Hur mycket pengar kan jag varje år ta ut från portföljen?

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Hur mycket kan jag ta ut från mitt sparande?
2. Ett tack till lyssnarna och dagens upplägg
3. Powerpointen, 25 studier och målet med avsnittet
4. Varför vetenskap är svårtillgänglig
5. Att spara målorienterat
6. Förmögenhetskurvan och livets fyra faser
7. Ackumulationsfasen och målkapitalet
8. Räkneexempel på målkapital
9. Tolkningen bakifrån och 25-gånger-regeln
10. Konsolideringsfasen
11. Konsolideringsfasens mål och avvecklingsfasen
12. Avvecklingsfasen kan vara halva livet
13. Vad en ansvarig uttagsstrategi balanserar
14. Success rate och optimal uttagsnivå
15. Faktorer jag kan och inte kan påverka
16. Inkomster, utgifter och Vanguards fyra rattar
17. En sidofråga om 10-procentssparande
18. Den sista ratten: önskad trygghet
19. Behöver du en rådgivare? Fyra kombinationer
20. När man har eller saknar rådgivare
21. 4-procentsregeln och Trinity-studien
22. Räkneexempel på 4-procentsregeln
23. Problemen med 4-procentsregeln
24. 4-procentsregeln som smart poddkunskap
25. Tumreglerna "känn dig fri" och "ej mer"
26. Procent av portföljen
27. Den dynamiska hybridmodellen
28. Räkneexempel på hybridmodellen
29. Hybridmodellen, år för år
30. Hybridmodellen på skalorna
31. Resultat i förhållande till behov
32. Kännetecken för de tre strategierna
33. Monte Carlo-simuleringar och success rate
34. Percentiler och spridning
35. Slutbelopp som faktor av startbeloppet
36. Genomsnitt och medianer per strategi
37. Uttagsmultiplikatorn
38. Att variera golv och tak
39. Flexibilitet i golvet är nyckeln
40. Att designa sitt liv
41. Uttagsnivåer per tidshorisont och portföljtyp
42. Poängen: 1 procent mer per år
43. Hur statistiken kan lura dig
44. Eisenhower och värdet av att planera
45. Vanliga frågor: utdelningsaktier och fonder
46. U-shaped glide path och för hög risk
47. Avrundning och kommande avsnitt

Hur mycket kan jag ta ut från mitt sparande?

Jan: Det är därför jag tycker att det här är så spännande att titta på. Inte bara hur jag kan bygga upp min förmögenhet, utan även hur jag kan få den att räcka till precis det jag vill att den ska räcka till. Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Idag är det dags för avsnitt 49, och idag ska vi prata om en av de vanligaste och en av de absolut svåraste frågorna man kan ställa till en finansiell rådgivare. Eller egentligen till sig själv. Det handlar helt enkelt om hur mycket pengar jag kan ta ut från mitt sparande eller från min portfölj. Under alla de här tio åren är det ganska roligt hur bloggen följer ens egen utveckling. Vi har haft mycket fokus på hur man kan bygga upp en förmögenhet, hur man kan bygga upp ett sparande och så vidare. Men med tanke på förra veckans frågor om hur jag ska förvalta ett stort kapital, eller det vi hade för två veckor sedan om de fyra hinkarna, så har jag börjat skifta lite här nu. Hur kan man börja ta ut pengar på ett ansvarsfullt sätt?

Caroline: Varje år då?

Jan: Ja, precis. Alltså hur kan jag ta ut pengar från mitt sparande på ett sådant sätt att det räcker så länge jag vill att de ska räcka. Normalt sett är ju detta en pensionsfråga. De flesta studier här har gjorts på pension. Så om jag går i pension när jag är 65, hur kan jag få min pension att räcka fram tills jag är 100, eller fram tills jag är 90 eller liknande.

Caroline: Det är skönt att vi åtminstone sätter ribban där. Så länge vill vi leva.

Jan: Ja, precis. Vad var det man sa nu, att vart tredje barn som föds idag kommer att leva bortom sin 100-årsdag? Och vissa säger till och med att den människa som kommer att leva till 200 år är född idag.

Caroline: Alltså det är säkert sant.

Jan: Det är ju ganska kul. Det är häftigt.

Ett tack till lyssnarna och dagens upplägg

Caroline: Då måste pengarna räcka.

Jan: Ja, eller hur. Men innan vi sätter igång vill jag faktiskt uppskatta våra läsare, lyssnare och tittare. Det känns som det var en evighet sedan, men förra fredagen åkte jag på svensexa i Prag med min bror och hans kompisar. Något jag var supernervös för i flera månader innan. Men jag gjorde nog en dum grej. Jag publicerade den där reklamartikeln.

Caroline: Primkortet.

Jan: Ja, om Primkortet. Grejen är att normalt sett publicerar vi aldrig en reklam as is, alltså rakt från en reklambyrå. Aldrig. Men det gjorde vi den här gången. Jag har nog aldrig sett så många kommentarer på så kort tid. Jag sitter där på svensexan i Prag och plötsligt börjar jag se kommentarerna bara trilla in. "Jan, du vet, här försvann min trovärdighet för dig."

Caroline: Nej, din trovärdighet försvann.

Jan: Ja, precis, min trovärdighet, förlåt, jag försvann. Och jag blev så himla rörd att det är så många av er som tittar och lyssnar som är så måna om vår trovärdighet. Att ni gav feedback. Det uppskattar vi. Att det inte var bra, och samtidigt, när vi skrev den här artikeln, hur kan vi göra istället? Vi har ju ändå ganska mycket kostnader med bloggen, framför allt research inför dagens avsnitt. Det har tagit mig en och en halv dag, jag tror jag har lagt 15 timmar research till den här videon. Så ni kommer få de här godbitarna. Jag vill verkligen uppskatta och tacka er läsare, tittare och lyssnare för allt engagemang. Så tack, verkligen. Med det sagt, då hoppar vi in i dagens avsnitt. Detta kommer nog bli ett ganska långt avsnitt. Långt, vad tänker du? Tidsmässigt? Ja, lugnt över en timme kommer det bli.

Caroline: Så ta nu en riktig powerwalk.

Jan: Ja, en powerwalk eller en lång biltur. Man kan ju också dela upp det här avsnittet i två.

Caroline: Om man lyssnar på det, tänker vi.

Jan: Ja, precis. Och det kommer också vara ganska avancerat i vissa delar. Vi rör oss på hela skalan, från enkla tumregler som alla fattar och kan komma ihåg, typ "dela din ålder med 20" eller "dela din ålder med 10". Men vi kommer också visa percentildiagram.

Caroline: Och de som lyssnar kommer inte se de diagrammen. Så vi kommer försöka göra det begripligt i vilket fall.

Powerpointen, 25 studier och målet med avsnittet

Jan: Jag rekommenderar verkligen, detta är en artikel, att bläddra igenom artikeln på bloggen, alltså på rikatillsammans.se, avsnitt 49. Där finns vissa grejer man behöver kunna titta på för att kanske stå på en annan nivå. Jag kan också säga att den här powerpointen, som jag kör i videon och lägger ut på bloggen, är 90 slides lång. Det är lite Forrest Gump över det. Vad tänker du på? Jo, det finns en scen i Forrest Gump där han har en lång utläggning och sen bara slutar med "and that's all I have to say about that", punkt. Och jag gillar det när man kan prata färdigt om någonting. Tanken är att idag ska vi prata om de här uttagsstrategierna: hur tar jag ut mina pengar så att de räcker? Jag tror jag läste 25 vetenskapliga artiklar inför det här avsnittet. När man lyssnat igenom, tittat igenom och läst artikeln ska man kunna känna att man vet till 95 procent allt man behöver veta.

Caroline: Allt annat är bara detaljer. Ja, vad schysst.

Jan: Ja, så det var lite ångest att spela in det här, men jag hoppas att det kommer bli bra. Målet med det här avsnittet är att titta på de olika ekonomiska faserna man går igenom i livet, för det finns ganska tydliga sådana. Det handlar om att titta på olika uttagsstrategier som bevarar värdet i sparandet eller i portföljen. Jag kommer att kalla det för portföljen. Vi går igenom några av de klassiska uttagsstrategierna, till exempel 4-procentsregeln, som är den mest klassiska. Jag tror den kommer redan 94. Vi går igenom två tumregler som heter "känn dig fri" och "ej mer". Vi tittar på en sådan klassisk som stiftelser använder, till exempel Nobelstiftelsen.

Caroline: Att de tar ut en procent av portföljen varje år.

Jan: Exakt, och det har vissa fördelar. Portföljen kommer aldrig ta slut. Det finns fördelar och nackdelar. Sen gör vi en rätt avancerad fördjupning i Vanguard, som är ett av mina favoritfondbolag. Det är ett amerikanskt bolag som var först med indexfonder. De har rätt mycket forskning, och de har tagit fram en Vanguard Dynamic Spending Strategy. Det är egentligen bara en hybridmodell. Vad den gör är att den kombinerar de andra tre till en strategi. Men den är faktiskt jättekul.

Caroline: Kan det bli bra?

Jan: Det blir jättebra. Det visar sig att man kan ta ut mer pengar än med 4-procentsregeln om man följer vissa regler. Första gången jag läste det tänkte jag: jag kommer aldrig fatta det här. Det var formler och sånt. Men sen, när jag räknade igenom det, andades ut och tog det steg för steg, visade det sig att den här hybridmodellen är väldigt, väldigt bra. Och den är inte så avancerad. Jag har gjort räkneexempel som inte ens fanns i den vetenskapliga artikeln. Men det kanske du kan svara på: varför har man inte ett räkneexempel för oss dödliga i en vetenskaplig artikel?

Varför vetenskap är svårtillgänglig

Caroline: Ja, för att det är för de odödliga. Nej, det är väl för att man antar att andra forskare som läser artikeln är på samma nivå som en själv. Så man behöver inte visa exempel på hur man har tänkt, utan man tillhandahåller bara formler. Och sen är det tyvärr så, nu har jag ju rätt mycket åsikter kring hur vi kommunicerar vetenskap, för jag har jobbat mycket på universitetet.

Jan: Ja, du har ju doktorerat själv, för dem som inte vet.

Caroline: Tyvärr är det så att vissa grupper stängs ute, för man kanske inte riktigt förstår vad det är man läser. Om man hittat en artikel som verkar bra och som angränsar till ens fält, då kan det vara väldigt svårtillgängligt. Så din fråga är relevant.

Jan: Nej men alltså, seriöst, tre gånger tänkte jag: nej, nu skiter jag i det här, för jag fattar inte.

Caroline: Och du är inte den som ger upp i första taget.

Jan: Nej, och det var verkligen så att jag inte fattade hur de hade räknat. Men i alla fall, vi ska prata om Vanguards hybridmodell. Sen tar vi några vanliga misstag, som jag brukar ta upp ibland när man pratar om det här. Är det inte bättre med utdelningsaktier snarare än fonder?

Caroline: Jag tänkte bara en fråga här. Vem vänder sig det här avsnittet till? Är det till alla som är intresserade? Om man inte ens har börjat spara, kan man ändå få ut något av det här? Kan man känna: ja, men okej, nu fattar jag bättre vad jag ska göra med mitt sparande?

Jan: Det är skitbra att du säger det, för jag glömmer alltid bort sånt här. När man gör forskningen så är den till för dem som planerar för sin pension. Det är det den är uppbyggd för, det är det primära syftet. Men grejen är att alla som är intresserade av att leva på sitt kapital någon gång, eller ta ut sitt kapital, är det här för. Det kommer vi prata om alldeles strax, i de olika faserna. När man är i ackumulationsfasen och bygger upp sitt kapital är det inte så intressant. Men om man kommer till den fasen att man vill börja ta ut sitt kapital, då behöver man inte nödvändigtvis vara pensionär. Man kan vara så här: jag vill gå i pension när jag är 50, kommer pengarna räcka? Hur mycket pengar kommer jag behöva? Det tittar vi också på i det här avsnittet.

Att spara målorienterat

Jan: Vad är målet för den som sparar? För det kan vara så här, att när man inte vet, precis som med risknivå som vi pratat om i tidigare avsnitt, då blir svaret på frågan "vilken risk?" ofta "så mycket risk som möjligt" eller "så mycket avkastning som möjligt". Och frågan "hur mycket ska jag spara?" blir "så mycket som möjligt". I det här fallet, när man tittar som vi kommer resonera här, då pratar vi mycket mer målorienterat. Du behöver spara fram till 4,5 miljoner kr. Eller du behöver spara upp till 10 miljoner kr. Då vet man också målet. Så till alla som är intresserade av att någon gång byta, alltså sluta tjäna pengarna på sitt jobb och börja leva på avkastningen, blir det intressant att konsumera sin portfölj. Att börja avveckla den och leva på avkastningen. Den primära målgruppen är inte en 25-åring som precis börjat spara, men hen kommer också få ut värde, för det är viktigt för mig. Vi får testa om en timme, så får vi se om vi har nått det målet.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Och som vanligt får ni gärna kommentera. I grunden handlar det här ju om det med att spara och slösa. Det där med lyckoslanten. Jag älskar den här metaforen. Jag har säkert dragit den i andra avsnitt. Men ända sedan jag var liten fattar man ju det där med Spara och Slösa, att Spara är den man ska bli som. Det är ju det som är det kloka.

