Om du inte vet vart du är på vägvet du inte hur mycket pengar du behöver

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Receptet innan diagnosen
2. Metoder för vad?
3. Den ekonomiska planen klädd i siffror
4. Vägbeskrivning, vart?
5. Målet får förändras längs vägen
6. De flesta har en outtalad plan
7. "That's it" — den enkla planen
8. "Is this it?"
9. Ekonomi som monster eller pensel
10. Vad bryr jag mig om?
11. Impulser man burit på länge
12. Vad vill jag, skilt från omgivningen?
13. Hur vill jag bli ihågkommen?
14. Begravningen och intentionen
15. Att involvera familjen
16. Fjärde inspelningen och rädslorna
17. Tusen månader
18. Avkastning på pengar du spenderar
19. Memory dividend
20. "Spegel, spegel"
21. Vad är tillräckligt?
22. 15 år senare, ändå inte klara
23. Oron utan mål
24. Lösa boliner och FIRE som flykt
25. Marginalnyttan minskar
26. Pensionsavsättningen som inte var genomtänkt
27. Bara brygga fram till pensionen
28. Fattigpensionär-rädslan
29. "Vägbeskrivning från pensionärerna"
30. "Du genomskådar frågan"
31. Vad är NAF? Vad är tillräckligt?
32. Speca målet, räkna kostnaden
33. Hur ser nuläget ut?
34. Ligger jag före, på eller efter planen?
35. När når jag mitt mål?
36. Connecting the dots bakåt
37. Kierkegaard och längtan
38. "Och, och mer"
39. Hänga kvar i frågan
40. Man behöver inte vänta tills man är rik
41. Gap eller bibehålla — get rich vs. stay rich
42. Reklam för RikaTillsammans-programmet
43. Pris och upplägg
44. Levande under hela året

Receptet innan diagnosen

Jan: Jag tror att få av oss har tyckt att det var okej att gå till en läkare och få ett recept utskrivet innan vi ens berättat vilka symtom vi har eller vad vi är sjuka i. Ändå är det det vi ofta gör inom ekonomi, där vi pratar om indexfonderna och metoden innan vi har satt det ekonomiska målet.

Varmt välkommen till RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av vår livsresa, våra erfarenheter, framgångar och misstag, så att du ska kunna göra din ekonomi, ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver den här podden heter Caroline och Jan Bolmeson.

Idag är det dags för avsnitt 283, och idag blir det lite så här ekonomisk plan, en checklista eller ett frågebatteri, ja, en lite mer holistisk syn på ekonomin. Tanken var ju här att jag började, vi har ju sålt in att dagens avsnitt skulle vara "så här investerar du för 2023". Men så satt jag och jobbade med avsnittet, och sen insåg jag att jag blev ganska avtänd på det.

Caroline: Vad var det som du inte gillade då?

Jan: Nej, men det blev att jag tog fram förra årets avsnitt och tittade på det, och så insåg jag att det kommer bli väldigt mycket samma. Det är samma fonder, samma fondrobot, samma strategi, samma metod.

Caroline: Ja, det är inte så mycket som har ändrats.

Metoder för vad?

Jan: Det är inte så mycket som har ändrats. Det enda som blev lite nytt var typ att räntefonder kommer få spela en större roll under 2023, eftersom man kommer kunna få avkastning. Men då blev jag också så här: om vi nu har pratat i tidigare avsnitt om ekonomipenseln som du målar ditt liv med, om att vi är i den här trevande processen, som en läsare beskrev det, eller i den här förändringsprocessen, varför inte ta ett steg tillbaka?

Lite som Jonathan Stoltzenberg skrev i forumet vid ett tillfälle: indexfonder, spara 10 procent av din lön, ha den här sparhorisonten. Tänk så här, det är ju mycket metoder. Men metoder för vad? Jo, metoder för att nå ett mål. Och jag tänker så här, att istället för att vara så himla kär i metoderna borde vi prata om vad det där målet är.

Istället för att vara så himla kär i metoderna, prata om vad det där målet är.

Jag tror att för de flesta av oss är det ganska klurigt att identifiera vad målet är. Då tror jag att man behöver ringa in det. Det är som ett stenblock, och så får man hugga från en massa olika vinklar. Dagens avsnitt handlar lite om att knyta ihop säcken, lite från den här workshopen som vi höll tidigare, men som vi nu har lagt ner till förmån för det som sen ska bli RikaTillsammans-programmet.

Så jag tänker så här, låt oss testa den här checklistan med frågorna. Och de här frågorna kan man först tänka på själv, och sen tror jag att det blir bättre om man diskuterar dem med sin partner eller med en vän, ett syskon eller en kollega.

Caroline: Men frågorna är till för att man ska komma närmare sitt ekonomiska mål, eller sitt mål?

Den ekonomiska planen klädd i siffror

Jan: Ja, här blir det på sätt och vis båda. Jag tycker ju att en ekonomisk plan inte har något egensyfte. En ekonomisk plan är i mångt och mycket: okej, var är jag i livet just nu? Vart vill jag ta mig? Och så är den ekonomiska planen den planen, från mitt nuläge till mitt önskade läge, klädd i siffror.

För pengar råkar skapa en hel del möjligheter, de löser en del problem, så att det blir enklare. Vissa av de här grejerna blir enklare med pengar, antingen direkt eller indirekt. Om jag vill resa jorden runt, ja, då är pengar väldigt relevant, för jag köper flygbiljetter. Är mitt mål att jag vill ha mer tid med barn och barnbarn, eller fördjupa mig i mina hobbyer, ja, då är det inte som att jag betalar barnen för att hänga med mig, utan då betalar jag kanske för att ha mer tid, för att kunna vara med barnen.

Så jag tror att hur man än vänder och vrider på det, kommer man inte undan den ekonomiska aspekten. Men jag tror att många av oss gör misstaget att vi hellre pratar om vägen eller vägbeskrivningen, det som är enkelt att prata om, istället för att prata om målet.

En kompis till oss, Charlie, beskrev detta i en podd för ett tag sedan. Då sa han så här: det många gör är att man kommer till en finansiell rådgivare, och hur man märker om en finansiell rådgivare är bra eller dålig, det är att man frågar: kan jag få en vägbeskrivning? Om man då får en vägbeskrivning, då vet man att det är en dålig rådgivare, för den uppenbara frågan måste ju bli: vägbeskrivning, vart?

Vägbeskrivning, vart?

Jan: Det är som om jag skulle gå till någon på stan och fråga: kan jag få en vägbeskrivning? Och så får jag svar: gå hundra meter ner, sen svänger du vänster, sen går du över bron och sen svänger du höger. Ja, fast jag var ju inte på väg till centralen. Jag ville ju åt andra hållet.

Många gånger är frågan "vad vill jag i livet, eller vilken bild vill jag måla med min ekonomiska pensel" mycket svårare än att lyssna på någon som säger: köp en fondrobot, spara 10 procent av dina intäkter, tänk så här kring sparhorisont, använd ISK för att det är mer lönsamt än en vanlig depå. Men det blir ofta samtal kring cykelställen, för alla kan ha en åsikt om huruvida man vill investera 1 000 kronor eller 11 procent. Det är svårare att ha en åsikt om någons mål.

Caroline: Ja, men målen är ju helt och hållet unika. För någon handlar det om ett vinslott i Frankrike. För någon annan, som vi nu till exempel här i det här RikaTillsammans-programmet, som då är reklam som vi vill göra nästa år, där var det någon som skrev "jag vill kunna vandra mer", eller "jag vill kunna spendera lite tid på ett pandacenter", eller "jag vill ha mer tid för mina hobbyer", eller "jag vill vara FIRE", eller "jag vill kunna göra olika saker". Så att målet blir helt och hållet unikt.

