SPP: om pension

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Intro: ett avsnitt om pension och jämställt sparande
2. Spargapet mellan män och kvinnor
3. Varför ska en man bry sig om kvinnors sparande?
4. Pensionsmyndighetens tumregler
5. Ett bonusavsnitt på köpet
6. Välkommen, Shoka Åhman
7. Från rådgivning till kommunikation
8. Psykologin bakom ekonomiska beslut
9. Det vanligaste misstaget: risktagandet
10. Risk är det mest underskattade ämnet inom finans
11. När mannen och kvinnan väljer olika risk
12. Värdet av rådgivning
13. Diffust, men mätbart
14. Att visa nedsidan, inte bara uppsidan
15. Folk hamnar ofta i extremerna
16. Ericssonaffären och brutala uppvaknanden
17. Måste man få göra sina misstag?
18. Fyra-hinkar-modellen sätter ramar för lekandet
19. "Jan, du är en gubbe"
20. Att köpa i dippen — men inte hela marknaden
21. In i pensionen: 40-40-40-blåsningen
22. Pension är komplext, men ändå enkelt
23. Att inte veta är det som gör det jobbigt
24. Det rationella mot det känslomässiga
25. Informationsfullmakt ger överblicken
26. Avgiftsstrukturer och gamla försäkringar
27. Flytträtten och avgiftstaket
28. Pensionsmyndighetens tumregler — för nördar
29. Är 60 procent av lönen bra eller dåligt?
30. Taket i den allmänna pensionen
31. 2,7 procent som ger 10 procent mer
32. Att anpassa sparandet längs livet
33. Löneväxling för de som slår i taket
34. Tumregeln om 100 kronor mer i lön
35. Är pensionssystemet underfinansierat?
36. Debatten handlar om de som har det sämst
37. Finns det verkligen så många fattigpensionärer?
38. Förväntansbilden vi förmedlar
39. Pensionen består av tre delar
40. Att jobba efter 65
41. Jobbinärer och efterfrågan på att arbeta längre
42. En förhandlingsfråga om flexibilitet
43. Vem vill du påverka i debatten?
44. Det lönar sig att jobba efter 65
45. Sammanfattning: så fördelas pensionen
46. Löneväxling och SGI
47. Att öka inkomsten, inte bara minska kostnaden
48. Lönen påverkar allt
49. 3,2 miljoner kronor mindre under en livstid
50. Risktagande, avkastning och ägande
51. Ägande är den ultimata makten
52. Vilka action steps kan man ta?
53. Jämställdhet ur olika perspektiv
54. Det är okunskap, inte en kamp
55. Vad ett barn kostar
56. Att veta konsekvenserna av sina beslut
57. Skilsmässofällan
58. "Har jag råd att skilja mig?"
59. Avrundning: en tabell att jämföra sig med
60. Viktigaste punkterna om man ligger efter
61. Tjänstepensionen blir allt viktigare
62. Reformera över tid, inte kortsiktigt
63. Hur SPP kan hjälpa till
64. Familjeskydd och återbetalningsskydd
65. Digitala lösningar för en komplex produkt
66. Det sämsta rådet inom finans
67. Boktipset: Nudge
68. Tack och bonusavsnitt på köpet

Intro: ett avsnitt om pension och jämställt sparande

Jan: Det är en av de sakerna som jag uppskattar med ditt arbete, att driva opinion. Att miljonärsskatten inte kommer att drabba miljonärer. Eller varför får man inte avsättning till tjänstepension efter att man har fyllt 65?

Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson.

Idag är det dags för avsnitt 226, och det är ett samarbete med SPP där vi har fått förmånen att bjuda in Shoka Åhman, som är SPP:s sparekonom och som jag upplever gör ett jättebra jobb i att vara i media och driva mycket frågor kring pension. Till exempel ISK-skatten, som var uppe för diskussion, och andra sådana här vardagsekonomi-frågor.

Caroline: Ja, hon driver debatt.

Jan: Nej, men som till exempel saker som jag inte visste, att efter 65 så får man inte avsättning till sin tjänstepension. Och en massa sådana saker. Till exempel 3:12-reglerna, som alla alltid pratar om ska ändras. De kommer inte att drabba dem. Miljonärsskatten kommer inte att drabba miljonärer.

Spargapet mellan män och kvinnor

Caroline: Men jag tyckte att det var roligt, för på sistone så upplever jag att jag har fått väldigt mycket in my face. Och så här kvinnligt och jämställt sparande. Både lite förra veckan, både privat och sedan i poddar.

Jan: Ja, men precis.

Caroline: Men förra veckan då, med Elisabeth, som är så här: jag brinner för kvinnligt sparande, fler kvinnor behöver spara. Sedan pratade jag med en kompis som skulle ta in kapital till en investering. Han var så här: jag ska bara ta in kvinnor den här rundan. Jag bara: varför det? Jo, för jag har typ 93 procent män. Och jag bara: men vad är grejen? Och så började jag titta. Avanza, till exempel, släppte en rapport här om att den genomsnittliga kvinnan sparar 77 procent av vad männen sparar. Att en kvinna får en halv miljon mindre i pengar över en livstid till följd av varje barn.

Jan: När jag gjorde research inför dagens avsnitt med Shoka, så såg jag en intervju där hon var med Annika Strandhäll, som satt i regeringen förut, som säger att en genomsnittlig kvinna får 3,2 miljoner kronor mindre i pengar över en livstid. Det är lite så sjukt, faktiskt.

Caroline: Ja.

Jan: Och jag vet inte om jag kommer att bli kallad pappafeminist nu här, i och med att vi har två döttrar. Men jag inser liksom så här plötsligt att, fan, det här är en viktig fråga.

Caroline: Ja, så det är varannan person.

Varför ska en man bry sig om kvinnors sparande?

Jan: Man kan ju undra så här: jag är man, jag sitter här och lyssnar på det här. Varför ska jag bry mig om kvinnligt sparande eller spargapet? Men det är ju för att du säkert har kvinnor i din omgivning som du bryr dig om och som kanske skulle ha nytta av den här informationen. Jag tror i alla fall att varje man har åtminstone en mamma.

Caroline: Exakt.

Jan: Så att dagens avsnitt kommer att vara lite allmänt. Vi kommer att breda ut oss över ganska många ämnen. Allt från pensioner till jämlikhetssparande, till de här ISK, höjd ISK, skattedebatten och så vidare. Men jag är ju sådan att inget avsnitt är fullkomligt utan lite nörderi. Det blir ordentligt med nörderi. Men ändå på en nivå som jag tyckte var intressant.

Caroline: Ja, men det är så här: när jag visste att Shoka är mycket engagerad i pension, så var jag så här, jag måste läsa på lite om pension. Så jag var inne på Pensionsmyndighetens hemsida och hittade en, alltså den är från 2016, så den är inte superny. Men en rapport som heter "Pensionsmyndighetens tumregler för pensionssparande". Och jag tyckte det var fantastiskt roligt. Det var faktiskt ett tacktips från Monica, som var med i ett avsnitt för någon vecka sedan.

Pensionsmyndighetens tumregler

Caroline: Där kan man till exempel jämföra hur man borde ligga till i sitt pensionssparande jämfört med folk i ens egen ålder. Och då har de gjort ett sådant här typfall, och så räknar de på den här genomsnittssvensken som är genomsnittligt gammal, tjänar genomsnittligt, har genomsnittlig löneförhöjning. Så det är en sådan supermedelsvensson. Och då kan man se så här: ja, men är du 40 år gammal, då ska du ha så här många månadslöner i din inkomstpension, så här många i din PPM, så här många i din tjänstepension.

Så om du också är en sådan som jag, som gillar att jämföra sig, så finns det i beskrivningen en länk till en forumtråd där vi har sammanfattat det här, och sedan naturligtvis till rapporten. Och så finns det sådana här, du vet, någon har ju nördat totalt. Du vet, så här: om en 23-åring, för de räknar på att typsvensken börjar pensionsspara när hen är 23, sparar 2,7 procent av sin lön, så får hen 10 procent mer i pension.

Jan: Ja, någon har nördat, ja.

Caroline: Så jag tyckte det var jättekul.

Jan: Men det är väl så, nivån blir högre överallt om man nördar överallt.

Caroline: Ja, men så är det.

Jan: Så jag hoppas att du kommer att gilla det här avsnittet med SPP. Jag vet att vi fick in lite läsarfrågor också till Shoka, men flera var på personlig karaktär. Så SPP och Shoka har lovat att försöka svara i forumet på en del av de här frågorna som vi inte fick med i avsnittet. Så gå gärna in i länken i beskrivningen, både på forumet och, ja.

Caroline: Så kommer man få svar.

Jan: Ja, men precis.

Ett bonusavsnitt på köpet

Jan: Men snyggt. Jag tänker att vi inte behöver prata så mycket mer, utan jättekul att vi fick ha med Shoka, och här kommer hon.

Caroline: Jo, en grej till. Vi gjorde ju, Shoka kom ju ner till Malmö, så vi passade på att göra ett bonusavsnitt också, som publiceras i samband med det här. Det handlar lite om barnsparande, vi pratar om hur vi sparat till våra barn och hur vi själva gjorde när vi var små.

Jan: Ja, men det är lite ballt. Så att du får lite bonus den här veckan också.

Caroline: Snyggt.

Jan: Då, här kommer Shoka. Då kör vi.

Välkommen, Shoka Åhman

Jan: Varmt välkommen, Shoka Åhman. Du är ju ekonom med lång bakgrund från bland annat SEB och Nordea. Där har du jobbat med ekonomisk rådgivning. Idag arbetar du som sparekonom på pensionsbolaget SPP. Du har skrivit flera böcker om ekonomi, driver rätt mycket debatt i media om bland annat pensionsfrågor, jämlikt sparande och andra ekonomiska händelser som påverkar oss privatpersoner. Och jag har sett att på sistone bloggar du dessutom på shokaahman.femina.se, där man kan följa dig lite på daglig basis. Så varmt välkommen.

Shoka: Tack, kul att vara här.

Jan: Vill du lägga till någonting?

Shoka: Nej, men jag tror att du täckte det ganska bra.

Jan: Ja, men vad kul. Men du, jag blir ju nyfiken när man har läst om dig på nätet. Jag tror du skrev själv, jag tror det var på Femina: "Efter många år inom en mansdominerad finansbransch valde jag att skifta fokus från rådgivning till att kommunicera och arbeta som sparekonom." Det är inte så vanligt, det där skiftet. Hur kommer det sig att du ville göra det?

Från rådgivning till kommunikation

Shoka: Nej, men när man läser upp det så låter det som ett väldigt medvetet skifte. Och såklart att det inte alltid är så. Jag tror att det handlade om en längre tid av viljan att, jag har alltid älskat det jag arbetat med. Oavsett om det var till en början, där jag hade en bredare kundgrupp där man kunde prata försäkringar, bolån och såklart jättemycket sparande och pensioner också. Men sedan smalnades det av till mer det som är kapitalförvaltning och rådgivning kring sparande och pensioner.

Och jag gillade det, men kände också att det kanske inte främst är de här ganska förmögna personerna som sitter hos mig, med både ganska bra kompetens men också rätt mycket kapital, som faktiskt har det största behovet av den här kunskapen som vi har. Och de får liksom inte tillgång till den. Så hur når vi ut till dem och den här gruppen människor?

Likväl såklart lite frustrationer kring när man sitter med ett par och där jag upplever att kvinnan kanske svarar att ekonomi och pengar inte är till för mig, eller jag vill inte ta det här beslutet kring vilken risknivå jag ska ha i mitt pensionssparande. Så det bidrog egentligen till att jag parallellt med mitt arbete började skriva en bok tillsammans med en advokat, och sedan började föreläsa och kommunicera mer. Att använda den här erfarenheten man byggt upp under snart över 16-17 år till att faktiskt nå ut till alla.

