckan. Jag får inte betalt för den tiden, för motståndarna jag spelar mot är så mycket bättre.

Indexfonden gör dig till en genomsnittlig spelare i bästa ligan

Jan: Hade det varit i fotboll, och vi bara hade haft en liga, då hade jag sagt: jag skiter i att spela fotboll, det är inte lönt, och så hade jag försökt hitta en annan sport som inte är lika, vad ska man säga, crowded. Men i investeringsbranschen har vi den här fantastiska möjligheten med indexfonder. Genom att köpa en indexfond eller en fondrobot blir jag en genomsnittlig spelare i världens fotbollsliga.

Det är som att säga: nej, jag kanske inte platsar i Messis lag som lagkompis. Men om vi tar franska ligan eller Champions League, då kommer jag vara det där laget som alltid hamnar på femte plats i genomsnitt av tio lag. Och hamnar jag på femte plats i genomsnitt av tio lag över tio år, då kommer det vara bättre än de flesta över tid. För det är inte som att PSG vinner alltid, de varierar ofta i toppen. Men genom att få ett genomsnitt, välja en indexfond, behöver jag inte lägga någon tid alls.

Caroline: Du behöver inte lägga någon...

Jan: Jag behöver inte ens spela i Korpen.

Caroline: Du behöver inte ens spela i Korpen.

Jan: Och jag kommer ändå få ett resultat som är bättre än de flesta proffs som går till de där egna tränarna och lägger ner massor av tid. Och då är jag så här: om det där är en så fantastisk fördel som vi småsparare har, varför ska jag då spela ett spel där oddsen är så massivt emot mig?

Caroline: Det var en bra liknelse, alla kan hänga med i den.

Jan: Ja, vad snäll du är.

Caroline: Bra jobbat, kan vi gå vidare nu?

Marknadens avkastning är redan bra

Jan: Nej, vi behöver inte gå vidare.

Caroline: Jag tänkte fråga dig hur man kan likna en indexfond vid någonting inom fotbollsvärlden, men då sa du det redan. Du sa att det var alla de i Champions League som hamnar på femte av tio.

Jan: Ja, och det som också är så här: eftersom de flesta underpresterar mot index, även proffsen, så är det bra bara genom att få index, alltså marknadens avkastning. Marknadens avkastning gör ju att du dubblar pengarna i genomsnitt vart tionde år. Så vi pratar inte ens om: åh, du måste nöja dig med något sämre. Nej, du får något som med stor sannolikhet kan vara bättre än de flesta andra. Inte så mycket för att din lösning är så mycket bättre än andras, utan för att det är så många andra som inte har fattat det här. Det handlar om ego, det handlar om intresse, det handlar om massa emotionella grejer, prestige.

För mig var det en jättesvår grej, att våga bara släppa prestigen.

Caroline: Nej, men jag har också prestige med grejer. Det är sant. Det är mycket ego och känslor inblandade i det där med att sätta pengar på börsen och sen har det gått så himla bra. Eller i bitcoin eller något annat.

Jan: Ja, precis. Och det är ju det jag tänker på, att det är ett långsiktigt spel. Visst, det kan se ut som att du gjorde mål. Men du vet, den viktiga frågan: gjorde du mål och vann du för att du var bra? Eller vann du och gjorde mål för att de andra var dåliga? Och i en sport som investering, där det dessutom till stor del handlar om tur och inte bara skicklighet, då blir det ännu klurigare att identifiera.

Hobbyn som man tror går plus

Caroline: Men hur vet man det då? Jag tror det är svårt att räkna på om man verkligen går back på sin hobby som börsspelare.

Jan: Nej, men du går inte back, tänker du. Och det är också en sån faktor som att de flesta lurar sig själva. Har man en hobby som heter hästar, så fattar alla att hästar kostar pengar och att du inte kommer gå plus på det.

Caroline: Att man har ridsport som hobby, eller att man spelar på hästar?

Jan: Nej, att du har hästar. Du äger hästar. Du har ett hästintresse. Du har en fysisk häst, ish.

Caroline: Vad är ish?

Jan: Du äger, eller du är engagerad.

Caroline: Men då är det häst eller inte. Låt oss säga ridsport bara nu. Vi hade inte häst, men våra döttrar gick på ridskola och det kostade asmycket pengar.

Jan: Det kostade pengar, ja.

Caroline: Då behövde man inte ha en häst för att det skulle kosta pengar.

Jan: Nej, och då fattar alla att det kostar pengar. Men med ett aktieintresse kan man lura sig själv och säga att jag går plus. Och visst, man kan gå plus, men det intressanta är inte att jämföra om du går plus. Det intressanta är att jämföra: slår du marknaden, slår du ditt index? Och problemet är ju, som vi har pratat med till exempel Barras och många andra professorer om...

Caroline: Sådana professorer.

Jan: Ja, att det tar 5–10 år minst innan du kan säga om det finns tillstymmelse till skicklighet i det du gör. Och då måste du dessutom ha varit konsekvent under de 5–10 åren och gjort på samma sätt. Du kan inte bara ändra strategi och sen utvärdera.

Caroline: De flesta stannar ju inte kvar i ens två månader.

Jan: Nej.

Caroline: Om det inte går bra.

Långsiktighet och att slippa lägga ner tid

Jan: Nej, precis. Men det finns någonting väldigt fint med långsiktighet. Det är som att, för att hålla kvar i metaforen, det att välja index är som att få skjuta straffsparkar hela tiden. Jag har ju min indexfond. Den kommer ge bra resultat, den är billig, den kräver ingen tid, ingen erfarenhet, ingen kompetens. Så jag är så här: grattis till oss småsparare som investerar i globala indexfonder.

Caroline: Ja, eller en fondrobot.

Jan: Bra. Ska vi gå vidare?

Caroline: Jag kommer säkert få massor av feedback på så här: Jan, dina sportmetaforer haltar. Men ska vi ta nästa fråga?

Fråga två: vilken strategi om inte index?

Caroline: Nybörjaren frågar: vilken strategi hade ni valt om ni inte hade gått på index?

Jan: Detta tyckte jag är nog en av de bästa frågorna jag fått under alla frågor och svar-avsnitten. Och jag har faktiskt gått och tänkt på den i nästan två dagar.

Caroline: Jag har inte tänkt på den alls. Jag har bara tänkt: det är index som gäller, och sen är det lekhinken.

Jan: Nej, men jag har tänkt så här: om jag inte fick göra index, vad skulle jag gjort då? Om jag inte hade haft Lysa, var hade vi lagt pengarna då? Och så insåg jag att det är en trappa. Det första steget vi investerar på idag, det är ju indexfonder. Om jag inte skulle få ha indexfonder, då hade jag gått på faktorinvesteringar, som också bygger mycket på forskning. Så jag hade fortsatt med forskningen, bara gått längs trappan.

Caroline: Du hade inte bara övergett den och tänkt: nu är det Lilla Västern.

Jan: Nej, då hade jag gått till nästa steg. Och nästa steg i forskningen säger så här: det finns vissa faktorer som tenderar att gå bättre än andra på marknaden. Och det är då småbolag. Så jag hade investerat i småbolag. Och det har vi också märkt när vi intervjuat till exempel Laurent Barras, professorn från Schweiz. Vi märkte det när vi intervjuade Christian Tjurhuvud, och vi märkte det också när vi pratade om investmentbolag med Emil från Plusfonder: att småbolag går bättre än börsen när det går bra, och sämre än börsen när det går dåligt. De svänger mer. Men om man pallar med svängningarna och den lite ökade risken mot indexfonder, så hade vi haft småbolag.

Faktorer: småbolag, momentum och värde

Jan: Och då hade jag fortfarande försökt köra någon indexvariant att äga alla småbolag.

