Småspararna lämnar pengar på bordet helt i onödan…

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Småspararna lämnar pengar på bordet
2. Vad Dalbar-rapporten är
3. Grafer, anekdoter och 70 procent av förlusterna
4. Att bara sitta still i båten
5. Jack Bogle och försäkringskonstruktionen
6. Köp och behåll slår genomsnittsspararen
7. Avanzas siffror och äpplen mot päron
8. Kritiken mot Dalbar och månadssparande
9. Härliga tider väntar med anekdoter
10. Spelar fyra procentenheter någon roll?
11. Att kludda med enheterna
12. Tre källor som säger samma sak
13. Lösningen är indexfonden
14. Därför slutade Jan köpa enskilda aktier
15. Aktiesparklubben som lades ner
16. Lägenhet i Turkiet och annat skit
17. Aktieklubben som socialt sammanhang
18. Hobby, inte avkastning
19. Livstidsmedlemskapet som kom undan
20. Marknadstajming är extremt svårt
21. Man måste mäta, inte tro
22. Misstag ett: förlustaversion
23. Loss aversion och barn
24. Rabatt eller överpris
25. Anekdoten om kompisen Johan
26. Risken att förlora håller folk borta
27. Varför folk köper när börsen redan gått upp
28. Misstag två: narrow framing
29. De flesta svarar precis som Caroline
30. Facit som tog 45 minuter att fatta
31. Kombinationen ger sämre utfall
32. Väntevärdet förklaras
33. Tärningen och genomsnittet
34. Now or never
35. Kahneman och Tversky
36. Boken som gör en både klokare och dummare
37. Sjuka och läkemedlet
38. Samma fråga, omvänd inramning
39. Riskaversa i ett val, risksökande i nästa
40. Misstag tre: mental bokföring
41. Parkeringsboten och kameraprylarna
42. Fyrahinkar-principen är mental bokföring
43. Optioner och Facebook-miljonärerna
44. Misstag fyra: diversifiering
45. Spiltan och företagsobligationerna
46. Bilföretaget och flygbolaget
47. Misstag fem: ankring
48. Barnvagnen, Blocket och Emmaljunga
49. Pallkragarna och hjältedådet
50. Olika referensramar för barnpassning
51. Ankring i ekonomi: vad var aktiekursen förut?
52. Misstag sex: agera på input från media
53. Mediernas affärsmodell
54. Tidningen som en actionfilm
55. Misstag sju: ånger
56. Misstag åtta: flockbeteende
57. Som ett fruset rådjur
58. Underkastelsen och lyckan i att inte tänka
59. Misstag nio: optimism och övertro
60. Övertro kostar pengar
61. Avrundning och anekdotbetyg
62. Patreon och en sista forskningsfråga

Småspararna lämnar pengar på bordet

Jan: Jag tycker att det är genuint synd att småspararna inte tjänar de pengarna som de skulle kunna göra, utan att man lämnar pengar på bordet helt i onödan. Och mycket till följd av just de här misstagen.

Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson.

Idag är det dags för avsnitt 153. Jag tänkte faktiskt att vi ska fortsätta lite där vi slutade i förra avsnittet, för då pratade vi om hur svenskarnas aktiesparande ser ut. Vi hade tänkt att vi skulle prata om en rapport till, men den hann vi inte med, så jag tänkte att vi ska ta den idag. Det här är helt fristående, man behöver inte ha lyssnat på det förra avsnittet. Idag kommer vi prata om vanliga misstag som man gör som småsparare. Framför allt kommer vi prata om Dalbar, som är ett amerikanskt företag som varje år ger ut en rapport som de kallar för Quantitative Analysis of Investor Behavior. Och det är den analysen vi kommer att titta på.

Vad Dalbar-rapporten är

Caroline: Rapporten, de tittar på hur det gick för småspararna under 2019? Är det amerikanska småsparare då?

Jan: Ja, och de har gjort den här studien i väldigt många år. Det här är inte en vetenskaplig studie, det är ett kommersiellt bolag. De arbetar med att hjälpa finansiella rådgivare. Så jag har gått in till dem och sagt att jag är en finansiell rådgivare och köpt deras rapport för ett par tusenlappar.

Caroline: Det är skönt att vi kan dela med oss.

Jan: Precis. Även om det är ett företag som säkert har någon produkt att sälja. Vad vet jag?

Caroline: Ja, eller hur.

Jan: Sen kan vi göra så att alla de som är med på Patreon i vår RikaTillsammans-community, de kommer vi att skicka iväg det till.

Caroline: Vad kommer du skicka iväg?

Jan: Den här rapporten. Så kan man kolla den där. Man kan inte lägga ut den på nätet, men jag kan ju låtsas att de är våra klienter, typ. Eller någonting, trots att de inte är det.

Caroline: Bra.

Jan: Vi kommer att prata om rapporten och varför man underpresterar. Vi kommer att titta på lite siffror. Sen blir det ganska mycket anekdoter.

Caroline: Vad skönt. Jag trodde du skulle säga så.

Jan: Och så blir det väldigt mycket grafer.

Caroline: Men så kom ordet anekdoter.

Jan: Ja.

Grafer, anekdoter och 70 procent av förlusterna

Caroline: Härliga tider.

Jan: Du vet att det har blivit ett skämt efter det där långa avsnittet vi spelade under coronakrisen, när jag hade en bild med typ 16 grafer. Många av läsarna är så här: "Kan vi inte ha ett avsnitt med fler grafer?"

Caroline: Jag tror att det är delade meningar om det där. Men jag tänker att vi hoppar in. Rakt in i det.

Jan: En av de viktigaste slutsatserna de har dragit i sin rapport, där de tittar på hur det går för småspararna versus marknaden. Sen har de olika sätt att räkna. Det finns kritik mot deras sätt också, som jag kommer till sen. Men de har konstaterat att 70 procent av alla förluster mot index sedan 1984. Då pratar de alltså om hur det har gått för småspararna versus index. Index i det här fallet är genomsnittet för S&P 500, alltså de 500 största amerikanska bolagen. Så de jämför alltid mot S&P 500-indexet.

Caroline: Kan man säga att det är mot börsen då?

Jan: Det är mot den amerikanska. Det är det man kallar för den amerikanska börsen i dagligt tal. Och så säger de att den stora underprestationen har skett under tio ganska tuffa nedgångsperioder. IT-bubblan, 1987, nu corona, finanskrisen 2008.

Caroline: Underprestation betyder att man har gått sämre. Att man som småsparare har fått sämre avkastning än börsen.

Att bara sitta still i båten

Jan: Ja, det vill säga att om man typ bara hade haft en fondrobot, som vi brukar prata så himla gott om, så hade man haft samma avkastning som marknaden. Det är inget konstigt att få samma avkastning som marknaden. Det är bara att köpa en indexfond eller en fondrobot.

Caroline: Ja, det är bra. Vi behöver inte repetera, det känns som vi har gjort det.

Jan: Det är avsnitt 99.

Caroline: Ja, jo, men jag tänker om man är helt ny lyssnare, så ska man ändå kunna komma in här utan att det är en massa ekonomi-lingo.

Jan: Precis. Jag har ju nästan klart med vår webbkurs också som heter Spara rätt och lätt. Så jag kan faktiskt lägga ut en sådan liten förhandstips till er som lyssnar, jag kan lägga det i beskrivningen, så att man kommer igång med de viktigaste grejerna.

Men i alla fall, då säger de att av de tio allvarligaste tillfällena för underprestationer, så skulle den genomsnittliga investeraren i åtta fall av tio varit bättre tolv månader senare om han eller hon inte hade agerat, utan bara suttit still i båten. Inte sålt eller köpt någonting.

Caroline: Inte sålt, inte köpt, bara ignorerat. Det är så skönt. Du kan ju vara lite så här, man kanske borde, jag vet inte vad, man kanske borde göra någonting här nu, börsen har gått ner. Men vi ska ju sitta still i båten. Jag tycker ändå att det var ett bra resultat på att sitta still i båten.

Som Jack Bogle, grundaren av den första indexfonden, sa: sitt där, gör ingenting. När det gäller sparande är det precis tvärtom mot allt vi annars lärt oss.

Jack Bogle och försäkringskonstruktionen

Jan: Det här är ju egentligen det som vi pratade om under hela när coronabörsen svängde som mest för några månader sedan. Det finns ganska mycket stöd för just att sitta still i båten är det bästa man kan göra. Trots att det går emot allt det vi har lärt oss, där man ska liksom sitt inte bara där och gör någonting.

Caroline: Sitt inte bara där, utan gör något.

Jan: Ja, det är ju det vanligaste man vill lära oss, att man alltid ska agera. Medan när det gäller sparande så är det som Jack Bogle sa, som är grundaren av den första indexfonden. Han sa bara, sitt där, gör ingenting. Så det är precis tvärtom. I ett fall av tio skulle det varit bättre med en försäkringskonstruktion.

Caroline: Vad är det för någonting?

Jan: Ja, jag vet inte riktigt vad de menar, men de pratar om portfolio insurance. Det är inget jag känner till, så jag vet inte ens hur det fungerar. Det är säkert något som de har.

Caroline: Förlåt! De har... Jag vet inte.

Jan: Jag tror inte det. Sen säger de att i ett fall av tio så skulle det varit bättre att ha sålt av.

Caroline: I bara ett fall av tio. Att vi kan säga, åh, det är kris, nu säljer vi. Men beror inte det också mycket på vad det är man har för någonting i sin aktieportfölj eller i sin depå?

Jan: Jo, i sitt sparande. Men min poäng här är att det går i linje med det vi alltid tjatar om: sitt still i båten, köp hela marknaden, försök inte förutsäga framtiden, spara regelbundet över tid, tiden är din bästa vän. För varje år du lägger på, desto bättre kommer det gå. Så det är väl skönt att få det bekräftat.

Köp och behåll slår genomsnittsspararen

Jan: Sen tittar de alltid på de senaste tidsperioderna, de senaste åren. Då konstaterar de också att om en sparare bara hade köpt och behållit, då utgick de från 100 000 dollar, så skulle han eller hon varit bättre än den amerikanska genomsnittsinvesteraren. I perioden mellan 2016 och 2019 var det 25 000 dollar bättre.

Caroline: Så är det mer så att det handlar här återigen bara köp, behåll, äg i lång tid, köp då en indexfond?

