Rikedom i livet genom medvetna val

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Ekonomi gav positiva sidoeffekter
2. Ett liv vid sidan av sparandet
3. Vad var meningen med att jobba så mycket?
4. Väskan som Günther Mårder satte i halsen
5. Medvetna val kring mat och konsumtion
6. Att föreläsa om livet bakom siffrorna
7. Konsten att spela dum
8. De tre vanligaste misstagen
9. Tro på dig själv, utan högskoleutbildning
10. Portföljen som var sämre än en Rysslandsfond
11. En tråkig och medveten strategi
12. Fonder och aktier sida vid sida
13. Marknaden kan vara irrationell länge
14. USA, nio års uppgång och jakten på avkastning
15. Globalfond eller egen aktiekoll?
16. En fond under radarn
17. När all logik försvinner ut genom fönstret
18. Att leva nu eller spara till framtiden
19. Medvetna val kring upplevelser
20. Bekvämlighet kostar, men inte allt är värt det
21. Energi, upplevelse, lycka eller njutning
22. Rikedom som att fylla livet med lycka
23. Att lära barnen privatekonomi utan att ljuga
24. Investera tillsammans med dottern
25. En livsvisdom från mamman
26. Rättesnöret att klara sig själv
27. Gåvor man inte väntar sig
28. Personlig utveckling gör ont
29. Färgtester och kategorisering av människor
30. Veckopeng och syssla
31. Att vara ärlig om ekonomin med barnen
32. Böcker som gjort skillnad
33. Att dyka upp varje dag
34. Den värsta boken och poängen med ränta på ränta
35. Gå ut långsamt och våga tro på strategin
36. Avrundning

Ekonomi gav positiva sidoeffekter

Angelica Alm: Jag försöker att ha ett medvetet val i allting jag gör. Det har blivit mycket positiva sidoeffekter av att jag började med ekonomi, faktiskt. Jag gick ner 20 kilo i vikt bland annat.

Jan: Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Idag är det dags för avsnitt 71, och idag har vi med oss en gäst. Det är Angelica Alm.

Jan: Angelica, du har varit chef och ledare i många stora företag, numera på ett börsnoterat. Jag läste någonstans att du skrev att du och ditt team har vänt många surdegar till pengamaskiner. Du är ICF-certifierad coach. Du brinner framför allt för människor, utveckling, aktiemarknaden och privatekonomi. Du har bloggat på Nordnet, hållit egna föreläsningar och coachat. Och du har också angelicaalm.se. Så varmt välkommen hit.

Angelica Alm: Tack så jättemycket.

Jan: Vill du lägga till någonting?

Angelica Alm: Det här var den finaste presentationen jag fått någon gång, tror jag.

Jan: Det är så.

Angelica Alm: Du får köra den en gång till innan jag går härifrån.

Jan: Jag vill kopiera den till dem som ska presentera dig. Det jag sa till Caroline, och jag ser så mycket fram emot att få ha dig som gäst, för vi skojar lite om det, är att du är ganska normal. Och det här är en komplimang, har jag förstått.

Caroline: Vad tänker du på nu när du säger normal?

Ett liv vid sidan av sparandet

Jan: Nej, men jag vet också att på Nordnet-bloggen skrev du så här: ja, men jag varvar fotbollsmiddagar med resor och mycket fritid. Och det tycker jag är jättekul, för det är det vi ska prata om. Livet, sparande och investeringar. När det inte är det här brinnande fritidsintresset som upptar all tid, utan jag upplever att du har ett liv, och sen gör du sparande lite vid sidan av för att försörja det livet. Men det är inte det som upptar majoriteten av din tid.

Angelica Alm: Nej, men precis. Jag har en ganska dålig månadslön, och så gör jag det som alla andra normala människor gör, för att jag väljer att spara en större del i aktier.

Jan: Ja, men precis. Jag tänker så här: hur kom det sig ändå att det blev det här intresset med privatekonomi?

Angelica Alm: Det började faktiskt med att jag jobbade otroligt mycket under en period. Jag har inte den klassiska skolningen, utan jag valde det här sabbatsåret som blev några stycken. Och i och med att man inte hade någon högskoleutbildning i grunden som jag kunde luta mig på, så ville jag hela tiden prestera. I den branschen som jag jobbar i kan man faktiskt jobba nästan hur mycket som helst. Då hade jag en väninna, och hon var otroligt less på att vi aldrig hann ses. Så i födelsedagspresent gav hon mig faktiskt, för hon visste att pengar måste hon gilla eftersom hon jobbar otroligt mycket. Jag var ju väldigt bra på att göra av med pengarna också.

Angelica Alm: Hon hade köpt en biljett till Balansekonomis föreläsning. Så då gick vi på den. Och jag kände bara att, så mycket som jag jobbar för att göra mitt allra bästa, så brände jag dem på helgerna. För det var så det var. Jag var ingen skuldtyngd person på det sättet, men det var mycket man tog de här 0-procentslånen för att köpa en ny soffa, för att det var häftigt, som aldrig var 0 procent. Sen sparade jag till semestrar, gick ut på luncher och köpte kläder. Vill man bränna pengar så går det.

Jan: Det går verkligen. Men du har ändå skrivit, tror jag, på din blogg att du kände igen många kollegor i det här. Så vad var skiftet?

Vad var meningen med att jobba så mycket?

Angelica Alm: Jag kände att, vad var meningen med att jobba så här otroligt mycket och kämpa så här otroligt mycket för att få en högre lön, kanske en bättre position? Nu var det förstås andra drivkrafter än pengar, men jag kände att jag ville ha möjligheten att arbeta för att jag tycker att det är roligt att jobba, inte för att jag är beroende av det. Jag älskar det arbete som jag har just nu, men jag vill också kunna känna att, om jag en dag tänker att nej, nu är det nog, jag står inte ut, så ska jag kunna gå.

Caroline: Ja, och är man i det hjulet med att prestera, tjäna pengar och bränna pengar, då har man inget utrymme för att ta beslut i sitt liv riktigt. Då bara följer man med på något vis.

Jan: Hur gör du idag då?

Angelica Alm: Idag lägger jag undan 35 procent av min nettolön varje månad.

Caroline: Känns det bra?

Angelica Alm: Ja, men det måste ju kännas jättebra. Det är rätt mycket.

Caroline: Det tycker jag också.

Angelica Alm: Min man sparar inte lika mycket, eller investerar inte lika mycket, utan han ligger kanske på 18 procent i sparkvot eller något sånt. Men jag tycker att det är något jag vant mig vid successivt.

Caroline: Så du körde inte 35 procent på en gång?

Angelica Alm: Nej, jag började, och jag vet faktiskt inte hur mycket jag tjänade när jag började, men jag tror att jag började med att spara 1 500 kronor i månaden i aktier.

Väskan som Günther Mårder satte i halsen

Jan: Förlåt att jag avbryter, men jag läste någonstans att du skrev i en artikel på bloggen: ja, jag hade till och med köpt en väska som hade fått Günther Mårder att sätta i halsen. Vad betyder det?

Angelica Alm: Ja, Günther Mårder var den som lite grann värvade mig till Nordnet och Nordnet-bloggen. Och där framgick det ganska snabbt att även om jag hade blivit väldigt ekonomisk, så hade jag mött min överman. Jag var nog inte intresserad av att hamna på prispallen tillsammans med Günther Mårder i sparande. Men den väskan, jag kommer faktiskt ihåg den väskan, för jag hade den på första Nordnet Live som jag var på. Och trots att jag idag kan räkna ut vad den hade kostat, för den var nämligen stulen sen tyvärr också, så hade den varit värd 25 000 kronor i aktier idag om jag hade haft den välinvesterad. Men man måste fundas också.

