Sju frågor från er läsare

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. En reglerad bilmarknad, en liknelse
2. Tillbaka hemma efter Kenya
3. Dagens avsnitt: läsarfrågor om bostäder och sparande
4. Ansvarsfriskrivning
5. Fråga 1: Vad är inlåsningseffekten?
6. Inlåsningseffekt nummer två: äldre får inte lån
7. Inlåsningseffekt nummer tre: prisnedgång äter kontantinsatsen
8. Varför inlåsningen är aktuell, och hyresregleringen
9. Vad hyresreglering är
10. Nestors liknelse: en reglerad bilmarknad
11. Vad man faktiskt ska göra: en tioårig horisont
12. Dokumentären The Push
13. Fråga 2: Varför tar man inte hänsyn till inflationen vid bostadsförsäljning?
14. Att förklara inflation: guld som måttstock
15. Känslan av att bli blåst
16. Varför inflationen inte räknas av, och samma logik för aktier
17. Fråga 3: Hur mycket vågar man låna?
18. Banken som kvalitetssäkring
19. Skuldsättning i multiplar av nettoinkomst
20. Att betala i livskvalitet, och human- kontra finansiellt kapital
21. Fråga 4: Att sälja av fonder med vinst
22. Fatta inte säljbeslut utifrån skatten
23. Cut your losses short: sälj förlorarna, behåll vinnarna
24. Fråga 5: Att spekulera i en aktienedgång
25. Strategin: en portfölj för tio år
26. Varför Jan ogillar att blanka: obegränsad nedsida
27. Hur blankning fungerar i praktiken
28. Certifikat och Nordnets aktielånsprogram
29. Att blanka är att önska någon illa
30. Fråga 6: Räntefonder kontra sparkonto
31. Antaganden om räntan, Jan tror den går ner
32. Räntefonder är ointuitiva
33. Fråga 7: Byta ut en lång räntefond?
34. Bygg en räntekorg, inte en enda räntefond
35. Om antaganden vi gör omedvetet
36. Höga värderingar måste inte falla bara för att de är höga
37. Avrundning: prenumerera, semester och Patreon
38. Live på Patreon och kommande avsnitt
39. Om bokavsnitt, Ramit Sethi och en avslutning

En reglerad bilmarknad, en liknelse

Caroline: Efter några år skulle det bli en bilbrist. Folk skulle betala svarta pengar för att få köpa en begagnad bil. Föräldrar skulle ställa sina nyfödda barn i bilkö.

Jan: Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Idag är det dags för avsnitt 108, och det kommer handla lite om läsarfrågor och sådant. Men det känns som att vi är lite... det var ett tag sedan vi spelade in.

Caroline: Ja, vi är lite ringrostiga, känns det som.

Jan: Ja, det är för...

Caroline: Lite tvekande, liksom.

Jan: Ja, det är för att jag har varit nästan två veckor i Kenya. Rest runt, varit lite modig, faktiskt. Jag har berättat. Nej, men jag har till och med varit i områden där man inte rekommenderas av UD att åka, nära den somaliska gränsen. Jag som är försiktigheten själv.

Caroline: Det märkte vi inte förrän jag kollade upp det, och sen berättade du att du hade varit där. Just vid Somalias gräns.

Jan: Ja.

Caroline: Berättade du inte innan du...?

Jan: Nej. Vi behöver kanske inte prata mer om det. Men det var onekligen spännande. Vi åkte igenom poliskontroller där man på vägen tillbaka såg att de hade skyttevärn.

Caroline: Vad är nu skyttevärn?

Jan: Nej, men det är väl typ en bunker, kan man säga, med tung kulspruta. Jag kommer ihåg när vi körde förbi, och jag stod och sa: de hade nog inte haft den om de inte upplevde ett behov av den.

Caroline: Nej, det är inte bara att visa upp.

Tillbaka hemma efter Kenya

Jan: Nej, precis. Det var lite läskigt, faktiskt. Men nu är det gjort, nu är jag hemma igen. Nu kan vi börja köra som vanligt. Och det kommer artiklar om detta på bloggen. Förmodligen inte i den här serien som vi nu skickar, avsnitt 109 eller 110, utan det kommer vara ett specialavsnitt på bloggen. Så då får man gå in där och kolla.

Caroline: Ja, det är som ett blogginlägg.

Jan: Ja, precis. Men jag var där nere för att kolla upp Better Globe, som vi har pratat om på bloggen tidigare. Där jag har fått väldigt mycket kritik, framförallt nu under våren. Så bestämde jag mig: nej, men då åker jag ner själv och kollar hur det ser ut med egna ögon. Jag var väldigt positivt överraskad. Och sen är det ju alltid en reality check att vara i de här fattiga områdena. Det kan man säga.

Caroline: Även om man har varit där flera gånger förr.

Jan: Ja, och framförallt särskilt vi som pratar mycket om rikedom, du vet, så här spara och index och vi ska ha avkastning. Och där är människor som lever på ett par dollar om dagen. De har ingenting, och samtidigt kan jag uppleva att de många gånger är mer generösa, mer lyckliga och sånt än vad vi kan vara. Men jag tänker att det får vara ett samtal för ett annat avsnitt. Jag är sjukt nöjd över att vara hemma. Sjukt nöjd över att slippa äta get. Jag har ätit get i en vecka. Med världens största avokado också.

Caroline: Sådana jumbo.

Dagens avsnitt: läsarfrågor om bostäder och sparande

Jan: Vi kör dagens avsnitt. Nu kör vi dagens avsnitt, som är läsarfrågor. Jag tänkte att vi skulle prata om inlåsningseffekten i bostäder. Många av de här frågorna handlar faktiskt om förra veckans avsnitt, det med Jens.

Caroline: Med Pontus Kopparberg.

Jan: Precis, avsnittet med tips om bostadsmarknaden. Det är roligt hur de här avsnitten som jag kan tycka är väldigt neutrala. Det är ingen som kan bli sur på att få lite tips kring bostadsmarknaden.

Caroline: Det var ändå vissa saker som Pontus sa som kanske är så politiskt...

Jan: Inkorrekta.

Caroline: Ja, som att han var positiv till hyresbostäder med rätt hög hyra i storstäder. För att man ska kunna flytta, om man behöver, med kort varsel och jobba någon annanstans. Och då ska man ju också ha den lönen, kanske.

Jan: Ja, men precis.

Caroline: För att kunna betala 20 000 i hyra på en bostad i Stockholm. Och det är ju ett fåtal som klarar det, eller som vill det, som får benefit av det. Men sen pratar man ju i politiken om att det är förkastligt med de otroligt höga hyrorna på hyresbostäderna.

Jan: Har du läst de här kommentarerna på bloggen?

Caroline: Nej, jag har inte läst det, men jag lyssnar på nyheterna. Jag har lyssnat på nyheterna nu när du har varit borta.

Jan: Jaså? Har du varit på nyheterna?

Caroline: Nej, men P1 har en sån här nyhetssvärm som man kan lyssna på. Och då har det framkommit att det är en het fråga, med bostäder och hyresbostäder framförallt.

Jan: Jag kan säga att det har synts i kommentarerna på både Youtube och...

Caroline: Men var det bara det som var liksom...? Ja, oftast var det det som folk...

Jan: Vem tusan har råd att betala 20 000 för ett boende? Men jag tänker att vi ska prata lite om inlåsningseffekter. Vi ska prata om hänsyn till inflation vid försäljning av bostad, någonting vi glömde ta upp med Pontus. Vi ska prata om hur mycket man vågar låna, vad som är en rimlig skuldsättning. Sen tänkte jag två lite andra frågor som inte handlar om bostadsmarknaden: att sälja av fonder som har gått med vinst och sedan spekulera i en aktienedgång, och räntefonder kontra sparkonto med insättningsgaranti och att byta ut långa räntefonder. Den här klassikern också, alltid räntefonderna.

Caroline: Och allt detta kände jag att jag zonade ut på. Men det kommer att bli begripligt sen. För dem som lyssnar på detta för första gången tänker jag så här: långa räntefonder, ja, det här är nog inget för mig. Men det är det.