Jan: Så hade du varit bättre i perioden 2016–2019, du hade varit bättre i perioden 2017–2019, du hade varit bättre i perioden 2018–2019. Du hade helt enkelt varit bättre än den genomsnittliga småspararen i alla perioder, genom att bara köpa en indexfond och hålla på den.

Sen ger de exempel med 25 000, 16 000. Problemet är att jag kanske missförstår deras rapport. Om man utgår från 100 000, så tror jag inte att man kan säga att man var 25 procent bättre, för man vet ju inte vad utvecklingen var. Men poängen här var egentligen att det är bättre att bara köpa och behålla.

Caroline: Ja, det är poängen.

Jan: Och då konstaterar de också att 2019 så fick den genomsnittliga amerikanska småspararen avkastning på 26,1 procent, vilket var 5,4 procentenheter lägre än index på 31,5 procent.

Avanzas siffror och äpplen mot päron

Jan: I Sverige finns det inga sådana riktiga siffror, utan där får man förlita sig lite på Avanzas siffror för den genomsnittliga spararen. Som också flera läsare och tittare och lyssnare påtalade efter förra avsnittet. I och med att det här inte är någon vetenskaplig studie gjord på Avanza, så blir det lite som att jämföra äpplen med päron. Man kan inte säga som med Dalbar att det blev 23 versus...

Caroline: Alltså svenska siffror nu då.

Jan: Precis. Den genomsnittliga spararen på Avanza hade 23 procents avkastning under 2019 och index gick 35 procent. Det är en mycket större underprestation, men problemet är att alla investerade ju kanske inte i index eller i aktier. Vissa hade kanske bara pengar på sparkontot eller i räntefonder. Man räknar med allt det när man kör statistik i den här formen av rapport.

Så min poäng, det jag tar med mig när jag läser den här rapporten, det är att det inte verkar som att något har förändrats. Småsparande är fortfarande sämre än index, ganska mycket sämre. Sen tycker jag inte det är så relevant om det var 23 procent och index gjorde 35, eller om det var 28 eller 30, utan huvudsaken var att det var sämre än index. Sen kan man lita mer på Dalbars siffror, för där har de räknat och jämfört äpplen med äpplen.

Kritiken mot Dalbar och månadssparande

Jan: Sen kritiken man ibland brukar säga mot Dalbar, är att de utgår i sin rapport från att man sätter in pengarna 1 januari och låter dem vara där till 31 december.

Caroline: Så är det väl för alla?

Jan: Ja, de flesta månadssparare har det. Månadssparande är ju bra, för att det balanserar ut. När det blir dåligt så får du fler andelar, när det går bra så får du färre, så du får en lite bättre och jämnare avkastning när du månadssparar. Så det är väl inte att säga så himla mycket mer om det.

Caroline: Nej. Make sense, än så länge.

Jan: Ja, det tycker jag.

Caroline: Ja.

Jan: Sen har de gjort en sammanställning, en tabell som jag kommer att lägga ut på bloggen, eller i PowerPoint-stuk, till avsnittet. Hur har det gått för den genomsnittliga småspararen, Average Equity Fund Investor? Vilken avkastning har de haft och vilken avkastning har börsen haft i samma period? Då kan man säga till exempel att på en 20-årsperiod, då har den genomsnittliga småspararen haft 4,25 procents avkastning. Börsen har gjort 6 procent. På den senaste 10-årsperioden har den genomsnittliga småspararen gjort 9,4 procent. Börsen har gjort 13,6 procent. Och nästan oavsett vilken period man tittar på, så är småspararen sämre än indexet.

Caroline: Och vi har ju pratat om det här innan, men vad beror det på till största delen, tror du?

Härliga tider väntar med anekdoter

Jan: Ja, det ska vi prata om hela andra halvan av avsnittet.

Caroline: Det är sånt här som gör att jag ändå känner mig någorlunda intelligent. Jag är inte helt fel på vad vi ska prata om.

Jan: Okej, superbra. Det är resten av avsnittet. Jag kommer ta lite siffror till och sen kommer vi prata om varför.

Caroline: Och sen kommer anekdoterna.

Jan: Ja, men anekdoterna kommer i den berättelsen.

Caroline: Vad bra. Men är det en anekdot eller många?

Jan: Det är många.

Caroline: Det kommer att vara en bra historia. This will be good.

Jan: Ja, jag känner bara här att jag skapar några förväntningar som jag kanske inte kommer att kunna uppfylla.

Caroline: Men det gör du.

Jan: Ja, vi får se. Min poäng här är till exempel, om vi tittar på den senaste tioårsperioden. Vi människor är inte gjorda för att räkna på procent och ränta på ränta. Men om vi tittar på den senaste tioårsperioden, mellan 2010 och 2019, då har den genomsnittliga aktieinvesteraren som har investerat i aktier haft 9,4 procents avkastning per år i genomsnitt, medan den amerikanska börsen har haft 13,6 procent. Så det är ungefär 4 procentenheters skillnad.

Spelar fyra procentenheter någon roll?

Jan: Då tycker man så här, spelar 4 procentenheters skillnad per år någon roll? Räknar man på det, att man gav 100 000 kronor till den genomsnittliga småspararen, eller att man satte 100 000 i den här S&P, alltså en amerikansk indexfond, en fondrobot, det vi brukar prata om här i Sverige. Då hade du haft 240 000 hos den genomsnittliga småspararen, vilket är en jättebra utveckling. 100 000 började man på, det blir 240 000, tio år senare.

Caroline: Ja, det är väldigt disent.

Jan: Det är disent, absolut. En indexfond eller en fondrobot hade under samma period gjort 340 000.

Caroline: En fondrobot hade gjort 300 000?

Jan: Ja, en fondrobot är ju som en indexfond.

Caroline: Ja, jag vet, jag vet, men jag lyssnade bara med ett halvt öra där, för att jag var kvar i 240 000.

Jan: Ja.

Caroline: Okej, så den hade gjort 60 000 dollar mer?

Jan: Nej, 100 000.

Caroline: Ja, förlåt.

Jan: Låt oss bara ta siffrorna igen. Man börjar på 100 000. Caset är så här. Vi har 100 000 kronor eller dollar, det spelar ingen roll. Den amerikanska genomsnittliga småspararen har på tio år förvaltat upp de 100 000 till 240 000.

Caroline: Okej.

Jan: Om man istället hade skitit i vad en genomsnittlig småsparare gör, bara investerat i en indexfond, köpt och glömt, inte hållit på fram och tillbaka, köpt och sålt, så hade index eller en fondrobot gett 340 000. Alltså 100 000 kronor mer.

Att kludda med enheterna

Caroline: 100 000 dollar mer, väl? Förlåt mig att jag kluddar. Jag trodde vi pratade om dollar.

Jan: Det spelar ingen roll vilken valuta vi pratar, kronor eller dollar.

Caroline: Nej, det spelar ingen roll i och för sig. Det var bara jag som är så noga med enheterna, för det lärde jag mig på matten när jag var liten. Strunt samma. Men det var 100 000 mer i alla fall.

Jan: Så poängen är att småspararna har gått från 100 000 till 240 000, indexet har gått från 100 000 till 340 000. Helt otroligt, på en tioårsperiod.

Caroline: Ja, så jag skulle väl säga att det är nästan, vad blir det, 30 procent?

Jan: Nej, det blir mer 40. Nej, jag orkar inte räkna hur mycket mer det är i procent, men ganska mycket.

Caroline: Bra, så det spelar roll.

Jan: Det spelar roll och det kostar ganska mycket.

Caroline: Vad menar du när du säger att det kostar ganska mycket? Det kostar mycket att inte vara genomsnittlig, eller?

Jan: Ja, precis. Alltså den här underprestationen. Det är inte som att det kostar i form av att man betalar pengar, utan det kostar i form av det som man kallar för alternativkostnad. Att jag inte har den avkastningen som jag skulle kunna ha, om jag bara hade investerat, köpt allt, köpt alla företagen, försökt förutse vilka som kommer gå bra i framtiden eller inte. Alltså det som vi alltid pratar om. Det som vi pratar om i avsnitt 141, tror jag, Vad säger forskningen om sparande?

Tre källor som säger samma sak

Jan: Det här går i linje med, återigen, den genomsnittliga Avanza-kunden versus Stockholmsbörsen. Avanza brukar ge ut hur det gått för genomsnittsinvesteraren på Avanza. Samma sak här, att man får ta de här siffrorna med en nypa salt, för återigen, alla kanske inte investerar bara i aktiefonder. Vi själva, här jämför vi mot ett aktieindex. Vi ser vad genomsnittet i Avanza-kunden hade fått om de bara investerat i 100 % aktier. Men även vi själva har i vår portfölj på Avanza inte 100 % aktier. Så då drar vi ju ner snittet. Men det intressanta är ändå att man kan börja se de stora penseldragen.

Caroline: Och här visar du en graf.

Jan: Ja, och där är det så att indexfonden har varit bättre än den genomsnittliga småspararen i 9 år av 11. Så för mig blir det inte så att jag bara tittar på Dalbar. Det hade varit skitjobbigt om Dalbar hade visat en grej och Avanza-siffrorna hade visat en annan grej.

Caroline: Ja, det hade varit jättejobbigt. Då hade man inte kunnat lita på något.

Vetenskapliga studier säger att småsparare underpresterar. Dalbar visar att småsparare underpresterar. Avanza visar att småsparare underpresterar. Sammantaget blir det ett ganska bra case.

Lösningen är indexfonden

Jan: Nej, och sen har vi vetenskapliga studier som säger en tredje grej. Här är det inte så, utan tvärtom. Vetenskapliga studier säger att småsparare underpresterar. Dalbar visar på sitt sätt att räkna att småsparare underpresterar. Avanza visar på sitt sätt att småsparare underpresterar. Allt sammantaget tycker jag att det blir ett ganska bra case. Och lösningen då, om man inte vill vara en av dem som underpresterar, det är att köpa den här indexfonden.

På samma sätt tittar vi på den genomsnittliga avkastningen på Stockholmsbörsen mellan 2008 och 2019, som var i genomsnitt 10,5 procent. Den genomsnittliga småspararen hade en avkastning på 5,3 procent. Så det är nästan dubbelt så mycket. Och här blir skillnaden att 100 000 från 2008 har växt till 177 000. Så återigen ganska mycket mer pengar. Men på index har det gått från 100 000 till 300 000. Så det här pratar vi nästan dubbelt så mycket pengar.