Caroline: Jag undrar om barn får lyckoslanten i skolan idag. Jag tror inte det. Det var ju en tidning som vi fick när vi var små i skolan.

Jan: Jag tror att det finns en ny variant. Arturo Arques på Swedbank, vet jag. Han har till och med fått en sådan teckning där han själv är med, Swedbanks privatekonom. Han har fått en teckning där han är med i Spara och Slösa. Så jag tror faktiskt att den görs.

Caroline: Men bra att dagens barn också lär sig om Spara och Slösa.

Jan: Nej men precis. Och då fattar jag: man ska göra som Spara gör. Men jag tyckte alltid att Slösa hade mycket roligare. Och jag hade alltid den här konflikten, i många år, ända tills vi träffade Tobias Schildfat, en bekant till oss. Han skrev boken "Vägen till din första miljon". Han skrev så här: "Men Jan, det är ju för att du aldrig har träffat lillasystern Investera." Och jag minns att jag tänkte: va? Nej, men lillasyster Investera, det är ju hon som gör som Spara. Hon tar och sparar sina pengar, men hon spenderar avkastningen. Och det är ju det här det handlar om. Hur mycket av avkastningen kan jag spendera?

Caroline: Det skulle vara kul om de faktiskt la in den här lillasystern nu.

Jan: Ja, precis. Förr eller senare.

Förmögenhetskurvan och livets fyra faser

Jan: Tittar man på sparandet kan man säga att de flesta av oss kan rita upp en förmögenhetskurva genom livet. Alltså hur mycket pengar man har i olika faser. Den kurvan börjar när man är mellan 20 och 30, då har man inte särskilt mycket pengar, så den är ganska låg. Sen, mellan 30 och 50, kommer man in i det man kallar ackumulationsfasen, där den stiger ganska brant. Sen, vid 55 när man kan börja plocka ut tjänstepension, eller 60–65 när man går i pension, börjar den svänga tillbaka och ner. Ju yngre man är, desto mindre pengar har man, sen växer det, och sen ska man börja ta ut det. Den här förmögenhetskurvan kan man dela upp i fyra ganska distinkta faser.

Den första fasen är uppbyggnadsfasen, mellan 20 och 30. Syftet med den är att kunna stå ekonomiskt på egna ben. När man är runt 20 flyttar man hemifrån, börjar plugga eller skaffar sitt första jobb. Målet är att inte vara beroende av sina föräldrar, att kunna försörja sig själv. Tittar man på sparandet handlar det mycket om att få igång en buffert, som man sedan kan använda på kort sikt till ett boende. Ofta flyttar man till ett litet boende, träffar en partner, vill ha ett större. Det är ofta så här: boende, bil, buffert. De tre benen är ofta syftet där. Det långsiktiga sparandet handlar om pengamaskinen eller pensionen i den här uppbyggnadsfasen. Målet man bör sikta på, det som vi pratade om med bufferten eller de fyra hinkarna förut, jag tror det var i avsnitt 47, är att komma upp i ett till tre års utgifter minus de garanterade inkomster man har. Man bör inte ha så höga inkomster eller utgifter vid den åldern. Så det är målet när man är mellan 20 och 30. Du får gärna flika in.

Caroline: Ja, men jag gör det om jag kommer på något.

Ackumulationsfasen och målkapitalet

Jan: Nästa fas, mellan 30 och 50, har jag valt att kalla ackumulationsfasen. Då har man börjat jobba, kommit lite i karriären, börjat spara och kunna lägga undan pengar. Ett av de första fokusen är att börja bygga upp ett sparande som är större än ens årliga inkomster. Om jag till exempel har 300 000 kr i årsinkomst, då är målet att få ihop en egen förmögenhet, alltså mina tillgångar minus mina skulder, som är större än det. Då har vi börjat lämna buffertinken och kommit in på mellanriskinken eller den passiva hinken. Det kortsiktiga sparandet i den här fasen handlar mycket om boende, barn, semester, kanske börja ha lite livsstil när man är där i 30–40-årsåldern. Att man kanske har köpt det hus man kommer att bo i i 10, 15, 20 år. Det långsiktiga sparandet, samma sak, pengamaskin och pension. Här kommer folk kanske att sätta kaffet i halsen, men målsumman man bör komma upp i är mellan 25 och 30 gånger sin inkomst eller sitt årliga sparande.

Caroline: Och det ska man ha i mellanriskhinken?

Jan: Nej, nu är vi i den passiva hinken. Mellanriskhinken var ju 3 till 7 gånger. Det kan låta sjukt mycket med 25 gånger pengarna, alltså 25 gånger ens årsinkomst.

Caroline: Det känns som en trissvinst.

Jan: Ja, det kan det kännas. Men grejen är, för det första pratar vi här 30 till 50. Vi pratar alltså på 20 års sikt.

Caroline: Att man ska få ihop det.

Jan: Under de här 20 åren.

Caroline: Och då har man ju lite tid på sig.

Jan: Man har lite tid på sig. Man har ränta på ränta. 20 år är lång tid med ränta på ränta. Du kommer att dubbla pengarna flera gånger under den perioden. Jag brukar använda tumregeln för ränta på ränta: 72 genom procenten. Säg att vi har en avkastning på 8 procent. Det betyder att pengarna dubblas vart nionde år. Så på den här 20-årsperioden kommer ränta på ränta med stor sannolikhet dubbla mina pengar två gånger.

Caroline: Alltså du menar att man får lite hjälp?

Jan: Ja, man ska inte göra det själv. Men det är en bra tumregel. Jag kommer visa lite varför, för man kan räkna ut det här. Den här formeln fick jag för tio år sedan, jag kom i kontakt med den via en bekant som heter Ingmar. Det är en formel för hur man kan räkna ut målkapitalet, alltså hur mycket pengar jag behöver komma åt för att kunna leva på min portfölj i framtiden. Den utgår från mina inkomster eller mina utgifter per år, beroende på vilket man har koll på. Om man inte har koll på utgifterna kan man utgå från inkomsterna, förutsatt att man inte går back i månaden.

Räkneexempel på målkapital

Jan: Vi kan ta exemplet 25 000 kr. Mina inkomster eller utgifter per månad. Tar man utgifterna får man egentligen en bättre summa. Och man tar inte med amorteringar, man tar inte med sparande, utan vi pratar rena utgifter. Sen multiplicerar man det med 12 för att få årsbeloppet, och här kan man avrunda. Då får jag den summa jag behöver varje år. Mina utgifter gånger 12, eller mina inkomster gånger 12, då har jag årssumman. Sen tar jag den summan per år och dividerar med den förväntade avkastningen på mitt kapital efter inflation. Och nu blir det kanske klurigt.

Caroline: Ja, jag tänker så: hur ska man få fram den siffran?

Jan: Jo, antingen kan man använda en tumregel. Förr kunde man säga att börsen gör 8–9 procent. Jag tror att börsen idag gör 6–7 procent framgent. Vi har ganska tydligt sett de senaste 20 åren att avkastningen går ner. Efter inflationen, vi i Sverige har ett inflationsmål på 2 procent, så jag skulle säga att en rimlig siffra att sätta här är kanske 4 procent. Då har vi den reala avkastningen. Det känns ju lite lågt. Ja, men det är bättre att ta lite, då får du mer marginal. Man kan göra beräkningen med flera siffror, det är ingen svår matte. Men jag skulle rekommendera, de flesta av de 25 studier jag läst använder mellan 3,9 och 4,5 procent i real avkastning, alltså efter inflation.

Caroline: Du sa att avkastningen de senaste 20 åren har gått ner.

Jan: Ja, det har den.

Caroline: Kan du säga något kort om varför det är så?

Jan: Vi har haft låga räntor, vi har haft en ekonomi som ser annorlunda ut. Vi har inte haft den brutala tillväxten som man hade under efterkrigstiden.

Caroline: 80-talet.

Jan: Sen är det många som säger att vi kanske står inför den. Jag var i veckan och lyssnade på ett seminarium här i Malmö om AI, där många pratade om att vi står inför den fjärde industriella revolutionen och kommer få se en enorm tillväxt igen. Men jag skulle säga att jag är en fegis. Vi räknar lågt. Om jag delar den behövda summan med procenten per år får jag det behövda kapitalet. Tar vi exemplet med 25 000 kr i utgifter per månad, gånger 12, blir det 300 000 kr. Sen tar vi 300 000 kr och dividerar med 4 procent, alltså 300 000 delat med 0,04. Då får jag ett behövt målkapital på 7,5 miljoner kr.

Caroline: Så då behöver jag ha sparat ihop det när jag väl ska nagga på det.

Tolkningen bakifrån och 25-gånger-regeln

Jan: Ja, precis. Tolkningen blir egentligen mer intressant när man tar den bakifrån. Låt oss resonera. Givet att jag har 7,5 miljoner kr och 4 procents avkastning på den, då får jag 300 000 kr per år. Om jag fördelar 300 000 kr på 12 månader, tada, det är 25 000 kr i månaden. Nu har jag tagit hänsyn till inflation, men inte till skatt. Man hade kanske behövt räkna av 1 procent på kapitalet i skatt, men det är bara att höja målsumman. På det här sättet kan jag räkna ut ett ekonomiskt målkapital, hur mycket pengar jag behöver i portföljen för att kunna plocka ut 4 procent om året. Det är ju det målet vi pratade om, 25 gånger pengarna, alltså 25 gånger dina utgifter. Det visar sig att det är ganska nära. Antingen kan man räkna på det här sättet, eller använda den enkla tumregeln på 25 gånger pengarna. Om jag till exempel behöver 400 000 kr per år och delar det på 0,04, ja, då är det som att gånga med 25, alltså 10 miljoner kr. Det är därför jag skrev "mellan 25 och 33 gånger pengarna". 33 gånger pengarna kommer från att man i en av de första studierna i början av 90-talet alltid räknade på 4 procent, och då sa man 25. Idag, när man gjort studier som tar hänsyn till att avkastningen minskat, säger vissa att vi kanske borde sikta på 3,5 eller 3 procents avkastning istället för 4. Och då blir det följaktligen 33 gånger pengarna.

Caroline: Ja, jag förstår.

Jan: Så därför tror jag att det är någonstans mellan 25 och 30.

Caroline: Det låter ju rätt mycket med 7 miljoner.

Jan: Ja, men återigen, å andra sidan, tänk på att jag har 30 år på mig. Mer än 30 år på mig att få ihop de här pengarna.

Caroline: Och då förutsätter vi att man är i 25–30-årsåldern. Men om man nu är kanske 45, kan man rädda det då på något vis?

Jan: Ja, det blir ju svårare att gå i pension när man är 55. Det går kanske inte då. Nej, så då blir det kanske 65, och då har man fortfarande 20 år på sig.

Caroline: Och det är ändå den åldern man räknar med idag.

Jan: Idag, ja. Och det är inte den ålder som egentligen behövs, för den ålder som behövs är ju 75.

Caroline: Om man bara ska förlita sig på pensionen.

Jan: Redan idag behöver man bara kolla på en nyhetssändning någon gång i månaden, när det kommer rapporter om att pensionärerna har det jobbigt och att många inte får ihop sin ekonomi. Så antagandet man gör i 25- eller 33-gångersregeln är att ha en real avkastning, alltså efter inflation, på mellan 3 och 4 procent. Man räknar med att marknaden ger 7 procent nominellt, alltså innan inflation, och efter inflation kanske 4–5 procent. Här kan man räkna med en inflation på mellan 2 och 3 procent. Vill man vara försiktig räknar man inte på 25 gånger pengarna, utan på 33 gånger pengarna.

Konsolideringsfasen

Caroline: Okej. Vad är nästa fas nu då?

Jan: Nästa fas är konsolideringsfasen.

Caroline: Vad betyder det egentligen?

Jan: Gud, vilken bra fråga.

Caroline: Så konsolidera, är det att undersöka, var står jag?

Jan: Nej, men konsolidera skulle jag säga är att samla ihop, titta, packa ihop, förbereda, avsluta. Och så har jag säkert fel här nu, men då litar jag på att någon lyssnare eller tittare ger oss feedback på en bättre definition. Konsolideringsfasen handlar helt enkelt om att börja titta på: hur har det gått för mig hittills? Vad behöver jag framgent? Ett pitstopp, ett depåstopp skulle jag säga. Notera att jag har lagt konsolideringsfasen ganska lång, mellan 50 och 65.

Caroline: Ja, och om man tittar på grafen så är det ju den högsta punkten här nu.

Jan: Precis, nu har vi börjat komma till krönet. Vi börjar runda av, och i konsolideringsfasen är det också att man kanske börjar ta ut en del av sina pengar. Man har den största tillväxten, och vi kommer titta på det i slutet av avsnittet, där jag pratar om "U-shaped glide path", vilket också är helt sjukt.

Caroline: Var det något som stod i den vetenska...

Jan: Flera artiklar.

Caroline: U-shaped glide path.

Jan: Det handlar om att man ska ha ganska hög risk, särskilt på den passiva portföljen, hinken. Men precis innan man går i pension kan de första åren i pensionen ha väldigt stor finansiell påverkan på grund av ränta på ränta. En teori säger då att man ska sänka risken. Man är uppe på krönet, man sänker risken ganska drastiskt de första åren i pensionen, för att sen höja den igen. Och då får man ett U i risknivå.