Ansvarsfriskrivning

Jan: Ja, det är det. Det är det. Men det ska vi prata om. Så det är dagens avsnitt. Och precis som vanligt innan vi kör igång: de här avsnitten är inte sponsrade. Jag tror inte ens vi har någon sponsrad länk i dagens avsnitt, faktiskt. Innehåll, åsikter, rekommendationer och slutsatser är inte att betrakta som finansiell rådgivning, utan man ska uppfatta det som allmän information, det vi säger. Och naturligtvis är det så att historisk avkastning inte är en garanti för framtida avkastning, och investeringen kan både minska och öka i värde, och i värsta fall kan man förlora sitt insatta kapital. Och det här avsnittet bygger på andra källor som vi har hittat och som vi bedömer som trovärdiga, men det är ingen garanti, utan man behöver alltid kolla med sin egen rådgivare. Vill man veta mer om de här villkoren som vår jurist älskar och tvingar oss att säga, så läser man på rikatillsammans.se/villkor. Då kan vi köra på första läsarfrågan. Ska du läsa dem som vanligt?

Fråga 1: Vad är inlåsningseffekten?

Caroline: Och då är det Ida som undrar så här. Hon skriver: "Kan vi utveckla inlåsningseffekten? Man hör ofta att äldre inte kan flytta ifrån sin villa. Jag kan inte tänka mig att de går back på affären, så vad exakt är det de inte kan? Är det villan som köptes på 70-talet som har gått upp så mycket i värde att skatterna äter upp en stor del av vinsten, och att de då inte har råd med bostadsrätten på 100 kvadratmeter i stan? Är det då systemet eller förväntningarna som är felkalibrerade?" Bra fråga.

Jan: Ja, precis. Vad tänker du nu då? Jag skulle säga att det framförallt är två inlåsningseffekter, som jag ser det. Sen är det så mycket, jag försökte googla för att verifiera min åsikt. Men precis som Ida säger verkar alla prata om inlåsningseffekter, men det är typ ingen som har bemödat sig att definiera den. Jag tänker att det framförallt är två saker, faktiskt. Det ena är det exemplet som hon beskriver, med äldre som... ja, med människor som till exempel har, som vi: vi köpte vårt hus när barnen var små. Och sen bor man i huset tills barnen har flyttat ut, och så har man kanske ett hus som är för stort för ändamålet. Man är kanske bara två där, där man var fyra innan. Det är till och med kanske så att man inte har hälsan riktigt, så man kan inte gå på övervåningen, man kan inte ta hand om huset på det sättet som man ska. Och så vill man flytta till en lägenhet, och då, när man säljer, har värdet ökat mycket. Och då får man betala 22 procent skatt.

Caroline: Om man skulle sälja.

Jan: Om man skulle sälja. Och då skulle, precis som Ida skriver, skatten vara högre än att man kan köpa en motsvarande lägenhet på samma nivå, i samma prisklass. Och då måste man kanske sänka en prisklass, eller få ett mycket mindre boende. Det handlar om att man inte kan anpassa sitt boende efter den boendesituation man vill ha, så att man kanske får en lägre standard. Och då tänker man: varför ska jag byta ner mig till en lägre standard? Då kan jag ju lika gärna bo kvar. Men då skapas den här trögheten på marknaden, så att folk inte flyttar när de kanske vill eller borde.

Inlåsningseffekt nummer två: äldre får inte lån

Jan: Ett annat problem som uppstår är att till exempel äldre många gånger kan ha svårt att få lån idag. Jag har varit med om det med människor i vår omgivning, som gått i pension och tyckt att det var jättesvårt att få ett bostadslån. För bankerna tittar ju inte på balansräkningen, utan de tittar på resultaträkningen. De tittar inte på hur mycket huset är värt eller hur mycket skuld du har, utan de tittar på vad du tjänar per månad: har du råd att betala räntorna?

Caroline: Och tittar de på pensionen man får in?

Jan: Ja. Till exempel hade vi ett par bekanta som hade en lägenhet för tio plus miljoner kronor, och de ville renovera den innan de sålde, men de fick inte lån till renoveringen. Trots att lägenheten kanske var värd, säg, tio miljoner och de bara var belånade till tre miljoner. De hade sju, de hade mycket pengar, de hade stort utrymme i lägenheten. Men eftersom de var pensionärer och inte hade någon pensionsinkomst så fick de inte låna i alla fall. Så där kan också vara ett problem. Om man säljer sitt befintliga hus, ett annat exempel, så kanske det inte har ökat så mycket i värde, men man har inte råd att köpa den nya bostaden, för man får inget lån på den, medan man kan bli kvar i den man har. Häng med? Så det är en andra inlåsningseffekt.

Inlåsningseffekt nummer tre: prisnedgång äter kontantinsatsen

Jan: Den tredje inlåsningseffekten händer vid prisnedgång. Säg att man är student, eller till exempel flyttar ihop med en tjej, eller en partner, tack, Caroline.

Caroline: Man flyttar ihop med en partner.

Jan: Man flyttar ihop med en partner. Eller att man är två, man bor i en tvåa och sen skaffar man barn, och så behöver man en större lägenhet. Har då den lägenhet man har haft sjunkit med 10 procent, då har man ju ingen kontantinsats längre. Och då är man inlåst, i det boende man är i just nu. Det är det jag också brukar säga: det stora problemet med en bostadsbubbla kommer inte vara att folk får gå från hus och hem, utan att de här inlåsningseffekterna ökar. Säg att du har köpt en bostad för en miljon och du har lagt 15 procent, 150 000, i kontantinsats, och den sjunker med 15 procent. Då är kontantinsatsen borta. Och då kan du inte köpa, då har du inte en kontantinsats till något nytt boende, utan då får man bli kvar. Man kommer bli inlåst i sitt boende.

Caroline: Men är det därför man pratar om det nu i politiken, som en sak? Varför pratar man om den?

Varför inlåsningen är aktuell, och hyresregleringen

Jan: Varför är den aktuell? Det är för att detta är ett jättestort problem, för vi har en trögrörlig bostadsmarknad. Just nu har vi väl det?

Caroline: Det har vi haft länge.

Jan: Det har vi haft jättelänge. Och det har varit på grund av den här hyresregleringen. Man kan till exempel inte flytta dit jobben finns. Det är jättedåligt.

Caroline: Man kan inte flytta, för det finns inga hyresbostäder. Man måste ju ha någonting snabbt.

Jan: Ja, till exempel. Och säg att vi skulle göra ett jobb i Stockholm i ett år. Det är inte som att vi vill köpa ett hus i Stockholm, man riskerar de stora nedgångarna. Och sen var det faktiskt så att för några år sedan var jag på ett bröllop, och så satt jag bredvid en statssekreterare.

Caroline: Åh, nu kommer det en historia.

Jan: Ja, men så satt jag bredvid honom. Och efter att ha druckit några glas vin så vågade jag, och tog mig friheten att fråga, väldigt kanske opolitiskt korrekt: är det så här, är ni politiker dumma i huvudet, eller är det bara att ni inte kan prata om vissa saker?

Caroline: Vad tänkte du då att de var dumma kring?

Jan: Nej, men just då var det bostadsmarknaden vi pratade om. Och den här statssekreteraren sa så här: nej, men det är vissa saker som är väldigt svarslösa eller väldigt politiskt omöjliga. Men det är inte så att vi inte fattar problemställningen. Och då sa den här personen också att det finns två sätt att förstöra en stad, eller förstöra en bostadsmarknad. Och det var genom kärnvapen eller hyresreglering. Vilket jag tyckte var ganska illustrativt.

Det finns två sätt att förstöra en stad: genom kärnvapen eller hyresreglering.

Caroline: Hyresreglering, vad är det nu egentligen?

Vad hyresreglering är

Jan: Jag borde kanske veta. Nej, men det är ingen fara. Det handlar om att svenska staten har bestämt hur hyrorna ska sättas. Så var det ju förut, för det var det Pontus pratade om: att till exempel en lägenhet i Umeå kunde ha en högre hyra än en lägenhet på Östermalm. För man tyckte att lägenheterna på Östermalm var av sämre kvalitet, man tog inte hänsyn till läget överhuvudtaget. Men i alla fall, jag har också tyckt att detta är klurigt att förklara på ett bra sätt. Men jag måste säga så här: Nestor, han är en av våra läsare på bloggen. Det är roligt, för jag vet inte så mycket om honom mer än att han har jobbat väldigt länge i finansbranschen, på bank, och nu är han i pension sedan många år, och han är väldigt, väldigt klok. Han sa så här: nej, nu har jag gått i pension, nu kommer jag inte svara mer på bloggen. Men så har han byggt upp det igen. Och det roliga är...