Caroline: Och småbolag är ju ändå rätt stora bolag, ska man komma ihåg.

Jan: Ja, men i fonder kategoriseras de som småbolag.

Caroline: Man får kolla upp vilka som är småbolag.

Jan: Jag gillar ju, om man ska ta en svensk fond, till exempel den här Plus Småbolag Sverige, det är typiskt en sån fond. Eller Handelsbanken Globala Småbolag. Det finns andra sådana faktorer också. Det andra är momentum, att det som tenderar gå bra fortsätter gå bra. Och sen är där då värde versus tillväxtbolag. Och där hade jag nog också försökt ta värdebolag, helt enkelt. Jag hade försökt inrikta det på de här faktorerna.

Och hade jag inte fått investera i dem, då hade jag nog gått på investmentbolag. Och bortom investmentbolag hade jag nog försökt hitta sådana bolag som har gått bra i alla år, förutsägbar verksamhet, alltså typ verkstadsbolag och hälsobolag, hälsosektorn, den typen. Sen tror jag att jag därutöver hade försökt komplettera med räntor eller alternativa investeringar. Men det är väl trappan jag hade gått.

Eventuellt hade jag kanske också försökt köra några av de strategier som det finns ett visst stöd i forskningen för. Till exempel Magic Formula, den typen att försöka välja de här värdebolagen.

Caroline: Vad är nu Magic Formula?

Jan: Det är en bok som skrevs av Joel Greenblatt, som handlade om att man försöker identifiera bolag som har förutsättning att växa, som har till exempel tillväxt eller vinsttillväxt, och som tycks fungera och har funkat i många år på börsen.

Caroline: Vad bra, vilken bra fråga.

Jan: Ja. Nybörjaren.

Fråga tre: Carolines doktorstitel och läkemedelsbranschen

Caroline: Här kommer en fråga till dig. Varför har Caroline med sin PhD, sin doktorstitel, inte jobbat inom sitt område, typ på ett läkemedelsbolag?

Jan: Precis, Caroline, varför har du inte jobbat på Novo Nordisk och tjänat massa pengar så att vi kunde flytta till vårt hus tidigare?

Caroline: Ja. När jag doktorerade jobbade jag med diabetesforskning. Så jag hade absolut kunnat platsa på Novo Nordisk. Men under tiden jag doktorerade var det så att jag ibland fick gå ut från föreläsningar på typ konferenser och sånt. För jag fick en sån fysisk reaktion över hur dåligt framställt det var. Det mest intressanta kom på slutet. Det var torrt, det var oengagerande. Jag hade åsikter om hur man pratade om sin forskning.

Och sen började jag inse att jag själv var likadan. Då började jag hålla på mycket med att försöka förstå hur man pratar om ett svårt koncept på ett sätt som gör att folk är engagerade, så det blir enkelt att fatta. Så jag visste redan när jag doktorerade att jag skulle jobba med kommunikation av forskning efteråt. Och jag ville göra det på Novo Nordisk, men de ville inte ha mig. Jag hade ju ingen formell kommunikatörsutbildning. Jag satte ihop all min kommunikationskompetens själv genom att gå olika kurser, försöka lära mig själv och hålla egna kurser. Så det är därför.

Jan: Då går vi vidare. Tack för frågan.

Caroline: Ja, det var Granbär.

Jan: Granbär, ja. Men det var väl egentligen att du hade modet och vi hade möjligheten att du kunde följa det ditt hjärta sa.

Caroline: Ja, men det var ju en ökenvandring i tre år för att försöka få någon typ av forskningskommunikatörstjänst. Jag har jobbat på Lunds universitet.

Jan: Ja, och du har arrangerat sådana TED-konferenser och sånt.

Fråga fyra: känslan av att inte hänga med

Jan: Jag tänker att vi går vidare. Detta är en fråga från Bauser. Detta är faktiskt enda frågan från forumet, och det är en lite längre fråga, men jag tyckte den var så pass viktig att jag tog med den ändå. Ska jag läsa lite här?

Caroline: Du får läsa.

Jan: Rubriken är: hur hanterar man känslan av att inte hänga med?

"Jag har lärt mig mycket via RikaTillsammans poddavsnitt och nu på senare tid även via forumet. Dock har det en liten besk eftersmak, nämligen känslan av att inte hänga med. Jag tjänar långt över det svenska snittet, är hyfsat ung och har nog en fin karriär framåt. Är frisk, har två barn. Så livet går fint på många sätt, och säkert bättre än det svenska snittet. Dock har vi svårigheter, likt många andra, att flytta från lägenhet till hus, då min fru saknar fast anställning. Förmodligen löser vi det ändå, eftersom vi lyckats få ihop nästan två miljoner via gnetande, sparande och några hundratusen på lägenhetsförsäljning. Mycket tack vare RikaTillsammans, som har varit till stor hjälp för att få en fin strategi framåt.

Vidare märker jag att många i forumet har det väldigt gott ställt. Ofta till viss del tack vare bostadskarriärer, vilket såklart inte är representativt för Sverige. Men man jämför sig gärna med dem man umgås med, så som man gör anonymt i forumet. När jag rannsakar mig själv anser jag att det inte var avundsjuka, snarare en känsla av att inte räcka till, och att tåget typ har gått. Framgent kommer det förmodligen inte gå att göra bostadskarriär på samma sätt som de som köpte hus tidigare. I stället måste vi rensa vårt sparande för att ens kunna köpa något, vilket påverkar vår avkastning på sikt, vilket gör att vi hamnar än längre bakom. Är det fler som har liknande känslor? Hur hanterar ni det? Det har för mig blivit extra förstärkt nu i bostadsköpartider."

Du jämför dig alltid uppåt

Jan: Jag får jättemycket empati och kan verkligen relatera till det här. Jag har faktiskt skrivit ett ganska långt svar på forumet på den frågan. Där är väl några huvudpunkter. För det första: om man jämför sig med folk på forumet, så jämför man sig alltid med dem som är mycket bättre eller mycket längre fram än en själv. Och det kommer alltid finnas någon som har mer pengar.

Caroline: Ja, eller som framställer det på ett sätt som gör att man tror att det är på ett visst sätt.

Jan: Det finns ett sånt skämt på nätet också: om Bill Gates vaknade upp en morgon med Oprah Winfreys förmögenhet, så hade han hoppat ut genom fönstret. Jag tycker den är ganska illustrativ. Jag svarade också på forumet att jag kan lägga, i anslutning till avsnittet, en länk till "Så här rik är svensken". Så att man jämför sig i så fall med Sverige, där 30 % av Sveriges befolkning inte har råd med en oförutsedd utgift på 5 000 kr. Eller när jag såg siffror för några år sedan, att halva Sveriges befolkning inte har 50 000 kr i finansiella tillgångar. Så att ha sparat ihop 2 miljoner kr, det är inte normalt. Det är tvärtom.

Gå och köp en flaska champagne, fira att ni har sparat ihop 2 miljoner. Det är extraordinärt, särskilt i ung ålder.

Det enda du behöver spara till

Jan: Sen det andra, när det gäller bostadskarriär och bostadsköp. Det finns flera frågor idag om det. Och jag anser, detta är väl lite kontroversiellt, men jag anser att det egentligen bara är två saker man ska spara till. Man ska spara till ett bostadsköp, och man ska spara till pension. Sen är allt annat också... man behöver inte spara till barn. Mina föräldrar sparade inte till mig, och det har gått bra ändå. Och man behöver ha en liten buffert. That's it.

När vi köpte vårt hus rensade vi ju stora delar av vårt sparande. Vi tog till exempel pengarna vi hade sparat till barnen och använde dem till kontantinsatsen, för annars hade vi inte haft råd. Och vad är det för mening att ha två miljoner på kontot om man inte omsätter det till att faktiskt få en känsla, få den där vardagen, det där boendet?