Jan: Sen tror jag att för de flesta kommer det vara ett inslag av metoden indexfond, eller ett inslag av metoden månadssparande, eller ett inslag av ISK. Men jag upplever att det blir så mycket fokus på det, istället för på det här lite svåra. För jag tycker frågan "vad vill jag i mitt liv" är jättejobbig.

Caroline: Ja.

Målet får förändras längs vägen

Jan: Grejen är, när jag tänkt på det, att det kan vara så att jag vill någonting nu. Och så gör jag det, så testar jag på det, och så kommer målet att ändra sig längs vägen. Det måste ju också få vara okej.

Caroline: Ja, ja, absolut. För det blir så himla slutgiltigt att tänka mål. För mig blir det det i alla fall. Men jag har förlikat mig med att det kanske kommer förändra sig längs vägen.

Jan: Ja, och grejen är, om målet inte blir det man gillade när man kommer fram, ja, då kan man ju alltid välja tillbaka.

Caroline: Ja.

Jan: Då väljer jag om. Nej, jag gillar inte Paris, eller vinslottet i Frankrike. Nej, men då flyttar jag väl till ett vinslott i Sydafrika. Och gillar jag inte det, får jag väl ta ett i Portugal.

Caroline: Ja, för det är vinslottet som spelar roll, det är bara location.

Jan: Ja. Det är lite Tony Robbins, amerikansk coach. Jag vet inte om det var han som sa det eller någon annan: "You just make a decision, if you don't like it, change it, move, you're not a fucking tree."

De flesta har en outtalad plan

Jan: Och jag tror att min tes här, som jag misstänker efter många diskussioner i forumet, för mycket av detta kommer ju från diskussioner i forumet där jag hänger med många av våra läsare, är att jag tror att de flesta inte har en plan. Eller, jag ska inte säga att de inte har en plan, de har en outtalad plan, precis som jag själv haft i många år, som låter så här: ekonomisk trygghet, jag vill känna mig lite trygg i livet, jag vill kunna ha en buffert om det går åt helvete, och jag tycker att mer pengar är bättre än mindre pengar. Och kanske till och med: ju mer pengar, desto bättre.

Caroline: Ja, men så har jag också varit, absolut. Ju mer pengar, desto bättre. Det har varit som en krockkudde i mitt liv mot allt jobb.

Jan: Ja, precis. Och grejen är, det är en ganska enkel plan, och det är ändå fascinerande att vi har gjort 282 avsnitt innan vi har kommit till detta. Metoden för att nå det målet är ju: lägre kostnader än vad du har intäkter, så att du får ett överskott. Fördela det överskottet så att du har en buffert, se till att bufferten är så pass stor i förhållande till din livssituation. Sen, om du behöver en kontantinsats till ett boende, så sparar du till det. Har du redan ett boende, ser jag till att amortera på det så att du har en rimlig belåningsgrad. Och sen behöver du bara titta på din pension.

"That's it" — den enkla planen

Jan: Och så säger jag: okej, kommer jag kunna leva på 60 procent av min slutlön? Är svaret ja, så grattis, då behöver du typ inte göra något mer, för då tar det svenska pensionssystemet hand om dig. Där kan du checka av alla tre grejerna, för det är det enda man behöver spara till i Sverige egentligen. Buffert för oförutsedda elräkningar, så här i början av 2023, någonstans att bo, och sen pension. That's it. Sen kan man ha lite guldkantssparande, men det är optional.

Och sen, alla de här sparandena: är det buffert, alltså pengar som ska användas inom 0–3 år, 100 procent sparkonto med insättningsgaranti. Är det pensionssparande eller långsiktigt sparande på mer än 10 år, 100 procent aktieindexfond eller fondrobot. Och vet du inte när du behöver pengarna, ja, då är det en kombination av sparkonto, räntefond och indexfond. Det vill säga det vi brukar kalla en fondrobot, typ 50/50. Sen är det färdigt. Det är inte svårare än så.

Men problemet som jag upplever, och som sagt, detta kan vara min 40-årskris, är att jag upplever att detta är ganska otillfredsställande. Och jag tror inte bara att det är otillfredsställande, jag tror att de flesta som lyssnar på oss eller har följt oss redan har någon variant på det här. Och det kanske man är supernöjd med, och det är fine. Då kan man typ stänga av nu, efter de här tio minuterna.

Om jag är 80 sen och ska titta tillbaka på mitt liv och tänker "var detta den bästa planen jag kom på", så skulle jag tycka att det är ganska trist.

"Is this it?"

Caroline: Ja, precis. För du räknar ju inte med att du vill ha roliga grejer i ditt liv. Eller? Målet är lite bättre ekonomisk trygghet, mer pengar än mindre pengar.

Jan: Ja, och ju mer pengar, desto bättre.

Caroline: Ja, visst. Så vad kommer detta sluta med?

Jan: Detta kommer sluta med att jag har pengar på kontot och jag kommer att dö. Och sen kommer du eller barnen få de pengarna. Jag hårdrar det nu. Det är klart att vi har bokat en resa till Rom under våren och så. Men ändå, om man hårdrar detta, är jag så här: is this it?

Caroline: Ja, jag förstår precis vad du menar. För mig är detta, när jag kollar på det så förenklat, som när jag pluggade till civilingenjör och tittade: vad är nästa steg? Jo, då ska alla gå till Ericsson och börja bli civilingenjör där. Och jag var så här, det är så tråkigt att jag vill kräkas på det.

Jan: Ja, du valde bort det innan du ens hade fått det.

Caroline: Ja, det är samma känsla.

Ekonomi som monster eller pensel

Jan: Och då kommer jag till: okej, om den här tesen nu stämmer, som vi drog för ganska exakt ett år sedan. Då var jag och gjorde de här avsnitten med Anyfin och med de här unga influencers. Då var det någon som sa: ekonomi är monstret du träffar i slutet av månaden.

Caroline: Ja, och man vill liksom inte ens gå dit, öppna bankappen, man har högen med räkningar.

Jan: Och då sa jag: men gud, så ser inte jag på det, jag ser ju ekonomin som penseln jag målar mitt liv med. Och då tänker jag, okej, låt oss säga att det är sant. Låt oss till och med lägga detta i kombination med Kiyosaki-avsnitten som vi har haft nu under hösten, där vi till och med rakt ut sa: dina pengar berättar historien om ditt liv. Så, vilken historia vill jag att mina pengar ska berätta om mitt liv?

För om jag går tillbaka till den enklaste planen, så berättar mina pengar historien om att Jan är ganska rädd i sitt liv. Det är mycket buffert, mycket trygghet, mycket kontanter, mycket lågrisk.

Caroline: Ja, men det är samma för mig. Mycket pengar på hög, det bottnar ju i en rädsla.

Jan: Naturligtvis, eller massor av rädslor.

Caroline: Ja.

Mycket pengar på hög, det bottnar ju i en rädsla.

Vad bryr jag mig om?

Jan: Och då menar jag, är det en inspirerande historia, när man tittar på det? Vi värderar det som att det inte är det. Man behöver inte lägga någon värdering, men jag lägger en värdering, det är kanske inte det jag vill ha. Då tänker jag, låt oss kombinera de här avsnitten, till exempel Die with Zero, Kiyosaki, Just Keep Buying-avsnittet. Mycket av det vi gjorde under 2022. Vad jag har gjort här är egentligen att jag har sammanfattat många av frågorna från de avsnitten.

Från Just Keep Buying-boken var det till exempel så här: vad bryr jag mig om? Eller vad bryr vi oss om i livet? Och nu behöver man inte svara på den frågan, utan detta är en av de frågorna att diskutera. Vad tycker jag är viktigt i mitt liv? Vilket scenario vill jag ha i mitt liv? Eller vilka scenarier vill jag undvika? Vilken påverkan vill jag, eller vill jag att vi ska ha, i världen? Vad vill jag ha? Finns det något jag vill äga? Vill jag äga det där vinslottet? Eller vad vill jag uppleva?

