Tänk om ekonomi är penseln du målar ditt liv med?

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Ekonomi som penseln man målar livet med
2. Bakgrunden: de bästa tipsen till unga vuxna
3. Varför upplever vi att ekonomi är tråkigt?
4. Sex outfits och en entreprenörsgarderob
5. Avsnittet som en samskapad tråd i forumet
6. Inspireras, men skapa dina egna regler
7. Källorna bakom reglerna
8. Pengaregler handlar oftast om "nej"
9. Förbudens grepp om ryggmärgen
10. Wikipedias definition av ekonomi
11. Ordspråken vi ärvt om pengar
12. Reaktiv ekonomi gör den tråkig
13. Ingen har lärt oss om ekonomi
14. Vi lär oss dra ner, inte tjäna och investera
15. Att ha empati med sig själv
16. När ekonomi kidnappats av pengar
17. Att skifta från brist till framåtblick
18. Disciplin som något positivt
19. De flestas ekonomiregler suger
20. Att omformulera frågan om ekonomi
21. Att lära sig spendera pengar
22. Vart är du på väg i din ekonomi?
23. Bilmetaforen som inte riktigt höll
24. Frågorna som visar vart du vill
25. Inspireras av andra, men välj din egen vecka
26. Att konkretisera drömmen
27. Beteendet styr pengasituationen
28. Tusen kronor i tio år
29. Matten bakom tusenlappen
30. Spara mer och ha mer tålamod
31. Det handlar inte om summan
32. Gör något idag för att få något sen
33. En varför-fråga, inte en hur-fråga
34. Porschen och fem kilo
35. Är matematiken verkligen svår?
36. Svaret från matten är ett svar på varför
37. Att våga titta på sina siffror
38. Värderingar styr var vi lägger energin
39. "Skaffa koll på din ekonomi" som första steg
40. Kontoutdraget är inte där slaget står
41. Huttivation: hotet som driver förändring
42. Good is the enemy of great
43. Bättre frågor: både och, inte antingen eller
44. Spara, Slösa och deras lillasyster
45. Propaganda mot barn
46. Statistik och livslängd
47. Hur kan jag ha både och?
48. Charlie Söderbergs omformulering
49. Problem som pengar löser
50. Pengar som förstärkare
51. Att spendera så att pengar gör dig lycklig
52. Ett rikt liv handlar inte om hur lite man kan spendera
53. Speedrun som metafor
54. När snålhet faktiskt är att leva livet
55. Att optimera på inkomst, inte bara utgift
56. Att kompromissa i en gemensam ekonomi
57. Ett område som får kosta vad det vill
58. En gräns under vilken utgiften inte spelar roll
59. Caspians egna gränser
60. Att betala nu, konsumera sen
61. Njut dig själv till framgång
62. Att leva sina värderingar i kalendern
63. Betala dig själv först
64. Utgifter växer med inkomsten
65. Alla tjänar inte 50 000 i månaden
66. Om du fyrdubblade dina utgifter
67. Caspian och svindeln inför fyrdubbling
68. Snuslabb på balkongen
69. Vad pengarna skulle frigöra
70. Vilka områden bryr du dig inte om?
71. Vad vi tar med oss
72. Carolines reflektion
73. Skivan som spelat sedan barndomen
74. En vinkel för de ekonomiskt ointresserade

Ekonomi som penseln man målar livet med

Jan: Jag tror att ett stort steg till att börja tycka att ekonomi faktiskt är roligt är att inse att ekonomi kan vara den där penseln som man designar sitt liv med. Att man kan få det där livet som man verkligen vill ha och älskar.

Jan: Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå, på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson.

Jan: Idag ska vi ha ett roligt avsnitt. Idag är det avsnitt 231, och jag har döpt det till "1 000 kronor i sparande i månaden i tio år ger 1 000 kronor extra i månaden resten av livet". Du ser väldigt frågande ut.

Caroline: Jag får inte ihop matten än.

Jan: Nej, men det kommer vi till. Tanken var att det här avsnittet ska handla om att ekonomi faktiskt kan vara roligt. Och då valde du den titeln.

Bakgrunden: de bästa tipsen till unga vuxna

Jan: Men bakgrunden till det här avsnittet är att jag för någon vecka sedan blev inbjuden av Hanna P, som är influencer på Instagram. Vi ska göra en YouTube-serie för typ yngre vuxna, i din ålder Caspian, mellan 18 och 20. Och hon var så här: kan vi inte prata om de viktigaste grejerna i ekonomi? Och sen insåg jag, gud, vi har nog inte gjort det på de här 226 eller 230 avsnitten vi gjort hittills. Vi har liksom inte pratat om okej, men vad är de bästa tipsen?

Jan: Och framför allt insåg jag också det här när jag ställde frågan på vårt forum, alltså vad är de bästa tipsen till någon som är yngre eller ointresserad av ekonomi? Majoriteten av tipsen var att man kan gå igenom avbetalning, sms-lån och sånt. Fy fan vad dryga, sådär boomers vi är.

Caroline: Nej, men jag tänkte inte ens sms-lån. Jag fattar inte att vi tänker så om unga vuxna.

Jan: Att de har sms-lån, det har väl inte du, Caspian?

Caspian: Nej, jag har nog aldrig tagit, nej, eller det har jag inte.

Jan: Jag tänkte bara att du skulle säga "eller det har jag".

Caroline: Är du säker nu, Caspian? Det var fel svar, du sa. Men det är också att tro att unga vuxna inte kan rådda sin egen ekonomi.

Jan: Exakt, exakt.

Varför upplever vi att ekonomi är tråkigt?

Jan: Och grejen är också, i 230 avsnitt har jag sagt att ekonomi är det mest roliga och inspirerande som finns. Tänk om ekonomi är roligt. Och sen var det så här, vi har ju inte pratat om varför ekonomi är roligt.

Caroline: Vi försöker göra det i varje avsnitt, Jan. Det gör vi.

Jan: Men inte varför. Vi har inte pratat om varför de flesta upplever att ekonomi är tråkigt.

Caroline: Nej, det har vi inte. Vi har bara antagit att de flesta tycker det. Och sen bara head on. Det är roligt.

Jan: Så tanken är att det här ska vara ett avsnitt i paritet med avsnitt 99, "Kom igång med ditt sparande", och avsnitt 190. Att det här är ett ganska soft avsnitt, där vi inte kommer med pekpinnar, utan mer pratar om att tänka om ekonomi är roligt.

Jan: Men jag måste dela med mig av en grej, Caspian vet ju om det här, det var sjukt roligt. Jag ska åka ikväll och vi ska spela in senare i veckan. Och då får jag ett sms av Hanna: "Hej Jan, Hanna P här. Hoppas allt är fint. En påminnelse kommer här om att packa sex olika outfits, så att vi får en ny till varje avsnitt."

Sex outfits och en entreprenörsgarderob

Jan: Och min insikt är bara, jag lever i en helt annan värld, för jag har på riktigt inte sex outfits.

Caroline: Nej, men det är väl sex olika tröjor eller så?

Jan: Nej, jag har inte ens sex olika tröjor.

Caroline: Jo, men du har ju olika färger på dina, inte på mina tröjor.

Jan: Nej, du menar mina stickade tröjor. Och inte mina kavajer heller.

Caroline: Nej, du är väldigt konservativ. Så du har sex outfits, men de ser pricklikadana ut.

Jan: Ja, exakt. Det är den entreprenörsoutfiten. Och sen så svarar jag, och du vet, hon är så himla snäll: "Jaha, det är lugnt. Har du tre?" Och jag bara, nej. Och så får jag tillbaka: "Vilken storlek har du?" Där kände jag att jag var tvungen att ringa henne.

Caroline: I sammanhanget. Ja, en kollega. Vi behöver inte prata om sådana som vi inte vet vilka de är.

Jan: Nej, så jag tror att det här kommer att bli så roligt på så många olika sätt. Men jag tänker också att det här avsnittet, precis som en hemlighet kring avsnitt 99, är ju att vi har spelat in det flera gånger. Så även om det är 100 avsnitt bak, så är det ett ganska aktuellt avsnitt.

Avsnittet som en samskapad tråd i forumet

Jan: Och fusket vi brukar göra är att vi tar en tråd, gör ett sånt här avsnitt, och sen ser det som starten på en diskussion i forumet. Sen tar vi in massa feedback och gör om det. Så det här är sannolikt...

Caroline: Det är inget fusk. Det är jättebra att göra så, för då får man någon slags verklighetsanknytning, tänker jag.

Jan: Ja, man får feedback från er som lyssnar, vilket är sjukt värdefullt. Så där är en tråd i forumet som vi kommer länka till, som heter "Bästa råden till ekonomiskt ointresserade. Låt oss samskapa." Så att man kan skriva kommentarer. Och sen kommer vi spela in en ny version av det här avsnittet.

Jan: Och jag tänker så här, ni vet ju inte vad det här ska handla om, utan ni är här för att hålla mig på jorden och hålla någon slags reality check. Men tanken är att efter det här avsnittet, vad jag insåg är att de flesta av oss har förhållningssätt eller regler i ekonomi som vi kanske inte tänker på. Gör så, gör inte så.

Caroline: "Använd inte för mycket", har jag. Det är mitt förhållningssätt. Det är hela tiden.

Jan: Ja, men vi kommer till det. Och det kanske inte är det mest inspirerande, men jag tänker att du som lyssnar eller tittar på det här avsnittet, inspireras och stjäl med stolthet. Steal with pride.

Inspireras, men skapa dina egna regler

Jan: Men framför allt, jag kommer ta både mina egna och andras regler. Så tanken är inte att man ska skriva ner allihop, utan att man inspireras och sen skapar sina egna regler för ett rikare liv. Och sen tricket: välj ut ett par. För det här kommer förmodligen vara ett sånt avsnitt man kan lyssna på två, tre gånger med kanske ett års mellanrum. Och man kommer höra helt olika saker. Så har det i alla fall varit för mig.

Jan: Och där kommer också vara ganska mycket referenser till fördjupningsavsnitt. Så det är lite sammanfattning av andra avsnitt. När vi säger avsnitt 149 kan man gå in på bloggen eller i podden där poddar finns och leta upp avsnitt 149. Så tanken är att det här är ett nybörjaravsnitt. Men det är inte på nivån som vissa skrev, att man kanske ska gå igenom vad en lön är, eller vad en avbetalning är, eller räntor. Det finns nog andra som gör det bättre. Vi börjar ändå på kanske steg nummer två.

Jan: Men jag tänker att ni hjälper mig om jag dyker ner. Jag kommer inte prata om vad lappning är på Avanza till exempel.

Caroline: Lappning, ja det har jag aldrig hört talas om.

Jan: Vi tar inte det idag.

Källorna bakom reglerna

Jan: Men jag tänker också att i princip allt det vi pratar om, i princip inget är mitt eget. Det här är saker man samlat på sig sedan många år tillbaka, så det är jättesvårt. Jag försökte hitta, vem är källan till det här citatet? Vem är det som sa det först? Det var omöjligt.

Jan: Men jag vet att det är Ramit Sethi, en amerikansk coach som vi är ganska inspirerade av. Det är forummedlemmar, det är Morgan Housel och Collaborative Fund, det är balansekonomi där jag jobbade i tio år. Det är Moa, vår kompis, det är Tony Robbins, det är gäster i avsnittet, Erik Strand, Andreas och Henrik från Coeli. Så jag är så här, tyvärr, jag önskar att jag kunde ha källa till alla, men i och med att det blir regler man har skapat, så förvanskas det.