Caroline: Han kan inte hålla sig borta, det är vi glada för.

Jan: Jätteglada för. Jag har funderat på att försöka bjuda in honom till en poddinspelning. Men han skriver i alla fall väldigt bra kommentarer. Och i en kommentar förklarade han hyresregleringen, och jag var bara så här: detta är den bästa förklaringen av hyresregleringen som jag har hört. Så jag tänker att du ska få läsa upp den.

Nestors liknelse: en reglerad bilmarknad

Caroline: Nu ska vi se här. Då är det Nestor som har skrivit så här: "Den hyresreglering vi har gör att marknaden inte fungerar och att vi får en extrem bostadsbrist. Låt oss leka med tanken på att bilmarknaden skulle regleras på ett liknande sätt. Över en natt stiftas en lag att inga bilar får kosta mer än 100 000 kronor, med ett undantag att 50 000 bilar får produceras till marknadspris. Vad skulle då bli effekten? Inga nya bilar förutom de 50 000 skulle produceras. Efter några år skulle det bli en bilbrist. Folk skulle betala svarta pengar för att få köpa en begagnad bil. Föräldrar skulle ställa sina nyfödda barn i bilkö för att få köpa en bil ur kvoten när de blev myndiga. För att sälja bilar för 100 000 kronor skulle fabrikanterna slarva med kvaliteten, för att få råd att producera lite större modeller som folk vill ha. Hela samhället skulle ta skada. Men det var ju så Östtyskland fungerade från andra världskriget fram till 1989 då muren föll. I Sverige har vi fortfarande ett Östtyskland på hyresmarknaden. Vi ser också konsekvenserna av detta. Tyvärr vågar inget politiskt parti påbörja en sanering av systemet. Så länge inte detta sker kommer våra problem att kvarstå." Okej, så han liknade hyresmarknaden vid en icke fungerande bilmarknad. Det är en spännande liknelse.

Jan: Jag tycker att det är precis så det är. Man får bara vissa lägenheter, det är bara de nyproducerade som har ett marknadsmässigt värde. Människor ställer sig i kö. Vi har ställt våra barn i bostadskö.

Caroline: För att de ska ha någonstans att bo sen. Ja, precis. Ha en möjlighet till det där.

Jan: Vi ser också nu att det säljs väldigt dyra lägenheter där man slarvar med byggkvaliteten, precis som han skriver här. Man bygger fel typer av bostäder, för man bygger hellre bostadsrätter än hyresrätter. Och i Stockholm är det i princip omöjligt att få tag på en hyresrätt, och vi har de här svarta, folk köper lägenheter svart. Så att det där.

Caroline: Väldigt bra skrivet av Nestor. Så det blir en tumme upp till Nestor.

Jan: Eller flera tummar upp, tänker jag. Så känns det...

Caroline: Ja, men jag tror jag förstår det bättre nu.

Jan: Ja, jag tänker, annars får jag väl bjuda tillbaka.

Vad man faktiskt ska göra: en tioårig horisont

Caroline: Vad är någonting mer vi ville säga här kring inlåsningseffekterna?

Jan: Och hyresreglerna? Nej, jag tror inte att man kan säga så himla mycket. Men det vi skulle kunna säga handlar om vad man ska göra. Och det man ska göra är att försöka... jag tror att ska man köpa en bostad så ska man ha en tioårig horisont. Och kan man inte ha en tioårig horisont, då tror jag att man ska hyra i andra hand eller försöka lösa det på något annat sätt.

Caroline: Men tänk då en student som har fyra års horisont, eller sex eller något sånt.

Jan: Då bör man inte köpa.

Caroline: Det är ändå rätt lång tid man ska bo i sin nya bostad.

Jan: Ja, men det kan ju vara så. Vi träffades ju på en studentkorridor. Och sen var det ju så...

Caroline: Det var ändå billigt att bo där, får man väl säga.

Jan: Nej.

Caroline: Jag tyckte det.

Jan: Det kanske inte var så sparsamt, men vi träffades där, ja. Jag tror vi betalade 2 500 i månaden. Och jag tror att allt med studiemedel var 7 500. Så vi betalade väl 30 procent.

Caroline: Ja, det var bara jag som betalade mer när jag bodde i andra hand.

Jan: Ja. Så försök ha ett tioårsperspektiv på sitt boende. Det är kanske bättre att vänta, eller kanske bättre att köpa lite större. Så att om man tänker "vi planerar barn, kanske inte nu men om två år", då är det kanske bättre att köpa den lite större lägenheten redan nu, för att kunna växa i den, så att det inte gör någonting. För den effekt bostadsbubblan kommer att ha är att man får bo kvar.

Caroline: Men effekterna blir i vilket fall samma. För du kommer bo länge på ett ställe, det kommer ändå vara samma tröghet. Vi löser inte trögheten i marknaden, utan vi löser det för individen.

Jan: Ja, precis.

Dokumentären The Push

Jan: Och detta är väldigt fascinerande. Jag pratade med dig här innan, för det var också en annan läsare, tack för tipset, som pratade om sådant. Men i höst kommer det att släppas en film, The Push, som är en dokumentär av Fredrik Gertten. Det var han som gjorde den här Bananas!, som Dole blev arga för. Jättearga för.

Caroline: Han har gjort någon, Bikes vs Cars.

Jan: Ja, den har jag inte sett. Jag har sett Bananas!, men jag har inte sett den andra. Och den ska ha premiär 6 september, tror jag. 8 september ska han hålla någon sån här livediskussion med en massa biografer i Sverige. Så jag tänkte att jag skulle gå och se.

Caroline: Och den handlar då om det här, push?

Jan: Den handlar om hur människor pushas ut från lägenheter. Alltså hur vi plötsligt får städer utan arbetarbostäder. Hur vi får städer, till exempel London, där väldigt många fastigheter ägs av investerare, men där bor ingen i dem. Hela hus som är helt nedsläckta, gator där det inte är några bilar. För att folk har köpt fastigheter och förtjänat pengar på dem, i stället för att folk ska bo i dem. Och den här snedvridningen på bostadsmarknaden, lite det vi ser.

Caroline: Det är helt sjukt.

Jan: Ja, vi får se den. Och jag har faktiskt mejlat och hört om Fredrik skulle vilja ställa upp i podden. Vi får se. Jag hade varit lite starstruck. Men vi får se. Är det någon som känner Fredrik Gertten och kan lägga in ett gott ord för oss, så uppskattas det. Han är Malmöbo, och vi är Malmöbor.

Caroline: Ja, då är det en inbördes förståelse redan där.

Jan: Ja, precis. Så det är någonting att faktiskt ta koll på. The Push, eller pushthefilm.com. Han vann pris på Köpenhamns filmfestival, publikens pris för bästa dokumentär. Så nej, detta är väldigt, väldigt intressant. Jag fick också förresten den här Riksgäldens rapport som vi pratade om med Pontus, att Riksgälden hade gett ut det här om bostadspriserna. Det visade sig faktiskt att han är Niklas Delmars kusin. Niklas, han som känner alla. Så det ska vi också göra ett poddavsnitt om.

Caroline: Vad bra att vi har någon som känner alla.

Jan: Ja, precis. Men jag tänker att vi fortsätter till nästa fråga, som är relaterad till det här, faktiskt. Ska du läsa den?

Fråga 2: Varför tar man inte hänsyn till inflationen vid bostadsförsäljning?

Caroline: Den är från Magnus och handlar om inflation vid försäljning av bostad. "Finns det någon som kan förklara varför man inte tar hänsyn till inflationen när man beräknar vinst vid försäljning av bostäder?"

Jan: Precis. Och för att förstå problematiken, jag har tagit upp detta vid flera tillfällen, men glömde det när vi hade Pontus här, brukar jag använda min mammas hus som exempel. Min mamma, eller vi, flyttade in i ett hus i Malmö 1988. Så det är väl 30 år sedan. Säg att det huset kostade en miljon, det var ungefär vad det kostade, och säg att det idag skulle säljas för 1,8–1,9 miljoner, att det har fördubblats i värde. Då skulle många säga: vad skitbra, du vet, du har tjänat en miljon på det här huset. Men om man då tar hänsyn till inflationen, alltså om vi inte bara tittar på priset...