Jan: Ja, men det är klart.

Angelica Alm: Men det var ett medvetet val.

Jan: Ja, kan du inte säga något om det? För detta gillar jag jättemycket med dig. Du pratar mycket om balansen. Hur tänker du kring balansen mellan att konsumera och spara?

Angelica Alm: Jag försöker att ha ett medvetet val i allting jag gör. Och det gäller både mat numera. Det har blivit mycket positiva sidoeffekter av att jag började med ekonomi, faktiskt. Jag gick ner 20 kilo i vikt bland annat.

Caroline: För att du valde annorlunda? För att du inte spenderade pengar på lunch och ute? Eller vad var det som hände där?

Medvetna val kring mat och konsumtion

Angelica Alm: Nej, men det var väl att jag började göra medvetna val kring mitt sparande. Det är klart att vi var ute och drack kaffe för 46 kronor på Espresso House eller liknande. Men efter att jag började investera, så gjorde vi det medvetet. Det var inte att, vad ska vi göra idag? Vi åker till något centrum. Och så slutar det med att man åt lunch i centrumet, tog en fika efteråt, handlade något, och hade bränt 2 500 kronor. Utan då kunde vi säga: vad ska vi göra på lördag? Skulle det inte vara mysigt att åka till en handelsträdgård och ta en fika? Och då var det okej. Det var likadant med maten. Ska man unna sig att äta god mat, då tycker jag att man ska äta hemmagjord bearnaisesås. För det är så himla gott.

Caroline: Ja, det stämmer. Så att man kan gå ner i vikt av att bli ekonomisk.

Angelica Alm: Ja, det här är ju revolutionerande. Det är helt otroligt. Det är bara inga Viktväktarna. Det här borde bli en sponsring.

Caroline: Men när startade du din blogg?

Angelica Alm: Jag minns faktiskt inte när det var.

Caroline: Var det samma veva som du började fundera på ekonomi?

Angelica Alm: Mm, det var det. Ja, precis. Jag började, efter att jag hade varit på Balansekonomi, så startade jag den bloggen. Mest för mig själv, faktiskt. Men sen kände jag, för Balansekonomi var den första kickoffen, och sen när man är inne i det hjulet vill man hitta mer inspiration. Då började jag läsa en massa böcker, och där finns det otroligt mycket bra böcker på ämnet. Men sen började jag titta på, okej, vad finns det för andra forum där man pratar investering och ekonomi? Och det är ganska torrt, på tal om att vara normal. Vi sa ju det innan, att åka på någon sån här, nu ska inte jag prata illa om Aktiespararna, men om man är en kvinna i 27-årsåldern och åker på en sån lokalträff.

Jan: Med Aktiespararna, då tror de att du har gått fel?

Angelica Alm: Då tror de att man har gått fel, och man själv tror att man är 35 år äldre än vad man är, och att man hamnat på ett årsmöte med PRO ibland, tyvärr. Och då tänkte jag, det här måste ju gå att göra roligare. Och det kanske inte är så konstigt att människor inte tar hand om sina pengar.

Jan: När det är liksom måttstocken.

Angelica Alm: Exakt.

Att föreläsa om livet bakom siffrorna

Jan: Men då började du föreläsa också. Vad föreläste du om?

Angelica Alm: Då var det ekonomi med en touch av allting runt omkring. För jag hävdade hela tiden att anledningen till att jag investerade var inte att jag ville ha mycket ettor och nollor på mitt bankkontoutdrag. Det var för att jag ville leva ett bättre liv. Jag ville ha större frihet i mitt liv. Jag ville kunna ha en passiv inkomst. Då glädjade jag mig åt tanken på att, tänk om jag med hjälp av avkastningen på mina aktier varje år kan ha en gratis semesterresa? Det vore otroligt häftigt att veta att, vad jag än gör, så kommer jag kunna åka till Thailand eller USA eller Maldiverna med hjälp av mina pengar. Och det var det man skulle prata om.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Det är väl ofta det som människor tycker är den roliga delen av ekonomi. Vissa gillar ettor och nollor på kontot, det gör vi väl alla i viss mån. Men när det gäller livet, hur man ska få råd till livet, det är väl ändå det som de flesta av oss går igång på.

Jan: Vad såg du var de vanligaste misstagen?

Angelica Alm: Dels var det att man gick ut för snabbt. Det vill säga, ränta på ränta är alltid sämst i början. Och så var det att jag ofta har jobbat i mansdominerade branscher. Nu ska inte jag raljera över den manliga investerarmentaliteten.

Jan: Vet du vad, det får du göra. Vad härligt, vi är ju två tjejer här, så vi får raljera lite. Du får raljera, för det görs nästan aldrig.

Caroline: Har du blivit mansplainad någon gång om hur du ska ta hand om din ekonomi?

Konsten att spela dum

Angelica Alm: Ja, men det där är så roligt när människor inte vet, och gärna när man hamnar på någon privat fest eller liknande. Och så kommer det någon, ja, nej men jag ska berätta för dig.

Jan: Ja, berätta. Vad händer med dig då?

Angelica Alm: Min man tycker att det här är fantastiskt roligt, och också lite jobbigt. För då börjar jag ofta spela dum. Det är som att gräva graven åt dem. Berätta mer, jag förstår nog inte. Sen börjar de att beskriva, och gärna hur de har gått in i något techbolag, och då ställer man de här obekväma följdfrågorna. Hur valde du ut det här bolaget? Ofta via någon flashback-diskussion, nu återigen raljerande. Och sen efteråt så brukar jag klämma åt dem ganska mycket.

Caroline: Jag har sparat 120 000 kronor. Vad ska jag göra med dem?

Angelica Alm: Ja, men det är ofta så här: ja, nu har det gått så här otroligt bra. Hur mycket pengar har du i portföljen nu? Ja, nej, men det börjar närma sig 200 000 kronor nu. Oj. Jag kommer ihåg när jag hade 200 000 kronor. Men oroa dig inte, sen, ju längre tiden går, desto snabbare kommer det gå. Men det känns alltid tunt när man bara sitter där med 200 000 kronor. Vad jobbigt.

Jan: Vad är det med dem då? Hade de krympt lite? Eller, jag behöver gå på toa?

Angelica Alm: Ja, men lite grann så. Nej, men det brukar inte bli så där. De brukar gräva mycket i chipsskålen efter det. Men återigen, man kan gå ner i vikt om man pratar rätt om ekonomi.

Jan: Ja, precis.

Angelica Alm: Nej, men för mig har det alltid...

Jan: Jag hejar på dig.

Angelica Alm: Ja, men det är bra. Och jag är ingen elak person, vill jag säga.

Jan: Nej, jag vet.

Angelica Alm: Utan tvärtom, jag vill att vi ska gå bort ifrån det här och prata siffror.

De tre vanligaste misstagen

Jan: Ja, precis. Men vi var där på misstagen. Så berätta.

Angelica Alm: Att man vill ha ett resultat för fort, tror jag är otroligt vanligt. Eller det märker jag ofta. Och jag får de här frågorna: ja men, vilket bolag ska jag ta nu då, om jag vill öka min portfölj med 50 procent på ett år? Vad ska jag köpa för bolag då? Jag är jättetråkig. Jag pratade med en före detta bloggkollega som håller på att investera i SM nu. Det hade inte gått för mig.

Jan: Nej.

Angelica Alm: Nej, jag hade kommit sist.

Jan: Jag kan säga att jag de senaste tio åren totalvägrat börs-SM och investera-SM. Jag får också frågan om vad som händer. För när du investerar i SM så kan du inte investera dina egna pengar.