Caroline: Ja, alltså man kan faktiskt gråta lite över sina 177 och få veta vad man gör.

Därför slutade Jan köpa enskilda aktier

Jan: Det här var ju egentligen den stora anledningen till att jag slutade köpa enskilda aktier. För när jag gjorde den här matten på mitt eget sparande sa jag, jag är sämre än index.

Caroline: Det kostar dig.

Jan: Jag var sämre än en genomsnittlig, eller jag var som en genomsnittlig småsparare, och en genomsnittlig småsparare är sämre än index. Så bara genom att köpa index så blir man bättre än den genomsnittliga spararen. Men det går ju emot allt det som vi har pratat om i många avsnitt också. Då behöver man acceptera att man är genomsnittlig.

Caroline: Vilket kommer in i ett av de vanliga misstagen, som vi kommer att prata om i avsnittet, som handlar om tro på egen förmåga, eller optimism.

Jan: För jag vill ju gärna vara bättre än den genomsnittliga småspararen.

Caroline: Man ska tro på sin egen förmåga och vara optimistisk. Men nu måste jag bara fråga dig, för du sa att du hade gjort den matten och sett det här. Kommer du ihåg hur det var när du såg det? Vad du tänkte då? Tänkte du så här, det här kan inte stämma, eller nej, det här tror jag inte på?

Jan: Nej, men för mig blev det väl ganska tydligt. För många år sedan hade vi en aktiesparklubb. Jag tror vi hade den i tre eller fyra år. Vi var ganska många. Det gick ju skitbra första året. Det gick jättebra andra året. Och sen förlorade vi ganska mycket pengar det fjärde året. Slog man ut det så var vi inte bättre än index.

Aktiesparklubben som lades ner

Caroline: Och då köpte ni aktier? Det var liksom inga aktieindex?

Jan: Nej, nej, vi köpte enskilda aktier, gjorde mycket analys, vi hade möten. Och det här var duktiga människor, folk som har hållit på med aktier skitlänge. Då insåg jag att det här inte är värt besväret. Varför ska jag lägga ner så mycket tid?

Caroline: Jag minns diskussionen faktiskt. Jag var inte ens med i aktieklubben.

Jan: Vi lade ner aktieklubben och gav tillbaka alla pengarna till folk. Jag tror att alla fick tillbaka mer pengar än de hade satt in. Men det var ju ingen mening att hålla på med det.

Caroline: Men hur kändes det då? För ni hade ju ändå rätt mycket lagt mycket tid i det.

Jan: Ja, men det kändes väl lite tragiskt. Att man känner sig... Jag brukar gärna gå till att jag känner mig lite dum i huvudet.

Caroline: Ja, men jag tänker också att det är lätt att känna så, att det är tragiskt och att det inte är lönt. Men det finns ju en möjlighet i det.

Jan: Ja, möjligen så här. Vi hade ju inte haft bloggen och modellportföljerna och pratat om indexfonder om inte det hade hänt.

Caroline: Nej, om vi inte hade haft aktieklubben.

Jan: Så förhoppningsvis har det lett till att väldigt många sparare i Sverige har ett betydligt bättre sparande idag än vad de hade haft om vi hade haft en framgångsrik aktieklubb. Så jag är inte ledsen för det bytet.

Lägenhet i Turkiet och annat skit

Caroline: Men det var ju inte som att det var så här klockrent.

Jan: Nej, utan ett tag funderade vi på att sluta spara. Sen testade vi ju allt möjligt annat skit. För först drog jag ju slutsatsen att aktier är problemet. Jag ville gärna tro att det var så. Kommer du ihåg, så testade vi massa alternativa investeringar.

Caroline: Nej, jag kommer inte ihåg det. Vad var det ni testade då?

Jan: Nej, men vi testade allt möjligt. Vi skulle ju köpa lägenhet i Turkiet.

Caroline: Jo, men det minns jag. Men det kändes som det var innan på något vis.

Jan: Nej, men det var ju samma period. Men du, jag ska inte bli långrandig kring det här.

Caroline: Du vet att jag alltid vill prata om något annat också. Jag tänker att det finns säkert en hel del andra aktieklubbar där ute i landet. Som ändå keep going. Och jag rekommenderar alla att vara med i en aktieklubb eller starta en aktieklubb. Men inte för att tjäna pengar.

Jan: Nej, det kanske är mer kul bara.

Caroline: Ja, du vet, att ha ett intresse.

Aktieklubben som socialt sammanhang

Jan: Till exempel, nu är det ju så här. Vi hänger ju mer med Armen, vår personliga tränare, än vad vi hänger med många av våra kompisar. Vi träffar ju Armen en gång i veckan.

Caroline: Det är för att han kickar vårt ass varje vecka.

Jan: Nej, men precis. Förstår du vart jag är på väg? Vi har ett sammanhang för det och vi träffar honom mycket mer än vad vi träffar Filip och Jenny eller många av våra kompisar. Så för mig tänker jag att en aktiesparklubb är ett sätt att skapa en struktur där man träffar sina kompisar. Man gör någonting tillsammans, man har roligt, det är socialt. Och framför allt ska man inte heller underskatta det här att man lär sig om ekonomi. För ofta när vi träffades pratade vi inte bara aktier, vi pratade om annat sparande och vi pratade om...

Caroline: Hur gör man med försäkringar?

Jan: Och man pratar om massa andra grejer också. Så jag tycker att alla sammanhang där man träffas och pratar om ekonomi, tycker jag att man ska plugga in i. Särskilt om man kände sig som jag, svältfödd. Jag kände mig ensam och hade ingen att prata med. Jag tänkte mycket, har jag gjort rätt? Så jag tror mycket på det.

Ingen människa har blivit framgångsrik på egen hand. Allt jag kan, och där jag är, är tack vare andra människor.

Hobby, inte avkastning

Jan: Men jag skulle vara så här, lura inte dig själv att du kommer göra det här för att öka din avkastning eller tjäna mer pengar. Det där är ju en hobby. Vissa träffas för att sticka tillsammans och vissa träffas för att spela dataspel. Man har kostnader involverade i stickklubben eller i gamingklubben.

Caroline: Ja.

Jan: Så då menar jag, då kan man väl lika gärna ha det som med sin aktiesparklubb också. Det är därför jag är så här, vi är ju medlemmar, eller jag vet inte om du är, jag är medlem i Aktiespararna.

Caroline: Nej, jag är nog inte det, men vi har barnen.

Jan: Freja är medlem i Aktiespararna, trots att du egentligen inte tror på den grundläggande idén i den föreningen. Men det är så mycket positiva saker runt omkring. Det rådet, jag brukar säga att det är till alla föräldrar som har barn som är intresserade av ekonomi. Första steget, berätta om Unga Aktiesparare och be dem bli medlemmar där. Så att de hamnar i ett sammanhang med andra ungdomar som också har samma intresse. Det kommer föda det intresset vidare.

Caroline: Ja, det kan leda till mycket bra.

Jan: Så fick de lite gratisreklam också, men de gör en bra grej.

Livstidsmedlemskapet som kom undan

Jan: Däremot, en grej jag ångrar med Aktiespararna. Och det här kommer gräma mig sjukt länge.

Caroline: Låt höra.

Jan: Ja, det är så här, förr hade de ett sådant livstidsmedlemskap. Man kunde bli medlem i Aktiespararna på livstid. Det kostade typ 4 000 spänn. Jag minns när jag var så här, fan, jag borde göra det här, men jag hade inte råd för vi hade inte så mycket pengar. Idag ångrar jag mig. Varje år betalar jag den här årsavgiften och tänker, fan, jag skulle blivit livstidsmedlem.

Caroline: Och det har de inte kvar?

Jan: Nej, jag tror inte det i alla fall. Sen kom det då, var vi på någon sådan här mässa, så kom det en riktig nörd. Flis... Jag ska inte säga något om flisjacka, jag älskar, jag går alltid i flisjacka själv. Men det var så supernördigt. Och han var så här, jag är livstidsmedlem. Och jag bara, vad fan!

Caroline: Han gjorde en bra affär.

Jan: Ja, men så. Bra, det var ett sidospår. Vi hoppar tillbaka.

Marknadstajming är extremt svårt

Jan: Lite annan statistik från Dalbar-rapporten. Under 2019 så lyckades småspararna tajma marknaden rätt i tre av tolv månader. Det vill säga det är mindre än 25 procent rätt. Vi har ju pratat om det innan med marknadstajming. Det är extremt svårt. Inte bara att du ska tajma rätt, du behöver tajma rätt i mer än 70 procent av fallen. För om du ska tajma marknaden, då ska du ha rätt när du köper och du ska ha rätt när du säljer. Så det är två beslut som du ska ha rätt på.

Caroline: Köpa en aktie billigt och sälja den dyrt.

Jan: Ja, eller tvärtom.

Caroline: Tvärtom väl?

Jan: Skitsamma, jag var på väg in i en överkurs. Du har helt rätt. Så man ska ha rätt när man går ur marknaden och man ska ha rätt när man går in i marknaden.

Caroline: Okej.

Jan: Om jag har en person som har rätt i sju fall av tio, så är det ganska hög sannolikhet för att ha rätt. Skulle jag säga att jag är en person som har rätt i sju fall av tio. Men om jag ska ha rätt när jag går in och ut, då måste man multiplicera de två sannolikheterna med varandra. Då blir det 0,7 gånger 0,7. Så sannolikheten att ha rätt i båda fallen är mindre än 50 procent. Även om jag är en person som har rätt i sju fall av tio på det enskilda beslutet.

Man måste mäta, inte tro

Caroline: Ja, jag minns det här. Och jag blev förvånad när jag såg den matten. För man gör inte den matten utan att... man tänker bara att jag har nog rätt för det mesta. Och sju, jag tror inte det är många som skulle säga att de har sju rätt av tio.

Jan: Det måste man också mäta. Man kan inte bara tro.

Tittar vi på den genomsnittliga fördelningen mellan aktier och räntor. Hos den amerikanska småspararen är det 70 procent aktier och 30 procent räntor. Så de har räntor inne. Det var positivt. Och den genomsnittliga tiden som man äger en fond i USA är fyra år.

Caroline: Ja, det är inte så länge.

Jan: Nej, men det blir längre. Det blir längre och längre. Så det är positivt. För ofta är det ju det problemet som vi pratade om i det här avsnittet. Med illusionen, Morningstar. Att man köper den fonden som har fått flest stjärnor. Men sen tappar ju, vad var det, 70 procent av alla fonder sina fem stjärnor.