Caroline: Pengarna urholkas med tiden.

Jan: Ja, precis. Och det kan man göra på Ekonomifakta, räkna på inflation, så kan man kolla det. Då kan man säga att 1,9 miljoner idag och en miljon 1988 är samma. Det vill säga, pengarna har halverats i värde från 1988 till idag. Och det värsta här, som Magnus ställer frågan kring, är ju att om min mamma skulle sälja huset så skulle hon få betala skatt på de där 900 000. Så hon hade betalat 200 000 i skatt på något som inte ens är en vinst. Hon betalade 22 procent skatt på en illusorisk värdeökning. Och detta kan jag ibland tänka, och hoppas att den människa som kom på det på Skatteverket fick en fredagstårta.

Caroline: Men hon kommer ju ändå ha pengar i handen. Är inte det värt någonting då?

Att förklara inflation: guld som måttstock

Jan: Jo, absolut. Men om du tittar på vad du kan köpa för dem. Du kan ju inte köpa mer hus. Hade det varit en real värdeökning, då skulle hon potentiellt kunna köpa ett, två hus för samma summa. Är du med?

Caroline: Nej, jag är inte riktigt med.

Jan: Nej, men det är kanske så här dåligt förklarat. Du satte mig lite på pottkanten. Men hon kan ju inte köpa mer för de pengarna idag än vad hon kunde köpa för dem 1988. Det är samma mängd pengar. De facto är det ju mindre pengar, eftersom 1,9 miljoner bara hade varit att hon fått tillbaka pengarna inflationsjusterat. Men eftersom hon betalar skatt på det, så går det till och med back. Man får mindre pengar än om pengarnas värde hade varit oförändrat.

Caroline: Ja, det är lite svårgreppbart.

Jan: Nej, men säg, låt oss dyka in. Vad är det du tänker är svårgreppbart?

Caroline: Jag vet inte, det är något som inte riktigt klickar här. Det faller inte ner en polett riktigt. Vi behöver inte dröja för länge vid det här. Jag vet inte om det är så att det bara behöver gå lite tid så att jag ska förstå det. Men det är som att jag har stött det halvvägs bara.

Jan: Okej. Jag vet inte hur jag ska förklara det, men säg att du hade 100 kronor 1988. Ett sätt att se på inflation är att säga: okej, idag hade du bara kunnat köpa motsvarande 50 kronors värde för dem. Hänger du med? De har tappat halva sitt värde, på grund av inflationen.

Caroline: Ja.

Jan: Om man då säger så här: okej, hur många hundralappar hade jag behövt idag för att ha lika mycket pengar som jag hade 1988? Då hade jag behövt 190 eller 200 kronor. Det är samma sak. Så 200 kronor idag motsvarar 100 kronor 1988, värdet är detsamma. Om vi skulle jämföra detta med guld och säga att priset på guld var oförändrat. Säg att du 1988 fick ett gram guld för 100 kronor. Då får du idag, för 200 kronor, fortfarande bara ett gram guld. Är du med? Om det hade varit en riktig värdeökning, från 100 kronor till 400 kronor, då hade du fått två gram guld. Men det får du inte. Om vi då använder mammas exempel och relaterar det till guld: 1988 kunde hon köpa ett hus, eller ett kilo guld. Idag hade hon fortfarande kanske kunnat köpa ett kilo guld, säger vi, men det hade kostat 1,9 miljoner. Men eftersom hon får betala 22 procent skatt, så får hon mindre än ett kilo guld. Och då har man de facto förlorat pengar. Det är jäkligt tufft, detta.

Caroline: Jo, jag tror det.

Känslan av att bli blåst

Jan: Och det blir mycket stökigare, för att du betalar skatt på någonting.

Caroline: Men man känner sig så blåst. Det är nog det som är det jobbiga. Jag vill inte gå till den känslan av att vi blir blåsta.

Jan: Ja, precis. Och det är därför som...

Caroline: För att vi förväntar oss att man ska ha gjort vinst på ett hus.

Jan: Ja, precis. En stor del av det, när man jämför prisökningar, är att folk tänker så här: vi köpte det för en miljon och sålde för 1,3, vi gjorde 300 000 i vinst. Ja, men du kanske inte har gjort 300 000 i vinst, du kanske bara gjort 150 000 i vinst, för resten är inflationen. Det är därför jag säger att inflationen är en hemsk grej. Det är ju ett sätt för staten att egentligen beskatta oss en gång till, fast det inte syns. Det hade varit ärligare att ha 100 kronor i januari och sen, i slutet av december, plocka bort två kronor så att det står 98. För då är pengarna lika mycket värda, men då hade ju folk reagerat. Så då får man säga att det fortfarande står 100 kronor i december och 100 kronor i januari, men i december kan du bara köpa motsvarande 98 kronor. Och det är väl detta som många pratar om, och Riksbanken har sitt mål att vi ska ha 2 procent inflation. Idag, när vi spelar in detta, vad är det idag, 3 juli?, så nämnde Riksbanken att räntan fortfarande är oförändrad, för att man pratar om inflationen.

Caroline: Varför pratar man då inte om den här inflationen när man ska beräkna vinst på försäljningen?

Varför inflationen inte räknas av, och samma logik för aktier

Jan: Ja, för det hade ju varit jättemycket mindre skatt till staten. Så nej, jag är ju egentligen som Magnus, jag har samma fråga: finns det någon som kan förklara varför man inte tar hänsyn till inflationen? Men så är det. Vi får inte betalt för inflation med aktier eller med räntor och sånt heller.

Caroline: Nej, men varför pratar vi inte om det? Att nu gör jag så här mycket vinst, men en del av det är bara inflation.

Jan: Nej, för det är precis som du sa: för att det är svårt att förstå. Vi har ju ägnat nästan tio minuter åt den här frågan, och det är kanske fortfarande otydligt. För man måste tänka både en och två och tre gånger.

Caroline: Jo, men det är också kopplat till känslan av att bli blåst. Och det är därför som det, för min del tror jag, var jobbigt att förstå.

Jan: Ja, ja.

Caroline: För jag visste att jag kommer gå in på någonting nu som känns jobbigt.

Jan: Ja, nej, men precis.

Caroline: Så, Magnus, det är nog för att det är både svårt att förklara, och för att vi hade känt oss så jävla blåsta.

Jan: Ja.

Caroline: Om vi hade gått in på att prata om det.

Jan: Ja. Jag hade önskat att man tog hänsyn till det. Men det funkar inte riktigt så, tyvärr. Men jag är på din sida, Magnus. Absolut. Ska vi ta nästa fråga?

Caroline: Vi tar nästa fråga.

Fråga 3: Hur mycket vågar man låna?

Jan: Det är två frågor som egentligen är samma typ. Det är både från Josef och från Jenny.

Caroline: Jag börjar med Josef här då. "Hej, jag och min fru har husdrömmar i Stockholm och sparar och jobbar för fullt. Vad vi kan få låna är en sak, men hur mycket vi vågar låna är en annan. Har ni några generella tips?" Ska vi ta nästa också? Och Jenny skriver: "Vad tycker ni är en rimlig skuldsättning för ett hushåll? Sett i multiplar av nettoinkomst." Shit, Jenny, alltså.

Jan: Vadå? Vad tänker du?

Caroline: Det är sådana ord jag aldrig hade rört mig med. Jag blev alltid så imponerad. Jag fattar inte vad det betyder. Vi tar det sen. "Ju lägre desto bättre, såklart. Men man betalar i livskvalitet med att försöka vänta ut bostadsbubblan."

Jan: Ja, ska vi försöka bena ut detta?

Caroline: Vilken ska vi ta först då? Är det Josef?

Jan: Nej, men grejen är att svaret hänger ihop. De hänger ihop. Så att om vi tar den första, som är vad man kan få låna och hur mycket man vågar låna.

Caroline: Där har vi också varit och tittat, på vad man kan låna och hur mycket man vågar. Och det är verkligen en sån fråga som många sitter med.