Caroline: Vänta, jag bara zonade ut där en stund. Men varför vill man höja risken där igen?

Jan: För att sen vill du ha avkastningen igen när du blir äldre. Men vi kommer till det. Det är apropå att göra saker tillgängligt. Jag kan säga att det här U-shaped glide path-konceptet, det var inte så att man kände "det där låter enkelt".

Caroline: Jag kan tänka mig ändå att du blev taggad på det när du såg det i flera artiklar.

Jan: Ja, det är klart.

Caroline: Nu är det ett koncept som jag var och fattade.

Jan: Precis, så fick man googla det.

Konsolideringsfasens mål och avvecklingsfasen

Jan: Men i alla fall, tittar vi på konsolideringsfasen, så är målet att man bör få mer avkastning än vad man klarar att spara ihop. Det är definitivt ett mål. Man kanske till och med ska kunna ha lika mycket avkastning som man har lön i slutet av den här fasen. Fokus är naturligtvis mellanriskhinken, passiva hinken och aktiva hinken. Nu är man verkligen i slutet, man är 50, man har 15 år kvar. Det är här man ska bli som rikast. Det är ju det folk brukar bli, när barnen kanske flyttat hemifrån, man har betalat av huset, man har renoverat färdigt. Det känner väl folk igen. Att man har som mest pengar då kanske.

Caroline: Och man har klättrat mest i sin karriär.

Jan: Ja, precis. Och kortsiktigt går pengarna mest i livsstil och semester. Det är här folk köper en Porsche. Åker till Barcelona. Köper ny bil var tredje år. Vi ser det i vår bekantskapskrets. Det är ju typiskt våra föräldrars generation just nu, de är i den åldern. Skandalbeloppet är samma här, 25 till 33 gånger inkomsten. Så man har egentligen från 30 till 65, ett 30-tal år på sig att komma upp i den här summan på 25 till 30 gånger inkomsterna.

Och sen den sista fasen, avvecklingsfasen. Det är då man börjar spendera pengarna. Eller börjar fundera på att ge bort dem. Det heter "estate planning" på engelska. Liksom testamente, hur vill man fördela pengarna? Vill du ge bort dem? Vill du använda dem?

Caroline: Så jag fattar att det är superansvarsfullt.

Jan: Ja.

Caroline: Jag tycker det känns som att man förbereder sig för döden. Ja, men det gör man ju. Ja men, vadå då? Jag tycker det är jobbigt. Kan man inte ta en del av pengarna och bara säga okej, förutsätter nu att jag kan byta ut min lever, mitt njure, mitt hjärta. Jag kommer leva sen så länge. Men det kanske är så att jag ändå får en stroke. Kan man inte på något vis förbereda för sin fortsatta levnad?

Jan: Jo, det är klart man kan.

Caroline: Och för om man skulle bara falla död ner.

Jan: Ja, men det är klart. Men det handlar ju om att vara ansvarig.

Caroline: Och jag tror det är jättesvårt i det här skedet att vara ansvarig för att man kommer dö.

Avvecklingsfasen kan vara halva livet

Jan: Ja, men jag vet. Där har du ju lite olika perspektiv. Jag har ju fyllt i ett sånt här vita arkivet, om jag dör, vad mina lösenord är och försäkringar.

Caroline: Jag har inte fyllt i något sånt.

Jan: Nej. För mig är det inte så att jag är vidskeplig där. Jag är vidskeplig i många andra grejer, men inte i att "åh, jag påkallar döden om jag skriver ett testamente".

Caroline: Nej, det är bara att den här avvecklingsfasen känns lite så där deppig. Eller behöver den kanske inte vara det?

Jan: Nej, jag tycker inte det. Men ge gärna ditt perspektiv. Jag tror att det handlar om att vara ansvarig, att inte ställa till det för dem som är kvar efter en. Om jag dör så kommer det förhoppningsvis vara tillräckligt mycket sorg för dig, så att du inte ska behöva hålla på och gräva i vilka försäkringar vi hade eller hur mycket pengar det finns. Det andra jag menar är att det här är den fas man har som mest pengar. Allvarligt talat, det är här man kan göra massor av roliga grejer. Hälsa och sånt.

Caroline: Jag tänker också att man vill ju inte vara sjuk i det här skedet och inte ha pengar så att man kan fixa sin höftoperation.

Jan: Och här händer ju mycket, som jag sa på den där AI-träffen i Malmö. Han pratade till exempel om att robotar hade gjort någon hjärnkirurgi på grisar på tre minuter, med högre success rate än vad hjärnkirurger gjorde. Det var tre stycken hjärnkirurger som behövde jobba i två timmar för att göra samma grej som en robot gjorde på tre minuter, och roboten gjorde det bättre. Så där händer det sjukt mycket.

Caroline: Vänta, hur kom vi in på det här?

Jan: Nej, men det händer mycket inom hälsovården just nu, så då vill man kanske ha pengarna till att kunna göra det. Och jag tror att man kommer leva längre. De senaste hundra åren har livslängden ökat. I princip alla de här vetenskapliga artiklarna jag läste sa: vi måste ta hänsyn till att vi har längre livslängd. Så avvecklingsfasen kan mycket väl vara halva livet.

Caroline: Ja, skönt du säger det. Det kan vara halva livet.

Jan: Ja. Säg att man är 50, man har varit duktig, man började spara när man var 25, man har sin tjänstepension. Man går i pension när man är 55. Sannolikheten att man lever tills man är 90–95 ökar för varje år. Från 65 till 90, det är 30 år. Det är ganska länge. Pratar man sannolikheten att vart tredje barn idag kommer bli över 100, då är det inte en orealistisk tanke att man behöver de här pengarna längre.

Vad en ansvarig uttagsstrategi balanserar

Caroline: Absolut. Jag tänker att vi ska...

Jan: Hoppa vidare. Ja, vi fortsätter.

Caroline: På ansvaret här, vad står det? Ansvariga uttagsstrategier.

Jan: Ja, precis. Det handlar verkligen om att balansera. Livsstilsrisken pratar man mycket om i förmögenhetsplanering, att maximera nöjdheten hos mig som kund och uthålligheten. Att balansera livsstilsrisken är att om jag behöver hundratusen kr per år, då är det en risk att om jag bara kan få ut 50, då måste jag göra en förändring i min livsstil. Det är jag kanske inte så himla sugen på.

Sen handlar det om att maximera nöjdheten hos mig som kund. Tidigare har man pratat om nyckeltalet success rate, alltså hur stor är sannolikheten att pengarna räcker till 35? Men det säger ingenting om det kan vara fem gånger mer pengar, eller om pengarna nästan är slut. Säg att jag behöver hundratusen kr, men sista året har jag 10 miljoner kr kvar. Ja, då kanske jag hade velat plocka ut de pengarna tidigare och inte snålat på hundratusen per år i tio år, och sen ha 10 miljoner kvar i portföljen i slutet. Hänger du med? För då vill man ju snarare ta ut en miljon om året, så man har en bättre livsstil.

Caroline: Ja, men det märker man väl också.

Jan: Ja, fast de här teoretiska modellerna tar inte så mycket hänsyn till det. När vi pratar om 4-procentsregeln, då plockar du ut 4 procent oavsett om portföljen blivit dubbelt så stor eller inte. Så jag påstår att man ska titta på det här med nöjdhet. Sen vill man också att portföljen ska räcka över tid, kanske i 30 år eller 40 år.

Det första jag egentligen började titta på var det här med uttagsstrategier, eller på engelska "withdrawal rates", eller till och med "safe withdrawal rate", SWR.

I sin enklaste form är en uttagsstrategi, eller en modell för uttag, ett svar på frågan: hur mycket pengar kan jag ta ut från mitt sparande utan att pengarna tar slut? Lite det här med Slösa, Spara och Investera. Hur länge kan systern Investera leva på avkastningen från det hon har sparat?

Success rate och optimal uttagsnivå

Jan: Precis som jag sa innan, det klassiska sättet i varenda vetenskaplig artikel är "success rate". Kan vi översätta det? Jag hittade ingen bra översättning.

Caroline: Jag vet att du använder något i engelska vanligtvis.

Jan: Nej, men "lyckandegrad" eller "misslyckandegrad" brukar man prata om, motsvarande "failure rate". Men jag tyckte inte det var något bra. Success rate handlar om att i 90 procent av fallen kommer den här portföljen hålla i 30 år med ett uttag på 4 procent. Det är det som är success rate. Men en bra uttagsstrategi är att jag vill kunna ta ut så mycket pengar som möjligt, så jag kan ha den här livsstilen. Precis som vi pratade om med hinkarna, att ha för mycket risk är fel, för då kan pengarna ta slut. Det var det vi pratade om i den där 90/10-artikeln, typ avsnitt 46. Men att ha för lite risk är också fel, för då påverkar det min livsstil negativt. Då kan jag inte leva det liv jag skulle vilja leva. Så det handlar om att hitta balansen på risk.

Det är därför man i många av de vetenskapliga artiklarna skiljer på en safe withdrawal rate, alltså vad kan jag ta ut säkert, och en optimal uttagsnivå, alltså hur mycket kan jag ta ut. Svaret på frågan "hur mycket kan jag ta ut utan att pengarna tar slut" är en balans. Det är en balans mellan vissa mål jag kan påverka. Till exempel: vad behöver jag? Jag behöver pengar till mat, till boende, till en sjukförsäkring eller vad det nu är. Men sen har man också: vad vill jag ha pengarna till? En semester, en ny bil.

Här har jag faktiskt en ny term i veckan. Jag följer andra ekonomibloggar i Sverige, och en av dem jag följer mest är Lars Wilderäng på Cornucopia. Han skrev att han hade köpt en ny Tesla, och då skrev han: "jag vill-höver den". Jag tyckte det var så fint uttryckt. Jag behöver en bil, men jag vill ha en Tesla. Så det blev "jag vill-höver". Jag ska börja använda det.

Faktorer jag kan och inte kan påverka

Jan: Sen handlar det om tajming. När behöver jag ta ut pengarna? Hur flexibel är jag i uttaget? Kan jag ta ut nästa år, och om det är ett dåligt år, kan jag vänta med att ta ut pengarna? Sen har vi tidshorisonten. Hur länge behöver jag pengarna? 25 år, 35 år, 10 år? Det påverkar också strategin jättemycket. Och hur flexibel kan jag vara? Hur duktig är jag på uppskjuten belöning?

Caroline: Alltså hur mycket pengar kan jag lägga undan?

Jan: Nej, men hur mycket kan jag vänta. Som att vi väntade i tio år med att köpa vårt hus. Då var vi ganska flexibla i den uppskjutningen. Vi var beredda att göra mindre idag, att avvara idag för att få i framtiden. Det är också en faktor jag kan påverka. Som nu, jag har varit så här "jag vill ha en ny bil". Ja, men okej, jag kan vänta ett, två eller tre år på att köpa den. Och sen naturligtvis risktoleransen, hur stor trygghet jag behöver. Här brukar jag falla i diket, för jag vill gärna veta med 95 procents sannolikhet. Men ska jag ha någonting med 95 procents sannolikhet, eller räcker det med 80 procent?

Caroline: Alltså för de flesta är det kanske inte så stor skillnad.

Jan: Ja, fast det är det ju ändå.

Caroline: Ja, vi vet att det är det, men samtidigt...

Jan: Vad tänker du?

Caroline: Hur ska man liksom... ja, jag vet inte vad jag tänker. Risktolerans, hur stor trygghet vill man... vänta. Hur stor trygghet vill jag ha i att pengarna räcker under hela perioden?

Jan: Man vill ju ha rätt stor trygghet, men det gör att jag kan ta ut mindre pengar. Ju mindre pengar jag tar ut, desto större sannolikhet att de räcker längre, eller hur? Så ju lägre risktolerans jag har, alltså ju mer jag vill veta med 95 procents sannolikhet, desto mer scenarier måste man ta höjd för, och då måste man bli mer safe. Så att ta fram en uttagsstrategi är inte enkelt, för jag ska balansera allt det här: vad behöver jag, vad vill jag ha, tajmingen, risktoleransen, tidshorisonten, uppskjuten belöning. Och det här är ändå faktorer jag kan påverka. Jag kan gå igenom: jag behöver det här, jag vill ha det här, jag kan tänka mig en buffert på ett år.

Sen har vi massor av faktorer jag inte kan påverka. Vilka är de då? Det handlar om marknadens avkastning. Jag kan inte påverka hur börsen går. Jag kan inte påverka inflationen, som urholkar värdet. Jag kan inte påverka kronkursen, som det varit mycket diskussion om, som vi pratade om i förra avsnittet, att svenska kronan är lägre än den varit på många år. Jag kan inte påverka beskattningen, där vi idag pratar om att pensionärer är sjukt missnöjda med att skatten på pension är högre än skatten på jobb.

Caroline: Gud, vad fan. Förlåt att jag svär, men det känns ju fel.