Caroline: Ja, jag minns inte riktigt varför de gjorde det. Men var det tiden som...?

Jan: Ja, men det är ju det här med att försöka tajma marknaden, ha tur, skicklighet. Alla de studierna vi har pratat om i den här serien med Vad säger forskningen. Så det här var egentligen det jag tänkte prata om kring statistiken. Och nu tänkte jag att vi skulle prata om varför ser det ut så här?

Misstag ett: förlustaversion

Jan: Då har Dalbar listat nio stycken anledningar, vanliga misstag, som den genomsnittliga småspararen gör i USA. Ska vi hoppa in i misstagen? Det första misstaget handlar om förlustaversion. Eller loss aversion.

Caroline: Vad kan man säga att det betyder i handling?

Jan: Jo, men det handlar om att vi människor har en stark benägenhet att vilja undvika förluster. Det är viktigare att undvika en förlust framför att skaffa sig en vinst. Jag tänkte att vi ska ta några exempel. Det första exemplet är så här, säg att vi singlar slant. Och så säger jag att om det kommer krona så vinner du en hundralapp. Om det blir klave så får du betala mig en hundralapp. Vad säger du?

Caroline: Ska jag tacka ja till det? Eller vad är det jag ska göra? Nej, jag vill ju inte förlora någonting, så jag vill inte vara med.

Jan: Nej, eller hur? Det här har man gjort mycket vetenskapliga studier på och de flesta tackar nej. Man tycker inte att det här är något kul spel. Och det är för att vi värderar en förlust så känslomässigt mycket mer än vad vi gör en vinst. I genomsnitt, om jag hade sagt att vi singlar slant, du vinner 200 kronor och om du förlorar så får du betala mig en hundralapp.

Caroline: Det blir mer intressant då.

Jan: I genomsnitt skiftar de flesta vid 3:1. Att det behövs tre gånger så stor vinst i förhållande till förlust för att man ska tycka att det är värt.

Loss aversion och barn

Caroline: Och det här vet jag ligger nära någonting som du brukar säga. För det här med loss aversion, eller hur vi värderar jobbiga känslor versus bra känslor, hur vi värderar dem olika. Det här med barn. För du brukar ju säga att till ett barn måste man ge fem beröm och kärlek mot en sådär, bädda din säng.

Jan: Det hänger ihop med samma sak, att kritiken eller förlusten biter så mycket hårdare. Det här påverkar våra val, för vi vill sällan ge upp något för ett pris under vår referensnivå. Och vi vill inte heller förlora något som vi anser vara vårt.

Caroline: Och hur översätter vi det här till investeringar?

Jan: Jo, vad är det vi ofta sätter som referensnivå?

Caroline: Jag vet inte. Vadå?

Jan: Hur mycket pengar vi har satt in, eller vad vi har köpt en aktie eller en fond för.

Caroline: Ja, okej.

Jan: Så går vi in på kontot och ser att vi har köpt någonting för 10 000. Och sen minskar det till 9 500. Då blir det väldigt jobbigt för oss. Mycket jobbigare än om det ökar till 10 500. Så vinsten på 500 kronor känns inte så fantastisk mot förlusten på 500 kronor.

Rabatt eller överpris

Jan: Det här gör man mycket forskning på, till exempel i marknadsföring. Man gav folk alternativ. Vill du hellre ha en rabatt på 50 kronor eller vill du undvika ett överpris på 50 kronor?

Caroline: Man vill ju hellre undvika överpriset väl?

Jan: Ja, eller hur? För det smärtar.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Så det spelar roll hur vi värderar de här vinsterna och förlusterna. Det spelar väldigt stor roll. Och ofta handlar det här om att vi behåller dåliga investeringar i vårt sparande. Vi tänker att det här måste gå upp, annars säljer jag det. Det är en klassiker som jag håller på med ibland. Nu mindre idag faktiskt än förr. Men som är så här, nej, men jag säljer det här när det är tillbaka på noll.

Caroline: Ja, för då har jag inte förlorat.

Jan: Då har jag inte förlorat något. Istället för att, som det var någon som sa till mig, men Jan, varför måste du tjäna tillbaka pengarna på en förlust i den investeringen som du har förlorat på? Är det inte bara bättre att byta till en annan vinnande häst?

Caroline: Ja, som kan vinna mer dessutom.

Jan: Som kan tjäna tillbaka de pengarna, för det är inte säkert att den här investeringen någonsin kommer komma tillbaka.

Caroline: Nej, och då sitter man ju där jättelänge. Med pengar som inte kan jobba.

Jan: Ja, precis. Som sitter dåligt till.

Anekdoten om kompisen Johan

Jan: Sen tänkte jag också så att en kompis, Johan...

Caroline: Nu kommer anekdoten.

Jan: Nej, men nu kommer fler anekdoter. En kompis, Johan, skulle gå ner i vikt. Och då var det hur han gjorde med sin coach. För coachen var smart och fattade det här med förlustaversion. Vår kompis Johan har ganska stort hat mot att förlora. Så de gjorde så här, att han gav coachen 10 000 kronor. Nådde han sitt viktmål, så fick han tillbaka de här 10 000 kronorna. Men om han inte nådde det, då var pengarna borta.

Caroline: Ja.

Jan: Och det var ju sjuk motivation för honom. Han var så här, jag ska inte förlora de där 10 000 kronorna. Så han tränade på som tusan och gick ner i vikt för att få tillbaka sina pengar. Jag vet inte, makear the sense.

Caroline: Vadå?

Jan: Det här är sådana anglicismer, säger vår vän här. Som hjälper oss med saker. Alexandra.

Caroline: Jaså? Ja, vi ska inte hålla på med så mycket anglicism.

Jan: Okej, jag ska inte göra så. Makear the sense.

Caroline: Nej, men okej. Ja, men det verkar vettigt. Det verkar vettigt.

Jan: Det verkar vettigt. Okej.

Risken att förlora håller folk borta

Jan: Och kan du se också hur det här kostar pengar?

Caroline: Ja, det kostar jättemycket pengar. Att man tar ooptimala beslut.

Jan: Och även om vi tar, vi kommer prata om sannolikheter. De här misstagen vävs in i varandra. Men att vi investerar är ju att ta en risk att förlora. Är ni med? Den möjligheten finns där. Och just det här att risken att förlora finns där, gör att en väldigt stor del av befolkningen aldrig investerar mer än det de är tvungna. I Sverige är alla tvungna att investera sina PPM-pengar, till exempel, eller vid tjänstepension. Men det är många som inte har något privat sparande. Och om vi kommer ihåg från förra avsnittet, så pratade vi om att det var bara mellan 15 och 20 procent av den svenska befolkningen som hade aktier. Så åtta personer av tio investerar inte i aktier.

Caroline: Nej. Det är viktigt att komma ihåg. Att få en reality check kring det här, att alla andra inte håller på och investerar.

Jan: Nej, så det är väldigt viktigt. Redan den här rädslan att förlora, till exempel min mamma är en del. Den här rädslan för att förlora är så stark att man aldrig ens investerar. Vilket gör att man gör ett annat misstag, för då kanske pengarna inte räcker till.

Caroline: Ja.

Varför folk köper när börsen redan gått upp

Jan: Men det här hänger också ihop med varför folk investerar när börserna har gått upp. För eftersom vi är så rädda för att förlora, då vill vi ha mycket bevis för att börsen kommer gå upp. Eller hur?

Caroline: Ja, att det är ett bra ställe att vara på.

Jan: Att det är ett bra ställe, för jag kommer inte förlora, för nu har ju börsen gått upp. Och då väntar vi, och så går börsen upp och sen väntar vi ett tag. Och så går börsen upp. Och sen har börsen gått upp tre, fyra, fem år. Och då känner man så här, nej, men nu har jag följt börsen. Den har ju bara gått upp. Och det går bra nu, så nu investerar jag. Och vad är det som alltid händer då?

Caroline: Ja, då vänder det.

Jan: Ja, nästa dag. Så tricket är att det rationella är att investera, så som vi pratade om under coronakrisen. Att försöka öka månadssparandet då. Eller egentligen, det bästa man kan göra är att bara spara regelbundet, oavsett hur. Så det hänger ihop med den här förlustaversionen. Att vi håller kvar vid det som är dåligt. Vi går inte in för att vi är rädda att förlora. Vi tar ooptimala beslut.

Jan: Till exempel när jag sa, Caro, ska vi singla slant? Och så sa jag, ja, men 200 kronor får du på vinst och 100 kronor på förlust. Då var det så att det inte var som att du bara hoppade.

Caroline: Nej, hoppade inte in i det.

Jan: Nej, för trots att det egentligen var ganska okej.

Caroline: Ja, ganska okej.

Misstag två: narrow framing

Jan: Bra. Jag tänker att vi ska ta ett exempel här. Nu ska du få vara med på ett experiment. Och du som lyssnar eller tittar kan också vara med på det. Jag kommer ge dig två val. Två stycken val med A- och B-alternativ. Jag vill att du utvärderar båda valen innan du fattar ditt beslut. Du ska välja ett av alternativen till den första frågan och ett av alternativen till den andra frågan. Vad väljer du helst?

Fråga nummer ett. Två alternativ. En säker vinst på 240 kronor. Eller en 25 procents chans att tjäna 1 000 kronor och 75 procents sannolikhet att inte tjäna någonting. Så det är det ena valet. Att få garanterat 240 kronor, eller att ha 25 procents sannolikhet på en tusenlapp.

Den andra frågan, det andra valet. För de här hänger ihop sen. Det är att antingen välja en säker förlust på 750 kronor, eller 75 procents sannolikhet att förlora 1 000 kronor. Hänger du med? Ska jag repetera det en gång till?

Caroline: Nej, men jag tror jag...

Jan: Så vad väljer du? 240 kronor garanterat, eller 25 procents sannolikhet att vinna 1 000 kronor?

Caroline: Skulle jag förlora någonting där?

Jan: Nej, det skulle du inte. Sannolikheten är 75 procent att du inte tjänar någonting. Så 240 säkert, eller 25 procents chans att tjäna en tusenlapp.

Caroline: Det är ju rätt liten chans ändå. Jag tar det säkra.

Jan: Ja, du tar A. I alternativ nummer två. En säker förlust på 750 kronor, eller 75 procents chans att förlora en tusenlapp.