Jan: Att någonstans göra det mer kommersiellt, sexigt, jag vet inte, mer lättillgängligt.

Shoka: Med ekonomi, helt enkelt. Privatekonomi.

Psykologin bakom ekonomiska beslut

Jan: Vilka beslut, alltifrån beslutstagandet, vilket jag tycker också är...

Shoka: Om man tittar idag hos bankerna till exempel, så pratar var och varannan bank idag om beteendeekonomi och nudging. När jag skrev min uppsats för många, många år sedan på Handels, och skrev om finansiella kriser och till exempel flockbeteendet, det var första gången man kom i kontakt med beteendeekonomi. Och under många, många år upplevde jag att det saknades i vår rådgivning, i vår kommunikation, när vi pratar om risktagande, men också generellt när det kommer till beslutstagande och ekonomi. Jag saknade psykologin bakom ekonomiska beslut.

Caroline: Men är inte det lite klassiskt? Jag kan tänka mig att det har förändrats mycket under de åren som du har jobbat. Men det är ju siffror, så det är logiskt. Man ska inte blanda in känslor.

Shoka: Det har vi börjat göra nu, och det är framgångsrikt. Därför att vi tar ju alltid beslut med känslor.

Jan: Precis.

Shoka: Och jag tycker det är lite... Du nämnde Femina där, jag började ju skriva där. Fortfarande är fokus att jag är ekonomibloggare hos dem och ska skriva krönikor och så. Och där är ju också tanken att lite grann ta bort den här edgen. Att ekonomi och pengar inte bara är siffror och grafer, utan du kan faktiskt lära dig andra moment i det här som faktiskt är till lika stor hjälp. Oavsett om det är ditt vanliga beslutstagande när det kommer till konsumtion, men också faktiskt när det kommer till analys av vilka aktier du ska välja eller hur du agerar på aktiemarknaden. Helt enkelt börspsykologin.

Och sedan föreläser jag en del kring det här med nudging och hur du applicerar det i organisationer.

Caroline: Kan man nudga sig själv? Mot en bättre ekonomi?

Shoka: Vi har ju viljan i oss. Så det är det här gapet mellan det som vi vill och att faktiskt aktivt göra det som vi behöver fylla igen.

Det vanligaste misstaget: risktagandet

Jan: Men jag tycker det här är superspännande. Vi ska strax prata om pension. Men jag tänker så här: vad är det vanligaste misstaget du upplever att människor gör? De vanliga människor du träffar, eller som du träffade under de här 15 åren som rådgivare?

Shoka: Det är klart att det finns flera misstag de gör. Men det som någonstans berörde mig mest, det är risktagandet. Jag tycker fortfarande att vi pratar extremt lite om risk. Och också hur vi skiftar i vad vi anser är risk, och hur vi skiftar i vår risktolerans, lite beroende på väder och vind. Och såklart när jag säger väder och vind så menar jag hur börsen går och hur rubriksättningarna är i den situationen och det läget. För det är ganska avgörande, framförallt när vi pratar pensionssparande.

Jan: Men tar man för lite risk eller för hög risk?

Shoka: Till exempel när det kommer till pensionssparande, för hög risk i det kortsiktiga. Så man hittar liksom inte den här medel... Vad ska man säga? Eller väljer medel för att alla andra gör det. Så där är det problematiskt det här med att vi har svårt att välja vår risk, risktolerans och påtagliga känslor.

Risk är det mest underskattade ämnet inom finans

Jan: Hur tänker du kring det? Jag tycker själv att risk, precis som du säger, är det mest underskattade ämnet inom finans. Och jag tror att det handlar om att det är så himla komplicerat. För risk, man pratar ofta om risk antingen som standardavvikelse eller volatilitet. Sedan kommer den här med KIID-skalan 1-7. Och sedan är ju den baserad på de senaste tre årens historik, vilket gör den helt sned.

Shoka: Också svårt att fatta om man inte är insatt riktigt.

Jan: Ja, precis. Ska du välja en risk två av sju eller tre av sju? Och folk har ingen aning, knappt jag själv. Eller så ska man svara på frågor som till exempel: börsen går upp så här, vad är sannolikheten för att... Man kan inte koppla på känslorna. Jag missade mattelektionen i skolan.

Caroline: Hur tänker du kring risk? Eller vad är din syn på det?

Risk kan vara så otroligt olika, för det handlar om dina tidigare erfarenheter kring pengar och risk.

Shoka: Jag håller med dig, underskattat. Man ska prata mer om risk. Risk kan vara så otroligt olika, för det är också det här när vi pratar känslor, när vi pratar beteendeekonomi. Vad du anser, din upplevelse kring risk, har jättemycket att göra med dina tidigare erfarenheter kring pengar och risk.

Jag har suttit med äldre personer som vid ett tillfälle köpte en aktie, Folkaktien, förlorade massor med pengar, och som aldrig mer vågade ta risk. Knappt i en räntefond. Är det klokt? Är det smart? Beslutsmässigt är det det ju inte. Men deras erfarenhet blev så starkt förknippad med någonting negativt. Och vi har ju latent den här förlustaversionen i oss. Vi vet också, tittar man inom beteendeekonomi, så pratar man om att en förlust är dubbelt så smärtsam som en likvärdig vinst känns bra. Så det vet ju vi med oss.

När mannen och kvinnan väljer olika risk

Shoka: Sedan har vi nästa del. Det är när jag har ett par inne hos mig, där de är i princip lika gamla. Och där man ser att beroende på hur de valde, säkerligen vissa medvetet, vissa lite mer slumpartat, när de satt i en rådgivningssituation, och båda har ett privat sparande, så ser man att mannen tog en högre risk, kvinnan säg en medelrisk eller en lågrisk. Så ser man avkastningsmässigt vad det kan göra, framförallt med långsiktigt sparande eller pensionskapital. Där mannen sitter där med hur många hundratusen mer än kvinnan.

Och där är det ju alltid svårt att avgöra vad det är. Är det förknippat med att mannen kanske upplevde att han hade en större kunskap kring till exempel sin tjänstepension, alltså vad han fick av arbetsgivaren, som gjorde att han kunde ta också en större risk med sitt privata pensionssparande? Hade hans inkomst en del i det här? Har det med mäns högre tilltro till sin egen förmåga att göra?

Caroline: Övertro på sin egen...

Shoka: Ja, men faktiskt.

Caroline: Är det att vi kvinnor är mer försiktiga?

Shoka: Jag vet inte. Det är de här delarna.

Värdet av rådgivning

Shoka: Och då kommer vi vidare till nästa viktiga del, vilket är det jag fortfarande tror på, även om jag inte sitter med dig själv idag: rådgivning. Idag är vi så enormt starkt ute efter att prissätta att man glömmer av en viktig parameter i det här. Att om du sitter och samtalar med en person en kvart, 20 minuter, en timme, och ser helheten i deras ekonomi, då har du en större möjlighet att leda och hjälpa den här individen att välja rätt risknivå, än om du sitter idag, fortfarande väldigt bra, det är inte det jag menar, men där du faktiskt ska börja månadsspara i en app, en sparapp eller en sparrobot, och där du väljer låg, medel eller hög risk. Sedan svarar du även där på ett antal frågor kring din privatekonomi totalt.

Men det finns ju nyanser som en person kan möta upp, en rådgivare, som du kanske inte fullt ut kan göra i ett sådant sammanhang, när man börjar bolla kring: vad är risk för dig? Och vad är skillnaden? För det är också så här, vi har ju mentala fack, vi delar ju upp våra pengar olika, vi värderar dem olika. Vad långsiktigt är för mig kanske inte är vad långsiktigt är för dig. Och när vi pratar långsiktigt sparande så tycker jag att man nästan får sätta pensionskapitalet som någonting helt annat. För där pratar vi både avgiftsmässigt, att du gör enorma summor, men också faktiskt att välja en låg eller medelrisk gör jättemycket pengar över tid.

Diffust, men mätbart

Jan: Jag tycker det är så diffust det här med risk, faktiskt.

Shoka: Det är diffust, och det är därför vi behöver prata mer kring risk. För det är egentligen inte så diffust, för du kan mäta det i de här termerna vi pratar om. Men det är också som du säger, vad har man för erfarenhet? Om man har en erfarenhet av att, nej men jag tog för hög risk vid ett tillfälle, så vill man ju balansera det sedan och förhoppningsvis inte lägga ner sitt börshandlande för alltid.

Jan: Men man vet ju inte vad som är hög risk för en själv, kortsiktigt i alla fall, förrän man har varit med om att förlora pengar. Det tycker du också, i alla fall?

Shoka: Och då är du inne på en jätteintressant grej. Tänk de senaste åren. Tänk den generationen som nu är van vid den uppgång vi har haft på aktiemarknaden.

Jan: Ja, men precis, där du i princip, om du inte har spekulerat utan faktiskt investerat, har haft en uppgång som du har haft. Ja, och värsta kraschen var över på tre veckor.

Shoka: Och värsta kraschen var den värsta kraschen, men absolut den kortaste också. Så det är klart att du är inne på helt rätt linje där, att det är klart att delvis kommer det med erfarenhet. För det är också så här, vi pratar extremt mycket idag om att vi ska utbilda tidigare i skolan kring ekonomi. Det tror jag också på, jag förespråkar det också. Men så länge du inte provar dig fram, utsätts för risk, för att prova din egen risktolerans, så vet du inte vad risk är. Du kan inte känna känslan.

Så länge du inte provar dig fram och utsätts för risk, så vet du inte vad risk är. Du kan inte känna känslan.

Att visa nedsidan, inte bara uppsidan

Shoka: Du kan inte avgöra hur du reagerar när börsen faller med si och så många procent, för femte dagen, andra veckan, eller som nu när vi ser den här volatiliteten och rörligheten på marknaden. Hur du kommer att reagera är väldigt svårt att veta.

Jan: Då måste man vara okej med att det ingår i spelet att man förlorar pengar när man testar sig fram. Eller?

Shoka: Att man tillfälligt kan ha en mindre förlust. Det man inte får glömma av är också att när du sitter i rådgivning, till exempel hos en bank eller ett försäkringsbolag, så har du ju oftast att du kan se ditt worst case-scenario. I samband med att, säg till exempel du väljer en medelrisk, så visst, din uppgång är si och så mycket, sannolikheten, men också nedsidan. Men frågan är hur många som sitter aktivt. Och nu har ju vi regelverksmässigt såklart helt andra krav på oss när vi sitter med rådgivning. Men det är också viktigt att man visar nedsidan likväl som vi pratar om uppsidan.

Men också det här, jag kan ju ibland tycka, vi pratar alltid om att sitta stilla i båten, det kan låta lite tråkigt, men faktum är att det är ju först då du vet vad din långsiktiga investering var värd och hur bra dina beslut var. Mind the gap, alltså hur hade din avkastning sett ut om du faktiskt bara hade låtit bli att agera, i förhållande till att försöka tajma eller förändra. Så där kommer också det här beteendeekonomin och känslorna in igen.

Men jag tycker återigen att vi får, i jakten på både avkastning men också låga avgifter, och i att förenkla, så tappar vi bort vissa parametrar som är viktiga att inte glömma av. Och det här är en del i det.

Folk hamnar ofta i extremerna

Jan: Jag håller med. Jag tycker så här, jag har också, precis som du, investerat väldigt länge, och min tydliga upplevelse är att folk antingen har för låg risk. Alltså, jag brukar tänka på min mamma, som är så här, det är allt på sparkonto. Eller så har folk för hög risk, alltså då är det typ allt i spekulationsaktier, krypto, så att man ofta är i extremer. Och vi har ju i många år försökt få folk att hamna mer i mitten, så att du kan unna dig, ta hög risk, spekulera, men ha också pengar, som du brukar säga, så att du kan sova gott om natten. För kan du inte sova på natten så är det för dyrt.

