Engångsinvestering eller månadssparande: vad är bäst?

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Två svar på samma fråga: det matematiska och det psykologiska
2. Feedback på svenskan och högsta betyg i skrift
3. Villkor och ansvarsbegränsning
4. Sammanfattning: portföljen är viktigare än tajmingen
5. Rädslan att ångra sig och kostnaden för panik
6. Okunskap kan ibland ge bättre resultat
7. Henrik Tells fråga som öppnade ögonen
8. Sparande eller investerande: en grammatisk parentes
9. Tillgångsallokering och fyra-hinkar-modellen
10. Den svenska övertron på aktier
11. Fyra alternativ, egentligen tre
12. Att beskriva graferna för dem som bara lyssnar
13. Sannolikheterna på ett och fem års sikt
14. Freak out: när panik kostar pengar
15. Rädslan att förlora och känslan av ånger
16. Tredje alternativet: att vänta på botten
17. Forskningen om att tajma marknaden
18. Not even God beats DCA
19. Vanguards studier: lump sum slår spridning
20. Kom till din målallokering så fort som möjligt
21. Att vänta är också marknadstajming
22. Varför just USA, Storbritannien och Australien
23. Sparkultur och en parentes om Kina
24. Allokeringen spelar ingen roll för slutsatsen
25. Du är inte skyddad mot förlust
26. Siffrorna på tolv månaders sikt
27. Förlustsidan: liten skillnad, stor missad avkastning
28. Varför förlustskillnaden är så liten
29. Höga värderingar: även då gäller regeln
30. Resultatet vid P/E över 30
31. Förlustaversion: en förlust väger tyngre
32. När det psykologiska bör väga in
33. Omformulera frågan, och tänk i relation
34. Överkurs: Momentum DCA
35. Avrundning, Patreon och nästa avsnitt

Två svar på samma fråga: det matematiska och det psykologiska

Jan: Det roliga med frågan om att investera allt på en gång eller sprida ut det över tid är att du har ett matematiskt korrekt svar och ett annat svar som mer tar hand om det irrationella beteendet som vi håller på med när vi investerar.

Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson.

Idag är det dags för avsnitt 92. Det ska handla om en jättevanlig fråga som återkommer. Den handlar om att om jag har en summa pengar, ska jag investera den på en gång? Alltså gå all in i marknaden? Eller ska jag fördela och sprida ut det över tid? Jag tänker att det vi gör i dagens avsnitt är att diskutera de olika aspekterna. Det är roligt just med den här frågan, för det finns ett väldigt tydligt matematiskt svar. Sen finns det ett väldigt annorlunda psykologiskt svar. Och sen finns det studier som har gjorts på ämnet. Så det ska vi titta på. Och sen visa hur de här olika alternativen har fungerat historiskt, om man har kört det på den svenska eller den amerikanska marknaden.

Caroline: Har du gjort några simuleringar?

Jan: Ja, jag satt faktiskt halva natten igår och gjorde simuleringar.

Feedback på svenskan och högsta betyg i skrift

Jan: Har du noterat att jag säger simuleringar och inte simulationer?

Caroline: Ja, perfekt.

Jan: Vi har fått mycket feedback på svenskan och grammatiken. Jag har också fått feedback på att jag avbryter dig. Så jag ber om ursäkt, och jag ska försöka vara mycket...

Caroline: Jag skulle precis skryta med att vi båda hade högsta betyg i svenska.

Jan: Är det så?

Caroline: I skrift i alla fall.

Jan: Ja, det var många år sedan. Nej, men i alla fall. Jag har gjort simuleringar på den svenska och den amerikanska börsen. Jag har faktiskt gjort simuleringar i det här fallet, för jag tycker just nu att det är väldigt svårt att köpa fond och aktier när marknaden är så högt värderad.

Caroline: Men var det inte så att du sa att marknaden är lika högt värderad som innan IT-bubblan?

Jan: Precis, som år 2000 innan IT-bubblan sprack, och som 1929.

Caroline: Det är två magiska årtal.

Jan: Ja, precis. Nu pratar jag om den amerikanska börsen, för tyvärr är det svårt med data för den svenska börsen. Men jag kommer till det, det är lite överkurs. Det är ganska spännande resultat: ska man månadsspara eller gå all in även i en sådan här situation med så hög värdering? Sen har jag också pratat med några olika finansiella rådgivare och fått deras hint om hur man kan tänka och omformulera problemet, eller omformulera frågan.