Caroline: Det vi kan göra är ju faktiskt att lägga länkar till där du har hittat det i texten.

Jan: Ja, precis. Det kan vi försöka. Nu får vi köra.

Caroline: Ja. Bra.

Pengaregler handlar oftast om "nej"

Jan: Så min tanke är också att när det gäller pengaregler, så har jag noterat att väldigt ofta i samhället, när vi pratar om pengar, så pratar vi om "sluta", "nej" och "inte"-regler.

Caroline: Ja, "använd inte för mycket".

Jan: Använd inte för mycket, jag slutar med att ta lån, jag ska inte lägga mer än x kronor på y, jag tar inte sms-lån, får inte betalningsanmärkning, et cetera. Ganska många är restriktiva.

Caroline: Ja, men pekfingriga. För annars vet man inte var det kan sluta.

Jan: Ja, men det är väl det undermedvetna. Medan jag tänker att i det här avsnittet kommer vi fokusera mer på "börja"- och "okej"-regler, eller ja-regler, alltså framåtriktade regler. Som inte är så mycket stoppskyltar utan mer gröna ljus.

Jan: Exempel kan vara: om jag får en löneförhöjning, investerar jag x. Eller om jag tjänar pengar, då firar jag för 10 procent. Eller jag sparar x varje månad. Eller jag har alltid en buffert om minst x kronor. Det är okej att göra misstag med sina pengar.

Det är okej att göra misstag med sina pengar.

Förbudens grepp om ryggmärgen

Jan: Så det är en sån grej man kan leka med, att vara uppmärksam när man formulerar sina regler, om det är väldigt mycket förbud. För jag vet inte hur det är för er, men jag upplever att det inte är så kul. Att det minskar värdet.

Caroline: Ja, och det sitter liksom i ryggmärgen på något vis. Jag tycker det är svårt att komma ifrån.

Jan: Vadå?

Caroline: Nej, men att jag är så restriktiv. Att det är väldigt mycket uppfordrande. Det är inte så framåtriktat. Eller det kan till och med vara framåtriktat, att jag ska alltid ha bla bla bla i buffert. Och då måste jag sluta med något, så att jag kan lägga undan de pengarna.

Jan: Just det, så ett "inte" kommer.

Caroline: Oavsett hur du formulerar det här, så kommer det ett "inte" i slutet.

Caroline: Jag tänker att Jan, du kommer fixa biffen idag.

Jan: Jag tänker så här, känn ingen press.

Caroline: Nej, men jag tänker, det var väl egentligen där när jag och Hanna började prata också, så var vi så här, att den gängse synen är att ekonomi är svårt och att ekonomi är tråkigt.

Wikipedias definition av ekonomi

Jan: Och så funderade jag på det, och så var jag så här, jag älskar ju alltid Wikipedia. Där har ju någon genuint lagt ner sjukt mycket tid på att definiera saker. Och då står det, nu citerar jag rakt av, eller Caspian, du kan läsa:

Caspian: "Ekonomi är läran om hushållande med begränsade resurser i ett tillstånd av knapphet. Med knapphet menas att tillgängliga resurser är begränsade i förhållande till totala önskemål och behov."

Jan: Och jag är så här, alltså, ekonomi, bara det här låter ju skittråkigt. Det är så här, du har inte tillräckligt, du kommer aldrig få tillräckligt. Så det är lika bra att du lär dig hantera det du inte har.

Caroline: Ja, men jag tänker också, bara nu med våra barn, att de spelar ju sådana dataspel och så. De förstår ju det här. Jag har inte tillräckligt, jag måste kunna köpa det här vapnet eller vad det är nu.

Jan: Ja, men precis. Så de förstår det. Det är bara att någon har skrivit det så fint. Men ärligt talat, jag är så här, redan ansatsen är ju inte så inspirerande. Det är begränsade resurser i ett tillstånd av knapphet.

Ordspråken vi ärvt om pengar

Jan: Och så tänker jag också att mycket som vi lär oss är så här, du vet, vi har till och med ordspråk: "rätta mun efter matsäck". Alltså, spendera inte mer än du har. Eller "den som är satt i skuld är inte fri". Eller "den som köper på kredit får betala med bekymmer". Och "pengar är runda, gjorda för rullar". Var kommer det här ifrån egentligen? Jag tänker, vilken tidsepok i svenskens historia?

Caroline: Typ 2021?

Jan: Nej, det har det ju inte, utan de lever kvar, de kanske behöver ersättas av något annat.

Caroline: Ja, jag vet inte. Men det måste ju vara bondesamhället, eller?

Jan: Jag vet inte. Jag vet ju att du gillar sånt, jag blir ganska ointresserad.

Caroline: Jag förstår att du är ointresserad. Men det som kommer med påståendet, att de kommer från bondesamhället, det är att man kan ersätta dem nu.

Jan: Ja, men "den som är satt i skuld", det är ju Göran Persson i slutet av 90-talet.

Caroline: Ja, han har väl tagit det från bondesamhället.

Jan: Jag tror inte Göran Persson kom på det själv. Men "ta inte sms-lån", okej, det är inte från bondesamhället.

Caroline: Vänta, tog du det?

Jan: Ja, men det är så här, det hör du ju varenda, "lär ungdomar att inte..." Jag är så här, ungdomar fattar att man inte ska ta sms-lån.

Reaktiv ekonomi gör den tråkig

Jan: Och jag tänker vidare att i princip alla interaktioner som de flesta människor har med pengar är reaktiva. Vad jag menar med det är att när ekonomi plötsligt dyker upp i ens liv, så är det att du ska betala en oförutsedd utgift, du ska prioritera mellan två dåliga alternativ, eller två alternativ där du egentligen vill ha både och, men inte har råd med både och. Så ska du välja mellan de två.

Jan: Och då blir jag så här, om man hela tiden är reaktiv, om man blir överraskad negativt, tro fan att ekonomi upplevs tråkigt eller ångestfyllt.

Caroline: Ja, man vill bara opta ut och bara så, jag tänker inte handla något mer i hela mitt liv. Alltså att man bara tar bort det jobbiga. Man blir filosofisk nästan. Jag vet inte. Jag kan bli det.

Jan: Men sen upplever jag också att det blir ett annat problem. Har man då hört alla de här grejerna hela sitt liv och sen inser man att det inte var så jävla farligt att ha en betalningsanmärkning. Eller det var inte så farligt att inte ha en buffert. Så inser man ju att livet fungerar väl ändå. Och då checkar man ut ännu mer, för då var det ju inte ens sant, det man hörde. Vad tänker du, Caspian?

Caspian: Nej, men det låter rimligt. Det är den typen av interaktion jag har haft med pengar också. Det är det jag ser. Så jag delar den upplevelsen. Men det är väl mycket rädsla involverat i de här citaten? "Den som är satt i skuld är inte fri." Det är mycket rädslobaserat.

Ingen har lärt oss om ekonomi

Jan: Jag tycker att det där är ganska synd. För ingen har lärt oss om ekonomi. Vi har inte lärt oss det i skolan. Vi har oftast inte lärt oss det av våra föräldrar.

Caroline: Men har vi inte det?

Jan: Nej, men våra föräldrar kan ju ofta inte de här grejerna.

Caroline: Vad tänker du nu? Vi har ju lärt oss någon typ av ekonomi i både skolan och hemmet.

Jan: Jag säger inte att vi har lärt oss det som du tycker att man borde få lära sig. Vi har lärt oss sådana sjuka grejer. Jag gillar ju den här, "pengar växer inte på träd". Är det genuint någon som tror att pengar växer på träd? Eller "pengar är runda för att de ska rulla", eller "pengar är roten till allt ont". Alltså, förstår du att det blir sådana konstigheter.

Jan: Och jag tänker att om vi tar barn till exempel, alla fattar att fotboll kräver träning, och att det tar mycket tid. Men det är väldigt få som inser att ekonomi eller veckopeng kräver lika mycket träning som fotboll.

Caroline: Jag undrar varför det är så faktiskt, att man bara ska fatta det.

Jan: Ja, ekonomi är så här, det ska du bara kunna.

Vi lär oss dra ner, inte tjäna och investera

Jan: Och då blir det på en ganska låg nivå, att de flesta har lärt sig, i alla fall var det så för mig, att okej, ska man göra en förändring i sin ekonomi, ska man dra ner. Man ska dra ner, man ska minska. Och redan där har vi gränser, vi ska ha begränsningar, sen ska vi dra ner, vi ska spara. Men väldigt få har lärt sig hur man tjänar pengar, eller hur man investerar pengar.

Caroline: Ja, man har pengarna sen på kontot, men man vet inte vad man ska ha dem till. Och så har man inte fått de grejerna som man ville ha.

Jan: Ja, i bästa fall, för fortfarande är det så här att 30 procent av den svenska befolkningen klarar inte en oförutsedd utgift på 5 000 spänn.

Caroline: Nej, precis. Men det är väl också det här att det blir lätt fel fokus utifrån det rädslodrivna. Att man då fokuserar på att dra ner nu, för att det är enklast att göra nu för de flesta.

Jan: Ja, och det har vi lärt oss. Och där tänker jag att första steget, både för sig själv och för andra, det är det som vår vän Lennart Göthe brukar säga: vi gör alla så gott vi kan och vi fattar så fort vi hinner. Att ha empati med sig själv.

Att ha empati med sig själv

Vi gör alla så gott vi kan och vi fattar så fort vi hinner.

Jan: Nej, ingen har lärt dig om pengar. Det är inte så konstigt om man tycker att det är klurigt. Det är inget konstigt om man har förlorat pengar, eller tagit dumma ekonomiska beslut, eller hamnat i en betalningsanmärkning. Tvärtom skulle jag säga, det vore ganska konstigt om ingen har lärt oss, men det har gått skitbra. Det är ju inte så världen funkar.

Caroline: Det är lite som Frost. Vi ser ju den om och om igen här nu med mina barn. Elsa i Frost, hon har ju en kraft. Men hon får inte använda den, så hon lär sig inte behärska den.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Så är det ju med pengar också, använder man inte dem, eller gör saker med dem, så lär man sig inte behärska dem.

Jan: Nej.

Caroline: Vad ska man säga? Managerar dem, ja.

Jan: Så jag tänker, tänk om det egentligen handlar om något annat. Tänk om ekonomi egentligen handlar om att ta hand om olika områden i livet. Alltså sådant som betyder någonting.

När ekonomi kidnappats av pengar

Jan: Och det här är också roligt, för ibland upplever jag att ekonomi har kidnappats av pengar. Att ekonomi är synonymt med pengar. Men det är det ju inte, utan det handlar om en resurs, som till exempel tid eller energi eller kärlek. Och många av de här resonemangen är direkt överförbara. Det säger ju sig själv, någon som ska vara snål och dra ner på kärlek, kommer ju inte få någon rik relation eller någon rik kärleksekonomi.

Caroline: Nej.

Jan: Det är bara att garva åt.

Caroline: Nej, men det är självskrivet, visst.

Jan: Så jag tänker också, det här sa ju Charlie Söderberg, också en vän till oss: "Jan, tänk om det är så här, det är inte ekonomi som är tråkigt, utan tänk om det är din ekonomi som hittills har varit tråkig." Och för mig var det så. Du vet, ont i magen första gången.