Till exempel handlar det för oss nu väldigt mycket om att uppleva med farmor och vår dotter, där vi bygger på att vi har det här tidsfönstret, där det just nu är lämpligt, där vi kan göra en hel del resor. Farmor är frisk, under 70, fyller 70 under 2023. Sen blir hon ju äldre tonåring och kommer inte vilja resa.

Vad vill jag ge bort? Vi har en diskussion i forumet om hur man vill engagera sin son i välgörenhet. Eller det kan till och med vara: vilka minnen vill jag ge bort till mina barn? Eller en annan fråga: vad vill jag göra mer av? Eller vad vill jag göra mindre av i livet?

Impulser man burit på länge

Caroline: Ja, precis. Jag minns när jag skulle engagera mig i scouterna, så frågade någon scoutledare mig: varför vill du vara med i scouterna? För jag har ju ingen bakgrund överhuvudtaget i scouterna. Och jag kunde typ inte ens svara på den frågan. Det var bara viktigt för mig att göra det.

Jan: Och det är förmodligen ett sådant svar på en sådan fråga. Vad vill jag uppleva, ge bort?

Caroline: Ja, jag vill uppleva att vara ute i naturen med våra barn, och jag vill ge bort det här roliga med scoutmetoderna, som jag själv först måste lära mig innan jag kan lära barnen i familjescoutingen.

Jan: Ja, men så att den impulsen var ju ett svar på en sådan fråga. Ibland kan man få sådana impulser och man vet fan inte var det kom ifrån. Eller så har man haft den i 15 år, men så agerar man på den nu.

Och jag tror att många av dem, till exempel, vi hade ju också en läsare, Vanderlust, på forumet, som skrev: du vet, sen jag var 10 år gammal har jag burit på den här berättelsen om det här rymdäventyret, där det är så här one way ticket i rymden, så man kan inte resa mellan planeter. Och det var liksom den skapelsen han ville ha.

Och jag tror att detta inte är ett sådant där "oh, nu svarar vi på dem på två minuter", utan jag tror att detta är frågor att få bära, att få skriva ner. Kanske hålla på med under en period i alla fall.

Caroline: Ja, absolut.

Vad vill jag, skilt från omgivningen?

Jan: Och det räcker inte med de här frågorna. Det blir ju till syvende och sist frågan: vad är det jag vill egentligen? Och sen lite som vi var inne på i förra avsnittet, det som jag börjar bli ganska trött på, att skilja på vad jag vill, skilt från vad min omgivning förväntar sig. Vad tror jag att andra vill av mig? Lite det här "en sådan som jag borde". Och alla de här sakerna som vi haft uppe i tidigare avsnitt, till exempel skammen kring när jag kom till Vellinge eller Höllviken i vår V70 i stället, som dessutom var jättesmutsig, som våra bilar tenderar att alltid vara.

Caroline: Ja, men precis.

Jan: Och här kan vissa inte alls relatera, "vi skiter i vad andra vill".

Caroline: Ja, så blir det.

Jan: Men jag tror att ganska många av oss är ganska perceptiva för det här "man borde ha en bra utbildning, man borde vara vältränad, en sådan som jag borde". Det hör till.

Och tittar vi lite på frågan från Die with Zero-boken, så hade han ju den här frågan: vilket är det bästa sättet för mig att använda min livsenergi på? Det var ett resonemang från FIRE-boken: allt du köper har du lagt energi och tid på, för att skapa de resurserna. Har det verkligen, den här bilen till exempel, varit värt att använda din livsenergi på? Och svaret kan vara ja eller nej. För oss, för ett år sedan, att lägga livsenergi på vår Tesla, absolut värt det. Idag, vet inte. Och det får vi återkomma till.

Hur vill jag bli ihågkommen?

Jan: Sen en annan fråga som han har i Die with Zero, som är ganska tuff, är: hur vill jag att mina barn ska minnas mig?

Caroline: Jo, den är tuff. Och jag tycker den till och med är svår att svara på.

Jan: Ja, eller hur?

Caroline: Ja, snäll, visst, men alltså, vad fan, jag vet inte hur jag vill att de ska komma ihåg mig. Det är sjukt svårt att svara på den frågan.

Jan: Ja, en omformulering på den frågan blir egentligen: vilka livsupplevelser, vilka minnen vill jag skapa tillsammans med mina barn?

Caroline: Ja, och då handlar det inte bara om att resa till Rom, utan det handlar om alla nattningar man gör, och middagar eller bakningar man gör tillsammans. Det är alltid vardagen med.

Jan: Ja, jag vet, vi hade ju mycket de diskussionerna när vi körde Die with Zero-avsnitten, att det blev nästan en tävling, och så var det någon som sa: jag vill inte att det ska handla om någon tävling om dyrast resa eller Australien, utan det kan mycket väl handla om att jag vill spendera tid med dem, eller hämta tidigare på dagis, eller vara tillgänglig, spela spel med dem, whatever.

Begravningen och intentionen

Jan: En lite annan, tuff fråga, eftersom det känns mycket, förra avsnittet handlade ju om det här, liv, död, liv, så kommer jag att tänka på Robin Sharma. Han har en bok där också, där de pratar om: vad vill jag att människor ska säga om mig på min begravning? Vill jag att de ska säga "fan, han borde varit på kontoret lite till"?

Caroline: Nej, men grejen är att det sjuka är att man säger inte "han borde varit på kontoret lite mer", utan man säger "han gjorde så bra grejer på jobbet". Du vet, som att det var bra att han var på kontoret så jävla mycket.

Jan: Ja, så kan det ju vara.

Caroline: Så kan det låta, men det kan också vara annat som kommer. Han var en bra pappa, till exempel.

Jan: Ja, eller hur? Och där är det ju också att ställa sig: vad är intentionen i mitt liv? Är intentionen att, och det kan vara olika grejer, jag vill vara en närvarande pappa, eller en framgångsrik företagare, en kreativ författare, en respekterad politiker, eller whatever. Det är väl bara att fundera på det, och så säger man: detta vill jag vara. Och sen, bra, då har vi det där, okej, där är målet. Sen kan vi börja med vägbeskrivningen. Okej, för att jag ska vara en närvarande pappa, eller en respektabel, framgångsrik företagare, eller en berest person, då kan vi börja bygga den där ekonomiska planen.

Att involvera familjen

Caroline: Ja, och man kan ju bli ganska sugen på den planen.

Jan: Ja, blir du sugen på den planen?

Caroline: Ja, men det är klart att jag blir. Och jag känner också att jag vill dela med mig. Jag kommer ju göra de här frågorna. Det är sådant som jag vill göra tillsammans. Jag vill uppleva de här svaren tillsammans med familjen. Men jag vet också att nu låter det lite tillrättalagt. Nej, men det är inte så jag menar. Om jag säger att jag vill bli en framgångsrik författare, och det vill jag bli, då kommer jag behöva lägga tid, kanske lite mer tid än vad jag gör nu. Och då måste jag komma överens med resten av min familj. Jag kan inte bara säga till mig själv att jag vill bli det, jag kommer lägga all den här tiden, och sen kommer ni inte bli involverade i det. Förstår du att det behövs att jag involverar er också i det.

Jan: Ja, och det kommer kräva engagemang i relation, engagemang i tid, engagemang i pengar. Okej, så vad lägger vi på? Och det kommer bli nästa steg, som jag tänker när man gör den här ekonomiska planen. Okej, så vad kostar det att du ska vara en framgångsrik författare? Och sen behöver jag också, då blir det lätt att trilla i fällan med "framgångsrik", ja, men då behöver du dessutom definiera vad som är framgångsrikt.

Caroline: Ja, absolut.

Jan: Är det någon som har sålt x antal böcker? Eller är det någon som skriver 300 ord om dagen? Eller är det någon som har en känsla, när man tittar tillbaka, att jag har fått förkovra mig?

