Trine – ett klimatsmart sparande med stor social nytta

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Klimatsmart sparande med Trine
2. Ansvarsbegränsning och en alternativ investering
3. Hannas väg till Trine
4. Att slippa kompromissa mellan vinst och nytta
5. Varför namnet Trine
6. Så funkar Trines modell
7. Kapitalmarknaden i Kenya
8. Hemmasystemen på landsbygden
9. Trygghet och hälsa i hemmen
10. Två fördomar som vändes
11. Finansieringsgapet och kioskmetaforen
12. Direktheten jämfört med fonder
13. Screening och due diligence
14. Var bolagen finns och vad som väger tyngst
15. Varifrån kapitalet kommer
16. Riskerna i en alternativ investering
17. Valuta, politik och den egna gränsen
18. Valutaväxlingens dolda kostnad
19. Ett projekt som misslyckades
20. Default och likvidering
21. Default rate och annorlunda risker
22. Varför man gör det ändå
23. Att klimatkompensera genom investering
24. Pengarna formar framtiden
25. Sparpengarnas klimatavtryck
26. Sida-garantin och mainstreamkapitalet
27. Det gamla paradigmet om välgörenhet
28. Avsikter och win-win-win
29. När katastrofhjälpen slår ut bönderna
30. Värdeförädling på plats
31. Inte goodwill, utan ett bättre val
32. Affären i fokus, inte dåligt samvete
33. Ränta-på-ränta i det goda
34. En fråga tillbaka till lyssnarna

Klimatsmart sparande med Trine

Hanna: Att människor får tillgång till solenergi och att vi kan reducera koldioxidutsläppen är på ett sätt egentligen bara utfallet av det vi gör.

Jan: Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Idag är det dags för avsnitt 93. Idag kommer det att handla om klimatsmart sparande. Hur man kan göra gott, bidra till att minska klimathotet och hjälpa människor ur fattigdom på ett klimatsmart sätt. Det här avsnittet är ett samarbete med Trine, som är ett göteborgsbaserat bolag som hjälper till att finansiera företag som säljer solpaneler. Vi själva har investerat mer än 100 000 kr i det sedan 2017, när jag var på plats i Kenya och besökte deras verksamhet.

Caroline: Ja, och såg själva affären och hur det var för dem som fick ta emot solpaneler.

Jan: Precis. Gästen i dagens avsnitt är Hanna från Trine, som är marknads- och kommunikationsansvarig och varit med från början. Men innan vi släpper på Hanna vill jag bara kort ta villkoren och ansvarsbegränsningen. Det vi pratar om är inte finansiell rådgivning eller en rekommendation att köpa en viss produkt, utan allmän information, en diskussion om hur vi själva gör och vad man kan tänka på. Särskilt viktigt är det när vi pratar om den här typen av alternativa investeringar som Trine är, där risken är en stor skillnad mot aktier. I aktier eller indexfonder förlorar du sällan allt.

Ansvarsbegränsning och en alternativ investering

Hanna: Men det kan du göra i en alternativ investering.

Jan: Så därför är det här bra för till exempel lekhinken, som vi pratar om i avsnitt 47. Vi rekommenderar alltid att ta kontakt med en finansiell rådgivare som kan titta på hur just din situation ser ut. Med det sagt tänker jag att fullständiga villkor finns på rikatillsammans.se snedstreck villkor, om man vill läsa dem. Och jag tänker att vi släpper på Hanna. Varmt välkommen till oss, Hanna. Du är marknads- och kommunikationschef på Trine och har varit med redan från början, så det är jättekul att du är här.

Hanna: Tack så mycket.

Jan: Avsnittet handlar om vad ni gör, hur man kan spara på ett klimatsmart sätt, hur man kan göra gott, hur man kan förändra livet för människor och faktiskt använda sitt kapital för att göra skillnad på riktigt. Är det något du vill tillägga kort i presentationen av Trine eller av dig själv?

Hanna: Nej, men jag tror att vi kommer in på det under avsnittets gång.

Jan: Ja, precis. Men hur kom det sig, om vi tar dig, varför blev det Trine?

Hannas väg till Trine

Hanna: Egentligen har jag alltid haft ett väldigt stort samhällsintresse. Alltid tänkt att jag vill göra någonting som är meningsfullt. Jag har en bakgrund inom att jobba med politisk lobbying och med att driva intressefrågor och liknande. Så jag trodde kanske inte att jag skulle hamna på ett tech-startup. Men det blev egentligen en tillfällighet att jag fick ögonen för Trine. Det var precis som du nämnde, det fanns egentligen inget bolag mer än på pappret. Det fanns en affärsidé och det fanns stora ambitioner och drömmar, som man brukar ha i nystartade bolag. Jag kom in precis när vi hade läget att nu måste vi testa om den här idén faktiskt funkar i verkligheten. Finns det ett intresse? Funkar modellen? Det var hösten 2015. När jag träffade en av grundarna, Kristoffer, första gången tänkte jag: vad är det här? Jag hade bara sett några nästan buzzwords, solenergi, finansiering, och tänkte: vad är det här egentligen?

Men så tog jag kontakt med Kristoffer och fick ganska tidigt, och det är väl det som fortfarande driver mig ganska mycket, helt plötsligt ett svar på att företagande och att göra nytta är ingen motsättning. Mycket av det man levt upp med under min uppväxt var ganska stor polarisering. Vi kunde se de här stora bolagen där det ibland har varit svårt att se: gör ni verkligen nytta, eller gör ni typ marknadsföring bara för att ni vill visa att ni är goda? Och sen så mycket välgörenhet och civila organisationer som kanske har en god intention men inte alltid är så effektiva.

Vi har inte kompromissat på något av det. Vi tror på att vi i grunden kan bygga någonting som både gör gott och som drivs på totalt hundraprocentiga affärsmässiga grunder.

Hanna: Och för mig blev Trine egentligen det självklara. Det var när jag fick höra om affärsmodellen som det var så här: vi har inte kompromissat på något av det. För vi tror på att vi i grunden kan bygga någonting som både gör gott och som drivs på helt affärsmässiga grunder. Det var det som tilltalade mig. Jag hoppas att vi börjar se det mer och mer. Men jag hoppas också att vi kan vara en del i att visa att affärsverksamhet faktiskt kan drivas på det här sättet. Att det kanske till och med är en förutsättning, snarare än ett problem eller en utmaning för företag. För man visar att i grunden har vi en modell där vi gör mer nytta och tjänar mer pengar. Då blir det lite som en ekvation som faktiskt går ihop.

Att slippa kompromissa mellan vinst och nytta

Jan: Det där gillar jag jättemycket. Jag gillar det här att, jag vet inte om det också handlar om att vi är lite 80- och 90-talister, vi vill inte kompromissa på det sätt man förr gjorde. Man drev företag för att tjäna pengar, sen hade man tjänat massa pengar, sen började man ägna sig åt välgörenhet eller filantropi. Då kunde man göra gott, egentligen först när man hade fyllt sina egna fickor.