Caroline: Men undrar du då hur den skulle kunna vara kul ens? Det kommer direkt. Tanke nummer två kommer till mig: hur skulle den ens kunna bli kul?

Jan: Ja, alltså då, för 15 år sedan.

Caroline: Ja, men precis.

Att skifta från brist till framåtblick

Caroline: Nej, och för mig handlar det ju om att skifta från det här bristtänket. Att ekonomi inte handlar om att sätta upp en massa varningsflaggor och röda linjer och begränsningar. Utan snarare, istället för att tacka nej, så handlar det om att tacka ja.

Jan: Ja, med brasklappen om man tycker det är kul.

Caroline: Det är självklart att man tycker det. Men vad tänker du då? Det finns ju de som tycker det är kul att befinna sig inom ramar och operera därifrån.

Jan: Ja. Det är också enklare. Det blir ju ramar även för mig.

Caroline: Ja, men jag tänker snäva begränsningar. Om vi pratar kreativt så kan det vara ganska kul att säga att du får bara använda de här verktygen för att skapa en låt. Och tycker man att det är kul inom hushållande, att säga att okej, nu ska jag göra en tävling av hur billigt kan jag leva, eller hur lite energi kan jag spendera på de här grejerna.

Jan: Fast vet du vad, det där tänker jag handlar egentligen om disciplin.

Disciplin som något positivt

Jan: Och det där är också roligt, för om man kollar på disciplin så upplever jag, när jag har testat det här i föreläsning, att de flesta har en ganska negativ inställning till disciplin. Att disciplin är liksom någon som boxar in en. "Du måste ha disciplin, du har för lite disciplin, du borde ha mer disciplin." Men vet ni vilket annat sammanhang disciplin används i? Förutom det där.

Caroline: Ja, men det är väl när man ska lära sig något. Det kan vara en disciplin. Alltså, det kan vara en dans eller...

Jan: Ja, exakt. Till exempel inom idrott pratar man ju ofta om disciplinen. Och det roliga med disciplin är ju att disciplin egentligen är en uppsättning regler. Och när man pratar om självdisciplin, så tror jag att de flesta som tänker att självdisciplin är något negativt, det där jag borde ha mer av, missar att självdisciplin handlar om att följa en uppsättning regler jag själv har satt upp.

Självdisciplin handlar om att följa en uppsättning regler jag själv har satt upp.

Jan: Det handlar ju om mina regler. Mycket enklare att följa mina regler. Men ofta blir det med disciplin, eller ekonomi i synnerhet, att det är någon annans regler man borde följa. Ofta våra föräldrars regler, eller samhällets regler.

Caroline: Men vänta här nu, vad är det du säger, Jan? Att man kan sätta upp sina egna regler som inte alls ser ut som "drick mindre kaffe"?

De flestas ekonomiregler suger

Jan: Ja, min åsikt är att de flestas ekonomiregler suger, för de är skittråkiga. Låt oss ta ett exempel.

Caroline: Ja, men hela avsnittet är ett exempel.

Jan: Jo, men kolla här. För jag tänker på det som Ramit Sethi brukar göra sig lustig över och som vi också tycker är lustigt.

Caroline: Ja, som vi kommer till.

Jan: Ja, men man får ofta tipset att man inte ska dricka så många latte på stan. Drick en kopp kaffe mindre om dagen så sparar du 30 kronor om dagen, 200 kronor i veckan, 10 000 om året.

Caroline: Det är ju någon annans regel, men den kan man ju ta till sig och tro att det kan vara bra för min ekonomi. Men man skulle kunna ha vad man än vill som regel.

Jan: Problemet med den regeln är, ja, tänk om du gillar kaffe. Jävla skitregel. Förlåt att jag svär. Skitregel. Om jag gillar kaffe och vill ha det, som till exempel vår tränare. Han kommer ju alltid med en kaffe i handen. Han gillar kaffe. Och jag säger till honom, om du inte dricker den koppen kaffe så sparar du 30 kronor om dagen.

Caroline: Ja, men kaffe kanske inte är där slaget står. Kanske inte det som ger mig ett rikt liv.

Att omformulera frågan om ekonomi

Jan: Och det är där jag tänker att hela det här avsnittet handlar om att skapa sig sina egna regler, att ha sin egen självdisciplin. Och sen har du valt det själv. Om du vill spara 80 procent av din lön, gör det. Funkar inte för mig. Jag hittar på en annan regel.

Caroline: Jo, men jag blir så nyfiken nu på vad som skulle kunna vara en sån egen regel. För jag känner på mig att det är något kul.

Jan: Ja, men vi kommer dit. Hela avsnittet är ett tips på sådana regler.

Caroline: Ja, vad bra.

Jan: Så jag tänker att om man tar avstamp i: tänk om läran om ekonomi egentligen är läran om hur man får det man vill ha i olika områden i livet. Istället för att säga att ekonomi handlar om att hantera en resurs i knapphet, tänk om ekonomi handlar om hur jag får det jag vill ha i livet. Mycket roligare.

Caroline: Ja.

Jan: Det kan handla om att jag vill lära mig spendera pengar. Det är ingen som lär sig spendera pengar.

Caroline: Nej, man får bara go out there och göra det.

Att lära sig spendera pengar

Caroline: Det finns gott om ställen att spendera pengar på. Men hur menar du att man inte lär sig spendera pengar?

Jan: Ja, men har du tio regler för hur du spenderar pengar?

Caroline: Nej, det har jag inte.

Jan: Nej, okej. I rest my case.

Jan: Och jag tänker, återigen, jag är fortfarande lite kvar i det där: om ekonomi handlar om att skapa ett rikt liv för sig själv och de man tycker om, sin familj, sina vänner. Tänk om ekonomi handlar om att älska det liv man lever och leva det liv man älskar. Att använda pengarna för att göra sig själv lycklig. Eller egentligen att ge oss fler alternativ att välja mellan. Att jag kan flytta dit, eller jag kan ha det där.

Ekonomi handlar om att älska det liv man lever och leva det liv man älskar.

Jan: Där tänker jag att det kanske är det som ibland gör det klurigt för oss. Att där tar jag avstamp i ekonomi, snarare än "ta inte sms-lån".

Caroline: Ja, men det är ju ett väldigt stort mentalt skifte. Att gå från att ekonomi är självdisciplin och att det är återhållsamt, till att ekonomi handlar om hur jag ska få det som jag vill ha i mitt liv.

Jan: Ja, exakt.

Caroline: Det är ju mycket sexigare.

Vart är du på väg i din ekonomi?

Jan: Och jag tror, nu bara pratar jag på så ni får hindra mig, att ekonomi ofta kan handla om att göra en resa. Och där tänker jag också på Charlie Söderberg, som brukar prata om Alice i Underlandet. Den här Cheshire-katten. Att om du inte vet vart du är på väg, spelar det ingen roll vilken väg du tar.

Caroline: Ja, Alice stöter på den katten och frågar vart hon ska.

Jan: Och på samma sätt, om du inte vet vart du är, så kommer du bara irra omkring. Så ekonomi handlar på många sätt om att göra en förändring, att få mer av det jag vill ha.

Caroline: Men menar du då att man måste hitta var man är på kartan?

Jan: Ja, både och. Och på kartan vart man vill. Jag påstår att de flesta inte vet vart de är på väg i sin ekonomi.

Caroline: Ja, och de flesta vet inte vart de är.

Jan: Nej. Och då blir det jävligt, du vet, tänk så här, du ska köra bil, men du hamnar någonstans. Och så bara, okej, kör. Och så är det, vart? Nej, jag vet inte. Var är jag någonstans? Nej, det vet jag inte heller. Ja, men hur roligt är det att köra bil då? Återigen, ekonomi blir ju inte så himla roligt.

Bilmetaforen som inte riktigt höll

Jan: Du ser lite frustrerad ut.

Caroline: Nej, jag är inte frustrerad. Jag tänker att det hade varit kul att göra det på riktigt. Inte med ekonomi, men med bilen. Att man bara kör runt lite och...

Jan: Kör med så här blint...

Caroline: Nej, vi behöver inte köra blint, Jan. Det är inte så jag menar. Det är kul att köra runt och inte veta var man är någonstans. Och sen hittar man någonting kul på vägen. Vi gör ju aldrig det.

Jan: Jo, men det blir ju väldigt reaktivt. Jag tror du inte riktigt kan ta den metaforen.

Caroline: Jo, men vi ska inte ta den metaforen nu och ta den in i våra liv. Den var bra som den var. Det var bara att jag satt och funderade på hur det skulle vara om vi bara körde iväg någonstans mot Norge och så såg vi var vi hamnade.

Jan: Förutom att det hade varit en rejäl chans att hamna i diket.

Caroline: Nej, man kör ju på vägen.

Jan: Jag sa att vi behöver inte göra det. En metafor funkar så länge en metafor funkar.

Frågorna som visar vart du vill

Jan: Men jag tänker i alla fall att här kommer referensavsnitt 164. Ett avstamp är, nu tar jag några frågor som också kommer i avsnittet: om du hade alla pengar i världen, inte kunde misslyckas, vad skulle du vilja göra mer av, eller vad skulle du göra mindre av?

Jan: Och här är det viktigt, för det blir ofta så begränsat, "men det går inte". Istället för att fundera på vad, funderar vi på hur skulle det gå till? Jag skulle vilja ha en sportbil, eller det där huset på stranden, eller ett sommarhus i Frankrike. Och direkt dödar vi tanken för att jag aldrig har råd. Så tricket är, det är inte en hur-fråga, det är en vad-fråga.

Jan: En annan sån fråga är: hur ser en perfekt vecka ut? Säg att det är måndag, man vaknar, vad gör man på förmiddagen, vad gör man till lunch, vad gör man på eftermiddagen eller kvällen? Och sen för varje dag, hela veckan.

Caroline: Ja, vi gjorde ju den tillsammans med några kompisar. Och det var roligt, för jag insåg att min perfekta vecka inte såg ut som någon annans. Min var ganska disciplinerad och tråkig. Och så hade vi Filip som ville ta privatjet med alla sina kompisar någonstans. Jag bara, okej, det hade man kunnat göra. Han var inte så begränsad. Och jag var mer så här, vad ska jag hinna åstadkomma?

Inspireras av andra, men välj din egen vecka

Jan: Ja, så man ska göra den med kompisar.

Caroline: Ja, men det är också kul. Där får man hålla sig i skinnet, tänker jag. Så att man inte åker med på någon annans, av misstag.

Jan: Så att du inte helt plötsligt bara så här, oh shit, privatjet lät mycket roligare, när det inte är det du vill göra.

Caroline: Nej, det var mer bara att se, precis som du säger Caspian, att man kan inspireras men inte tro att någon annans perfekta vecka är bättre än min. Utan det var bara att kunna se att andras perfekta veckor ser annorlunda ut.

Jan: För mig är det till exempel så här, jag vill kunna träna på dagtid. För jag hinner inte träna på kvällarna. Då är det körning och hämtning och lämning. Så det har vi, till exempel varje måndag, eller när du är här, Caspian, så går vi iväg och tränar tillsammans. Vi har privatlektioner på fredagar i kampsport. Att hitta middagar, äta middag tillsammans, är en sån viktig grej för dig. Så att designa den.