Caroline: Ja, precis.

Jan: Så det blir återigen följdfrågor, för det blir så enkelt att säga "framgångsrik författare".

Fjärde inspelningen och rädslorna

Caroline: Men jag tänker, varför jag sa lite provocerande att det låter tillrättalagt, för jag kan avslöja att detta är typ fjärde versionen vi spelar in. Då var det ju också så att du var ledsen, för du var så här, ja men, förändring kan ju också innebära kanske en risk.

Jan: Ja, och känslomässigt kan det ju röra upp, vad heter det, damm kan röra upp sig.

Caroline: Ja.

Jan: Och vad var det för damm som rördes upp hos dig, Caroline?

Caroline: Jo, då var det som att jag trodde att det kommer vara förändring till det sämre. Om vi ska göra förändringar här nu, ja, det kommer säkert bli till det sämre. Och du kommer vilja göra något helt annat än vad jag vill. Och det var rädslor som kom, ja.

Jan: Det gör det, antar jag. Ja, och det blir det ju, för om man aldrig har pratat om de här frågorna med sin partner, så är det absolut en farhåga. Tänk om våra mål inte synkar. Tänk om du vill bli framgångsrik författare, och så säger du "ja, men jag vill bli nomad, eller munk, eller whatever", jag bara hittar på någonting.

Caroline: Ja, som inte synkar.

Jan: Så är det klart att det är en farhåga, en rädsla i det. Så det är ganska modigt att ha en sådan här diskussion.

Caroline: Ja, det är jättemodigt.

Tusen månader

Jan: Och dessutom, så kastar du nu in som nästa fråga, att om vi utgår från att den här tiden vi har här på jorden är begränsad. Och så var det någon som skrev till mig: ja, men Jan, jag vet inte om du har tänkt på det, men vi har bara typ tusen månader på oss.

Caroline: Och nu är ju snart december också slut.

Jan: Vad härligt. Och detta är så bra. Grejen är, jag slog det nu, det finns ju sådana dödskalkylatorer på nätet. Så jag slog: ja, här nu, december 2022 när vi spelar in detta, då har jag använt 495 av mina tusen månader. Och tusen månader är typ 83 år gammal. Och då blir frågan: okej, men om jag nu har använt ganska exakt hälften av de här tusen månaderna, hur vill jag använda de resterande 500 månaderna? Vad tänker du?

Caroline: Nej, jag tänkte att det är bra att ha en sådan här sense of urgency. Men man ska ju inte heller paralyseras av det, att det måste bli så jävla rätt.

Jan: Nej, exakt.

Caroline: Och jag tänker att fortfarande också se det kommande från ett positivt perspektiv. Att det inte är ångest för att jag kommer dö. Nej, men jag kan dö imorgon. Och då ska jag ändå titta tillbaka på mitt liv och säga: fan, det var en bra resa.

Avkastning på pengar du spenderar

Jan: Men för mig handlar det om att kalibrera framåt. Och då kommer vi till det som jag tycker är den relevanta frågan utifrån det ekonomiska perspektivet: hur kan vi använda och spendera våra pengar för att de ska bidra till att göra vårt liv rikare?

Och här får man helt och hållet personligt bestämma: okej, vad gör mitt liv rikare? Det handlar inte om någon syn där ute att en BMW gör dig rikare. För någon kanske livet blir rikare av en BMW, för någon annan maybe not. För någon annan kan det handla om en stuga ute i fjällen och fiska, för någon annan ett vinhus i Spanien eller Frankrike, whatever. Men att våga använda de här pengarna också.

För jag tror att det är lätt, i den där enkla planen, om man inte tänker efter, att det blir så här att ju mer pengar desto bättre, och ju lägre kostnader desto bättre. Och jag tror nej, här ska vi nog använda kostnader på ett optimalt sätt för att maxa upplevelsen av rikedom i livet. Det vill säga att ta kanske mer ett perspektiv som Moa Diesen, en kompis, alltid pratar om: hur kan jag få mest avkastning på de pengar jag spenderar? Och för mig blir det alltid error när hon säger det, okej, Moa, vi har helt olika syn på avkastning. För hon menar emotionell avkastning.

Jag gillar det här perspektivet att se avkastning som annat än krona och öre.

Memory dividend

Jan: Jag tror han i Die with Zero-boken pratar också om det som memory dividend. Att när vi blir gamla, ja, då kommer vi se tillbaka på vårt liv, och då kommer vi få avkastning i form av glada minnen eller känslor av det som vi har upplevt tidigare. Och då gäller det att fundera: okej, men vilka upplevelser är det som skapar värde? Och inte trilla i fällan att det måste vara en resa eller en konsert.

Caroline: Nej, för jag tänker också att han kan mena känslan av, vad heter det ordet nu, fulfillment, liksom. Helena pratade om det i förra avsnittet, som för henne var rikedom att kunna gå och titta på en snöflinga. Vilket var ju superflummigt för mig, men jag fattar.

Jan: Men vet du vad, jag har inte ens listat ut vad fulfillment är på svenska ens.

Caroline: Uppfyllelse.

Jan: Vad det är för mig, liksom.

Caroline: Nej.

Jan: Det är väl kanske dags att börja lista ut det nu när vi är 40 plus. För jag tänker att jag kommer ligga där på dödsbädden, jag vill känna full tillfredsställelse över vad jag gjorde. Och då är vi tillbaka på, återigen, att fundera på frågorna. Så, konkret fråga att fundera på: hur kan vi, eller jag, använda och spendera mina pengar för att de ska bidra till att göra mitt liv rikare, eller lyckligare, eller få högre tillfredsställelse? Hur kan jag eller vi maximera den emotionella avkastningen på pengarna?

"Spegel, spegel"

Jan: Så här krasst, om jag ska vara ärlig, vi har varit ganska dåliga på detta historiskt.

Caroline: Jo, men jag upplever kanske inte att det är någon här som har velat ha diskussionen.

Jan: Är det så här right back at ya? Spegel, spegel på väggen där.

Caroline: Spegel, spegel, inte på väggen där. Det är ju för fan något helt annat. Spegel, spegel tillbaka. Nej, men det är väl där vi är nu, liksom. Man får vara okej med att man har varit dålig på något. För vi har pratat om metoden så länge. Vi har haft helt andra mål. Det ska bara kännas som att vi kan samla en massa pengar på hög och ha trygghet. Okej, kanske vi vill ha något annat då. Det är väl okej?

Jan: Ja, absolut. Det kanske är levling.

Vad är tillräckligt?

Jan: Och då tror jag att det kommer tillbaka till den här frågan: så vad är tillräckligt? Detta kommer från Psychology of Money, Morgan Housel. What is enough? Det finns ju människor som är så här, man når sitt mål och så är man tillfredsställd där, ja, men detta är tillräckligt. Medan andra människor alltid kommer ha det här hålet. Och jag tror att om man inte, nu ser du väldigt skeptisk ut.

Caroline: Jag försöker lista ut vad de menar här nu. Om jag har ett hål, kanske. Jag vet inte. Jag gillar ju mycket att ha pengar.

Jan: Ja, men precis.

Caroline: Jag kan vara så här, men jag vet inte vad jag sparar till, för att det kan komma impulser, och så vill jag kunna lägga pengar på det där.

Jan: Jag fattar, men jag tror, om jag testar, att risken att inte ha en plan, alltså att inte ha ett mål, utan att man har ett flytande mål, som "ju mer, desto bättre, ju mer pengar, desto bättre", eller "så låga kostnader som möjligt", det är att det aldrig blir slut.

Caroline: Man kommer aldrig i mål, menar du?

15 år senare, ändå inte klara

Jan: Det kommer alltid vara ett evigt flytande. Caroline, för 15 år sedan, när vi flyttade från Lund, så hade du och jag skulder på vad, 400 000 i CSN? Inga pengar, typ. Och vi flyttade till hyresrätt. Du doktorerade med 15 000 i månaden, och jag jobbade på mitt första företag och hade 20 000 i månaden.