Caroline: Men så är det inte riktigt.

Jan: Nej, men precis. Då blir det så här: varför inte kombinera de två, att vi tjänar pengar och gör gott samtidigt? Det var det jag älskade när jag fick tipset från er, läsare och lyssnare. Jag fick höra: du, det finns ett göteborgsbaserat bolag som heter Trine. Du investerar pengar, du får en möjlighet till avkastning, du minskar koldioxid, du förändrar livet för människor. Det där låter ju helt fantastiskt, och det är något som har följt mig i många år, för det är ett intresse jag har haft. Så vi kom i kontakt när jag reste till Kenya. Jag ville se era projekt på plats och blev så sjukt imponerad.

Hanna: Det var ganska länge sedan nu.

Jan: Ja, jag insåg det. Det var 2017. Så vi har hängt ihop. Och det ska också sägas för tydlighetens skull: vi, Caroline och jag, har investerat drygt mellan 150 000 och 200 000 kr. Så vi sitter i samma båt, men jag har redan sagt att det här är reklam.

Varför namnet Trine

Caroline: Men kan vi också bara fråga en sak. Var kommer Trine ifrån, alltså namnet? Vi har nog sagt Trine. Men det finns säkert en tanke med namnet.

Hanna: Ja, jo, men Trine kommer faktiskt, på gammelengelska betyder det trippel. Och det har en del att göra med vår affärsfilosofi. Vi har någonting som kallas triple bottom line. Det är så vi ser på vår modell. Det innebär att people, planet, profit, och att de tre är högst sammanvävda och att man inte kompromissar på någon del. Vi skulle till exempel inte ta bort lite people för att göra mer profit, eller ta bort lite profit för att göra mer social nytta. Vi tror på de här tre beståndsdelarna. Så det kommer från det ordet: Trine, triple, triple bottom line. People, planet, profit.

Jan: Nu har vi pratat ganska många minuter utan att egentligen säga vad det är ni gör.

Så funkar Trines modell

Hanna: Ja, precis. Det är viktigt att komma in på. Det allra enklaste sättet att förklara Trine, det finns många sätt, men det är att vi gör det möjligt för privatpersoner och företag att investera i solenergi på tillväxtmarknader. Konkret går det till så att när du till exempel går in med 100 euro eller 1 000 euro, eller vad du nu väljer att gå in med, så slås det ihop tillsammans med alla andra investerare till ett lån. Det förmedlar vi sedan till ett bolag. Anledningen till att vi gör det, och det är kanske en av de viktigaste delarna tycker jag själv, också om man tänker entreprenörskap och att bygga bolag, är att verkligen fundera kring vad det riktiga problemet vi löser är.

Att människor får tillgång till solenergi och att vi kan reducera koldioxidutsläppen är på ett sätt egentligen bara utfallet av det vi gör. Det riktiga problemet vi löste var att det fanns ett finansieringsgap.

Hanna: Det fanns en massa duktiga entreprenörer och bolag som höll på att bygga en ny infrastruktur med förnybar energi. Men de hade inte tillgång till kapital.

Caroline: Okej, var är det här någonstans?

Hanna: Det kan vara i Kenya, Pakistan, Indien.

Kapitalmarknaden i Kenya

Jan: Om jag bara gör ett sidospår. Vi har varit mycket i Kenya med ett annat företag som ligger mig varmt om hjärtat. Det var först när jag träffade myndighetspersoner som jag förstod om du ens får ett företagslån. Och det är ett stort om. För Kenya har inte samma tillgång till kapitalmarknader som normala länder.

Caroline: Normala länder. Nej, men i väst.

Jan: Nej, men som i väst. Där finns det så här att du kan låna pengar för bara någon procentenhet. Medan i Kenya, om du har tur och får lån, då är räntan 25 % om året.

Caroline: För att det är hög risk med lånet?

Jan: Ja, för där finns inte pengarna och där är inte infrastrukturen. Det funkar inte så som det funkar i Sverige. Det glömmer vi ibland bort. Man utgår från att det är så här: varför lånar de inte bara pengar och gör det på plats? Nej, för det går inte. Eller om det går, då har du 25 % ränta om året. Och vilket företag klarar 25 % ränta?

Hanna: Sen kan man tillägga en del. Jag bodde själv nere i Nairobi under några månader förra året och träffade många av våra bolag där. En annan aspekt är att de här bolagen gör något helt nytt. Om man tänker på hur banker eller mer etablerade finansinstitut skulle se på någon helt ny affärsmodell här i Sverige, så skulle man också vara lite skeptisk. För man kanske inte skulle förstå den. Man skulle kanske inte lita riktigt på att det här verkligen kommer gå bra för dem. Ska vi verkligen satsa på er?

Jan: Man vill inte ta risken.

Hanna: Precis. Och det möter de här bolagen, trots att till exempel Kenya faktiskt är en av de mer mogna marknaderna för just den här typen av decentraliserade...

Caroline: Jag skulle precis fråga varför just Kenya. Men du sa att det är en mogen marknad.

Hemmasystemen på landsbygden

Hanna: Ja, de flesta av de bolag vi har jobbat med har någon typ av verksamhet i Kenya. Det händer väldigt mycket där, det är stor utbyggnad av de här små hemmasystemen som finns på landsbygden, men även andra typer av solenergi.

Caroline: Berätta vad det är för typ av hemmasystem. Bolag som behöver solenergin.

Hanna: Det absolut vanligaste systemet vi har finansierat hittills är egentligen en liten solpanel, kanske 12 watt eller liknande, med tre, fyra lampor som man kan koppla upp inne i hemmet. Man har möjlighet att ladda mobil, det finns radio och tv med en del av de här systemen. De är väldigt mobila, väldigt enkla att installera. Det är nästan det man kallar plug and play, det handlar bara om att få upp panelen på taket och koppla in den inne i själva huset.

Jan: Om jag får hoppa in där. När jag hälsade på er i Kenya åkte jag med era kollegor till Machakos och fick vara med på en sådan här. Det är ett område nordväst eller nordöst om Nairobi. Det var så himla häftigt att prata med de här människorna. För det låter inte så mycket: solpanel, fyra lampor. Men de har ingen elektricitet. Så alternativet för dem är inte som här i Sverige, ja, men jag har vanlig el så jag sätter upp en solpanel för att vara lite mer klimatsmart. Utan för dem är det så här: okej, jag har paraffinolja som sotar ner och gör barnen sjuka.

Trygghet och hälsa i hemmen

Hanna: En mamma berättade...

Jan: ...så här: du vet, nu när jag har fått de här solpanelerna vågar jag ha barnen hemma själva. För innan, med paraffinlamporna, vågade hon inte lämna dem.

Hanna: För det finns en brandrisk.

