Sitt bara still i båten om du har en riktigt bra båt…

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Ett år på berg-och-dalbana
2. Har vi lärt oss fel saker av nedgången?
3. När kunderna fick rådet att köpa
4. Det viktigaste att få rätt i ett sparande
5. Räcker en global indexfond?
6. Var går gränsen för låg avgift?
7. Vad kan man förvänta sig i avkastning framåt?
8. Är inflationen något att vara rädd för?
9. Att ta höjd för inflation i portföljen
10. Bankkonto med insättningsgaranti kontra räntefonder
11. Räntedelens egentliga funktion
12. Hur hittar man rätt risknivå?
13. Det tar tid att lära sig sin risknivå
14. När risk blir valfri
15. Myten om att rika tar maximal risk
16. Vilka kunder söker sig till en konservativ rådgivare
17. Vanliga fallgropar med ett större kapital
18. VIP-känslan på privatbanken
19. Samma strategi, andra verktyg vid stort kapital
20. Diversifiering och tiltar
21. Value-premien på lång sikt
22. Marknadstajming kontra att ligga kvar
23. Att jaga de bästa fonderna
24. När en dålig strategi funkar för länge
25. Hävstång, högriskprodukter och hedgefonder
26. Skill kontra performance
27. Bitcoin och kryptovalutor
28. Är man idioten eller pojken som ser att kejsaren är naken?
29. Hur ska en ny investerare stå emot bitcoin-hypen?
30. Att bygga en aggressiv get rich-portfölj
31. Belåning som hävstång
32. Marknadsindex i botten
33. En konservativ stay rich-portfölj
34. Private equity och onoterade investeringar
35. Private equity-fonder och likviditetsproblemet
36. Fastighetsinvesteringar och vin
37. Råd till föräldrar och barn
38. När ska man anlita en finansiell rådgivare?
39. Att ha någon att hålla i handen när det blåser
40. Sämsta råden i finansbranschen
41. Att bara investera i det du känner till
42. Sitt still i båten, men ha en bra båt
43. Tack och avrundning

Ett år på berg-och-dalbana

Jan: Du lyssnar på RikaTillsammans-podden som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Jag som gör den här podden heter Jan Bolmeson.

Jan: Varmt välkommen tillbaka, Henrik Tell. Du har ju en lång bakgrund i finansbranschen, både som analytiker och som vd för ett fondbolag på Öhmans Fonder. De senaste åren har du arbetat som oberoende finansiell rådgivare i ditt eget företag Effektiv Förmögenhetsförvaltning, som man når på effektivff.se. Så varmt välkommen tillbaka, Henrik.

Henrik: Tack, Jan. Det här ska bli jättekul.

Jan: Jag tror att senaste gången vi spelade in var mitt i coronakraschen, mars 2020. Vi pratade sist och då sa du så här: ja, statistiskt sett ska man sitta still i båten och inte göra någonting. Och det visade sig vara ett fantastiskt råd. På många sätt tycker jag att det har varit så här märkliga tolv månader med ett, vad var det, minus 30 procent på tre veckor och sen 70 procent upp eller vad det ligger på. Vad är din reflektion på det här året? Eller de tolv månaderna?

Henrik: Det har ju varit lite av en berg-och-dalbana. Det har inte varit långtråkigt, om man säger så, på finansbranschen. Det har hänt med den här typen av nedgångar som kom, och vi hade ju tur också. Det här hade kunnat bli mycket värre. Men lite som du sa, det blåste över ganska snabbt. Sen har det i princip varit uppgångar. Nu börjar man närma sig nästan något sånt här euforiterritorium, att det dyker upp alla möjliga konstiga tillgångsklasser att investera i. De här stimulanspaketen har fått effekt. Sverige och ekonomin går bra, med undantag för några enstaka branscher som har det jättejobbigt fortfarande.

Har vi lärt oss fel saker av nedgången?

Jan: En sak som jag har funderat på mycket är så här. Är det inte en risk? När jag ser alla, du vet, börspanel på Aftonbladet med 20-åringar, på Rapport igår var det någon daytrader som var så här 17 och bara rekommenderade daytrading. Jag kollar på det här och tänker så här: shit, människor har lärt sig helt fel saker av den här nedgången, upplever jag. Det vi har lärt oss är så här: ja men köp när det går ner, då är det rabatt. Och så upplever jag så här: ja, fast du vet, det är inte normalt att det går ner på tre veckor och sen 12 månader upp. Är den unfounded, ska man säga, min fara? Eller vad är din reflektion från att ha varit med i gamet i många år? Att man har lärt sig fel saker av detta?

Henrik: Ja, att man har lärt sig lite så här: ja men du vet, köp på nedgången. Och så tänker man inte så här att vi var 30 procent ner, det kunde gå 30 procent till. Ja, det tror jag är en risk. Och att man tycker att ja, det här var en riktig krasch och den klarade jag bra. Men man behöver inte gå så långt tillbaka för att hitta perioder när det har tagit betydligt längre tid att komma tillbaka efter en ordentlig nedgång. Det är väl lite grann som att jämföra med 1987, alltså det vi såg nu. Det var också en väldigt plötslig krasch och sen ganska snabb återhämtning efter det. Jag vet inte riktigt vad folk har lärt sig av det här ute i allmänheten. Men för mig blev det väldigt mycket en bekräftelse på den här grundsynen, att marknaderna gör oväntade och konstiga saker till och från.

Marknaderna gör oväntade och konstiga saker till och från. Ibland går det ner, ibland går det upp, och det är väldigt svårt att tajma det där.

Henrik: Det man borde fundera på är hur man mådde där i nedgången, om man klarade den risken. Om det var så att man tyckte att det här var inga problem alls och man hade kunnat ta mer risk. Det är väl rätt slutsatser att dra av det, om man kan hantera det så. Samtidigt finns det en risk att man blir lite för riskälskande av det här. Man tycker att det här var inga problem. Men man ska vara medveten om att det kan vara väldigt mycket värre än vad det har varit nu. Och det kan kännas värre. Det kändes hemskt på botten, men det gick över ganska fort. Man fick inte den här malande, långvariga utnötningen.

Jan: Ja, det var väl efter 2000 fram till 2005 i princip.

Henrik: Kan man säga så, ja. Plåstret revs av ganska snabbt.

Jan: Det var inte det här långsiktiga, du vet, att det rivs av så sjukt långsamt så att det blir misärigt. Att man sätter in, för det minns jag så här, bland det mest depressiva var att månadsspara och så satte man in pengarna och sen dagen efter var de typ borta. Och sen skulle man nästa månad sätta in nya pengar och sen månaden efter var de borta igen. Här var det ändå så här att du köpte nere och sen var du upp någon vecka senare. Så då fick man ändå bevis för att man gjorde rätt.

När kunderna fick rådet att köpa

Henrik: Ja, och det är klart att det alltid är spännande när man, som vi gjorde då, rekommenderade. Det blir ju så med den modellen vi har, att våra kunder fick rekommendationen att köpa direkt, innan det hade återhämtat sig egentligen. Det kan man göra en gång. Och det blir jättebra om det återhämtar sig då, men när man får komma med den rekommendationen ett par gånger till så blir det svårare och svårare.

Jan: Lydde folk rådet?

Henrik: Ja, det får man säga.

Jan: Coolt.

Henrik: Det var till och med någon som ökade risken lite också. Just att man gick från att ta en lite mer aggressiv aktieandel i samband med att det knakade ordentligt.

Jan: Ja, det är väl rätt.

Henrik: Men det är sånt som blir svårare. Ju längre nedgången är, desto värre blir det naturligtvis.

Jan: Ja, precis. Men vet du vad, det där älskar jag med, vad heter han, Andreas Brock, som är förvaltare på Coeli. Han säger alltid så här: börsen är ångerns tempel. Man kan alltid ångra att man inte gick in tillräckligt. Det ångrar jag. Jag ångrar nu att jag inte gick in mer. Eller att man gick in för tidigt eller sålde för tidigt. Sen läste jag faktiskt den här Morgan Housel, Psychology of Money. Han sa så här: den här ångern, det är priset du betalar för att vara med på marknaden. Går du in på Disneyland så betalar du 100 dollar i avgift. Och ångern är avgiften du betalar för att vara med på marknaden. Det får man försöka bortse ifrån så mycket det går.

Ångern är avgiften du betalar för att vara med på marknaden. Det finns alltid någonting som hade varit bättre att göra.

Henrik: Man kommer alltid ångra sig. Det finns alltid någonting som hade varit bättre att göra. Och det blir väldigt tydligt på marknaderna. Särskilt i efterhand.

Jan: Ja, i efterhand är det uppenbart vad man borde ha gjort.

Henrik: Men man får försöka ha en inställning att man kanske inte siktar på perfektion i allt. För man kommer aldrig lyckas sälja exakt på toppen och man kommer aldrig träffa exakt alla de här vinnaraktierna. Man får försöka hitta någonting som är tillräckligt bra och fokusera på vad man egentligen själv har för mål med det här. Om man har tillräckligt med pengar för att göra det man vill, då är det bra. Man behöver inte ha fem gånger mer pengar.