Shoka: Ja, men precis. Du betalar ju, du offrar ju någonting. Sedan är det också en viktig parameter i det här: min risktolerans kan ju ändra sig med tiden.

Caroline: Och inte vara samma som...

Shoka: Och inte samma som andras. Och den var inte särskilt hög när jag var 20 år, jobbade på telefonbank och tjänade hur mycket pengar som helst, för jag jobbade kvällar och nätter och hade i princip inga utgifter. Då kunde jag ta hur hög risk som helst, delvis för att man inte var lika erfaren och kunskapsmässigt hade förståelse för det, delvis för att man inte var lika beroende av sina pengar. Idag har jag barn och familj.

Caroline: Nej, nej, vi kör.

Shoka: Jo, men det är klart att man har en annan tillvaro. Idag har jag hus, bilar, liksom en helt annan form av ansvar och kunskap och erfarenhet, vilket gör att jag kanske inte med alla mina pengar är villig att ta samma typ av risk.

Ericssonaffären och brutala uppvaknanden

Jan: Vad köpte du när du var 20? Kommer du ihåg?

Shoka: Ja, nej, jag köpte ju såklart, då jobbade jag på bank, det var ju väldigt mycket fonder. Men det var ju också på den tiden när hela, ni vet, Östeuropa, Indien, hela den marknaden, tillväxtmarknaden kom till. Men den bästa affären jag gjorde då som ung var ju såklart Ericssonaffären, som jag ändå gjorde rätt bra med pengar på.

Jan: Slump, okunskap.

Shoka: Det gjorde ju ni också.

Jan: Ja, ja, det var så roligt. Jag är född 81.

Shoka: Ja, jag är född 81 också.

Jan: Så jag gick på gymnasiet då. Vi investerade vår klasskassa i Ericssonoptioner, Ericssonaktier. Vi gjorde fyra gånger pengarna mellan tvåan och trean. Vi åkte på klassresa, ingen betalade någonting. Jag var så här kungen av aktier. Och sedan fick jag ett brutalt uppvaknande 2000.

Måste man få göra sina misstag?

Jan: Men du, ett sidospår, någonting som jag har funderat på på sistone. För jag tänker att vi som har varit i gamet länge är så här, nej men alltså den uppgång vi har haft de senaste åren är extrem. Det är inte normalt att en krasch är återhämtad på tre månader eller över på tre veckor. Det är inte det bästa att du ska snitta ner dig, oh nu har börsen kraschat 10-20 procent, nu ska du gå all in, för den kommer att vända. Och då försöker jag ibland rädda människor, alltså står och påpekar för dem att, du vet, det här är inte så smart.

Men samtidigt så insåg jag så här, när vi började spara, man pratar alltid om den första miljonen. Vår första miljon var en miljon back. Vi gjorde nog varenda misstag i boken. Och då tänker jag så här, fast de misstagen gav ju oss erfarenheter som gör att vi har det ekonomiska resultatet idag. Och då insåg jag, nej men det är kanske så att man ska låta folk göra sina misstag och bida sin tid, och sedan hjälpa dem när de har trillat av hästen.

Shoka: Åh, nu får jag gåshud. Jag skulle aldrig, mitt kontrollbehov och min rådgivarbakgrund, vi skulle aldrig tillåta det här.

Caroline: Kan man göra någon kombination?

Shoka: Nej, men det är klart att erfarenheten...

Caroline: För då vill man ju kunna leka lite och...

Jan: Ja, men vänta, nu låter vi Shoka prata.

Shoka: Nej, absolut inte. Jag tror att du är inne på, jag skojar när jag säger så, men det är klart att du har rätt. Erfarenheten är ju det vi pratar om, delvis när vi pratar om hur du faktiskt reagerar på aktiemarknaden när den är så som det ser ut idag. Hur förstår du att jag kanske kan tajma till viss grad men inte fullt ut, så som många tror? Det var ju det jag var inne på, att vi kan ju inte bara utbilda tidigare i skolan kring ekonomi och privatekonomi och sparande. Utan erfarenheten har liksom inte det värde vi tror att det har. Så det är klart att om det inte är några tydliga misstag, eller man varken spekulerar, så måste man ju få ha den erfarenheten.

Caroline: Ja, så att man får göra det.

Fyra-hinkar-modellen sätter ramar för lekandet

Jan: Men vi brukar ju köra det här med att vi har delat upp ekonomin i fyra hinkar. Buffert- och lågriskhink, och sedan har vi högriskhinken. Och där kan man få hålla på och leka lite och känna av hur det är. Men tricket är att vi begränsar det. Vi säger till folk att max 10 procent av ditt totala bassparande kan du spekulera med. Och där kan man känna av då. Och jag tror att det är precis så man ska göra.

Shoka: Jag tror att det är det man behöver om du säger, rädda folk eller inte. Då är det bättre att man lär ut just det här. Att det finns det här jättelångsiktiga, säg pensionssparandet. Det finns det här spekulativa som du kan lära dig, som du kan prova dig fram. Som är lite kul. Som du inte heller påverkas av, som du kan bara blunda inför.

Jan: Ja.

Shoka: Nej, men jag tror precis, för jag tänkte, vi kanske ska komma in på det sedan med barnen. Men att man måste få lov att göra sina misstag. Och jag kan ju ibland verkligen få tänka på att sitta hemma när man ser, du vet, så här, stor kvällstidning, och så är det 22-åringar som ger tips: ja men häng med på vår resa till miljonen.

Caroline: På TikTok?

Shoka: Ja, på TikTok eller finansinsta.

Caroline: Men världen är ju bara så, så vi kan ju inte göra någonting åt det riktigt med TikTok.

"Jan, du är en gubbe"

Jan: Nej, och det roliga, precis, men det här är ju roligt, för det handlar aldrig om någon annan, det handlar ju bara om mig själv. Och det värsta jag vet är att vi rekommenderar alltid indexfonder, brett sparande, det är jättesvårt att tajma marknaden, jättesvårt att göra en bättre analys än andra. Och så får man så här: "Jan, du är en gubbe, du kan... Hade du vågat släppa sargen och indexfonderna så hade du också kunnat investera i aktier."

Caroline: Ja, precis. Du hade också tjänat pengar.

Jan: Ja, och så är jag bara: ja, okej.

Shoka: Jag tror att det finns, jag måste bara säga, jag känner ju lite som du ibland. Men så försöker jag att fokusera på det vi fokuserar på, du vet, att tänka framåt, hur väljer vi bolag, det institutionella tänket. Jag tror att det finns en risk i att ta till den typen av mentalitet där man köper de här börsraketerna, där man har en stor del av sitt sparande i krypto, där man, återigen, vi får inte glömma av att marknaden har varit som den har varit den senaste tiden. Men de kan säkerligen också göra pengar i sin portfölj. Men jag känner att om jag ska göra min portfölj, jag är liksom mer av den traditionella världen.

Att köpa i dippen — men inte hela marknaden

Shoka: Och jag tror nödvändigtvis inte heller, du nämnde någonting om att när aktiemarknaden har tappat så går man in och köper aktier i dippen, det gör jag också. Men jag köper ju inte hela marknaden. Jag tittar på vilka sektorer eller vilka specifika bolag jag tror kan ha en uppgång inom koncernen eller över en längre tid.

Jan: Men det kan man ju aldrig veta, vilka de är egentligen.

Shoka: Ja, men du kan ju ändå...

Jan: Jo.

Shoka: Nej, men jag menar inte... Jag kan ju ändå ha gjort så pass mycket analys kring ett bolag och ha så pass mycket förväntansbild om en framtida avkastning, att, sen kanske det inte är att jag går in med ett stort kapital och köper det bolaget som jag aldrig ändå hade tänkt köpa bara för att börsen har tappat. Men om jag ändå tror på bolagets avkastning så kanske jag passar på om jag har pengar stående på ett konto till exempel. Men nej, jag tror inte heller att man kan tajma på det sättet.

Om man inte är, det får vi inte heller glömma av, det finns ju en liga som är traders. Och när du är det här kortsiktiga, vilket jag aldrig knappt får vara, för antingen har jag jobbat på bank, och nu jobbar jag, i min roll måste man behålla sitt innehav.

Jan: Jag tror absolut att det finns de som kan daytrada och göra affärer på de här rörelserna. Men de är ju ganska få som lyckas med det, och de är inte så långvariga.

Shoka: Nej, och då måste du ha ett stort kapital framförallt, för det är ju med de här små marginalerna i så fall, utan för stora risker, som du vill göra de pengarna. Och jag tror att du och jag har pratat om det vid något tillfälle, att det är skillnad om du har 10 000 eller om du har massa miljoner att göra stora pengar på de här små marginalerna.

Jan: Min upplevelse är ju från finansbranschen att de som är stora institutioner som tjänar pengar på trading, ofta tjänar de pengar på andra sätt än man tror. Och oftast kanske man har en annan typ av portfölj.

Shoka: Och så har man fastigheter, man har räntor.

Jan: Exakt, exakt.

In i pensionen: 40-40-40-blåsningen

Jan: Men jag tänker att vi ska hoppa in i pension. Och det roliga, jag kom i kontakt med pension för typ, ja, det var 10, måste ha varit 10-15 år sedan. Då var det genom en tweet, från en som heter Per Penning, tror jag att han heter.

Shoka: Kanske det var då du började intressera dig?

Jan: Nej, men jag fick en sådan chock. Alltså du vet, ibland behöver man få ett uppvaknande. Och då skrev han så här: ja, de flesta av oss kommer att drabbas av 40-40-40-blåsningen. Och jag var så här, jag vet inte vad det är. Och så skrev han i kommentaren: jo Jan, de flesta av oss jobbar 40 timmar i veckan i 40 år för att sedan leva på 40 procent av lönen. Och min reaktion blev bara: nej, det låter ju skittråkigt.

Caroline: Nej, det låter skitjobbigt.

Jan: Och sedan läste jag, 2014 kom ju Socialförsäkringsutredningen, att vi måste jobba längre. Så min upplevelse är att det är många som genuint känner en oro för sin pension. Vad tänker du kring det? För ni är ändå ett pensionsbolag, tänker jag.

Pension är komplext, men ändå enkelt

Shoka: Ja, och jag tycker pensioner är superintressanta. Jag tycker pensioner är superkomplexa till viss mån. Men ändå väldigt enkla. Och jag upplever att vi behöver prata mer kring pensioner. För precis som du säger, jag tror att majoriteten av de man möter har någon form av oro kring sin pension.

Anledningen till det är ju att många gånger när vi sitter och pratar pensioner så är det prognoser vi tittar på. Det är väldigt svårt. Det är så långt in i framtiden, återigen för att prata om det här med beteendeekonomi. Det är så extremt svårt för oss att både prioritera och föreställa oss så långt framåt. Det handlar också om det här: vad är sanningen? Hur ser pensionssystemet ut? Hur kommer vi att få det den dagen vi blir pensionärer? Och hur vill jag leva den dagen jag går i pension? Det är så många ifs and buts. Samtidigt som vi hela tiden matas med det här om det egna ansvaret. Vilket jag också förespråkar, absolut. Men det skapar ju den här oron.

Så det enda man kan göra egentligen är att sätta sig in i hur pensionssystemet är uppbyggt.

Shoka: Fråga, om du skulle ta hit 10-15 personer och fråga dem: vad har du för bilförmåner via jobbet? Eller vad har du för friskvårdspengar via bolaget? Det har de koll på. Men hur mycket sätter din arbetsgivare av till dig i tjänstepension? Har du en tjänstepension? Det tror jag inte att de flesta kan svara på. Och det tycker jag är problematiskt.

Att inte veta är det som gör det jobbigt

Shoka: För då blir det också enklare att inte veta: kommer jag få ut 50 procent av min nuvarande inkomst den dagen jag blir pensionär? Eller kommer jag få 80 procent? Är jag nöjd med 80 procent? Vad är 80 procent? Hur kommer mina utgifter att se ut den dagen jag blir pensionär? Och sedan har vi hela det som du var inne på, vilket är att riktåldern kommer att höjas snart. Vi ska arbeta allt längre. Delvis för att vissa av oss vill, men också för att vi kommer att bli tvungna att göra det. Så det är många faktorer runt omkring som påverkar.