Jan: De får lungorna, så det blir mycket renare inne i huset. Barnen kunde göra läxorna på kvällen. Det var också en annan pappa jag pratade med: jag vågar gå ut på toaletten på natten, för vi har satt en av lamporna utomhus. För djur och ormar och annat sådant. Det blev en helt annan trygghet.

Caroline: Plus det där att barnen kan göra läxorna på kvällen. Jag tänker att det måste i längden göra mycket för själva skolresultatet.

Jan: Och det roligaste, som jag tyckte var så himla coolt, var att en person jag träffade där berättade att det här till och med blev billigare än att köpa den där paraffinoljan som de använde i vanliga fall. Och då har vi inte ens gått in på att bränna paraffin inte är någon fantastisk grej, varken för människor eller för miljön. Så för min fördom, varför jag säger det här, min fördom när jag åkte ner, för det första fattade jag inte att ni finansierade solpaneler. Jag trodde att ni sålde solpaneler.

Hanna: Men det ska vi prata om sen.

Två fördomar som vändes

Jan: Och den andra fördomen var så här: nu är det vi i väst som har hittat på någonting igen för att sälja på en marknad. Det var därför jag blev så himla förvånad och positivt överraskad. Jag har varit ett stort fan av er sedan dess, för det här gjorde verkligen skillnad för dem och de tjänade pengar. Det var inte ens så att de satte sig i skuld, för när de bytte...

Caroline: ...alltså, de sparade pengar.

Jan: De sparade pengar.

Caroline: Och fick bättre livskvalitet. Det är helt vanliga människor, och det är människor som bor i byar.

Jan: Precis, som bor på landet. Alltså, det här är landsbygden.

Caroline: Var det också så att det var bolag som, eller hur var det?

Jan: Ja, precis. Det här får du nu förklara, för jag tror att det jag faktiskt skrev här är en av de vanligaste missuppfattningarna om er, att det är ni som säljer solpanelerna.

Hanna: Fortfarande tre år senare.

Jan: Så kan du inte set the record straight?

Finansieringsgapet och kioskmetaforen

Hanna: Ja, så det vi gör. Det finns redan bolag som distribuerar och säljer de här panelerna och systemen. Det vi gör är att vi gör det möjligt för dem att kunna växa. För det man ska komma ihåg, och då kommer vi tillbaka till det jag pratade om kring varför, vad det riktiga problemet är, det är ett finansieringsgap. De säljer ofta de här systemen så att slutkonsumenten inte betalar direkt i en klumpsumma, för det har man ofta inte råd med. Däremot har man råd att sprida ut det, och precis som du säger blir det faktiskt konkurrenskraftigt och i många fall billigare än att köpa diesel eller fotogen varje dag. Men det tar längre tid att betala av systemet. Det vi gör då, våra investerare, är att se till att bolaget faktiskt har möjlighet att fortsätta beställa in system och växa.

Jag brukar jämföra det med att du har en kiosk och säljer cola. Du kan köpa in tio colaburkar med det kapital du har, men efterfrågan är 30 burkar.

Jan: Men efterfrågan är 30 burkar.

Hanna: Precis. Men eftersom du inte har mer kapital måste du vänta tills du har sålt alla tio burkar. Sen får du beställa in en ny order, och då kanske du får stänga kiosken i några dagar innan de nya burkarna är inne. Det är lite likadant här: de behöver det här kapitalet för att kunna fortsätta växa. Det är en liten löptid mellan att de säljer ett system och faktiskt får det betalt, med en vinstmarginal som de såklart också har.

Caroline: Och det är lite något vi tar för givet i Sverige, i väst, att man måste ha tugg på hela den processen, sälja och köpa in. Det skulle inte funka att man stängde ner sin affär för att nej, vi har ingenting nu. Det måste ju stoppa upp utvecklingen som pågår, och skapa en viss uppgivenhet också, kan jag tänka mig, när man inte bara kan köra på.

Direktheten jämfört med fonder

Hanna: Precis, och det är någonstans det som vi ser nu, med det här som våra investerare gör. Det händer på andra håll också, det är inte bara Trine som håller på med det här, men jag tror att vi fortfarande är ganska unika i att verkligen göra det möjligt för privatpersoner. Jag letar ju själv ofta efter alternativ att faktiskt investera mer hållbart och vara säker på att det faktiskt är så. För ibland när jag kollar på de här globalfonderna, jag har till exempel kollat på listan som du sammanställer kring fonder, är det väldigt knepigt att kunna se: okej, men vad är det det investeras i? Det blir lite lager på lager på lager, och till slut har man tappat tråden. Jaha, vad är solenergi, vind, vilket bolag, det här bygger ju något annat bolag som jag förknippar med helt andra saker än miljö. Här blir det mycket mer direkt: det du vet när du går in med dina pengar hos oss är att det kommer resultera i de här typerna av solenergisystem, just nu i alla fall.

Jan: Nej, men precis. Det med fonder är jätteklurigt. För vissa fonder är det så här: nej, men vi exkluderar allt som är vapenindustri, men vi har med en viss procent fossila. Sen är det vissa som säger: nej, men vi har med alla bolag för vi försöker påverka dem. Och sen sitter du ändå där med minsta gemensamma nämnare, att du har alla de där bolagen i ditt sparande som inte är så etiska.

Caroline: Som inte är så etiska.

Jan: Och där gillar jag det jättemycket, precis som du säger, för det blir väldigt direkt. Sen har det vissa nackdelar också.

Hanna: Som vi kommer prata om.

Screening och due diligence

Jan: Så det ni gör är att ni finansierar andra företag så att de kan köpa in de där 30, 40 colaburkarna. Det är en jättebra metafor. Så att de kan sälja alla dem. Så ibland när jag kom hem från Kenya beskrev jag det ni är duktiga på, det gäller egentligen att hitta de där kioskerna som säljer cola. Så kan du inte berätta lite om den processen?

Hanna: Ja, den går egentligen till så att nu är vi i en fas där väldigt många av de bolag som säljer system känner till Trine på något sätt, eller har lite koll på oss, för det är fortfarande en ganska nischad sektor, även om den är stor ur investeringssynpunkt. Det vi gör är att vi nu kanske får in en hel del intressanta bolag, vi blir intresserade, och då gör vi en screeningprocess. Där lägger vi idag ganska stor vikt på den finansiella delen av bolagen. Det handlar om att se: kan de ta den här typen av skuld idag? Hur ser marginalerna ut? Hur ser den framtida tillväxten ut?

Sen gör vi en due diligence-process som på många sätt inte skiljer sig jättemycket från hur en vanlig bank eller en riskkapitalist skulle göra. Vi försöker skapa oss en så god bild som möjligt av bolaget. Vilka utmaningar de har, vilka möjligheter det finns och hur långt fram de är på marknaden. Om allt är check, check, check på den bedömningsprocessen, så avslutar vi alltid med att besöka dem på plats. För att träffa teamet, och framför allt för att se hur hela operationsverksamheten faktiskt ser ut. Den är väldigt beroende av att man har en bra process, att man kan skala upp det här. Även om de kan göra mycket digitalt idag, vi kan till exempel få GPS-koordinater och se väldigt mycket data i form av system och hur det går med återbetalningar, så handlar det till syvende och sist om att om du ska skala upp det här måste jobbet på marken vara så effektivt och bra som möjligt. Vi pratar inte om att installera tusen system om dagen, vi pratar om tiotusen och mer för de bolag som är de absolut ledande.