Jan: Vad skulle jag göra om dagarna? Var skulle du vilja bo? Vem skulle du vilja omge dig med? Hur mycket skulle du vilja tjäna? När du vaknar, vad står i kalendern? Och tricket är att konkretisera det.

Att konkretisera drömmen

Jan: När vi träffade din frisör och pratade med henne, så hade hon en sån dröm om hus, som vi har. Men ofta stannar det så här, "någon gång i framtiden kanske". Och så konkretiserar vi inte. Okej, så vad kostar det där huset vid havet?

Jan: Och då är det roligt också, för då är vi helt taskiga mot oss själva. Då säger jag, åtta miljoner eller tre miljoner. Och så tänker jag, men det är ingen som köper ett hus för tre miljoner genom att betala tre miljoner kontant. Du behöver inte tre miljoner. Du behöver bara pengar till kontantinsatsen. Och sen är nästa fråga, behöver du ha kvar det boendet du har idag? Nej, då har du ju dessutom ofta pengar.

Jan: Så första steget är egentligen att definiera, okej, vart är du på väg? Sen blir andra steget, var är jag idag? Och sen blir det ganska naturligt, hur tar jag mig härifrån till dit? Och där upplever jag att om det där huset vid stranden genuint är viktigt för mig, då blir ekonomi roligt, för då blir ekonomi: hur tar jag mig härifrån till det där huset vid stranden? Eller hur tar jag mig till starta eget? Vad tänker du, Caspian?

Caspian: Nej, men det är så här, so far so good. Man känner att man lever då. Man lever sitt liv.

Beteendet styr pengasituationen

Jan: Ja, men precis.

Caspian: Nej, men det är också så här, precis som du sa innan, Caroline, med skiftet i hur man tänker kring det. Det handlar ju mer om det än de faktiska pengarna.

Jan: Ja, alltså din ekonomiska pengasituation är ju en följd av ditt beteende. Så mycket av det här, okej, vi har pratat nästan 40 minuter, vi har fortfarande inte pratat om pengar. Vi har pratat om ekonomi, eller om tanken. Men hur skiftar jag det här?

Jan: Och jag tror att problemet är att avståndet ofta inom ekonomi, precis som i träning, är att avståndet mellan det jag gör idag och mitt resultat är för långt. Alla fattar att skräpmat är dåligt. Ändå finns det en pizzeria överallt. Men om det var så att du käkade en pizza och sen dog du på kvällen, då hade folk slutat käka pizza. För avståndet hade blivit väldigt litet. Men nu är det ackumulationen av många pizzor över tid som gör att du dör, inte den enskilda pizzan.

Tusen kronor i tio år

Jan: Och här var det Axel i forumet som skrev en grej. Det här kommer jag få ha med mig resten av livet. Han var så här: avstå eller spara 1 000 kronor i månaden i tio år. Om du gör det, alltså sparar 1 000 kronor varje månad i 120 månader, alltså de kommande tio åren, för att sedan kunna plocka ut 1 000 kronor i månaden resten av livet.

Jan: Och jag tycker det blir så sjukt konkret. Okej, jag avstår från 1 000 kronor i månaden i tio år för att sen få 1 000 kronor i månaden varje månad fram tills jag dör. Och när jag dör, om mina barn är kloka, så kan de få 1 000 kronor i månaden resten av sitt liv.

Avstå 1 000 kronor i månaden i tio år, så kan du plocka ut 1 000 kronor i månaden resten av livet.

Jan: Och då blir jag så här, shit, jag måste ju spara så många tusenlappar som möjligt. Där går jag igång.

Caroline: Ja, men hur är matten här? Stämmer det?

Jan: Jo, 120 månader sa du ja.

Caroline: Ja, så då har du sparat 120 000.

Jan: Och så räknar jag 8 procents avkastning.

Caroline: Ja, precis. Man måste ha en avkastning på det.

Matten bakom tusenlappen

Jan: Så som en fondrobot, alltså som en av de här, till exempel Lysa eller Opti eller något sånt. Och då blir det typ, efter tio år, ungefär 180 000. Och har du sen 180 000 och du har 8 procents avkastning på dem, så blir det typ 12 600, och efter lite skatt blir det 12 000 kronor. Och 12 000 kronor fördelat på 12 månader blir 1 000 kronor i månaden.

Caroline: På 12, vänta, vad sa du nu?

Jan: Alltså för resten av livet. Du får ju 7 procent avkastning i genomsnitt varje år. Så har du under 180 000 som du varje år får 8 procents avkastning på, så kommer du få ut 12 000 kronor varje år. Och fördelar du dem på 12 månader så blir det en tusenlapp i månaden varje år.

Jan: Och jag upplever att det blir så mycket mer konkret när man formulerar det på det sättet. Att jag kan vilja åka till Thailand nu och sen kämpa med att kanske åka till Thailand nästa år och sen inte ha råd, för jag har köpt det på kredit. Eller jag kan avstå ett antal Thailandsresor för att sen kunna åka till Thailand varje år, resten av mitt liv med gott samvete.

Jan: Se inte så inspirerad ut, Caroline.

Caroline: Det här är en podd, jag behöver inte se inspirerad ut.

Spara mer och ha mer tålamod

Jan: Det är väl ert största mål också, att åka till Thailand varje år?

Caroline: Ja, men det var det också, att jag tog någonting som jag inte kände att jag var så inspirerad att göra, att åka till Thailand. Thailand är fint. Det är inte det.

Jan: Och om vi skulle sammanfatta en av de viktigaste reglerna inom ekonomi, eller naturlagarna, det är Morgan Housel som skrev det. Han skrev: spara mer och ha mer tålamod. Den regeln är så enkel, eller för enkel, för de flesta att ta på allvar. Trots att det egentligen är lösningen på i princip alla ekonomiska problem.

Spara mer och ha mer tålamod. Med det löser du i princip alla ekonomiska problem.

Caroline: Jo, men vi måste få ihop det här nu. Vi har precis pratat om att det inte behöver vara en restriktiv ekonomi. Att man inte ska behöva känna att man inte ska få ha sin kaffelatte på stan. Men nu så säger vi att vi ska spara mer.

Jan: Nej, nej, nej.

Caroline: Vänta, jag vill bara att vi ska få ihop det nu så att det inte blir konstigt för någon som lyssnar.

Det handlar inte om summan

Jan: Tusen kronor, det kanske väldigt många skulle kunna spara i månaden.

Caroline: Vad är det du säger, Jan?

Jan: Det funkar med hundra kronor också.

Caroline: Ja, men bra att du säger det.

Jan: Det är inte matten som är problemet här. 500 kronor i månaden i tio år för att få ut...

Caroline: Jag börjar tro det när vi börjar prata om siffror. Så jag tycker det är jättebra att vi kommer in på det. Det kanske inte är siffrorna så mycket som spelar roll, utan att man gör det och har tålamod.

Jan: Ja, eller vanan, principen. Och hur man gör det.

Caroline: Okej.

Jan: Nej, men rent krasst. Det här är ju vadet. Spara mer och ha mer tålamod. Det är vad du ska göra. Hur du ska göra det kan låta annorlunda.

Caroline: Om man kommer från ett mindset där man säger att jag drar ner. I det du säger är ju, dra ner på dina utgifter och ha mer tålamod. Okej.

Jan: Och det är inte det huret du är ute efter.

Caroline: Nej, nej. Utan det är vadet.

Jan: Ja, precis. Jag är inte inne på huret än. Och jag är inte heller inne på varför än.

Gör något idag för att få något sen

Caroline: Nej, men bara så att det är tydligt.

Jan: Ja, tack Caspian. Du får inte vara med i nästa avsnitt.

Caspian: Det var det jag försökte säga. Vad är ditt problem, Jan?

Jan: Jag har inget problem. Jag känner mig så inspirerad.

Caroline: Vi förstår att du är inspirerad, men man måste också se det från lyssnarens håll. Att det kan låta som att man säger, gör inte A, men sen så ska man ändå göra A. Så det viktiga är att man har en vana att spara. Och att inte ta ut de pengarna. Att låta dem...

Jan: Ja, eller snarare så här. Gör någonting idag för att få någonting sen. Det är det vi pratar om, det skiftet. Att vi gör ett byte. Och sen får var och en bestämma sig, vad är det bytet värt för mig?

Jan: Och i det här fallet upplever jag att Axel har formulerat det väldigt konkret. Med tusen kronor blir det bara ett exempel på alla de här möjliga bytena jag kan göra med hjälp av pengar eller ekonomi. Och att det egentligen inte är svårt. Det svåra, om jag ska säga, det är återigen inte helt olikt träning. Formeln för framgång är enkel. Problemet för oss ligger i beteendet.

En varför-fråga, inte en hur-fråga

Jan: Det är svårt att veta varför jag ska göra det. Ibland tänker vi att det är en hur-fråga, eller en vad-fråga. Men egentligen är det en varför-fråga. Varför ska jag göra det här? Och om jag inte har en inspirerande bild av framtiden, eller om jag inte är trött på att ha det som jag har det, så kommer jag inte göra en förändring. Är du med?

Jan: Och jag tror att det är faktiskt här nästa kommer in, det här hade jag som nästa slide. Man tror ofta på myten, eller jag upplever myten där ute, som Hanna frågade mig: måste man vara bra på matte för att vara bra på ekonomi?

Caroline: Det är en jättebra fråga.

Jan: Ja, och mitt svar är nej. Det handlar inte om matte. Ofta blir det återigen att de som tycker ekonomi är kul kidnappar ekonomin till att handla om Excel. Och jag är så här, livet pågår inte inne i Excel, utan livet pågår där ute. Och vad vi gör är att vi övervärderar matten och undervärderar psykologiaspekten.

Vi övervärderar matten och undervärderar psykologin i ekonomi.

Porschen och fem kilo

Jan: Och om vi tar, jag tror det här är Charlies metafor, som han körde på sina föreläsningar med balansekonomi. Han var i rummet när han hade flera hundra personer, och så bad han folk räcka upp handen: hur många här inne upplever att de väger något kilo för mycket, eller känner någon som väger ett kilo för mycket? Och då räcker typ alla upp handen.

Jan: Sen blir nästa fråga, hur många här vet inte hur man gör för att gå ner i vikt? Och då räcker ingen upp, alla vet ju hur man går ner i vikt. Man äter mindre, man rör sig mer. Det är inte en kunskapsfråga.

Jan: Och sen kommer nästa exempel: men låt oss säga, jag har en Porsche som står här ute. Jag ger bilnycklarna till den som först går ner fem kilo. Och så är han så här, okej, hur lång tid tar det att gå ner fem kilo? Plötsligt är vi från "det tar flera månader att gå ner fem kilo" till "det tar fem dagar". Eller någon sa fem minuter. Och någon bara, va? Ja, men jag hugger av mig armen.

Jan: Extremt exempel. Men plötsligt inser vi, är jag beredd att sätta mig i en bastu och svettas bort fem liter vatten? Plötsligt blir det en varför-fråga. Varför är jag beredd att gå ner fem kilo? Nej, men för att jag får en Porsche.

Är matematiken verkligen svår?

Caroline: Jag tänkte på, jag vet inte vart du är riktigt på väg nu, men jag hamnade där med matten.

Jan: Ja. Men det handlar inte om hur går du ner i vikt. Det handlar om varför ska du gå ner i vikt.