Köp det boende du vill ha, och gör det på ett ansvarigt sätt, så att det inte sabbar din pension eller din vardag om något skulle hända.

Jan: Att man är ansvarig i det. Men bortsett från det gör det ingenting om det rensar sparandet. För det är inte en utgift, det är en stor skillnad mot att åka på semester. När du kommer hem från semestern är ju semestern borta. Men huset har du kvar.

Planera för en tioårsperiod i boendet

Jan: Och kan man sikta på att bo i ett hus i tio år, med de förändringar i familjesituationen de kommande tio åren kan ge, så gör det ju inget heller om bostadsmarknaden skulle krascha. För om bostadsmarknaden kraschar så kommer det inte innebära att folk går från hus och hem, som det var i USA. Det enda som händer för den stora majoriteten är att man blir inlåst i sitt boende. Om man ändå kan klara tio eller femton år i sitt boende, ja, då är inte det ett problem att man är inlåst. Problemet kommer för dem som är inlåsta i ett boende som inte passar deras livssituation. Det unga paret som planerar barn, eller den som är singel och sen vill träffa någon.

Så jag tänker att man ska planera för en tioårsperiod. Och under en period är det inget fel att bo i en hyresrätt. Vi gjorde det i tolv år.

Caroline: Ja.

Jan: Förra sommaren, eller förrförra sommaren, jag tror avsnitt 105 eller 106 ungefär, intervjuade vi ju vd:n, eller före detta vd:n, på Bjurfors. Och han sa lite så här, det blev jättekontroversiellt, att hyresrätt är ett lyxboende. Så det är inget fel i det. Jag tycker inte man behöver känna den här FOMO, alltså fear of missing out, kring bostadsmarknaden, att alla tjänar pengar på sin bostad utom jag. Det är inte så att alla gör det.

Caroline: Nej.

Jan: Och att titta på bostaden som en konsumtion. Att aligna sin bild av verkligheten, tror jag är viktigt.

Du tillhör världens rikaste procent

Caroline: Ja, det är viktigt.

Jan: Och tänk också att vi som bor i Sverige. Det finns massa sådana siffror. Tjänar du mer än 39 000 kr i månaden innan skatt, då tjänar du mer än 90 % av den svenska befolkningen. Har du en lön på över 25 000 kr innan skatt i Sverige, så tjänar du, jag tror det är topp 1 procent eller topp 2 procent i hela världen. Så ibland när man pratar om den där rikaste procenten, så tänker man alltid att det är någon annan jäkel, Oprah Winfrey och Bill Gates. Men det är ju faktiskt vi. Sannolikheten att du som lyssnar tillhör den där ena procenten är ganska hög.

Caroline: Ja. Det har ju blivit mycket på de senaste åren att man ska tjäna på att köpa och sälja sitt boende.

Jan: Ja. Spekulation.

Caroline: Och det har vi aldrig köpt in på.

Jan: Nej. Jag tycker så här: ditt hus beter sig som en skuld, om man tittar på det rent ekonomiskt. Det är inte en skuld, men det beter sig som en skuld. Det äter pengar.

Caroline: Ja. Det finns inte många saker i livet som driver kostnader så mycket som ett hus, en bil och barn, skulle jag säga. Och det är okej. Det är bara så. Men man måste vara medveten om att det är på det viset, och inte bli överraskad kanske.

Börja spela ditt eget spel

Jan: Det viktiga här tror jag egentligen är att börja spela sitt eget spel. Jag gick ju i terapi och pratade med Moa, vår vän, som jag hade som coach i många år.

Caroline: Vad pratar du då om?

Jan: Att inse... det är så lätt att titta på andra som tjänar pengar. Vi har en kompis som alltid, när jag säger så här, vi har snart alla pengar vi kommer behöva resten av livet, då säger han: men Jan, du har bara skitdålig fantasi. Och själva tittar de på att de ska köpa en sån här silent yacht, alltså en eldriven trimarankatamaran för typ 50 miljoner kr. Och jag är så här: jag spelar inte det spelet.

Caroline: Nej, men spela ett annat spel. Du har andra grejer. För oss har det varit viktigt att ha en bra vardag. Det har varit viktigt att du inte behöver jobba på Novo Nordisk om det inte är det du drömmer om. Det har varit mycket viktigare än annat.

Jan: Så det är som Moa säger: låt livet kännas lika bra som det är, eller njut dig själv till framgång. Men då behöver man veta, vad är framgång för mig? Vad är att njuta för mig? Vilket spel spelar vi? Och skita lite i varandra. Det är så otroligt befriande när man förstår att man har sitt eget spel och spelar det.

Caroline: Ja. Man blir bara så frikopplad från alla sådana här fejkmål, och vad andra gör med sina pengar, hur mycket andra har tjänat på sitt boende.

Jan: Jag brukar säga att vi gärna följer med på er silent yacht. Vi behöver inte ha den själva. Det är som någon skrev briljant på nätet: det är mycket bättre att ha en vän som äger något, än att äga det själv.

Caroline: Jag tyckte jag var briljant.

Jan: Ska vi gå till nästa?

Fråga fem: hur får man tillbaka lusten att spara?

Caroline: Vi går vidare.

Jan: Okej. Investing har frågat så här: hur får jag tillbaka lusten att spara, när det känns som att jag bara kan spara så lite varje månad? Jag tycker detta ofta också är en superbra fråga. Det viktigaste är att man sparar vanan. Jag brukar säga att pengar är jättedåliga på att tjäna pengar i början. Det är som när man är på ett nytt jobb. Man fattar inte hur kaffemaskinen funkar, chefen är lite märklig, man måste höra vad man ska göra flera gånger för att riktigt fatta. Men när man sen har varit där ett tag börjar man fatta, och det går lite av sig självt.

Och så är det med pengar. Pengar är oerhört trögstartade i att tjäna pengar i absoluta tal, för det är så lite i början. Jag räknade ut: om jag hade sparat 100 eller 200 spänn från studenttiden, som jag gjorde då, men sen slutade jag med det. Om jag hade sparat i 20 år så hade det blivit över 150 000 kr eller någonting, om jag hade haft en indexfond.

Men misstaget man ofta gör är att tänka: jag har bara sparat 1 000 kr, jag fick 10 % avkastning, det var 100 spänn. Men om jag hade jobbat övertid en timme hade jag tjänat 200 kr. Och så är det i början. Men grejen är att de där 10 procenten, om du kan göra 10 % på ditt kapital om tio år, eller om tjugo år, så kommer det vara 10 % på en miljon. Och plötsligt är det 100 000 kr. Och då är det ganska många övertidstimmar man ska jobba för att tjäna 100 000 kr.

Vanan är viktigare än avkastningen i början

Jan: Det finns en föreläsning som heter "The Last Lecture" av Randy Pausch. Han säger så här: väggen är inte där för att hindra dig. Väggen är där för att hindra dem som inte vill det lika mycket. Och detta är prövningen för alla som börjar spara. I början har man inte så mycket kapital att spara, och då är vana viktigare.

Sen tycker jag också att det är superbra att man har lite pengar i början, för då får man möjligheten att växa med sina pengar. Det är inget så illa som att ta någon som inte är van att spara, inte van vid mycket pengar, och ge dem mycket pengar. För då blir det dåligt beteende upphöjt till två. Så jag tycker så här, tyvärr: hitta lusten i något annat, skit i sparandet. Ställ inte kravet på ditt sparande att det ska vara roligt.

Caroline: Nej, men han menar inte att man ska skita i sparandet, utan att man inte ska ställa kravet på att sparandet ska vara roligt. Bara gör det. Hitta lusten i andra saker. Lite som i en parrelation. Ens partner behöver inte vara ens allt. Det är en myt, en Hollywood-myt.