Caroline: Exakt, ja.

Jan: Och typ noll. Idag, 15 år senare, ja, vi har ett hus där vi bara har fem miljoner i huset, minst. Vi har pengar, vi har buffert, vi har pengar på Lysa, vi har företag, vi har pengar i företag. Vi är ljusår från när vi var, för 15 år sedan. Men vi känner oss inte klara. Eller, jag känner inte att vi har nått i mål. Medan om någon hade sagt till oss för 15 år sedan "ni kommer ha detta om 15 år", så hade jag sagt: ja, gud ja, det räcker, då har vi till och med vunnit hela spelplanen. Och nu känner jag som någon brist, att jag jagar och jag kommer aldrig komma fram.

Caroline: Nej, och det är avsaknaden av plan, som du pratar om.

Jan: Ja, jag har inte bara avsaknad av plan, framförallt avsaknad av mål.

Caroline: Ja, mål.

Jan: Liksom, har man den här, och jag säger återigen inte att det är fel, bra eller dåligt, rätt eller fel, sant eller falskt, för någon kanske det där funkar skitbra. Jag upplever att för mig funkar det där dåligt. Jag vill liksom någon gång komma fram. Och då behöver jag definiera vad som är att komma fram.

Oron utan mål

Jan: Och jag tror också att om man inte har detta, om man inte har den här planen, alltså ett mål definierat för sig, så blir det till exempel, som jag träffar många, en oro. Kommer jag kunna gå i pension? Vad händer om jag blir sjuk? Eller kanske till och med en förnekelse kring pension. Man öppnar inte det orangea kuvertet, man loggar inte in på Pensionsmyndigheten. Många jag har träffat har aldrig varit inne på minpension.se.

Caroline: Nej, för de orangea kuverten kommer ju inte längre ens.

Jan: Nej.

Caroline: Men mål och plan, det är inte samma, nu? Eller? Va? Du pratar om mål.

Jan: Ja, mål, men alltså plan. Okej, för mig, vi kommer till det. Men vi är i ett nuläge, någonstans där vi är idag. Och sen har man i bästa fall ett önskat läge, det målet. Och planen är: ta mig därifrån jag är till dit jag vill. Detta är ingen rocket science. Ekonomisk plan för mig är bara: okej, den här planen för att ta mig från nuläget till det önskade läget, klädd i siffror.

Allt kommer inte lösas av den ekonomiska planen. Om jag nu vill ha mitt vinslott i Frankrike, så behöver jag lära mig franska. Det har väldigt lite med pengar att göra. Men där kanske kommer vara en aktivitet som heter "köpa app för Duolingo för att lära mig franska", och jag behöver en timme om dagen. Eller så kan jag säga "jag vill ha en fransklärare", eller "jag vill flytta till Frankrike redan nu". Ja, det kommer den ekonomiska planen beskriva. Men det är bara en aspekt på den här projektplanen från nuläget till det önskade läget.

Lösa boliner och FIRE som flykt

Jan: Men jag upplever att många av oss inte har det, utan vad många av oss har är "spara 10 procent av din lön i indexfonder i tio år, så dubblas dina pengar". Det blir lösa boliner. Och så blir det någon sådan här långsiktig dröm, att om jag bara kunde gå i FIRE eller frihet, så blir det också ett ganska kasst mål. Inte FIRE i sig, men det blir så här: okej, vad gör jag bortom när jag är FIRE? Och varför ska jag nå FIRE?

För många, vi har en tråd om detta också på forumet, är att FIRE på något sätt är ett sätt att prokrastinera. Varför skjuter jag upp det jag egentligen vill göra idag till framtiden? Och så tänker jag "jag gör det när jag kan finansiera det". Och då blir det de facto som att jag bakar en kaka som jag aldrig äter. Jag lägger en massa tid för att stoppa de här pengarna i den här jävla indexfonden eller fondroboten.

Och sen, som Helena beskrev det, du vet, hennes kompis som var kvalitetschef, fick cancer och sen gick han bort på tolv månader. Grattis, jag har bakat kaka i 20 år, om det skulle hända mig.

Caroline: Ja, jag förstår.

Marginalnyttan minskar

Jan: Och då tror jag att risken man tar här är att man suboptimerar. Vad jag menar med att man suboptimerar är att man tar en massa tid och så har man en massa månadssparande. Man har lagt tid, man har kanske inte unnat sig det där restaurangbesöket, man har sparat, man har samlat på sig de här nötterna på hög. Och sen kommer man aldrig ha nytta av de här nötterna.

För också, som vi pratade om i Die with Zero-serien, marginalnyttan med pengar minskar över tid. Du har kanske som mest, ju yngre du är, desto mer nytta har du av pengar. Inom vissa gränser såklart. Men en 25-åring har ju större nytta av pengar än en 50-åring, och definitivt mer än en 90-åring. För sakerna en 90-åring kan göra med pengarna är högst begränsade.

Caroline: Ja, visst.

Jan: Och den andra risken också, stulen direkt från Die with Zero, det är att man ser sin finansiella peak som ett belopp, i stället för att man ser det som ett datum. Att man säger "oh, du vet, nu maxar jag det här beloppet". Lite som Warren Buffett, där majoriteten av hans förmögenhet kom efter hans 65-årsdag. Men hur mycket nytta har han av sin förmögenhet nu?

Caroline: Ja, jag undrar också alltid vad han gör med sina pengar. Funderar så på det, hoppas att han gör något fint med sin familj.

Jan: Ja, det gör han kanske säkert. Men det handlar om: vart vill jag? Vad är enough?

Pensionsavsättningen som inte var genomtänkt

Jan: Och någonting som jag insåg, bara för att ge ett exempel på det här enough. Nu var det december, och då har man alltid som företagare möjlighet att göra sista pensionsinbetalning, och Avanza skickade ut mejl: hej du som är företagare, tänk på att den 22:a är det sista du kan begära en ny faktura för det datumet. Och så tittade jag på det, och då var det återigen, sett från perspektivet "mer pengar är bättre än mindre pengar": vad är det maximala man kan sätta av till sin tjänstepension? Ja, det är 35 procent av lönen. Och så började jag räkna hur mycket vi har satt av tidigare, och sen gjorde jag en avsättning på resterande, så vi kom upp i de här 35 procenten.

Ända tills jag sen hade betalat fakturan, och så loggade jag in på minpension, på mig och sen på dig, det var ju därför jag kom och hämtade telefonen där mitt i natten och ville ha ditt BankID. För då insåg jag, jag kanske ska titta efter hur mycket pengar som behövs. Och så konstaterade jag: ja, enligt minpension, om jag fortsätter så här, då kommer jag ha mer i pension mellan 65 och 75 än vad jag har i lön idag.

Och just nu har vi hittills hållit oss under statlig inkomstskatt. Men då kommer jag som pensionär garanterat betala statlig inkomstskatt. Men vänta nu, har jag planerat för ett liv där jag tror att jag kommer ha mer utgifter mellan 65 och 75 än vad jag har idag? När vi idag har hus, vi har barnen hemma, vi har en massa fritidsaktiviteter, vi har höga elräkningar, vi har hög ränta. Det verkar ju inte så genomtänkt.

Bara brygga fram till pensionen

Jan: Att då har jag gått utan att säga "nej, men det är kanske tillräckligt". Det var kanske tillräckligt att ha den avsättning till tjänstepensionen som vi hade innan jag gjorde den här extraavsättningen. Det är kanske tillräckligt att säga: vet du vad, jag behöver inte planera FIRE för resten av livet, utan jag behöver ju bara brygga från och med idag tills det tillfället när jag går i pension, för sen kommer ju pensionen kicka in.