Caroline: Att inte veta är det som gör det jobbigt. Och att man kanske vill sticka huvudet i sanden gällande sin pension.

Shoka: Ja, att vi prokrastinerar helt enkelt. Vi struntar i det. Det är så mycket annat här och nu som är så mycket mer lockande. Du är mycket mer medveten om vad du får in i lön här och nu på kontot. Men vad arbetsgivaren har betalat in, säg till exempel till din tjänstepension, det har du inte koll på. Hur mycket du har tjänat genom att arbeta ett helt liv, och vad som finns i den allmänna pensionen, kanske du inte heller har så bra koll på.

Caroline: Men jag tänker att det finns liksom en barriär, kan man väl säga. Att man själv måste ta reda på saker, och att det är det som gör att man liksom...

Jan: Men vänta lite. Man måste göra det lättare kanske också för människor att ta reda på de här sakerna.

Caroline: Jag tycker inte att det är svårt att ta reda på de sakerna.

Jan: Men det är för att du har gjort det tidigare.

Det rationella mot det känslomässiga

Jan: Fast jag tror, Caroline, återigen, du tar det från det rationella hållet. Det känslomässiga här är så här, det där kommer säkert vara dåligt, jag vill inte ens gå dit och titta.

Caroline: Ja, så går man och oroar sig helt i onödan.

Jan: Det är nog där problematiken är.

Shoka: Jag tror att du har rätt, och du har också rätt.

Caroline: Tack så mycket.

Jan: Men jag har alltid rätt. Nej, jag skojar.

Shoka: Men så här är det. Jag tror att ni båda touchar någonting som är otroligt viktigt. Vi vill inte. Absolut, det är komplext. Det är flera olika delar om man ska göra det själv. Men det finns ju mer och mer sätt faktiskt att få det här övergripande. För det är väldigt bra att börja. Du behöver inte bli pensionsnörd över en natt. Det är återigen de här extremerna vi pratar om.

Första steget är: kolla hos Pensionsmyndigheten. Hur ser min prognos ut där? Logga in på minpension.se och se din sammanfattning. Där kan du också skifta och se, beroende på när jag går i pension, hur mycket jag får ut. Är jag nöjd med den här siffran? Och hjälp finns att få, och det är egentligen det som jag försöker väldigt mycket förespråka.

Informationsfullmakt ger överblicken

Shoka: Och senast i morse var det någon på LinkedIn som hade skrivit till mig. Som jag bara utifrån titeln och hans bakgrund kunde se att det här är ingen person som sannolikt behöver vara orolig för sin pension. Men han har skrivit till mig ett antal gånger och känner sig jätteorolig över sin pension. Och då sa jag: vet du vad, enklaste vägen är en informationsfullmakt. Informationsfullmakt innebär egentligen att jag får en överblick över vad du har sedan innan.

Det vi inte får glömma av är också att vi byter arbetsgivare. Så där kan jag delvis hålla med dig. Vi byter arbetsgivare genom livet och kanske till och med avtalsområden. För man får inte glömma av att tjänstepensionen eller avtalspensionen kan ju vara inom olika avtalsområden. Och då gäller det olika insättningar, olika för när du börjar tjäna in pengar. Och kan man få den här övergripande bilden så finns det oftast också hjälp att få.

Caroline: Men var får man den övergripande bilden?

Shoka: Den övergripande bilden kan du få genom att till exempel gå till ett pensionsbolag eller en bank och be om att få informationshjälp. Så tar de och undersöker, och så kontaktar de alla andra, och så får du en sammanställning.

Jan: Ja, det är en sammanställning.

Shoka: Jag har pratat mycket om det här på SPP, och vi hade en kampanj för ett tag sedan där jag försökte driva det här. Det här är det bästa. Du besiktigar ju bilen. Du gör ju massa sådant. Gör det en gång och få hjälp. För där handlar det också om att då får du överblick över vad du har. Du kan ju som sagt ha blivit arbetsförrätt ett antal gånger.

Avgiftsstrukturer och gamla försäkringar

Shoka: Då får du överblicken med: vilka avtalsområden har jag? Hur mycket har jag sparat ihop hittills? Men sedan kommer vi till nästa del. Hur ser avgiftsstrukturerna ut? Vad sparar jag? Behöver jag?

Caroline: Vad tänker du med avgiftsstruktur?

Shoka: Har jag mycket fasta avgifter? Ligger jag i gamla försäkringar där det finns fasta avgifter, som idag inte finns på dagens nya försäkringar?

Jan: Kan man göra det? För det var en fråga, jag vet att JFB-Stefan hade på forumet, att han satt fast i ett gammalt avtal där det var både kapitalavgift och premieavgift. Vilket är så här, kapitalavgift är att du betalar en avgift på hela ditt kapital, premie är att du betalar en avgift på den insatta premien. Och sedan har man ju avgifterna för fonderna.

Shoka: Ja, men precis. Och det är det här jag menar, att delvis dövar du bort ditt dåliga samvete, som många har för sina pensioner. Delvis får du övergripande hjälp att se ungefär, en uppskattning, hur ser min situation ut? Sedan kan man fördjupa sig i de här delarna, där man ändå kan se så här: det här, i dagsläget ska du egentligen inte ligga i den här typen av försäkring. Eller, i dagsläget ska du absolut inte flytta den här typen av försäkring, med massa garantier. För det är ingen som erbjuder de här garantinivåerna längre.

Jan: För det finns vissa sådana här gamla försäkringar med garantier som är asbra. Men de finns inte längre.

Flytträtten och avgiftstaket

Shoka: De vill du ju inte flytta, för det man inte får glömma av, och det är därför jag, det här försöket till att verkligen uppmärksamma det här som jag försökte med en period, handlade också om att man ändrade på flytträtten. Alltså, det kom ett avgiftstak. För förr var det ju så här att du kunde sitta, jag är ju född 80, det finns ju de som har arbetat ännu längre, har större kapital samlat hos ett försäkringsbolag, säg med lite dyrare fasta kostnader. I samband med flytt så betalar du ett procentuellt belopp. Det är klart att den procentuella kostnaden, eller flyttavgiften, var ju värre för en sådan person än en sådan som precis hade börjat tjäna in till sin pension. För det är ju procentuellt på beloppet du har i försäkringen.

Första april kom ett tak. 600 kronor, det är max vad du får ta ut, plus administrationsavgifter och så vidare. Bara det i sig blev ju ett enormt konsumentskydd. Men bara för att det kom ett bättre konsumentskydd innebär det ju inte att fler tar tag i det här. Så då behöver man också driva frågan och sprida kunskap kring det.

Även om du får bättre överblick över vad du har, så ska du inte alltid flytta allt.

Shoka: Du kan samla dina pensioner, det finns avgiftstak, men framförallt, även om du får bättre överblick och bättre förståelse för vad du har, hur dina försäkringar ser ut, vilka fonder du sparar i, din avgiftsstruktur, så ska du inte alltid flytta allt. Delvis på grund av det här som vi pratade om, garantinivåerna, och flytta någonstans där det finns rådgivning. För då kan man också titta på: vad har jag för skydd? Vad har jag för familjeskydd? Vad valde jag en gång i tiden? Och hur har min familjesituation eller ekonomiska situation förändrats över tid?

Pensionsmyndighetens tumregler — för nördar

Jan: Men jag tänker så här, när jag visste att du skulle komma och hälsa på oss, så fick jag lite feeling. Och jag kan väl ibland säga, jag gillar ju nördar. Och då hittar jag, jag kan lägga en länk här i beskrivningen till Pensionsmyndigheten. Alltså, Pensionsmyndigheten skapar sjukt bra rapporter.

Shoka: Det gör de.

Jan: Det är liksom så här, man får gräva lite på deras hemsida, men när man väl hittar så är man så här, oj.

Caroline: Vad är det för rapporter?

Jan: Ja, men till exempel, de har en rapport, jag tror på så här 30 sidor, som kallas "Tumregler inför pension". Och så har de gjort sådana här typfall. Och till exempel, om jag hade hittat den i samband med den här 40-40-lösningen, så hade jag till exempel inte trott på att det är 40 procent, för då har de ett typfall som de räknar på. Då har de till exempel så här: nej, men du kommer, en genomsnittlig person som har en medellön i Sverige, är medelgammal, jobbar inom SAF-LO, alltså så här, du vet, medel, medel, medelsvensk, kommer att få ungefär 60 procent av sin lön vid 65 års ålder. Och då är det allmän pension typ 35 procent, premiepension ungefär 9 procent och tjänstepension ungefär 15 procent.

Så det är ju de här tre delarna, liksom, allmän pension, som då är inkomstpensionen, det är premiepensionen, och det är då tjänstepensionen. Och sedan kan man ha individuellt sparande.

Är 60 procent av lönen bra eller dåligt?

Jan: Men för mig var det så här, nej men det verkar ändå ganska schysst, liksom, att 60 procent av ens lön för typfallet, det är liksom standard. Håller du med Pensionsmyndigheten, eller hur tänker du? Har du någon kommentar till det?

Shoka: Nej, men min kommentar är ju, återigen, väldigt individuellt. Någon kanske är nöjd med 65 procent och några tusenlappar till som grädden på moset, som privat pensionssparande. Någon kanske upplever att man hade en förväntansbild. För det är också det vi inte får glömma av, när jag debatterar väldigt mycket kring: behöver vi reformera hela pensionssystemet? Ja eller nej? Och vem har rätt? Det handlar ju också om vår förväntansbild. Kunskap, absolut, och förväntansbild. För någon kanske 65 procent är jättebra.

Jag försöker förespråka det här för att få förståelse för att, okej, du får den allmänna pensionen, som du sa motsvarar si och så många procent. Arbetsgivarens del blir allt viktigare och en allt större del. Framförallt, det får vi ju inte heller glömma av, de som slår i taket. För den allmänna pensionen är ju ännu mer beroende av den delen arbetsgivaren betalar in, med tanke på att det finns ett stopp i den allmänna pensionen.

Taket i den allmänna pensionen

Caroline: Men förlåt, får jag bara göra ett sidospår där? För det där tänker jag också på. För den maxar ju ut typ vid 42 000 kronor i månaden. Och då ska man ändå säga att medellönen i Sverige är 36 000, medianen är 32 000. Så att ganska många hamnar, för det upplever jag ibland att folk har kommit till mig och så här, ah men Jan, jag loggar in på minpension, och du vet, den allmänna pensionen är typ så här 17 000. Och jag är så här, grattis, du har typ maxat den. Jag har nog inte träffat någon som har mer än 18 000 i allmän pension. För det går inte att ha mer i allmän pension.

Shoka: Alltså sparat, eller? Att man får ut det?

Jan: Nej, i och med att den räknas som 16 procent av din lön, sedan har du 2,5 procent premie, så kan du inte få mer än typ 18 procent, mer än 18 000 kronor, eller då de här 35 procenten av din slutlön i allmän pension. Men när man loggar in där och tänker, shit, jag har 45 och så står det 18, så får man bara: jag kommer att bli fattigpensionär.

Shoka: Så man blir lite lurad?

Jan: Ja, men då är minpension.se kanske bättre, för då får man ju även med...

Shoka: Jo, men min poäng är att där står att din allmänna pension är 18 000, men där står inte att max du kan få är 18 500.

Jan: Nej, du menar att om man hade satt en referenspunkt, så blir det enklare att faktiskt relatera till: har jag en bra pension eller inte?

Shoka: Exakt, är den allmänna delen bra?

Jan: Exakt, exakt.