Jan: Nu kom du in på något annat här.

Caroline: Nej, men det är samma sak. Det behöver inte vara roligt att spara. Det är okej att det är trist. Hitta det någon annanstans. Det ska bara ske, egentligen. Varje månad.

Jan: Roligt.

Caroline: Jo, men vi säger samma sak, Jan. Vi säger samma sak, men man måste bara fortsätta med det. Du säger "skit i sparandet", det kan du inte säga, för det låter som att man inte ska spara då.

Principer som flyttas mellan livsområden

Jan: Ja, men jag känner mig missförstådd av dig idag.

Caroline: Ja, okej.

Jan: Jag tänker så här: principer ska kunna appliceras i flera områden, och det är det jag gillar. Som jag säger, det är ingen skillnad på ekonomi, alltså hushållning av pengar, och energi. Du kan ta ett koncept och flytta det från ett område till ett annat, och det funkar. Samma sak här. Att hitta glädje eller lust, det är precis samma sak i sparande som i en parrelation. Jag behöver inte ställa kravet att mitt sparande ska vara allt, precis som jag inte behöver ställa kravet på min partner att den ska vara allt. För mig är det att förflytta det till ett annat område och se om det funkar där. En reality check. Särskilt när det handlar om beteende, för det är jag som människa som alltid är med i alla områden.

Caroline: Okej. Du bara garvar åt mig. Ska vi gå vidare?

Jan: Ja, men jag hoppas att det var svar på frågan.

Fråga sex: Opti eller Lysa?

Jan: Varför ser man bara reklam och tips för Opti? Tror ni fortfarande på Lysa? frågar då Investing igen.

Ja, jag hänger ju inte så mycket i sociala medier. Men jag har förstått det att på Caspian, som gör mycket sociala medier åt oss, att till exempel på Instagram, där den här frågan kommer från, så är Opti väldigt poppis. Och jag tror att det beror på en sån grej som att Opti betalar bättre än Lysa för reklam. Då är det många som väljer att göra reklam för Opti, för att det ger bäst betalt. Inte nödvändigtvis för att det är bäst. Och det där är ganska trist.

Vi har ju själva valt att inte göra så, utan vi gör reklam för det vi tycker är bäst. Och vi tycker att Lysa är bättre än Opti, för att Lysa kostar ungefär hälften.

Lysa kostar ungefär hälften av Opti. Sen brukar jag säga att Opti är på en god andraplats.

Jan: Och sen är det ytterligare aktörer som betalar ännu bättre än Lysa och Opti, som jag inte tar i med tång. Och det är ju bara att kolla på vilka som gör reklam, tänker jag.

Caroline: Så tror ni fortfarande på Lysa?

Jan: Absolut, vi har våra egna pengar på Lysa fortfarande. Och jag tänker att vi går vidare.

Fråga sju: hur ofta ska man ombalansera?

Jan: Kristoffer Berg Bertilsson undrar: hur ofta bör man ombalansera? Vad är er åsikt, och vad säger forskningen?

Caroline: Det kan till och med jag svara.

Jan: Okej, berätta.

Caroline: En gång om året.

Jan: Ombalanserar vi?

Caroline: Ombalanserar vi, ja.

Jan: Ja, vad säger forskningen?

Caroline: Det beror på. Det beror ju på.

Jan: Okej, det är ett jättebra svar, Caroline.

Caroline: Jo, men för vi har ju pratat om att man kan ombalansera varje kvartal. Det kan man göra, eller en gång om året bara. Det beror helt på vad ens mål är, och vad man har pengarna i.

Jan: Nej, det lät bra tills du sa "beror på".

Caroline: Vadå, du sa att det var ett jättebra svar.

Jan: Ja, men inte det som kom efteråt.

Caroline: Nej, okej. Men vad säger forskningen? Nu kommer jag inte ihåg det.

Jan: Ja, men det är okej. Så här: Lysa ombalanserar till exempel om det är en avvikelse större än 3 procentenheter som är ihållande i ett par dagar. Så forskningen säger: du vinner inte ofta, inte jättemycket, på att ombalansera oftare än en gång om året. Sen är det en kostnad. Det kostar ofta pengar att ombalansera.

Vad ombalansering egentligen är

Jan: Ska vi bara säga vad det är för någonting förresten?

Caroline: Ja.

Jan: Det är så här att återställa, vad kan man säga, resetta en portfölj. Om jag har en 60/40-portfölj så glider den, så plötsligt är den kanske 70 % aktier och 30 % räntor, beroende på hur det har gått upp och ner i marknaden. Eller om marknaden faller, aktierna faller, så kan det plötsligt bli att min 60/40-portfölj är 60. Och då är den inte längre det jag vill ha i min portfölj. Så ombalansering är att gå tillbaka.

Vad forskningen säger är att du inte har någon större vinst på att ombalansera oftare, framförallt på grund av kostnaden. Men kan man hålla kostnaden väldigt låg och effektiv, ja, då kan man ombalansera oftare. Det är en av fördelarna med till exempel Lysa eller Opti, att de kan hålla kostnaderna extremt låga.

Caroline: Vad är det för kostnader du pratar om nu?

Jan: Du har ju transaktionskostnader när du köper och säljer, när du ska återgå. Så ju lägre du kan hålla kostnaden, desto oftare kan man ombalansera. Men vinsterna är sällan större än att göra det kanske en gång om året. Eller om man ser en stor rörelse på kort tid, som vi såg i coronakraschen. Jag tror de senaste sju åren har vi ombalanserat åtta gånger. Så det är typ en gång per år.

Caroline: Bra fråga.

Fråga åtta: var placera tjänstepensionen?

Jan: Grattis till det här användarnamnet. Chris7Sib frågar: hur och var ska man placera tjänstepensionen?

Jag brukar tänka så här: om jag får lov att välja fritt, för det är inte alltid jag får välja fritt att placera min tjänstepension, men då brukar jag säga Avanza eller Nordnet. Och varför jag säger Avanza eller Nordnet, det är för att de har lägst avgifter och störst utbud. Vi själva har Avanza, men Nordnet är lika bra.

Man kan ofta kontakta Avanza eller Nordnet, ringa kundtjänsten och säga: jag funderar på att flytta min tjänstepension till er. Och så ger de en informationsfullmakt och hjälper till att undersöka vilka tjänstepensioner du kan flytta till Avanza eller Nordnet. Ofta är det lite bökigt, för det kräver en underskrift av den gamla arbetsgivaren eller sånt.

Och hur man placerar, vad man köper i sin tjänstepension, det är precis samma sak som vi alltid pratar om: billiga, globala indexfonder. Och där rekommenderar vi normalt sett alltid Lysa eller Opti, fondrobot, men problemet med dessa två är att de inte får lov att placera pension. Så då får man göra en klon av Lysa. Vi kan slänga in en länk till avsnittet, det årliga ombalanseringsavsnittet eller våra modellportföljer. För då är majoriteten en global indexfond, och sen lite tillväxtmarknadsfonder och lite Sverigefond.

Caroline: Bra.

Fråga nio: optimal kontantinsats vid bostadsrätt

Jan: Simon, eller Simons... Jag vet, man vill läsa det som Simon Eklund, men det är faktiskt Simons Steklund. Undrar så här: vi köper en bostadsrätt, vad är den optimala kontantinsatsen?

Mitt spontana svar skulle vara: så lite som möjligt, om jag använder pengarna för att investera. Det vill säga, följ amorteringskraven, att du amorterar 2 % ner till 70, 1 % från 70 till 50, och sen inget efter 50. Men om alternativet är att jag tar så lite som möjligt och sen konsumerar pengarna, ja, då är det bättre att ha en så hög kontantinsats som möjligt. Så det beror på vad man gör med kontantinsatsen vid sidan av sitt boende.