Det viktigaste att få rätt i ett sparande

Jan: Jag tänker att vi ska hoppa in i lite mer avancerade konversationer. Men för de som lyssnar här som inte har hört dig innan. Om du skulle säga så här: vad är de viktigaste sakerna att få rätt i ett sparande? Eller i en ekonomi? Om man verkligen ska ta det från nybörjargrejen. Sen kan man alltid finjustera. Men vad är de där 20 procenten som ger 80 procent av resultatet?

Henrik: Det beror lite grann på vad situationen är och vad som är viktigast i olika lägen. Men det första är att se till att man har ett sparande överhuvudtaget. Automatisera det och se till att det går iväg pengar till ett annat konto, så att man har någonting och får in det i sin ekonomi. Fundera sen på hur man ska spara det där. Man kan börja med en global indexfond. Det är väldigt enkelt. Och därifrån faller det ut en del. Om du har ett automatiserat sparande måste du också hålla lite bättre koll på dina kostnader. Och man kommer också till att man inte behöver fundera på exakt hur och exakt när man ska investera, utan man har det där sparandet som går. Det är väl det viktigaste om du ska bygga upp ett kapital.

Henrik: Om du redan har ett kapital, då ska man kanske fokusera mer på hur det är investerat framför när man ska göra vissa typer av investeringar. Att det är viktigare att du har en bra portföljsammansättning än exakt när man går in med hur mycket pengar i aktiemarknaderna. För väldigt mycket av diskussionen tenderar att landa i tajming. Men det kan man i princip bortse ifrån, tycker jag. Det är inte viktigt. Det är väldigt svårt att komma rätt i det och det ger inte så mycket mer i slutändan ändå. Men viktigt annars, det är väl att hålla ner kostnaderna i sparandet. Och se till att sprida riskerna. Sätt inte allt i guld eller allt i bitcoin, utan titta på vilka tillgångsklasser som har levererat och sprid riskerna över dem och över många marknader.

Räcker en global indexfond?

Jan: Jag kommer tillbaka till det här med att en global indexfond är rätt bra att börja med. Du säger så här, börja med. Det kan jag ibland uppleva att man pratar ofta om att börja med, som att det finns något annat steg. Och jag upplever så här, jag har ändå investerat i 25 år. Jag har min indexfond och min fondrobot. Jag vet att du också gillar Lysa till exempel. Vad tänker du när du säger "till att börja med"? Är det något nästa steg därefter, tänker du?

Henrik: Ja, fördelningen mellan tillgångsslag kommer ju sen. Om du ska ha allting i en global indexfond, det ska kanske inte alla ha. Det är en sak om du har ett månadssparande där du köper över tiden, då är det ett enkelt sätt. Men om du har ett större kapital kanske du vill ha lite riskspridning. Du vill ha någon del i en räntedel i portföljen, eller om du vill ha andra tillgångsslag.

Henrik: Sen kan man konstatera att globala indexfonder idag, om du köper någonting på Nordnet eller Avanza, så får du egentligen bara storbolag. Du får inga småbolag i de här fonderna. Man kan jämföra det med att man köper OMX30 för att spegla svenska marknaden. De indexfonder som är åtkomliga för allmänheten investerar bara i de 1 500–2 000 största bolagen i världen, ungefär. Sätter man det till svenska marknader så blir det ungefär som OMX30. Det blir en ganska smal portfölj du får. Även om den speglar 80 procent av marknaden så missar man en del. Det är ganska bra, men det går att göra bättre. Du kan fånga mer av marknaden om du har en bredare indexfond, eller om du kompletterar med en småbolagsfond.

Jan: Och ska man komplettera med en småbolagsfond som är global eller en svensk? Hur tänker du där?

Henrik: Där börjar det bli lite svårt. Jag tycker att man ska vara global även där. Man vill vara investerad i alla aktier i hela världen i princip, enligt teori. Och då vill du ha en global småbolagsfond också. Där finns det inte så mycket som är billigt och bra och åtkomligt för allmänheten. Så ofta stannar råden för en liten portfölj vid att du ska ha en global indexfond.

Jan: Ja, jag gillar faktiskt Handelsbanken. De har en som är en global småbolagsfond.

Henrik: Jag ska säga att jag gillar den fonden också, men den är lite för dyr. Jag tycker att den premie man eventuellt får av småbolagen är i samma storleksordning som avgiftsskillnaden mot en globalfond. Den kan man vara utan också, tycker jag själv. Men man kan ha den också. Det blir ingen stor skillnad om man har den eller inte. Det ger lite riskspridning, det kommer med en något högre kostnad och troligen har du också en lite bättre avkastning i de här bolagen. Men den förväntade skillnaden är ungefär plus minus noll på totalen ändå.

Var går gränsen för låg avgift?

Jan: När du säger låg avgift, vad brukar din tumregel vara? Var går gränsen?

Henrik: Det beror lite grann. Räntefonder tycker jag ingenting över, generellt säg 0,5 procent någonstans. Över det är det dyrt, tycker jag. Under det beror det på vad det är för typ av fond. Där ser konkurrensen väldigt olika ut inom olika slags fonder.

Jan: Ja, men det är roligt. Det är så himla roligt hur synkade vi är. Jag brukar också säga upp till 0,4 procent. Och sen precis som du säger, globalfond ska ligga helst på 0,2 procent.

Vad kan man förvänta sig i avkastning framåt?

Jan: Jag tänkte att vi skulle ta lite läsarfrågor också. Det är till exempel någonting som vi har haft upp en del i forumet, och det är avkastningsförväntningar. Vad kan man förvänta sig framgent? Historiskt sett har börsen gjort kanske 7–8 procent, i Sverige kanske något högre. Men sen kom det nu en rapport från Credit Suisse som sa att framgent bör man inte förvänta sig mer än kanske 4–5 procent. Pratar man amerikanska investerare, typ aktiespararna i USA, så hade de gjort en sån här undersökning. Då förväntar sig spararna typ 15 procents avkastning de kommande fem åren. Jag lutar väl mer åt Credit Suisse, 3–4–5 procent. Vad tänker du?

Henrik: Ja, det där är en svår fråga, för man måste först bestämma sig för vilken sikt man tittar på. Är det på 5, 10 eller 30 år? Vi tittar väldigt långt. Vi har en uppskattning som ligger 20–30 år framåt. Och där säger vi kanske någonstans mellan 4 och 6 procent. Det borde definitivt vara mer än 4. Men kanske 5–6 då.

Jan: Och det är nominellt du tänker då?

Henrik: Nej, plus inflationen då.

Jan: Okej, så du tänker ändå att vi ska ligga på 6–8 procent nominellt?

Henrik: Ja, det är inte omöjligt. Tittar man på riskpremien globalt för aktier så är det någonstans 4–5 procent. Alltså riskpremien, det som aktier har gått mer än räntan. Den korta räntan ligger på 0 i princip, den långa räntan på 1, väldigt runda slängar, eller säg en halv i Sverige. Så där någonstans landar man. Om man ska dra till med någonting, säg mellan 6–7 procent kanske.

Jan: Ja.

Henrik: Givet en inflation på 2 procent.

Jan: Ja. Det ligger väldigt nära det Lysa säger till exempel. De säger 7 procent nominellt för en 100-procentig aktieportfölj.

Är inflationen något att vara rädd för?

Jan: Men du, någonting här som vi har haft uppe i forumet och som många frågar om, till exempel JFB. Det känns som att väldigt mycket snack just nu handlar om inflation, att man trycker så mycket pengar och att det kommer påverka. Vad är din syn på det här med inflation? Är det något att vara rädd för?

Henrik: Nej, det tror jag inte. Man behöver inte vara rädd för det, men man ska vara medveten om det när man sätter ihop sin portfölj. Vi har ju inte sett inflation. Vi har haft ganska mycket pengar i omlopp redan tidigare, men det har inte gett någon egentlig inflation. Det man har sett är att värdet på tillgångar har drivits upp. Fastigheter, aktier, bitcoin, sådana här SPAC:ar och NFT:er och så vidare som har kommit nu på sista månaderna. De här pengarna verkar vilja investeras i någonting. Det verkar inte driva konsumtionen något vidare. Jag ser inte det som något sådant här omedelbart hot att inflationen drar iväg. Men det kan alltid hända. Det är lite grann som börsen. Rätt vad det är så händer det, och då måste man vara beredd.

Jan: Men folk som säger så här, nu borde man öka andelen guld eller köpa realräntor eller tips, alltså amerikanska inflationsskyddade räntor. Om jag skulle komma till dig och säga: du Henrik, nu har jag läst de här artiklarna, jag har varit inne på Zero Hedge och läst Hussman och lyssnat på Mike Maloney och Peter Schiff. Så nu vill jag ha 25 procent guld i portföljen. Vad skulle du säga då?

Henrik: Alltså, jag är tacksam att du bara vill ha 25 procent. För det är en lättare diskussion. Ibland är det de som vill ha 50 eller 100 procent i guld och tycker att det är en helt rimlig position. Guldet har inget fundamentalt värde. Det finns ett historiskt case för guld, att det har fungerat värdebevarande i 2 000 år eller längre. Men det finns ingenting som säger annat än att efterfrågan på guld styrs enbart av vad andra är beredda att betala för det. Och det kan slå till åt båda hållen. Som inflationsskydd är det ganska skralt om man tittar på det. Det finns bättre sätt att skydda sig mot inflation om det är det man är orolig för.