2,7 procent som ger 10 procent mer

Caroline: Och sedan tänkte jag också på en grej som de skrev i den här rapporten, att om man sparar, för de utgick från en 23-åring, att man börjar som 23, om man sparar 2,7 procent av sin lön, typ 800 kronor tror jag det var, så får man 10 procent extra i slutlön. Så det har de räknat ut så här. Och det var också så här, okej, då kan du gå från 60 till 70 procent. Och vi pratar inte 10, jag brukar alltid tjata om att spara 10 procent av din lön. Det var en sådan här 2,7 procent. Och jag tyckte det var så här ascoolt.

Shoka: Det här är ju konkreta exempel, och det gör det helt plötsligt begripligt. Då kan man någonstans börja relatera till saker och ting, och det är som jag sa häromdagen: vi borde märka ut, likväl som du ser på lönespecifikationen, hur många tusenlappar arbetsgivaren betalar in till tjänstepensionen. För då får du, delvis tror jag att många hade känt sig rikare, delvis så tror jag att många hade faktiskt agerat och sett över sin pension.

Jan: Men när gjorde du det själv första gången?

Shoka: Jag tror inte att jag... Jag förstår hur du tänker. Nej, det var jag inte. Faktiskt inte. Då hade jag hållit på med annat. Jag tror inte att jag... Jag börjar också förstå mer och mer när jag gör den här typen av intervjuer. Det är klart att jag inte är referensen för hur dagens unga är. Men jag jobbade ju på bank väldigt tidigt, så jag var i kontakt med de här sakerna jättetidigt. Började pensionsspara jättetidigt privat. Jag jobbade ju på bank, så jag kunde varje dag i princip logga in och se vad arbetsgivaren hade betalat. Jag tror inte att jag är den traditionella personen att utgå ifrån.

Att anpassa sparandet längs livet

Shoka: Men det jag vet är att det var enklare såklart där och då, även om ens inkomster var lägre, att sätta av den där extra tusenlappen, än kanske det är idag. Eller kanske inte idag, men säg för ett antal år sedan när man var föräldraledig. Man kanske precis hade köpt sitt första eller andra hus, och utgifterna var markant större än när man kanske bara var två. Och därför tror jag också att vi måste glömma det här antingen eller. Vi måste anpassa saker och ting längs med livet. Både hur vi avsätter till tjänstepensioner eller till det privata pensionssparandet, hur vi väljer att agera när det kommer till val av skydd och försäkringar, hur vi väljer att spara. Allt sådant förändras längs med livet.

Jan: Men någonting som jag har tänkt på, som jag inte har sett någon undersökning på, det är ju att, till exempel, nu tänker jag så här, 60 procent av min lön, och så tänker jag, ja men shit shit pommes frites, då kommer ju vi gå back. Men sedan så tänker jag också, fast å andra sidan, om 25 år när jag fyller 65, då har vi förmodligen amorterat ganska väsentligt på huset. Barnen är förhoppningsvis utflyttade. Man har andra kostnader. Alltså hur mycket sjunker kostnaden? Är 60 procent, för det är det som är så svårt.

Caroline: Ja, men det är frågan, är det bra?

Jan: Precis, är det bra eller dåligt? Kommer det att täcka ens utgifter?

Löneväxling för de som slår i taket

Shoka: Jag tror också att det vi inte får glömma av, jag måste bara säga, vi var inne på taket i den allmänna pensionen. Vi pratade om de som slår i taket, men att många svenskar inte gör det. Vi får inte glömma av det här med löneväxling. Det är en viktig parameter att skicka till de som faktiskt tjänar över det taket.

Men för att svara på din fråga där, jag tror att det vi inte får glömma av är att alla äger inte ett hus. Alla har inte, utöver sitt pensionssparande, flera miljoner stående på ett konto man kan leva på. Och jag tror att det är lite naivt att tro att våra kostnader skulle minska markant bara för att vi blir äldre. Visst, vi kanske har mindre kostnader kring våra barn. Men vi kanske unnar oss en finare bil, eller inte. Vi kanske inte alls lägger fokus på det materiella utan väljer att resa mer och lägga fokus på upplevelser. Det blir andra typer av val. Så jag tror att det också är väldigt individuellt och svårt att avgöra vad som är tillräckligt.

Jan: Men det måste ju vara tillräckligt.

Shoka: Och det är ju där hela den här pensionsdebatten kommer. Det är inte frågan om man vill ha 80 procent eller 85 procent av sin lön, utan att få runt 50-60 procent tycker majoriteten är för lite.

Jan: Precis.

Tumregeln om 100 kronor mer i lön

Jan: Jag tänker att vi ska ta det här med debatten. Men får jag nörda en gång till? Det här är sista. De har en tumregel, Pensionsmyndighetens tumregel.

Shoka: Ja, Pensionsmyndigheten.

Jan: De säger så här: 100 kronor högre månadsinkomst, alltså lön, ger 1,6 kronor mer i månadspensionsutbetalning. Så då får man också en relation, okej, vad blir det här om jag höjer lönen? Och blir det då i tio år, ja då blir det 16 kronor mer varje månad resten av livet. Och det tycker jag är ganska coolt. Alltså, det låter ju jättelågt, att varje hundralapp bara ger 1,6 kronor. Men om man då multiplicerar det med 20 år, ja då är det 32 kronor i månaden, varje månad livsvarigt. Så ganska coolt.

Är pensionssystemet underfinansierat?

Jan: Men jag tänker så här, du skrev i en debattartikel på Realtid. Det här är så här, jag hatar sådant här självintervjuer. Du har sagt det en gång i tiden. Men vi testar. Då skrev du så här: "Regeringen erkänner i sin budget att pensionssystemet är underfinansierat. Budgetens finansplan skriver att regeringen att ålderspensionssystemet förväntas ett avgiftsunderskott under prognosperioden, det vill säga att avgiftsinkomsterna väntas vara lägre än pensionsutbetalningarna."

Alltså så här, behöver man oroa sig? För tjänstepensionen och premiepensionen, det är ju pengar som finns, som är insatta, fonderade på ett konto. Medan den allmänna pensionen inte är det. Det är ju inte pengar, så det är en skuld som staten har till mig. Behöver jag liksom oroa mig för det här? Eller vad tänker du?

Shoka: Jag debatterar ju såklart jättemycket kring pensioner. Och jag tycker inte alls att det vi har pratat om är nördigt, utan jag älskar ju de här frågorna, såklart. Jättemycket. Jag tror också att det är viktigt att vi, och det är det jag försöker göra, både när jag skriver i Realtid och DN och Svenska Dagbladet, där jag debatterar just samma tema väldigt mycket. Jag tror inte att vi behöver vara oroliga på det sättet. Det finns delvis bromsar i systemen. Så länge vi fortsätter arbeta så rullar den delen på. Det är ändå robust i grunden.

Debatten handlar om de som har det sämst

Shoka: Det som blir problematiskt är egentligen det som vi har pratat om hittills. Delvis att det är klart att vi behöver höja nivåerna för de som har det sämst. Det är ju det som egentligen det här handlar om. Och förslagen i budgeten handlar ju väldigt mycket om att skydda de med lägsta pensioner. Bibehålla fortfarande det här avståndet så att det fortfarande är lönsamt att arbeta än att inte arbeta. Det är också en sådan här fråga, garantinivåerna. Det är det debatten handlar om, för de som har det sämst.

Och hur gör vi med de som har varit tvungna, till exempel de som har jobbat ett helt arbetsliv, haft arbeten som har slitit ut deras kroppar, att de är tvungna att gå i pension mycket tidigare och faktiskt använda pensionskapitalet. Som om du och jag skulle gå i pension fem år tidigare. Och det är klart, börjar du använda ditt pensionskapital tidigare så får du sämre pension. Så att främst har ju de här reformerna och förslagen på reformer handlat om att skydda de som har det sämst.

Finns det verkligen så många fattigpensionärer?

Jan: Och hur är det, för det hör man ju ibland i media, och jag är ju generellt lite skeptisk: hur är det liksom så att vi har en stor grupp människor som verkligen är fattigpensionärer som inte har råd att köpa? Nu läste jag något i någon tidning som bara, ja men elpriserna hade ökat och då hade han inte råd att gå till tandläkaren. Alltså, jag fattar ju att det finns enskilda fall, men är det ett systematiskt problem som vi har i Sverige? Som att det är en stor grupp?

Shoka: Jag vet inte exakt hur många procent den här gruppen är, men det har kommit rapporter ganska nyligen som egentligen motsäger precis det här. Att nu får det någonstans vara slut. Det är inte så här att bara varannan person kommer att bli fattigpensionärer. Med det sagt, vi får inte glömma av att det är illa nog att det finns den nivån. Nu har jag inte med mig exakta siffran, men en kvinnlig pensionär kan faktiskt ligga på jättelåga nivåer.

Det som jag försöker skapa i mina debatter, eller som vi tänker på när vi pratar pensioner på SPP, handlar ju väldigt, väldigt mycket om att ge nyanser av saker och ting. Det är klart att vi behöver höja garantinivåerna för de som har det sämst ställt. Men vi behöver också prata om andra delar. Vilket är det individuella ansvaret? Vilket är att förklara, vad är det som har bidragit till att de här personerna, handlar det enbart om lönerna som har gjort att deras totala livsinkomst ser ut som den gör? Vilka parametrar har påverkat och bidragit till det? Hur kommer det att se ut om vi faktiskt har fler som arbetar längre? Kommer det att påverka?

Förväntansbilden vi förmedlar

Shoka: Men också, vi var inne tidigare på det här med förväntansbilden, vad vi förmedlar utåt. Det är klart att om folk har gått ett helt liv, arbetat inom vården till exempel, och trott att jag en dag kommer att bli pensionär, äntligen kunna få massa tid över att göra som jag vill, och inte har råd att gå till tandläkaren, eller köpa, vad vet jag, ta en extra fika på stan. Det är klart att då är det någonting som är problematiskt med antingen de beslut man har tagit längs livet, eller den förväntansbild man har förmedlat ut. Eller den kunskap vi har haft kring vad vi kommer att få i pensionen.

Jan: Vad är det för rapporter som har kommit, som säger att det nog inte är riktigt så systematiskt? Att det inte är den stora massan som har det så. Är det forskningsrapporter?

Shoka: Nej, men det är en undersökning där man har tagit snittet på dagens pensionärer, vad de har. Pensionsmyndigheten ger ju många rapporter. Sedan ger ju Pensionsmyndigheten varje år ut en rapport där man visar snittet på kvinnor och mäns pensioner. Men det är ju ett snitt, det kan man ju liksom inte utgå ifrån.

Pensionen består av tre delar

Shoka: Men det jag försöker prata om i debatten handlar väldigt mycket om, okej, allmänna pensionssystemet. Fine, så här ser det ut. Absolut, det finns vissa saker man kan göra där. Men vi får inte glömma av att pensionssystemet består, eller pensionerna består, faktiskt fortfarande av tre delar. Och arbetsgivarens del är en viktig del i det här. Och den blir viktigare och viktigare, upplever jag, och tar en allt större plats i din totala pension. Och såklart det individuella ansvaret. Jag säger inte att alla har möjlighet att ta det individuella ansvaret och pensionsspara. För där kanske man sparar till, vad vet jag, det kanske räcker bara det man får över till att spara till ett buffertsparande för att skydda sig. Man har inte mer kapital än så.

Men de som har, det är det som också handlar om att delvis se nyanser på saker och ting. Men också skapa de bästa förutsättningarna vi kan här och nu idag. Så att fler är medvetna och får en sann bild och en neutral bild av verkligheten. Så att de kan ta så bra beslut som möjligt. Egentligen det du och jag inledningsvis började prata om. Kunskap och medvetenhet gör ju också att vi kan ta fler beslut här och nu idag.

Caroline: Känna att man har kontroll.

Känn att du har kontroll, och att du kan acceptera konsekvensen av de beslut du tog utifrån den information du hade.