Inkomster, utgifter och Vanguards fyra rattar

Jan: Ja, precis. Där finns en massa sådana faktorer, dem jag har kontroll på och dem jag inte har kontroll på. Jag har inte kontroll på bidragssystemet. Hur mycket får jag i garantipension, hur mycket får jag i bostadsbidrag? Så vi har sjukt många rörliga delar. Men en av de absolut viktigaste handlar om att definiera inkomsterna och utgifterna. Det pratar vi om i hinkstrategin också. Alla de här hinkstrategierna är egentligen också en uttagsstrategi. Det bygger på hur mycket pengar jag behöver per år. Ju bättre budget jag kan göra, desto bättre beslut kan jag ta, desto bättre kan jag beräkna målsumman. Det är en stor skillnad att ha utgifter på 25 000 kr eller 35 000 kr. Det slår jättemycket.

Här är vi inne på Vanguard-studien. De gör en sjukt bra översikt, eller metafor. Det är fyra saker som påverkar din uttagsstrategi. De kallar det för fyra rattar. Den första ratten är tidshorisonten. Jag rekommenderar att titta på bilderna på bloggen, för om man bara lyssnar kan det vara klurigt. Vi har en skala från hur stor del av portföljen jag kan ta ut, en lägre andel eller en högre andel. Tittar vi på tidshorisonten blir sambandet: ju längre tidshorisont jag har, desto mindre pengar kan jag ta ut.

Caroline: Ja, precis. För där såg jag lite frågande ut.

Jan: Ja, men du fattar det så här, för mig var det inte helt tydligt. Jag fick tänka efter. Ju längre jag vill att pengarna ska räcka, desto mindre andel kan jag plocka ut. Om jag bara ska ha pengarna under 10 år kan jag ta en mycket större andel än om de ska räcka i 30 år. Så tidshorisonten spelar stor roll. Längre tidshorisont, mindre pengar. Kortare tidshorisont, mer pengar kan jag ta ut per år.

Tillgångsfördelningen spelar också jättestor roll. Den här andelen vi alltid pratar om, 90/10, 60/40, 50/50. Hur mycket har jag i aktier och hur mycket i räntor. Och då blir det: ju försiktigare tillgångsfördelning, alltså ju mer räntor jag har, desto mindre pengar kan jag plocka ut. Eftersom räntorna har lägre avkastning blir avkastningen på portföljen lägre, alltså kan jag ta ut mindre. Ju mer aggressiv portfölj jag har, desto mer pengar kan jag ta ut över tid.

Nästa faktor är utgiftsflexibilitet. Hur flexibel är jag med att plocka ut mer pengar? Måste jag ha ut en viss summa varje år? Om jag måste ha ut hundratusen kr varje år, även de dåliga åren, då kan jag ta ut mindre pengar från portföljen. Men om jag kan säga "det ena året tar vi ut 200 000 kr och nästa år 50 000 kr, det är helt okej", ja, då kan jag plocka ut en högre andel. Så ju mer flexibel jag är, desto större andel kan jag plocka ut. Hänger du med?

En sidofråga om 10-procentssparande

Caroline: Jag hänger med. Jag har bara suttit med en fråga.

Jan: Ja, shoot.

Caroline: Sen flera minuter tillbaka. Jo, för vi pratade ju i det där om "Den rikaste mannen i Babylon" att man ska lägga undan 10 procent av sina inkomster.

Jan: Ja.

Caroline: Men kan man lyckas med det? Kan man lyckas med att samla ihop de här miljonerna man behöver med att bara lägga undan 10 procent? Har du funderat på det?

Jan: Jag har inte räknat på det, men det kan vi ta och räkna på till nästa gång.

Caroline: Man behöver ju veta hur mycket man ska lägga undan då.

Jan: Ja, det kan man ju räkna på.

Caroline: Och det jag tyckte var fint med att bara lägga undan 10 procent, det var att man har en del av sina pengar som man har trevligt för också.

Jan: Absolut.

Caroline: Och det kan lätt bli så när man pratar om "lägg undan nu och njut sen", att man tror att man inte kan njuta nu. Absolut. Men samtidigt pratar du ju om att hålla sin levnadsstandard, och då inser jag: man har ju det trevligt nu, lägg undan pengar och fortsätt att ha trevligt.

Jan: Absolut, man får räkna på det. Den viktigaste faktorn där är tiden. Ju tidigare du börjar spara, desto större sannolikhet. Det räcker ju inte, är du 64 och sparar 10 procent av din lön, då blir det ju inte tills du är 65. Man får räkna på det där, och sen beror det på hur marknaden går. Men vi kan göra lite simuleringar i ett kommande avsnitt. Det händer sjukt mycket på bloggen i bakgrunden, som ni läsare, tittare och lyssnare inte sett än. Jag har med hjälp av ett par kompisar programmerat mer eller mindre en hel modellerings- och statistikmodul, som jag räknar med att kunna släppa, där man kan göra sådana här Monte Carlo-simuleringar.

Caroline: Och de flesta vet ju inte vad det är.

Jan: Nej, men det är simuleringar med väldigt hög sannolikhet, så man kan säga "med 90 procents sannolikhet kommer detta inträffa". Då kan man räkna på det. Det kan vara spännande, vi återkommer till det.

Den sista ratten: önskad trygghet

Jan: Vi var på utgiftsflexibiliteten, och sen den sista ratten handlar om den önskade nivån av trygghet. Hur trygg vill jag vara med att pengarna räcker? Om jag vill ha höga krav, precis det vi pratade om innan, om jag vill veta med 95 procents sannolikhet, då kan jag plocka ut en mindre del. Men om jag kan ha låga krav på tryggheten, då kan jag plocka ut mer pengar. På de här fyra skalorna kommer man någonstans att hamna. Tidshorisonten, kort eller lång. Tillgångsfördelningen, mycket eller litet risk, försiktig eller aggressiv portfölj. Utgiftsflexibiliteten, flexibel eller inte. Och den önskade nivån av trygghet.

Här finns inget rätt svar. Många skriver att man behöver en duktig partner att diskutera med, en finansiell rådgivare, för det här är jättesvårt. Det kan lätt bli, som jag kommer visa när vi pratar om problem, att man tycker att vissa av faktorerna låter rimliga. Jag vill ha 95 procents sannolikhet och jag vill att pengarna ska räcka i 30 år. Det låter ändå ganska rimligt. Men lägger man ett annat perspektiv på det kan det visa sig att man planerar för ett scenario som bara inträffar i två fall av hundra. Sannolikheten att båda i en relation ska leva till sin 95-årsdag, och då med 95 procent i ett konfidensintervall, ja, det blir typ bara 1,8 procents sannolikhet.

Caroline: Och dessutom kan ju inte det förändras under tiden?

Jan: Jo, precis. Så det är inte ens fixt. Många av strategierna bygger på att den heliga graalen varit att bestämma uttagsnivån när man är 65, och sen leker man som att inget förändras fram tills man är 95. Vilket det ju inte är. Det är ändå 30 år. Men i en modell spelar det inte så stor roll om det är 5 år, 30 år eller 25 år.

Behöver du en rådgivare? Fyra kombinationer

Jan: Det är lite komplicerat, och det är därför jag tror att det faktiskt är bra att ha en rådgivare, någon man kan bolla med. Jag såg en graf på en blogg som gjort just en sådan uppställning, där man tittade på: har du en duktig rådgivare, ja eller nej? Och hur stor är din tolerans för komplexitet?

Caroline: Har du en duktig rådgivare, ja eller nej?

Jan: Ja.

Caroline: Man hoppas att man har. Om man svarar nej på den frågan så får man väl...

Jan: De flesta har ju inte en bra rådgivare. Default är bankrådgivaren, då hade jag sagt nej, absolut.

Caroline: Vi har ju pratat om det med rådgivare innan.

Jan: Jag tror det är avsnitt 34. Det är sjukt att jag kommer ihåg vilket avsnitt det var.

Caroline: Det är bra att du gör det. För då kan man som lyssnare gå tillbaka och lyssna på det med Henrik Tell, till exempel.

Jan: Precis. Så, har jag en bra rådgivare, ja eller nej? Och har jag en tolerans för komplexitet? Kan jag acceptera en avancerad strategi, eller vill jag ha en enkel? Då får jag fyra kombinationer. Den första kombinationen är: har jag inte en duktig rådgivare och gillar inte komplicerade grejer, då vill jag ha en tumregel. Hur ska jag tänka i stora drag? Om vi tar exemplet med att beräkna målkapitalet: gillar jag komplexitet kan jag beräkna det i Excel och så vidare, eller så har jag en tumregel. 25 gånger pengarna, eller, vill jag vara lite safe, 33 gånger dina inkomster, det är det du behöver.

Caroline: Det är ju rätt skönt med tumregler.

Jan: Absolut. Jag tycker många gånger att det inte är antingen eller, utan tumreglerna ska dessutom bekräfta min beräkning. Det där har jag från högskolan. När vi läste civilingenjör tragglade de med: är ditt svar realistiskt? Man räknar i två dagar och kommer fram till pi genom två, och så undrar man, är det rätt eller inte? Då var det ganska bra att kunna göra en reality check. Jag jämförde med tumregeln, jag fick fram sju miljoner, det ska vara ungefär 25 gånger pengarna, ja, det är 27 gånger pengarna. Perfekt, jag är rätt ute. Så tumregler, dem gillar jag med.

När man har eller saknar rådgivare

Jan: Har man en duktig rådgivare men inte gillar komplexa grejer, då kan man hamna i att han eller hon gör något komplext som man inte riktigt förstår. Och jag brukar säga att det inte är så himla bra om någon annan ska göra saker som man själv inte förstår. Man behöver inte kunna göra det själv, men...

Caroline: Man får inte kunna hantverket själv, men man måste förstå vad det är som pågår.

Jan: Ja, precis. Sen kan det vara så att man har hög tolerans för komplexitet men ingen finansiell rådgivare. Det är ju här jag ofta hamnar: ensam är stark, jag fixar det själv, jag räknar på det här. Då hamnar man i den kvadranten som är Excel, egna beräkningar, internet.

Caroline: Ja, och vi har faktiskt många läsare och lyssnare som är där också.

Jan: Som är skitduktiga. Ja, jag vet. Det är ibland min rädsla, du vet, att jag publicerar någonting och sen har jag fel.

Caroline: Jo, fast samtidigt, sånt händer ju. Och det finns alltid någon som kan rätta ändå.

Jan: Ja, precis. Det har bara hänt mig typ en gång. Jag tror det var i avsnitt 96.

Caroline: Bra. Vi går till sista kvadranten nu då.

Jan: Precis. Har man en duktig rådgivare och kan acceptera komplexitet, då hamnar man i en fungerande dynamisk strategi. Vad betyder det? En anpassningsbar strategi som anpassar sig efter ett liv och hur man bestämmer sig. Och det är väl där jag tänker att vi ska titta.

4-procentsregeln och Trinity-studien

Jan: Om vi tittar på de mest kända uttagsstrategierna, så är det 4-procentsregeln. Det var en studie som gjordes av Bengen 94. Vad var det nu, Bengen? Han hette så.

Caroline: Är det en svensk?

Jan: Jag vet inte. Sånt kollar inte jag.

Caroline: Men Bengen?

Jan: Ja.

Caroline: Anyway.

Jan: Sen har vi två tumregler, en ganska ny strategi, jag tror den var 2016 första gången den kom upp. Det är tumregeln, "känn dig fri" och "ej mer"-reglerna, "feel free and not anymore". Sen har vi den här "procent av portföljen", som inte är 4 procent, utan där man tar ut en fix andel av portföljen varje år. Vi ska gå igenom dem i detalj. Som jag var inne på har den heliga graalen alltid varit att räkna ut vad som är rätt nivå. Den första nivån man sätter har sjuk påverkan på resten, så det gäller att få det rätt från början. Och man vill räkna med sannolikheterna.

Om vi tar 4-procentsregeln, så kallas den även Trinity-studien, för den är gjord vid ett universitet. Man visade att om man plockade ut 4 procent av portföljen, alltså att det initiala uttaget var 4 procent. Säg att jag hade en miljon kr när jag var 65, då tog jag ut 40 000 kr. Om jag sen de kommande åren tog ut 40 000 kr korrigerat för inflation, inte 4 procent av värdet år två. För det var så jag trodde första gången jag hörde talas om 4-procentsstudien.

Caroline: Ja, det tänker jag med.

Jan: Ja, men så är det inte. Det är 4 procent vid det initiala uttaget. Det är därför den varit en helig graal.

Caroline: Första gången man tar ut är det 4 procent man tar ut.

Jan: Ja, precis. Och sen alla efterkommande år tar du bara ut en korrigering för inflation.

Caroline: Och hur mycket blir det i procent då man tar ut?

Jan: Det kan vara mycket av portföljen eller lite av portföljen.

Caroline: Varför vill man inte bara ta ut 4 procent hela tiden?

Jan: För då är du inne på "procent av portföljen"-regeln.

Caroline: Jaja, okej. Det är en annan.

Jan: Det är en annan strategi. Ja, det kan man göra. Bra att du tänker ut dina egna strategier här, älskling.

Räkneexempel på 4-procentsregeln

Jan: Men i alla fall, Bengen visade att om man tog ut de här 4 procenten per år och korrigerade för inflation, så räckte pengarna mellan 1926 och 1995 i nästan 100 procent av fallen. Så då döpte man det till "safe withdrawal rate". Du kan ta ut 4 procent korrigerat för inflation alla kommande år.