Caroline: Men hur gör man där? Man väljer bland bolag, och så ska man ha lite tur, och så ska det gå bra?

Jan: Nej, men du behöver ha så hög avkastning på så kort tid som möjligt. Så det ska gärna vara, jag tror de senaste åren har det varit all in i något biotechbolag.

Angelica Alm: Med hävstång.

Jan: Med hävstång, liksom. Ja, så gör man ju inte i verkligheten riktigt. Så det var ett: man går ut för hårt, man har en orealistisk förväntan om avkastning. Vad heter tredje misstaget?

Angelica Alm: För lågt tro på sig själv.

Jan: Okej, vad spännande. Säg något mer om det.

Tro på dig själv, utan högskoleutbildning

Angelica Alm: Min uppfattning, jag började någonstans 2008 att investera. Och de som var med på den tiden vet att det inte var helt...

Jan: Det var inte helt enkelt. Nej, precis.

Angelica Alm: Och då tror jag att det är många som tänker att man måste jobba på en bank, man måste ha en kunskap kring det, som man måste tillskansa sig via en högskoleutbildning eller något sånt. Där kände jag att, speciellt om man har otur att gå in i en period, eller råkar köpa ett bolag som går riktigt illa. Och det är fördelen med att många faktiskt inte går in med stora belopp i början, för då har man råd att göra de här misstagen. Så när jag föreläser brukar jag berätta om alla mina misstag. Inte alla, men många. För jag tror att det är ganska avdramatiserande. Det är många som säger att den här personen har slagit börsen under så här många år.

Caroline: Jag gillar sådana hjältar. Men hjältarna har gjort massa misstag också, och dem berättar man oftast inte om.

Angelica Alm: Nej, precis.

Jan: Men hur gör du? För jag tänkte också, jag läste någon artikel du hade skrivit, just där med Nordnet Live, att du hade stått där första gången du skulle vara på scen, och du stod där i bakgrunden och tänkte, ja, men bara min tolvåriga skola, här står jag och pratar med folk som har pluggat ekonomi längre än så. Men hur gör du med självförtroendet? Hur tänker du i en sådan situation?

Angelica Alm: På det sättet är jag nog lite korkad, för jag har svårt att förstå att jag inte kan. Det kanske är något jag har fått med mig hemifrån, jag vet inte. Om jag har bestämt mig för något, så vill jag verkligen, verkligen testa det. Om någon har lyckats övertyga mig om att det här kan du göra utan högskoleutbildning, men läs de här böckerna, och sen när du har läst dem, kanske ska du läsa de här fyra böckerna till och gå på den här föreläsningen. Om jag tycker det låter vettigt.

Caroline: Det är också så man bygger sitt självförtroende. Efterhand verkar det som att man kan klara vad som helst, om man bara hittar rätt väg, eller hur?

Portföljen som var sämre än en Rysslandsfond

Jan: Och där tänkte jag också, för du beskrev det ganska, eller jag log när jag läste det, för du skrev så här: jag blev inbjuden att prata på Nordnet Live för flera hundra, kanske till och med flera tusen människor. Och så sa du så här: här har jag min portfölj, och den har gått bättre än index. Sen hade det tydligen rasat och gjort så att plötsligt stod det där med, vad sa du, en portfölj som var sämre än en Rysslandsfond? Det tror jag att du skrev.

Angelica Alm: Och då menar vi inte på den tiden när Rysslandsfonderna gick bra. Nej, det var katastrof. Det var sämre än index.

Jan: Ja. Och vad har du tagit med dig från det här? För du säger så här, jag pratade om misstagen. Vad är misstagen som du har lärt dig mest från?

Angelica Alm: Oftast tror jag att mina misstag har handlat om när jag inte har tänkt, eller när jag inte har följt mina strategier, eller när jag har varit korkad i mina investeringsbeslut. Jag brukade alltid ta SAS som exempel. Också ett sånt bolag som jag köpte precis i början, innan jag hade satt de parametrarna som jag ville investera efter. Då gick jag efter resonemanget att den här aktien har faktiskt sjunkit med 80 procent. Kommer SAS gå i konkurs? Nej, kanske inte än, i alla fall. Och då tänkte jag, om den har gått ner 80 procent, så kan den ju inte gå ner så mycket mer. Det är väldigt mycket. Så då köpte jag dem. Och det är så att om något har gått ner 80 procent, så kan det fortfarande gå ner 80 procent. Eller 90 procent, eller 100 procent från den tiden. Och det gjorde de.

En tråkig och medveten strategi

Jan: Vad är din strategi nu?

Angelica Alm: Jag har som sagt en väldigt tråkig strategi. Jag vill gärna ha en hög direktavkastning. Jag vill köpa bolag som inte är alltför cykliska.

Jan: Jag fattar inte vad det betyder.

Angelica Alm: Ja, men bilar är cykliska. Är det en god konjunktur, så köper du fler bilar. Men hamnar du i en lågkonjunktur, så handlar det om mindre bilar. Men du måste alltid köpa mat, till exempel. Okej, så mat är inte cykliskt. Till viss del kanske, men mindre cykliskt än snabba konsumentvaror. Sen vill jag ha en god soliditet, det vill säga, jag vill inte att det ska vara så hög belåning i bolagen. Där har jag egentligen utgått från mig själv. Jag vill köpa bolag som värderar pengar på samma sätt som jag. Jag vill inte ha en skyhög belåning i mitt boende. Så varför ska jag köpa ett bolag som jobbar med skyhöga belåningar?

Caroline: Men då måste du ta reda på en massa grejer om de bolagen som du investerar i.

Angelica Alm: Det är ganska enkelt idag på nätmäklarna.

Caroline: Du vet vad du ska titta efter. Vad tittar du efter då?

Angelica Alm: Då är det som sagt soliditet, direktavkastning, hur stor vinst per aktie gör de? Tittar jag också alltid på. P/E-tal och sånt får du med i allting. Man vill inte betala för dyrt för ett bolag. Men det är sånt som har växt fram genom tiden, eller över tid ska jag säga. Och sen är det lätt, har man ett bra bolag som har gått väldigt bra, så kan man faktiskt hitta synergier i, okej, varför tror jag att det här bolaget är så bra? Finns det något annat bolag? Och så börjar man titta i listor och så vidare.

Caroline: Okej, så man lär sig också vad man ska titta på.

Fonder och aktier sida vid sida

Jan: Men nu har jag faktiskt tjuvkikat i din portfölj på Shareville.

Angelica Alm: En av mina portföljer.

Jan: En av dina portföljer, den som är publik, har jag tittat i. Och det är där jag blir ändå lite förvånad, för du har både fonder och aktier. Och ofta är det liksom antingen eller. Hur tänker du där då?

Angelica Alm: Men fonderna har jag köpt som ett månadssparande. För jag kände att börsen, och det har varit fel historiskt, men jag kände för två år sedan att börsen var otroligt övervärderad. Jag tycker det ännu mer nu, ska jag säga. Och då kände jag att jag faktiskt vill spara lite pengar på hög, för att kunna gå in om vi får en sättning i marknaden. Samtidigt kände jag att, i och med att jag investerar en ganska stor del av min inkomst varje månad, så vill jag inte ligga helt likvid med de pengarna. Och då tänkte jag, då startade jag ett månadssparande i en fond.

Jan: Får jag utmana dig där lite? Jag tror det var Lynch som sa så här: mer pengar har förlorats i väntan på börskraschen än i själva börskraschen. Hur tänker du där?

Angelica Alm: Ja, men jag tror att han har helt rätt.

Caroline: För dina pengar jobbar inte så som de skulle kunna nu.