Shoka: Känna kontroll och att man kan acceptera konsekvensen. Jag, utifrån den information jag hade då, tog de här besluten. Det här blir mitt utfall.

Att jobba efter 65

Shoka: Vi ser allt fler som faktiskt vill arbeta, till exempel efter 65. Idag när man tittar på arbetsmarknaden så betalar många av avtalspensionerna inte in till tjänstepensionen efter 65. Är det någonting vi behöver titta på? Det är ju liksom en fråga som jag försöker driva. Det är ju jättekonstigt.

Jan: Ja, för det här hade jag att vi skulle prata om sedan. Det där visste inte jag. Att efter 65 så ges det inte någon pensionsinbetalning.

Shoka: Förutom KAP-KL för kommuner och landsting. Och sedan, som också att de flesta tjänstepensionsavtal inte börjar förrän man är typ 25.

Jan: Nej.

Shoka: Där har det också varit intjäningen. Den börjar ju senare. Nu ser man ett skifte där det både går lägre ner i åldrar, och sannolikt så kommer det kanske försvinna. Jag vet inte exakt vad parterna liksom. Men där tror jag att en anpassning kommer att ske. Så det är det jag menar att, allmänna pensionssystemet, absolut, pensionerna behöver höjas. Sedan har vi alla olika bilder av på vilket sätt det ska höjas. Men det finns ju andra delar, och då är ju arbetsgivaren en del i det här.

Jobbinärer och efterfrågan på att arbeta längre

Shoka: Sedan får man inte glömma av att det är nu vi ser en efterfrågan faktiskt på att arbeta efter 65. Det är nu vi ser de här som vi kallar för jobbinärer. Vi gjorde en undersökning precis innan sommaren här, där hälften av de vi frågade svarade att de är villiga att jobba efter 65. Alltså sju av tio tycker att man ska betala in till tjänstepensionen även efter 65.

Jan: Varför vill de jobba?

Shoka: Det är olika parametrar där. Det som var det intressanta i det här var att det inte enbart handlar om ekonomiska incitament, utan det handlar om det sociala. Det handlar om valmöjligheten att kunna parera. Det här är inga personer som går och heltidsarbetar, utan de kanske tar ut delar av pensionen och arbetar delvis. Sedan ska man vara medveten om att det kan ha vissa skatteeffekter och sådär. Men där har man ju delvis att justera.

Så det jag försöker debattera är också, okej, pensionerna behöver höjas för de som har det sämst ställt. Vi behöver göra oss mer medvetna om vilka beslut vi tar och vilka konsekvenser det har. Arbetsgivaren har en roll i det här. Delvis att se till att man faktiskt har en tjänstepension är liksom regel nummer ett. Hur ser det ut för de som inte har det? Och också att man från arbetsgivarens perspektiv börjar titta på, nu får vi en höjd riktålder, vi blir allt äldre, allt fler arbetar längre.

En förhandlingsfråga om flexibilitet

Shoka: Det är en förhandlingsfråga. Det är inte så att man inte får, det får vi inte glömma av. Det är inte så att arbetsgivaren inte får betala in till tjänstepensionen efter 65. Men så som det ser ut i dagsläget är det ju en förhandlingsfråga många gånger. Att man börjar anpassa de här delarna till det. Att man också skapar samma flexibilitet som det finns i allmänna systemet. Där kan du pausa din allmänna pension. Det kan du till exempel inte göra med din avtalspension eller tjänstepension. Det skapar ju också utrymme, har du påbörjat en utbetalning så kan du inte stoppa den om du helt plötsligt skulle få ett sidouppdrag till exempel, där du faktiskt skulle mixa det här med pensionärslivet och arbetslivet. Och det behöver vi.

Det jag menar i mina debatter är delvis att ge en nyanserad, vettig bild av debatten, så att folk verkligen inte känner den här oron. Men också, vi måste anpassa det till åldrandet. Vi måste skapa det med kompetensutveckling, det ligger ju hos arbetsgivaren. Arbetsmiljön är ju en avgörande faktor för att vi ska kunna jobba allt längre. För det är det som krävs av systemet och generellt i samhället.

Vem vill du påverka i debatten?

Caroline: Vem är det som du vill påverka i debatten? Är det både människor som du vill ska kunna känna sig manade att ta tag i och titta på sin pension, eller är det politiker?

Shoka: Det är klart att det många gånger är en politisk fråga också, absolut. Både delvis att när de gör förändringar, att det här är bra eller det här behöver adderas till. Det handlar både om att opinionsbilda men också att komma med förslag på reformer. Men också ibland faktiskt säga att den där, den behöver jag...

Jan: Tycker du att det är lätt?

Shoka: Ja, men till viss del tycker jag att man får ändå gehör. Framförallt nu är det ju valår, och man pratar ju om att en stor andel av de som röstar kommer att vara pensionärer eller i den åldern. Så det är klart att man måste lyssna och man behöver anpassa sig. Och systemet behöver anpassa sig framförallt till hur vi åldras, hur vi vill arbeta, och de förändringar som krävs för att vi faktiskt ska kunna försörja. De som vill arbeta ska kunna betala in till systemet och faktiskt försörja de andra.

Jan: Men jag tänker ju mycket att det där handlar ju om att påverka gräsrötterna. Alltså om vi påverkar, om vi mejlar och tar upp diskussionerna med våra riksdagsmän eller våra partier, så blir det liksom både uppifrån och nerifrån.

Det lönar sig att jobba efter 65

Jan: Jag tänker nörda lite till. Jag läste samma rapport. Alltså, den här rapporten är jättebra. Tumregelsrapporten. För varje år man jobbar efter 65 så höjer man sin pension med ungefär 8 procent. Så att det där är...

Shoka: Det lönar sig att jobba.

Jan: Ja, så att det lönar sig. Men jag tänker så här, om du skulle sammanfatta, vad är, för en typperson, vad är en rimlig förväntansbild? För du återkommer ju till det hela tiden, neutral eller förväntansbild. Vad ska man ha i ordning, om vi skulle sammanfatta det? Och vad kan jag förvänta mig om jag gör det? Om jag har det i ordning.

Shoka: Jag tror att det är väldigt olika vad du har. Har du tjänstepension? Har du inte tjänstepension? Har du deltidsarbetat?

Jan: Vänta, vänta. Vi tar det här. Om jag är på ett ställe där jag inte får tjänstepension. Vad ska jag göra då? Mitt råd innan var att byta jobb.

Shoka: Nej, men du kan inte kräva av arbetsgivaren att du ska ha tjänstepension. Eller så får du ta ett eget ansvar. Företagare gör ju det idag. Det är regel nummer ett. Har du det eller inte? Om jag inte har det, då behöver du börja spara själv. Så då blir det ytterligare ett moment där du behöver ha en större avsättning.

Sammanfattning: så fördelas pensionen

Shoka: Om vi ska sammanfatta det. Så vi har 18,5 procent av din bruttolön. Den går till allmänna pensionen. Och den fördelas, 16 till inkomstpension, 2,5 till PPM. Och oftast 4,5 procent till tjänstepension.

Jan: Så det man kan dra, så här, ju högre lön desto bättre.

Shoka: Det är liksom viktigt.

Jan: Jag brukar alltid säga så här: okej, förhandla upp din lön. Och sedan så sa vi också löneväxling. Och jag vet att det ligger dig varmt om hjärtat.

Shoka: Ja, men det ligger mig varmt om hjärtat att man är medveten om att man har den möjligheten. Och det handlar egentligen om att växla ut lönen mot en pensionsavsättning redan idag. Men jag brukar säga att oftast är det värt först efter 45 000. Att om man har lön under 45 000 så är det inte så viktigt med löneväxling.

Löneväxling och SGI

Jan: Nej, men löneväxlingen handlar ju egentligen om att växla ut lönen mot en pensionsavsättning redan idag. Och det kan ju också vara med bonusar till exempel.

Shoka: Du var inne på att det är viktigt att man inte gör det om man inte uppnår den här nivån och gränsen. Och det är jätteviktigt, för det kan ju faktiskt påverka andra ersättningar som du får. Till exempel SGI:n, som egentligen är knuten både till sjukpenningen och föräldrapenningen. Så det är bra att känna till det för de som har möjlighet att göra det. Att den möjligheten finns. Men att man inte gör det om man inte precis hamnar på den gränsen.

Att öka inkomsten, inte bara minska kostnaden

Jan: Får jag ta en lite kontroversiell fråga här? För någonting som jag driver många gånger i debatten, alltså att ja, det är bra att dra ner på sina kostnader och spara, men det är minst lika viktigt att öka sina inkomster. Och jag tänker liksom så här, jag brukar säga, sikta på en lön på 45 000 i månaden. För där maxar du svenska välfärdssystemet. Och sedan förstår jag genuint att det inte är möjligt på alla jobb. Att det finns vissa jobb där det är så här, nej men löneökning enligt tabell. Men då kan jag ibland vara så här, men du vet, fattar du inte vilken påverkan det här kommer att ha på 20 år, att du är kvar på det här jobbet? Du kommer att få bra kollegor på nästa jobb också.

Alltså du vet, jag blir så mån om folk. Att jag är så här, byt jobb. För att byta jobb upplever jag i Sverige, tyvärr, är ett av få beprövade sätt att höja lön. Och jag tycker att just det här att höja lönen är så viktigt, men jag känner mig ganska ensam.

Shoka: Ja, men det kommer alltid en massa sådana invändningar. Men jag gillar mitt jobb, så är det ändå så.

Jan: Det är rätt många som inte gillar sitt jobb.

Lönen påverkar allt

Shoka: Nej, jag tror att du är inne på någonting väldigt intressant där. Du och jag jobbar ju med de här frågorna varje dag. Nu har ju vi förenklat väldigt mycket av det vi pratar om och sådär. Det kanske inte är det viktigaste för många andra. Det får man inte glömma av. Man väljer bekvämlighet, man väljer trygghet, man väljer någonting som här och nu är viktigare än att tänka: hur maxar jag? Det får man inte glömma av och det måste man respektera. Sedan köper jag det du säger. Det är oftast så man får upp sin lön.

Lönen har ju en stor effekt på allt. Både dina ersättningar, din pension, rubb och stubb. Och hur mycket du faktiskt kan spara per månad.

Shoka: Det många, tror jag, glömmer av är precis det du är inne på, lönen har ju en stor effekt på allt. Både dina ersättningar, din pension, rubb och stubb. Hur mycket du kan spara per månad också.

Jan: Och hur mycket du faktiskt kan spara per månad.

Shoka: Och det är därför vi pratar, när vi pratar till exempel pensionsgapet mellan män och kvinnor, så pratar ju vi om lönegapet. Det är oftast det som också är en stor faktor som påverkar. Så det är klart att lönen blir påverkad i hela din livsinkomst.

3,2 miljoner kronor mindre under en livstid

Jan: Nu ska inte jag hålla dig till svars för det här, för det var inte du som sa det, men det var Annika Strandhäll i den här intervjun i Malou Efter tio. Då sa hon så här, en kvinna tjänar i genomsnitt 3,2 miljoner kronor mindre än en man under sin livstid. Och sedan tror jag att du också i samband med det sa att kvinnor idag har knappa 69 procent av männens totala pensioner och ynka 50 procent av männens tjänstepension. Och du vet, för mig var det så här, shit pommes frites. Alltså jag visste inte att det var så stor skillnad.

Shoka: Det där är ju säkert någon genomsnittlig siffra. Annikas siffror vet jag inte exakt om hon syftar enbart på lön. Vi pratade om jämställd ekonomi och jämställdhet, och framförallt hur kvinnor drabbades i samband med pandemin. Både världen över generellt, men också hur, i samband med att vi tar fler vab-dagar, i samband med att vi till exempel är föräldralediga längre. Men också det som du och jag pratade om precis när jag kom.

Jan: Vad ska du göra härefter?