Var bolagen finns och vad som väger tyngst

Caroline: Men var kan de bolagen finnas någonstans? Är det kenyanska, eller är det utifrån som vill in på marknaden?

Hanna: Det kan vara en blandning. Vi har bolag som kanske har en brittisk grundare, eller multiglobala bolag. Vi lägger inte så stor vikt vid ursprunget, till exempel grundarnas eller om bolaget nödvändigtvis är startat i Kenya. Det som är viktigt, lite det jag var inne på med att få det här att verkligen fungera, är att ha en extremt god kännedom om de lokala förutsättningarna, om marknaden. För det kan vara så att helt plötsligt är det nya tullavgifter i Kenya. Okej, hur hanterar man det som bolag? Har man tillräckligt med kapital eller möjligheter att hantera den order av system som vi hade förväntat oss? Den kommer dröja två veckor, hur löser vi det? Det måste de här bolagen kunna hantera för att vi ska kunna bevilja lån.

I dagsläget, om man tar en sammantagen bild på riskbedömningen vi gör, är vi mer försiktiga nu. Kanske ännu mer än vi var i början. Då var vi också helt nya, och då måste man också vara väldigt öppen med att vi inte bara kan komma med en kravlista. Vi måste också förstå att vi måste bevisa oss för de här bolagen, att vi verkligen kan få fram det kapital de behöver. I början var det mindre bolag vi jobbade med, nu jobbar vi med kanske de större bolagen i industrin. Det gör också att riskprofilen ser annorlunda ut, för då förväntar vi oss att bolagen är mer stabila. De kommer kunna växa mycket snabbare än de väldigt små bolagen. Vi har medvetet valt att just nu, i det läge vi är, är det viktigt att våra investerare faktiskt får tillbaka pengarna. Att vi gör allt vi kan för att reducera de eventuella riskerna. Att ta bort risker går aldrig i den här branschen. Men det går att i alla fall titta på hur vi kan reducera dem så mycket som möjligt, hur vi kan förhindra eventuella utfall. Det gör vi genom att vara lite mer konservativa i bedömningarna.

Varifrån kapitalet kommer

Caroline: Och sen får vi se, på sikt kanske. Vi kanske kan prata mer om den risken om en stund. Men jag tänkte: var kommer kapitalet ifrån, som ni lånar ut till bolagen?

Hanna: Ja, bland annat från er tydligen, från mig, från privatpersoner. I dagsläget har vi ungefär 8 500 investerare. Majoriteten är privatpersoner och många kommer från Sverige. Det blir en ganska naturlig effekt av att vara ett Göteborgsgrundat bolag. Vi har haft förmånen att få en del utrymme i Sverige. Det märker vi också ganska starkt, eftersom vi jobbar i en bransch som är ganska ny, och samtidigt är det en investering, det är finans vi pratar om. Så förtroende är väldigt viktigt. Där märker vi att vi får in mycket investerare för att andra rekommenderar eller tipsar, eller man har hört det från en kollega. Då blir det också naturligt att om basen redan var i Sverige, så blir tillväxten såklart mer i Sverige än kanske i till exempel Holland.

Jan: Hur skulle du definiera riskerna?

Hanna: Hur skulle du definiera dem?

Jan: Vilka är riskerna?

Riskerna i en alternativ investering

Hanna: Ja, det finns ju olika risker att ta hänsyn till. Jag skulle vilja säga att den allra största risken är att de här bolagen inte har tillräckliga marginaler för att kunna återbetala lånen. Det kan handla om deras kundportfölj, för det är där vi gör en analys. Vi kollar på alla de kunder ni har, och eftersom i princip alla betalar via mobil är det spårbart. Om de till exempel har en för hög så kallad default rate, vilket innebär att kunderna helt har misslyckats med att betala tillbaka, eller är försenade, då utgör det en väldigt stor risk. För det betyder att systemet kommer behöva återtas, och det är en kostnad i sig. De får då inte de marginaler man räknar med, och det är en risk.

Sen finns det ganska mycket specifika risker beroende på vilket land vi är i, vilket bolag. Jag skulle säga att så som man kanske ska titta på det är att förstå att vi idag har flera olika bolag, men vi kan göra många lån med samma bolag. Det betyder att om vi till exempel har ett bolag som heter Bboxx och vi gör sex lån med dem, då är det kanske inte en diversifiering att gå in i varenda ett av de sex lånen, för det är samma bolag. Det är nog viktigt. Där tror jag att man kanske inte tänker på det när man går in på oss, för man tänker att det är olika lån, men det är faktiskt företagen man borde titta på för att få en diversifiering.

Sen kan vi ta ett konkret exempel där vi också försöker bli smartare och se bättre på hur vi kan reducera risken. Vissa av de här bolagen har flera ben att stå på när det kommer till intäkter. De kanske säljer de här solenergisystemen, men de säljer också större system. De kanske säljer spisar som går ihop med systemen. Skulle det vara så att intäktskällan för ett av de här benen är signifikant, då behöver vi bedöma det och se hur det kan påverka risken. Det kan slå undan benen för vissa av bolagen. Där gör vi idag den här helhetssynen på hela verksamheten i ett bolag.

Valuta, politik och den egna gränsen

Hanna: Sen finns de här vanliga riskerna, att lånen är i euro. Bolagen får i många fall betalt i en lokal valuta. Så det finns en valutarisk åt båda hållen.

Jan: Ja, precis.

Hanna: Som kan vara positiv och negativ beroende på hur valutorna fluktuerar. Det finns såklart också politiska risker att ha i åtanke, och de finns egentligen på hela den globala aktie-, börs- och finansmarknaden överlag. Och sen, jag tycker det alltid är svårt att prata om risk, för det är någonstans upp till dig själv att bedöma och vara väldigt medveten om: är jag beredd att förlora det jag investerar? Det tycker jag är den viktigaste frågan att ställa sig.

Jan: Absolut. Men jag brukar beskriva er som en alternativ investering, och till våra följare brukar vi alltid tjata om fyra-hinkar-principen, där det här är en fantastisk investering för den aktiva hinken, den fjärde hinken, där basen alltid ska vara globala indexfonder och låga avgifter. Men vill man göra skillnad så här, klimatsmart, etiskt, hållbart sparande, då är det här ett av de bästa alternativen.