Caroline: Fy fan, det känns inte som man vinner någonstans. Jag tar 75 procents chans.

De flesta svarar precis som Caroline

Jan: Ja. Och det är ganska roligt. Vi har inte förberett det här, utan du blir utsatt för det här experimentet direkt. Jag kan säga att du svarar precis så som de flesta svarar.

Caroline: Ja, det förvånar inte mig.

Jan: Typ 85 procent svarar A på det första alternativet. Man tar den säkra vinsten. Och typ 85 procent av alla svarar D-alternativet på den andra frågan. Och tittar vi då, för det viktiga här var egentligen kombinationen. Vilken kombination väljer man? AD eller BC, vilken av dem? 73 procent av alla som får de här frågorna svarar precis som den kombinationen som du gjorde. Och det här misstaget kallas för "narrow framing". Att man inte tar hänsyn till allt och att man inte tänker.

Caroline: Nej, såklart inte.

Jan: Nej, och du behöver inte känna dig ensam i det.

Caroline: Nej, men det gör jag. Jag känner mig inte ensam, jag känner mig lika dum som alla andra. Vad var det jag inte hade tänkt på?

Jan: Narrow framing handlar helt enkelt om att man inte tar hänsyn till alla implikationer. Och det här är det som Daniel Kahneman fick Nobelpriset för, jag tror det var 2002. Att man tänker snabbt eller långsamt. Man tänker inte efter riktigt.

Caroline: Nej.

Jan: Och det här exemplet är rakt upp och ner från hans bok. Så jag har inte ens hittat på det.

Facit som tog 45 minuter att fatta

Jan: Jag ska vara helt ärlig. Hur svarade du?

Caroline: Jag svarade också som du?

Jan: Ja, det gjorde jag faktiskt. Men sen, när du läste vidare. Jag kan säga så här, även när jag läste facit, så tog det mig 45 minuter att fatta facit, varför det var bättre. Ska vi ta facit?

Caroline: Vi tar facit och sen får vi prata om facit kanske.

Jan: Ja, så facit här är att det som de flesta väljer, det är garanterad vinst på 240 kronor. Det vill säga att då är man riskavert. Eller hur? Jag vill inte ta någon risk, ge mig pengarna. I det andra, jag har två skitalternativ. Jag kommer förlora 750 kronor, eller jag har 75 procents chans att förlora 1 000 kronor. Fuck it. Det kan lika gärna vara så. Då kan jag lika gärna chansa.

Caroline: Så helt plötsligt, där blev vi då... Vill vi ha risk?

Jan: Ja.

Caroline: Ja.

Jan: Mellan de två är det ganska intressant. Så man skiftar. I det ena vill man inte ha någon risk. Och i det andra är man så här, ja, skitsamma, då tar jag den högre risken.

Kombinationen ger sämre utfall

Jan: Så i alternativ ett har du 75 procents sannolikhet för ett worst case, det vill säga att du förlorar 760 kronor. Och i bästa fall tjänar du 240 kronor. Så kombinationen A plus D ger 240 kronor plus och 760 kronor i förlust. B och C, det vill säga precis tvärtom mot vad du och de flesta andra valde, ger dig en vinst på 250 kronor och ett värsta fall på 750 kronor. Är du med?

Caroline: Vänta, du förvirrar mig.

Jan: Ja, men det är därför jag själv började bli 45 minuter.

Caroline: Jag kan få 250 kronor, eller vad var det du sa?

Jan: Jag sammanfattar det så här. Kombinerar man de här alternativen så kan man ha en situation där du i bästa fall kan tjäna 240 kronor och förlora 760. Och det är det du valde. Kombinationen B och C, det andra alternativet, att chansa på vinsten och ta den garanterade förlusten, kommer att ge dig 250 kronor i bästa fall och 750 kronor i sämsta fall. Så du har en lägre, du valde, och 75 procent av alla som gör det här testet, väljer att få sämre avkastning och högre förlust, än att ta det som ger högre vinst och lägre förlust. För det är det som är implikationen i de här två alternativen.

Caroline: Jag måste titta på det här igen. Jag kommer inte ihåg hur det sista alternativet såg ut. Kan du bara säga det sista alternativet, hur det var? Vad jag kunde välja på?

Väntevärdet förklaras

Jan: I den första frågan kunde du välja en säker vinst på 240 kronor. Det är max där, eller hur? På B i den första frågan, i samma alternativ, så kunde du få 25 procents chans till 1 000 kronor.

Caroline: Ja.

Jan: Då blir matematiskt, statistiskt, väntevärdet, det förväntade värdet, 250 kronor. Så alternativet A eller B, 240 kronor garanterat eller 25 procents chans att tjäna 1 000 kronor, är en förväntad vinst på 250 kronor.

Caroline: Det blir väldigt förvirrande när du håller på med förväntad vinst och väntevärde och sådana saker.

Jan: Ja, men det handlar ju om statistik. Vi har ju introducerat 25 procents chans att vinna 1 000 kronor.

Caroline: Ja, det har vi introducerat.

Jan: Så då måste man räkna ut, vad är det förväntade värdet?

Caroline: Ja, då kommer jag få 250 kronor.

Jan: Över, om man gör det här många gånger, så kommer det bli 250 kronor. Snittet kommer gå mot 250 kronor. Hänger du med på det?

Caroline: Jag tror det, ja.

Jan: Du ser väldigt frågande ut.

Caroline: Det är nog för att du pratar om saker som jag själv ändå måste räkna ut, för att förstå det.

Tärningen och genomsnittet

Jan: Ja. Så här, om du kastar en tärning tillräckligt många gånger, vad kommer genomsnittsvärdet bli? Typ tre, eller hur?

Caroline: Ja, det tänkte jag.

Jan: Det här är samma grej. Så gör du det här tillräckligt många gånger, så kommer du få 250 kronor. Hänger du med på det? Så det är bättre att välja det där du har sannolikhet för 250 kronor än att garanterat välja 240 kronor. Är du med på det?

Caroline: Kan vi bara pausa här? Jag vill se det framför mig. Det var 25 procents chans att vinna 1 000 kronor, var det väl? Så var kommer de här 250 kronorna ifrån?

Jan: 25 procent på 1 000 kronor är 250 kronor. Om du har ett medelvärde och en sannolikhet, så blir det sannolikheten multiplicerad med värdet, det blir 250 kronor.

Caroline: Ja, men det här är det som är så svårt att fatta. För jag tänker att det handlar om 1 000 kronor, som jag i en fjärdedel av fallen kan få, men jag garanterar att det inte blir så, eftersom jag alltid har otur.

Jan: Nej, precis. Så därför behöver man tänka på det här. Det är därför jag brukar prata om att investera handlar om att ta många kulor. Den enskilda kulan, när du gör det här en gång, då är det 73 fall av 4 du inte kommer tjäna någonting. Men om du gör det här, det här är som ett alternativ du ställs inför gång på gång på gång, vilket är som att investera på börsen. Häng med, då är det gång på gång. Varje dag kan jag spara.

Now or never

Caroline: Jag håller med, men jag uppfattar det som att jag kommer bli ställd inför det här en gång.

Jan: Ja, men det spelar ingen roll.

Caroline: Nej, det är nog så jag tänker. "Now or never".

Jan: Ja, men det spelar ingen roll, för det är samma resonemang, oavsett om du gör det här en gång eller många gånger. Det är bara att det kanske är enklare att förstå om man gör det många gånger. Men matematiken förändras inte.

Caroline: Nej, det gör den inte. Nej, absolut.

Jan: Hänger du med? Det är nog där som det är knäcknöten, att man tänker att man gör det här en gång, men man gör det egentligen många, många gånger. Och att matten är densamma, oavsett hur många gånger. Och då är det bättre att ta det alternativet där du kommer ha 250 kronor i förväntad vinst, än där du har 240.

Caroline: Ja.

Jan: Hänger du med på det?

Caroline: Ja.

Jan: Bra. Och i det andra fallet är det tvärtom. En säker förlust på 750 kronor, eller 75 procents chans att förlora 1 000 kronor.

Caroline: Ja, och då skulle man valt...

Jan: 750 kronor garanterad förlust. Ta förlusten, för då vet du vad den blir, för den kommer aldrig bli större än 750 kronor. Eller hur? Men det vill vi inte, för då har vi den här loss aversionen.

Caroline: Ja. Eller hur?

Kahneman och Tversky

Caroline: Samarbetade han med någon psykolog, eller hur var det? Lars Kahneman?

Jan: Daniel Kahneman.

Caroline: Han var väl ekonom?

Jan: Ja. Men jag tror han samarbetade med någon...

Caroline: Ja, Amos Tversky tror jag han hette. Ja, någon israelisk.

Jan: Ja, men jag vet inte vad de var. Så det intressanta här är, vi lyckas spontant välja de två sämsta alternativen, vilket tillsammans blir helt ooptimalt. Och sen blir jag lurad.

Caroline: Suboptimalt.

Jan: Ja, suboptimalt. Och sen blir jag ju själv lurad där. Hur kunde det bli 760 kronor? Ja, men då är det ju 1 000 kronor minus 240. Man kan kolla det på bloggen.

Caroline: Ja, alltså så mycket matte håller vi inte på med när vi ska välja och ta beslut här och nu.

Jan: Nej, utan vi går helt känslomässigt. Och de flesta gör så här, garanterad vinst och chansar. Så att man vill säkra hem, ta hem vinsten heter det. Och sen chansar man med förlusterna. För man har redan förlorat.

Caroline: Ja, då spelar det ingen roll om man förlorar mer.

Jan: Ja.

Det som är jobbigt är inte att jag har skämt ut mig här i podden. Det jobbiga är att jag tänker: när kommer jag göra nästa misstag? För att min hjärna inte vill tänka långsamt.

Boken som gör en både klokare och dummare

Caroline: Så ganska illustrativt exempel och lite jobbigt, eller hur?

Jan: Det som är jobbigt är inte att jag har skämt ut mig här i podden. Det som är jobbigt är att jag tänker så här, när kommer jag göra nästa misstag? När kommer jag ta nästa beslut som är idiotiskt? För att min hjärna inte vill tänka långsamt.

Caroline: Ja.

Jan: Han har ju en hel bok med sådana här exempel. Där han pratar om också...

Caroline: Nu blev du en bättre investerare efter att du hade läst den.