Angelica Alm: Nej. Om man nu tittar på att, för två år sedan trodde jag att vi hade ganska nära till en topp. Och sen har vi sett att vi faktiskt fortsatt en relativt kraftig uppgång sen dess.

Marknaden kan vara irrationell länge

Jan: Det där är liksom, nu driver jag ingen poäng, utan det är min egen reflektion, för jag har också sparat länge. Och jag har verkligen insett att marknaden kan vara irrationell sjukt länge. Så jag vet inte, här kanske jag gör fel, men jag har lite gett upp på det där. Att jag skiter i om det är högt eller lågt. För precis som du säger, det kan fortsätta upp, eller så fortsätter det ner. Och det får jag jättemycket kritik för. Ja, men nu är börsen högt värderad. Men jag tror att det handlar lite som du säger också, ja, men vad vill jag göra?

Caroline: Men hur vet man att börsen är högt värderad egentligen? Är det för att man har varit med länge och sett hur den bara stiger och stiger? Du kan börja svara.

Angelica Alm: Du ser hur aktierna ligger gentemot vad bolagen tjänar egentligen. Så kan man väl säga.

Jan: Det där får du förklara lite mer.

Angelica Alm: Säg att ett företag är värderat till 100 miljoner kronor, och de tjänar samma typ av pengar. Men ena dagen kostar aktien 50 kronor, och sen nästa dag kostar den 100 kronor, fast egentligen har ingenting hänt med själva bolaget. Då säger man att aktien är högt värderad. Och ser man en sån trend generellt på marknaden, att det är många bolag som handlas till en dyrare peng än vad de gjorde innan.

Jan: Precis. Förutsättningarna, bolaget är precis samma som det var för ett år sedan, de tjänar lika mycket, omsätter lika mycket, och hur kan de vara dubbelt så mycket värda just nu?

Caroline: Kan de inte bara vara det? Eller vad är problemet egentligen?

Angelica Alm: I en perfekt värld vill man ju att en aktie ska vara värd, det ska vara en reflektion av hur mycket bolaget tjänar. Sen är det klart att man köper aktier för att man på sikt förväntar sig att bolaget ska gå bättre, och då bör också aktiekursen öka i värde.

USA, nio års uppgång och jakten på avkastning

Jan: Och sen skulle jag säga att mitt spontana är att titta på USA. Då har vi haft nio års uppgång, faktiskt, sedan 2009. Börsen har verkligen bara gått upp. Och sen är det mycket pengar som har rört sig till aktier, för att det är svårt att just nu få avkastning någon annanstans. Bankkonto ger ingenting. Räntefonder ger ingenting.

Caroline: Okej, så det finns en förklaring till varför aktierna är övervärderade, för att pengarna rör sig dit när räntorna...

Jan: Har du någon sån här hedge i portföljen, eller något skydd? Eller lägger du mer i räntefonder eller på konto och sitter och väntar?

Angelica Alm: Ja, precis. Jag har lite pengar på hög för att kunna gå in. Jag hedgar ingenting direkt, mer än att jag då kanske blir ännu mer benägen att inte köpa cykliska bolag. Jag har några cykliska bolag i min portfölj.

Jan: Kan du inte säga, för jag minns att du hade Boliden, och du hade några...

Angelica Alm: Jag har mycket investmentbolag.

Caroline: Är det svenska bolag då?

Angelica Alm: Svolder. Jag har nog någon liten post i Fortum. Och sen med en annan portfölj har jag nog ett norskt investmentbolag. Men det är alltid en utmaning att köpa utländska bolag, för där har man en valutarisk. Och sen med utdelningar och sådana saker, med skatter och allt sånt.

Caroline: Så det är enklare att hålla sig inom svenska.

Angelica Alm: Precis, som också har en internationell touch. Köper man ett bolag som verkar internationellt, så får man ändå en exponering mot världsmarknaden.

Globalfond eller egen aktiekoll?

Jan: Jag som är så här globalfondsnörd, vad är din invändning mot, varför är det inte globalfonder?

Angelica Alm: Jag tycker inte att du kan värdera om en globalfond är rätt prissatt. Jag vill gärna gå in och kolla på topp tio-innehav och säga, okej, är det här något jag skulle kunna stå för? Och globalfonder, jag förstår dem inte.

Jan: Det är för mycket svart låda.

Angelica Alm: Ja, och då ska man lita på en sån där man som står och är dryg på överblicksskolan liksom, och det vill inte jag.

Caroline: Men då har du lärt dig allt detta, för jag tycker du har en jättefin terminologi. Sättning i marknaden, det har jag aldrig hört, men jag förstår att det är när den dyker eller korrigerar sig. Men hur har du skaffat dig den här kunskapen? Vad har du läst för något då, till exempel?

Angelica Alm: Oj, jag läser otroligt mycket böcker. Och åtta av tio böcker som jag läser har ingenting med ekonomi att göra, utan har att göra med personlig utveckling, ledarskap eller företagsdrift och så vidare. Men jag tror att du hämtar kunskap inom alla områden. Sen kan jag inte säga att en bok, så där. Jag vet att den första boken som jag läste, som jag fortfarande tycker är otroligt bra, det var Bodo Schäfer, tror jag. Vägen till ekonomisk frihet. Ja, den tyckte jag var jättebra. Det var nog den första boken jag läste. Och den var bra för den hade mjuka värden i sig också. Den pratade inte bara om så. Så det är en bra att börja med.

En fond under radarn

Jan: Men innan vi fortsätter där med böckerna, så har jag ändå en fråga till. Du hade någon fond som hette Strand Förmögenhetsfond. Och jag har ändå ganska bra koll på fonder i Sverige, men den har jag helt flugit under radarn på. So how come?

Angelica Alm: Ja, men den där, jag var tvungen, jag har inte så jättemycket pengar i den. Men ibland när man träffar inspirerande människor på någon föreläsning eller liknande, och just i det här fallet var det faktiskt en av dem som förvaltar fonder som jag träffade på en sån...

Jan: Över chipsskålen?

Angelica Alm: Ja, nej. Nej, men precis. Men där var det extremt vettigt liksom. Och då är det vissa människor man vill investera i.

Jan: Ja, jag känner igen det. Men ska man det?

Caroline: När det är en vettig människa, och det är ett bolag, så ska man investera då?

Angelica Alm: Ja, men lite. Det blir lite som att köpa en trisslott i en person. Nej, men lite så. Det är klart att det finns människor som är otroligt duktiga på det de gör, men som inte kan prata för sig. Och sen finns det människor som inte alls åstadkommer speciellt mycket.

Jan: Men är väldigt duktiga på att prata.

Angelica Alm: Precis. Och ni får bedöma vilken kategori jag tillhör sen. Men i det fallet, jag tycker att det är roligt att följa människor som inspirerar mig på olika sätt. Och i just det här fallet är det inte så att det är en offentlig person, eller en person som har en Twitter eller något sånt. Då kan jag tycka att det är ganska roligt att lägga in en liten summa.

När all logik försvinner ut genom fönstret

Jan: Men det där är jättespännande att du säger. För jag har faktiskt tänkt på det där själv. Jag har också ganska strikta regler för hur jag placerar mina pengar. Men sen ibland när jag träffar någon sån här person. Senast nu, förra veckan, träffade jag en vd på ett litet investmentbolag. De är typ på First North. Och jag bara, alltså gud, jag kommer lägga in pengar här i detta. All logik bara försvann rakt ut genom fönstret. Sen gav jag mig själv 14 dagar. Jan, nu gör du ingenting.

Caroline: Varför var de så trevliga?