Jan: Vad tänker du?

Henrik: Jag kan säga så här: inte guld i våra portföljer. Om du absolut vill ha guld, så det får du jättegärna ha, men det tar vi inte in i vårt uppdrag i så fall. Det är väl så vi hanterar det.

Jan: Men när du säger att det finns bättre sätt att skydda sig mot inflation, vad tänker du då?

Henrik: Det är realränteobligationer i så fall. Det är mycket enklare och tydligare. Och mindre volatilitet.

Jan: Okej. Men som jag kom till: jag vill ha 50 procent realränteobligationer.

Henrik: Det skulle jag tycka var lite mycket kanske, om det inte fanns några väldigt speciella skäl till det. Men att man har en del av ränteportföljen i det, det tycker jag. Och det har vi. Det tycker vi fungerar bra.

Att ta höjd för inflation i portföljen

Jan: Bra. Så du tänker så här att inflation är inget som vi behöver ha höjd för, alltså något speciellt mer än vanligt?

Henrik: Man ska alltid vara lite höjd för det. Men man ska vara försiktig med att försöka förutsäga att nu tror jag att det kommer bli inflation och därför gör jag den här investeringen. Man ska snarare se det som att inflation är en risk som kan uppkomma lite när som helst, och det ska jag ta höjd för i min portföljkonstruktion från början. Aktier har klarat sig bättre, även om de kortsiktigt inte alltid mår bra av inflation. Men på lång sikt har det gått bra. Du kan ta lite realobligationer, men du vill inte ha enbart realobligationer heller i din räntedel. Man ska alltid ha med det i planeringen.

Jan: Ja, men jag delar väl din uppfattning helt och hållet. När alla börjar prata om den här inflationen tänker jag så här: inflationen är den där trafikolyckan alla håller på och stirrar på. Den kommer inte orsaka någon stor seriekrock. Däremot är det alltid det här oväntade från sidan, som man aldrig vet om.

Henrik: Ja, men typ corona. Det är snarare det som händer.

Bankkonto med insättningsgaranti kontra räntefonder

Jan: Men när vi ändå är inne på det, räntor. I år var första året då jag faktiskt var så här, bankkonto med insättningsgaranti. Om beloppen är sådana att man faktiskt kan utnyttja bankkonto med insättningsgaranti, så är det kanske till och med bättre än en räntefond. För då får du 1 procent på 12 månader, låst och garanterat, utan risk. Vilket kändes lite jobbigt, för jag har alltid varit försvarare av räntor i en portfölj. Vad tänker du?

Henrik: Nej, men det är inget dåligt alternativ, framför allt för pengar som man har en kort placeringshorisont på. Om det är några år bort, då är det inga problem. Det finns ett case för att långa räntor ger lite bättre riskspridning mot aktier. Om man tittar på korrelationer och vad som händer i nedgångar, så kan långa räntor ge lite bättre effekt. Men det är ingen stor skillnad. Det är inte i den delen av portföljen, om du har räntefonder eller bankkonto, det är inte där du kommer att få din avkastning, oavsett vad.

Henrik: Det som möjligen talar till räntefondernas fördel är att det är enklare att hålla på med, att du får allting i samma portfölj. Det blir lättare att överblicka och hantera. Det ska man inte underskatta heller. Och samtidigt kommer det inte göra någon större skillnad på totalvärdet om du har 0 procent eller 1 procent avkastning i ett par, tre år.

Jan: Jag tänker framför allt om man har en kortare placeringshorisont.

Henrik: Det är inte det som kommer avgöra hur mycket pengar du får i slutändan i någon större omfattning. Det som avgör är hur mycket risk man orkar ta. Och där är den här räntedelen viktig.

Räntedelens egentliga funktion

Jan: Just det, för det är väl en annan funktion i den portföljdelen.

Henrik: Ja, det är en annan funktion. Den ska se till att man inte behöver sälja aktier i fler tillfällen, och att man orkar hålla ut. Att man inte känner att man blir av med alla pengarna och panikerar och sätter allt på bankkonto istället. Utan att man har någonting som fungerar annorlunda än aktier. På det sättet, så länge du inte kommer över insättningsgarantin, så är det inget. Du kan ha bankkonto eller räntefonder. Men det är lite beroende på vad man har för räntefonder också, för det finns skillnader på dem. Men det är inte där man skapar sin förmögenhet. Det är snarare en förutsättning för att man ska orka med att skapa en förmögenhet. Det är inte där slaget står.

Jan: Nej, och det är också att vi är ganska tråkiga med vår räntedel. Vi vill inte ha företagsobligationer med hög risk. Vi tittar enbart på att det ska vara stabilt. Om det är företagsobligationer ska det vara sådana med låg risk, man pratar om investment grade. Och det ska vara statsobligationer och bostadsobligationer, riktigt sådana här tråkiga och gråa saker. För man vill verkligen att de ska fortsätta vara tråkiga.

Henrik: Ju tråkigare de är, desto bättre håller de emot i en nedgång.

Jan: Precis. Jag gillar, jag tror det var en amerikansk rådgivare som heter Paul Merriman. Han sa så här att vill du tjäna pengar så ska du ha aktier, vill du bevara pengarna du tjänar på aktier så ska du ha räntefonder.

Hur hittar man rätt risknivå?

Jan: Men du, jag tänker så här, detta är Alec. Han hade en fråga som berör just det här. Han skrev så här: skulle vara väldigt intressant att höra Henriks tanke om hur man gör för att hitta rätt risknivå. Att kanske ha några bra tips på vägen. Och detta går i linje med det som jag brukar säga, att folk ofta har fel. Antingen har man för mycket risk eller för lite risk. Väldigt få personer jag träffat har rätt risk. Jag själv har konstant för lite risk, till exempel. Vad tänker du?

Henrik: Det finns flera sätt. Man kan göra något av de här testerna. Lysa till exempel har ett test som man kan köra, som landar i en föreslagen fördelning. Det täcker in en hel del av de frågorna, och det räcker för de flesta om man inte har en väldigt udda situation. Det brukar hamna ganska bra, som jag har förstått det. Felet folk gör där sen är att de går in och justerar det där hela tiden fram och tillbaka beroende på marknadstron. Men bortsett från det är det ett bra sätt.

Henrik: Ett annat bra sätt är att man kan tänka sig att det man har i aktier kan halveras när som helst. Kan jag leva med det? Om jag stoppar in mina, säg, 200 000 här och sätter det i 50–50 aktier och ränta, då kommer jag, när aktier halveras, ha ungefär 150 000 kvar. För räntedelen kommer hålla sig hyggligt stabil med all sannolikhet. Då kan man fundera på hur man känner sig om det blir 150 000 där. Kan man klara det? Eller man kanske är nöjd om det är 100 000 kvar, då kan du ha en större aktieandel.

Man ska inte investera mer i aktier än man har råd att förlora. Det är en uttjatad klyscha, men i princip är den väldigt giltig.

Henrik: Man ska överhuvudtaget se till att man inte behöver riska pengar som man behöver. Om man har en kostnad, en skatteinbetalning eller ska köpa boende om två år, det ska man se till att hålla säkert. Sen kan man investera överskottet, och där kan man ta ganska mycket högre risk. Till att börja med är det att se till att man inte investerar mer i aktier än man har råd att förlora. Det där är en uttjatad klyscha som alla säger hela tiden, men i princip är den väldigt giltig. Ju mer man har i aktier, desto högre avkastning kan man vänta sig över tiden. Men inte varje år. Och det kommer vara perioder när du kan stå fem eller tio år på minus om du har otur. Det får man försöka förhålla sig till.

Det tar tid att lära sig sin risknivå

Henrik: Men annars är det väldigt individuellt. Man kan börja lite mer försiktigt också. Man behöver inte gå in med allt i aktier, utan man kan ta en del av portföljen och börja prova lite grann och se vad som händer. Nackdelen är att det tar en jäkla tid att lära sig. Man utsätts inte för alla marknadsförhållanden ens på ett decennium.

Jan: Min egen upplevelse är så att jag började med bra risk, i mitten av 90-talet när jag fick bra tips. Sen tyckte jag det var tråkigt, så jag tog hög risk. Sen förlorade jag. Och sen började jag ta för lite risk. Jag upplever att den här pendeln slår. Sen har jag försökt vara schysst mot mig själv och tänka, ja men det är okej att det tar ett par år, eller många år, att hitta rätt risknivå.

När risk blir valfri

Jan: Och någonting som jag faktiskt tänkt väldigt mycket på sistone är att när man kommer upp i en viss nivå med sitt kapital, lite som du säger. Jag brukar alltid prata om så här get rich och stay rich, alltså en uppbyggnadsfas och en användningsfas. Då upplever jag faktiskt att risk blir valfri. Att risk är optional. Det har jag faktiskt aldrig tänkt på innan. När jag har den mängden pengar jag behöver, då behöver jag egentligen inte ta risk. Och många förmögna människor, det är inte så att när de har tjänat jättemycket pengar drar de upp jättemycket risk. Tvärtom, många är så här: nej, då behöver jag inte ta risk. Jag vet miljardärer som inte rör onoterade aktier till exempel. Och många kända institutionella portföljer, typ Yale, har aldrig över 50 procent aktier. Vad är din reflektion? Är det jag som är ute och reser eller är det en korrekt observation?