Valutaväxlingens dolda kostnad

Jan: Men jag tänkte också på risker, två saker. För nu pratar du om valutaväxlingsrisken. Där har jag faktiskt upptäckt att vissa av era projekt ger typ 4 eller 6 procent. Men när man betalar med sitt kreditkort är det en valutaväxling på 1,5 procent. Och det är ju inte så himla roligt, för vid 6 procent betyder det helt plötsligt att jag blir av med 25 procent av avkastningen, vilket blir ganska mycket.

Caroline: Hur kan man komma runt det på något vis?

Jan: Ja, det var det jag tänkte. Kan inte ni skaffa något svenskt konto och sen växla i någon stor skala? Eller hur tänker ni kring det?

Hanna: Det är klart att vi har jättemycket planer på allt möjligt för att kunna göra det mer anpassat, lokala valutor och liknande. Men just så som det är i dagsläget handlar det nog tyvärr om att vi bara får försöka tipsa. Vi får lite tips från investerare som har hittat andra kreditkort, eller man använder till exempel Santander. Eller man använder tjänster som TransferWise eller Revolut. Det sätter väl också fingret på att det finns saker på finansmarknaden som tyvärr behöver förändras, och som drabbar oss konsumenter extremt mycket. Där blir alla aktörer som vill göra saker lite annorlunda lite gisslan.

Jan: Ja, det blir en tröskel.

Hanna: Precis, och för oss blir det också att vi hade önskat att det var helt annorlunda, att det skulle vara superenkelt för dig. Men tyvärr har vi fyra stora banker som har de upplägg de har. Men där tycker jag återigen: titta gärna upp det innan. Fråga oss, så försöker vi ge de svar vi kan. Men det är bra att vara medveten om sådant, att alla lån och alla investeringar vi har i dagsläget sker i euro.

Ett projekt som misslyckades

Caroline: Vad sa du? Kan inte du prata om avkastningen, eller ska vi vänta lite med det?

Jan: Vi kan vänta lite med det. Men vi kommer göra ett avsnitt om de bästa kreditkorten, och där har vi alltid med ett kort utan växlingsavgift just för sådana här situationer. För procentuellt sett blir det en så stor del av avkastningen man går miste om. Men en annan grej nu, så här jobbig fråga blir det här. Det var ju ett projekt som misslyckades. Jag vet, för jag fick mejl om att ni försökte lösa det. Kan du inte bara ge en kortis?

Hanna: Ja, men absolut. Det var faktiskt ett av, jag nämnde lite kring risker och vad man kan titta efter. Det här var ett av de tidiga bolagen i portföljen. Bolaget sålde ganska små system. Nästan bara en liten panel med två lampor eller liknande. Ganska små. Det goda med det var att det verkligen är något som kan få en stor räckvidd. Man kan nå verkligen det man kallar bottom of the pyramid, alltså verkligen kanske en dollar om dagen, den typen av målgrupp.

Deras problem var att under förra året, om jag inte missminner mig, kom det ett nytt besked från Kenyas regering att man skulle sjösätta ett jättestort projekt kring gasspisar i Kenya. För matlagning är ett av de stora problemen i de här länderna, att det är farligt inomhus.

Jan: Man eldar med kol och grenar. Jag har sett det här när jag rest nere.

Hanna: Precis. Och det här bolaget hade, utöver lamporna, också att man sålde gasspisar. Man gjorde ofta det som ett kit. Det var en ganska betydande intäktskälla. När det här stora projektet, tillsammans med tror jag Världsbanken, kom, så slog det ut väldigt stort. De fick egentligen säga okej, vi kan inte få in det här. De hade väntat på en ny investeringsrunda, det här lilla bolaget. En av de potentiella investerarna drog sig ur, och man kunde inte riktigt fortsätta, för det var inte konkurrenskraftigt längre med de priser de hade på sina gasspisar. Då blev det en klassisk situation, just för att det var en stor intäktskälla. Tanken var att de skulle växa tillsammans, och det blev inte riktigt så.

Default och likvidering

Hanna: Då gick vi in när vi fick reda på det, tillsammans med andra långivare de hade, och försökte lösa situationen. Finns det andra säkerheter i bolaget? Finns det andra sätt att göra det? Vi har nu valt att sätta det helt officiellt till default, och vi inleder en likvideringsprocess mot bolaget. Det är jättetråkigt. Som sagt, vi ser våra partnerskap som långsiktiga, men någonstans har vi en stor skyldighet mot investerarna också. Kan vi inte få tillbaka pengarna, så måste vi ta till de processer mot bolaget som vi faktiskt har juridiska medel att göra.

Jan: Vad är nu collateral?

Hanna: Övriga säkerheter.

Jan: Ja, precis. Tack, jag kom inte på det. Så vad innebär det för oss som investerar i det, är de pengarna borta? Det ska vi utgå från?

Hanna: Jag skulle nog säga så, ja.

Därför brukar jag säga den aktiva lekhinken. Det är det många missuppfattar med alternativa investeringar. Att det många gånger är allt eller inget.

Jan: Därför brukar jag säga den aktiva lekhinken. Det är det jag tror att många missuppfattar med alternativa investeringar. Att det många gånger är allt eller inget. Tyvärr. En indexfond blir väldigt sällan noll, eller typ aldrig, medan en sådan här typ kan vara det. Men det är därför det är så viktigt, som du säger, att sprida risker, olika projekt, olika företag. Och då ska ändå sägas att det här bär sig bättre än det enda, och jag tror jag har investerat i nästan alla.

Default rate och annorlunda risker

Hanna: Vi har haft nog två eller tre lån tidigare som inte har blivit fullt återbetalda. I de fallen har vi med tredjepart kunnat gå in och ersätta kapitalinvesteringen för våra investerare. Och då är det ändå på en total låneportfölj av 52 lån är vi uppe i nu. Så jag tror vi ligger på en default rate på 3,5 till 4 procent ungefär, vilket ändå är, ja, det är väl okej. Sen strävar vi alltid, lite som jag var inne på. Om man ska vara krass skulle kanske det här bolaget i dagsläget inte kvalificeras in längre i vår due diligence. Det finns många anledningar till det, men framför allt storleken. Det blev väldigt tydligt att de inte kunde ta den stöten som det blev mot verksamheten.

Sen skulle jag vilja säga, för jag har själv tänkt mycket på det och försökt: kan man jämföra det med andra tillgångsslag och fonder? Det är knepigare, för det är utanför de vanliga traditionella fonderna. Där tror jag det kan vara värt att titta lite på att de risker som finns ofta är annorlunda. Vi brukar ta ett exempel, att det finns en icke-korrelerande faktor. Det är att säga att det skulle bli ett handelskrig mellan Kina och USA, som har varit lite uppe på tapeten. Då finns det ganska låg sannolikhet att det skulle drabba ett bolag här, för det är inte det som styr. Men däremot finns det andra risker. Till exempel en jättestor väderkatastrof, det skulle kanske få mycket större påverkan på din investering. Eller att du nog inte skulle hitta något av de bolag vi finansierar lån till på någon börs eller i någon fond. Så på det sättet blir det att du faktiskt sprider risken över din totala portfölj. Men du behöver titta på andra typer av risker. Det är väl det som brukar vara svårt, för vi vill gärna tänka på exakt samma sätt i alla saker.