Jan: Eller vad var det som hände? Allt lät logiskt. Det var sunt förnuft. Jag fattade verkligen. Jag fattade också vad marknaden har missförstått kring bolaget. Och så blev det så här, detta vill jag sätta in pengar på. Och så noterade jag bara, nu går jag emot varenda regel jag satt upp. Men jag gissar att det där handlar väl om lite det där med att leva också, att ha lite roligt.

All logik bara försvann rakt ut genom fönstret. Sen gav jag mig själv 14 dagar. Jan, nu gör du ingenting.

Jan: Du är ju också en av få som har tagit fram statistik för sannolikheten att man dör nästkommande år.

Angelica Alm: Vad har du tagit fram? Jag tror jag läste någon bok, det är inte jag som har tagit fram den.

Jan: Du nämnde det ändå, jag log lite, för jag är precis likadan. Och då pratade den artikeln mycket om balansen mellan att leva nu och i framtiden. Där jag också tror att du hade varit i samtal med någon som skulle spara till pensionen. Eller tvärtom också, du hade haft någon förebild som sa så här: nej, men lönt, man vet ju ändå inte om man lever imorgon.

Att leva nu eller spara till framtiden

Angelica Alm: Det är ofta det argumentet man får. Pratar man med människor som inte investerar, då säger de så här: men gud, köp den där vattenskotern nu, eller gör det där. Köp det där feta huset, för imorgon kanske du dör. Och det är klart, det kan man göra. Men samtidigt har jag alltid bemött det med att, skulle det vara så att jag får en livshotande sjukdom imorgon, så kanske det är värt att vi faktiskt kan använda de pengar vi har till att min man kan gå ner i tid för att ta hand om vårt gemensamma barn. Eller så kanske det är så att om jag dör i en bilolycka på väg härifrån, så är det i alla fall så att min man inte behöver vara orolig för att kunna bo kvar i huset. Eller att de måste flytta. För det är hårt nog att förlora en förälder, än att också behöva riva upp hela sitt liv. Så för mig har det inte varit...

Caroline: Nej, det är ett konstigt argument. Köp vattenskotern nu, för du vet inte om du lever imorgon. Nej, men det är inte så. Om jag sparar pengarna, så finns det ju utrymme för mina efterlevande.

Jan: Men hur gör du för att få den där balansen?

Angelica Alm: Jag tror att det är viktigt, för det är klart att jag skulle kunna späka mig själv. Något extremfall jag lyssnade på var någon bloggare som sa, nej men jag älskar cashewnötter, men jag köper bara jordnötter för det är billigare kilopris. Det funkar inte för mig. Då äter jag hellre cashewnötter en gång i månaden och verkligen njuter, än att stå där varje vecka och köpa den där påsen med jordnötter och tråna efter cashewnötspåsen.

Då äter jag hellre cashewnötter en gång i månaden och verkligen njuter, än att stå där varje vecka och köpa den där påsen med jordnötter.

Caroline: Men har du någon gång tittat på det hållet? Om jag skulle späka mig själv, hur mycket skulle jag spara då?

Medvetna val kring upplevelser

Angelica Alm: I något mål är det klart att man väljer bort vissa saker. Det är klart att jag jättegärna alltid skulle äta lunch ute. Men jag gör det ganska sällan nu, och kan jag, så tar jag alltid med mig matlåda. Och då är det inte fokus på upplevelsen.

Jan: Nej, men då är det kanske som du var inne på innan, det här med medvetna val. Men hur resonerar du kring det med medvetna val? Hur går tankeprocessen?

Angelica Alm: Nej, men som sagt, går jag ut och äter middag på restaurang, så går jag hellre på en restaurang där det är något. Antingen att det är en upplevelse, att vi gör det som en familjeaktivitet, eller att det är en kulinarisk upplevelse på det sättet. Och då tycker jag att det är okej att betala för det, för då får man något extra. Sen är det så, jag har turen att ha en man som är otroligt duktig på att laga mat. Så många gånger blir det bättre mat för oss att äta hemma än vad det blir på en restaurang.

Jan: Absolut, så är det.

Jan: Jag tänkte också, apropå balansen, så skrev du i en presentation av dig själv: jag har stora och tydliga drömmar. Vad vill du dela med dig?

Angelica Alm: Ja, absolut. Jag älskar att resa, och det är något som vi gärna lägger pengar på fortfarande. Sen försöker vi hitta det billigaste alternativet, men vi har nog blivit lite mer bekväma. När man var 23 kunde man bo på något sånt här...

Jan: Hostel.

Angelica Alm: Hostel någonstans. Nej, det är inte så. Men vi bokar väldigt sällan charterresor. Nu ska vi åka med min mans släkt till Kanarieöarna i februari, och alla har bokat charter utom vi, som har bokat hotellet på sidan om, flyget på sidan om. Och så säger de, när åker ni? Ja, men vi åker på lördagen. Ja, men då går inga flyg.

Jan: Jo, det gör det. Det gör faktiskt det.

Angelica Alm: Men blir det billigare då? Ja, det blir billigare.

Bekvämlighet kostar, men inte allt är värt det

Caroline: Och det kollar vi såklart. Vi har nog aldrig gjort charter, eller? Har vi det?

Jan: Nej, jag har gjort det. Det är väl som du säger, man blir bekväm. Det är vissa som har... jag har flugit med Ryanair en gång, och jag lovade mig själv när jag gick av att aldrig mer ska jag göra om det här.

Angelica Alm: Så mycket är det inte värt att spara.

Jan: Nej, precis.

Angelica Alm: Nej, men jag drömmer om att en gång ha en lägenhet eller ett hus i södra Europa. Jag tror att jag är en person som är gjord för att arbeta. Så jag har svårt att se att jag kommer sluta arbeta helt.

Jan: Ingen sån här, gå i pension innan 40?

Angelica Alm: Nej, då får jag ångestattacker när jag tänker på det. Nej, nej.

Jan: Jag fattar inte grejen här.

Caroline: Men varför är man gjord för... alltså, är vi gjorda för ett arbete? Det kan man ju fråga sig egentligen. Vi vill ju ha projekt som är meningsfulla för oss.

Angelica Alm: Det tror jag. Och det är inte alltid det är avlönat kanske.

Caroline: Nej, precis.

Energi, upplevelse, lycka eller njutning

Jan: Men jag tänkte stanna kvar, för det är inte så många man kan prata med just om medvetna val. Tänker du så här: är detta en utgift som kommer ge mig energi, eller är detta en utgift som kommer ge mig en upplevelse? Är det den typen av frågor?

Angelica Alm: Jag läste Dalai Lamas bok, där skrev han att man alltid ska tänka lycka eller njutning. Var det njutning, så skulle man försöka dra ner på det. Men var det lycka förenat med det, så skulle man go for it lite grann.

Jan: Och vad var...

Caroline: Vi har den boken hemma, Jan.

Jan: Ja, jag tror vi också har den. Jag har sett den. Men det finns vissa böcker som jag har konstaterat att jag tydligen inte är redo för. Det där är nog en av dem.

Caroline: Men jag tyckte det var fint sagt, faktiskt.

Jan: Men förlåt, för mig som är lite dum då, vad är skillnaden?

Angelica Alm: Nej, men om man tänker att lycka är något, en känsla som någonstans består. Om man reser någonstans, till exempel, så får man med sig minnen. Man kommer ihåg när vi åkte till det här landet och fick uppleva den här kulturen. Man kanske har barn som pratar om när vi hoppade i vågorna i havet och så vidare. Då hävdar jag att det är lycka. När man tänker tillbaka på det efteråt och bara känner att, det här var bra, då är det lycka. Medan njutning är den här kortvariga. Gud, fredag klockan 18.30, och så ska man laga mat också. Nej, vi köper pizza. Det är gott.