Banken som kvalitetssäkring

Jan: Absolut. Och jag ska försöka ge ett enkelt svar på det här. Det första svaret, som kanske inte är så enkelt, är naturligtvis att man måste ta hänsyn till sin egen ekonomi, sina framtidsdrömmar och sin tanke om framtiden. Det mycket enklare svaret är att jag skulle säga så här, och detta har jag fått bekräftat både från Pontus och från massa folk som köper och handlar med fastigheter, som säger så här: idag är de svenska bankerna så pass restriktiva att man kan utgå från att det du får lån på, det kan du köpa för.

Caroline: De vill inte låna ut överhuvudtaget på någon slags gräns.

Jan: Ja, de tar nästan ingen risk. Idag har man de här, jag tror de heter KALP-kalkyler, "kvar att leva på"-kalkyler. Och man räknar med räntor på 5, 6, 7 procent. Det var till exempel som en kompis som köper mycket fastigheter, han säger så här: får du lån av banken för en fastighet, så köp den. Man kan nästan använda banken som en kvalitetssäkring. Det har inte alltid varit så, och det är inte säkert att det alltid kommer vara så. Men just nu, när vi pratar runt 2019, så skulle jag säga att det är ganska rimligt, faktiskt. Bankerna är mer försiktiga. Det är inte som det var i USA, som i den här filmen The Big Short, där de pratar med någon strippa som har sju fastigheter, och de bara öser lån på folk. Så är det ju inte.

Caroline: Det är inte riktigt så i Sverige.

Skuldsättning i multiplar av nettoinkomst

Jan: Nej. Så hur mycket man vågar låna, då skulle jag säga: ja, men låna på det som du kan få lånelöfte på. Särskilt idag med amorteringskravet. Och där kommer vi egentligen in på Jennys fråga, som handlar om multipel av nettoinkomst.

Caroline: Nettoinkomst, vet vi vad det är?

Jan: Ja, det är lön efter skatt. Säg att man i hushållet drar in till exempel 700 000 på ett år. Om man tar en multipel på 5 på det, så är 700 000 gånger 5 lika med 3,5 miljoner. Är du med? Jag tycker att man kan ligga på en multipel runt 4,5 till 5. Som en tumregel att man kan låna så mycket man har råd med. Och vi har ju det här amorteringskravet just nu, som säger att om du lånar mer än 4,5 gånger din årsinkomst, så får du amortera en procent extra. Och då hänger det ihop med den första frågan. Att ligga på 4,5 gånger sin årsinkomst tror jag är ganska rimligt. Jag tror det är där de flesta ligger. Sen har jag sett folk som ligger på över sju, och folk som ligger under, på två, tre. Och man kan egentligen också tolka multipeln som hur många årsinkomster. Om vi inte hade någon mat, om vi inte hade någonting, hur många årsinkomster det hade tagit oss att betala av lånet. Det är det vi räknar på multipeln. Så att det blev förståeligt?

Caroline: Jo, det blev förståeligt. Men vänta, jag ska bara säga vad Jenny skriver: "Ju lägre desto bättre, såklart, men man betalar det i livskvalitet med att försöka vänta ut bostadsbubblan."

Att betala i livskvalitet, och human- kontra finansiellt kapital

Jan: Vad är det hon försöker säga? Jo, om man sparar mycket och säger så här: vi kan köpa för 3,5 miljoner, men om vi köper någonting billigare, för att det ska minska i värde, och så sparar vi under den tiden. Då kan man göra det, men då betalar man i livskvalitet, för man har kanske inte det hus man skulle önska ha, eller man får pendla långt, eller man får göra en massa andra saker. Så jag skulle säga så här: utifrån ett rimlighetsperspektiv tycker jag faktiskt att amorteringskravet i Sverige är ganska bra, som är 4,5 gånger din årsinkomst, annars får du amortera extra. Och där kan man väl också säga: försök amortera de här 2–3 procenten, så att man amorterar på 25 eller 30 år. Inte för att man behöver bli skuldfri tills man går i pension, men så att man har tillgång. För det pratar vi om i avsnittet med Paulus och Dini: att när man är ung så har man ett lågt finansiellt kapital men ett högt humankapital. Och uppgiften man har genom livet är att öka det finansiella kapitalet fram till pensionen, för när du går i pension så minskar ditt humankapital. Och ditt humankapital är så att säga hur lätt det är att få jobb. Det är jättesvårt när man är 60, ganska lätt när man är 25. Men annars, när man är 25, har man inga sparade pengar, så när man är 65, då ska man ha mycket sparade pengar. Så tänker jag, that's how it makes sense. Ska vi ta nästa?

Fråga 4: Att sälja av fonder med vinst

Caroline: Då tar vi fråga nummer fyra, som handlar om att sälja fonder med vinst. Johan skriver: "Jag innehar ett vanligt fondkonto, ej ISK, som innehåller ett antal fonder. Dessa fonder har presterat som högst med 140 procent avkastning, respektive som lägst med plus 65 procent avkastning. Anser ni, om man avser att sälja en viss andel av hela fondinnehavet av dessa fonder, att det är klokast att sälja av fonder med högre respektive lägre total avkastning? Min tanke är att om man väljer att sälja av fonder med låg avkastning, så behöver man vid försäljningstillfället betala minst skatt för vinsten. Om det uppstår en finansiell nedgång framöver kan man vid det läget, om behovet då finns, sälja av fonder med idag högre avkastning." Kan vi bara summera vad Johan egentligen säger?

Jan: Jo, då säger han så här. Han har fonder som han förmodligen kanske har ärvt av sina föräldrar eller fått som barn, och så har de stått på ett sånt här gammalt aktiefondkonto. När man har ett aktiefondkonto, då betalar man 30 procent skatt på vinsten, i stället för 1 procent på beloppet, som man gör i ett investeringssparkonto. Och då kommer den här optimeringsfrågan: vad är bäst, aktiefonddepå eller ISK-konto? Man betalar 0,12 procent fondskatt också, tror jag. Men i alla fall, till exempel för 2019 brukar jag säga att om man har en förväntad avkastning på över 1,5 procent, så är det bättre med ISK. Jag brukar till och med säga att räknar man på 3 procent, så är det mer lönsamt med ett ISK.

Fatta inte säljbeslut utifrån skatten

Jan: Så jag skulle säga: att försöka fatta investeringsbeslut utifrån vad som ger lägst skatt, det är dumt. Att försöka skatteoptimera på sådana saker, så att det ska vara ett köp- eller säljbeslut, då tycker jag ofta att man gör fel sak, faktiskt. Man har fel fokus på varför man säljer.

Caroline: Ja, man har fel fokus, precis.

Jan: Så jag skulle säga så här, om...

Caroline: Tipset till Johan, då?

Jan: Ja, tipset till Johan. Det är svårt att säga, för det kan finnas faktorer som vi inte vet. Men det generella tipset är, allt annat lika, om man bara ska titta ur skatteoptimeringssynpunkt, så brukar jag säga att det är bättre att sälja av och flytta det till ett investeringssparkonto. För i längden kommer det bli lägre skatt. Det kan till och med vara så här: har du en fond i en aktiefonddepå, sälj av den i aktiefonddepån och flytta pengarna till ett ISK, köp tillbaka fonden där. Jag skulle säga att det i så fall brukar vara det generella tipset i en sådan situation. Låt inte tanken "jag kan betala en hög skatt nu om jag säljer" stoppa dig. Det var inte att betala någon skatt, skatten bara ökar, än om du hade satt det i ett ISK. Men då är vi tillbaka på den där känslan: åh, gud, vad jobbigt att sälja av detta för att betala skatt. Och så gör man ingenting.

Caroline: Nej, precis.

Cut your losses short: sälj förlorarna, behåll vinnarna

Jan: Det är kanske någon annan läsare som har en annan åsikt. I så fall får man gärna skriva det i kommentaren, om man tycker att jag har fel i det här resonemanget. Men för mig är det ungefär samma tanke som den här "cut your losses short". Att om jag har köpt någonting och det går ner i värde, och jag har något annat som har gått bra och gått plus, så säljer man ofta det som har gått upp, för att hämta hem, säkra hem vinsten. Men så behåller man det som har gått ner. När det smarta egentligen borde vara precis tvärtom: sälj det som har gått ner, det du förlorat. Döda förlusterna så fort som möjligt, och sätt pengarna i en vinnare i stället. Hänger du med? Du ser väldigt ut som att du har zonat ut.