Shoka: Och då pratade vi om att jag ska vara med och prata om hur barnafödandet kan komma att påverka kvinnors karriärer. Alltså att vi ska titta på forskning kring det här och prata kring det. Så den siffran hon nämner där kan ju vara en summa av alla de här olika parametrarna.

Risktagande, avkastning och ägande

Shoka: Det jag kan tycka ibland när vi pratar, jag tycker, precis som du säger och precis som de siffror vi ser på Pensionsmyndighetens hemsida, att det finns rapporter som visar såklart att kvinnor många gånger har en lägre pension, beroende på lön, olika typer av val man gör i livet, eller är tvungen att göra i livet. Men det är ju inte det enda problematiska som leder till den typen av siffror. Det är risktagandet som vi pratar om. Jag säger inte att alla kvinnor tar lägre risk, men det kan vara en parameter i det. Det är generellt vad vi får för avkastning. Alltså ägandet. Hur mycket äger vi kvinnor genom livet?

Ni pratade tidigare om det här, eller du var inne på det här med att amortera på huset. Då har vi ett större utrymme där. Antingen säljer man och får ut mer, och bor mindre när barnen är utflugna och man blir pensionär. Men det handlar ju också om att män idag äger till exempel 44 procent av marken i Sverige. Motsvarande siffra för kvinnor tror jag är 18 procent. Om man tittar på siffror från Lantmäteriet. Det är klart att alla de här delarna tillsammans, kanske inte så osannolikt att det ser ut så.

Ägande är den ultimata makten. Att kunna också få avkastning.

Ägande är den ultimata makten

Shoka: Vem äger fastigheterna? Står man med på de hus man äger? Eller vem äger de kommersiella fastigheterna? Hur många kvinnor startar eget? Hur många av våra aktiebolag ägs av kvinnor, de mindre då? Jag tror att, tittar man på ägandet av bilar, så är det 35 procent av kvinnor som äger bilarna. Alltså allt det som handlar om ägande. Ägande är den ultimata makten. Att kunna också få avkastning. Och det är där. Det är inte bara vad du har i lön. För tittar man på tjänstepensionen, det är ju samma avsättning, det baserar sig på lönen. Så det påverkar. Men det är allt det andra när man sammanfattar de här delarna. Det är våra egna val. Det är hur vi kanske prioriterar många gånger. Och sedan också hur vi faktiskt investerar, äger, och vilken avkastning vi får på våra tillgångar.

Jan: Men för jag gillade det där, för det sa du också. I samma intervju sa du så här: "Ta makten över sitt liv gör man genom sin ekonomi." Och jag tyckte det var så fint, för det var så här, ja men så är det ju verkligen.

Vilka action steps kan man ta?

Jan: Men jag tänker till exempel, om man lyssnar på det här som man eller som kvinna, vad tycker du, vad är action steps? Vad är det man kan, är det så här, nu ska vi gå hem och skriva över bilen på mig? Eller vad kan man göra? Vad tycker du, om du skulle ge tips, nu vet jag att du har två pojkar, men om du hade haft två vuxna döttrar, vad hade du tryckt på?

Shoka: Kommunikationen och samtalen, som du är inne på, är regel nummer ett. Och gärna att man har det långt innan man börjar skaffa de här sakerna tillsammans. Att det ska vara en självklarhet att man äger tillsammans, såklart, om man nu också har gemensam ekonomi, eller går in med samma summor. Men det man inte får glömma av är också att man kanske inte alltid är gifta. Att juridiken har ju också en avgörande roll i det här. Hur ser det ut om din partner äger ett bolag? Hur stor del i det bolaget har du haft? Du kanske inte alls är ägare i bolaget, men du lägger en stor del av din tid på att hjälpa till i bolaget.

Jan: Ja, eller som vi har, Caroline har ju möjliggjort att jag har kunnat jobba i vårt bolag.

Shoka: Ja, precis. Så att man ersätter varandra. Där är det också så här, när vi pratar pensioner, du kan ju faktiskt fortfarande sätta av extra i en kapitalförsäkring till den parten som har varit hemma större delen av tiden.

Jämställdhet ur olika perspektiv

Shoka: För tittar man i de här debatterna jag ofta deltar i, där vi pratar jämställd ekonomi. Hur kan vi från olika perspektiv, politiskt, om man tittar på föräldraförsäkringen, om man tittar på vårt perspektiv, som investerare till exempel på SPP. Där tittar vi en del, liksom vårt hållbarhetsarbete och hur vi tittar på hur vi investerar. Det handlar ju om jämställdhet också. Det är en del i de mål vi har för de bolag vi investerar i.

Caroline: Förlåt, får jag bara säga? Men det är en del av det som man kan vifta bort. Jag tänker det, om man som kvinna till exempel har jobbat för att mannens bolag ska funka, men man har inte blivit avlönad. Sånt kan viftas bort. Jag vet levande exempel på detta. När man har tänkt så, men jag kanske inte behöver ta lön, men vi kan ju kanske ersätta mig på något annat vis.

Jan: Ja, ja, men vi fixar det. Det ordnar sig.

Caroline: Eller på något annat vis så kommer det att jämna ut sig. Där får man ju liksom inte ge sig i så fall.

Det är okunskap, inte en kamp

Shoka: Jag tror inte alltid att det är en kamp mellan mannen och kvinnan. Jag tror att det är okunskap. Om jag nu var hemma, men hur mycket förlorade hon genom att vara hemma? Vad är en rimlig siffra? Om vi nu har råd att under den här tiden, säger kvinnan eller den andra parten som är hemma, hur mycket behöver vi sätta av? Jag tror inte nödvändigtvis alltid att det är en konflikt. Det är bara att man inte vet bättre. Och det är de här samtalen som gör att det väcker en klocka. Hur gör vi då?

Och jag tänker också så här, när vi pratar de här olika aspekterna. Vi pratar näringsliv, vi pratar ur politiskt perspektiv, jag pratar ur mitt privata. Och så har vi SPP som investerare som tänker på de här parametrarna. Både på arbetsplatsen, hur får vi en jämställd arbetsplats, inkluderande? Hur ger vi våra anställda möjlighet att kunna parera sig i familjelivet? De här delarna som vi faktiskt vet påverkar våra livsval. Och främst många gånger faktiskt kvinnors. Att man försöker tillgodose det för att möjliggöra heltidsarbetet, eller att man faktiskt inte känner att man alltid måste vabba, om man tycker att man kan jobba samtidigt. Alla de här delarna, alla de här små stegen har en inverkan. Och alla delar är minst lika viktiga. Så vi har liksom alla jobb att göra på olika plan. Men jag tror inte nödvändigtvis alltid att det är att man inte vill. Det är bara att man inte har kunskapen.

Vad ett barn kostar

Jan: För det tror jag också. Det var också en sådan grej som jag läste någonstans. Du hade skrivit det här med vab-dagar. Och sedan så tänkte jag på en annan, som vi pratade om på forumet. Att SCB släppte en rapport som sa att ett barn kostar i genomsnitt 1,8 miljoner kronor fram till sin 18-årsdag. Och då tror jag 600 000 av det var minskade arbetsinkomster. Alltså att man var föräldraledig, inkomstbortfall, och att man hade vab-dagar.

Och oftast, nu, i alla fall hos oss, har det ju varit att det är du som mycket har tagit de vab-dagarna. Och det är inte som att jag har tänkt så här, ja men det där är ju ett inkomstbortfall, det måste vi liksom ersätta. Så jag tror precis att det inte är något könskrig, utan att det är mer så här, man tänker inte att det beslutet, att du och jag, vem tar vaben idag. Man inser inte den extremt långsiktiga effekten, eller deltidsarbetet.

Att veta konsekvenserna av sina beslut

Shoka: Jag lägger aldrig, delvis när vi pratar den här ekonomiska makten, att äga sin... Jag lägger ingen värdering i hur man vill leva. Vad ekonomisk makt eller förmögenhet innebär för just dig, det kan bara du avgöra. Däremot måste vi veta konsekvenserna av våra beslut.

Och jag tror att när du deltidsarbetar, jag har gjort det själv. Jag har delvis varit hemma med båda mina barn länge. Jag har vabbat i många olika omgångar. Och jag har deltidsarbetat. Men jag har vetat konsekvenserna. Jag har till och med levt som expert utomlands med min man, och inte arbetat en kort period i livet. Det är klart att om jag vet konsekvenserna av de här, så har jag lättare kunnat kräva också en ersättning för det. Så jag lägger ingen värdering i vem som vabbar, eller hur man gör.

Det man ska ha med sig är att många gånger, precis som du sa, när vi kvinnor är hemma i större utsträckning, så påverkar det inte bara här och nu. Det påverkar även våra inkomster, våra pensioner, men också vårt ägande. Det påverkar våra löner. Det påverkar kanske vilka karriärmöjligheter vi har en period i livet. Allt det sammanlagt, så som du var inne på, både med avgifter och avkastning och allt sådant där. Det blir ganska mycket över tid.

Skilsmässofällan

Shoka: Och sedan tror jag att många tror att vi har en gemensam ekonomi. Har vi juridiken på plats då, om vi har gemensam ekonomi? Och förväntansbilden kanske är att man fortsatt kommer att ha det. Men det har vi ju inte. Vi vet ju att en stor andel faktiskt går skilda vägar på sikt. Har vi de delarna på plats? Att man inte sitter där i den här skilsmässofällan som kvinna många gånger, sedan när den här gemensamma ekonomin är borta. Om man ska klara sig på sin låga inkomst. Visst, du kan få med dig halva huset och bilar och allt vad det nu är. Men vad händer sedan när du fortfarande har den här inkomsten som är en konsekvens av att du inte kunde klättra i karriären eller få upp din lön, eller vad det nu kan vara? Och kanske inte hade något buffertsparande som du fick med dig, större än det du fick, och så behöver du det till handpenning för att ha ett boende. Och sedan så blir det inte så mycket kvar. Och så sitter du där med din lön, och så har du en partner som har fått göra karriär och utvecklas och har en högre lön.

Återigen, det här är ingen kamp. Det här är viktigt att vi pratar om. Och det finns ett ansvar hos samhället, hos arbetsgivaren och ur ett politiskt perspektiv. Men också hos individen.

"Har jag råd att skilja mig?"

Jan: Jag vet inte om det var när du jobbade som rådgivare, men jag har ju kompisar som jobbar på bank nu som säger: jag har ju ett möte bokat med en kvinna i 80-årsåldern och hon kommer själv. Och så var det så här, hälften av gångerna kommer jag att få frågan: har jag råd att skilja mig? Har du någon uppfattning, stämmer det lite med din erfarenhet också? Sedan sa du också, jag tror, att oktober är skilsmässomånad.

Shoka: Ja, men precis. Jag tycker det är väldigt intressant. För det kommer ju titt som tätt rapporter som precis visar på det här, att si och så många procent av kvinnorna, eller vad vet jag, fem av tio eller vad det nu är, inte har råd att skilja sig. Där är det också så här, är det ens upplevelse, alltså upplever vi det så? Eller är det sanningen? Det är lite som med pensionerna. Hur bra är min pension? Är jag en av de här fattigpensionärerna? Eller kommer jag att kunna leva hur gott som helst? Jag kommer i princip att få ut ungefär så som jag har det idag. Så steg nummer ett är att få den här överblicken. Vad har jag, och vilka beslut har jag tagit längs med vägen? Både juridiska och andra privata beslut som faktiskt påverkar de här delarna.

Men det är klart att det finns en stor andel kvinnor som upplever att de inte har råd att skilja sig. Eller som de data som kom här nu, där man visade på att man inte har råd att bo kvar efter en skilsmässa. Det är klart att det här är viktiga parametrar som också blir ett hinder.

Jan: Jag brukar ju på andra sidan skämta om det där. Folk frågar mig, vad tänker du om bostadsbubblan? Vad är ditt bästa tips? Investera i en relation, så att du slipper den där skilsmässan.