Caroline: Vad brukar det vara egentligen?

Jan: Det beror på. För unga är det ofta typ 15 %, det minsta möjliga. För äldre som har gjort bostadskarriär kan det vara 50 % eller 60 % eller vad det nu kan vara. Och det är för att de vill få ner sina... Jag brukar säga så här, återigen: det beror på vilken fas i livet man är i. Om man är i en fas där man inte behöver mer pengar, ja, då amorterar man så mycket som möjligt på huset. Vi funderar på att kanske betala av lånet på vårt hus, eftersom vi har kommit till den fas att vi inte behöver jättemycket mer pengar.

Att leka bank med bolåneräntan

Jan: Men är man i en uppbyggnadsfas, så är det så här: räntan på ett bolån är ju idag 1 %. Börsen över en tioårsperiod gör ju 7 %. Det betyder att jag kan leka bank och ta pengar från ett ställe där de kostar 1 %, sätta dem på ett ställe som ger 7 %, och sen ta mellanskillnaden till mig själv på 6 procentenheter.

Men det förutsätter ett, att jag har en lång tidshorisont, att jag inte freakar ut, att jag klarar min ekonomi, att jag har en buffert för att klara oförutsedda händelser. Och har man allt det, att man har en buffert, klarar oförutsedda händelser, har ett högt humankapital och så vidare, ja, då vill man ju ha en så hög belåning som möjligt, för det maximerar din avkastning. Så återigen, det beror på vilka mål man har, vad man gör med pengarna vid sidan av. Och det gäller oavsett om det är villa eller bostadsrätt, tänker jag.

Caroline: Bra.

Fråga tio: varför vara börsnoterad?

Jan: Tar vi World3N? Ja. Varför har ni så konstiga namn?

Caroline: Ja, det är Instagram-användarnamn.

Jan: Vad har ett företag för anledning att vara börsnoterat om de ändå inte tar in några pengar?

Den vanligaste anledningen till att företag är börsnoterade är att de vill ta in pengar för att bygga, köpa en konkurrent, köpa en samarbetspartner, eller expandera.

Caroline: Eller köpa en maskin. Hur tar de in pengar?

Jan: Genom nyemission.

Caroline: Ja, så det kommer nya aktier.

Jan: Ja, precis. Men om man då inte gör det, vad finns det för anledning att vara på börsen? En av de stora anledningarna är att ett företag kan ta in pengar på många olika sätt. Att ta in pengar genom att ge ut aktier är ett ganska dåligt sätt, för det är väldigt, väldigt dyrt. Aktieägarna som tar risk vill ju ha en avkastning på sina pengar. Varför ska jag sätta in pengarna här, om jag kan lägga dem i en indexfond och få 7 % och ta ut pengarna när jag vill? Så för företag brukar nyemission vara det sista sättet man tar in pengar på, om man har andra möjligheter.

Fördelarna med att vara börsnoterad

Jan: Och genom att vara börsnoterad får man en massa fördelar, bland annat att man får låna pengar billigare. Ett jättebra exempel är ett bolag som än så länge är onoterat, men som vi har följt ganska länge, som heter Storskogen. De tog in, jag tror tre miljarder kr i tre år, och fick en ränta på ungefär 3 %. När de blir börsnoterade kommer marknaden uppleva att risken är mycket lägre med dem, för de kommer lämna kvartalsrapporter, aktien kommer vara likvid, och då kommer de få en lägre ränta när de lånar upp nya pengar.

Så ett börsnoterat företag får ett annat varumärke, en annan riskklassning, och allt det gemensamt gör att statusen, det är mycket finare att vara på börsen än att inte vara det. Och då får man liksom perks. En av dem är att man får låna pengar billigare, både när man ger ut obligationer och när man tar banklån. Så börsnoterade bolag lånar pengar billigare än bolag som inte är börsnoterade.

Och sen ska man inte underskatta status för ägarna, likviditet i aktien, och en massa andra fördelar. Det är mycket coolare att säga att jag är en börs-vd än att bara säga att jag är vd. Vi tog bolaget till börsen. Man får stå där på börsen och slå i klockan och sånt.

Caroline: Det låter så... förlåt mig.

Jan: Vi går vidare.

Caroline: Att man får stå där på börsen och slå i klockan är säkert stort. Men för mig, som inte har det som mål, så känns...

Jan: Du får slå i en ringklocka.

Caroline: Ja, men det kan vara ett mål man har haft.

Likviditet och service till aktieägarna

Jan: Och sen är det också ett sätt att ge service till aktieägarna. Har man många aktieägare, så är det schysst mot dem, för de kan belåna aktierna, de kan handla med aktierna, det blir mycket enklare att åstadkomma handel mellan aktieägarna. Vilket ofta är något aktieägarna vill. För i ett onoterat bolag måste jag mer eller mindre hitta en köpare själv. Jag måste göra en avräkningsnota. Man har hela den här blockproblematiken: ska du eller jag skicka över aktierna först, och jag skickar över pengarna sen? Och vill man ha en intermediär, ja, då gör vi det via Carnegie, men då tar Carnegie 2 % på den affären.

Medan om bolaget är börsnoterat, går jag in på Avanza och säljer 100 aktier i bolaget, färdigt, och jag behöver inte tänka på någonting. Så det finns jättemånga anledningar för bolaget att vara börsnoterat. Sen finns det jättemånga nackdelar också, men det kan vi ta vid ett annat tillfälle. Transparens är framförallt det, att man måste visa upp väldigt mycket i bolaget.

Caroline: Bra.

Fråga elva: äger ni aktivt förvaltade fonder?

Jan: Tobbe frågar så här, Tobbe.se: äger ni några aktivt förvaltade fonder?

Ja, det gör vi. Vi äger Coeli Global Selektiv, som Andreas och Henrik förvaltar, som vi brukar intervjua en gång om året, och som vi har slagit vad med att vår indexfond kommer gå bättre än deras aktivt förvaltade fond. Det går sådär i det vadet för oss just nu.

Caroline: Hur lång tid?

Jan: Det är två år kvar. Det är en middag som står på spel. Och sen äger vi Eric Strands Silver Bullet. Vi har inte köpt hans nya fond än, det får kanske bli till årsskiftet. Sen tror jag inte att det är några... jag får bara tänka efter, aktivt förvaltade fonder. Nej, jo, ProEthos har vi också. ProEthos, och sen har vi faktiskt lite SPP Global Solutions. De här hållbarhets- och impact-fonderna har vi. Har du någon som jag inte vet om?

Caroline: Nej, jag har bara aktier.

Jan: Du har bara aktier. Du har ju tillgång till mitt Avanza. Du är ju där och kollar ibland.

Caroline: Jag är faktiskt inte det. Jag har tillgången, men jag är inte där.

Jan: Nej, inte så. Okej.

Fråga tolv: råd kring universitetsutbildning

Jan: Oliver Marslatt frågar: vad är era råd kring universitetsutbildning?

Vad är dina, vad kommer du säga till våra tjejer när de växer upp? Är det som vår kompis, ni får starta vilket företag ni vill?

Caroline: Nej.

Jan: Okej, men då börjar jag.

Caroline: Ja, börja du.

Jan: Nu är detta också bias, eftersom jag har en civilingenjörsutbildning, du har både en molekylärbiologutbildning och du har doktorerat. Så vi har gjort mycket universitetsutbildning. Jag skulle säga: jag kommer säga till våra tjejer, plugga på universitet för att det utvecklar dig som människa. Men plugga inte på universitet för att skaffa ett jobb. Plugga för att träffa nya människor, plugga för att bygga ett nätverk.