Jan: Nej, men jag tror att man behöver säga precis bara att det är olika. Och även om jag älskar er och det ni gör, och det gör skillnad, så kan jag inte rekommendera er som basen i en portfölj eller i ett sparande, utan det måste vara likvida investeringar. För problemet är också hos er att om jag sätter in pengarna och projektet löper på tre år, då får jag ju inte tillbaka pengarna förrän efter tre år. Så pengarna är låsta, och jag riskerar hela beloppet.

Varför man gör det ändå

Caroline: Man gör det ju av en annan anledning än att tjäna pengar nu och kunna ta ut dem när man vill.

Jan: Precis. För mig, varför jag gillar det här, är att jag vet att det genuint gör gott, precis som du säger, för människorna längst ner. Människorna som normalt sett inte har någonting. Det förbättrar livet för dem. Och sen gillar jag jättemycket det här ni har också, så här: den här investeringen påverkar så här många ton koldioxid.

Caroline: Jo, men vi har pratat mycket om det, att vi som småsparare, vi har inte fattat hur mycket pengar vi sitter på och hur mycket vi kan påverka. Vi har kanske börjat fatta det nu.

Jan: Och grejen är, sen vet jag att det var en av våra mest kontroversiella artiklar, när vi skrev om hur mycket koldioxid en svensk förbrukar. För det är helt sjukt. Jag har sett siffror mellan 1,5 ton om året och 15 ton.

Caroline: Det beror ju på hur man räknar, tydligen.

Jan: Men på civilingenjörsutbildningen var det så här att du får aldrig ha fel på en tiopotens. Du kan ha fel, men du får inte ha fel på en tiopotens. Och här är man så här: vänta nu, vi har 1,5 ton, vilket innebär att man räknar med svenska skogen som käkar jättemycket koldioxid. Och då är det vissa som inte tar med den, och då blir det typ 15 ton. Och då är jag så här: okej, men skitsamma, låt oss räkna på 15 ton, worst case.

Hanna: Per person.

Att klimatkompensera genom investering

Jan: Per person och år. Och då kan jag gilla det här jättemycket, så här: okej, om jag lägger så mycket pengar hos er, så skulle man nästan kunna klimatkompensera för ett visst antal ton koldioxid. Så tänker jag. Sen vet jag inte om det är rätt att tänka så.

Caroline: Men hur gör ni när ni räknar på det här med koldioxiden?

Hanna: Framför allt är vi jättekonservativa, steg nummer ett. Just för att det är så svårt. Det är väldigt svårt, och det är alltid svårt att räkna på kronor och ören när det kommer till impact. Men så som vi gör konkret i dagsläget är att vi alltid vet hur mycket lånet är på. Vi vet oftast ungefär hur många system, eller om det är en mindre anläggning, som ska finansieras via lånet. Då tar vi de här antalen, säg att det är tusen system, så tittar vi på okej, i den här marknaden, vi använder standardsiffrorna när det kommer till till exempel Kenya, eller om det skulle vara Indien, hur mycket det här systemet förväntas kunna ersätta, till exempel fotogen eller diesel eller annat man hade använt. Sen gör vi en beräkning där vi tar de här systemen gånger så mycket det ersätter, och så reducerar vi det dessutom med 30 procent av systemen.

Caroline: För att vara safe?

Hanna: Ja, för det finns mycket diskrepanser. Vi räknar inte ens på hela livstiden, utan på en och en halv gånger garantitiden. Garantitiden ligger ofta på två till tre år, medan livstiden på de här systemen är betydligt längre. Jag är själv ganska personligen allergisk mot att räkna på det i huvuden och i ton exakt, för det är så lätt att det blir att man tänker: gud, vad bra, nu har jag gjort allt som behövs. Det kan ju vara fel tänkt, eller så blir det att man skjuter fel, eller kommer fram till att det inte riktigt var den här beräkningen. Och då spelar det nästan ingen roll om det är mer eller mindre, för det är fortfarande fel, lite som du var inne på.

Pengarna formar framtiden

Hanna: Jag ser hellre det, men det är kanske min personliga preferens, jag ser det mer som att det till stor del handlar om att det vi investerar i, det är den typ av utveckling vi får i världen. Investerar vi jättemycket i stora båtar, då kommer vi få mycket stora båtar, för det är dit pengarna lockas. Investerar vi i förnybar energi, då kommer vi se mer förnybar energi. Det är väl så jag tänker kring mina investeringar, inte så mycket att det måste vara jag som äger det här systemet eller det här utsläppet, utan mer att jag vill investera i det jag tror på, i form av hur utvecklingen kommer gå framöver, teknik, framtid, branscher. Jag vill investera i sånt som jag också tror är bra för oss, för det är också det jag tror kommer gå bäst. Men där kan man ha lite olika filosofi.

Våra pengar skapar den framtid vi vill ha.

Jan: Jag gillar det jättemycket. Våra pengar skapar den framtid vi vill ha. Så jag tror att det där är superviktigt. Men kanske en svår fråga, jag vet att du kommer ogilla det här. Men för att få en känsla, om jag skulle sätta in 100 000 kr, hur mycket, en tiopotens, det behöver inte vara rätt, men hur mycket skulle det klimatkompenserat?

Hanna: Precis. Vårt schablonbelopp på ton koldioxid skiftar som sagt. Men jag tror vi har ungefär ett genomsnitt på de här lånen på 80 euro per ton. Så det är faktiskt ibland mer än om du till exempel går in på vissa sajter och köper en klimatkompensation, eller köper en utsläppsrätt. Men då får man inte glömma att du donerar inte här, utan du har också möjlighet att de här pengarna växer och kan återinvesteras. Så det blir 80 euro per ton. På dina 10 000 euro...

Jan: Då blir det 120. Alltså 120 ton. Och det är ganska intressant. För återigen, bara för att jämföra. Har du 100 000 kr i en indexfond så tror jag att det ger upphov till 6 ton koldioxid.

Sparpengarnas klimatavtryck

Caroline: Okej, du har kollat upp det här.

Jan: Ja, det har jag faktiskt kollat. Sen är det lite olika: för världsindex 16, svenskt index 13, tyskt index 9, tyskarna älskar sin kolkraft.

Caroline: Det är det som kommer ut. Istället för att man kompenserar.

Jan: Ja, precis. Det var så vi konstaterade att vårt bilkörande, mitt bilkörande, spelar egentligen ingen roll i förhållande till den koldioxid som våra sparpengar ger upphov till. Och det är där jag menar. Här blir det ju minus.

Caroline: Jag skulle bara vilja fråga, du nämnde tredje part, jobbar ni tillsammans med organisationer eller myndigheter på något vis?