Henrik: Nej, men så är det. Det blir viktigare, när du bygger kapital är det naturligt att du har en högre aktieandel, och när du vill bevara ett kapital ska du ha en lägre, allt annat lika. Sen när du är riktigt rik, då kan du göra lite vad du vill, för det spelar ingen roll vad du investerar i. Du kommer ändå ha kvar pengar så att du klarar dig och familjen. Om man pratar Bill Gates och Jeff Bezos och den nivån. Så man ska vara försiktig med investeringstips från dem.

Jan: Ja, fast förlåt. Jag skulle säga så här, att det där applicerar redan när du kommer upp i 30, 40, 50 miljoner. Redan då har du kompisar som säger: här har vi avsatt 25 eller 30 miljoner, och sen de här 20, jag vill inte säga lekpengar, för de värderar dem högre än så. Men ingen av dem har en 100-procentig aktieportfölj. Så kan man ju säga.

Henrik: Nej, och det är väldigt få som ska ha det. Generellt.

Myten om att rika tar maximal risk

Jan: Men så upplevde jag det inte, eller så trodde jag inte för många år sedan. Jag trodde att rika människor blivit jätterika genom att ta jättemycket risk. Ibland upplever jag att det är lite disconnect mellan hur människor tror att det är och hur det faktiskt är. Jag blev jätteförvånad när jag gjorde den här sammanställningen på massa kända portföljer, och så var det så här: gud, ingen har mer än 50 procent aktier. Och jag tyckte jag var mesig med 90–10. Lyssnar du på aktiespan eller kollar på Finanstwitter, alltså om du har sparkonto, då har du inte fattat grejen, så känns det. Så hur är din reflektion? Du säger också att många inte borde ha 100 procent aktier.

Henrik: Nej, men det är ju det där. Om du ska bli rik, då ska du ha allting i en aktie egentligen, och sen ska du ha en jäkla massa tur. För man blir inte riktigt rik utan att ta en hejdlös risk på det sättet, om du investerar. Och sannolikheten har du emot dig, du kommer inte lyckas. De man ser i tidningen är ju de som har lyckats, men man ser inte de som nästan kom hela vägen eller som försvann på vägen dit. Det är samma sak, man hör mer om de som har hittat rätt aktie och gjort sig en ordentlig hacka på det. De är glada att prata om det på Twitter, men de som missade gör inte det på samma sätt. Så man får lätt en skev bild där.

Henrik: Men annars, överlag, så har vi ingen kund som har 100 procent aktier. Om man tittar på de som har något sånt här substantiellt värde, 10 miljoner eller mer, och som inte är i en kapitaluppbyggnadsfas. För om du har mindre pengar och månadssparar, då kan det mycket väl vara motiverat att ha 100 procent aktier. Men annars är det blandportföljer. Så lite som 50 procent tycker jag, då är man ganska riskavert, tycker jag. Men det varierar. Vi har de som har mindre också, men det är lite utifrån vad man själv känner.

Henrik: Och vi ser inte alltid hela bilden, för de kanske har en del kapital hos oss och sen annat kapital på banken. Så totalen blir kanske 50–50 eller mer försiktigt, även om vi har ett uppdrag som är mer aggressivt än så. Men även i det läget har vi inga som har 100 procent aktier och samtidigt har någon ordentlig förmögenhet.

Vilka kunder söker sig till en konservativ rådgivare

Henrik: Men det kanske också är en produkt av vilka som vänder sig till oss. Vi kör ju inte daytrading, vi appellerar inte till personer som vill ta maximal risk och göra riktigt spännande saker med onoterade bolag. Vi är ganska konservativa på det sättet. Det betyder inte att vi inte investerar i aktier eller vill undvika det aktivt. Det har mer att göra med vad som faktiskt funkar och vad man har en rimlig chans att lyckas med. Men alla är inte rimliga heller. Det finns människor som kommer med alla möjliga förväntningar, och som du var inne på, väntar sig 15 procent på aktiemarknaden de närmaste tio åren.

Jan: Jag håller helt med.

Vanliga fallgropar med ett större kapital

Jan: Men jag tänker också så här, vi har en fråga här från Alice. Hon säger så här: vad är vanliga fallgropar som personer hamnar i när de försöker hantera ett större kapital på egen hand? Det är lite relaterat till detta, tänker jag.

Henrik: Det är lätt att hamna i någon sån här analysparalys. Man blir osäker. För egentligen är det här med investeringar inte särskilt svårt. Det svåra är att behålla övertygelsen om att det är lätt, när man bombarderas av alla möjliga budskap från olika marknadsaktörer. Grannarna har gjort en sak och blivit rika på bitcoin. Så det är svårt. Man kan läsa på och lära sig och dra rätt slutsatser, men ändå inte riktigt orka genomföra det. Man överanalyserar det. Man fastnar i den här jakten på vad som är bäst egentligen, och sen slutar det med att man inte gör någonting.

VIP-känslan på privatbanken

Jan: Vet du vad jag tänker? Jag tänker också att en del som jag pratar med är så här: ja, men nu kan jag äntligen gå till den här exklusiva banken, till exempel Carnegie. Du vet, där du inte får bli kund om du inte har 5 miljoner eller 10 miljoner. Och sen känner de plötsligt att nu är jag VIP-kund här på Carnegie och får vara med i deras grej. Jag är så här: ja, jag är kund på Carnegie, jag har mycket gott att säga om dem. Men det förändrar inte min grundläggande strategi att investera i globala indexfonder. Det är inte som att den generella Carnegie-rådgivaren kommer ringa och säga: du, jag har en bra global indexfond som vi har förhandlat ner priset på. Det är inte den typen av investeringar. Så jag upplever att man dras med. Jag blev också imponerad när man fick vara VIP. Men sen inser jag att det inte är grejen det heller. Man måste bli lite oimponerad av det som man kanske har sett upp mot i många år. Förstår du vad jag tänker?

Henrik: Ja, och det är ju intelligenta människor som säger kloka saker i många lägen. I alla fall saker som låter väldigt kloka, och de producerar mycket analysmaterial. Det är lätt att bli imponerad av det. Men om du tänker fallgropar, ja, alla de här privatbankerna jobbar i princip på samma sätt. Just den här VIP-känslan är någonting de gärna vill motivera, att man får ett bättre bemötande och att de har speciella och fina produkter. Och man ska inte titta för mycket på prislappen och det faktum att man faktiskt betalar för en verksamhet i schyssta lokaler. Men det värde de tillför är lite mer oklart. Det varierar dock. En del gör jättebra saker också. Det beror väldigt mycket på vad du får för rådgivare där.

Jan: Absolut, och jag vill vara supertydlig. Detta är inte att hänga ut Carnegie specifikt. Det finns många sådana. Men jag upplever så här att fallgropen är att man tror att man ska ändra strategi eller göra någonting annat för att man har mer pengar. Medan jag gillar det här att man är duktig på någonting när man kan göra det förenklade. Eller hålla kvar vid en grundläggande strategi. Jag tror att för mig spelar det egentligen inte roll om någon har 100 000, 10 miljoner eller 100 miljoner. Jag påstår att strategin ska vara samma. Sen kan man anpassa risken. Men det är fortfarande samma fonder eller samma portfölj, oavsett belopp. Skulle du hålla med om det?

Samma strategi, andra verktyg vid stort kapital

Henrik: I stora drag, ja. Jag kan säga så här: jag håller i princip med. Men du kan få bättre fonder när du kan jobba med institutionella produkter. Har du ett större kapital behöver du inte gå via Nordnet eller Avanza, utan då finns det andra fonder som du kan använda dig av på ett meningsfullt sätt. För om du har ett mindre kapital blir kostnaderna för det inte oöverstigliga, men de gör att det blir meningslöst att göra det.

Jan: Ja, precis. Men det kommer fortfarande vara en global indexfond. Det är inte plötsligt att du kommer säga: vet du vad, då kör vi en nordisk småbolagstechfond för att du har 100 miljoner.

Henrik: Nej, inte så. Men vi kan byta det. Det finns bättre produkter för global indexfond.

Jan: Ja, precis.

Henrik: Och där kommer man tillbaka till ganska komplex forskning som visar att vissa typer av bolag kan man förmoda överavkastar över tiden. Du har det här med value-premier och småbolagspremier. Det kan man börja plocka in i portföljen också på lite högre nivå. Men ingenting som är meningsfullt med ett mindre kapital. För det finns inte så bra produkter för det om du har ett mindre kapital som du kan handla kostnadseffektivt.

Jan: Och vad pratar vi mindre kapital här? Var går gränsen?

Henrik: Det är någonstans 5–10 miljoner som absolut minimum, skulle jag säga i praktiken.

Jan: Ja, jag tänker bara så här, vi behöver inte hoppa ner. Jag tänker till exempel Dimensional eller sånt.

Diversifiering och tiltar

Henrik: Ja, bra.