Caroline: Nej, jag förstår det. Men vi pratade om myten att det handlar om matematik. Kommer vi tillbaka till det här, Jan?

Jan: Nej, men säg vad du tänker.

Caroline: Jo, jag tänker att många gånger kan man absolut sätta sig med en bit papper och en penna och räkna på hur mycket det blir om man sparar si och så mycket. Att man inte ska vara rädd för att ta sig an att räkna på saker. Att det är okej, att det inte är svår matte. Det är inga integraler. Om man nu är rädd för det, "nej, jag är inte duktig på matte, jag kommer nog inte kunna räkna ut det här".

Jan: Ja, fast återigen, jag köper inte riktigt det. För det du pratar om, vi har ju själva en av de mest populära ränta-på-ränta-räknarna som finns. Men varför går folk in på den? Det är inte för att få svaret på frågan om 8 procents avkastning i 15 år. Utan för att hitta ett svar på sin fråga "varför". Reaktionen blir ofta: shit, vad mycket pengar det blir om jag sparar det här i månaden. Eller om jag tjänar extra och investerar de här pengarna.

Svaret från matten är ett svar på varför

Jan: Så svaret från matten är egentligen ett svar på varför-frågan. Det är inte ett svar på hur-frågan. Förstår ni vad jag menar?

Caspian: Ja, men jag tror det jag hör från Caroline är mer så här, matten är inte... Det du säger är att matten inte är viktig.

Jan: Ja, jag påstår det. Eller den är inte primär.

Caspian: Nej, definitivt inte. Och Caroline säger att matten inte är svår nödvändigtvis. Och de går ju ganska bra ihop.

Jan: Att man inte ska vara rädd för att räkna vad räntan på ens bolån kostar en. Om det är 2 procent eller 3, eller om man fan inte fattar att det är för högt.

Caroline: Jag tycker inte man ska vara rädd för att räkna på sin ekonomi.

Jan: Nej, det är klart att man inte ska vara rädd. Men det är inte där slaget står.

Caroline: Vad, Caroline?

Jan: Alltså, om jag ska prioritera, jag tar hellre en psykolog än jag tar en matteprofessor om jag ska göra en förändring i min ekonomi.

Att våga titta på sina siffror

Caroline: Ja, det är klart att man ska göra det. Men jag tycker också att jag har stött på människor som har rätt hög ränta på sitt bolån och inte fattar att det är för högt. Vad kostar det dig att betala de här 50 000 om året till banken för att du har ett lån där, när jag betalar 12 000? Är du med? Det handlar också om att våga ta fram sin ekonomi och titta på siffrorna. Jag tycker det är hygien faktiskt. Grundläggande. Att våga titta på siffrorna när man väl har dem.

Caroline: Vi pratade ju om den här kartan där man ska veta, var är jag i min ekonomi och vart vill jag? På något sätt måste man ändå ha koll på sina siffror då.

Jan: Jag tror egentligen att det här kommer kanske för tidigt här. Du har tänkt att du har det lite längre fram i avsnittet.

Caroline: Nej.

Jan: Men jag tänker egentligen att det här blir en värderingsskillnad mellan dig och mig. Du vill gärna titta här och nu och bakåt och förstå. Medan jag är ganska mycket så att jag skiter i vad som har varit. Ärligt talat, för mig är det så här, vi kommer till det. Jag är ju hellre så här, istället för att dra ner på räntan tjänar jag hellre mer pengar.

Caroline: Sen är det ju inte antingen eller.

Jan: Nej, det är det verkligen inte.

Värderingar styr var vi lägger energin

Caroline: Den Jan jag känner här utanför podden är noga med sin bolåneränta.

Jan: Ja, men återigen. Varför jag är noga med bolåneräntan är ju för att det är en av de grejerna som gör störst skillnad. Jag skiter i vad jag handlar för på ICA.

Caroline: Medan du är inte alls lika, till exempel på ICA. Eller förr var du inte det.

Jan: Vad vi egentligen pratar om här blir ju varför ekonomi ibland blir svårt för oss, trots att vi har gjort 230 avsnitt. Det hamnar så nära värderingar. Och jag blir direkt anti om man säger "räkna på vad du har i ditt bolån eller hur mycket utgifter du har idag". Trots att jag anses vara ekonomiexpert. Jag har ingen budget. Jag tycker budget är det tråkigaste jävla skiten som finns.

Caroline: Jo, men det är väl okej att tycka det. För min del är det väldigt empowering, eller kraftgivande, att ha koll på ekonomin. Och väldigt ofta har jag inte det, tyvärr.

Jan: Nej.

Caroline: Och sen vet jag att det är många andra där ute med mig som inte heller har riktigt koll på siffrorna. Och sen när man väl har det, så bara wow, vad skönt att ha koll på det och veta att om jag bara lägger undan de här tusen kronorna i månaden, det funkar utmärkt.

"Skaffa koll på din ekonomi" som första steg

Jan: Jo, men jag vet. Det här är kanske en sidodiskussion, men det är ett av de vanligaste råden där ute. Skaffa dig koll på din ekonomi. Och jag är så här, ja, jag håller delvis med, för jag säger ju själv att du måste veta var du är. Men å andra sidan, du hittar ingen energi där. Det är inte stället att börja på, för det är trist.

Jan: Du får dessutom oftast, det som händer i steg ett, vi har ju för fan ett verktyg som vi har utvecklat för att hjälpa folk att ha koll på det här. Problemet är att det första som händer är att folk får sorg och de blir förbannade och de blir ledsna. Det är ofta vad som händer när man får koll på sin ekonomi. För man inser, shit, vad mycket pengar jag lägger på onödiga grejer.

Caroline: Sen kan man vända det, precis som du säger, till en möjlighet.

Jan: Ja, men det kanske inte är första steget. Om jag ska ta någon som ska göra en skillnad i sin ekonomi, jag har hellre en timmes samtal om dina drömmar, vart du är på väg, vad du tycker är roligt, vad som är viktigt för dig, vad du vill ge till dina barn, vad du vill göra med dina kompisar, än att nu ska vi gå igenom ditt kontoutdrag.

Caroline: Ja, absolut, Jan. Jag håller med dig.

Kontoutdraget är inte där slaget står

Jan: Och det är bra att du tar lyftet, för även Hanna var så här, ska jag skicka över mina kontoutdrag? Jag var så här, nej, gör det om du vill, men fy fan. Jag kommer inte titta på dem. För det är inte där slaget står. "Vet du hur mycket du lägger på prenumerationer?" Jag håller med dig.

Caroline: Men lyssna här nu. Jag tycker det är jätteintressant att du säger att när många får koll på siffrorna så får de sorg, eller tycker att de har lagt skitmycket pengar på onödigheter. Jag tycker det är jätteintressant och viktigt att du säger det. För om man nu vill det ändå, så kan man vara beredd på att det kommer att hända. Och sen får man väl gå vidare då.

Jan: Ja, och det är därför du måste, innan du gör en förändring. Vi människor gör, återigen psykologi, bara förändring vid två situationer i vårt liv. Den ena är att vi är trötta. Jag är trött på att ha det så som jag har det. Jag är till och med trött på att vara trött. Jag är förbannad. Nu får det fan vara nog.

Huttivation: hotet som driver förändring

Jan: Den energin, det är så här Lyxfällan funkar. Första tio minuterna i varje Lyxfällan-avsnitt går åt att göra folk förbannade och trötta på sin situation. Så att de blir så här, jag är fan sugen att göra precis vad som helst för att ta mig ur den här skiten. Om de inte har blivit förbannade, då säljer de sin Playstation och alla sina prylar. Som man inte säljer ur ett ekonomiskt perspektiv. För det är ingen vinst i att sälja en Playstation för 500 spänn på Blocket. Det är inte där slaget står. Man säljer det för att de ska bli förbannade.

Jan: I balansekonomi kallar vi det här för huttivation. Hotet om någonting gör att du gör en förändring. Det andra är att man blir så inspirerad, så man har en sån bild av framtiden. Shit, det här är så coolt, jag vill göra det här. Man vaknar, man har svårt att gå upp på morgonen, men man ska åka på charterresa från flygplatsen klockan sex på morgonen. Man ska vara där klockan fyra incheckad. Man sätter klockan på 02.30 och vaknar 02.25 utvilad. Hade liksom aldrig hänt en arbetsdag.

Caroline: Du ser framför så här, två barn, flygplats mitt i natten.

Jan: Bättre utan det.

Good is the enemy of great

Jan: Ja, och problemet är att de flesta av oss har det inte tillräckligt misärigt i vår ekonomi. Och de flesta av oss har inte tillräckligt inspirerande mål i vår ekonomi eller vårt liv. Så vi hamnar någonstans mitt emellan. Vi har det okej, vi har det bra, vi har det lagom. Problemet är att i okej, bra, lagom, där händer ingenting. Där är ingen energi till förändring.

På engelska säger man "good is the enemy of great". Jag har det hellre misärigt än att det händer någonting. Och det är det större problemet för de flesta. Livet funkar.

Caroline: Ja.

Jan: Det var mitt lilla brandtal. Anyway, var var vi någonstans?

Caroline: Jo, men vi är tillbaka så här, du har inte ens kommit in på reglerna, vi har bara rantat, eller jag har rantat här.

Bättre frågor: både och, inte antingen eller

Jan: Men jag tänker att ekonomi handlar om att ställa sig bättre frågor. Ofta hamnar vi i att ekonomi handlar om antingen eller. Frågan blir så här, spendera idag eller spara för framtiden. Tänk istället, hur kan du göra både och? Det handlar inte om att dra ner allt idag för att spara för framtiden. För, ja, men tänk om du dör. Min pappa dog ju när han var 49 år gammal. Man läser på nyheterna, den kända personen dog innan de var 65. Fan, de nådde ju inte ens pension. Så det handlar inte om antingen eller.

Jan: Eller den här klassiska, spara eller slösa. Och jag är så här, varför inte både och? Tobias Schildfat skrev ju i boken "Vägen till den första miljonen". Han var så här, vad de flesta inte fattade om Spara och Slösa, var att hon hade en lillasyster. Har du hört talas om det exemplet?

Caroline: Nej.

Jan: Har du hört talas om Spara och Slösa?

Caroline: Ja.

Jan: Och det pratade jag också med Hanna om, hon var så här, eller var det du, Caspian, som sa så här, ja men Slösa, alltid söndriga kläder och verkade ha mycket roligare.

Caroline: Nej, hon verkar inte ha mycket roligare, Jan. Det är du som har sagt det, det är inte jag. Jag vill aldrig vara Slösa, jag vill alltid vara hon den snygga, Spara. Alltså propagandan funkade på mig.

Spara, Slösa och deras lillasyster

Jan: Det gjorde den. Ja, det gjorde den verkligen.

Caroline: Men okej, du säger att de har en lillasyster.

Jan: Ja, men precis.

Caroline: Nej, men jag var ju alltid så här, Spara är rätt svar, men Slösa verkar ju mycket roligare. Och så undrar jag vad hon har gjort för att kläderna ska ha gått sönder, om hon måste klättra i träd eller så.

Jan: Inte din efterkonstruktion.

Caroline: Jo, säkert. Ingen ville vara Slösa.