Sida-garantin och mainstreamkapitalet

Hanna: I de fallen har det faktiskt varit företag, alltså bolag som till exempel sagt att vi vill investera, men vi är också beredda att ta first loss protection. Förra året slöt vi ett avtal tillsammans med Sida, som är Sveriges biståndsorganisation. Där vi igen, i ett steg att göra det enklare och säkrare för investerare att testa på det här att investera, skrev de ett garantiavtal med oss. Det är en av få myndigheter som kan ge garantier för lån. Det är en ganska stor process, men det innebär konkret att vi nu, under förra året och även i kommande lån, i flertalet av dem till exempel kommer kunna erbjuda dig att 60 procent av ditt insatta kapital är garanterat. Vilket gör en stor skillnad, för då blir det helt plötsligt att om 60 procent är garanterat, det kan vara en ganska stor skillnad, om man också tänker på att det kanske är vissa av de här lånen med ändå en 6 till 8 procent förväntad årlig avkastning. Då är man helt plötsligt uppe och lite vår ambition att faktiskt kunna konkurrera med fonder.

Det handlar om många delar, att det måste konkurrera rent avkastningsmässigt, men också i form av risk. Det är väl det vi jobbar för, att faktiskt kunna erbjuda den typen av finansiella produkter. För vi tror att även om det är fantastiskt med de investerare vi har idag, och många av dem är extremt engagerade och drivna, så tror vi att vi behöver bli en del av mainstreamkapitalet. Om vi på riktigt ska, som du sa, indexfonderna släpper ut koldioxid idag, vi behöver fler alternativ. Inte bara Trine, men andra alternativ som faktiskt kan visa att här investerar vi i en grön framtid, istället för att vi kompenserar för att vi har gjort fel och fortsätter göra fel. Så det är ett led i det. Det är väldigt spännande, och där får vi se, vi hoppas att vi kanske på sikt kommer kunna erbjuda ett heltäckande sådant avtal, där alla lån framöver kan ha en viss typ av garanti.

Det gamla paradigmet om välgörenhet

Jan: Precis. Jag tycker det där är fantastiskt. En sådan här grej som vi pratade kort om, eller som jag pratade med din kollega Kristoffer om när jag träffade honom i Kenya, det var så här att vissa lever fortfarande kvar, upplever jag, i det gamla paradigmet, att ska man göra gott så ska man göra det med välgörenhet.

Hanna: I det gamla paradigmet.

Jan: Ja, men jag skulle ändå säga att för mig är det ett gammalt paradigm, att ska man göra gott så gör man det via välgörenhet. Jag har fått många gånger invändningar, både kring er och kring andra projekt av den här typen: men du tjänar pengar på de fattiga i Afrika. Eller Asien, i ett fall. Hur skulle du bemöta en sådan invändning?

Hanna: Ja, det är en jätteintressant diskussion. Som jag inledde med, jag har en bakgrund inom att jobba en del med civilsamhället och välgörenhet. Jag tycker att det för mig handlar väldigt mycket om att företagande och att tjäna pengar, det handlar kanske inte, eller vi fokuserar kanske lite fel och tänker att det är fult att tjäna pengar. Ofta är ju grundorsakerna: på vems bekostnad har man gjort det? Och kan vi då hitta en modell, som många bolag faktiskt börjar komma fram med, det är inte bara Trine utan många svenska bolag som verkligen hittar en win-win-win-modell, då blir det helt plötsligt att man nästan får svänga på det och tänka okej, om vi kan göra så mycket nytta som möjligt, då kommer det innebära att vi tjänar pengar. Och då blir det faktiskt inte en motsättning däremellan.

Jag tror, men det är svårt, för vi lever i mycket gamla föreställningar, och även dåliga erfarenheter, för det finns och har funnits fall där man ser att det finns en tydlig förlorare.

Jan: Typ så här, Kongo-gruvor.

Avsikter och win-win-win

Hanna: Ja, men precis. Men jag tror att ska man ha rent mjöl i påsen handlar det om att vara väldigt tydlig med sina avsikter. Vår avsikt är att vi ska tjäna pengar, våra investerare ska tjäna pengar, bolagen ska tjäna pengar och slutkonsumenten ska tjäna pengar. Och den där ekvationen i dagsläget, alla är ganska beroende av varandra. För om vi går tillbaka till exemplet när du berättade om några av de personer du träffat i Kenya. Det finns en enda faktor som jag har kunnat se av alla de kunder jag har träffat, allt ifrån småföretagare till hushåll. Och det är att man väljer inte att byta till solenergi för att man vill vara en god människa. Man väljer inte det för att man vill vara en klimathjälte, eller för att man tycker att världen måste bli bättre.

Man väljer det för att det är det logiska valet. Det är billigare. Det är ett ekonomiskt val i grund och botten.

Jan: Alltså, det är billigare.

Hanna: Precis. Det är ett ekonomiskt val i grund och botten. För det är också så här, när vi pratar om hälsoaspekten, då glömmer vi, då tänker vi kanske att folk mår dåligt. Ja, det gör man, man kan bli sjuk. Men vi pratar inte heller om det faktum att om du får massa sjukhusräkningar, så kostar det jättemycket för familjen. Så i grund och botten är det ganska mycket ekonomi som styr det vi gör. Det tror jag alla bolag som har börjat bygga upp den här modellen.

Sen kan man gå in i ett helt resonemang också, hur effektivt det är. Jag tror jag nämnde det för dig innan vi satte igång. Jag tror till exempel att vi kanske behöver katastrofhjälp och liknande. Vi kommer alltid ha vissa områden och utmaningar i vår värld där det inte finns en affärsmodell, och där det kanske inte borde finnas en affärsmodell. Men det finns jättemånga utvecklingsområden där vi måste ifrågasätta. Kanske är det konstgjord andning att vi pumpar in subventioner och kapital som slår ut, i många fall, lokala marknader.

När katastrofhjälpen slår ut bönderna

Jan: Det där såg jag. Jag var i Kenya 2008, tror jag det var. Det var precis efter den svältkatastrof de hade på Afrikas horn, med Somalia, Kenya, Tanzania. Då var det hur mycket katastrofhjälp som helst. Man delade ut massor av mat, räddade tusentals liv, vilket var fantastiskt. Problemet var att när jag kom ner sen, 2010 eller 2012, ett tag senare, berättade många att det var hur många familjer som helst som hade gått under, som var bönder, som hade sina grejer, men de kunde inte sälja dem. För det var ett överflöd av ris och andra grödor som hade kommit dit som katastrofhjälp.

Caroline: Så det var liksom inte avvägt riktigt. Katastrofhjälp som man inte avvägt riktigt för att stödja även den inhemska.