Jan: Jag tänker så här, Gus frågar så här: vad är dina tankar, Henrik, kring diversifiering generellt och specifikt? Alltså till exempel Kina eller global. Ska man ha någon tilt, upplever du? På räntor eller mot valutor, ta hänsyn till valutor?

Henrik: Nej, egentligen inte. Det kommer också an på ett uppdrag som vi jobbar med kontinuerligt. Det är svårare att behålla en tilt. Problemet med tiltar är att när man tar en position i någonting, då gäller det att vara väldigt övertygad om att den positionen är långsiktigt hållbar. Annars kommer du överge den vid fel tillfälle. Köper man marknadsvikter av allting så får man en bra portfölj. Tiltar är inte nödvändiga.

Jan: Jag upplever så här tiltar, eller det här smart beta, att man säger så här småbolag går bättre än stora bolag, eller lönsamma går bättre. Jag upplever att de här faktorerna är jättesvåra. När man tittar, nu läste jag den här Credit Suisse-rapporten, så rankar de till exempel Storbritannien mot USA. Då kunde du ha till exempel momentumfaktorn vara den bästa i USA och den sämsta i Storbritannien, samma år. Och value, som vi har sett, senaste tio åren har den underpresterat mot growth, trots att den egentligen ska gå bättre. Så jag själv, och när jag pratar med forskare, som säger så här: vi är fortfarande inte överens om att den ens finns. Att det kan vara för att den har fått uppmärksamhet, eller för att det har varit stora inflöden.

Henrik: Eller varför den finns.

Jan: Eller varför den finns, precis. Så jag vet inte, jag kanske har gjort fel här, men jag har lite gett upp på det där. Jag tänker så här: nej, jag kör mina globala indexfonder, jag lägger till lite småbolag för att det inte finns i den globala indexfonden. Men jag köper inte småbolagen för att jag förväntar mig att de ska gå bättre än tillväxtbolag.

Value-premien på lång sikt

Henrik: Nej, och det är väl så att tittar man på den akademiska forskningen så har value-premien varit allmänt accepterad. Man har börjat prata lite mer om den på senare år. Men tittar man på lång sikt på den så finns den fortfarande kvar. Och sen att den har haft en lång period då den har underpresterat. Jag tror inte det räcker med 10 år, utan det är nog 15 år nu eller någonting sånt. Men det kan ju även börsen göra, det ska man ha klart för sig. Det är inte säkert att du under en 15-årsperiod får bättre avkastning på aktier än på räntor. Vilket är ganska läskigt att tänka på.

Jan: Jag ska inte ta den debatten nu, för precis som du säger så har den diskuterats väldigt intensivt sista åren. Men jag konstaterar att fortfarande använder akademikerna den här när de gör studier på fonder som överpresterat. Då har man Carharts fyrfaktormodell där den här value-premien ingår.

Henrik: Jag tycker inte att det finns skäl, om man investerar på det sättet, att sluta som det är nu. Då hamnar man precis i det där att man säljer ut vid fel tillfälle.

Marknadstajming kontra att ligga kvar

Jan: Jag tänker så här, en diskussion som har skapat mycket frustration, eller mycket känslor på forumet, har varit en fråga från JF. Han skriver så här: hur är dina tankar kring marknadstajming jämfört med vinsthemtagning efter en stor uppgång, jämfört med att passivt ligga kvar, no matter what? Alltså, är du med på att lite så här, okej, nu har börsen gått upp igen, då tar jag hem lite vinst, eller nu ser det ut att vända så då skyddar jag kapitalet? Jag hamnar ju i den där att vara passiv, no matter what. Vad säger du?

Henrik: Menar du att vara passiv i betydelsen att man har målvikt och ombalanserar periodvis? Eller menar du att man bara låter det driva?

Jan: Nej, nej. Har jag sagt att jag håller 70–30, så kör jag 70–30 och ombalanserar för att hålla den. Istället för att säga, okej, men nu tror jag att börsen har gått upp 80 procent, så då drar jag ner till 50–50 och sen höjer jag igen. Du vet, att jag varierar.

Henrik: Ja, precis. Utifrån en marknadstro. För man kan ju variera sin portfölj, men det ska man göra utifrån sina förutsättningar. Om man själv vill ta, eller har behov av att ta, mer risk eller mindre risk. Men att tro att man kan göra det utifrån att man kan tajma marknaderna, det är utsiktslöst.

Jan: Men vet du, det finns en artikel från 1975, William Sharpe skrev. Det visar sig att när du börjar jobba med sådana här omfördelningar och uppviktningar och nedviktningar utifrån marknadssyn, då måste du ha rätt i ungefär 80 procent av fallen.

Henrik: Ja, 70–80 procent av fallen, lite beroende på vad du gör för antaganden. Och du måste ha rätt två gånger också. Både när du tycker att det ser billigt ut och köper in dig, och sen när du ska sälja av för att det ska löna sig.

Jan: Ja. Du pratar till någon som redan är frälst, jag håller med.

Att jaga de bästa fonderna

Jan: Men du vet, om jag ska ta den andra synen, så är argumentet som jag tycker är ganska jobbigt det här: nej men, du vet, jag tittar på vilka fonder som har gått bra de senaste tre månaderna och sen köper jag dem, och när de inte längre är bäst så hoppar jag till de fonder som har gått bäst senast. Det låter ju så här väldigt attraktivt. Och sen kan det gå ett par år då det verkligen också funkar. Så om jag kom till dig och sa, jag vill att du gör den här strategin åt mig, köp de bästa fonderna de senaste tre månaderna. Vad skulle du säga då?

Henrik: Nej, det är inte en kund vi skulle ta, eller ett uppdrag vi skulle ta alls, skulle jag säga till att börja med. Men det är inte det vi gör. Man kan fråga vad den personen har för belägg att en sådan strategi skulle fungera uthålligt. För det som händer, om du plockar de bästa fonderna, då tar du de som förmodligen har högst risk inom sina respektive segment. De har gjort någonting som verkligen har stuckit ut. Du kan inte bli bästa fonden bara genom att följa index väldigt väl, du måste ha gjort någonting väldigt annorlunda. Det kan du vara betjänt av ett år, eller två, eller tre. Men det kan också slå tillbaka totalt. När du har en fond som har stuckit ut väldigt mycket åt ett håll, så plötsligt, när förutsättningarna inte är lika gynnsamma, kan den sticka ut lika mycket åt andra hållet.

Jan: Ja, men då byter man ju.

Henrik: Ja, men gör du det innan du har märkt det där, eller gör du det efter att du har märkt det? Jag tror inte att en person som förespråkar en sådan strategi gör det utifrån en särskilt gedigen analys, skulle jag säga. Om det visar sig att det finns en riktig analys där bakom, så skulle jag gärna titta på den. Det finns inga skäl att tro att en sådan strategi ska fungera.

Jan: Ja, vi behöver inte dyka ner mer, jag håller med. Det var bara roligt att höra din argumentation kring det.

När en dålig strategi funkar för länge

Henrik: Det är roligt det där med bevisbördor också. Man kan häva ur sig en sådan grej utan att egentligen ifrågasättas.

Jan: Fast vet du vad som är ännu värre? Att en sådan strategi kan funka i fem år.

Henrik: Ja, och ju längre den funkar, desto mer övertygad blir den här personen om att han har hittat den heliga graalen, och kör på med det där. Och satsar mer och mer pengar i den här strategin, och sen slutar den funka.

Jan: Ja, då blir det jättedyrt.

Henrik: Ja.

Hävstång, högriskprodukter och hedgefonder

Jan: Nej, men jag håller helt med. Vi har en fråga här från Gus. Han skriver så här: i letandet efter bra avkastning blir människan kreativ. Vi letar efter avkastning genom saker som hävstång och högriskprodukter. Vad anser du om så här stora risker och saker man bör undvika som småsparare?

Henrik: Oj.

Jan: Om vi tar några sådana specifika grejer. Jag har en fråga här också från Harvest. Hedgefonder. Om vi börjar där. Hedgefonder, något att ha i portföljen?

Henrik: Nej.

Jan: Nej, jag håller helt med. Vad är din motivering?

Henrik: Min motivering är så här: de har oddsen mot sig, och efter 14 år har de tagit mer av dina pengar i avgift än vad du har fått i avkastning.

Jan: Ja, men det är väl inget att tillägga.

Henrik: Det finns inga belägg för att de kan överavkasta. De jobbar med samma typer av tillgångar som alla andra. Man ska ha klart för sig att de här förvaltarna inte är dumma. Det kan vara de vassaste förvaltarna på marknaden, men de är inte så mycket smartare än alla andra att de kan försvara de avgifter de tar ut. Den meravkastning de skapar äts upp och mer därtill av den här avgiften man tar ut.

Skill kontra performance

Jan: Jag hade faktiskt en spännande konversation med, vi ska släppa det avsnittet snart, professor Barras. Han som skrev den här studien, 99,4 procent underpresterar sitt index. Han sa att han precis nu i januari 2021 har släppt en ny studie, en vidareutveckling. Vad han konstaterade var att uppemot 70–80 procent av alla fondförvaltare skapar ett värde innan avgiften. Så de har alltså skill, men skill översätts inte i performance. Han sa så här: problemet har varit i alla år att man inom forskningen har sagt att skill och performance är samma sak. Men han säger att det är just avgifterna som dödar. Så den genomsnittliga fondförvaltaren är bättre än den genomsnittliga investeraren. Men det översätts inte efter avgifterna. Förstår du?