Caroline: Men var det så att man inte tog ut 4 procent i början och sen kunde ta ut lite?

Jan: Nej, det är roligt att du vill lägga det så.

Caroline: Förlåt att jag fastnar där på 40 000. Jag vet inte vad det är. 40 000 behöver ju inte vara 4 procent längre. Nej, precis.

Jan: Men vi tar ett räkneexempel. Det kommer också finnas på bloggen. Vi har ett startvärde med en portfölj som är värd en miljon kr. Vi tar ut 4 procent första året och räknar med 2 procent inflation. Det är alltid bra att veta för den här strategin. Första året ökar portföljen med 10 procent i värde. Föregående års slutvärde var en miljon, plus 10 procent, då har vi 1 100 000 kr. Jag plockar ut 4 procent av föregående års slutvärde, det är 40 000 kr. Det betyder att jag har 1 060 000 kr kvar.

Sen har vi nästa år. Då går min portfölj upp 5 procent, från 1 060 000 kr till 1 113 000 kr. Men nu, när jag tar ut pengar det andra året, då korrigerar jag inte för hur portföljen gått. Jag struntar i om den gått plus eller minus, jag plockar ut det jag gjorde föregående år. Jag behöver pengarna, och jag behöver dem korrigerade för inflation.

Caroline: För priserna har ju ökat under det året.

Jan: Ja, det stämmer. Jag behöver ta ut lite mer pengar för att hålla det på samma nivå. Mitt uttag korrigerat för 2 procent på 40 000 kr, 1 procent är 400 kr och 2 procent är 800 kr, så jag tar ut 40 800 kr. Hade jag 1 113 000 kr och tar ut 40 800 kr, då har jag 1 072 000 kr kvar.

Caroline: Så det går ju ändå upp, portföljen?

Jan: Ja, för den gick upp 5 procent. Nu är vi på år 3. År 3 har vi en nedgång på 10 procent i portföljen. Vi hade 1 072 000 kr i början av januari. Portföljen faller med 10 procent, ner till 964 000 kr. Men hur mycket plockar vi ut?

Caroline: 40 000 kr korrigerat för inflationen.

Jan: Inte 40 000 kr. 40 800 kr.

Caroline: Ja, 40 800 kr.

Jan: Föregående års summa korrigerad för inflationen.

Caroline: Jaha, okej. Jag trodde man började om på 40 000 kr varje år.

Jan: Nej, du korrigerar föregående...

Caroline: Ja, för mjölken har blivit dyrare.

Jan: Igen, varje år. Ja, precis. Så då tar jag ut 41 600 kr, och så har jag ett nytt värde på 923 000 kr som går vidare till år 4. Och så gör man varje år. Det här är 4-procentsregeln. Det var den vi pratade om i början av avsnittet, att man kanske idag ska korrigera till en 3-procentsregel. Då gör man samma sak, men räknar på 3 procent istället för 4. Gör man det kommer pengarna med stor sannolikhet räcka över den här 30-årsperioden.

Problemen med 4-procentsregeln

Caroline: Och du har simulerat detta? Eller du har bara gjort tre år?

Jan: Nej, det här är bara ett räkneexempel. Men att pengarna räcker, det tittar vi på i simuleringarna, och det är det hela den här Bengen-studien var gjord på. Men det kommer simuleringar på det här, såklart.

Problemet med den här är att den är anpassad till pension. Den bygger på 30 års livslängd. Idag, som vi sa innan, kanske vi får leva längre. 30 år ger en rimlig uttagsprocent på 4 procent. Men om vi korrigerar för att vi lever längre, så att vi lever 40 år efter att vi börjar och vill att pengarna ska räcka i 40 år, då behöver jag korrigera till 3,5 procent. Och vill jag vara lite mer konservativ, som vi sa innan, om vi ändrar från 4 till 3 procent, ja, då behöver vi minska den från 3 till 2,7 eller 2,5 procent. Så det börjar bli ganska lite pengar.

Caroline: Ja, och det spelar väl också roll var man har pengarna någonstans.

Jan: Ja, precis. Men här räknar man en 60/40-portfölj. Vi räknar mellanriskhinken, för att koppla det till hinkstrategin. 60 procent aktier och 40 procent räntor. Nybörjarportföljen, de facto. Den tar ingen hänsyn till portföljen. Som i exemplet, när portföljen gått upp mer tog vi inte ut mer pengar, och när portföljen rasade tog vi inte ut mindre pengar. Så som vi kommer se i simuleringarna kan det hända att du har en portfölj som kan vara värd 10 gånger mer, men du har inte njutit av värdetillväxten. Eller så kan du ha en portfölj som är värd noll.

Caroline: Det är den där kundnöjdheten som kommer in där.

Jan: Och den bygger dessutom på nybörjarportföljen. Har man en annan fördelning, som globala barnportföljen eller 90/10-portföljen, kan det ge helt andra resultat.

Caroline: Det känns inte så smart.

Jan: Även om den är enkel att förstå finns det vissa nackdelar. Det andra problemet är det vi pratade om, att avkastningen sjunkit. I artikeln har vi en bild från Vanguard som visar utvecklingen från 95, för den publicerades 95. Men tittar man från 1926 till 1995 var den genomsnittliga avkastningen högre än mellan 1995 och 2016. Så man behöver korrigera nedåt. Det är inte lika bra som det var när den artikeln skrevs 1995.

Caroline: Bara en parentes. Jag kanske blandar ihop saker nu, men att vi har lägre avkastning i vår ekonomi, betyder det att vi... nej, förlåt. Nej men säg. Nej, men jag bara blev så, tär vi nu lite mindre på jordens resurser då? Nej, nej. De har inte med varandra att göra överhuvudtaget kanske.

Jan: Jo, det är snarare så att många säger att vi inte kan ha en sådan ekonomisk tillväxt eftersom vi håller på att ta slut på resurserna. Så det är inte som att vi är mer miljövänliga nu, utan snarare att vi håller på att ta slut på resurserna. Det är en förklaring. Sen finns det andra förklaringar, det här är när man tittar på råvaror. Sen har det med saker som effektivitet, produktivitet och antal människor att göra. Det är ganska komplext såklart. Det får man fråga någon nationalekonom.

4-procentsregeln som smart poddkunskap

Jan: Så som vi varit inne på flera gånger, idag är det kanske med tanke på det bättre att räkna på en 3-procentsregel än en 4-procentsregel, när man kör en nybörjarportfölj. Det är den mest klassiska, Trinity-studien, 4-procentsregeln. Om någon säger "4-procentsregeln" kan man säga: ja, men vet du, det är skitbra, men jag vet inte om förutsättningarna gäller idag längre. Då kan man låta så sjukt smart, tack vare att man lyssnar på vår podd.

Caroline: Ja, men det är värt mycket faktiskt. Jag känner samma sak.

Tumreglerna "känn dig fri" och "ej mer"

Jan: Nu är vi inne på en tumregel, "känn dig fri" och "ej mer"-strategin. Det var en Evan Inglis, jag kan inte uttala det, som jobbat som finansiell rådgivare. Till slut kom han fram till en ganska enkel regel, så att han kunde förklara för sina klienter. Och den bygger på precis detta, så den är inte tagen ur luften. Du delar din ålder med 20 för att få fram uttagsprocenten. Är man två i en relation, ta den som är yngst. Då får man en uttagsprocent, och då kan man med gott samvete vara säker på att pengarna räcker. Tar vi att man är 70 och delar med 20, då är det 3,5. Vad konstigt att den hamnade precis mellan 3-procentsregeln och 4-procentsregeln. Ja, det var slumpen. Eller inte. Och den funkar jättebra. Är man 50, delat med 20, då är det 2,5. Så den tar verkligen hänsyn till det här.

Caroline: Man lägger ihop bådas inkomst.

Jan: Nej, nej, nej. Du utgår från din ålder, eller om du är i en parrelation, från den yngste. Eftersom jag är så purung får vi räkna på min ålder. När jag är 70 delar vi min ålder med 20, jag får 3,5, och då vet vi att det är den summan vi kan ta ut ur portföljen. Det är "känn dig fri"-regeln. Känn dig fri att ta ut din ålder genom 20.

Sen har han en kompletteringsregel som heter "ej mer". Då ska du dela din ålder med 10. Om jag är 70 delat med 10, då är det 7 procent. Om du plockar ut 7 procent är det stor sannolikhet att din portfölj tar slut innan tidsperioden är över. Så då bör du ligga under, inte mer än 7 procent.

Caroline: Men när ska man tillämpa de olika reglerna?

Jan: Det här är egentligen samma regel som 4-procentsregeln. Varför "ej mer"? För att ha en högre gräns. Och den tar hänsyn till de olika åldrarna. Gör man en massa simuleringar visar det sig att de här reglerna egentligen är en sammanfattning av de andra. Det är bara formulerat på ett annat sätt, som en tumregel. Den första, "känn dig fri", den man bör sikta på, är åldern genom 20. Och som en absolut maximal takgräns, åldern genom 10. Men då får man utgå från att pengarna kommer ta slut.

Procent av portföljen

Jan: Sen har vi då den näst sista, den du var inne på från början. Procent av portföljen.

Caroline: Ja, att man tar ut samma procent av sin portfölj varje år och inte korrigerar den för...

Jan: Du får en automatisk korrigering för marknaden. Du korrigerar inte för inflation.

Caroline: Men har vi räkneexempel på detta?

Jan: Ja, så klart har vi. Man tar ut en procent av föregående års värde. Sen finns det, jag kollade på någon stiftelse, då hade de smoothing factors. Då tog de inte förra årets slutavkastning, utan de tre föregående årens avkastning. Då fick man en mer jämn kurva, ett glidande medelvärde som det heter så fint. Här finns alla möjliga kombinationer, men i grunden handlar det om att man räknar ut en faktor på något sätt, och så tar man ut den oavsett hur portföljen gått.

Här har jag inte räknat med inflation, för att göra det enklare att räkna. Vi har ett startläge med en miljon kr, precis som innan. Vi ska plocka ut 5 procent om året. År ett, en miljon, ökar med 10 procent i värde till 1 100 000 kr. Vi plockar ut 5 procent av föregående års värde, det är 50 000 kr. Alltså har jag 1 050 000 kr kvar till nästa år.

Nästa år ökar portföljen med 5 procent i värde, från 1 050 000 kr till 1 102 000 kr. Det är värdeökningen. Plockar ut 5 procent av föregående års slutvärde, alltså 5 procent på 1 050 000 kr, och då blir det 55 125 kr. Drar av 55 125 kr från 1 102 000 kr och får ett nytt värde till nästa år, 1 047 000 kr. Och sen nästkommande år backar vi 10 procent. Då har vi bara 942 000 kr. 5 procent är då 47 100 kr. Alltså har vi en minskning, och då har vi 895 000 kr.

Caroline: Men där kan man alltså både få mer pengar och mindre pengar.

Jan: Beroende på hur portföljen går.

Caroline: Så då kan det vara så att man sitter där och inte kan täcka sina utgifter.

Jan: Ja, precis. Men å andra sidan, en sådan här portfölj kommer aldrig ta slut. För här plockar man alltid ut en procent av värdet, och eftersom vi inte plockar ut hundra procent kommer det alltid finnas pengar kvar. Det är fördelen, att pengarna kommer räcka över hela perioden. Men jag kanske inte har råd att betala mina utgifter ett enskilt år.

Caroline: Jag tänker också så, när halva perioden gått kanske man bara får ut 12 000 kr.

Jan: Ja, det är det som är problemet.

Caroline: Det är klart att det är kul att portföljen fortfarande existerar.

Jan: Vad har jag för glädje av det? Ja, men precis. Du är helt med på banan.

Den dynamiska hybridmodellen

Jan: Och sen kommer vi till den dynamiska hybridmodellen. Den bygger egentligen på: borde man inte kunna ta mer hänsyn till att de här två modellerna vi gått igenom har olika styrkor och svagheter? Borde man inte kunna ta det bästa från den ena och det bästa från den andra och kombinera ihop dem?

Caroline: Ja, det låter härligt.

Jan: De kallar detta för Dynamic Spending Strategy. Man kan googla det och hitta en 25-sidig forskningsartikel. Jag önskar att jag kunde säga att jag kommit på allt det här själv, men det är det inte, det är Vanguard som gjort mycket av jobbet. Man uppnår det genom att ta ut den här uttagsnivån, precis som innan, alltså att man till exempel har 4 procent. Men man korrigerar uttagsnivån år till år baserat på en taknivå. Man sätter ett tak för hur mycket man kan ta ut som max. Och sen sätter man en golvnivå. Precis som jag kan lägga taket och höja uttaget, kan jag minska uttaget. Är det ett dåligt år, ja, då vill jag ha den här "procent av portföljen"-effekten, att vi tar ut mindre pengar. Så jag kan tänka mig att minska med 2,5 procent. Man sätter ett tak och ett golv, så man får ett intervall kring uttagsprocenten.