Jan: Både ja och nej. Jag inser ju att jag är dum i huvudet. Jag utgår alltid från, när jag får en sådan här fråga, att jag kommer svara fel. Så det jag spontant vill svara, det utgår jag från att det är fel.

Sjuka och läkemedlet

Jan: De hade ju till exempel ganska intressant hur man svarade, nu till exempel i coronakrisen. Säg att man har en studie. Nu ska jag bara se om jag kommer ihåg det rätt. Säg att man har 600 personer som är sjuka och så ska de ha ett nytt läkemedel. Och du är den som kommer att bestämma. Är du med? Du är liksom ansvarig person, eller du är teamet. Vi utgår från att man är teamet. Så vill du antingen, 600 personer, nytt läkemedel, eller behandling, egentligen handlar det om behandling. Med behandling nummer A kommer 200 personer räddas. Och med behandling B kommer en tredjedel av 600 personer räddas, men två tredjedelar kommer att dö. Vilken väljer du? A eller B?

Caroline: Men vad var det? 200 i det första?

Jan: 200 personer kommer att räddas i det första, eller i det andra alternativet så kommer en tredjedel räddas och två tredjedelar kommer att dö.

Caroline: Av sex?

Jan: Av 600.

Caroline: Det är ju samma väl? Samma antal som räddas väl i båda fallen? Eller? Hur var det nu? 200 personer?

Jan: Ja. Så kommer du rädda 200 personer, eller hur ska du ha det?

Caroline: Sluta! Nu känner jag mig helt...

Jan: En tredjedel av 600 är ju 200.

Caroline: Ja, det är sant.

Jan: Grejen är att de är helt ekvivalenta.

Samma fråga, omvänd inramning

Jan: Men låt oss ta nästa exempel. Om du har ett nytt läkemedel för 600 personer, så ska du välja. Det här är alternativ det och det. 400 personer kommer att dö. Eller, en tredjedels chans att ingen kommer att dö, och två tredjedelars chans att alla kommer att dö.

Caroline: Jag vill ju inte att alla ska dö.

Jan: Nej, men det är bara 66 procents sannolikhet att alla kommer att dö. Det är bara 66.

Caroline: Säg det igen, förlåt mig.

Jan: 400, ny behandling för 600 personer. Så 400 personer kommer att dö i den ena behandlingen. Eller i den andra behandlingen kommer en tredjedel inte att dö.

Caroline: Jag tar den andra behandlingen. Nej, vänta, vänta, vänta. Jag vill inte ha två tredjedelar som dör. Eller får man ta det första? Nej, men vänta. 400 eller två tredjedelar. Är det inte samma?

Jan: Jo!

Caroline: Man blir helt knäpp av det här, att man inte... Alltså, vilket som är värst? Att få höra antalet som ska dö eller behöva räkna ut hur mycket två tredjedelar det är?

Jan: Ja, och det här är det roliga, för det är exakt samma alternativ och folk svarar helt olika.

Caroline: Är det inte för att man tror att man behöver svara snabbt? Att det är stress kring hela upplägget?

Riskaversa i ett val, risksökande i nästa

Jan: Nej, men till exempel, när man gjorde det här, och man har gjort det här experimentet med både experter och lekmän, så är det första att 200 personer kommer räddas, eller en tredjedel kommer räddas och två tredjedelar kommer dö, så valde 72 procent att man ville rädda de där 200 personerna. Man tänker inte att de andra ju kommer dö i alla fall. Och i det andra, så 400 personer kommer dö, eller att en tredjedel inte kommer att dö, ja, då väljer vi det andra. Vi blir riskaversa i vissa val, och sen vill vi ta risken i andra val. Trots att det egentligen är exakt samma sannolikhet.

Sen var det taskigt det här med matten, som vi gjorde med säker vinst. Där är det ju ganska mycket matte, så det var inte ekvivalenta alternativ. Men redan här, när vi ställde de här frågorna, så känslomässigt har man en dragning åt det ena, trots att det, precis som du ganska snabbt...

Caroline: Det är inte bara det här med känslomässigt, utan man tänker, vad är det smartaste alternativet? Att man vill vara smart.

Jan: Ja, precis. Att man inte vill vara dum här nu. Men tänk också så här, nu är det här ändå uppsatt. Vi pratar om misstag och du vet om att du kommer bli blåst. Och du tycker ändå det är jobbigt. Och när man inte vet att man kommer bli blåst. Tänk att det här valet i normala fall utsätts du för hela tiden och ingen säger så.

Caroline: Titta, nu kommer en kuggfråga! Det är ju inte så det brukar...

Jan: Det är ingen som formulerar det så, nej.

Caroline: Ja.

Jan: Visst är det spännande?

Caroline: Det är det.

Misstag tre: mental bokföring

Jan: Ska vi ta mental bokföring? Nu fortsätter vi med de här nio misstagen. Ja, så nu är vi på det tredje. Så, oj, där. Det handlar om att vi bokför pengar, vi tillskriver pengar olika värde. Vi tar semesterkontot, det är andra pengar än räkningskontot. Trots att det egentligen är samma pengar. Pengar, till exempel för mig väldigt tydligt, pengar på presentkort är inte lika mycket värda som vanliga pengar, eller pengar jag får i gåva är inte lika mycket pengar som de jag har tjänat ihop. Jag värderar pengar jag har tjänat ihop mycket mer än typ alla andra pengar. Trots att en krona som är intjänad på lön är lika mycket värd som en krona i utdelning eller en krona i avkastning.

Caroline: Eller i gåva.

Jan: Javisst, och där kan man hårdra det till och med att det kanske är någon som tjänar mindre än dig per timme som har gett dig ett presentkort. Tänk dig bara det, hur mycket den personen har behövt jobba för de pengarna som hen ger till dig.

Caroline: Ja, ja.

Parkeringsboten och kameraprylarna

Jan: Men till exempel för mig, jag är typ en, två gånger om året så får jag parkeringsböter. Och det är så här, typ 600 eller 800 spänn. Det är inget som stör mig eller som jag tappar så mycket energi på, parkering.

Caroline: Ja, jag vet det. Du vet det här. Okej, det känns som att där ligger någon åsikt eller någon berättelse.

Jan: Nej, men vi har ju haft en sådan historia där du fick en bot. Du skulle på Ica. Samtidigt som du hade med Elsa, som säkert skrek och hade någon åsikt om att hon ville gå. Hon är två år gammal, Elsa, då. Och så hade du väl någon kompis i telefon samtidigt som du glömde att sätta P-skivan. Och så fick du en bot. Och sen gav du den till mig och sa, så jag kan se om vi kan bli av med den. Det är en onödig grej. Och sen hade jag lite problem och jag fick inte svar från företaget och så delgav jag den faktan till dig. Och du bara, jag vill inte veta det. Och jag bara, men fan, vilket bråk vi hade. För då tog den boten energi från dig. För att jag ville delge dig hur det gick i processen att bli av med den.

Caroline: Ja.

Jan: Medan jag kan ha köpt kameraprylar för flera tusen kronor som jag inte använder, som var rena felköp. Men dem ångrar jag inte.

Caroline: Nej, men det har jag testat. Och det var ju kul så länge det varade.

Jan: Men boten, då är jag så här, det kunde jag köpt de grejerna för, det kunde jag gjort de grejerna.

Caroline: Men vi är också tränade i att vissa, strunt samma. Vi går vidare.

Fyrahinkar-principen är mental bokföring

Jan: Sen använder vi ju mental bokföring, vi använder fyrahinkar-principen. Fyrahinkar-principen är mental bokföring. Att vi tillskriver så här, det här är buffertpengar, det här är mellanriskpengar, det här är passiva pengar, det här är lekpengar.

Caroline: Det är ju bara pengar. Och man kan ju slå ihop dem i en enda hink.

Jan: Visst, men här är mental bokföring. Alla de här grejerna kan man använda till sin fördel. Det är liksom viktigt att veta.

Caroline: Finns det andra exempel?

Jan: Ett annat sådant här klassiskt exempel som jag själv gör, som jag är skyldig till. Det är så att man har pengar på sparkonto trots att man har lån. Trots att räntan på lånet är högre än räntan på sparkontot. Så det är en sådan här klassisk mental bokföring. För att vi skiljer på lön eller vinst, har vi pratat om. Och folk kan vara så här att man inte hade investerat i enskilda aktier. Men jobbar man hos en arbetsgivare som ger en aktie, till exempel som löneförmån, ja, då plötsligt har man de aktierna. Man värderar och bokför det annorlunda. Man hade kanske aldrig köpt de aktierna om man inte hade jobbat på företaget.

Caroline: Nej, det har faktiskt fascinerat mig tidigare. Men det är för att man ska jobba bättre väl?

Jan: Ja, jag vet inte.

Caroline: Helt plötsligt är man delägare i företaget.

Jan: Ja, jag har varit med om, det finns massor av sådana här saker.

Optioner och Facebook-miljonärerna

Caroline: Jag tänker att mental bokföring känns nu nästan enklast av de här jämfört med till exempel den här narrow framing. Så jag vet inte, vi går vidare, tänker jag. Men du, när man får aktier från ett företag, är det inte att man får dem lite billigare, eller hur är det?

Jan: Ja, man kan få optioner. Så att man har någon typ av uppsida med affären. Men där blir det också så här, i Sverige har vi ganska oförmånliga sådana system, man betalar ganska mycket skatt. Och då ska ju ändå också den aktien gå bättre än index. Och det är ju inte säkert. Jag tycker inte att det är någon superaffär alltid.

Caroline: Man hör ju alltid talas om sådana här Facebook-aktier, du vet de som blivit mångmiljonärer och som var med som de första anställda.

Jan: Men så är det ju långt ifrån på alla bolag.

Misstag fyra: diversifiering

Jan: Det fjärde misstaget, tror jag vi är på, diversifieringsmisstag. Att de flesta inte har spridit, utan har alla äggen i samma korg. Man har en eller två aktier.

Caroline: Ja, det såg vi ju, att majoriteten hade ju mindre än fem aktier. Fem olika sorters aktier.

Jan: Ja, precis. Ett annat misstag, som de också pratar om i Dalbar-rapporten, är att man tror att man är diversifierad när man inte är det. Alltså, jag har diversifierat mellan de här olika fonderna eller de här olika aktierna, men det är fortfarande aktier. Du har inga räntor, du har inget guld, du har inga olika typer av räntor.