Jan: Nej, men jag tror jag fattar. Jag såg faktiskt nu, när du säger det, någon definition som var så här, att lycka är minnen man skapar tillsammans med andra. Men det behöver det väl inte vara? Du säger introvert.

Rikedom som att fylla livet med lycka

Caroline: Nej, men jag tycker att man kan väl skapa bra minnen för sig själv. Men jag håller med om att det är minnen, att man skapar minnen i alla fall. Jag gillar att skapa minnen med andra också, men jag tycker inte att man behöver bara det.

Jan: Nej.

Angelica Alm: Men jag tycker, som du säger, lycka, om vi nu ska prata utanför konsumtion, så kan lycka vara den här första gången när du går ut och det är höstluft. Och man bara, den här klara, fantastiska luften som man bara får i ett nordligt land. Det tycker jag kan vara lycka.

Jan: Men nu kommer hälften av lyssnarna att tycka att vi har spårat ut här. När bytte detta till Lyckopodden?

Caroline: När vi börjar prata om Dalai Lama, det var dåligt. Detta har jättemycket med ekonomi.

Jan: Det är klart, pengar är ju bara ett verktyg.

Caroline: Viktväktarna och Dalai Lama.

Jan: Ja, precis. Men är det inte så? Det har jag tänkt många gånger, att många av de grejerna som betyder något, eller som kanske är lycka, är dessutom gratis. Lite så här tidigt tillsammans. Som du säger, en promenad eller en morgon. Jag kan uppskatta det här när det har regnat, det här fuktiga. Så vad skulle du säga är rikedom för dig?

Angelica Alm: Nej, men rikedom är att fylla sitt liv med saker som ger en lycka på olika sätt. Det är nog den definitionen jag vill ge rikedom. Sen finns det olika, jag menar, det finns ekonomisk rikedom, men också, och det vill jag lägga till, att känna sig behövd eller känna att du gör skillnad på något sätt. Det är nog viktigt för mig. Det är rikedom att ha ett arbete där jag känner att, här gör jag skillnad för någon, antingen i egenskap av chef, eller för en konsument, eller något, här kan jag vara med och påverka. Då känner jag mig rik. Och likadant i rollen som mamma, när jag känner att jag kan påverka eller finnas där för min dotter, att hon känner sig sedd. Det är att vara rik.

Rikedom är att fylla sitt liv med saker som ger en lycka på olika sätt.

Att lära barnen privatekonomi utan att ljuga

Jan: Men du har en dotter som är 10, Amanda. Hur gör ni för att lära henne privatekonomi?

Angelica Alm: Ja, det där är så himla spännande. För jag försöker få henne att vara... Dels så började det när hon var väldigt liten. Jag hörde många, eftersom jag kommer från leksaksbranschen, så kunde jag höra många konsumenter säga till barnen, nej men vi har inte råd. Och sen gick de in och köpte mat, eller, ja, i bästa fall i någon annan affär, direkt efteråt. Och då tänkte jag, jag ska aldrig säga till henne att vi inte har råd. Och det har jag hållit nog till 99 procent i alla fall.

Jan: Alltså, det blir mycket svårare, för då behöver man säga att man inte prioriterar det.

Angelica Alm: För att man inte vill köpa leksaker.

Jan: Ja, precis.

Angelica Alm: Men det går ändå hyfsat bra att säga att vi väljer att inte köpa slime för 200 kronor den här månaden, för att jag tycker att det är roligare om du och jag kan åka ut och fika i skogen. Eller jag tycker att det är roligare att gå på bio med dig.

Caroline: Förstår hon att det är antingen eller? Hur förklarar du det?

Angelica Alm: Jag tycker att från att hon var fyra, fem år, så har det gått ganska bra att förklara, så att hon förstår.

Jan: Det där är roligt, för när jag och Caroline skrev boken, så var det faktiskt en av de grejerna som barnpsykologen sa. Ljug inte för barnen. Det blir ju så här att du vill inte att dina barn ska ljuga. Det säger ju alla föräldrar. Och sen säger jag så här, jag har inte pengar med mig, eller jag har inte pengar. Det är ju precis som du säger, en så himla uppenbar lögn. Men gör du något annat?

Investera tillsammans med dottern

Angelica Alm: Nej, och nu är hon ju tio, så nu kan man börja prata lite mer om, ja men vad skulle du vilja investera i?

Caroline: Berättar du hur du själv gör, att du köper aktier och så?

Angelica Alm: Ja, men det vet hon. Hon är inte jätteimponerad.

Jan: Det är så som Freja gör när vi kör månadens aktier. Så bara, nej, pappa.

Angelica Alm: Jag är inte där högst på listan, kanske av de coolaste människorna på jorden. Men däremot pratar jag mycket om vad jag investerar i, till henne. Och jag har även försökt att berätta. Okej, vad vill du investera i? Och då är hon, ja men vad finns det? Och då finns det faktiskt bolag som man kan förklara på ett ganska bra sätt. Hon vill köpa aktier i H&M nu, men jag är inte riktigt såld på den idén.

Jan: Vi gjorde faktiskt det, vi köpte H&M till Freja.

Caroline: Men var det hennes eget val?

Jan: Ja, det var Frejas val.

Caroline: Sa du inte Zalando istället?

Jan: Nej, men det var när vi var på H&M. Vi hade precis varit och handlat fjärilsbyxorna. Då ville hon ha H&M. Så jag tröstar mig, jag vet inte, här kanske jag missar, men jag tröstar mig med att det är ett pedagogiskt syfte att vi köper H&M, det är inte ekonomiskt.

Caroline: Du betalar för att hon ska få en insikt.

Jan: Ja, precis.

En livsvisdom från mamman

Jan: Men det där är också roligt, för en historia, när vi var ute och käkade middag för några månader sedan, kom jag ihåg att du berättade en ganska rolig sak från när du var barn. Apropå detta, vad vi får med oss från våra föräldrar. Kan du inte dela med dig där?

Angelica Alm: Jag växte inte upp med föräldrar som investerade. Jag visste såklart att det fanns, men det var inte naturligt i vår familj. Nu är det det, även för mina föräldrar. De började efter mig, det kan vi ta senare. Min mamma jobbade som barnskötare. Min pappa jobbade på tryckeri som produktionschef, och jobbade dessutom natt då, så han hade väl massa tillägg och sådär. Vilket gjorde att min pappa alltid tjänade mycket mer pengar än vad min mamma gjorde. Pappa var generös, och det har aldrig varit någon prestige i det där. Men jag tror att mamma tyckte att det var otroligt jobbigt att hela tiden behöva gå till pappa och säga, ja men kan jag få pengar till det här eller något.

Angelica Alm: Och så minns jag, och det är så här jag minns det, min mamma får väl dementera det här. Vi bodde i ett hus, och jag vet att mamma och pappa hade bråkat. Jag var på gaveln av huset, jag minns exakt, det var väldigt tydligt. Och så stolpar min mamma ut, utomhus. Och så säger hon, och jag ser på henne att hon är arg, hon har bråkat med pappa, och hon säger till mig, Angelica, nu vill jag att du lyssnar väldigt noga. Och du vet, som barn, när man känner att nu kommer en livsvisdom här, nu gäller det att jag lyssnar otroligt noga på vad min mamma har att säga, för nu ska hon lära mig något viktigt. Då säger hon till mig, Angelica, låt aldrig, eller bli aldrig beroende av en man för pengar. Och jag tror inte min mamma kommer ihåg det här.

Jan: Nej, men förmodligen inte.

Angelica Alm: Men för mig var det så här, okej, taget.

Rättesnöret att klara sig själv

Caroline: Vad hände sen med dig utifrån den händelsen?