Vad man gör, nu kommer det låta skitkomplicerat, men vi tar räkneexempel, det var det här jag inte fattade och var på väg att ge upp tre gånger. Man multiplicerar föregående års slutvärde med uttagsnivån för att få det innevarande årets uttag. Jag tittar hur portföljen gick förra året och multiplicerar det med mina 4 procent, om det är min uttagsnivå, för att se vilken summa jag får. Sen beräknar jag golvbeloppet och takbeloppet. Jag multiplicerar med till exempel 5 procents ökning av uttaget, är det större än mitt tak eller inte? Om det får plats tar jag ut mer pengar. Men jag multiplicerar också med golvet och tittar, är golvet lägre behöver jag sänka mitt uttag. Och sen jämför jag de här tre beloppen med varandra: uttagsnivån, taket och golvet, alltså intervallet.

Caroline: Vad kan taket och golvet ligga på?

Jan: Jag kommer till det, men 5 procent och 2,5 procent. Är mitt uttagsbelopp större än takbeloppet, då säger det att jag egentligen borde kunna ta ut mer än vad jag har råd med, då begränsar man det till taket. Är det mindre än golvbeloppet, alltså portföljen har sjunkit så pass mycket att jag egentligen borde ta ut mindre, då säger jag: ja, men då får du ändå ta ut golvet. Är du med? Min beräkning säger att du får ta ut 8 000, men golvet säger 10, ja, då plockar jag ut 10.

Caroline: Så man vet alltid vad man minst kan få ut.

Jan: Precis, man får alltid ett intervall. Och det är skillnaden, att istället för en fast summa tar man ett intervall. Är beloppet mellan golvet och taket, då tar jag ut det.

Räkneexempel på hybridmodellen

Caroline: Har vi ett exempel på detta?

Jan: Ja, absolut. Jag har räknat precis som innan. Vi räknar på en portfölj på en miljon kr. Vi räknar på ett uttag på 4 procent. Och sen räknar vi på ett tak, alltså att jag kan tänka mig att öka uttaget med 5 procent från föregående år. Och jag kan tänka mig att sänka uttaget med 2,5 procent från föregående år. Anledningen till att jag valt dem är att det var de siffrorna de hade i studien också. De hade visat att med 85 procents sannolikhet kommer pengarna räcka i ett sådant scenario med de här två parametrarna.

Caroline: Men vad menar du? Öka taket med 5 procent, eller upp till 5 procent? Upp till 5 procent.

Jan: Och ingen inflation, för räknar man med inflationen blir det bara mer avancerat. Men det är inget konstigt egentligen. Här kommer det mycket siffror, det är nog enklare när man tittar på bloggen och ser räkneexemplen. År ett, en miljon, tio procent upp, precis som innan, 1,1 miljon kr. 4 procent av föregående år, nollåret, så 40 000 kr, 4 procent på en miljon. Jag tar ut 40 000 kr, har kvar 1 060 000 kr. Det är förutsättningen till nästa år.

Och nu kommer det som är lite mer komplicerat, apropå komplexitet. Det första jag gör är att räkna ut det innevarande året. Vad är default, vad är standard jag borde ta ut? I det här fallet blir det 4 procent, eftersom det var uttagsnivån, på föregående års slutsumma. Föregående års slutsumma var 1 060 000 kr, och 4 procent på det blir 42 400 kr. Det är liksom standard. Men nu räknar vi ut taket. Det var detta jag inte fattade. Taket räknas ut som i 4-procentsregeln, alltså en höjning av föregående års uttag. Föregående år tog vi ut 40 000 kr gånger 1,05, alltså en ökning med 5 procent, blir 42 000 kr. Sen tittar vi på en sänkning, 2,5 procents sänkning av föregående års uttag, alltså 40 000 kr gånger 0,975. Då blir det 39 000 kr. Så intervallet ser ut så här: uttagsförslaget är 42 400 kr, taket är 42 000 kr och golvet är 39 000 kr. Är ni med? Det är de tre siffrorna vi har.

Caroline: Men taket, förlåt mig, jag måste bara kolla lite nu. Är taket högre än...?

Jan: Nej, taket är lägre än förslaget. Det känns ju konstigt. Nej, för det är precis det som är poängen. Eftersom taket är lägre än det jag ska ta ut, då tar jag bara ut till taket. Så i det här fallet begränsar taket. Eftersom innevarande års uttagsbelopp är större än takbeloppet, tar vi ut takbeloppet.

Caroline: Okej.

Jan: Är du med? Så enligt 4-procentsregeln hade vi kunnat plocka ut mer av portföljen om vi kört den strategin. Men eftersom vi här har den dynamiska säger den: nej, hade du kört "procent av portföljen" hade du tagit ut 42 400 kr. Men nu kör vi en dynamisk regel, alltså får du bara ta ut 42 000 kr. Hänger du med?

Caroline: Ja.

Hybridmodellen, år för år

Jan: Bra. Så vi plockar ut 42 000 kr från de här 1 060 000 kr. Det innebär, om vi tittar till nästa år, att vi har 1 060 000 kr, vi har en 5-procentsökning upp till 1 113 000 kr, vi plockar ut 42 000 kr som vi räknade ut, och vi har ett slutvärde på 1 071 000 kr. Då börjar nästa beräkningsrunda. Vi räknar ut standard, 4 procent på 1 071 000 kr, alltså slutsumman. Då är den 42 840 kr. Sen räknar vi ut taket, 5 procents höjning på föregående års uttag, 42 000 kr gånger 1,05, 44 100 kr. Och sen räknar vi ut golvet, vi sänker föregående års uttag med 2,5 procent, då får vi 40 950 kr. Här har vi fått en förflyttning uppåt på alla. Eftersom innevarande års uttagsbelopp, 42 840 kr, är mindre än taket, 44 100 kr, men större än golvet, 40 950 kr, då plockar vi ut uttagsbeloppet. Här har vi hamnat mitt i intervallet.

Tar vi nästa exempel, att vi plockar ut pengarna och har en minskning på 10 procent. Då räknar vi återigen ut default, 4 procent på föregående års totala värde av portföljen, som var 920 000 kr efter den här 10-procentiga nedgången. Nu har vi bara 36 840 kr. Det är förslaget vår strategi ger. Räknar vi ut taket hamnar det på 44 980 kr. Och räknar vi ut golvet, en sänkning av föregående år, blir det 41 000 kr. Här kommer golvet i effekt. För här föreslår den att vi ska ta ut mindre än vad golvet är, och då höjer vi uttaget till golvet. Så på de här tre fallen har vi haft scenarier: först hamnade vi mitt mellan golvet och taket och tog ut det, sen hamnade vi över taket och tog ut maximalt taket, och sen hamnade vi under golvet och då tar vi ut mer, för golvet säger att vi kan ta ut mer.

På det här sättet får vi en dynamisk strategi, och jag kommer visa att effekterna gör att man i princip kan ta ut en procent mer om året än med de andra två strategierna, för att man har det här skyddet. Du har ett skydd som skyddar uppåt och ett som skyddar neråt, golv och tak. Egentligen är modellen inget konstigt, det är bara en kombination av de två andra. Det är en skala. Vi har tagit det bästa ur 4-procentsregeln, där vi tar ut 4 procent, och det bästa ur "procent av portföljen".

Hybridmodellen på skalorna

Jan: Tittar man på hybridmodellen utifrån skalan "hur mycket tar man hänsyn till marknadens utveckling?", så tar 4-procentsregeln ingen hänsyn. Det var det du var inne på innan, "ja, men portföljen har ju gått jättebra", ja, men det spelar...

Caroline: Nej, det spelar ingen roll.

Jan: Det spelar ingen roll. Tar vi "procent av portföljen" tar den jättestor hänsyn till marknadens utveckling. Och hybridmodellen är någonstans...

Caroline: Någonstans mitt emellan.

Jan: Precis. Någorlunda hänsyn. Tittar vi på nästa, hur ett uttag påverkar på kort sikt, så ger 4-procentsregeln ur ett stabilitetsperspektiv en hög stabilitet. Hänger du med? För den ger alltid samma summa varje år. Procent av portföljen... ja, du bara skrattar.

Caroline: Vi var ju där och pratade om att man har ingen glädje av det, om det bara ger 12 000 kr ett år.

Jan: Eller hur? Och här har vi hybridmodellen, som varierar inom de här gränserna.

Caroline: Okej, men vi kollar på det här behovet av flexibilitet i uttagen.

Jan: Ja, precis, kan det vara mycket pengar eller lite pengar? Och återigen, 4-procentsregeln, ingen flexibilitet, det är samma summa. Procent av portföljen, jättestor flexibilitet. Hybridmodellen, hyfsad.

Caroline: Hyfsad flexibilitet, ja.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Men kan man säga att hybridmodellen verkligen tar det bästa från de två andra och eliminerar problemen man ser?

Jan: Ja, jag tycker det i stora drag. Men den lägger ju på ett annat problem, alltså komplexitet. Det var inte helt enkelt att följa.

Caroline: Jo, men man räknar väl inte ut det här själv. Om man har en bra...

Jan: Rådgivare.

Caroline: En bra bankrådgivare.

Jan: Ja, då bör man kanske få hjälp med det.

Caroline: Annars får man räkna ut det själv.

Jan: Ja, precis.

Resultat i förhållande till behov

Jan: Tittar vi på resultat i förhållande till behov, så är 4-procentsregeln helt oförutsägbar. Det kan vara noll, eller det kan vara 10 miljoner kr i portföljen, den tar ingen hänsyn till det. Procent av portföljen blir aldrig noll, det var ju det vi sa.

Caroline: Den blir aldrig noll, nej.

Jan: Men det kan bli något annat. Och här är hybridmodellen betydligt mer stabil. Den är lite mellanmjölk, men väldigt bra mellanmjölk skulle jag säga.

Caroline: Ja, men om man bara ska säga någonting om 4-procentsmodellen så känns den lite som ett barn: "men jag ska ha!"

Jan: "Jag ska ha!" Precis. Om 4-procentsregeln är som ett barn, vad skulle du säga om "procent av portföljen" då?

Caroline: Den vuxna ansvariga. "Okej, jag får väl lida mig igenom detta." Oj, nu blev det så lite så.

Jan: "Jag får festa på helgen."

Caroline: Den ansvarsfulla vuxna, som nog aldrig egentligen kanske festar på helgen.

Jan: Ja, precis. Om man ska sammanfatta de olika strategierna: 4-procentsregeln, räkna ut beloppet första året, korrigera alla efterföljande år för inflation. Hybridmodellen, ta ut en specifik procentandel men ta hänsyn till tak och golv. Och procent av portföljen, ta ut en specifik procentsats av portföljen varje år.

Caroline: Men den här hybridmodellen, kan det någonsin bli så att pengarna sinar?

Jan: Kan vara, kan vara.

Caroline: Jag tänker att det är ju inte helt... alltså det är ju inte människostyrt.

Jan: Nej.

Caroline: Och så länge det inte är det, så är det ju styrt av någon typ av siffra. Och då kan det ju gå kast.

Jan: Ja, precis. Det är därför man räknar på till exempel 5 procent i tak och 2,5 procent i golv. Då räknar man en success rate på 85 procent. Så i 85 av 100 fall kommer det funka. Men jag har lite sådana här probability-grafer också, sannolikhetsgrafer.

Caroline: Jag trodde du skulle säga att man kan lägga in människostyrning där också. Man tittar på hur mycket pengar som går åt och vad som är rimligt. Ska vi ta golvet då?

Kännetecken för de tre strategierna

Jan: Ja, vi tittar på det. Om man ska sammanfatta kännetecknen för strategierna: 4-procentsregeln, som vi var inne på, ignorerar marknadens utveckling helt. Den ger stabilitet i uttagen på kort sikt, jag vet alltid vad jag får ut. Men den långsiktiga effekten är väldigt oförutsägbar, pengarna kan ta slut, och det kan bli jättemycket pengar.

Hybridportföljen tar en viss hänsyn till marknadens utveckling. Uttaget kan variera, men inom vissa gränser, vilket gör att jag alltid får mina nödvändiga kostnader betalda. Då är det bara: okej, det här året kan vi inte vara i Thailand åtta veckor, vi kan bara vara där två veckor. Det kanske är ganska okej. Stora fall kan ge en minskning av golvet, så vi kan behöva sänka golvet eller öka nivån på golvet.

Procent av portföljen tar full hänsyn till marknadens utveckling, men uttagen varierar jättestort. Det blir kanske några år på havregryn och några år på...

Caroline: Något annat trevligt, och sen till slut tar pengarna... inte slut, men de är i alla fall inte mycket kvar kanske.

Jan: Nej, men precis. Väldigt marknadsberoende på lång sikt.

Monte Carlo-simuleringar och success rate

Jan: Och om vi går igenom det här hyfsat snabbt, nu är vi på upptakten med simuleringar.

Caroline: Ja, det pratade vi om. Simuleringarna är ju roliga, tycker jag, för där får man se vad som skulle kunna hända på lång sikt med var och en av de här strategierna.

Jan: Och det gör man med sådana här Monte Carlo-simuleringar. Det vill säga att man tar en portfölj och kör den 10 000 gånger. Alla de här 10 000 gångerna är olika scenarier, och så får man en sannolikhetsfördelning.

Caroline: Men kan det reflektera verkligheten om man bara antar att börsen, eller inte börsen utan marknaden, portföljen, går upp 5 procent ett år, ner 2 procent ett annat år? Kan det verkligen reflektera?