Caroline: Nej, jag har zonat ut. Jag bara började tänka på det där med att inte sälja. Vi har ju pratat om det där, att inte sälja billigt. Men det var inte...

Jan: Det är samma sak. Vi tenderar att sälja det som har gått bra, för där har vi en positiv känsla, där är inget som går emot att sälja av det. Men vi har väldigt mycket emot att vi mår dåligt med röda siffror. Man ska inte undra, vi blir passiva och vi chansar. Och detta återkommer, vi har pratat om detta i "12 misstag", och vi har pratat om detta med Elin också, järnkoll på pengarna. Till exempel: säg att du ska sälja en bostad, och du får lite högre än utgångspriset. Och så säger personen så här: ja, men du kan få 100 000 mer, men då får du ställa in visningen och så köper vi huset. Eller så säger personen: ja, men du får 100 000 mindre än du gått ut med, och så får du ställa in visningen.

Caroline: Ja, då känns det som en...

Jan: Då kan jag lika gärna ha visningen.

Caroline: Ja, du kan ju lika gärna ha det.

Jan: Ja, eller hur? Så när vi har en förlust, då är vi mycket mer måna om att vi kan chansa.

Caroline: Precis, ja, bra.

Jan: Ja, så funkar det här också. Sen är det inte ett lysande exempel just där, för man kan skrapa på ytan: vad ger bäst sannolikhet? Ja, men har jag visningar, så kanske det kommer någon med ett bättre bud. Så där finns begränsningar, men just den initiala känslan är samma. Bra. Ska vi ta nästa fråga?

Fråga 5: Att spekulera i en aktienedgång

Caroline: Då tar vi nästa fråga, som kommer från Leif. "Om jag tror på en allmän aktienedgång i stort i hela världen fram till cirka mitten av 2020, vad rekommenderar du då att investera i?" Det här är att spekulera i en aktienedgång, då, alltså.

Jan: Ja, alltså, jag är ju ingen fantast i att spekulera i att försöka tajma marknaden på det sättet. Jag påstår till och med att det inte går, och att det kostar investerare ofta både 1, 2 och 3 procent om året i årsmedelavkastning. Så vi spekulerar inte, jag avråder folk från att spekulera i att försöka tajma marknaden. Där finns många kända citat, allt från att mer pengar har förlorats på att stå utanför marknaden än på att vara i marknaden och gå med förlust. För problemet är ofta att man behöver köpa grejerna i förväg. Och då behöver man, som vi pratade om här om veckan, för att få stora vinster måste man köpa det som går mot konventionell visdom, det som inte är populärt. Till exempel, vi har pratat om guld i flera år. Det har inte varit populärt, men nu börjar guld bli populärt, nu har guldet ökat och är på de högsta priserna någonsin. Men när vi pratade om guld, då sa folk att det är en barbarisk relik. Det är en sten i ett kassavalv, det ger ingen utdelning, det växer inte.

Caroline: Visst sa de ja.

Strategin: en portfölj för tio år

Jan: Ja. På samma sätt skulle jag vara övertygad om att den här aktienedgången är ganska nära förestående, vilket jag är, men jag vet inte när den kommer. Det är därför vi försöker ha en strategi som kan vara likadan oavsett vad som händer på marknaden. Det var därför vi gjorde det här avsnittet om RikaTillsammans-portföljen. Eller, vi säger så här: välj en tioårshorisont, så att den här nedgången kan både gå upp och ner. Men om man nu är övertygad om att man vill spekulera i nedgången, så finns det två grejer. Det ena är kontanter, att faktiskt helt ställa sig utanför marknaden. Och det är det som man brukar säga har störst optionsvärde, alltså du har flest alternativ, flest options. Det andra skulle jag säga är korta räntefonder, det skulle också kunna vara ett alternativ. Då har man en neutral avkastning medan börsen rör sig. Om man nu är helt hundra på att börsen kommer gå ner, ja, då kan man ju spekulera mot marknaden. Men det brukar ofta vara väldigt svårt. Det man gör då kallas att man blankar marknaden, eller går kort mot marknaden. Det gör att om börsen går ner med en procent, då tjänar man en procent. Går börsen ner tio procent, då går ens eget plus tio procent. Men det funkar tvärtom också: om börsen går upp tio procent, då förlorar du tio procent.

Varför Jan ogillar att blanka: obegränsad nedsida

Jan: Varför jag ogillar det? För att om du äger någonting på lång sikt, alltså du går lång, som det heter, så har du en maximalt begränsad nedsida till 100 procent. Om jag äger någonting för 100 kronor, så kan det maximalt, i värsta fall, bli värt noll. Eller hur? Om jag blankar någonting, så finns det liksom ingen gräns. 100 till noll, det är en gräns, det kan inte bli värt minus. Men om jag blankar någonting, så kan något teoretiskt gå hur högt som helst.

Caroline: Ja, det kan ju vara jobbigt.

Jan: Vilket gör att förlusten inte är begränsad.

Caroline: Nej.

Jan: Utan förlusten kan bli hur stor som helst. Och då brukar också folk fråga sig: hur går det till? Hur kan man tjäna pengar på att något går ner?

Caroline: Ja, men bra fråga. Hur gör man det då? Alltså, hur går det till?

Hur blankning fungerar i praktiken

Jan: Ja, men i sin enklaste form säger man så här. Säg att du äger en Ericsson-aktie för 100 kronor. Och så lånar jag den aktien av dig. Jag lånar den aktien av dig, och sen säljer jag den på marknaden. Då har jag fått 100 kronor. Eller hur? Och sen vill ju du ha tillbaka din aktie, för jag har ju bara lånat den. Eller hur? Då är ju min spekulation att eftersom jag har sålt den för 100, då kan jag köpa tillbaka den för 90, för att den har sjunkit i värde, från 100 till 90. Då köper jag den för 90 kronor, och så ger jag tillbaka aktien till dig.

Caroline: Eller hur?

Jan: Men jag fick ju 100 kronor när jag sålde den, och jag fick köpa tillbaka den för 90 kronor, alltså har jag tjänat 10.

Caroline: Tjänat 10, okej, ja.

Jan: Jag sålde den för 100. Ja, men det är lite klurigt.

Caroline: Okej, jag har tjänat 10. Jag ska nu inte ge mig in i blankning.

Jan: Hänger du med på teorin? Jag har lånat, jag har sålt någonting som jag inte äger, och fått pengarna i förskott. Eller hur? Och sen måste jag ge tillbaka aktien till dig, ja, då måste jag köpa tillbaka den, och då köper jag tillbaka den för 90. Då har jag sålt den för 100, jag köpte tillbaka den för 90, 10 kronors mellanskillnad. Den behåller jag, och du har fått din aktie. Eller hur? Alla är nöjda. Problemet där är: jag lånar en aktie av dig, säljer den för 100 kronor, sen ökar den till 110. Eller hur? Och du säger: nu vill jag ha tillbaka min aktie. Då måste jag köpa tillbaka den för 110, och då har jag förlorat 10 kronor. Eller hur? Ökar den till 200, då har jag förlorat 100 kronor.

Caroline: Ja, man brukar inte bara ha en aktie.

Jan: Nej.

Caroline: Det var ju 700 eller...

Certifikat och Nordnets aktielånsprogram

Jan: Ja, precis. Så detta är vad som kallas för blankning. Det andra är att det finns något som kallas futures eller certifikat, som heter, till exempel, Xact Bear. Bear? Nej. Gud, vilket dåligt uttal. Exakt björn. Bear. Du köper den, och sen går den spegelvänt mot Stockholmsbörsen, till exempel. Det finns med olika hävstång. Jag är ingen fantast, det var många år sedan jag ägde sådana. Så mitt generella råd är: spekulera inte i aktienedgångar. Men vill man göra det, så är detta teorin. Nordnet har förresten också lanserat att om man äger massa aktier, så kan man låna ut dem. För den andra fördelen är, när du lånar ut din aktie, så kan du säga: jag vill ha betalt en halv procent om året, eller en procent, för utlåning, alltså som en ränta. Är ni med? Och det är ett sätt att tjäna pengar på att äga aktien, även om den inte går upp.