Det ångrar jag jättemycket, att jag inte byggde ett större nätverk när jag pluggade.

Jan: Jag bara pluggade, sen jobbade jag vid sidan av. Medan jag har kompisar som har byggt hela sin karriär på att de byggde ett nätverk när de pluggade. Och sen skulle jag säga: bygg ett nätverk, plugga på universitet, jobba gärna lite vid sidan av. Och läs det som intresserar dig, men försök ändå ha någon slags röd tråd i det. Det är inte säkert att man vet vad den röda tråden är.

Caroline: Nej.

Jan: Jag kan väl ångra att jag inte läste mer, jag hatar det här ordet, humaniora.

Caroline: Som vadå till exempel?

Jan: Som filosofi. Många vd:ar i USA läser ju filosofi och historia.

Caroline: Då är det okej för Jan också. Vill du det?

Jan: Ja, jag tror att det hade varit kul. Jag tycker det är kul.

Caroline: Du kan ju göra det nu.

Jan: Ja, men jag har inte tid och lust.

Universitetet är inte det enda som finns

Caroline: Jag tror också man ska läsa det man verkligen dras till. Och det är inte säkert att det är på universitetet. Det kanske är någon helt annanstans.

Jan: Kommersiell utbildning, yrkeshögskola eller folkhögskola.

Caroline: Ja. Man ska inte tro att universitetet är det enda som finns. Jag började inte plugga biologi förrän jag var 25 eller 26. Och då hade jag behövt tänka och jobba ett tag innan dess, och ha lite koll på hur mina drömmar kunde aligna med verkligheten.

Jan: Vi har faktiskt en spännande tråd på forumet som heter "Hade du rekommenderat din utbildning med det du vet idag?" Och det kan jag säga är väldigt blandat. Det är väldigt många som också säger så här, att vi aldrig har visat vårt examensbevis, visat betyg eller någonting. Om man tittar utifrån ett jobbperspektiv, så tror jag att till exempel engagemang, driv och intresse är mycket, mycket viktigare.

Jag älskar ju, i Sverige är vi fortfarande så himla konservativa. Men i USA är det ganska många företag, jag gillar ju till exempel SpaceX och Elon Musk, som har så här: vi söker dig som har den här universitetsutbildningen, eller dig som har jobbat med robotar på fritiden för att du tycker att robotar är det coolaste som finns. Och så får man skicka in en video där man gör något med sin robot. Man har skaffat sig en kunskap på eget bevåg, på ett annat sätt än genom universitet. Och det tycker jag är det coola sättet.

Det bästa man kan göra: fråga någon som gjort det

Jan: Och sen tänker jag att, ja, vi ska inte gå in på det, men bland det bästa man kan göra är: om du tycker att något verkar roligt, gå till den personen och fråga: hur gjorde du för att komma hit? Och vilka är dina tre bästa tips?

Caroline: Det jag kan tycka är rätt bra med universitetsutbildning, för min del i alla fall, också när jag doktorerade, var att jag var tvungen att göra saker. Hitta resurser inom mig själv som jag inte visste att jag hade. Jag skulle härifrån dit, det var ett mål, att klara tentan eller att disputera. Och det var så jävla svårt ibland.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Och liksom försöka att inte klara av allting själv, utan ta hjälp. Innan dess trodde jag väl att allting behövde göras själv. Så det var väldigt mycket att hitta resurser inom mig själv för att jag hade ett mål. Andra var intresserade av att jag också skulle nå det målet, som att universitetet var intresserat av att jag skulle disputera till slut. Så på det viset var det bra att vara på universitetet.

Jan: För det känner jag också, att min största behållning från universitetet är att jag inte är rädd för att ta in mycket information på kort tid. Att man har lärt sig plugga, man har lärt sig lära sig saker.

Caroline: Ja, man har lärt sig lära sig saker. Det är det man framförallt lär sig på universitet.

Fråga tretton: vägen ut från gymnasiet

Jan: Bra, ska vi ta nästa fråga här, från Tobbe.se? Hur såg er väg ut från gymnasieåldern? Efter gymnasiet?

Jag var ju så uptight och hade pinnen där bak och var så inrutad. Jag gick direkt från gymnasiet, där jag läste natur, till att läsa civilingenjör, teknisk fysik, till att starta företag, till att få en mentor och driva företag. Så jag gick liksom direkt. Jag var klar när jag var 24 och sen startade jag företag. Det var inte många sidospår, förutom att jag kraschade där i trean på universitetet, där jag var så här: okej, ska jag nu jobba på Ericsson?

Caroline: Varför var det känslomässigt och tungt, liksom?

Jan: Ska jag nu jobba resten av livet på Ericsson och göra det resten av mitt liv? Och det var så här skittråkigt. Men det var ju då jag startade företag, och fick hjälp med coaching och terapi. Så det var väl mitt sidospår. Och sen har jag väl alltid fått jobba med det emotionella vid sidan av det mer rationella och karriärmässiga.

Caroline: Ja, från gymnasieåldern var det ju att jag ville bli läkare för att kunna forska. Men jag kom inte riktigt in på läkarutbildningar och sånt. Jag var nog också ganska emotionellt labil. Vad heter det? Då är man inte stabil. Jag behövde också gå massor i terapi och jobba med massa bagage, för att förstå mig själv.

Carolines väg: teologi, posten och molekylärbiologi

Jan: Men du läste väl teologi också?

Caroline: Jag läste teologi också. Och det var roligt, för jag gick ju naturvetenskaplig linje, som det hette på Polhem. Och jag var duktig på allt utom fysik och matte, typ. Som biologi, psykologi, litteraturvetenskap. Kemi var också rätt okej. Och religion var lätt. Sen tyckte jag att teologi verkade kul, så då läste jag det i ett och ett halvt år. Tills jag insåg att... då skulle jag skriva C-uppsats, och då valde jag ämnet hur gudsupplevelsen ser ut kemiskt i hjärnan. Så bara tänkte jag: vad fan håller jag på med? Det är ju biologi ändå.

Jan: Ja, så då blev det det efter gymnasiet. Och så jobbade du på posten.

Caroline: Ja, jag jobbade på posten också, i Annetorp här i Malmö. Det var jättejobbigt.

Jan: Ja, och sen efter din molekylärbiologutbildning?

Caroline: Ja, då började jag jobba i labb, och sen började jag doktorera.

Jan: Och sen gjorde du din forskningskommunikationsgrej.

Caroline: Forskningskommunikationsgrej. Men nu när jag tittar tillbaka så tänker jag att jag nog skulle gått och pratat med någon när jag gick på gymnasiet. Bara någon som lyssnade. För jag ville ju byta till estetisk från natur. Jag tänkte: jag är fan ta mig dum i huvudet. Hur kan jag vilja byta från någonting som är... det har jag inte än.

Att lyssna på sig själv är det svåra

Caroline: Det var inte fel att doktorera och ta den vägen. Det var det inte, men det var en jävla omväg.

Jan: Ja, men det handlar ju om det här. Det som är så svårt, att lyssna på sig själv, och inte göra det som omgivningen förväntar sig. Det är ju det som är så svårt.

Det är jättemycket rädsla involverat i att tro att framtiden är körd för att man väljer något annat som är känslomässigt rätt.

Jan: Som jag har fått också. "En sån som jag borde." Så var det för mig. En sån som jag borde läsa natur. En sån som jag borde läsa civilingenjör. En sån som jag, om jag ändå väljer civilingenjör, då kan jag lika gärna välja teknisk fysik.

Caroline: Jag tycker absolut man ska prata med någon som lyssnar på en och som inte har ett intresse i vilken väg man tar.

Jan: Ja, precis. Att lyssna mer.

Caroline: Jag tror också så här: våga lyssna mer på sig själv.