Jan: Och det var då jag fattade också, när vi träffade vicepresidenten i Kenya och fick en timme med honom. Han var så här: vi vill inte ha välgörenhet, sluta skicka hit det. Vi vill ha tillgång till kapitalmarknaden, vi vill ha investeringar, vi vill ha arbetstillfällen. Vi vill kunna konkurrera på schyssta villkor. Han berättade så här, nu minns jag inte om det var det här, men så här tobak eller te, jag tror det var tobak. De exporterade tobaksråvaror och sen importerade de cigaretter. Han sa: hela värdeförädlingen har skett någon annanstans. Och det är ju där.

Hanna: Plus att folk röker i landet.

Värdeförädling på plats

Jan: Och det är där vi behöver fatta att vi behöver låta värdeförädlingen ske på plats. Vi behöver ge dem tillgång till kapitalmarknaden, vilket är det ni gör. För egentligen är det så att det ni gör, ni erbjuder, så som jag ska förenkla det, lägre ränta på lån till företag som inte hade fått lån, eller hade fått dem till en extremt hög ränta. Vilket inte hade fått deras affärsmodell att funka. Och sen delar ni, alltså Trine och vi investerare, på inkomsten från ränteinkomsterna.

Hanna: Alltså basically.

Jan: Och det behövs det mycket, mycket, mycket mer av, tänker jag. Vad ser ni för framtiden då?

Hanna: Ja, det är alltid svårt att säga om framtiden, för någonstans lever vi varje dag i att det här och det här ska göras. Men det finns enorma tillväxtpotentialer på den här marknaden. Senaste siffran jag såg var att man hade uppskattat att ungefär 45 miljarder dollar årligen behöver investeras i just den här sektorn, off-grid solar, om vi ska ens vara i närheten att nå målet om universell tillgång till elektricitet. Så redan där ser vi att vi inte kommer mätta marknaden på långa vägar. Men jag tror att det vi ser på sikt är att Trine på riktigt ska bli ett tydligt och konkurrenskraftigt alternativ till hur du vill spara och investera dina pengar.

Inte goodwill, utan ett bättre val

Hanna: Och det är också att gå lite tillbaka till punkten kring bistånd. Det jag absolut inte vill är att man tänker: ja, men jag gör det här lite för goodwill. För då har vi också misslyckats, då är det också en konstgjord andning, och den kommer aldrig att lyckas i långa loppet. Det handlar om att faktiskt, precis som vissa andra, ta Uber och delningsekonomin, att faktiskt på riktigt säga att här har vi ett nytt sätt att göra saker på. Och det är dessutom så att du gör inte det här för att du vill vara snäll, eller tycker att det var lite coolt en stund. Du gör det för att det förbättrar ditt liv just nu och gör saker bättre.

Jan: Precis. Det finns en vinst för alla parter, tänker jag.

Hanna: Och det är målet, och det ligger i linje med att vi någonstans har sett att ska vi göra riktigt stor skillnad, så måste vi kunna snurra ganska stora summor pengar. För det handlar om att ju mer pengar vi kan finansiera och låna ut i de här sektorerna, desto mer skillnad kan vi också göra. Då blir det det där fina igen, växelspelet, att om man ser att nu har de gjort så här mycket impact, då betyder det också att vi har gjort så här mycket affärer i form av lånevolymer. Skjuter vi upp lånevolymerna och man ser det, då vet man också att det faktiskt finns ganska tydlig impact som följer efter, eftersom de är helt beroende av varandra.

Affären i fokus, inte dåligt samvete

Caroline: Jag gillar att affären är så mycket i fokus under det här samtalet. Att det inte blir supermycket om människorna, som ändå får väldigt stor nytta av de system ni finansierar. Utan att det är affären. För jag upplever ofta, när vi pratar om tillväxtmarknader och kanske Afrika, afrikanska länder, att vi har det här dåliga samvetet hela tiden. Att vi har det så bra och de har det så dåligt. Men de upplever aldrig det. Nej, vi pratar om affärer.

Jan: Att det finns incitament för alla parter.

Caroline: Ja, och att det finns ett behov.

Jan: Och det är det jag gillade när jag och Kristoffer pratade mycket om. Det man inte ofta tänker på, återigen, ta skillnaden på välgörenhet och for profit-verksamhet, är att det blir en ränta-på-ränta-effekt i det goda. För vad som händer är, det är ju så roligt, vi får mejl varannan vecka: nu har du fått en liten återbetalning på ditt lån. Vi har inte tagit ut en euro från er, utan det enda vi gör är att...

Hanna: ...vi snurrar tillbaka det i nya projekt.

Ränta-på-ränta i det goda

Jan: Så det betyder att alla de pengarna vi nu har, säg 8 procent avkastning i genomsnitt, så på de här 100 000 till 200 000 kr är det 16 000 nya kronor vi har fått, som vi har återinvesterat i ett nytt projekt, som kommer ge nya pengar som vi återinvesterar. Så tror jag att de flesta investerare faktiskt gör. Det betyder att det blir mer och mer pengar, även utan att det behöver komma in nya pengar. Det tycker jag är sjukt.

Hanna: Det har jag inte ens tänkt på, men det är såklart så.

Jan: Ja, men så är jag lite nörd. Jag tänkte att vi ska strax sluta. Är det någon fråga du önskar att jag hade ställt?

Hanna: Det känns som att jag har pratat jättemycket. Men kan jag ställa en lyssnarfråga?

Jan: Ja, såklart.

En fråga tillbaka till lyssnarna

Hanna: Jag tycker det hade varit jättespännande att höra, som sagt, även om vi är här och det har varit mycket Trine-prat, jag, och jag tror hela teamet på Trine, vi brinner ganska mycket för hela det här området, att förstå vad det är man letar efter som investerare för att se att okej, nytta och avkastning går ihop. Vad finns det för krav man har, vilka alternativ tittar man på idag? Det hade varit väldigt spännande att faktiskt förstå mer av det. För jag pratade faktiskt, träffade en kollega tidigare idag, och vi pratade kring just det här med hållbarhet inom finansmarknaden, och att det stora problemet vi ser inte är att det kommer bli för många som ger sig in, utan snarare att fler måste ge sig in fort nog. För många av kanske bankerna har hittills i alla fall inte visat att man faktiskt kan erbjuda de alternativ som är bra nog. Så det tycker jag hade varit jättespännande att få in lite kommentarer kring.

Jan: Precis, och då kan man antingen kommentera i anslutning till klippet, eller mejla till dig. Din mejladress kan vi också sätta ut, men du kan säga vad den är.

Hanna: Ja, hanna snabel-a jointrine.com.

Jan: Och jag publicerar den i samband med det också. Jag tänker så här, ett fantastiskt stort tack, Hanna, för att du ville vara med.

Caroline: Ja, det var toppen.

Jan: Ja, eller hur? Jag hoppas att du vill komma tillbaka i ett framtida avsnitt.

Hanna: Ja, det är väldigt sporrande att man får sitta här och prata så länge om sådana här intressanta saker.

Jan: Eller hur? Tack så mycket.

Hanna: Tack så mycket.