Jan: Det har inget med Monte Carlo-simuleringen att göra, utan det är input, vad vi lagt in. Det är lite skit in, skit ut. Man kan ta historiskt, och man kan anpassa det för vad man tror om framtiden. Så återigen, det är inte rätt svar, men det är nästan rätt svar. Och vi kan inte göra bättre än nästan rätt svar. Man har baserat det på en 50/50-portfölj, alltså 50 procent aktier och 50 procent räntor. Aktierna är fördelade enligt en global fond, 60 procent i USA, 40 procent utanför. Obligationerna har väldigt mycket tilt mot USA, eftersom det är en amerikansk studie, 70 procent i USA och 30 procent utanför. Det är portföljen. Och så räknar man på 35 år. Man räknar att man är 65 när man börjar, och sen räknar man till 100. Och man har räknat på en uttagsränta på 5 procent per år. Man räknar success rate, alltså success rate 100 procent betyder att pengarna räcker i alla fall, med 100 procents sannolikhet.

Tittar man på success rate per strategi, så har 4-procentsregeln en success rate på 61 procent.

Caroline: Ja, för nu visar du en graf med de tre strategierna.

Jan: Ja, jämte varandra.

Caroline: Och hur väl de kommer att...

Jan: Att de lyckas. Svaret i den här grafen, de här procentsatserna jag berättar, är hur stor sannolikheten är att pengarna kommer räcka i 35 år med 5 procents uttag, alltså att det finns pengar kvar efter de 35 åren. Och vad säger vi? 4-procentsregeln säger att i 61 procent av fallen kommer det finnas pengar kvar. Hybriden, den här Dynamic Spending Strategy, kommer funka i 85 procent av fallen. Och procent av portföljen har en success rate på 100 procent. Tittar man bara på den här grafen kan man tycka: med 100 procent success rate, ja, då är det ju den man vill ha.

Caroline: Ja, fast vi har ju pratat om det.

Percentiler och spridning

Jan: Exakt, då kommer vi in på de andra graferna. Avkastning per portfölj. Och nu är vi inne på det här med percentiler.

Caroline: Kan du förklara det lite?

Jan: Jo, en percentil är så här. Den femte percentilen, då är alla utfall sämre än den femte percentilen. Och 95 procent, då tar den hänsyn till alla fall under 95 procent. Så det är hur mycket man täcker. Avkastningen visar spridningen, hur stor spridningen är mellan det sämsta och det bästa utfallet. Vi kan se att spridningen på 4-procentsregeln, som här heter "dollar plus inflation rate", alltså ta ut ett fixt belopp plus inflation, har en jättestor spridning. Vi har en spridning på mellan 1,5 procent per år i genomsnitt till 10 procent per år. Gapet, intervallet, blir mindre för hybridmodellen, så att vi kan göra tydligare förutsägelser. Och procent av portföljen har minst spridning, återigen för att marknaden får mycket större påverkan. Eftersom börsen över tid går upp kommer vi få en hög avkastning.

Caroline: Den här sliden kan vara lite tuff att förstå. Jag tror det är om man inte riktigt har koll på percentil. Och jag kan säga att det har inte jag, även om jag har jobbat med statistik. Jag har alltid undvikit det.

Jan: Men då kan man säga så här. Medel är det genomsnittliga värdet, median är det mittersta värdet. Genomsnitt är att om jag har en person som tjänar 50 kr och en som tjänar 150 kr, så blir genomsnittet hundra, att båda tjänar hundra. Det kan vara lite snett, så ibland vill man ha medianen. Har man tre personer, en som tjänar 50, en som tjänar hundra och en som tjänar 150, då blir medianen hundra, för det är det mittersta värdet. Percentil, då tittar man på hur många av utfallen som är under den nivån. Har man 95:e percentilen har man väldigt många utfall. Här räknar man till exempel mellan den 5:e och 95:e. Man tar bort de fem sämsta och de fem bästa utfallen, och så koncentrerar man sig på dem i mitten.

Caroline: Man tittar bara på dem i mitten.

Slutbelopp som faktor av startbeloppet

Jan: Och här ser vi, det här är egentligen den mest intressanta grafen, för den visar slutbeloppet som en faktor av startbeloppet. Om jag har en miljon i början och har en faktor 6, så är slutbeloppet 6 miljoner.

Caroline: Nu har du förlorat mig.

Jan: Okej. Vadå faktor 6? Jo, man jämför portföljens slutvärde i förhållande till hur mycket det var när vi började. Har den en faktor 6, då är den 6 gånger större i slutet än i början.

Caroline: Okej, jag hänger med nu.

Jan: Om den har en faktor 0, då är det 0, då har vi förlorat pengarna, inga pengar kvar i slutet.

Caroline: Och om det är en faktor 1, så är det lika mycket som från början.

Jan: Då har jag plockat ut mina 5 procent varje år, men i slutet har jag lika mycket kvar. Och här visar vi den där spridningen på 4-procentsregeln, att jag plockar ut ett fixt belopp, vilket kan resultera i att jag kan ha 6 gånger pengarna på den 95:e percentilen.

Caroline: Om det vill sig väl under de här 30 åren ska man ha 6 miljoner?

Jan: Och vill det sig illa har jag 0. Så spannet är väldigt stort. Med 4-procentsregeln, där jag tar ut det fixa beloppet, kan det variera mellan att jag har 0 och 6 gånger pengarna. Tittar vi på hybridmodellen kan jag ha mellan 0 och typ 3,5 eller 4 gånger pengarna. Spannet är mindre på hybridmodellen, men den är fortfarande på 0. Procent av portföljen har 0,5 till 3. Och då har vi precis det vi sagt hela tiden, att procent av portföljen aldrig kommer ta slut.

Caroline: Nej, men nu har vi fått en siffra på vad den kan vara.

Genomsnitt och medianer per strategi

Jan: Exakt, när den är som minst. Och då kan man säga här att den här grafen visar till exempel att 4-procentsregeln i genomsnitt ger två gånger startbeloppet. Om du har en miljon i början, så säger en sådan liten svart triangel på sliden att med 4-procentsregeln är sannolikheten ganska stor för att du kommer ha 2 miljoner efter 35 år, trots att du plockat ut 4 procent korrigerat för inflation varje år. Är du med? Som bäst säger den 6 gånger pengarna, som sämst 0. Medianen ligger på ungefär 0,5. Hybridmodellen ger i genomsnitt två gånger pengarna över perioden, och medianen är högre än för 4-procentsregeln tack vare golvet och taket. Och procent av portföljen ger typ 1,5 gånger i genomsnitt, och medianen är typ 0,7.

Caroline: Vad är det lägsta beloppet som är kvar egentligen i den portföljen? Det är väl 0,3 eller något sånt.

Jan: På de sämsta utfallen, sämst, sämst, sämst, då är vi på de låga percentilerna. På den femte percentilen kommer du ha 0,5, alltså 500 000 kr kvar efter de där 30 åren.

Caroline: Av miljonen? Av miljonen, det är ju hälften.

Jan: Ja, men på de andra har du ju noll.

Caroline: Men du, nu verkar den "procent av portföljen" ändå ganska bra. För min del är det ju inte 12 000 kr kvar någon gång, utan som lägst kan det bli 500 000 kr kvar.

Jan: Ja. Men det är slutsumman. Vi tittade på slutet, vi har inte tittat på hur mycket du tar ut per år.

Caroline: Nej, det kan ju vara att det blir mindre något år eller mer något år.

Uttagsmultiplikatorn

Jan: Ja, och det är precis här som varianten kommer. Det är därför jag visar de här fyra graferna, för det är detta som är klurigt. Du kan inte bara kolla på success rate, 100 procent. Vi kör på procent av portföljen, okej, vi tittar på slutbelopp som faktor av startbeloppet, ja, men då vill vi ha 4-procentsregeln, för den ger ju sex gånger pengarna.

Caroline: Ja, absolut.

Jan: Är du med? Det är de här olika anpassningarna, och det är här man vill visa att hybridmodellen är en kombination av de två. Och det här är nästan den viktigaste grafen här i slutet. Uttagsmultiplikatorn, alltså hur mycket pengar kan jag ta ut varje år? Här visar jag att procent av portföljen kan hamna mellan noll, att jag inte har några pengar kvar, till att jag kan ta ut det. Det finns ingen flexibilitet, antingen tar jag ut det jag kan ta ut, eller så blir det noll. Hybridmodellen har ett mycket mindre spann, mellan 0,5 och 2. Den kommer alltid kunna ta ut pengar i de flesta fall. Och samma sak här, på procent av portföljen har vi ett jättestort spann, så vad jag kan ta ut ett enskilt år varierar som mest där. Det är det här med flexibiliteten, egentligen samma sak som vi pratat om innan.

Caroline: Det är bara att här ser man det i siffror, i simuleringar. Men okej, kan det vara så att man vill välja den här "procent av portföljen"? Och varför vill man göra det i så fall?

Jan: Ja, det kan man, om man har en hög flexibilitet i sin spendering.

Caroline: Ja, som att man har färre och färre utgifter.

Jan: Ja, eller att man har en hög tjänstepension. Tjänstepensionen kommer att komma, och då behöver jag inte plocka ut så mycket pengar från min portfölj. Då kan procent av portföljen vara bra.

Caroline: Precis.

Jan: Eller så har jag väldigt låg pension, så jag måste plocka ut de där pengarna, ja, men då vill jag ha "procent av portföljen". Eller så kör jag en kombination av de två. Men återigen, vinner du något, så förlorar du på någon annan grej. Du kan inte få allt.

Caroline: Nej, man får bara anpassa det efter vad som är viktigt för en då.

Att variera golv och tak

Jan: Ja, precis. Och där är det här att på 5 procents ökning och 2,5 procents golv har man visat en 85 procents success rate, så det funkar i 85 procent av fallen. Men man kan också variera de här. Nu blir vi supernördiga. Vad de gjorde i studien var att de satte taket till noll. Om man sätter taket till noll betyder det att man återinvesterar all överavkastning, så man tar inte ut några extra pengar, man höjer aldrig uttaget. Och sen jämförde man, om man tog ett golv och varierade golvet från noll till minus 12,5 procent. Man tittade: vad händer med success rate om vi minskar golvet med 0,5 procent, om vi sätter det på två istället för 2,5, eller på tre, eller på fem eller fyra? Och då ser man de olika utfallen. Den här grafen är lite komplicerad, men den visar success rate som strecket, och då tittar man på den vänstra axeln. På noll, alltså att vi har ett golv där vi aldrig sänker uttaget utan alltid plockar ut en fast summa, då har vi en 65 procents success rate. Men om vi har en 5,5 procents sänkning, då har vi 100 procents success rate. Så det påverkar success raten. Och staplarna visar hur stor uttagsmultiplikatorn är, alltså hur mycket kan jag ta ut av de där 5 procenten. Ja, okej, då ligger jag på 0,8, så jag kommer alltid kunna ligga på 0,8 av det jag ska ta ut. Den här grafen visar hur man kan variera golvet, om jag låser taket.

Caroline: Jaja.

Jan: Hänger du med?

Caroline: Ja.

Jan: Alltså det här är bara, om man verkligen, "this is all I have to say about this". Det finns inte mer att säga.

Caroline: Och nästa slide, där varierar vi inte golvet utan taket.

Jan: Exakt, så vi gör precis tvärtom. Vi låser golvet på 0 procent och höjer taket. Då blir det precis tvärtom, då kommer success raten minska, för ju mer vi ökar, desto mer går vi åt "procent av portföljen"-hållet.

Caroline: Ja, vi tar mer av portföljen.

Jan: Och då ser vi också att multiplikatorn ökar. När de jämförde de här två grenarna sa de: sweet spot verkar ligga på 5 procent tak och 2,5 procent golv. Det är så de kommit fram till den, och testat det på ett vis. Och här kan man göra de olika variationerna.

Caroline: Och det är jättemånga som kommer gilla de här två sista slidesen.

Jan: Om man gillar grafer.

Caroline: Om man gillar grafer, om man gillar att förstå hur man kommit fram till någonting, så absolut, det är jättespännande.

Flexibilitet i golvet är nyckeln

Jan: Tittar vi på slutsatsen man kan dra av detta, så blir det att ju större anpassningsförmåga man har i golvet, alltså ju större flexibilitet att jag kan sänka mina kostnader, till exempel att jag inte behöver åka till Thailand det här året, eller inte behöver köpa ny bil, jag kan vänta till nästa år, desto högre success rate får man. Flexibilitet i golvet betyder: kan du anpassa dina utgifter i verkligheten? Och det slår väldigt, väldigt mycket. När jag tittade på det här, har man ett tak på 0 procent, alltså vi höjer inte, och ett golv på 0, alltså vi kör 0, 0, och jämför med ett tak på 0 och ett golv på minus 1, alltså att jag har en flexibilitet att jag kan ändra mitt golv med 1 procent, då ger det 12 procent högre success rate.

Caroline: Ja, det är lite sjukt.

Jan: Ja, så därför är det så här: ju större flexibilitet du har i utgifterna, att du kan sänka golvet, desto högre sannolikhet att du kommer ha pengarna och att du kommer lyckas.

Caroline: Jo, men det är ju vettigt.

Jan: Ja, så det är viktigt att se här att om man ska fokusera på någonting, det är därför jag alltid tjatar om buffertinken och mellanriskinken, för kan du anpassa där, så har du mycket större tålighet för marknadssvängningar, och då kommer du i längden få en betydligt bättre avkastning. Så återigen, utgifterna är det viktigaste.