Och sen kan man börja titta på kostnadsnivån: okej, så vilket liv vill vi då ha när vi är 60, 65, eller från 55, eller nu idag. När vi hade vår kompis, som var så här "ja, men jag packar ihop och tar med familjen till Fuengirola i södra Spanien", och så sa han "ja, titta, här är lägre utgiftsnivå och vi har bättre klimat". Så de sänkte ju sina kostnader redan idag.

Och det är det jag menar, så att tricket är, hur kan jag träffa mitt mål? Om det räcker att jag ska träffa, på en skala 1 till 10, en femma på 50 meter, varför ska jag då sikta på att träna som att jag ska skjuta en tia på 100 meter?

Fattigpensionär-rädslan

Caroline: Ja, men det roliga var ju att du kom och sa till mig att du hade fixat med pensionen där. Och jag, som ju är rädd för att vara fattigpensionär, bara sa: ja, men det är jättebra. Så jag bara, tackade och tog emot, och tyckte så skitbra. Och nu när vi pratar om detta, slår det mig lite grann att man ska kanske testa de här frågorna med någon som kan utmana en lite. Och som kanske inte bara håller med en.

Jan: Ja. Men ta till exempel, jag tror att vi betalade in 80 000 i extrapension. Så 40 000 till dig och 40 000 till mig. För att det har varit ett tufft år, så vi har inte haft så mycket pensionsavsättning tidigare. Så nu la vi in det. Och så här i efterhand, så var det ändå 80 000 kronor. Säg att vi hade tagit ut dem i lön, det är 40 000. Så, frågan att ställa sig och balansera här: hade vi haft roligare för 40 000 idag, kontra att vi nu la in dem och så har jag lite högre pension mellan 65 och 75? Jag är inte så säker på att jag maxade den emotionella avkastningen på de 80 000 kronorna genom att göra på det sättet jag gjorde nu.

Caroline: Nej. Det är nästan som att man skulle prata med några pensionärer. Vad är det de lägger pengar på egentligen?

"Vägbeskrivning från pensionärerna"

Jan: Ja, fast återigen, Caroline, då går du till pensionärerna och frågar "kan jag få en vägbeskrivning?" Vi känner ju pensionärer i vårt liv, och är så här: jag vill inte ha det livet som de har.

Caroline: Nej, okej, så här då. Jag är jätterädd för att jag ska behöva operera mina ögon eller någon annan kroppsdel. Och så har jag inte pengar till det då. Så jag vill bara höra att någon annan pensionär säger "man ska absolut ha pengar till operation".

Jan: Ja, bra. Det är därför jag kommer med den här förtäckta frågan. Och då blir jag så här, du vet, om jag har en dålig hälsa, så känner jag att det kommer accelerera, och så kommer jag dö av att jag får lunginflammation för att jag typ inte orkar gå till gymmet, och till slut är så svag att jag inte ens kan hosta när jag är förkyld. Så tänker jag att det kommer vara när jag blir gammal. Jag vill inte dö på det viset, av neglekt till min egen hälsa.

Caroline: Ja, precis. Vilket man då kan ta så här, börja träna nu, typ.

Jan: Men då blir jag så här, javisst, ta med det i planen. Sätt av: okej, vi vill ha 300 000 för operationer. Jag vet inte vad det kostar, det kan man ta reda på.

Caroline: Ja, eller skaffa en försäkring som täcker det.

Jan: Det går väl liksom att specificera.

"Du genomskådar frågan"

Jan: Jo, men det fina är att du genomskådar frågan. Du säger inte bara "ja, det är bra att ha jättemycket pensionsavsättning där". Utan du genomskådar frågan och säger "ja, men det kan du väl fixa med en försäkring".

Caroline: Ja, absolut.

Jan: Eller utrymme på huset. Och det är det jag menar, för du utgår hela tiden från att det kommer bli sämre framgent. Jag vet inte riktigt varför.

Caroline: Jag vet inte.

Jan: Ja, det är klart, huset kommer sjunka i värde nu för att det är allmän nedgång på bostadsmarknaden. Men det är ju inte som att de pengarna kommer försvinna, som vi har amorterat eller de vi har sparat ihop.

Caroline: Nej.

Jan: Och så här krasst, även om de skulle göra det, som vår kompis Armen som kommer från Jugoslavien. Vet du, han berättade: jag var med om kriget. Allt, huset brändes ner, man tog banken, låste in våra pengar, man blev av med jobbet. Det händer i Ukraina idag. Det verkar ändå som att de människorna överlever. Så jag tror att det handlar om att komma tillbaka till det Caspian pratar om i något avsnitt: vi löser det som behöver lösas. Och det är klart att vi redan nu har lite pengar utomlands. Bra, då har man tagit höjd för det också. Men man behöver inte samla mer nötter än man behöver.

Vad är NAF? Vad är tillräckligt?

Jan: Och det är det jag upplever här, att många av oss inte hänger kvar i frågan: vad är NAF? Vad är tillräckligt? För någon kan tillräckligt vara privatjet till alla resor. Det är först där det blir tillräckligt. Eller ett hus i Marbella, eller whatever. För någon annan kan det vara, som du sa i någon kommentar, "jag hade kunnat göra en FIRE i en tvåa".

Caroline: Ja, fine.

Jan: Du sa så, jag hade kunnat göra FIRE i en lägenhet.

Caroline: Du sa att det känns som att allt alltid ska vara så stort. Eller att det ska vara så. Men det var ju för att jag var, vi hade ju pratat om, om vi skulle göra en FIRE, hur skulle det vara då? Så skulle jag ta fram lite scenarion och sånt där. Så tog jag fram det. Och ett av de scenarierna var då att resa till Ho Chi Minh-staden. Och där är det ju tydligen då billigt och rent och bra sjukvård och bra skolor och sånt där. Och det är ju ett äventyr, liksom. Men mitt i alltihop så kände jag att den typen av förändring är jag nog inte sugen på. Då gör jag hellre en FIRE i en lägenhet. Om vi nu ska göra en FIRE, ens överhuvudtaget.

Jan: Men då blir jag återigen så här, vad är då FIRE?

Speca målet, räkna kostnaden

Jan: Det blir också en sådan här, många har målet "jag vill bli FIRE". Ja, grattis, det kommer du säkert bli om det är tillräckligt viktigt för dig. Och sen då? Vad vill du lägga tid på? "Lära mig fler språk." Ja, men fine. Speca, vad kostar det? Vad kostar det i tid? Vad kostar det i förlorad arbetsinkomst? Och hur finansierar du det? Och det är där jag kommer tillbaka till: låt oss för en gångs skull fokusera på målet och planen, i stället för att fokusera på metoden.

Och sen bjuder vi in Jonathan Stoltzenberg, som får prata om planens tyranni. Det kan vi göra. Att "plans are useless, planning is everything", eller Mike Tyson, alla har en plan tills man får ett slag i ansiktet. Men här handlar det om att beröra de olika, att lyfta blicken bortom metoderna.

Och jag tror att, när jag väl har börjat fundera, jag tror tricket här, det roliga, och det är väl också lite ironiskt ibland, att vissa saker blir lättare att göra vid vissa tidpunkter. Nu är det nytt år, och då är det här kanske lite lättare att göra än mitt i sommaren. Men egentligen, även om man lyssnar på det här avsnittet sommaren 2023, liggande på en strand, så funkar det lika bra.

Hur ser nuläget ut?

Jan: Men tricket tror jag i alla fall är att identifiera: okej, så vart vill jag då? Sen blir nästa steg att titta, okej, så var är jag? Hur ser mitt nuläge ut? Och här kommer vi mycket att titta från det ekonomiska perspektivet. En lärare hade säkert pratat om vad du behöver lära dig för att göra det där, eller vilka böcker du behöver läsa. Och alla perspektiven behövs. Det är bara att jag har en preferens för att komma från pengar. För jag upplever att pengar är väldigt mätbara, väldigt enkla, det finns färdiga metoder för det.