Henrik: Jag blir nyfiken då på vilka. Vad är det som förlorar pengar här? Varför är det just fondförvaltarna som är bättre? För det finns andra förvaltare som jobbar professionellt. Och det är en väldigt liten del av kapitalet som rattas av vanliga privatpersoner.

Jan: Ja, jag får komma tillbaka i det där. Men hans var ju liksom, jag får återkomma. Men jag håller med, det finns skill där ute. Och problemet är att den har minskat över tiden, relativt. Det var lättare på 1970-talet att klara sig på skicklighet än vad det är idag.

Henrik: Absolut.

Jan: Och det pratade han, Michael Mauboussin, om i den här The Paradox of Skill. Men han sa också, och en stor grej var det här att många av fonderna slutar uppvisa skill när de blir för stora. Han sa att scale var en väldigt viktig faktor, att när fonderna passerar sin optimala storlek så börjar de inte leverera alfa. Så förmodligen skulle jag säga att förlorarna är de stora fonderna. Ju större fond, desto sämre. Och sen privatsparare och institutioner, hur många gånger de var dåliga.

Bitcoin och kryptovalutor

Henrik: Ja.

Jan: Men då är vi överens om hedgefonder. Här var det många som var så här: vad tycker Henrik om bitcoin? Och så var det så här, inget politikersvar. Du får inte lov att säga något politikersvar. Vad tycker du om kryptovalutor?

Henrik: Ett kort svar, inte alls.

Jan: Berätta.

Henrik: Det finns två skäl. Det ena är att det inte finns något fundamentalt värde. En bitcoin är värd det någon annan är beredd att betala för den. Sen finns det väl någon grundläggande efterfrågan från typ knarksyndikat och liknande i botten som driver en viss naturlig efterfrågan. Men annars inte så mycket. Det andra skulle jag säga är det här att om man överhuvudtaget har någon sorts tanke om att investera hållbart, så går bitcoin bort helt.

Jan: Ja, energiförbrukningen.

Henrik: Ja, det förbrukar ungefär lika mycket som Sverige, tror jag nu. I och med att den här produktionen, eller miningen, sker i Kina och Östeuropa, så är det väldigt mycket fossil energi i botten. Och om man slår ut det där över en bitcoin, alltså energiförbrukningen på antalet transaktioner på ett år, så visar det sig att det är ungefär en enkel flygbiljett till någonstans i Asien varje gång du gör en transaktion. Det är samma koldioxidavtryck på det.

Jan: Ja. Men till exempel Fredrik Eliasson, han har en rimlig fråga som många ställer sig. Varför värderar marknaden en bitcoin till en halv miljon istället för fem kronor?

Henrik: Det undrar jag också. Det finns inget som säger att den ska vara värd det ena eller andra. Det är bara att folk är beredda att betala så mycket för dem just nu. Det kan man fundera på varför, men så är det.

Är man idioten eller pojken som ser att kejsaren är naken?

Jan: Men vet du vad? Jag håller hundra procent. Jag vet också att Guldfeber var här, en annan användare, Erik, som delar egentligen den här åsikten. Han har argumenterat för det i så här 300 inlägg på forumet. Men du vet, någonstans blir jag så här: men vänta här nu. Är det jag som är idioten i rummet? Eller är det jag som ser att kejsaren är naken? Jag kan ibland tycka att det där är väldigt, väldigt svårt. Vem är jag? Är jag idioten i rummet, eller är jag den lille pojken som ser att kejsaren är naken? Hur gör du i sådana situationer?

Henrik: Ja. Eller du är säker på att jag är pojken som ser att kejsaren är naken? Nej, men jag är inte där och tittar på den där paraden ens. Jag vill inte bli inblandad om det inte finns något bra skäl. Vi pratar med alla möjliga runt om i världen hela tiden. Vi har interna diskussioner om just sånt här. Vi har en investeringsprocess där vi försöker fånga upp tillgångsklasser som är värda att investera i långsiktigt. Och vi har pratat om bitcoin och kommit fram till att nej, det finns ingenting som talar för att man ska investera i det här. Visst, priset kan gå upp. Det kan fortsätta upp. Jag kommer säkert se jättekorkad ut när den här drar. Den kan dra iväg ytterligare, men den kan också gå ner. Man kan säga att man kan köpa en lott. Det kan gå jättebra, men behöver inte göra det. Det är lite samma karaktär.

Henrik: Jag förstår det inte. Jag har hört både folk som är väldigt positiva till det och folk som är väldigt negativa till det. Och sen försöker vi, utifrån våra kriterier, se hur vi har kommit fram till att det här inte är en tillgångsklass som vi ska investera i. Det finns inget underliggande fundamentalt värde.

Hur ska en ny investerare stå emot bitcoin-hypen?

Jan: Men du, jag tänker så här. Återigen, du och jag är på samma sida här. Men jag kan stå här för att jag har sett detta så många gånger under de här 25 åren jag har investerat. Så du vet, när det blåser så står jag kvar i min, alltså jag står tryggt. Men jag menar, en ny investerare. Vi har kompisar som inte har investerat en hundralapp men ska börja investera. Och det enda de hör om är så här bitcoin, och sen har du den här "Have fun staying poor". Hur ska man stå emot det där? När man inte har kollegor runt om i världen eller min erfarenhet, och när verkligheten tenderar ge helt motsatt beslut. För utifrån verkligheten är det ju du och jag som är losersarna. Det är ju inte vi som sitter här och bara "åh, vi är mångmiljonärer på bitcoin".

Henrik: Nej. Nej, det är svårt. Det är jättesvårt. Det finns ju någon gammal floskel att man bara ska investera i sånt man begriper. Men visst, du kan investera i bitcoin och du kan bli jätterik. Kanske inte nu, för nu har det ändå gått upp en hel del. Men det finns ingenting som talar för att de inte står i en miljon dollar eller tio miljoner dollar. Den här kursen kan vara precis vad som helst.

Jan: Ja.

Henrik: Och det är en skruvad marknad, för det är inte en öppen, likvid marknadsplats som det handlas på. Det är vissa aktörer som kontrollerar stora delar av den. Så det finns hur mycket knepigheter som helst. Och det kommer an på det här med, ja visst, vill jag bli rik till varje pris eller vill jag undvika att bli fattig? Om man vill undvika att bli fattig så är bitcoin ingen bra idé. Det kan gå till noll. Det finns ingenting som håller den uppe speciellt.

Vill du undvika att bli fattig är bitcoin ingen bra idé. Vill du bli rik, visst, köp en lott. Det kan funka, men sannolikt blir du inte det.

Henrik: Vill du bli rik så visst, köp en lott. Det kan funka, men sannolikt blir du inte det.

Att bygga en aggressiv get rich-portfölj

Jan: Ja, det är bra. Jag tycker att sånt här egentligen är superspännande utifrån ett beteendemässigt perspektiv. Men jag tänker så här, vi ska ta en lite annan fråga här från Safecake och från JFB. De hade samma fråga, men från två olika håll. Det var så här: om du skulle bygga, alltså du är i den här uppbyggnadsfasen och du skulle sätta ihop en aggressiv portfölj. Att okej, jag vill bli rik eller bygga upp en förmögenhet. Hur skulle du sätta ihop en aggressiv get rich-portfölj?

Henrik: Ja, det beror på förutsättningarna för vilka verktyg man kan göra det med. Men om man antar att man kommer från noll och månadssparar i en indexfond, så är det väl där du har bäst belagda förutsättningar för att det ska vara en bra investering. Men du blir inte rik på det. Eller det beror lite på vad man menar med att bli rik.

Jan: Nej, men jag tänker, man vill tjäna så mycket pengar, man vill maxa. Säg att jag är 30 år gammal, jag har en bra lön, jag sparar ett par tusen i månaden. Till exempel hur jag själv skulle resonera. Jag skulle resonera så här: index och belåning i så fall. Jag skulle inte nischat mot ny teknik, jag hade inte nischat mot bitcoin. Jag hade sagt en hög aktieexponering och eventuell belåning på det där, givet såklart att situationen klarar av det. Men jag hade inte koncentrerat. Jag hade, återigen som vi pratade innan, inte bytt strategi från indexfonder. Utan jag hade höjt risken med belåning.

Belåning som hävstång

Henrik: Ja, och det är väl det sätt man kan göra det på. Nu är vi väldigt försiktiga med att rekommendera belåning. För det får konsekvenser för risken, och beror på vilket sätt man lånar och vad man har för förutsättningar. För lånet kommer man att få betala tillbaka i slutändan ändå. Och det kan bli att du investerar och sen faller tillgångarna i värde och du ligger där med lånet som är kvar i värde, så länge du har det. Och räntorna stiger. Det kan hamna i jobbiga situationer med belåning, som du inte kan hamna i om du inte har belåning. Det måste man ha klart för sig. Och försöka hitta någon nivå att låna på. För visst, om du har en hävstång på 1 000, det är jättebra på många sätt om du ska maximera avkastningen. Du kan teoretiskt sett ha hur mycket hävstång som helst, för du får mer och mer avkastning ju mer hävstång du har.