Angelica Alm: Nej, men det där blev faktiskt ett rättesnöre för mig. Inte bara mot män såklart, men att jag ville klara mig själv. När jag flyttade hemifrån, så såg jag till att, när alla mina kompisar var ute på krogen och så vidare, så såg jag till att jag sparade 60 procent av min lön. Då bodde jag hemma, så det var inga konstigheter. Bara för att kunna investera. Eller investera var det inte, men spara till en handpenning till en lägenhet. Och de få gånger som jag behövt låna pengar av mina föräldrar, för att köpa boende eller betala lagfarten i hus och så vidare, så har det alltid varit extremt viktigt för mig att betala tillbaka väldigt fort.

Jan: Men det där är lite roligt, för de där gåvorna vi får från andra. Man vet aldrig när gåvan kommer, hur den kommer att se ut, eller vem som kommer att leverera den.

Caroline: Nej, men det gäller att se gåvan. Man kan säga det i efterhand oftast, tycker jag. Aha, det var det som hände. Men det är inte alltid det är superklart från början.

Jan: Nej, gud. Vi pratade om det i bilen på vägen hit, att många gånger är det faktiskt spännande att titta efter. Vad är det som driver mig? Eller varifrån kommer de här beteendena? Eller vad är det för ett behov jag försöker tillfredsställa? Och det är ganska klurigt. Och jag tror att det där hänger ihop med att du har certifierat dig som coach, och att man blir nyfiken. Att bara, hmm, och inte lägga värdering.

Caroline: Nej, precis. Och när du säger det, att inte lägga värdering, så menar du att man inte värderar om ens beteende är bra eller dåligt, utan det bara är. Och likaså hos andra människor.

Gåvor man inte väntar sig

Jan: Ja, precis. För jag vet, jag gjorde en intervju med Kavastu, Arne Talving, och han har också berättat, när vi växte upp hade vi inte så mycket pengar, och du vet, jag fick min första cykel när jag var tio. Och jag var så glad, för det var min stora systers begagnade, jag fick till och med en tjejcykel. Och sen veckan efter hade de någon skolinspektion på skolan, och de skulle ta med sig sin cykel. Han tar med sig sin cykel, är så himla stolt, och sen får han körförbud på den här cykeln.

Angelica Alm: Exakt.

Jan: Och man bara får så mycket empati. Och jag vann en aktietävling, och då var jag duktig på något. Och sen har man kört aktier 40 år därefter.

Angelica Alm: Men många av de här stora livsvisdomarna är ju ganska hårda. Det är sällan, kan jag känna i alla fall.

Jan: Ja, de kan göra ont.

Angelica Alm: Ja, och det är sällan det är något rosa skimmer runt de stora livsvisdomarna, kan jag känna. Utan ofta är det att, nu ligger du på backen och det gör lite ont.

Personlig utveckling gör ont

Jan: Ja, precis. Där kommer ju min fördom, för ibland träffar jag människor som säger, ja men du vet, jag älskar coaching och personlig utveckling. Jag har gjort personlig utveckling, jag hatar det. Det är liksom så här, man slår sig, man trillar på knäna, och dessutom får man syn på sig själv.

Caroline: Om man tycker saker om sig själv.

Jan: Och för mig är det ofta faktiskt förknippat med en sorg. Att jag inser grejer om mig själv, och hur jag har... nu kan vi skratta åt det. Men ett långt tag trodde jag på allvar att Caroline är mycket mer känslomänniska än vad jag är. Och jag var så här, känslomänniska har bara inte levlat upp till logisk, rationell. Och du vet, jag trodde det genuint. Och sen bara insåg, hur fel kan man ha. Och sen bara insåg, gud, vad jag har betett mig som en skit. Tack Caroline att du vill fortsätta vara gift med mig.

Angelica Alm: Jag hade en ganska rolig grej. När jag började jobba som ledare, så hade jag en person som skulle gå tillsammans med mig för att lära sig bli chef. Och det här var innan de här böckerna kom, med Omgiven av idioter. Men då hade han varit på en utbildning, och så kommer han tillbaka från den här utbildningen, och så frågar jag, men vad har du lärt dig då? Jag har lärt mig massor, alltså det här med människor är ju så himla spännande, säger han. Och så hade han pratat just om det här med färger. Och så säger han, men du, jag måste fråga dig en sak. Ja visst. Är det inte så att gröna människor är lite dummare än andra? Den kursledaren har ni misslyckats, kan jag känna. Jag vet inte.

Färgtester och kategorisering av människor

Jan: Ja, precis. Vi kan ha mycket diskussioner om det där med färger och sånt, men jag är helt med dig. Dessutom, det är roligast om de som säger, ja men jag är röd, och sen ska vi liksom, vi andra bara förhålla oss till det där, att ja men du vet, jag är röd. Det betyder att jag är skitstövel.

Angelica Alm: Ja, så är det ärligt.

Jan: Ja, precis. Jag har gjort det testet, det står att jag är skitstövel.

Caroline: Ja, sorry. Är de röda?

Jan: Nej, men de kan...

Caroline: Alltså, nu har jag inte läst den boken ordentligt.

Jan: Jag har bläddrat i den.

Caroline: Och det stör mig alltid när någon kommer och säger att jag är så blå. Eller den personen är blå. Och så tänker jag så här, jag vet inte vad du menar. Beskriv vad du menar.

Jan: Nej, men man är ju inte sin färg. Eller man är ju inte sin person. Man kan ju...

Caroline: Man kategoriserar människor i färg.

Jan: Och så blir det enkelt, och så tror man att... där finns lite fler nivåer. Men det skulle vi... jag tror vi skulle kunna ta ett avsnitt och prata om ledarskap. Ja, bara ledarskap. Ledarskap och skillnaden på chef. Och vad gott ledarskap är.

Veckopeng och syssla

Jan: Så, vi ska börja avrunda. Men jag tänkte, jag hade några frågor. Hur gör ni med veckopeng, mamman där?

Angelica Alm: Hon får veckopeng. Och hon är faktiskt väldigt bra på att spara. Hon är otroligt snål.

Jan: Det blir roligt att intervjua henne om 20 år. Vad är livsvisdomen från mamma?

Angelica Alm: Exakt. Och bonusen då, det vill säga att veckopengen ska trilla ut, så finns det ett grundkrav att hon städar sitt rum. Men det är också viktigt för oss att berätta att det inte är en lön för att hon städar sitt rum. Men däremot faller den inte ut om hon inte städar sitt rum.

Jan: Mm.

Angelica Alm: Så, ja, men jag vill inte belöna något som jag tycker är självklart.

Jan: Mm, precis. Så att det är typ som en gate.

Angelica Alm: Mm.

Jan: Liksom att, ja. Sparar ni till henne?

Angelica Alm: Ja, det gör vi.

Jan: Vet hon om det?

Angelica Alm: Ja, det vet hon. Ibland frågar hon om hon är rik. Och då brukar jag säga, det beror på vad man jämför med. Och då brukar hon säga, jämfört med mina kompisar. Då brukar jag säga, ja, då är du nog rikare än de flesta.

Att vara ärlig om ekonomin med barnen

Jan: Och det där är faktiskt roligt. För det var det andra, apropå att ljuga för dina barn, att berätta hur ekonomin ser ut. Och då sa den här psykologen så här, ja, för de kommer ändå ta reda på det. Och det var roligt, för sen pratade jag med en kompis som hade frågat sina föräldrar just den här frågan, men är vi rika? Och så hade pappan duckat det. Sen ett par dagar senare öppnade han posten, och så är det så här, kreditupplysning.

Caroline: Nej. Jag tänker, hur gör man när man tar reda på sina föräldrars ekonomi? Man måste ju logga in på deras bankkonto?