Caroline: Vad kallas det på Nordnet då?

Jan: Aktielånsprogram, tror jag. Jag tror de fick pris för årets innovation för det där. Så gillar man det, vill man bli kund på Nordnet, så kan man använda vår sponsrade länk som är i anslutning till avsnittet. Men som sagt, jag är ingen fantast av att direkt äga aktier, utan vi äger bara fonder, och vi kör dessutom fondrobot för det mesta. Men jag tänkte så här, det är ändå en allmänbildningsfråga att man kan tjäna pengar på att aktier går ner. Dock är man ju ett litet arsle när man gör det, för man vill ju inte att det ska gå bra för företaget.

Att blanka är att önska någon illa

Caroline: Jag tänkte på det som hände med Elon Musks, det var ju Tesla-aktier, att folk blankade dem, och han blev så himla knäckt.

Jan: Inte knäckt, förbannad.

Caroline: Ja, han blev arg. Det blev han, och gjorde saker och skrev saker på Twitter, och... låt oss att jag skrattar, det är inget roligt.

Jan: Det är att blanka en aktie, det är ju som att säga så här: om jag skulle blanka ett par vänner, man går till dem och säger, jag hoppas att det går åt helvete för er.

Caroline: Jag tror att det kommer att gå åt helvete.

Jan: Och jag tänker tjäna pengar på det. Nej. Jo, men det är så det är. Ibland pratar man om att man ska förbjuda det och sånt. Ja, det är en annan diskussion. Men det går i alla fall. Bra, ska vi ta nästa, fråga nummer sex?

Fråga 6: Räntefonder kontra sparkonto

Caroline: Fråga nummer sex handlar om räntefonder kontra sparkonto. Bernt Inge frågar: "Jag tittade på avsnitt 64 om räntefonder med stort intresse. Dock saknar det ett resonemang om hur sparkonto med insättningsgaranti ställer sig mot korta respektive långa räntefonder under olika scenarier, som vid uppgång respektive nedgång av marknadsräntorna. I nuläget är det väl mer troligt att marknadsräntorna går upp eller ligger kvar än går ner. Eftersom räntan på sparkonto följer marknadsräntan upp, men räntefonden tappar i värde vid ränteuppgång, talar det väl för sparkonto."

Jan: Bra, så frågan är här: räntefonder går inget vidare just nu, så varför ska räntefonder ha en risk att det kan gå ner, när jag i stället kan sätta pengarna på ett sparkonto med insättningsgaranti, säg hos Collector, på 12 månaders sikt och få 1,15 procent, eller på två års sikt och få 1,50 procent? Och det är väl helt rätt resonemang, att idag, för de korta räntefonderna, alltså de med lägst risk, så är detta definitivt ett alternativ. Det är definitivt ett alternativ i stället för likviditets- eller penningmarknadsfonder. Alltså de fonderna med lägst risk, lägst avkastning, där är sparkonto ett alternativ. Sen skulle jag dock säga att på räntefonder, och långa räntefonder, så är det lite som att jämföra: nej, men ska jag ta en elsparkcykel, en cykel eller promenera? Det är långsammast att promenera, det går snabbast med elsparkcykel. Det är olika saker, man köper dem i olika syften. Till exempel, varför vi har räntefonder i vår portfölj, det är för att detta är en långsiktig portfölj. Under den långsiktiga tiden, de tio åren eller 20 åren, då kommer ju räntan röra sig, och det gör inte så himla mycket. Och visst hade man kunnat försöka sitta optimerad, men då är vi där att vi spekulerar i framtiden igen. Hur kommer räntan gå, upp eller ner, eller hur kommer aktiemarknaden röra sig?

Antaganden om räntan, Jan tror den går ner

Jan: Och sen tror jag att vad man behöver vara uppmärksam på, det är vilka antaganden man gör. Till exempel här hör jag indirekt att Bernt Inge har gjort ett antagande om räntan. Man säger så här: idag är det mer troligt att marknadsräntan går upp eller ligger kvar. Och jag är så här: jag är inte så säker. Om jag skulle göra en spekulation, jag hatar att spekulera i framtiden, för jag tror inte att det går, så jag fattar inte så mycket beslut på det, men om jag ändå ska ha en åsikt, så skulle jag satsa mina pengar på att räntan kommer gå ner mer. Och detta går också mot konventionell visdom. Men jag, när jag tittat och läst mycket och tittat på det här med makroekonomi, så tror jag att sannolikheten är större att räntan kommer gå ner. För vi har inte löst de här problemen efter finanskrisen. Och om vi har så här låga räntor när ekonomin till synes ska gå bra, så tror jag tvärtom att när ekonomin kommer gå sämre, då kommer man fortsätta sänka räntan.

Caroline: Hur hög är räntan nu?

Jan: Det är lite olika. Jag tror USA är på den 2 procent, i Sverige är den typ 0 procent.

Caroline: Men då kan man ju inte egentligen...

Jan: Jo, då kan man ha negativ ränta.

Caroline: Man kan ha negativ ränta.

Räntefonder är ointuitiva

Jan: Vilket, jag tror, det beror på vilken tidshorisont man tittar på. Jag tror att vi har en negativ ränta i Sverige också. Jag skulle inte satsa mina pengar på att räntan kommer gå upp. Och varför är detta också intressant? Jo, det är det vi pratar om i avsnitt 64. Räntefonder är lite ointuitiva. För det är så att när räntan går ner, så ökar de i värde, och när räntan går upp, så minskar de i värde. Det är som en sån här, vad heter det, gunga... gungbräda. Men då kan man kolla i avsnitt 64. Så det korta svaret är ja: sparkonto är definitivt ett alternativ på kort sikt, men inte på lång sikt. Inte i en portfölj som är över tio år. Då tror jag att räntefonderna är bättre, att ta sin portfölj så som den ska vara. Och hade vi inte haft exempelvis RikaTillsammans-portföljen... där har ju de här långa räntefonderna ökat med 50 procent sedan 2008, trots att alla har sagt att räntorna ska gå upp. Så nej, där finns inget som talar för att räntorna ska gå upp, mer än att de är låga. Och bara för att de är låga betyder inte att de ska gå upp.

Caroline: Nej, vi tror det då. Vi vill att de ska gå upp.

Jan: Ska vi ta den sista frågan?

Caroline: Vi tar den sista frågan.

Fråga 7: Byta ut en lång räntefond?

Caroline: Vi tar den sjunde, sista frågan, som kommer från Anna. Hon skriver så här: "Hej, kör idag en 80–20-portfölj där jag har 20 procent av sparandet i AMF Räntefond Lång. När jag läst lite här inne verkade det som att folk avråder från att ha kvar denna, då räntorna eventuellt är på väg upp, och då lönar det sig inte med långa räntor. Rätta mig gärna om jag har fel. Borde jag byta till någon annan räntefond? I så fall vilken?" Nu var vi inne på det här, att räntorna borde gå upp.

Jan: Ja. Nej, återigen: välj en portfölj som du skulle kunna ha i tio år. Och då vill man ha långa räntefonder av vissa anledningar. Och om det inte är en tioårshorisont... alltså, så här, jag talar från ett antal: välj en strategi efter ditt mål, sen skit i vad som händer på marknaden, eller vad folk säger. Det är inte en sanning att räntorna ska gå upp. Det är inte en sanning, bara för att det är mycket pengar, att det kommer bli inflation. Det är ju som de också säger i den här The Big Short-filmen: det som ställer till det för en, det är inte det man inte har en aning om, det som alltid ställer till det för en, det är det som man tror är sant, som sen visar sig inte vara det. Och detta är återigen en sån grej.

Det som ställer till det för en är inte det man inte vet, det är det man tror är sant, som sen visar sig inte vara det.