Avrundning: en tabell att jämföra sig med

Jan: Vi har massor av grejer som vi ska prata om. Men jag tänker faktiskt att vi ska runda av det här avsnittet. Sedan gör vi ett bonusavsnitt där vi pratar lite om barn och vi har lite läsarfrågor och sådant. Men jag ska nörda en gång till. Från den här pensionsrapporten så har de faktiskt en tabell som är så här, hur många månadslöner eller vilket belopp borde du ha i vilken ålder?

Shoka: Oj, ja.

Jan: Så den tänkte jag faktiskt, jag tänker inte gå igenom den. Den har jag varit och kollat, så att man verkligen kan gå in och jämföra hur man...

Shoka: Du ligger 21 procent under.

Jan: Ja, men till exempel...

Shoka: Då kan man ju göra någonting.

Jan: Ja, men då är det till exempel så, jag tar mig själv som exempel, genomsnittssvensken är 42 år gammal. Jag är 40, så jag är nära. Då säger de så här, då ska du totalt ha 41 månadslöner i din totala pension. Och då säger de, då är det 30 månadslöner i inkomstpensionen, 5 i premiepensionen och 6 i tjänstepensionen. Och sedan har de en sådan tabell från 25 till 65 års ålder. Så det kan vara en ganska kul grej.

Viktigaste punkterna om man ligger efter

Jan: Men jag tänkte att avsluta, så om man tittar på den här tabellen, om man inser att man ligger efter, vad skulle du se som de viktigaste punkterna att titta på? Alltså om man har den här lite ångesten, förlåt, för sin pension.

Shoka: Nej, men precis. Jag tror att det viktigaste, nu hade de ju med tjänstepensionen där, det är ju en ganska stor summa. Så att du faktiskt har den, det är ju inte alla som har det per automatik, så det får man inte glömma. Det är ganska mycket pengar i slutändan. Och sedan är det ju helt enkelt det som egentligen är det vi har svårast med när det kommer till självdisciplin. Att prioritera framtiden lite mer än nuet, alltså börja med ett privat sparande. Det är egentligen de delarna du kan göra och påverka. Men också våga ta risk med pensionskapitalet. Och framförallt veta, vad har jag för pensionskapital och hur är det placerat? Och hur kan jag få så bra avkastning som möjligt, men fortfarande utifrån min egen risktolerans?

Jan: Precis. Superbra.

Tjänstepensionen blir allt viktigare

Jan: Och jag tänkte, det är roligt för att du återkommer till det där att tjänstepensionen är så viktig. Och det kan man också, om vi tar från tabellen, så ser man också att vid 65 års ålder, ja, då står tjänstepensionen för över en tredjedel av den slutgiltiga pensionen.

Shoka: Och den är som sagt, den blir allt viktigare och är allt viktigare för de högre inkomsterna. Och jag säger inte det bara för att jag, det är klart att det ligger mig varmt om hjärtat med tanke på att jag arbetar med de här delarna dagligen. Men det är ju en viktig del av den totala pensionen.

Jan: Och jag tror att de flesta känner igen det här orangea kuvertet som kommer hem.

Shoka: Inte nödvändigtvis.

Jan: Jag var så ledsen.

Shoka: Man vill få det, men det kommer digitalt. Jag vet inte hur många som öppnar det däremot. Och det är likadant med, du får ju lite beroende på vilket avtalsområde du tillhör, så får du ett brev också sannolikt, eller någon form av digitalt brev gällande tjänstepensionen. Jag tror att det för de flesta är mer nära till hands med det här orangea kuvertet, att man har mer bearbetat och känner igen det.

Reformera över tid, inte kortsiktigt

Shoka: Så jag tror att helheten, och det är det jag försöker förmedla i mina debatter, det är det jag försöker tala om för politiker. Ta inte de här kortsiktiga, bara för att det är valår och fokusera på pensionen och komma med kortsiktiga lösningar, utan vi behöver reformera över tid. Och samma sak gäller ju oss som individer och vårt ansvar. Att man tittar på helheten, lär sig steg nummer ett, vad är grunderna? Hur är det uppbyggt och hur ser det ut för mig specifikt när jag loggar in och tittar på prognoserna?

Jan: Och sedan tänker jag så här, jag tänker att hos oss så har vi inte så mycket jante eller så här. Och jag tänker, vi har ju pratat om pension, men vi har inte pratat så mycket om SPP. Men om man har lyssnat på det här nu, och så känner man också så här, hur kan du, eller hur kan ni på SPP, hjälpa till?

Hur SPP kan hjälpa till

Shoka: Det är klart att vi jobbar ju framförallt med tjänstepensioner och har en stor kunskap inom området och kan hjälpa till. Och då skulle jag faktiskt till de flesta som har lyssnat här idag och känner att nu är det läge att ta tag i pensionen, så pratar ju vi om det här med flytträtten. Alltså möjligheten faktiskt att ta hem en informationsfullmakt. Vad har jag, var finns min pension? Idag betalas närmare 600 miljoner kronor in till tjänstepensioner i Sverige. Det är enorma pengar. Vad används mina pengar till? Sparar jag hållbart? Ligger mina investeringar i linje med det jag vill påverka, leva utifrån miljöfrågor, eller det etiska som jag står bakom idag? Där är också en viktig parameter.

Tittar man hos oss så är ju våra egna fonder fossilfria. Och vi vet ju idag också att det finns en stor kraft i att faktiskt aktivt investera i bolag som har en strävan efter de här klimatmålen som vi har. Och då är avkastning egentligen inte längre en fråga. Så tidigare har man ju någonstans trott att, väljer man hållbara investeringar så måste man ge avkall på avkastning. Och så är det inte, utan snarare tvärtom. Att du minskar ju vissa risker genom att investera på det sättet.

Jan: Till och med, ja.

Familjeskydd och återbetalningsskydd

Shoka: Men jag tror också att vi pratade inledningsvis om det här med vikten av rådgivning, för att kunna ha någon att bolla med och aktivt kunna välja bra alternativ som faktiskt är anpassat till en själv. Och då är det faktiskt ett bra sätt att ta kontakt med oss. För där har ju vi experter som sitter dagligen med de här frågorna. Men sedan tror jag också att inte glömma av att prata om familjeskydd och återbetalningsskydd. Och de här delarna är en viktig, viktig del som man faktiskt kan få stöd i.

Jan: Jag vet inte riktigt vad det är med familjeskydd och återbetalningsskydd.

Shoka: Men när vi har våra pensioner så behöver vi också veta vad som händer med vårt kapital den dagen vi inte finns till. Alltså vid bortfall och bortgång. Och där är det faktiskt så här, lite beroende på vilka avtalsområden vi tillhör så kan det redan vara förvalt eller inte förvalt vem som får våra pengar. Och det måste man anpassa och ändra under livets gång, beroende på om man är ensamstående eller om man har familj. Så att dina nära och kära faktiskt får dina pengar om du dör innan pensionskapitalet är slut.

Jan: Om man inte har gjort något val där, kan det vara så att det inte är ikryssat någonting? Förstår du vad jag menar? Så att man inte har gjort något val?

Shoka: Nej, men precis. Oftast när du inte har gjort något val så har du indirekt gjort ett val. Det är där problematiken kommer in. Så att där behöver man ju också, många gånger så glömmer man ju av att man bara tittar på blanketten och har inte så bra koll. Så att där är det extremt viktigt, vill man skydda sin familj så behöver man ha koll på det.

Digitala lösningar för en komplex produkt

Shoka: Sedan så tror jag också, i dagens samhälle där vi både ur ett arbetsgivarperspektiv, som egentligen är arbetsgivarna, de är ju de som är våra kunder främst, så handlar det ju också om att hitta de här digitala lösningarna. Alltså förenkla. Du och jag var inne på just att pensionen blir så komplex, och då får man ju underlätta. Och det har ju vi gjort. Vi är ju ett pensionsbolag som har jobbat med de här frågorna i jättemånga år. Och där har vi ju försökt att underlätta med olika typer av digitala system som underlättar, delvis ur arbetsgivarperspektivet, så att det blir rätt inbetalningar, så att administrationen blir förenklad, men också ur individens perspektiv, där du hela tiden får stöd i det som vi pratar om, just med risk. Vad är min egen risktolerans? Hur gör vi? Och hur ska jag tänka när jag tar risk?

Och som sagt, det här med hela vårt fondtorg, där du kan välja fonderna, där du vet att om jag väljer våra egna fonder, så är de fossilfria. Det är liksom inte en hylla där du får leta själv, utan hela utbudet är fossilfritt.

Det sämsta rådet inom finans

Jan: Jag avbryter där, för jag tänker att vi ska runda av, och det där kommer vi att prata om. Vi hade egentligen bara tänkt göra ett avsnitt, men vi har så mycket kvar att prata om. Vi kommer att lägga ett bonusavsnitt, där vi kommer att ta lite läsarfrågor, vi kommer att ta lite om de hållbara fonderna. Men jag brukar alltid ha två frågor som jag ställer till alla gästerna. Och det ena är så här: vad är det sämsta rådet du brukar höra inom finans, eller har hört inom finans?

Shoka: Oj! Bara välja ett?

Jan: Precis. Det är roligt, vi har fått alla möjliga svar på den frågan. Har du någon, du tänker så här, nej, det där, nej. Det där håller jag aldrig med om. Eller där jag har sett i sociala medier, det där hade jag inte gjort.

Shoka: Oj, nej men om vi pratar, just det, så är det att spekulera med pengar man inte har råd att förlora. Alltså att hoppa på sådant som lovar. Är det för bra för att vara sant, så är det oftast för bra för att vara sant.

Jan: Ja.

Boktipset: Nudge

Jan: Sista frågan som vi brukar ställa är så här: har du något boktips? Behöver inte vara inom finans eller ekonomi. Har du något som du gillar?

Shoka: Nej, men någon mittemellanting då? Boken Nudge. Där nuddar du ju både lite de ekonomiska termerna men också lite mer de mjuka värdena, och det som egentligen jag pratar väldigt gärna om, beteendeekonomi och nudging. När man knuffar folk i en riktning. Du får en liten puff åt rätt riktning utifrån det vi många gånger vill men inte riktigt lyckas med hela vägen själva.

Jan: Ja, precis. Jag brukar tänka så här, det är sådana här stora resultat, om man bara har en ifylld ruta, eller vad är standardalternativen?

Shoka: Ja, men precis.

Jan: Och det var ju det vi var inne på lite tidigare, vad händer om jag inte har valt till exempel återbetalningsskydd på min tjänstepension eller inte?

Shoka: Det beror på. Ibland är det förkryssat och då blir det så. Det är lite som hur du väljer dina fonder i PPM. Om du inte väljer någonting så är det någon annan som har valt någonting, eller är det förkryssat, så är sannolikheten större att vi bara låter det vara i stället för att kryssa oss ur än att vi kryssar i någonting.

Det måste vara Sveriges mest framgångsrika nudging, med sjunde AP-fonden.

Jan: Det måste vara Sveriges mest framgångsrika nudging, med sjunde AP-fonden. Typ världens bästa fond i det där att man faktiskt har hjälpt de flesta som inte har gjort något val att få typ bland det bästa man kan få.

Tack och bonusavsnitt på köpet

Jan: Jag tänker så här, stort tack för att du ville hänga med oss. Prata om ekonomi, prata om pension, prata om lite jobbiga insikter här kring att det var så stor skillnad på män och kvinnors sparande och förmögenhet. Men jag tänker så här att jag kommer inte att säga, hoppas du vill komma tillbaka, för jag vet att vi kommer att göra ett bonusavsnitt precis härefter. Och det kommer att handla lite om barnsparande, vi kommer att ta lite läsarfrågor, lite hållbart sparande, lite om ISK-debatten och så här höjda skatter, etc. Så att du som är sugen, ta en liten promenad, ta en kopp kaffe, det tänker vi göra, och sedan så finns det här en liten stund till med oss.

Shoka: Tack så mycket.