Jan: Ja, men jag vet inte. Men i alla fall, då skriver Tobias Schildfat i sin bok så här, vad de flesta missade var att de fick en lillasyster. Sen, efter att man lyckats, som hette Investera. Och vad hon gjorde var det bästa, hon sparade och sen slösade hon avkastningen. Hon sparade i tio år, 1 000 kronor i månaden, för att sen kunna slösa 1 000 kronor i månaden resten av livet. Och jag var så här, I love her. You go girl.

Caroline: Bara en parentes här nu, att man hade varit så himla framför sig som barn. Att man bara hade frågat läraren så. Men hon, Spara, hur kan hon ha så fina kläder om hon nu sparar allting? Och Slösa har söndriga kläder. Har hon inte köpt några fina kläder då? Att man bara kunde sätta dit dem.

Propaganda mot barn

Jan: Jag blir så förbannad. För barn har ju aldrig den... Man går på propaganda.

Caroline: Nej, man går på det.

Jan: Ja, men det gör vi som vuxna också.

Caroline: Jag hatar den typen av propaganda mot barn.

Jan: Ja, men jag kan ta min mamma. Hon var ju alltid så här, det viktigaste är inte att vi har pengar, det viktigaste är att vi har hälsan. Eller det viktigaste är inte pengar, det viktigaste är att vi har varandra. Och jag sa, I get it. I alla år var jag så här, ja, det är sant. Om jag behöver välja mellan pengar och min familj, då väljer jag min familj. Om jag behöver välja mellan pengar och hälsa, då tar jag hellre hälsa.

Jan: Vad är det man säger? "De rika, de är sjuka." Men följden, den logiska följden, om man säger "pengar eller hälsa", är ju att rika människor är sjuka. Och det är ju inte sant.

Caroline: Nej, de är tvärtom friskare väl?

Jan: Ja, och det kommer alltid med jämna intervall, med socioekonomiska faktorer. Att i Stockholm, längs tunnelbanan, har man olika livslängd.

Caroline: Röda linjen eller vad det var.

Statistik och livslängd

Jan: Nej, men den genomsnittlige SACO-medlemmen lever åtta år längre än den genomsnittlige industriarbetaren. Eller det var någon som till och med sa, det ultimata beviset på att kapitalismen fungerar är att det är få 75-åriga gruvarbetare som slår Wallenberg i tennis.

Caroline: Vi vet ju inte det här. Men vi antar att det är så.

Jan: Du bara garvar, Caspian.

Caspian: Ja, vad? Men du vet att gruvarbetare arbetar med maskiner nuförtiden? Så de hade ju kunnat... Det finns också bra mycket fler gruvarbetare, så statistiskt finns det fler gruvarbetare som skulle kunna spela tennis på fritiden. Som skulle slå Wallenberg. För det finns bara en Wallenberg. Statistik, bitch.

Caroline: Jan, du ska veta att när du kommer med sådana här påståenden, så kommer vi inte köpa det.

Jan: Nej, jag märker det.

Caroline: Vi går inte på propagandan längre.

Jan: Nej, ingen propaganda ska jag gå på längre. Jag kommer inte läsa några tidningar.

Caroline: Men det stämmer såklart att man lever längre om man har mer pengar. Eller om man har tillräckligt med pengar i alla fall.

Hur kan jag ha både och?

Jan: Och min poäng är egentligen att det handlar inte om antingen eller. Den spännande frågan är, hur kan jag ha hälsa och pengar? Hur kan jag ha bra relationer och pengar? Hur kan jag äta kakan och ha den kvar?

Caroline: Ja.

Jan: Kommer du ihåg när vi fick det här till oss?

Caroline: Ja, jag minns exakt. Jag vet när det skedde. Jag minns inte exakt, men jag minns att jag fick en sån känsla i kroppen, som att allt var möjligt.

Jan: Ja. Nej, jag minns exakt när det var. Det var 2007. 2006, 2007, när jag träffade Charlie Söderberg på Ideon i Lund. Och han pratade om balansekonomisk utbildning. Och jag tyckte så här, ja men det här låter väl skitbra. Det var bara att den var rätt dyr, kostar typ 15 000. Vi var studenter. Och så var det så här, om vi åker på den så kan vi inte åka på semester. Och då tyckte jag så här, men då kan du gå, Caroline. För jag kan ju redan allt om ekonomi.

Caroline: Det tyckte du då, men så är det ju inte längre.

Charlie Söderbergs omformulering

Jan: Nej, och varpå Charlie sa så här, nej, men bara hur du resonerar är ju anledningen till att du ska gå. För tänk om ekonomi inte handlar om att välja mellan två alternativ, utbildning eller semester, eller du eller Caroline. Tänk om det handlar om, hur kan både du och Caroline gå? Hur kan det handla om att både gå på utbildning och åka på semester?

Jan: Och för mig var det så här, shit, jag har aldrig ens tänkt på att man kan omformulera frågan.

Caroline: Fick du också en sån känsla i kroppen då?

Jan: Nej, jag blev mest förbannad. För min nästa fråga var, om utbildningen handlar om budget så kommer jag minsann bli förbannad.

Jan: Nej, men om vi hoppar in i pengar så tänker jag så här, pengar är inte allt, verkligen, men de löser en hel del problem och skapar en del möjligheter. Och där tänker jag att första steget är att urskilja vad de är bra på och vad de är dåliga på. Till exempel brukar jag tänka, svårt att betala hyra med kärlek. Å andra sidan, svårt att köpa sig bra, autentiska relationer. Så att utnyttja pengar till det som de är bra på.

Problem som pengar löser

Jan: Och där kan man krasst säga, jag gillar det här, det var någon jag läste ute på nätet, att ett problem som genuint kan lösas med pengar är inte ett problem om du har pengar. Jag vet inte om ni håller med, men jag tänker så. Kan man lösa det med pengar så är det inte ett problem.

Caroline: Jag vet inte, vad menar du då?

Jan: Nej, men om du har ett problem, jag hinner inte göra det vid trädgården. Det är ett problem som kan lösas med pengar. Eller hur? Då är det inte ett problem om du har pengar, för då är det bara att kasta pengar på det.

Caroline: Ja, om man har pengar. Men sen är det ju problem som inte kan lösas med pengar.

Jan: Jag är olycklig, eller jag känner mig ensam, eller snarare mer beteendekänslomässiga problem. Där blir ju pengar inte en lösning, utan pengar blir egentligen bara en volymknapp. Att pengar inte är lösningen, utan pengar är bara en förstärkare. Det här pratar vi om i avsnitt 24.

Caroline: Hur kan det förstärka ens ensamhet då?

Pengar som förstärkare

Jan: Nej, men om du inte litar på människor, om jag kommer ha mycket mer pengar, så är det inte som att jag kommer lita mer på människor, för då kommer jag tänka, de är fan ute efter mina pengar. Om jag är rädd för att förlora mina pengar och jag får mer pengar, kommer jag bli ännu mer rädd för att förlora dem. Så det är inte ett problem jag kommer kunna lösa med mer pengar, utan pengarna kommer bara förstärka problemet.

Jan: Det är som du var på väg att säga något.

Caspian: Nej, nej, jag tänkte precis bara förtydliga.

Jan: Ja, men skitbra. Och sen tänker jag också på avsnitt 116. Det här är också en myt, att pengar inte gör dig lycklig. Vi hade ett avsnitt, 116, som bygger på en forskningsrapport med titeln "Om inte pengar gör dig lycklig, så spenderar du dem sannolikt fel". Och där, jag tänker så här, det är få av oss som har lärt oss spendera pengar så att de gör oss lyckliga.

Att spendera så att pengar gör dig lycklig

Jan: Och jag tänker inte gå igenom det i detalj, men det var så här, de pratade upplevelser istället för materiella saker. Det var det de menade med att spendera dem rätt. Att det är bättre att göra en resa med människor man tycker om än att köpa en ny bil. Hellre många små upplevelser än få stora. Att hitta på något litet varje vecka, hellre än att åka på en stor semester. Fokus på vardag, hjälp andra istället för dig själv. Betala nu, konsumera sen. Och lite sånt. Jag vet inte, ska vi säga något mer om det eller bara referera till avsnitt 116?

Caspian: Nej, lyssna på 116, skulle jag säga.

Jan: Ja. Bra. Så att om vi kommer in på... Jag hade en tanke att vi skulle vara typ dubbelt så långt. Men jag tror det här får bli en serie istället. Jag tänker om vi skulle ta regler kring att spendera.

Caroline: Okej, nu kommer det.

Ett rikt liv handlar inte om hur lite man kan spendera

Jan: Så jag tänker så här, ett rikt liv handlar inte om hur lite man kan spendera. Eller hur mycket jag kan dra ner. Vad tänker du, Caspian?

Caspian: Jag har ju trott hela livet att det var det.

Jan: Nej.

Caspian: Fan vad dryga ni är.

Jan: Nej, jag tänker att det gäller för dig. Med den brasklappen.

Caspian: Va?

Jan: Det här är Ramit-grejen.

Caspian: Nej, men grej.

Jan: Ja, jo precis. Och det gäller för Ramit Sethi. Ramit Sethi lever ganska extravagant. Det är bara att gå in på hans Instagram. Det är jätteroligt att se när han är på semester. Det är svinkul. Det gäller inte för alla. Men hur kan man tycka att livet går ut på att spendera så lite som möjligt?

Caspian: För att du gör det till ett spel. Har du aldrig spelat ett spel där du har försökt göra en speedrun?

Jan: Jag vet inte ens vad en speedrun är.

Speedrun som metafor

Caspian: En speedrun är att du tar dig genom hela main quest, hela kärnan av spelet, så snabbt som möjligt. Från punkt A till punkt B. För mig är mitt närmaste exempel Pokémon. Då tar du det från start till att du har klarat alla gym, så snabbt som möjligt. Då håller du ju nere på resursen. Poängen är ju inte att jag vill spela spelet så mycket som möjligt, eller fånga alla Pokémon, eller göra alla små grejer som går att göra. Utan jag vill med den här begränsade resursen, tid, göra så mycket eller klara det så snabbt. Och man kan tänka likadant i livet.

Jan: Ja, men det handlar väl för fan inte om att överleva livet? Det handlar väl om att leva livet?

Caspian: Ja, men du kanske tycker det är svinroligt att dra ner på allting. Alla resurser eller utgifter som du kan dra ner på.

Jan: Det finns ett exempel på det. Och det handlar trots det, Caspian, om att leva livet. Det är en kvinna som har skrivit en bok.

Caroline: Ja, Marie Kondo.

Jan: Nej, nej, nej. Nu får du lyssna. Det är en kvinna, jag kommer inte ihåg vad hon heter, en svensk som har skrivit en bok, "Ut ur ekorrhjulet" eller något sånt. Och det var för att hon var nära utbrändhet som hon sa till sin man, låt oss se hur mycket vi kan spara. Och så sparade de mer än vad hennes lön var under ett år. För hon gjorde grejer. Hon cyklade till ICA, de hade ingen bil och sånt. Och sen blev hon fri i den processen.

När snålhet faktiskt är att leva livet

Jan: Men det handlade inte om pengarna egentligen. Det handlade om att leva livet. Men hon gjorde det på det sättet, spenderade inte så mycket.

Caroline: Förstår du att vi måste också ta med det i det här perspektivet. Att för andra kan pengar vara något som man inte vill hålla på med.