Att designa sitt liv

Caroline: Jag sitter och funderar på vad vi egentligen vill hålla på med när vi ska nagga på vårt kapital. Vill vi ha en ny bil var tredje år? Vill vi åka på långsemester? Jag blir så nyfiken på vad man vill göra.

Jan: Vad är de vanligaste stora utgifterna som svenskarna har? Jag håller ju på med den där livsplanen, en av de hemliga grejerna vi håller på med just nu. Där är det verkligen så att det kan vara ny bil, det kan vara sommarhus, det kan vara långsemester, det kan vara operationer som man inte får göra i Sverige. Det kan vara massa olika grejer.

Caroline: Jag tycker det är spännande, för om jag pratar med människor utanför podden kan vissa tycka att det löser sig med pensionen. "Alltså vi kan ju odla vår mat i trädgården, det blir nog bra." Fast du vet ju inte. Det kan ju vara så att man inte har någon extravagant livsstil. Nej, precis. Och inte tror att man kommer ha det sen heller.

Jan: Nej, precis.

Caroline: Precis, så kan det ju vara.

Jan: Det handlar om att designa sitt liv. Och sen, det är klart att man kan leva på havregrynsgröt och ärtsoppa, men frågan är om det är det man vill. Det är därför vi håller på med det här hemlighetsprojektet. Som inte är så hemligt, eftersom jag läcker det varje år.

Caroline: Jag läcker inte mer nu. Det kommer bli en sån fin överraskning.

Jan: Ja, precis. Att kunna designa sitt liv.

Caroline: Ja, och då tänker jag också att när man vill designa sitt liv, så vill man inte bli begränsad tankemässigt av att det inte finns så mycket pengar att tillgå.

Jan: Nej, precis.

Caroline: Vi kan odla vår potatis själva. Hoppas att det blir bra det här året.

Jan: Men för några kan det vara det rikare livet.

Caroline: Ja, det är klart att det kan.

Jan: Men det är där jag tror att vi är tillbaka till det som Moa pratade om, och den övningen vi gjorde med henne här om veckan, om att ta fram sina drivkrafter, sina intentioner, sina personliga egenskaper. Vad är det som är viktigt för mig egentligen? Och det är inte helt trivialt att ta fram.

Uttagsnivåer per tidshorisont och portföljtyp

Caroline: Bra, jag tänker att man kan titta här. Ja, det är en ny fin slide.

Jan: Ja, precis. Det här är en tabell man får titta på på nätet också. Uttagsnivåerna utifrån tidshorisont och portföljtyp. Det vill säga, om vi har 0 procent i tak, 0 procent i golv, och den här 85 procents success raten, hur mycket pengar kan jag ta ut i de olika strategierna? Alltså inte i kronor, utan hur många procent kan jag ta ut beroende på tidshorisont. Har jag till exempel en 30-årig tidshorisont i en försiktig portfölj, då kan jag ta ut 4 procent.

Caroline: Och du menar i alla portföljerna nu?

Jan: Nej, jag menar i förhållande till portfölj, alltså vilken allokering jag har.

Caroline: Ja, okej. Förlåt, jag blandar ihop strategier och portföljer.

Jan: Nej, nu tittar vi så här.

Caroline: Nej, det handlar om portföljen man har, inte strategin.

Jan: Ja. Så om jag har en försiktig portfölj, alltså 20 procent aktier och 80 procent räntor, eller jag har typ en 50/50-portfölj, eller en 80/20, ja, då kan jag plocka ut till exempel 4 procent i 30 år från den försiktiga portföljen, jag kan plocka ut 4,3 procent per år från den mellersta portföljen, eller 4,3 procent från den aggressiva. Det intressanta här är att den aggressiva portföljen, som så många tycker är så himla bra, inte ger högre uttag.

Caroline: Nej, inte så värst. Inte jämfört med mellanportföljen.

Jan: Nej, det blir samma uttag. Tvärtom lägre till och med, i vissa fall. Om vi tittar på det första fallet blir det att...

Caroline: Om man bara går på en tioårsperiod.

Jan: Precis, för det svänger mycket mer. Det intressanta här är egentligen att jämföra vad som händer om vi lägger till ett tak eller inte, eller bara tar ut den här 4-procentsregeln. På 30 års sikt blir det då 5,3 procent. Vilket jag har när jag sammanfattar. Om jag har en ren 4-procentsregel, eller procent av portföljen, ja, då kanske jag kan plocka ut 3,9 procent per år. Men lägger jag på ett tak och ett golv, ja, då kan jag plocka ut nästan 5 procent, alltså nästan 1,1 procent mer per år.

Caroline: Och det kan vara rätt mycket pengar.

Poängen: 1 procent mer per år

Jan: Ja, men på en miljon är det 10 000 kr. Men säg att vi räknar med att man ska ha 25 gånger sin årsinkomst, alltså 10 miljoner kr. 1 procent är 100 000 kr om året. Vi pratar 8 000 kr extra i månaden, eller inte. Bara genom att jag väljer en hybridmodell istället för att bara plocka ut 4 procent korrigerat för inflation. Så det slår ju, 1 procent är väldigt mycket. Och det var egentligen hela poängen i deras studie. Med de här golv- och takreglerna kan du plocka ut 1 procent mer om året. Det tyckte jag var ganska coolt. Det är slutet på hela poängen. Allt har kommit till för att plocka ut 1 procent extra om året.

Caroline: Som kan vara 8 000 kr mer i månaden.

Jan: Ja, på en tia. Men det blir ju ännu mer med ränta på ränta på 30 år.

Hur statistiken kan lura dig

Jan: Och det sista vi ska ta upp här, det är ju lätt att bli lurad av den här statistiken. Vi nämnde det innan. Vad tänker du då? Jag tänker så här: om jag vill ha en portfölj som ska räcka i 30–40 år, och som ska räcka till jag är 95 år, så missar jag ofta att sannolikheten att en part i ett förhållande lever på sin 95-årsdag idag är 18 procent. Lägger jag då på att jag vill att den här portföljen med 90 procents sannolikhet ska räcka till 95-årsdagen, som det bara är 18 procents sannolikhet att man lever, då har jag två multipla sannolikheter. Jag har 90 procents sannolikhet gånger 18 procents sannolikhet, för de två faktorerna samverkar. Och då blir den totala sannolikheten bara 1,8 procent. Så det är ett sådant här case som kan låta rimligt. Jag vill att pengarna ska räcka till 95-årsdagen med 90 procents sannolikhet. Då planerar jag för ett scenario som kommer inträffa två gånger av hundra. Och då kan man ställa sig frågan: är det realistiskt att jag ska planera min ekonomi och avvara pengar i 30 år för ett scenario som kanske bara inträffar i 2 procent av fallen?

Caroline: Hur tänker du då att man ska...?

Jan: Jag kan tänka mig att 85 procent är ganska rimligt. Kanske räkna på 30 år, eller räkna på 25 år istället. Så att man kan unna sig högre livskvalitet.

Plans are worthless, but planning is everything.

Eisenhower och värdet av att planera

Jan: Och sen, trots att vi lagt nästan två timmar på det här, så är det återigen, jag gillar Dwight Eisenhower, den amerikanska generalen. Han sa: "Plans are worthless, but planning is everything." Och det är egentligen det här det handlar om. Genom att tänka i de här strategierna har jag gått igenom processen. Jag har börjat tänka på hur jag vill ha det, jag har börjat fatta sammanhangen. Men exakt hur det blir kommer jag aldrig kunna veta. Jag har gjort en plan, och den räknar på 8 procent i genomsnitt. Och sen har jag ett första år där börsen, första året till pensionen, faller med 60 procent. Då är det bara att kasta planen. Men då har jag gjort processen, och då kan jag börja räkna om och anpassa.

Vanliga frågor: utdelningsaktier och fonder

Jan: Några vanliga frågor. En vanlig fråga är: "men nu pratar vi om uttag, då ska man ha utdelningsaktier", eller "det är bättre med fonder, för fonder ger inte utdelning". Och jag vill bara slå hål på den myten. Det blir ingen skillnad i matten. Om jag har en aktie som är värd 100 kr, den ökar till 110 kr, bolaget delar ut 10 kr per aktie, då har jag 100 kr i värde och 10 kr på kontot. Om jag har en fond som ökar i värde från 100 kr till 110 kr, och jag säljer av andelar för 10 kr, då har jag 100 kr i värde och 10 kr på kontot. Same, same. Så det spelar ingen roll. Ibland kopplar man uttagsstrategier till utdelningsaktier, men det finns inget sådant samband.

Caroline: Det har ju sitt med ISK:n. Kommer det andra kostnader till när man håller på och mäter sånt?

Jan: Väldigt lite kort tak. En annan grej är att det är väldigt hett med de här utdelningsaktierna idag. Och där säger Vanguard samma sak. Utdelningsaktier är inte ränteobligationer. För folk säger: "det spelar väl ingen roll, de betalar ju ut och det är säkert". Utdelningsaktier svänger lika mycket i världen som alla andra aktier. Jag tror att många gör ett misstag kring mental bokföring. Bara för att jag får ut pengarna mäter man inkomstflödet, snarare än att se att pengarna är mer tillgängliga för att de hamnar på kontot, jämfört med att mäta värdeökning. Vanguard gjorde också en studie som visade att utdelningsaktier tvärtom har en högre volatilitet, nästan, än vanliga aktier. Och jämfört med räntor svänger de mer, mer risk. Så man vill ha de här räntorna med en stabil avkastning.

U-shaped glide path och för hög risk

Jan: Här har vi vår favorit som vi pratade om innan, U-shaped glide path, med den här kurvan. Ett vanligt misstag är att man har för hög risk. Det är det jag alltid tjatar om. Många säger att man bör rita om det som en graf i förhållande till när man går i pension. Då säger man att 20 år eller 10 år innan du går i pension bör du sänka risken. Du bör ha en låg risk de 10–20 åren och de första åren in i pensionen, och sen höjer du risken igen. Så du får mer eller mindre ett U, en dipp runt året då du går i pension. Men detta kommer jag prata mer om i ett annat avsnitt. Notera också att kurvan inte går till 100 procent aktier, utan man ska ha en del räntor i det här.

Avrundning och kommande avsnitt

Jan: Där var vi klara, Caroline. Det här är vårt längsta avsnitt. Orkar du?

Caroline: Orkar jag? Jag har ju varit med hela tiden.

Jan: Ja, men vad är din... om du skulle göra en kort reflektion, vad tar du med dig?

Caroline: Nej, men jag tycker absolut att man ska hänga med i hela avsnittet, så att man förstår skillnaden mellan de tre strategierna. Och att det kan finnas en som är rätt för en, beroende på vad man vill egentligen. Det är väl det jag tog med mig.

Jan: Det jag tog med mig, för det har varit mycket research att göra det här, var den här hybridmodellen och att kunna räkna det här med tak och golv. Jag blir superinspirerad av att börja tänka på avvecklingsfasen också. Och sen gillar jag de här tumreglerna, att man kan göra det ganska avancerat, som vi gjorde med percentildiagram, men sen finns det enkla regler: dela din ålder med 20, ta ut de pengarna, och det funkar nästan lika bra. Men man behöver fatta var den tumregeln kom ifrån. Jo, den kommer från de här simuleringarna. Och för mig blir det så här: fan vad najs. Då vet jag att vi behöver x kronor, använder vi den här strategin, då kommer pengarna räcka under hela vår pension.

Sen vet jag att vi håller på att läsa en annan bok nu, inför ett kommande avsnitt.

Caroline: Inför ett kommande poddavsnitt, ja.

Jan: Ja, "The Millionaire Fastlane". Där du pratar om så här legendariska pengar.

Caroline: Det är en bok som heter "The Millionaire Fastlane" av MJ DeMarco.

Jan: Och det handlar om att vi inte ska leva när vi är sjukvärt.

Caroline: Nej, han tycker att vi vill ju ha våra pengar nu, när vi är unga, eller när vi är friska. Ja, precis. Och han vill inte vänta. Han vill ha sin Lamborghini.

Jan: Och det är en stor...

Caroline: Kontrast till...

Jan: Mycket av det vi pratar om.

Caroline: Och jag tycker det är jättehärligt.

Jan: Så vi kommer prata om det framöver, i ett av de kommande avsnitten. Sen, det här är helt crazy, men vi har lyckats få till en intervju med finansmarknadsministern Per Bolund, som vi ska spela in här. Jag kommer skriva lite kort om det på bloggen, men har du frågor, vad skulle du vilja att vi tog upp med finansmarknadsministern i ett sådant här poddavsnitt? Det är lite scary exciting.

Caroline: Det är jättespännande. Vi tänker att vi vet nog inte allt som ni vill veta.

Jan: Så vi vill ha lite input. Låt oss göra det tillsammans. Men återigen, stort tack. Tack för tålamodet, att du har hängt med ända hit. Som sagt, prenumerera gärna på nyhetsbrevet. Läs för guds skull artikeln och bläddra igenom den på bloggen också. Jag kan tänka mig att om man bara tittar eller lyssnar på det här kan det vara svårt att hänga med.

Jan: Så tack. Tack så mycket för idag.