Jan: Precis. Barnet hade gått in och gjort en kreditupplysning, men missat detaljen att gör du kreditupplysning på någon annan, så går det en kopia på vem det är som har begärt den. Så då berättade han, det här fick vi sätta oss och prata om.

Caroline: Ja, men det är smart som tusan.

Jan: Ja, men barn. Jag blev imponerad.

Caroline: Jag med.

Jan: Barn kan så mycket mer än vad man själv tror. Jag tänkte på det. Du var inne på ganska mycket böcker innan. Vilka böcker skulle du säga har gjort mest skillnad för dig?

Böcker som gjort skillnad

Angelica Alm: Ja, men Bodo Schäfer gjorde extremt stor skillnad, just för att du också har ledarskapet och hela den biten. Sen de böckerna som jag läste i samband med coachutbildningen. Lär man sig att coacha andra, så lär man sig även att coacha sig själv. Det är en positiv spiral.

Jan: Är det svårt att coacha sig själv?

Angelica Alm: Jo, det är svårt. Men man får i alla fall verktygen för att coacha sig själv, så man kan ta sig en bit på vägen. Sen, som vi har pratat om, tror jag att det alltid är bra att ha en extern person som kan utmana en, på alla sätt och vis. Sen är det de här klassiska, jo, The Slight Edge. Det är en fantastisk bok.

Jan: Det har jag inte ens hört talas om.

Angelica Alm: Och den har jag läst hyfsat nyligen, och den är fantastisk. Den handlar egentligen, och det ligger nära ekonomin också, om att det inte är de stora livsvalen som gör skillnaden i det långa loppet, utan det är de små livsvalen. Det vill säga, om du varje dag i 20 år ställer klockan på 15 minuter tidigare och läser ett kapitel i en bok, så kommer det ge en större kumulerad effekt för din framgång än vad det gör att sitta och sträckläsa samma bok. Det är de här små stegen.

Jan: Små steg.

Angelica Alm: Och det är likadant med ekonomi, det här med ränta på ränta.

Jan: Jag tänkte precis på ränta på ränta när du sa det.

Det är inte de stora livsvalen som gör skillnaden i det långa loppet, utan det är de små livsvalen.

Att dyka upp varje dag

Angelica Alm: Och det är inte de stora penseldragen. Och det tror jag handlar också om arbete. Om man vill avancera inom sitt arbete, så handlar det inte om att göra en stor insats, eller en stor punktinsats på sitt arbete för att visa, jäklar vad jag är bra. Utan det är att hela tiden dyka upp. Hålla sina deadlines. Svara på det där mejlet. Hålla det du har lovat. Och så vidare.

Jan: Jag gick en utbildning nu i helgen. Och där var ett påstående som bara satte sig i mig. Det var så här, kvaliteten på ditt liv avgörs av hur duktig du är på att hålla dina överenskommelser. Och inte bara överenskommelser till andra, men även överenskommelser till sig själv. Och jag var så här, det där är kul.

Angelica Alm: Bättre att träna en gång i veckan, och sen göra det resten av ditt liv.

Jan: För att göra det, det är också lättare.

Caroline: Att göra det där när det är en liten grej man gör.

Jan: Vi har verkligen en sån här övertro på hjältedåd. Är det någon annan bok du vill lägga till?

Angelica Alm: Nej, men det är nog de jag kommer på. Jag får skicka en boklista.

Jan: Ja, en klassiker brukar annars vara Rich Dad Poor Dad.

Angelica Alm: Ja, det har jag gjort. Jo. Nej, men jag har läst den. Jag har faktiskt läst alla hans böcker.

Jan: Ja, men det är samma bok skriven 15 gånger.

Den värsta boken och poängen med ränta på ränta

Angelica Alm: Ja, precis. Den värsta tyckte jag faktiskt, eller den värsta, den som jag inte gillar, det var den här Rich Brother Rich Sister. Den har jag inte ens läst. Han har en cancersjuk syster, han vill inte hjälpa henne ekonomiskt för att hon har valt att bli munk. Då känner jag, nej. Det är bara den första som var bra, den tyckte jag jättebra om. Men då hade jag redan hunnit läsa så många böcker om ränta på ränta, så den stack inte ut för mig på det sättet. Men jag gillade den, och jag tror också att det är en bra bok. Jag läste den nog för sent, tror jag.

Jan: Ja, nämen så kan det vara. Nu kommer jag ställa en fråga som jag hatar så själv. Men om det skulle hjälpa någon som lyssnar, apropå de här små grejerna, vilka är de viktigaste små grejerna att få rätt på?

Angelica Alm: Framför allt tror jag att riktning i livet är extremt viktigt. För det är många som inte vet vad de har för drömmar. De vet inte vad de vill göra. Och de kan inte sätta sig in i, om jag fick tio miljoner kronor på banken imorgon, tjoff, pang, vad skulle jag göra i mitt liv då? Och sen kan de inte omformulera det. Att vinna på lotto idag i Sverige, det är större risk att bli träffad av blixten. Och ändå är inte marknaden för personliga lyckorådgivare jättestor på den svenska marknaden. Men vi lägger ett antal nya... personliga lyckorådgivare. Kanske en affärsidé för dig. Men där tänker jag så här, där måste man kunna omvandla det till ett så stort driv och ett så stort måste, så att man är beredd att göra det som, även om det är små saker, hålla i det.

Jan: Så att fundera på sitt varför, det är nummer ett. Nummer två.

Gå ut långsamt och våga tro på strategin

Angelica Alm: Hellre gå ut långsamt och lära sig av sina misstag. Och det gäller allt, inte bara ekonomi, skulle jag säga. Men våga tro på att det här är rätt strategi. För det är så lätt att ge upp när det går åt skogen. Och det går åt skogen, jämt. Hela tiden går det åt skogen. Flera gånger. Men det finns något sånt här långt citat, att segraren är inte den som hela tiden står på prispallen. Segraren är den som hamnar i smutsen, reser sig upp, dammar av sig, fortsätter gå, som ramlar igen. Det är då man kommer till toppen.

Jan: Ja, absolut. Och den tredje.

Angelica Alm: Åh, tredje. Man måste ha roligt under tiden. Det får det bli, den.

Jan: Jag tror att det är viktigare än man tror. Jag ska bara ge en kort reflektion. Jag är så inspirerad av den här utbildningen jag gjorde i helgen. Där pratade vi också om det här med failure, alltså att misslyckas. Och kursledaren gav ett lite annat exempel. Han sa så här. Vi män är ju alltid så rädda att gå och be om en dejt, liksom för att vi ska få det där nejet. Och han säger så här, egentligen finns det inget misslyckande. För om du får ett nej, så har du precis samma läge som du hade innan du fick nejet. Så failure är egentligen bara en återgång till det som har varit. Och då tänker man, jag har inte riktigt tänkt på att det är så.

Angelica Alm: Nej. Jag har en kollega som säger att han har aldrig fått ett nej på krogen. Han har bara fått ett inte just nu. Så jag vet inte.

Avrundning

Jan: Är det någon fråga du önskar att vi hade ställt?

Angelica Alm: Nej, jag tror att ni har fått med det mesta.

Jan: Ja, ett fantastiskt stort tack, Angelica, att du ville vara med. Jag känner att det är massor av saker, framför allt där med ledarskap, människor, utveckling och växt, som vi inte har berört alls. Så jag tänker att du kanske är sugen att komma tillbaka.

Angelica Alm: Ja, men jag kommer jättegärna tillbaka.

Jan: Vad roligt. Tack så mycket för idag.

Angelica Alm: Tack själva, hör ni. Båda två.