Caroline: Sant, sant. Där gick jag i den fällan. Jag var bara så här, det ska vara olika sorters aktier.

Jan: Och du bara, ja, fast olika sorters tillgångsslag kanske. Så det gäller också att ha en globalfond, till exempel en Länsförsäkringar globalfond och en Avanza globalfond, som har samma innehav. Det ger ingen diversifiering genom att jag har köpt de två fonderna, för de underliggande bolagen är samma. Så det är också så att det är lätt att bli lurad.

Caroline: Men har vi inte pratat om det innan, att det är okej?

Jan: Jo, vi har pratat om det utifrån att det är ett skydd gentemot fondbolaget. Men det är en marginell risk. Det är inte det man tänker på när man köper två eller tre fonder.

Spiltan och företagsobligationerna

Jan: Vi såg ju det nu med Spiltan-fonden, företagsobligationen. Man trodde att man var diversifierad, men man var inte det. Så det är ett vanligt...

Caroline: Jag kommer inte ihåg. Var det Spiltan-räntefonden?

Jan: Ja, som stängde. Precis, vi såg det till exempel med företagsobligationsfonder. Man trodde att man hade en bra räntefond, men den gick ju ner nästan lika mycket som aktier. Så det var ett misstag i tanken kring diversifiering.

Caroline: Ja.

Jan: Och sen kan det vara så att man har många olika aktier i samma land. Till exempel att man inte har diversifierat geografiskt. Vi pratade mycket i det här avsnittet med hon som var kapitalförvaltningschef på AP7 SÅFA. De pratade mycket om diversifiering. Diversifiering mellan tillgångsslag, diversifiering inom tillgångsslaget, diversifiering i tid. Att när du köper, också är det viktigt att kanske inte alltid köpa på samma gång, utan att diversifiera och sprida ut det.

Bilföretaget och flygbolaget

Jan: Och det är så himla komplext. Till exempel läste jag en hemsida som skrev så här, att man tror att om man köper ett bilföretag och ett flygbolag, då tänker man att då har man ju diversifierat. Det ena är en engångskonstruktion, man köper ett stort belopp när man köper ny bil, och det andra är fritidsresor. Men problemet, tittar man på det, så är både flygbolag och bilaktier korrelerade mot oljepriset. Så då kan man tycka att man har diversifierat i olika branscher, i olika företag, men man har inte diversifierat mot oljeberoendet. Som styr båda priserna.

Caroline: Men hur mycket ska man tänka efter här kring diversifiering?

Jan: Köper man en fondrobot, så har de gjort det jobbet åt en, eller en indexfond. Så det här är ett sådant problem som försvinner om man kör med en fondrobot.

Caroline: Och det är såna här saker som man kanske aldrig har tänkt på innan. Att det är så.

Jan: Ska vi ta nästa misstag?

Caroline: Ja. Ankring, har du skrivit.

Misstag fem: ankring

Jan: Ankring är att vi relaterar till upplevda händelser, och så använder vi det som en referensram. Att vi säger att det här är min referens.

Caroline: Kan du ta något exempel?

Jan: Jo, men jag tänker till exempel, nu tror jag att många av oss i vår generation kommer ha en ankring kring coronapandemin. Tittar man på mina föräldrar, så har de aldrig haft någon relation till pandemi. Medan pandemi kommer påverka resten av vårt liv.

Kommer ni ihåg, innan Freja föddes, så var vi i Stockholm och hälsade på ett par kompisar. Så gick vi på NK och tittade på barnvagnar. Och så var det jättefina barnvagnar, som kostade typ så här 15 000 till 20 000. Och det var första gången jag såg några barnvagnar. Så jag var så här, barnvagnar kostar 15 000. Och sen när vi skulle köpa en barnvagn så hittade vi på Blocket, typ för 2 000.

Caroline: Ja, vi fick köpa en för 1 500 av en kollega till mig.

Jan: Ja, så var det. Och då hade jag ankrat att en barnvagn kostar 20 000. Så jag var så här, shit, vilket kap vi har gjort här. Utan att jämföra vad det kostar med begagnade barnvagnar. Jag hade en spikad referens. Jag hade ankrat priset på barnvagn till 15 000.

Barnvagnen, Blocket och Emmaljunga

Jan: Och jag gör det fortfarande. Så nu när Elsa föddes så var jag bara för skojs skull inne på Emmaljungas hemsida.

Caroline: Ja, då kunde man sätta ihop sina egna med olika chassin och...

Jan: Exakt. Och då satte jag ihop, så kostade den 15 000. Och då var det så här, ja, men det är ju vad en barnvagn kostar. Men grejen är att jag hade inte ankrat det, så jag var helt förfärad över priset. Jag tänkte, det ska bli Blocket den här gången. Så fan heller att jag köper en ny. Men jag fattar varför man köper en ny också. Självklart.

Caroline: Ja, vi har ju fått slänga någon begagnad barnvagn.

Jan: Nej, så det här med ankring, det som blir så roligt, att jag har kopplat det så att jag kan tycka att en barnvagn under 15 000, det är ju rena kapet.

Ett annat sådant exempel, min pappa dog ju när han var 49 år gammal. Så om jag lever längre än 49, så kommer jag känna så här, åh, att jag har plusår där. Medan om man är en person som dör innan sina föräldrar, så känner man att man har blivit lite snuvad på livet.

Caroline: Ja, för att man har ankrat hur länge man lever, ofta i förhållande till sin förälder av samma kön.

Jan: Ja, ja, visst.

Caroline: Ja, bra.

Pallkragarna och hjältedådet

Caroline: Det kan ju också ställa till, det här med ankring och referenser, som det gjorde för oss förra lördagen.

Jan: Jag kommer inte ihåg vad du menar.

Caroline: Kommer du ihåg att du gick din distansutbildning?

Jan: Ja, det gjorde jag.

Caroline: Så du behövde sitta och jobba, och jag skulle ha barnen hela dagen. Och jag gjorde ju ett sånt hjältedåd, hade barnen, du vet, vi skulle ut till Bauhaus och köpa färg och måla pallkragar. Och sen köpte jag fel färg, det blev en lasyrfärg, för jag kan ingenting om färger.

Jan: Du fick faktiskt fel råd.

Caroline: Hata Bauhaus, för deras dåliga rådgivning. Och sen hade jag den här bilden av hur jag ska stå där ute och måla pallkragarna med barn. Och det ska vara idylliskt. Idylliskt med barnen där vi har varsin pensel. Och sen tar det två minuter, Elsa lutar sig över pallkragen, så hon blir helt svart, så jag får ta henne till duschen. Hon skriker när jag försöker.

Jan: Jag hör ju det här. Jag hör det här och tänker, herregud, inte ens en dag kan man få, utan att det är kaos.

Caroline: Ja, och sen i slutet av dagen, så kommer jag till dig och så är jag så här helt, tycker att det har varit en helvetesdag, men jag är ändå lite sjukt nöjd att jag är en sån superpappa, som har klarat allt det här. Och jag får typ noll uppmärksamhet.

Olika referensramar för barnpassning

Jan: Nej, för att jag var sur över att jag behövde så mycket, trots att jag hade sagt, jag behöver vara i total avskildhet. Har ni nycklar? Ja, vi har nycklar. Ändå får jag öppna för er. Och missar viktiga poänger på min distanskurs.

Caroline: Fast det är ju inte det här som är min poäng. Min poäng är ju att eftersom du tar barnen mest, särskilt när jag har rest och sånt också, så innebär det att din referensram till att ha barnen en heldag, det är inget konstigt. Men enligt min referensram, att ha barnen en heldag, det är ju ett hjältedåd. Förstår du? Och då skapar det där...

Jan: Det var också det som gjorde mig upprörd, ska jag erkänna.

Caroline: Ja.

Jan: Strunt samma.

Caroline: Visst, vi hade olika referenser.

Ankring i ekonomi: vad var aktiekursen förut?

Jan: Ja, så ankringen till vad man gör. I ekonomi handlar det om, vad var aktiekursen förut? När jag ska sälja någonting, eller köpa någonting, så tittar jag på, vad har den varit innan? Vi lägger väldigt mycket vikt vid, vad har något haft för ett värde? Är det billigt eller dyrt nu? Om H&M-aktien, vad har den legat i? Nu är den ju inte alls uppe i de nivåerna som den har varit i. Då ankrar vi mot historien.

Caroline: Visst, visst.

Jan: Vi har pratat mycket om i det här avsnittet, 144, kring att vi som generation ankrat till att aktier går väldigt bra. Att aktier är det man ska äga. Och så när man ska investera på lång sikt, frågar man alltid, vad ska man ha? 100 % aktier. Hade du frågat någon som är född på 30-, 40-, 50-talet, så hade de inte alls sagt 100 % aktier, utan då kanske de hade sagt som Harry Browne. Du vet, då ska du nog ha 25 % guld, 25 % korta räntor, 25 % långa räntor.

Caroline: 25 % aktier.

Jan: Ja, 25 % aktier.

Caroline: Så du har det som vi har i RikaTillsammans-portföljen. Korta räntor, långa räntor, guld och aktier.

Jan: Ja. För han har en annan referensram till inflationen på 70-talet och aktier som gick dåligt på 30-talet. Så referensramarna spelar stor roll. Vi har tre kvar, tänker jag. Var det något du tänkte?

Caroline: Nej.

Misstag sex: agera på input från media

Jan: Sen är ett misstag att man agerar på input från media, att man agerar på nyhetsbrev, sociala medier. Det var någon som skrev till mig, när jag investerar så gör jag det alltid efter tipset i min WhatsApp-grupp. Och då var det han och några kusiner som hade en WhatsApp-grupp. Och då var jag så här, okej, det kanske inte jag hade använt som en köpprocess.

Caroline: Det är jätteintressant, vad är det för människor som sitter där? Vad är kusinerna?

Jan: Nej. Jag tolkade det som att de inte var det, utan det var någon som hade hört något. Jag vet inte vad jag ska säga. Men okej.

Caroline: Man ska inte ta tips från media.

Jan: Nej. Eller från en expert överhuvudtaget. Vi hade ett avsnitt där vi sa att det är högre sannolikhet att få rätt på att singla slant, än att lyssna på en expert som pratar om framtiden.

Experter som pratar i media vill alltid skapa uppmärksamhet. Och uppmärksamhet skapas av konflikt och kontrovers och drama.