Fråga fjorton: Roburs fonder

Jan: Jag tänker, ska vi ta frågan här: may the force be with you. Finns det någon av Roburs fonder som ni rekommenderar att man har?

Generellt brukar jag inte rekommendera Roburs fonder, för det finns bättre alternativ. Men framförallt hade Robur, nu vet jag inte om de heter så fortfarande, en serie som hette Robur Access, som hade indexfonder. Robur Access Asien, Robur Access Global. De fonderna som Robur har som kostar 0,2 %, de är bra faktiskt. Så om man behöver vara begränsad till Swedbanks utbud, så finns där de som heter Access, indexfonderna eller de indexnära fonderna, helt okej.

Caroline: Bra, ska vi ta nästa?

Fråga femton: hur fann ni er drivkraft?

Caroline: Jag har en fråga här. Mika Östlund: hur fann ni er drivkraft? Konkreta tips?

Jag tycker ändå att jag fann det på universitetet. När jag doktorerade hittade jag något som jag aldrig hade sett förut.

Jan: Okej. Jag skulle säga så här, egentligen är ju Mika nog mer intresserad av hur han hittar sin drivkraft, än hur vi hittade vår.

Caroline: Absolut, men vi måste ju ändå dissekera det på något vis, för att förstå hur man kan hitta sin drivkraft.

Jan: Jag skulle säga så här: ett, ta hjälp av en coach, en duktig coach. Och sen finns det bara två former av drivkrafter, påstår jag. Det ena är drivkraften, det som man lite slarvigt kan kalla för hotivation. Hotet om någonting motiverar mig. Jag är trött på att ha det som jag har det, eller jag är trött på att vara i den här relationen.

Caroline: Du är rädd för att inte lyckas med det.

Jan: Nej.

Caroline: Jo, det måste det ju vara.

Jan: Nej, Caroline. Rädsla är ju tvärtom en anti-drivkraft. Drivkraften kommer ifrån att jag blir förbannad, att jag skapar den här ilska-energin. Är du med? Jag är trött på att ha det så här. Det är det här de gör i Lyxfällan. Hur känns det när du röker upp barnens pengar? Röker du framför barnen? Du vet, den där.

Hotivation kontra motivation

Jan: Det andra, motsatsen till den drivkraften, är då motivationen. Som är önskan om någonting. Att jag önskar att jag får vara kreativ. Jag önskar att jag får starta det här företaget. Önskan om att få ha tid med mina barn.

Caroline: Eller önskan om att snart... nej, det är också... så att jag kommer dö.

Jan: Det är också hotivation.

Caroline: Men det där är något, önskan om någonting framgent. Men det här med att vara rädd för någonting, du sa att det inte ingick i hotivation.

Jan: Okej, utveckla det då.

Caroline: Jag var ju rädd att jag aldrig skulle doktorera klart. Så jag blev motiverad av att jobba som...

Jan: Nej, jag tror inte det.

Caroline: Vad tror du då? Det kan vara att jag minns fel. Jag var ju också arg.

Jan: Ja, det var jag också. Men det är svårt att dissekera utan att gå in på ett coach-samtal. Men spontant, ja, det är klart, det finns säkert någon variant där rädsla kan vara en drivkraft. Men ofta upplever jag att det är någonting annat. För då hade jag också kunnat säga att min rädsla för att inte ha någon trygghet, att livet kommer gå åt helvete, att det blir en drivkraft, absolut. Men jag tänker att det... nej, låt oss säga att rädslan absolut kan vara en drivkraft. Men jag upplever ändå att den hamnar på motivationssidan. För problemet kan vara att när rädslan försvinner, så försvinner drivkraften.

Hotivation är en bra startpunkt, inte uthållig

Jan: Och det är inte att det ena är bra eller dåligt. Jag brukar ofta tänka att hotivation, eller rädsla om vi ska kalla det det, är en bra startpunkt. En "komma igång"-energi. Men den kommer inte vara uthållig över lång tid. För så fort hotet försvinner, så försvinner drivkraften. Då behöver man någonstans växla över till den där motiverande drivkraften. Men det är ju en jättestor fråga.

Caroline: Ja.

Jan: Så för mig, hur vi fann den... jag har ju lagt hundratusentals kronor på personlig utveckling, coaching och terapi.

Caroline: Och varför har du gjort det?

Jan: För att jag har varit handikappad i det området.

Caroline: Att hitta din motivation?

Jan: Ja, att lyssna på mig själv. För jag har i alla fall första delen av mitt liv gjort vad som förväntats av mig, och vad andra har tyckt. Och varit rädd för en massa saker. Från att, ja, min pappa dog, och då lärde jag mig att livet kan ryckas undan när som helst. Och då behöver man trygghet, annars går livet åt helvete. Då får man lägga kuddar. Och sen har det gått över till: ja, men fan vad roligt att få ha de här tre, fyra olika projekten i mitt liv. Fan vad roligt att få hänga med de här människorna på jobbet och på fritiden. Eller att få vara kreativ.

Konkreta tips: testa flera coacher

Jan: Så det konkreta tipset till Mika här är att testa några olika coacher. Och vill du ha tips, så kom till forumet, så kan vi säkert tipsa om några. För det ska ett, vara en kompetent coach. Men det måste också vara så att kemin stämmer. Och det är värt att testa. Jag har ju avverkat ett tjugotal coacher innan jag hittade några som passade mig. Väldigt, väldigt bra. Som till exempel Moa och Niklas och några till.

Caroline: Men Jan, upplever du att du ibland har en sån extra växel i ditt driv? Som du bara sa, åh, javisst ja. Var kom det ifrån?

Jan: Ja, jag upplever, återigen, utan att gå in på bra eller dåligt, men jag gillar ju att vara relativt självreflekterande. Och jag märker så här: när det krisar, så blir det för mig som att världen saktar ner. Jag upplever att när många blir stressade, så blir jag lugn. Jag blir väldigt rationell, väldigt sekvensorienterad. Nu börjar vi göra de här sakerna i den här ordningen. Det är inte lönt att bli upprörd på någon, utan nu måste vi lösa uppgiften. Så ja, jag upplever att jag har en orättvis fördel där.

Baksidan av den orättvisa fördelen

Caroline: Baksidan med den här orättvisa fördelen, den kommer ju som när du tankade fel. Du tankade diesel i, eller du tankade...

Jan: Nej, jag tankade bensin i en dieselbil.

Caroline: Ja, och dessutom körde från macken.

Jan: 500 meter. Landade. Och du var jätteledsen, och jag var så här, jag började ringa runt i verkstäder, tog reda på vad som behövde göras, och lät dig sitta och gråta i soffan utan att vara där och trösta dig eller vara närvarande.

Caroline: Ja, det stämmer.

Jan: För då saktade världen ner för mig. Nu var jag väldigt konkret, väldigt rationell, nu löser vi det här. Och sen, när allt är löst, då kan jag trösta dig. Vilket jag fattar så här i efterhand. Tack, Carl-Johan. För problemet var viktigare än mig.

Caroline: Ja, du har det på film. Men grejen är den att jag har också en sån växel, men den kommer också när det är kris. Och då är jag hänsynslös. Och det är inget jag är så stolt över. Men det finns en hänsynslöshet.

Jan: Jag upplever att den är längre bort.

Caroline: Den är längre bort, ja, för jag försätter mig inte i den situationen, helst inte att någonting är i kris. Men det är en väldigt speciell känsla av att inte tycka att vissa saker spelar någon roll, utan nu är det bara detta som ska lösas.

Jan: Men jag upplever att jag oftare är i min problemlösning.

Caroline: Ja, fast du är inte hänsynslös.