Men då handlar det om: hur ser det ekonomiska nuläget ut? Och där tänker jag att det handlar om att göra resultat- och balansräkning. Hur mycket intäkter har vi nu? Hur mycket kostnader har vi? Hur ser våra tillgångar ut? Hur ser våra skulder ut? Och detta kan man göra i Excel, eller så kan man använda vårt verktyg Spirecta, som vi har gjort reklam för, som är ett sådant webbaserat verktyg, ett Fortnox för privatekonomin. Och där finns också en länk i beskrivningen.

Sen blir nästa steg det jag nu har varit inne på, att speca det där. Så vad kostar det att vara FIRE? Vad kostar det att vara ledig? Vad kostar det att resa? Att vara på ett pandacenter? Vad kostar det med ett vinhus eller en Porsche? Eller att vara ledig ett år? Eller att segla runt? Vad kostar båten? Vad kostar förnödenheter? Vad kostar kurserna man behöver gå för att vara offshore medic, till exempel, eller för att ha en sådan här första hjälpen-låda som man ska ha på en oceanseglande båt?

Ligger jag före, på eller efter planen?

Jan: Och att vara specifik. Och då vet man ju, hur mycket behöver jag spara? Hur länge behöver jag spara? Och till vilken avkastning behöver jag spara? Som vi konstaterade kring vår pension. Okej, men vi behöver spara i 20 år till 5 procents avkastning. Och kanske hade det räckt med 4 000 i månaden i tjänstepension.

Och då kan man också i nästa steg ställa sig frågan: ligger jag före planen, ligger jag på planen, ligger jag efter? Och då kan man börja titta på, okej, så vad behöver jag göra för korrigeringar? För då kan man konstatera: nej, men det räcker inte med 10 procent. Den här metoden, 10 procent av din lön, sorry, den räcker inte till ett vinhus i Frankrike. Eller att säga: ja, men du vet, för att kunna gå ner i arbetsdag och jobba 80 procent, grattis, du sparar dubbelt så mycket som du behöver. Du kanske kan vara ledig en och en halv dag.

Caroline: Ja, det är ju goda nyheter.

Jan: Men du vet inte om du inte har satt ner foten och satt ner målflaggan och räknat.

Caroline: Satt ner foten?

Jan: Ja, jag vet inte. Man sätter ner foten, då säger man enough is enough.

Caroline: Ja, men man sätter ner målflaggan.

När når jag mitt mål?

Jan: Och inte på det ekonomiska sättet. Jag tror mycket på att få det att handla om: när når jag mitt mål, i stället för om jag når mitt mål. Att det är betydligt roligare att ha dragspel kring "sker det om fem år, om tio år, om femton år eller om tre månader", än att säga: nej, men om jag har tur och änglarna står i givakt och det sjungs hosianna och det ligger palmblad, då kanske jag kommer kunna gå ner i arbetstid. Det är inte så himla roligt.

Caroline: Men har du redan nu några svar på de här frågorna, som du vet, okej, det är klockrent för mig?

Jan: Nej. Nej. Och det är därför jag också har sagt att jag vill göra detta under 2023. Att målet för 2023 är att närma, jag gillar återigen Jonathan Stoltzenberg, han brukar säga att tricket är att närma sig problemet. Eller som Charlie, han sa så här, att hans mål, när han började träna, hans mål var inte att gå ner i de här kilona, muskelmassan eller fettprocenten. Hans mål var "jag ska tycka att träning är roligt".

Och jag tror inte att man ska sätta sig och försöka skita fram svaren till de här frågorna. Jag tror inte det går.

Connecting the dots bakåt

Caroline: Nej, så tänkte jag att då går vi i 20 minuter och så svarar jag och så svarar du och sen jämför vi. Ja, så är vi klara 40 minuter senare. Nej, nej, jag fattar att det inte är så.

Jan: Nej, men jag tror, och det är därför också, att det är svårt ibland att connecta dots framåt. Men jag tror att det kan bli ganska enkelt att connecta dots bakåt. Och jag tror att detta är nog det jag har gått och burit på, som blivit det här RikaTillsammans-programmet, som jag har velat göra reklam för. Fan, låt oss göra detta tillsammans. Jag känner ibland så här, jag kan ju för tusan inte vara ensam och sitta och fundera på de här frågorna. Eller känna att jag har mitt sparande i indexfonder, vad är nästa steg? Gud, detta är ganska trist.

Och det är därför jag också var tydlig med dem som har ställt frågor på forumet: kommer det här programmet handla om hur jag gör bättre investeringar? Jag bara, nej. Detta kommer inte handla om bättre investeringar. Detta kommer handla om en bättre plan. Om man skulle särskilja den finansiella strategin, okej, hur investerar jag mina pengar för något av mina mål, de metoderna kommer i stora drag vara samma. Det kommer vara indexfond och långsiktigt sparande. Det kommer vara en kombination av räntor och index på medellång sikt, och på kort sikt kommer det vara bankkonto. Det finns inte så många andra metoder som balanserar flera parametrar.

Kierkegaard och längtan

Caroline: Nej, och jag sitter här och funderar på hur jag ska komma åt svaren på de här frågorna. Vissa kommer kanske vara lätta och vissa kommer vara svåra. Men så sa någon dansk filosof, Sören Kierkegaard, att livet levs framlänges och förstås baklänges. Och så tänkte jag så, ja, men det här med scouterna, jag hade velat göra det länge, men så har jag inte gjort det. Och nu förstår jag ju mycket bättre varför jag ville det, men jag har ju velat det länge. Då skulle man kunna tillämpa samma metod och titta: vad är det jag längtar efter? Vad läser jag för någonting? Vad tittar jag på för dokumentärer? Är du med? Bara så att man har någon slags sätt att komma till svaren. Vad är det jag alltid har längtat efter?

Jan: Ja, och det finns en massa övningar. Det är det som jag tänkte vi skulle göra i RikaTillsammans-programmet. Men återigen blir det ju frågor. Vad gör du? En fråga är: okej, vad gör du när du upplever att tiden bara försvinner?

Caroline: Ja. Ja, men det kan vara när jag sitter och skriver. Eller är på Netflix och ser en riktigt bra film.

Jan: Ja? Eller?

Caroline: Ja, jag vet inte. Jag får tänka lite.

"Och, och mer"

Jan: Nej, men säg! Nu tänker du för mycket.

Caroline: Ja, men det är när jag håller på och pysslar i huset.

Jan: Ja, och?

Caroline: Det känns bara så tramsigt.

Jan: Nej, men säg nu!

Caroline: Ja, men när jag gör spa hemma och sånt.

Jan: Ja, och?

Caroline: Ibland när jag hänger med barnen är det som att tiden går snabbt. Eller, oj, vi skulle lagat middag, visst.

Jan: Ja. Och?

Caroline: Det är när jag dagdrömmer.

Jan: Ja, och?

Caroline: Så man kan hålla på så rätt länge.

Jan: Ja. Och grejen var, jag hade inget mål, utan här var jag bara lite asshole som bara ställde frågan "och, och mer". Om du skulle skriva ner två till. För vi begränsar oss ofta, så hade vi bara sagt så här, så hade det varit lite skrivande.

Caroline: Ja, men det är inte bara ditt skrivande.

Jan: Nej. Det är så här, tid med barnen, det är laga mat, det är pyssla, det är kolla på film, det är träna, är det för dig också. Skapa harmoni. Det är för dig att bjuda in till sammanhang som du tycker om. Det är massor av saker.

Hänga kvar i frågan

Jan: Men det gäller, och det är därför jag tror att ibland det bästa man kan göra för sina kompisar, eller någon man gör detta med, är att ställa den här frågan: och mer. Om du skulle säga en sak till. Om du bara skulle skriva tre grejer till. För ofta blir det, min erfarenhet, nu blir det ju lite inne på coaching, många av de riktigt viktiga sakerna kommer inte på plats förrän man har skrivit typ 20 saker.