Jan: Nej, men det är för mig, där blir det ju lotto. Det är därför jag säger så här. Jag såg någon studie från, jag tror det var Yale för ett par år sedan. De sa väl så här att är man ung och har bra humankapital och har ett jobb, då ska man som ung person i 20–30-årsåldern, ja, låna en krona, investera en krona. Och statistiskt sett hade du oddsen på din sida att fortsätta göra det. Även om du blev utstoppad, alltså blir av med allt, börsen faller med 50 procent och du blir av med allt ditt kapital, så börjar du dagen efter med samma sak igen. Och så har du oddsen.

Jan: Sen argumenterar väl jag, och när jag pratar med en professor på Handelshögskolan, varför man inte rekommenderar det till gemene man. Det är för att gemene man redan är belånad i sitt boende i Sverige. Så det finns ingen anledning att vara dubbelbelånad, för då har man skruvat upp volymen för mycket. Men att bo i hyresrätt och vara ung och ha högt humankapital och investera, då ska man kunna överväga en rimlig belåning. Men då pratar vi inte 100 procent.

Henrik: Nej, och man kan även se den sjunde AP-fonden jobba med belåning i sin förvaltning. Det finns seriösa institutioner som gör det, men man ska vara medveten om vad man gör där. Det är en riskfråga, det är inte en avkastningsfråga så mycket.

Marknadsindex i botten

Jan: Precis.

Henrik: Men det är bättre sätt. Man tillför egentligen ingenting med branschfonder eller med enskilda länderfonder. Jag skulle säga att det är marknadsindex i botten, och sen kan du möjligen titta på det här med riskfaktorer och premier för dem. Då kommer vi tillbaka till det här med value och småbolag. Tillväxtmarknader kan du möjligen ha en tilt mot också. Men det är inte där du kommer få den stora skillnaden. Om du vill bli rik, så blir du inte rik på investeringar. Det är inte där den stora biten kommer ifrån, utan det är eget företagande eller hårt arbete, eller att du utbildar dig och får en högre lön. Den typen av verksamhet får du mer avkastning på än att spara maximalt och stoppa in i aktiemarknaderna.

Jan: Precis, för det kommer ju först när du har en riktigt lång tidshorisont. Alltså typ sån här, vad hette han, åh, inte konduktören, aktiestinsen.

Henrik: Ja, just det.

En konservativ stay rich-portfölj

Jan: Men om vi vänder på frågan. JFB här: hur skulle Henrik bygga upp en konservativ stay rich-portfölj? Till exempel den här permanentportföljen som jag pratar om, eller 20 procent aktier, 80 procent räntor, premieobligationer, etcetera. Hur skulle du sätta upp en konservativ? Att denna ska gå i takt med inflationen, kanske en halv procent över. Hur hade du tänkt då?

Henrik: Man kan göra det lätt för sig och säga hälften–hälften, aktier och ränta.

Jan: Oj, det skulle jag ändå säga var en ganska aggressiv.

Henrik: Ja, men det är ganska aggressivt. Men det är förmodligen mer än 0,5 procent över inflationen.

Jan: Ja, 2,5 procent.

Henrik: Då har du förmodligen lite mer där. Men det är väl någonstans. Och med reservation för att jag säkert inte skulle säga det till den personen om jag träffar honom på ett möte och gått igenom hans förutsättningar. Utan då kan man landa på en helt annan allokering. För det är just i den där frågan som det blir personligt. Men man kan börja där i alla fall. Man kanske ska ha lite mindre risk, man kanske ska ha lite mer risk. Sen beror det på hur länge man ska bevara det.

Henrik: Ja, du har nog rätt. Det kanske ska vara lite mer försiktigt än så. Men egentligen, den är inte superkonservativ, men man ska vara försiktig med att gå ner under 30 procent i aktier. För där någonstans börjar man berätta riktigt låg risk. Men säg någonstans 30–50 då. Beroende på hur länge man ska hålla i, vad det ska vara till och vad man förväntar sig att få för avkastning på den här portföljen. Men någonstans där.

Private equity och onoterade investeringar

Jan: Jag tänker lite fråga det som vi var inne på, hedgefonder här från Safecake också. Det var så här, när man kommer med till exempel private equity eller onoterade investeringar. Sånt där, för där dribblar jag från tid till annan. För jag upplever ibland att marknaden är effektiv, man ska äga hela marknaden. Men det finns områden på marknaden där marknaden inte är effektiv. Ett sånt område som jag upplever det väldigt tydligt är precis innan börsnoteringar. Där jag upplever att man prissätter bolagen med rabatt, för att man vill ha en bra start på börsnoteringen. Det är lite kontakter, det är lite sådant. Vad tänker du så här generellt då? Private equity, onoterat?

Henrik: Jag tänker så här. Det är kanske i första hand ett jobb och inte en finansiell placering. Om du är i en situation där du är inblandad i bolaget på något sätt, eller har någon sorts informationsförsteg eller har fått en riktigt bra ingång i det, så kan det vara intressant. Framför allt om det är ett bolag där du har ett uppdrag eller jobbar med det, eller är engagerad i. Men att bara gå på det här som bankerna serverar, som att här har vi ett onoterat case som de skickar ut till alla sina kunder, och tro att det där är en jättebra investering. Nej, det fungerar inte riktigt.

Henrik: För man ska också tänka på att de här bolagen, om det är riktigt bra bolag, så är de inte desperata att hitta ägare.

Jan: Nej.

Henrik: Risken, eller möjligheten, som privatperson eller liten investerare att du får en andel i ett riktigt bra bolag är väldigt liten. För de kan i väldigt hög grad styra vilka ägare de vill ha. De vill ha få ägare, och ägare som kan bidra, alltså kapitalstarka.

Private equity-fonder och likviditetsproblemet

Henrik: Private equity kan vi diskutera om man ska ha överhuvudtaget i en portfölj också. Jag tycker att private equity-fonder ska man absolut inte ha i en portfölj. Där får du samma problematik som hedgefonder, plus ett gigantiskt likviditetsproblem, för att de inte går att omsätta när du vill. Bortsett från det kan de ibland visa upp bra statistik. Det finns forskning som visar att vissa private equity-bolag, vissa riskkapitalbolag, har gått väldigt bra. Men där försöker man ofta generalisera så att det även ska gälla Smålandsbankens egna private equity-fond som de kör på några helt andra premisser. Så där ska man vara väldigt försiktig, tycker jag.

Jan: Det är min upplevelse också. Vi har pratat om det en del på Patreon. Det är så här att många av de här, jag har ibland fått den här möjligheten att gå in i bolag, men då är det ofta att de ställer höga krav på kapital. Man får slåss om aktierna. Det är inte ett spel för småsparare.

Henrik: Nej, det är också något som, om du är en aktiv investerare själv och kan bidra till bolag på olika sätt, om du har branschkunskap som är relevant, då kan det möjligen vara någonting. För då har du en möjlighet att komma in i bra bolag på ett bra sätt. Men som sagt, då är man tillbaka på att det är mer ett jobb än någonting annat.

Fastighetsinvesteringar och vin

Jan: Jag gillar den distinktionen, att man ser det som jobb.

Henrik: Och det gäller även fastighetsinvesteringar, ska man säga. För det är också någonting man ofta får frågan om. Ska jag nu, när jag har blivit lite rik, köpa en hyresfastighet och bli ännu rikare på den? Men det är lite samma där. Visst, om det är någonting du vill hålla på med, och handla upp målare och byta tvättmaskiner och glödlampor efter behov. Om du kan göra det själv och det blir ett jobb av det, då kan det bli en mycket bättre affär än om du bara ska äga det där och outsourca all hantering. För då tappar du marginalerna på det.

Jan: Jag brukar säga att man ska gilla den typen av problem som en investering för med sig.

Henrik: Ja.

Jan: Ja, men bra. Då ska vi inte ens gå in på, jag och min fru, jag och Caroline, vi har snöat in lite på vin på sistone. Vilket vi tycker är lite kul. Och det har jag upptäckt, det kan man också investera i. Men det är ju ett härke. Men det är kul.

Råd till föräldrar och barn

Jan: Men jag tänker så här, avslutningsvis har jag ett par frågor från Niklas Petrov. Om Henrik skulle ge ett råd vardera till sina föräldrar respektive sina barn i området sparande och ekonomi. Vad skulle du ge för råd till föräldrarna och vad skulle du ge för råd till barnen?

Henrik: Oj. Mina föräldrar har faktiskt klarat det där väldigt bra. Så jag vet inte om jag har så mycket att tillägga till det de redan har gjort. Mina barn, ja, bra fråga. Men det jag skulle vilja säga till dem nu, det är att det här är viktigt. Och håll det enkelt. Med de pensionssystem och de investeringsmöjligheter som finns idag är det viktigt att ha lite kunskap om det här. Men det räcker med lite kunskap. Håll det enkelt. Köp indexfonder eller använd fondrobotar. Men gör det. Se till att det inte blir ett oöverstigligt problem. Det räcker att hålla det enkelt.

Jan: Inga kryptovalutor, inga viner, inga private equity-fonder.