Bygg en räntekorg, inte en enda räntefond

Jan: När det gäller portföljkonstruktion: bygg en portfölj som du kan vara med i tio år oavsett vad som händer, och sen håll dig till den, så länge inte dina mål har ändrats. Så om du har en 80–20-portfölj, där du har 80 procent aktier och 20 procent ränta, då skulle jag inte sätta 20 procent i en AMF Räntefond Lång, utan då hade jag kanske tagit 5 procent korta räntefonder, 5 procent långa räntefonder, 5 procent reala räntor och 5 procent globala räntor. Det är en mycket bättre räntekorg än att ha allt i en lång räntefond. Jag tror på det, det är därför jag sprider. Folk undrar: varför har du 20 fonder i din portfölj? Jo, för jag har inga överlappande fonder. Jag har en räntefond som ska skydda mot inflation, jag har en räntefond på kort sikt för likviditet, vi har en räntefond på lång sikt för att dra nytta av ränteförändringarna, vi har en räntefond i olika valutor om den svenska kronan förändras i värde. Det är ett mycket bättre sätt att resonera än att resonera kring om räntan kommer gå upp eller ner, för det är omöjligt att svara på. Men däremot är det mer möjligt att sätta ihop en portfölj som fungerar över tid. Så skulle jag säga. Och det går i linje med till exempel hur den här fondroboten Lysa, som vi gillar, hur den funkar och så. Bra. Så det var ett litet rant kring räntefonder.

Om antaganden vi gör omedvetet

Jan: Jag tror vi ska göra ett avsnitt om det där med antaganden som folk gör, som kanske inte är helt...

Caroline: Som vi också själva har gjort.

Jan: Som vi också själva gör. Som vi också själva gör. Men oftast...

Caroline: Alltså, bland annat det då, att räntorna är låga, så då borde de gå upp. Men det är ju inget som säger det. Det finns massvis med sådana saker som vi gör hela tiden.

Jan: Ett annat sånt som jag också har haft fel om, som jag håller på att ändra, det är att man säger så här: men nu trycker centralbankerna pengar, då måste inflationen öka. Alltså, nu har man tryckt pengar sedan 2008, inflationen har inte ökat, trots att det var en sanning. Folk säger så här: nej, men om räntan går upp, då kommer aktier falla i värde. Eller, aktier är bättre än räntefonder. Det är inte heller alltid sant. Får vi en nedgång, så kommer räntefonder överprestera mot aktier. Räntefonderna, förra året under 2018, överpresterade mot aktiefonderna. Det är inte så många som tänker på det, för vi är så vana. Och det är de här antagandena som man gör lite omedvetet som kommer ställa till det för en. Det finns en, jag kan länka till den, för den som vill läsa på mer och som är lite nördig som jag: Hussman Research, de har market comments. De skrev en jättelång artikel som jag läste på flyget från Kenya, som handlade just om sådana här assumptions.

Caroline: Vad är Hussman?

Jan: Det är ett amerikanskt fondbolag som...

Caroline: Gör sin egen research också.

Höga värderingar måste inte falla bara för att de är höga

Jan: De skriver sån här marknadskommentarer, och de skriver mycket om det här att många tror att bara för att vi har höga aktievärderingar, så tror alla att de måste gå ner. Det måste gå ner, eftersom det har gått så mycket upp. Vi själva pratade om det i höstas. Vi har P/E-tal över 30, det borde gå ner till det historiska snittet på 15. Ja, men om det var så att aktiekurser gick ner bara för att de har gått upp länge, ja, då skulle vi aldrig haft någon bubbla. Så det är den typen.

Caroline: Fast där kom det ju ner till slut ändå.

Jan: Ja, men till slut, ja. Men det höll på länge. Och det var andra saker som gjorde att det föll, snarare än bara för att det var högt.

Caroline: Jag tror det handlar också om att vi människor har så svårt för att se att förändring verkligen sker, och att vi behöver hänga med. För det kommer inte bli som det var innan, som vi är vana vid, utan det sker förändringar som vi bara behöver hänga med i. Mentalt gör vi inte det.

Jan: Nej, precis.

Avrundning: prenumerera, semester och Patreon

Jan: Bra, jag tänker, nu har vi pratat i snart en timme, så det är dags att runda av. Och är det så att du gillade det här avsnittet och du lyssnade på din podd, glöm inte bort att prenumerera, tipsa gärna andra kompisar eller så. Tittar du på detta på Youtube, tryck på prenumerera, och tryck även på klockan så att du får notis om nya videoklipp. Vi kommer ju med ett nytt avsnitt varje söndag. Du har lite lobbat för semester i sommar.

Caroline: Och du bara, nej, vi ska inte ha semester.

Jan: Nej, precis. Det var roligt. Det var någon som var ju sen nu med det här förra avsnittet, två dagar på bloggen, och då kommer protest, varje dag avsnittet är ingen jävla semester. Nej, det är faktiskt ingen översemester. Vi småsparare sitter här och väntar. Som det ser ut nu så kommer vi nog klara hela sommaren med ett poddavsnitt. Vi har ett par förinspelade, och ett par ska vi spela in också. Nyhetsbrevet kan man prenumerera på, det kommer en gång i månaden, på rikatillsammans.se, och sen lite på Facebook och sånt är vi. Men framförallt har vi börjat hänga med på Patreon, som är stället där man kan sponsra oss, komma med ett litet bidrag. Vi brukar säga att man bjuder oss på en kopp kaffe, en 30, 40 eller 50 spänn. Det är inte stora belopp.

Caroline: Inga stora belopp.

Jan: Det hjälper oss att göra de här. Vi behöver inte ha en sponsor till varje avsnitt.

Caroline: Vi behöver inte göra reklam i varje avsnitt. Du kan sitta i två dagar och göra research.

Live på Patreon och kommande avsnitt

Jan: Ja, precis. Och framförallt det som är roligt nu är att precis innan jag åkte till Kenya så hade vi det första frågor-svar-avsnittet, alltså ett live på Patreon. Så vi satt, jag tror vi var 25 personer, som hade en sån här digital fika tillsammans. Vi satt och folk ställde frågor, allt från tips, hur vi gör graferna, till hur man kan tänka, hur man kan testa olika portföljer, till hur man kan tänka kring pension, hur man kan tänka kring guld. Och folk hjälpte varandra, vi tipsade om varandra, har du tänkt på det här, och det här kan du göra. Så det var superpoppis, så det kommer vi göra om, kanske en gång i månaden eller så. Så att man får lite mer exklusiva grejer, plus att vi pratar om vissa investeringar som vi inte alltid pratar om på bloggen också. Då kan man gå in på patreon.com/rikatillsammans. Om vi tittar lite på kommande avsnitt, så kommer det här nu två avsnitt med Erik Strand, som har varit gäst tidigare på bloggen flera gånger. Vi kommer prata om just lite marknadsläget, guld, aktier, massa läsarfrågor. Faktiskt ett helt avsnitt som bara är frågor till Erik från er läsare. Och sen lite längre fram så kommer vi göra ett avsnitt om Ramit Sethis nya bok, som heter I Will Teach You To Be Rich.

Caroline: Jo, men han har ju skrivit en sån bok innan. För tio år sedan, det var en av de första böckerna vi läste, faktiskt, när vi var i Thailand. Och den har gjort stort avtryck på oss.

Jan: Absolut.

Caroline: Men nu har han gjort en reviderad version.

Jan: Ja.

Caroline: Och så skriver han också om sina misstag.

Jan: Ja.

Caroline: Jag tänkte inte på detta förra gången, men nu kommer det här.

Om bokavsnitt, Ramit Sethi och en avslutning

Jan: Ja, precis. Framförallt fick han skit för sparkonton, har jag för mig. Men i alla fall, så den kommer. Jag kan inte säga när den kommer, men det kommer i alla fall i sommar. Kanske mot slutet av juli, augusti. Så vill man läsa med i den boken och hänga med, så ska jag nog tipsa om den. Den finns dock bara på engelska, om man köper den på Amazon eller något sånt.

Caroline: Ja, den på Kindle.

Jan: Ja. Ramit Sethi, I Will Teach You To Be Rich. Och den nya då, 2019-upplagen. För jag tänkte så här, jag har ju alltid en ambition att vi ska göra bokavsnitt, och sen glömmer jag alltid bort hur mycket tid det tar, att man ska läsa igenom den och göra en reflektion. Men jag skulle vilja att vi gjorde mer av det, faktiskt. Bra. Med det så tänkte jag bara säga så här: tack för idag.

Caroline: Ja, tack.

Jan: Och så ses vi nästa söndag.