Jan: Nej, det är jag inte. Så jag skulle säga så här: jag har haft turen att få vissa egenskaper som passar väldigt väl för att driva företag, till exempel. Och sen har jag tränat mycket i 20 år på det. Men jag tänker, ska vi gå vidare här? Mika, du får höra av dig om vi inte svarar på din fråga. Jag tyckte ändå att vi gjorde det. Du ville ha tips, och en coach.

Fråga sexton: sälja fonder med vinst för kapitalförsäkring?

Jan: Wistrand frågar: jag har befintliga fonder med stor vinst. Är det värt att sälja och satsa på kapitalförsäkring? Det gäller ett aktiebolag.

Caroline: Ja, det gäller ett aktiebolag. Vad är frågan här? Jag fattar inte.

Jan: Jo, men han har befintliga fonder, de har gjort vinst.

Caroline: Det kan vara en hon.

Jan: Ja. Hen har en... Jag vet vem det är. Men eftersom det är ett aktiebolag, prata med din redovisningskonsult. Det handlar ofta om valet mellan att ta en skattesmäll och sen flytta till en mer skatteeffektiv lösning. Om man abstraherar problemet: jag har någonting som har gått med vinst, men jag har ett dåligt skatteskal. Ska jag sälja, betala skatt idag och få en bättre skatteeffektiv lösning framgent?

Caroline: Som en kapitalförsäkring då?

Jan: Som en kapitalförsäkring, så är oftast svaret ja. Men man behöver alltid kolla upp det, just skatt är så komplicerat, särskilt om det rör sig om större belopp, så att det inte finns någon undantagsregel eller någonting att ta hänsyn till. Så det går inte att svara på.

Caroline: Hur kollar man upp sånt?

Jan: Man pratar med en redovisningskonsult eller en skatteexpert, eller ringer till Skatteverket. Men det generella svaret: ja, det är värt att bita i det sura äpplet idag för att få det bättre framgent. Om man har en lång tidshorisont, och så vidare.

Fråga sjutton: ökad risk med hållbart val på Lysa?

Jan: Bra. Jag tänker att vi tar en, två, tre frågor till. Anna A. Bolin frågar om Lysa, angående riskökning i och med hållbart val, med tanke på riskfördelning.

Jag fattar inte frågan när den ställs på det här viset. Ursäkta mig, Anna. Har du Lysa? Kan du säga frågan?

Caroline: Okej, så jag översätter frågan så här. Jag har Lysa. Min fråga gäller riskökningen i och med att om man gör ett hållbart val, med tanke på att det är färre bolag i det hållbara alternativet.

Jan: Det är vad hon säger. Men du vet, du får vara Instagram-fähig, Caroline.

Caroline: Fähig. Jag är inte på Instagram så mycket.

Jan: Tillräckligt.

Caroline: Ja.

Jan: Så det är så här att väljer man Lysa Bred, så får man typ 6 000 bolag. Väljer man Lysa Hållbar, så får man typ 900 bolag, eller 600 bolag.

Caroline: Vad var frågan nu? Om man ska ha...

Jan: Ja, men låt mig få prata färdigt.

Caroline: Du blir så frustrerad här.

Jan: Så när man väljer Lysa Bred får man 6 000 bolag. Om man väljer Lysa Hållbar får man 600.

Caroline: Okej, så du får tio gånger fler bolag i det breda alternativet än i det hållbara.

Avvikelse från index ger en risk du inte får betalt för

Jan: Och då säger jag så här: eftersom vi har avvikit från att äga alla bolag, så tar vi en högre risk. Det är det vi alltid säger. Avvika från index ger en högre risk som du inte får betalt för. Så stämmer det i det här fallet.

Caroline: Ja, så är det. Du tar en högre risk genom att ha färre bolag, och du kommer sannolikt enligt forskningen inte få betalt för den. Men det är fortfarande 600 bolag.

Jan: Och man brukar säga att gränsen går väl vid 30 bolag, för att försöka få bort marknadsrisken. Så jag tycker fortfarande att det är ett bra alternativ att ha det hållbara alternativet på Lysa, även om det är färre bolag. Jag kommer alltid önska att det vore fler bolag, men jag tror att över tid kommer antalet bolag öka. För här har Lysa gjort valet, det är jättesvårt att välja ut de hållbara bolagen, så de tar hellre bort fler bolag än färre, för att inte riskera att ha ohållbara bolag i den hållbara portföljen.

Caroline: Okej, vad bra. Alltså, man kan skriva rätt mycket på Instagram. Det är Twitter som är... eller har de fortfarande en sån limit?

Jan: Ja, de har 280 tecken på Twitter.

Fråga arton: räntefonder eller sparkonto?

Caroline: Anna har en fråga till. Ska jag läsa den? Jag önskar återigen en diskussion om räntefonder nu när räntan är så låg. Är det bättre att ha pengarna på ett sparkonto än i räntefonder?

Jan: Jag tycker detta är en jättekul fråga, för det beror på vad syftet med räntefonderna är. Om syftet är till exempel att bara ha det som ett komplement till aktier, utifrån perspektivet "jag vill ha låg risk, jag vill ha mina pengar i buffert", och man har ett relativt lågt belopp, alltså under några miljoner, så är sparkonto ett alternativ. Men vi har till exempel hjälpt kompisar som ska ha tio miljoner kr på ett sparkonto. Då räcker ju inte insättningsgarantin. Då ska man plötsligt ha tio sparkonton, och då blir det inte ett alternativ.

Den andra situationen, som kanske är mer relevant, är: okej, jag vill ha någonting som kommer rädda min portfölj i tider av nedgång. Och då är till exempel långa räntefonder, det är det vi har kommit fram till i forumet, att långa räntefonder tenderar vara det bästa skyddet mot en börsnedgång. Så i en sådan situation tycker jag fortfarande att räntefonder är motiverat.

Följ forskningen och byt inte strategi efter marknaden

Jan: Och för att balansera risken, till exempel som vi har en ganska stor portfölj på Lysa, som vi inte kör 100 % aktier för, då tycker jag ändå att den ränteportföljen som Lysa har är bra. Man kan inte bara säga: nej, men jag plockar bort ett helt tillgångsslag, för jag har en åsikt om hur det är värderat. Det är jättestor skillnad på att låna ut pengar till svenska staten och att låna ut pengar till ett nystartat bolag.

Så jag tycker så här: om man ska följa forskningen, så säger forskningen att man ska placera sina pengar i alla tillgångar i hela världen, och då ska man ha räntefonder, för räntemarknaden är ungefär lika stor som aktiemarknaden, och de är större. Så det går inte att säga något rätt svar, utan det beror på hur mycket pengar man har, vad målet är, och så vidare.

Och sen tycker jag inte heller att man ska byta strategi beroende på hur marknaden är prissatt, för då börjar man tajma marknaden. Och om aktiemarknaden är svår att tajma, så är räntemarknaden ännu svårare. Så jag brukar försöka välja en strategi som jag kan ha i tio eller tjugo år. Och på ett tjugoårsperspektiv hade jag absolut inte plockat bort räntefonder. Jag vet inte om det här makes sense.

Caroline: Jo.

Avrundning och tack för frågorna

Jan: Bra. Vet du vad, jag tänker att vi håller här. Vi har massor av frågor kvar, så vi får... vi kan köra kanske ett avsnitt till så småningom.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Så ett fantastiskt stort tack för alla frågor. Känner du att du har någon fråga som är så här, denna är jätteviktig, denna vill jag få besvarad? Ställ den gärna i forumet, rikatillsammans.se/forum. Eller bara gå in på rikatillsammans, tryck på forum och ställ den där, för där brukar både jag och många andra svara. Och sen kommer vi beta av de här frågorna som har kommit in, efterhand. Så med det tänkte jag bara säga ett stort tack för att du hänger med oss, och så tänker jag att vi ses där ute.