Jan: För mig låter det så här, ja, om det är autentiskt. Men jag påstår att för de flesta är det inte autentiskt. Jag träffar människor som säger, jag är inte intresserad av pengar. Och sen ser man dem åka till jobbet klockan sex på morgonen. Och så säger jag, det ser väldigt mycket ut som att du är intresserad av pengar, eftersom du gör ganska mycket för de där pengarna.

Caroline: Och det håller jag helt och hållet med om.

Jan: Brasklappen är bara, för de som det faktiskt är autentiskt för, det gör livet rikare. Så kan man ha det i bakhuvudet.

Caroline: Ja. Och hela det här avsnittet handlar ju om att skifta mindset för att se att det finns en annan väg. Du kan optimera på hur mycket du tjänar snarare än hur mycket du kanske sparar in.

Att optimera på inkomst, inte bara utgift

Caroline: Så det var bara det jag vill belysa, att ett rikt liv för alla är ju inte hur vi kan tjäna så mycket pengar som möjligt.

Jan: Men det har jag inte sagt.

Caroline: Nej, men jag menar att det kan låta så.

Jan: Ja, okej. Nej, men du har rätt. Ett rikt liv handlar inte om hur lite man kan spendera.

Caroline: Nej, det är klart att man vill spendera lite pengar. Man blir inte gladare ju mindre man spenderar. Jag tror de flesta kan skriva under på det.

Jan: Ja. Vi går vidare. Vi får se vad kommentarerna blir sen i forumet. Om vi tar Ramit Sethi. Han har ju två regler som vi har anammat, som vi gillar. Han säger så här: spendera extravagant på det som ger dig energi, och var brutalt snål i det som inte ger dig energi.

Spendera extravagant på det som ger dig energi, och var brutalt snål i det som inte ger dig energi.

Jan: Eller grejen, älskar du skor, gå bananas i skor inom ansvarigt område. Alltså inte sms-lån. Men gillar du inte heminredning eller resor, lägg inga pengar på resor eller heminredning.

Att kompromissa i en gemensam ekonomi

Caroline: Vi är ju ändå ganska överens.

Jan: Ganska överens är vi. Jag vet inte, Caspian är förmodligen oense här.

Caspian: Med vadå? Nej, nej, jag älskar det här. Jag tycker också om det, men om man är tillsammans med någon köttätare som dig och inte själv vill ha kött i sitt kylskåp. Då får man kompromissa på något vis. Det funkar inte fullt ut.

Jan: Nej, men en egen ekonomi då. Förstår du att jag tycker absolut om det här? Spendera extravagant på det som ger mig energi. Det här är ett typiskt exempel på en spenderingsregel.

Jan: Ett annat exempel på en spenderingsregel är att ha ett område i livet som får kosta vad det kosta vill. Till exempel böcker, det får kosta vad det kosta vill. Förrätter, när jag är på restaurang. Det var också en insikt, shit, jag kan köpa en förrätt, jag behöver inte snåla på förrätt. Teknik, prylar, är nästan där också. Är jag på Shell & Company så kollar jag inte vad det kostar.

Caroline: Men det var inte där jag började, såklart. Jag har ju inte ett sånt område faktiskt. Det har jag inte.

Ett område som får kosta vad det vill

Jan: Nej, kanske en sån du kan sno.

Caroline: Men sladdarna kostar för dig kanske 39 spänn, men mina hudprylar och sånt, de är jättedyra ibland.

Jan: Ja, men ha det som ett mål då.

Caroline: Det vill jag inte betala.

Jan: Ha det som ett mål då.

Caroline: Nej, men du vet. Ja, whatever. Nej, för livet blir ju rikare om man ser hur lite man kan spendera. Ja, men ibland blir det faktiskt det. Det är skönt att inte... Det är därför det kommer upp nu. Jag måste tänka igenom det här innan jag kan säga något mer om det. Men jag kan ibland känna så att jag inte vill spendera. Att det är så osexigt när saker är dyra. Och så blir jag så här, nej, i helvete heller.

Jan: Ja, men återigen, då är vi så här, Tony Robbins: don't wish it was easier, wish you were better. För det kommer i nästa regel, sätt en gräns under vilken en utgift inte spelar någon roll.

Caroline: Ja, jag har inte tagit det trappsteget än.

En gräns under vilken utgiften inte spelar roll

Jan: Jag har till exempel under tusen spänn. Återigen, nu måste ni som lyssnar veta, för jag har fått feedback att jag framstår som en arrogant och dryg jävel. Men återigen, jag har hållit på med ekonomi, jag har nördat i 25 år. Så ni lyssnar på någon som har gjort det här i 25 år. Så jag har vissa nivåer. Jag bryr mig inte om utgifter under tusen spänn. En investering under 5 000 spänn, bryr jag mig inte heller om, det testar jag. Någon säger, ja men testa det till 5 000 spänn. Ja, men absolut.

Jan: Så sätt en gräns. Det kan vara 100 kronor, eller 50 kronor, eller en 20-lapp. Och sen kan det vara spännande att se, höjs den gränsen? För det är någonting man upptäcker på sin resa. Att plötsligt upptäcker man, shit, jag beställer förrätter utan att jag bryr mig vad det kostar.

Jan: Jag är till exempel inte där med vin. En vin på en vinlista. Där har jag fortfarande inte tagit steget på restaurang. Utan jag säger, ett glas vin. Och du bara garvar åt mig. Så får man något skit. Jag är inte rationell.

Caroline: För nu har vi börjat förstå att det är dyrt med gott vin. Vi blev bjudna på en 800-kronors Rioja som var fantastisk.

Jan: Ja, den var god.

Caspians egna gränser

Jan: Sen nästa spenderingsregel. Har du någon sån gräns under vilken en utgift inte spelar någon roll? Du är i en annan fas i livet.

Caspian: Nej, absolut inte. Jag räknar ganska duktigt på det mesta.

Jan: Har du haft någon sån att du har insett, okej, här har det ändå skiftat?

Caspian: Ja, men jag har ju spenderat extravagant på grejer som jag bryr mig om. Den har jag absolut lärt mig.

Jan: Vad är det för något, Caspian? Hans dator?

Caroline: Nej, men låt honom svara själv.

Caspian: Absolut min dator, som jag maxade ut nu. Snus är en annan sån grej, som jag köper. När jag är i Lund eller Stockholm så köper jag, de har veckans blandning, där de gör snus på plats. Och de kostar 79 spänn istället för 35.

Jan: Coolt. Och det är ett rikt liv.

Caspian: Ja, absolut.

Jan: För jag vet ju när du väntade på datorn. Det var så här, betala nu, konsumera sen. Du var så nöjd.

Caspian: Den var på väg i Köln. Den satt fast i Norge.

Jan: Jag kör till Norge och hämtar min dator.

Att betala nu, konsumera sen

Caspian: Ja, det var stress.

Jan: Nej, men det är samma område i livet som får kosta vad det kosta vill. Det är samma med böcker. Har också blivit en sån. Det spelar ingen större roll. Men jag har inte en gräns under vilken en utgift inte spelar någon roll. Det har jag inte. Och man behöver inte ta de här. Det är bara inspiration.

Caroline: Det är inspiration. Man behöver inte ta något.

Jan: En annan sån här. Gör något varje år som du kommer minnas om tio år.

Caroline: Ja, den tycker jag är jättefin.

Jan: Jag körde till Norge och hämtade min dator.

Caroline: Gjorde du det?

Jan: Nej, det gjorde jag inte. Annars hade det varit minnesvärt. Och det behöver inte vara något jättestort. Det kan vara en middag med kompisar, en utgång. Men att unna sig att lägga pengarna på det.

Njut dig själv till framgång

Jan: För det här hänger också ihop med det vi pratar med Moa Diseborn om, som är så här, njut dig själv till framgång, låt livet kännas lika bra som det är. Vi kommer aldrig ångra en utgift i något som går i linje med våra värderingar. Eller något som är viktigt för oss. Medan, om jag inte brinner för bilar, lägga pengar på en dyr bil, kommer jag känna dåligt samvete för. Men om det är så viktigt för mig att vara generös och jag gillar människor och mina kompisar, lägga pengar på att bjuda dem på någonting, eller göra en resa med dem, kommer jag aldrig ångra.

Jan: Moa brukar också säga, hur syns det som är viktigt för dig i livet i ditt kontoutdrag? Om man säger att träning är viktigt för mig, okej, om man plockar fram ens kontoutdrag, syns det att träning är viktigt för dig?

Caroline: Men hur tänker du då? Att man kan lura sig själv lite?

Jan: Nej, men att våga lägga pengar på det. Att det inte blir inaktuellt. Du säger att träning är viktigt, men det syns inte i din kalender, det syns inte i ditt kontoutdrag. Du lägger 300 spänn på det vart tredje år och du har tränat fyra pass de senaste fem åren.

Att leva sina värderingar i kalendern

Caroline: Nej, men det finns absolut sånt som jag tänker på nu.

Jan: Berätta, berätta, berätta.

Caspian: Said?

Caroline: Nej, men man kan ha liksom, jag skulle vilja ut och vandra. Det har jag. Och sen så syns inte det på något vis. Varken i kalendern eller... Inte på något endaste vis. Det kan ändå vara så här, jag skulle vilja ut och vandra. Och så tänkte jag, om det nu skulle börja synas på något vis, då måste man i kalendern åtminstone börja med kalendern.

Jan: Ja, men precis. Jag lägger in en sån helg själv, ute på Skåneleden, Jan.

Caroline: Ja. Kan du ta barnen?

Jan: Ja, absolut. Jag är på.

Betala dig själv först

Jan: Sen, någonting som du sa, det här är en klassisk regel: betala dig själv först så att du kan spendera med gott samvete. Många har ofta dåligt samvete för att de borde kunna spara mer. Men om det första man gör är att lägga undan en summa pengar direkt när lönen kommer, så kan man sen spendera resten av lönen med gott samvete, för du har ju redan sparat.

Caroline: Ja, ja, precis. Den tusenlappen till exempel.

Jan: Så att det inte blir att man sparar det som blir över. För då kommer du alltid misslyckas, för du kunde alltid ha sparat mer. Vi kommer alltid misslyckas i vår ekonomi till viss del. Vi kommer alltid ha någon onödig utgift. Vi kommer alltid ha någon sunk cost. Vi kommer alltid ha någonting som går mot skogen.

Jan: Och på samma sätt pratar man ibland om Parkinsons lag, som är att en arbetsuppgift tar exakt den tid som är avsatt för ändamålet. Om man har en rapport som ska lämnas in om två veckor, så tar den två veckor. Medan om den ska lämnas in om en halvtimme, då tar det en halvtimme.

Utgifter växer med inkomsten

Jan: Och där brukar man säga att dina utgifter växer i exakt samma takt som dina inkomster. Vi brukar skoja om det att när vi var studenter, då levde vi på 7 000 kronor i månaden, medan nu har vi en bra månad på 45 000 i månaden.

Jan: Och grejen är, det är okej så länge man är medveten om det, och man kan ha medveten konsumtion. Det är inte som att vi inte vet vart pengarna tar vägen, men har man barn så kostar det pengar. Bor man i hus så kostar det pengar. Så vi är medvetna om varför det har blivit så. Men man kan också utnyttja det, till exempel när man är yngre, utnyttja faktumet att du kan spara mer. Byter du lön och tjänar 2 000 mer, byter jobb, ja men spara en större del av den lönen.