Mediernas affärsmodell

Jan: Och jag tror att det är viktigt att komma ihåg att experter som pratar i media alltid vill skapa uppmärksamhet. Och uppmärksamhet skapas av konflikt och kontrovers och drama. Att säga att börsen går upp med 90 procents sannolikhet över en 10-årsperiod, eller att med 95 procents sannolikhet kommer börsen hamna mellan minus 28 och plus 52 procent, det skapar ingen kontrovers.

Och det är väldigt viktigt att komma ihåg, eftersom det här drabbar ju oss som är bloggare. Har du fler tittare eller fler besökare till en hemsida eller till en kanal, så får du mer betalt för din annons. Om du får mer betalt för dina annonsytor, så gör du större vinst. Om du gör större vinst, så har du gladare aktieägare. Så medias uppgift är att skapa de här grejerna. Börskraschen, aktierna du skulle ha ägt. De vill öka trafiken.

Caroline: Ja, för de vill ha mer besökare. Det känns som att det är uppenbart när man går in på Aftonbladet till exempel.

Jan: Ja, men ändå glömmer vi bort det här.

Tidningen som en actionfilm

Jan: Tidningar är ju på många sätt, jag tänkte faktiskt på det häromdagen på dig, som en film. Du vet, Sandra Bullock, eller du vet Keanu Reeves, bomben sprängs om 30 sekunder. Kommer han hinna eller inte? Och så sitter man där och det är spännande. På samma sätt måste det vara spännande i tidningen. Vad skrattar du åt?

Caroline: Ja, jo, men det är sant. Det måste vara spännande i tidningen också. Kanske något åt det hållet. Kommer han hinna desarmera? Kommer han desarmera i tid?

Jan: Ja, nej, men precis. Vi går vidare. Känner hur jag börjar säga dumma saker nu.

Caroline: Ja.

Misstag sju: ånger

Jan: Ånger har vi pratat mycket om. Ett misstag är att börsen är ångerns tempel. Man kan alltid ångra att man har köpt för mycket, för lite, för tidigt, för sent. Köpte inte alls. Började spara för sent. Det här skulle jag ha gjort för 20 år sedan. Eller det här skulle jag ha vetat då. Så vi gör många saker för att inte behöva ångra oss. Det är väldigt vanligt. Att vi fattar beslut utifrån rädsla att vi ska ångra oss.

Vi tänker alltid worst case, vi tänker inte best case. Ska man köpa en hyresfastighet, ja, då vet man att hyresgästerna kommer att förstöra. Och du vet, de kommer att mörda varandra. Jag kommer att bli stämd. Det kommer att bli en vattenläcka. Men du vet, istället för att tänka så här, det kan gå bra också. Och sen också det som vi har pratat om, att inte utvärdera sina beslut utifrån hur det gick.

Caroline: Bra.

Misstag åtta: flockbeteende

Jan: Sista två här. Flockbeteende. Vi gör samma sak som alla andra, även om det inte är optimalt. Och det här är rent känslomässigt. Jag tänker alltid, för mig blev det så tydligt när jag var ute och sprang ett lopp. Kommer du ihåg när vi sprang zombieloppet i Köpenhamn?

Caroline: Zombieloppet. Ja, det var jättekul.

Jan: Berätta vad du tänker kring det här.

Caroline: Ännu en härlig anekdot. Nej, men vi skulle springa zombieloppet. Och det är så här, man har tre liv och så är det massa zombies på banan som ska ta ens liv. Och så skulle vi springa, och så springer vi då i en klunga, och hela klungan springer åt vänster.

Jan: Ja, precis i början.

Caroline: Precis i början. Över en bro.

Jan: Över en bro så springer man. För det är en ganska stor väg.

Caroline: Ja, men så ska man ju springa, så ser jag att den snitslade banan är åt andra hållet.

Jan: Och jag bara, du är så här sjukt jobbig.

Caroline: Ja, du bara stod där.

Som ett fruset rådjur

Jan: Jag bara stod helt som ett fruset rådjur. För det var fel att springa efter dem, men jag kunde inte springa dit själv. För det var en liten bana in i skogen.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Vi gjorde det ändå.

Caroline: Du tog täten till slut.

Jan: Ja, och sen kom alla andra. Så att man sparar i samma aktier, men gör som alla andra. Det är ju därför vi får bubblor. Nu ska man köpa den här teknikaktien, eller nu är utdelningsaktier populära. Eller den här Evolution Gaming, eller PowerCell eller någonting. Du vet, det skapas den här hetsen.

Caroline: Men du, vet du vad? Jag bara tänker så här. Är det inte skönt att göra som alla andra?

Jan: Jo, jätteskönt, för du behöver ju...

Caroline: Aldrig slå på dig själv eller sticka ut eller vara rädd för att du inte får vara med.

Underkastelsen och lyckan i att inte tänka

Caroline: Jag börjar fatta den boken jag har nu i min sommarkurs. Kurslitteratur. Jag har börjat läsa en bok som är lite deprimerande. Men den är bra. Underkastelsen. Jag tror jag fattar det nu. Varför vi är lyckliga när vi underkastar oss.

Jan: Ja, för du behöver inte tänka.

Caroline: Du behöver inte ifrågasätta dig själv. Jag kommer fortsätta läsa boken nu. Jag har tagit en paus.

Jan: Säg allt från Beanie Babies till fidget spinners. Kommer du ihåg? Alla skulle ha en fidget spinner.

Caroline: Ja, det kan du fråga Freja om. Jag har inte varit med om den.

Jan: Nej, men vi hade en. Då dök de plötsligt upp hemma hos oss.

Caroline: Ja, det gjorde de.

Jan: Så det är extremt svårt att stå emot flocken.

Caroline: Bra.

Misstag nio: optimism och övertro

Jan: Och den sista handlar om optimism eller övertro på sin egen förmåga.

Caroline: Ja, det här har vi ju behandlat innan.

Jan: Att man vill tro att man kan klara... Jag kommer slå marknaden. Jag är bättre än de andra investerarna. Jag är en bättre bilförare. Jag har en bättre känsla. Ja, om jag bara läser på och lägger mer tid. Då kommer jag kunna göra det här. Och här är det alltid så frågeroligt. Jag brukar alltid ställa frågor istället för att hålla föreläsningar. Hur många här är sämre bilförare än snittet? Och hur många är bättre än snittet? Det är väldigt få som räcker upp handen och säger att de är sämre bilförare än snittet.

Caroline: Det är alltid någon.

Jan: Det finns ju någon serie på Netflix också där de gjorde så att de hade 100 människor. Så sa de, ni som känner er snyggare än snittet, stanna kvar, resten går. Det var så många fula som stod kvar.

Caroline: Jag hade ju gått. Jag lovar, jag hade gått, för jag...

Jan: Ja, det handlar nog om självförtroende.

Caroline: Det handlar om självförtroende.

Övertro kostar pengar

Jan: Okej, vi har övertro inom vissa områden i alla fall. Man tänker så här, det här kommer inte drabba mig. Det drabbar andra. Eller om det drabbar mig så kommer jag kunna hantera det. Trots att det har visat sig att investeringar som handlar mest är de som har lägst avkastning. Trots att av 100 personer kommer det vara en medianbilförare. Och hälften kommer vara sämre än den medianbilföraren. Och hälften kommer vara bättre.

Det finns många exempel. 40 procent av alla par skiljer sig. Så det är nästan 50–50 sannolikhet. Men frågar du par som precis har gift sig, så är det inte fyra av tio par som kommer säga, nej, vi kommer nog skilja oss.

Caroline: Nej, nej, nej.

Jan: Så där är ju en optimering. Det finns ett fantastiskt TED-talk om det där med optimism och övertro. Det är ju bra för oss människor att vara optimistiska. Det är jättebra. Men det kostar oss pengar. Det bör vi vara medvetna om.

Avrundning och anekdotbetyg

Jan: Bra, då tänker jag att vi rundar av.

Caroline: Ja, det har varit en härlig... Vad är den? En och en halv timme?

Jan: Ja, typ. En timme och 20 minuter kanske. Så jag hoppas att du hade kul. Blev det några anekdoter?

Caroline: Ja, det blev anekdoter. Du får godkänt.

Jan: Det är så sällan vi har anekdoter.

Caroline: Som är svältfödda.

Jan: Vi får ha fler anekdoter. Så jag tänker så här, för dig som är på Patreon eller vill vara en del av vår RikaTillsammans-community där du får extra material. I veckan gav vi ut ett börstips som blev 20 gånger övertecknat. Pexip. Och det verkade som ganska många Patreons fick tilldelning. Nu ska jag inte uttala mig om att vi har tjänat pengar för det vet vi inte förrän imorgon. Vi spelade in det här i onsdags, nu när vi publicerade det på söndagen. Men det var ett sådant typiskt tips som vi gick ut med, som förhoppningsvis har gjort att de flesta tjänat pengar. Det har vi i alla fall gjort på de tidigare tipsen.

Patreon och en sista forskningsfråga

Jan: Sen har vi digitala fika tillsammans. Vi delar ut extra material. Innan vi hade avsnitt om arvsrätt så lade jag ut ett flödesschema så man kunde se vem som ärver mig. Nu lägger vi ut hela den här Dalbar-rapporten. Och det bästa av allt är att du väljer själv din engagemangsnivå på Patreon. Och det som du sa innan, att man kan vara lite ensam med sitt intresse för ekonomi, eller att man är ny och inte vet vem man ska... Är det ett community? Det finns många andra.

Caroline: Ja.

Jan: Och vi har till och med haft digitala fika tillsammans där vi har pratat i smågrupper, som var väldigt uppskattat.

Caroline: Vi gillar det.

Jan: Vi gillar det. Du kan kolla själv, patreon.com snedstreck rikatillsammans. Patreon.com snedstreck rikatillsammans, eller kolla länken i beskrivningen.

Så tack så hemskt mycket för den här veckan och jag hoppas att vi ses nästa söndag. Jag vet inte riktigt vad det kommer bli nästa söndag, men jag håller på med research till ett avsnitt som kommer heta Bästa livförsäkringarna. Så jag har skickat sådana här offertförfrågningar nu till typ alla bolag. Trygg-Hansa var så här, nej, du får inte. Vilket var jättekonstigt. Men det kanske ändå kommer någonting.

Caroline: Det kanske kommer någonting.

Jan: Ja, vi håller tummarna. Så tack så mycket, ha det så bra.