Caroline: Nej, precis. Det är inte det första som dyker upp. Man ska gärna vara lite snygg i början, för sig själv åtminstone.

Jan: Ja, men de första svaren är alltid tillrättalagda.

Caroline: Ja.

Jan: Det är rätt, Jan. Det var bra att det kom upp. Och det är det jag menar med att hänga kvar i frågan. Och det är därför jag också tycker att egentligen är det nästan så att man skulle vara så här: okej, sorry, detta är det avsnittet ni fick 2023. Jobba med de här frågorna och sen hörs vi 2024.

Caroline: Ja, men det är lite på den nivån.

Jan: För det är lätt att bara slarva bort det här avsnittet. Och det är helt okej, för det kan vara att man inte är där i livet, utan man är där jag själv har varit: du vet, nu ska vi spara ihop pengar och komma igång med sparandet, vi ska ha fyra hinkar-principen, etc. Och det är definitivt inte så heller för oss nu, bara "åh, nu har vi nått målen, nu ska vi se vad vi ska göra med pengarna". Nej, detta har väl handlat om att det är något som har skavt för mig.

Man behöver inte vänta tills man är rik

Caroline: Men man borde ju kunna vara 20 år och bara, vad vill jag med mitt liv? Man behöver ju inte samla ihop en massa pengar och sen tycka att det är en relevant fråga.

Jan: Nej, och grejen är så här, om du inte vet vart du är på väg, då vet du inte hur mycket pengar du ska samla ihop, så det kan vara att du gör en jävla massa jobb i onödan. Det är om du har scenariot att du får för mycket pengar, eller så har du en strategi och en metod som inte kommer ta dig till det målet. Att spara 10 procent av en lön på 25 000 och du ska ha ett vinslott, sorry, ingen indexfond i världen kommer hjälpa dig.

Caroline: Nej.

Jan: Liksom. Jag vet inte, vad tänker du?

Caroline: Jag funderar, hur dyra är de där vinslotten? Jag har hört att de kan vara ganska billiga, men dyra i drift.

Jan: Ja, och sen beror...

Caroline: Nej, strunt samma, det är bara sånt som dyker upp. Vi behöver inte ta det.

Gap eller bibehålla — get rich vs. stay rich

Caroline: Och jag tror att om man då tittar på det här, skillnaden mellan mitt nuläge och mitt önskade läge, då kan jag egentligen bara hamna i, jag tänker på det i två lägen. Antingen så har jag ett mellanrum, alltså det är en bit kvar, tills jag kan köpa det här vinslottet till exempel. Eller så har jag redan nått mitt mål. Att jag har de här pengarna för att gå ner i arbetstid, för att jobba fyra dagar i veckan om det är mitt mål, eller tre dagar i veckan.

Och det är där som jag tänker att skillnaden blir mycket mellan get rich och stay rich. Att get rich, då behöver jag fortfarande göra vissa grejer för att komma till det där målet. Och sen kan det vara att jag bara behöver fortsätta göra det jag redan gör. Kanske skruva ner. Eller skruva upp volymen. Men där är något gap kvar. Stay rich tror jag handlar mycket om att jag har nått det här som är viktigt för mig, och nu behöver jag egentligen bara ha en plan för att bibehålla det. Och då har vi andra metoder.

Jan: Och det är det jag menar, för då har till exempel ibland för mig fyrahinkar-principen, som är en metod, eller indexfonder, som också är en metodisk valpa. För om du har de pengar du behöver, då kan du använda andra metoder för att behålla dem. Till exempel, då har vi pratat i forumet om 5+25-principen. Att ha till exempel 5 årsutgifter på bankkonto och 25 årsutgifter i en 50/50-portfölj, som är en lite annan metod än de andra.

Caroline: Och då blir väl egentligen tanken att den finansiella planen blir, alltså det här, hur ska jag investera mina pengar, blir ju egentligen först någonting jag kan börja prata om när jag vet vart jag ska. Det var väl kanske det som var min poäng i det här. Och det har också en plats, men kanske inte platsen just nu.

Reklam för RikaTillsammans-programmet

Jan: Bra, men då tänkte jag, avslutningsvis, att göra lite reklam för RikaTillsammans-programmet 2023. Och detta är tanken, att det är något vi kommer köra igång under januari och februari. Sen blir det nog ingen kursstart under resten av året, utan då får man, om det blir något 2024, göra en intresseanmälan.

Men det blir liksom som ett träningsprogram, där jag tänker att vi kör, några av oss kör gruppass tillsammans, där vi pratar om de här frågorna. Sen tränar man lite själv, mellan tillfällena går man och reflekterar på de här frågorna, delar med sig. Och målet är ju att få skapa den här planen för ett rikare liv. De facto att ha en sådan här livsplan som går igenom den emotionella delen, som går igenom den ekonomiska delen, som sen lägger på det här perspektivet med strategi. Och att det blir någon slags 360 graders orientering kring livet. Och som jag sa innan, fokuset kommer inte vara på bättre investeringar, utan på en bättre plan. Och hur kan jag skapa den här planen som är i linje med det som är viktigt för mig på riktigt.

Pris och upplägg

Jan: Och sen tänker jag också, jag vet att folk alltid frågar om pris, men då har jag skrivit så här, från 549 kronor i månaden. Jag har faktiskt bara gått in på Sats hemsida i Malmö och kollat vad ett gymkort kostar i Malmö. Sen upptäckte vi att det var dyrare i Stockholm, så grattis, ni får Malmöpris. Och sen är det lite så här, det varierar lite om man betalar allt på en gång eller om man är företag, etc.

Men jag vill säga så här, bonusen i hela den klon som jag gillar, är att om man har en partner, så är detta ofta något man vill göra tillsammans. Och då har jag faktiskt sagt, då blir det så här, gå två för en, så länge man är samma hushåll. Så att när jag relaterar till det, kan jag relatera till det som en part. Liksom att det blir en resultat- och balansräkning, eller för de som köper till individuella träffar, då är det båda två samtidigt.

Där finns jättemycket mer info på hemsidan, så där finns en länk till RikaTillsammans-programmet. Där finns en tråd i forumet, tror jag, med 50 kommentarer där vi diskuterar det. Och där står, det var någon som hade "måste jag ha en massa pengar?" Nej, du behöver inte ha en massa pengar. Detta är liksom, vi ska skapa planen. Och så var det någon som sa "men kan jag inte göra detta själv?" Jo, nu fick du ju dessutom en hel timmes avsnitt.

Levande under hela året

Jan: Men ibland är det så här att det är enklare att göra detta tillsammans med andra. Framförallt att ha en struktur där vi kommer ha månadsträff. Vi kommer ha en tråd i forumet där detta löper. Där det kommer vara så att jag kommer vara jobbig. Man kommer hållas i sammanhanget hela året. Detta kommer vara en konversation och jag tar mig an, som att leda det här programmet, att hålla konversationen igång. Så att detta kommer förhoppningsvis vara levande under nästa år.

Caroline: Ja, det kan nog till och med vara livsförändrande för många, tror jag.

Jan: Ja, jag vill inte ta de orden i min mun.

Caroline: Nej, det kanske man inte vill, men det kan vara. Det kan vara så, vi kan se.

Jan: Ja, men snyggt. Men då tänker jag att vi håller lite här. Det ska bli skitläskigt att skicka ut det här där ute till dig. Men jag tänker, har du lyssnat så här länge, så gillar du väl förmodligen något. Så det går bra att kommentera i forumet. Och sen tänker jag att vi ses nästa vecka. Så får vi se. Vi får se vad som kommer då, om det blir fortsatt jobb med planen, eller om det blir en repetition av metoderna. Men stort tack.