Tricket är att inte förlora snarare än vinna investeringsspelet
Charles Ellis berömda artikel "The Loser's Game" från 1975 (Ellis, 1975)
Jättekänd artikel från 1975 som förutspådde indexfondernas framgång. Ellis bevisar att aktiv förvaltning blivit ett spel där man vinner genom att inte förlora. Den främsta anledningen är kostnader och konkurrens som gör det omöjligt att konsekvent slå marknaden.
Innehållsförteckning
- Sammanfattning, guldkorn och citat (8 st)
- Därför är denna studie viktig
- Tennisanalogin som förändrade allt
- Den matematiska verkligheten
- Institutionernas dominans förändrade spelet
- Bevisen från verkligheten
- Kostnadernas förödande effekt
- Strategier för det förlorande spelet
- Profetisk slutsats från 1975
- Sammanfattning av artikeln
- Vanliga frågor
- Communityns tankar, tips och inspel
- Relaterade sidor och annat kul
- Senaste nytt på RikaTillsammans
Denna sida uppdaterades 5 månader sedan (2025-08-01) av Jan Bolmeson.
Sammanfattning och guldkorn
Det viktigaste att veta. Swipa för att se fler.
Sammanfattning av artikeln
Charles Ellis revolutionerande artikel ”The Loser’s Game” från 1975 introducerade konceptet om att investeringsförvaltning förvandlats från ett vinnande till ett förlorande spel. Hans analys visar att när institutionella investerare kom att dominera marknaden – från 30% till 70% av all handel på bara tio år – förändrades spelreglerna fundamentalt.
Ellis använder tennisanalogin för att förklara skillnaden: professionell tennis är ett vinnande spel där den bästa spelaren vinner genom briljanta slag, medan amatörtennis är ett förlorande spel där vinnaren är den som gör färre misstag. Investeringsförvaltning hade blivit som amatörtennis – ett förlorande spel.
Den matematiska verkligheten är brutal: med 30% omsättning och 3% transaktionskostnader måste en aktiv förvaltare slå marknaden med 22% bara för att matcha index efter kostnader. För att leverera 20% bättre avkastning än marknaden krävs hela 42% överavkastning före kostnader – en omöjlig uppgift när alla förvaltare konkurrerar om samma fördelar.
Data från Becker Securities bekräftar teorin: 85% av professionellt förvaltade fonder underpresterarindex under tioårsperioden fram till 1974. Medianfonden gav bara 0,0% årlig avkastning jämfört med S&P 500:s 1,2%. Ellis slutsats blev profetisk: istället för att försöka vinna det förlorande spelet borde investerare ’gå med i marknaden’ genom indexfonder.