Henrik: Det blir lite intressestyrt det där. Men det är farligt det där också, man kan bli intresserad av fel saker. Vin har jag inga problem med, det har ett fundamentalt värde såtillvida att man kan dricka upp det om inte annat. Men det är väl det. Sen som Greta Thunberg, lyssna på forskarna.

Jan: Ja, det är skitbra.

När ska man anlita en finansiell rådgivare?

Jan: Här frågar Johan Andrén på Facebook: när ska man anlita dig? När ska man gå till en finansiell rådgivare? Och vad är värdet?

Henrik: Ja, du kan få svara först. Sen kan jag svara på vad jag upplever värdet är.

Jan: Det finns flera saker. Jag tror den stora grejen är att man vet att portföljen är omhändertagen på ett bra sätt.

Henrik: Givet att det går rätt till. Den känslan kanske du inte får om det går till en private bank. Så det beror lite grann på vilken finansiell rådgivare man tar in. Men i princip att, vår tanke är att man ska kunna koppla av det som man låter oss ta hand om. Vi behöver inte ta hand om hela kapitalet. Men om man vill ha en del av kapitalet som man känner att det här ska jag i alla fall inte fippla bort själv. Bara för att jag inte kan det här, eller för att man inte vill chansa. Att du har en del satt åt sidan som du känner att det här vill jag ha kvar på lång sikt. Och att man ska kunna känna att man inte behöver vara personligt engagerad i det själv, utan kunna outsourca den här hanteringen till någon.

Henrik: Det kan ju vara ett problem, för vid någon nivå av kapital upplever många att det blir en stress. Man kan spara några hundratusen själv, och sen några miljoner kanske. Men när det börjar bli några tiotals miljoner kan det bli jobbigt. För då blir det plötsligt väldigt mycket pengar man förlorar när det blir fel. Och det kan vara ett sätt, att man går till någon som man bedömer kan hantera det här. Det är lite grann en försäkring mot att man inte kan det här fullt ut själv. Sen kan det vara om man har en komplex situation. Man har ett företag, ett privat kapital, pensioner, och kanske ska flytta utomlands. Att bara hjälpa och reda ut allting. Men jag tror mycket är det här att för att få lugn och ro, strukturera upp sina placeringar på ett bra sätt och få en känsla av att man kan koppla av den här biten.

Att ha någon att hålla i handen när det blåser

Jan: Ja, det är roligt att du säger det, för jag brukar tänka att det är många gånger så här. Jag kommer ihåg för något år sedan när jag fick lite panik, så ringde jag till dig, och du bara gick igenom: det är ingenting som har förändrats, din situation har inte förändrats, forskningen har inte förändrats, utan marknaden har förändrats, men det ingår i spelet. Så jag upplever många gånger värdet i att ha någon att hålla i handen när det blåser. När jag var på väg att göra förändringar, så ringer jag till dig och du bara: men varför ska du göra det? Och bara genom att du och jag pratade, så var det så här, nej just det. Det är den där trädstammen att luta sig mot. Och den upplever jag att man inte värderar när det inte blåser. För då tycker man så här, då kan jag göra detta själv. Men när det blåser, det är då värdet kommer. Det är i alla fall min egen reflektion.

Henrik: Jo, men det kan vara, det finns ett värde i att inte göra någonting också. Man hamnar i det där. Så länge det går bra känner man inte att man behöver peta på något. Det är när man börjar känna att nu barkar det åt skogen. Då får man den här känslan, man är ju konstruerad så att man får någon känsla att nu måste vi göra någonting för att ändra på det här. Men det kan man inte. Och bör inte.

Jan: Vi bör kanske inte det, nej.

Henrik: Precis.

Sämsta råden i finansbranschen

Jan: Avslutningsvis, sista frågan. Sämsta rådet du brukar höra i finansbranschen?

Henrik: Det finns många. Jag vet inte vilket som är sämst.

Jan: Du får ta flera stycken. För du vet, ibland blir folk ställda och har inget.

Henrik: Det finns ju många analytiker som har tipsat om bolag som har gått åt helsike sen. Men en grej, det här ser man mer på diskussionsforum och sånt. Men det är en sak som man verkligen vill varna för. Det är det här med CFD:er, alltså där det var en form av betting på marknader. Du vet säkert vad det är för något.

Jan: Absolut. Alltså derivat, liksom.

Henrik: Ja, det är derivat. Och investera i det, gör inte det. Det har drabbat folk som har hamnat riktigt snett. Det går fort.

Jan: Ja, det finns ju de här sajterna. Det finns många, CMC Markets, IG Markets etcetera. Nu har de varit tvungna att skriva ut hur mycket deras kunder tjänar. Då står det så här: 86 procent av våra kunder förlorar pengar på det här instrumentet. Det står i mörkblått på mellanblått.

Henrik: Ja, precis.

Jan: Och folk köper det fortfarande. Åtta av tio förlorar pengar. Jag tycker det är så fascinerande. Jag hade inte kunnat jobba på ett sådant ställe.

Henrik: Nej, verkligen. Det är en dålig produkt. Jag vet inte om någon som ger råd att investera i den. Men det är i alla fall, hör man det så behöver man inte bry sig om det. Gå åt andra hållet.

Jan: Är det något annat du tänker brukar dyka upp så här dåligt?

Att bara investera i det du känner till

Henrik: Det finns ett annat sådant här dåligt råd, och det är: investera bara i det du känner till.

Jan: Berätta, säg någonting mer om det.

Henrik: Ja, för det där har lett till att många har massiva aktieinnehav i bolag de redan jobbar i. Till exempel i pensionsportföljen för WorldCom och Enron och så vidare, så hade folk, man tyckte att jag känner till det här företaget och jag tror på det, och sätter hela min pension här, och sen är de bortlåsta. Det var ett dåligt råd i det fallet. Och det är också dåligt på det sättet att det är många som tror att de känner till saker som de faktiskt inte känner till tillräckligt. Det är lätt att gå i den fällan.

Jan: Jag upplever att ett av de sämsta råden är den här implicita tron att om du bara läser på mer, anstränger dig mer, lägger mer tid, så kommer det gå bättre. Faktiskt.

Henrik: Ja, det beror på vad man läser. Men så är det inte. Eller det behöver inte vara så. Du kan läsa, men det kommer tillbaka till det här. Investeringar är inte svårt egentligen. Det finns några enkla sanningar som man kan följa. Men har man läst sig till dem så är det svårt att göra så mycket bättre sen efter det.

Sitt still i båten, men ha en bra båt

Jan: Ja, precis. Men jag tänker så här, Henrik, jag tycker att vi avslutar där.

Henrik: Ja, förlåt. Kanske mer ett märkligt eller motsägelsefullt råd. Och det är det här som man hör från alla. När marknaderna går ner ordentligt, att man ska sitta still i båten.

Jan: Okej, det har jag sagt.

Henrik: Det är i sig inte ett dåligt råd. Men när det här kommer från aktörer som tidigare bara har kommunicerat att nu ska du ha den här fonden och nu ska vi ha japanska småbolag och nu ska vi ha tillväxtmarknadsobligationer, och så plötsligt ska man inte skifta runt längre, utan bara sitta still med det man har när det kraschar. Det är en annan sak om det kommer från att man har pratat båtkonstruktion innan. Att man vet att det här är en stabil båt och att den kan ta mig dit jag vill. Men om du inte vet det, om du har skiftat runt saker och bytt plankor och satt upp en ny mast och uppgraderat motorn, eller vad man nu har gjort. Vet du då att den här båten är stabil? Nej, kanske inte.

Sitt still i båten förutsätter att du har en bra båt. Läcker båten ska du inte sitta fast.

Henrik: Men det blir i alla fall väldigt konstigt, tycker jag, när man hör det från personer som inte alls pratar båtbygge, utan modifieringar under gång hela tiden. Och sen plötsligt ska man sitta still i den här båten i det skick den är, just där och då. Det kanske inte är dåligt så, mer än att det blir väldigt, väldigt märkligt.

Jan: Ja. Det är roligt, för det där har jag faktiskt aldrig tänkt på. Men du har ju helt rätt. När jag säger sitt still i båten så förutsätter jag att du har en bra båt. Men läcker båtjäkeln så ska man ju inte sitta fast.

Henrik: Eller om du har satt upp nya segel med lättvindsspinnaker och sen börjar det storma, så ska du kanske inte sitta still då. Men då har du inte en bra båt. Har man en bra båt från början så är det en annan sak.

Jan: Precis, så jag får modifiera det så här. Har du en bra båt, sitt still i den. Annars, för helvete, gör något annat.

Tack och avrundning

Jan: Du, Henrik, ett fantastiskt stort tack. Du är alltid fantastisk att prata med, och det är mycket klokskaper. Vill man komma i kontakt med dig så gör man det enklast via hemsidan effektivff.se, eller att man bara googlar Henrik Tell så kommer man till hemsidan. Och jag vet också att du har svarat på kommentarer på bloggen, så där kan man också ibland komma i kontakt med dig. Annars tänker jag så här, att jag egentligen har fler frågor som jag inte har hunnit gå igenom. Vi har pratat i en och en halv timme, så vi får helt enkelt spara på dem. Och så hoppas jag att du kan tänka dig att komma tillbaka senare under året och prata ännu mer. Så tack så hemskt mycket, Henrik.