Jan: Vi fick någon feedback i forumet, "det trodde jag inte om er, att ni hade så höga utgifter". Och så tänkte jag, ja, fast vi vill ju ha det livet som vi har, så då har vi det. Det är inte som att vi ska snåla oss till miljonerna.

Caroline: Nej. Jag blev bara väldigt provocerad.

Alla tjänar inte 50 000 i månaden

Jan: Vi hade faktiskt ett avsnitt vi spelade in med dig, Caspian, men som vi inte publicerade. Väldigt mycket försvar, och jag var väldigt arg.

Caspian: Vad var det? Var det i samma anda som det här?

Jan: Det var en tråd, vi har en tråd i forumet som heter "Jan, alla tjänar inte 45 000 eller 50 000". Den heter "Alla tjänar inte 50 000 i månaden".

Caspian: Nej, precis.

Jan: Så jag tror, vet du vad, jag tror att vi ska runda av här. Sen hade jag förberett bra regler för sparande, för jobb, för bostad, för försäkringar, men jag inser att vi får ta det i ett annat avsnitt. Det här är från Ramit Sethi. Skapa dina egna regler.

Jan: När man skapar sina egna regler för att spendera, då är det så här, okej, vad älskar du och vad ger dig energi att lägga pengar på? Vad får du glädje av när du lägger pengar på det här? För mig kan det handla om teknikprylar, eller restaurangbesök. Det är väl mina två stora.

Om du fyrdubblade dina utgifter

Jan: Och sen kommer en sån här som är lite mindblowing. Okej, om du skulle fyrdubbla dina utgifter. Du hade en budget som var fyra gånger så stor. Hur skulle det se ut? Vad skulle du lägga pengar på då? Hur skulle det kännas? Så att man inte är så här, nej men jag älskar pizza, då hade jag köpt fyra pizzor.

Caroline: Jag började fundera, jag fick lite ångest nästan.

Jan: Ja, men exakt, och det är det som händer. Det blir ju den spännande frågan.

Caroline: Vänta här nu, om du skulle fyrdubbla dina utgifter.

Jan: Så istället, Caroline, istället för att vi åker på en skidresa för 50 000 kronor per år, om vi skulle åka på en skidresa för 200 000 kronor per år.

Caroline: Ja, jag vet precis var vi ska åka då. Det är Aspen.

Jan: Kostar det 200 000?

Caroline: Alltså det skulle nog lätt kunna gå på 200 000. Rocky Mountains.

Jan: Vad tänkte du? Du suckade där.

Caroline: Ett fint boende, en fin timmerstuga med Ralph Lauren-inredning. Jag lovar, det hade varit dyrt.

Caspian och svindeln inför fyrdubbling

Jan: Vad tänker du, Caspian?

Caspian: Jag vet inte ens hur jag skulle göra av med dubbelt så mycket pengar.

Jan: Vänta här nu. Vi pratar inte om skidresor för din del. Vad har du då, på månadsbasis?

Caspian: Jag har ingen aning om vad jag skulle lägga fyra gånger så mycket pengar på. Jag har inte ens dubbelt.

Jan: Och det är väl fantastiskt att börja utforska?

Caspian: Ja. Jag får lite svindel, måste jag säga. Det är lite så här...

Jan: Varför?

Caspian: Då kommer jag tillbaka till varför. Varför ska jag fyrdubbla mina utgifter? Vad finns det för poäng? Jag har det ganska bra som jag har det nu. Varför skulle jag vilja fyrdubbla mina utgifter?

Jan: Ja, alltså varför skulle du vilja fyrdubbla dina utgifter?

Caspian: Jag vet inte.

Jan: Men om du visste?

Caspian: Nej.

Jan: Men om vi ska gissa?

Caspian: Nej, det står helt still.

Snuslabb på balkongen

Jan: Men alltså ditt snus. För korthetens skull.

Caspian: Nej, men jag vill inte snusa. Elsa hatar att jag snusar. Alltså jag tror inte snuset är där.

Jan: Men vänta här nu.

Caspian: Nej, jag bara skojar. Om jag hade kunnat fyrdubbla mina utgifter i snus, då hade jag nog inte suttit här.

Jan: Det är som att du har ett eget labb hemma där du gör ditt eget snus.

Caspian: Ja, men skit i snuset. Det handlar om att tänka utanför boxen.

Caroline: Vi gör det nu, Jan. Nu hör du inte det. Vi har en jättestor balkong. Tänk om hälften av den är snuslabb.

Caspian: Alltså ni bara kidnappar avsnittet.

Jan: Det är ju intressant att se vad det är för människa man blir om man ska fyrdubbla sina utgifter. Man kanske blir en annorlunda människa.

Caroline: Ja. Jag hade ju haft ett annat liv om jag hade åkt till Aspen.

Vad pengarna skulle frigöra

Jan: Om du hade lagt fyra gånger mer pengar på skönhetsgrejer.

Caroline: Eller om jag fick lägga fyra gånger mer pengar på all den hjälp som vi har hemma. Alltså I love it. Jag hade ju tagit en kock som hade lagat mat. Till exempel. Den berömda kocken. För den du har, den duger inte.

Jan: Nej. Okej, jag tror vi behöver gå vidare här.

Caspian: Nej, men jag förstår. Att det handlar om att tänka utanför boxen. Att våga gå in.

Jan: Tack för att du är så autentisk, Caspian. För så tror jag att de flesta reagerar. Så tänkte jag också från början. Varför skulle jag göra det och ha det bra? Men det är ju verkligen så här en inboxning av en själv. Om du ska lägga fyra gånger. Det funkar i alla områden. Jag kan välja att bara jobba med människor jag respekterar. Det är en sån grej. Jag kan välja...

Caspian: Det gör jag ju redan. Alltså det är ju skit.

Jan: Nej, men för det är det som är grejen. Men fortsätt med det då.

Caspian: Ja.

Vilka områden bryr du dig inte om?

Jan: Men där ska du å andra sidan säga så här, Caspian, där är du ganska bortskämd.

Caspian: Ja, ja, gud ja. Absolut. Men jag vet verkligen inte.

Jan: Du får det som uppgift i nästa del.

Caspian: Ah, tack.

Caroline: Ja, vi hade haft trädgårdshjälp, tror jag.

Jan: Sen nästa fråga, vilka områden är det som du inte bryr dig alls om? Till exempel, kläder. Jag har tydligen inte sex outfits. Så nej, där går inte mycket pengar i kläder för mig till exempel. Vad ger dig glädje och vad ger dig energi? Och vi pratar fortfarande om frågorna om att skapa sina egna regler. Vad kostar dig energi? Vad vill du outsourca? Vad vill du ta bort i ditt liv? Vad skulle du göra mindre av?

Caroline: Bra.

Vad vi tar med oss

Jan: Jag tänker, ska vi hålla där? Och så börjar vi nästa gång med en riktigt bra, enkel ekonomisk struktur.

Caroline: Ja, det gör vi.

Jan: Och sen tar vi nästa gång lite mer konkreta saker. De bästa reglerna för ekonomi. Hur organiserar man sin ekonomi? Typ bankkonton, sparande. Hur ska man tänka kring jobb? Hur ska man tänka kring pension? Hur ska man tänka kring lön? De viktigaste grejerna.

Caroline: Grymt.

Jan: Tack, kompisar.

Caspian: Tack själv för att vi fick fool around.

Jan: Men vad tar ni med er? Eller, det var ju reflektionen, om vi ska avsluta med en reflektion på det vi har pratat om. Jag kan börja. Min reflektion är att vi har pratat en och en halv timme och vi har typ inte pratat om varken sms-lån, pengar eller sånt, utan vi har pratat en och en halv timme om egentligen helt andra grejer om ekonomi. Så man kanske egentligen inte ofta pratar om ekonomi. Vad tänker du, Caroline?

Carolines reflektion

Caroline: Ja, det är förmodligen väldigt mycket som du och jag inte heller pratar om i vår ekonomi. Jag får ju lite ångest av att fyrdubbla mina utgifter.

Jan: Ja.

Caroline: Alltså, du och jag kanske borde bara sätta oss ner med ett glas vin en dag. Alltså, de känslorna som kommer med.

Jan: Ja, och vad är det för känslor?

Caroline: Nej, men det är inte vad vi lägger pengar på. Men är vi på väg någonstans liksom? För vi vet nog inte riktigt vart vi är på väg.

Jan: Och det behöver man ju inte ha, man behöver inte veta det i varenda stund. Och bara, håll med om att det är en sjukt mycket roligare konversation att ha, hur skulle vårt liv se ut om vi fyrdubblade våra utgifter, än att ha konversationen hur ska vi dra ner med 75 procent på våra utgifter? Det är mycket mer inspirerande att prata om hur vi skulle fyrdubbla utgifterna.

Caroline: Jag känner mig ångestfylld kring det. Och jag är ju tränad i att hålla nere. Och det är jättetrist i mitt liv att hålla nere. Så att, ja, det skulle ju vara roligare. Det är så otroligt dubbelt, jag kan inte ens prata om det. Jag kan gärna få in fyra gånger så mycket pengar, men jag vill ju inte spendera dem, för då är det dåligt.

Skivan som spelat sedan barndomen

Jan: Ja, men det är ju den skivan som spelat sedan barndomen.

Caroline: Ja.

Jan: Ja, jag vet inte vilken skiva du har bytt ut nu. Du har säkert också haft en skiva där man ska hålla igen. Men sen har du ju lagt på någon annan.

Caroline: Ja, men min skiva har varit så här, det kommer gå åt helvete. Det är bäst att ha pengar.

Jan: Ja, men vänta här nu, den skivan spelar ju fortfarande väl?

Caroline: Delvis, men inte så mycket. För nu har jag den rationella, där är så mycket pengar så att det kan inte gå åt helvete.

Jan: Vad tänker du, Caspian? Du bara sitter och garvar.

Caspian: Ja, men jag tar ju med mig... Jag måste ju göra min läxa och se vad jag skulle spendera pengar på. Om jag hade haft fyra gånger så mycket pengar att spendera varje månad.

Jan: Ta den också nu med Elsa, så kanske hon kan...

Caspian: Jag får börja själv och så ska vi ta den tillsammans, absolut.

En vinkel för de ekonomiskt ointresserade

Caroline: Ja, du kanske har jättemycket att göra själv.

Caspian: Ja, men jag tycker också det är intressant. Jag är inte ekonomiskt intresserad i grunden överhuvudtaget.

Caroline: Nej, inte jag heller.

Caspian: Men det här blir en vinkel som blir intressant. Och väldigt applicerbar.

Jan: Tror du det här hade varit intressant för dina kompisar som inte är intresserade av ekonomi? Mycket mer än avsnitt 99 till exempel?

Caspian: Ja, det är så.

Jan: Skönt, då är det ett fall framåt. Ett misslyckande framåt.

Caspian: Ja, super.

Jan: Ja, men grymt. Stort tack, Caspian. Det känns ju som att vi har material här för ett par avsnitt till. Du som har lyssnat eller tittat, kommentera gärna. Låt oss ta den här diskussionen i forumet. Jag ser framför mig diskussionen om det här med att fyrdubbla utgifter.

Caspian: Ja, sjukt roligt.

Jan: Att det skulle vara det provocerande, frågan i avsnittet. Ja, men grymt. Ett fantastiskt stort tack, och så ses vi där ute.