Apropå feedback fick du också en feedback efter förra avsnittet. Det var en läsare som hörde av sig och sa att du kan ta ut tepåsen ur tekoppen efter fem minuter.

Caroline: Det är inget vanligt te, det var örtte, så det gick att ha det längre. Men tack så mycket för omtanken.

Villkor och ansvarsbegränsning

Jan: Ja, precis. Jag tänker att vi hoppar rakt in i det. Dock behöver vi alltid ta villkoren och ansvarsbegränsningen, särskilt eftersom vi pratar om pengar och investeringar. Det är superviktigt att se att det vi pratar om inte kan ses som personlig rådgivning. Man ska inte se det som finansiell rådgivning. Man behöver se det som allmän information.

Det är roligt, vissa bloggar skriver så här: fatta absolut aldrig under några omständigheter några ekonomiska beslut på det jag skriver. Det behöver inte vi.

Caroline: Jo, vi borde också säga så.

Jan: Ja, okej. Eller jag brukar egentligen säga så här.

Caroline: Men vi har ju mer en diskussion. Vi ger ju inte råd på det viset.

Jan: Nej, men man ska gå till en rådgivare.

Caroline: En personlig rådgivare.

Jan: En personlig rådgivare som har rätt licenser och rätt tillstånd och som kan göra ett personligt beslutsunderlag. Det kan inte vi göra när vi har 20 000 lyssnare eller tittare. Och sen, särskilt viktigt idag: historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. Särskilt när vi pratar om simuleringar, åts och statistik. För allt det bygger ändå på ett antagande, att framtiden till viss del kommer se ut som den har gjort historiskt. Och det är inte säkert. Vill man läsa hela villkoren finns de på rikatillsammans.se snedstreck villkor.

Men då tänker jag att vi kör. Ska vi börja med sammanfattningen?

Caroline: Ja, de viktigaste punkterna från det här poddavsnittet.

Sammanfattning: portföljen är viktigare än tajmingen

Jan: Ja, precis. Det här är egentligen för dig som bara lyssnar, eller vill ha en sammanfattning först, eller slutar lyssna. Det handlar om att trots att frågan är om man ska investera allt på en gång eller sprida ut det över tid, så är det viktigaste portföljsammansättningen. Det här som vi alltid pratar om, tillgångsallokeringen. Det viktigaste beslutet, jämte målet med sitt sparande, är att bestämma hur mycket räntor jag ska ha och hur mycket aktier jag ska ha. Det bestämmer risken och det bestämmer avkastningen. Du som har hängt med oss i ett par avsnitt vet att det här återkommer i typ varje avsnitt. Du bara ler.

Jan: Ja, men det gör det. Ibland tänker jag att repetition är inlärningens moder. Det är mycket viktigare vilken portfölj man har. Alltså om man har nybörjarportföljen eller den globala barnportföljen, 90-10 eller 60-40.

Jan: Vilken andel, precis. Portföljsammansättning eller tillgångsallokering är mycket, mycket, mycket, mycket viktigare än hur du tajmar den. Eller hur du tajmar uppstarten av den. Så det är lätt att tro, särskilt när vi har ett helt avsnitt som handlar om att investera allt på en gång eller sprida ut det över tid, att det är det som är det viktigaste beslutet. Men det är det alltså inte.

Caroline: Hur man tajmar marknaden, menar du?

Jan: Hur man tajmar igångsättningen, uppstarten av portföljen. Nu utgår vi från att man har en summa kontanter vid sidan. Om vi tittar på det är det så att historik och sunt förnuft och matematik, alltså allt det rationella, stödjer tesen att man ska investera allt på en gång. Det bygger egentligen på att marknaden går mer upp än vad den går ner. Det har vi också visat i massor av grafer. Jag själv brukar utgå från att marknaden går upp sex år av tio. Det betyder att om du investerar på en gång, så kommer den gå mer upp än den går ner.

Caroline: Ja, så hade nog jag gjort det. Jag har annat att tänka på. In med det bara. Men så enkelt är det kanske inte för alla.

Rädslan att ångra sig och kostnaden för panik

Jan: Nej, för det kommer vi till. För då kommer risken att förlora. Vad händer? Rädslan att ångra sig. Och jag ska vara helt ärlig. Vi har en del pengar nu utanför börsen, som vi har från våra företag. Jag tycker att det tar emot att sätta in allt på en gång, även om jag vet att det är det rätta. För det är inget roligt om börsen gör som den gjorde mellan augusti och december, minus 25 %. Då kan man säga att då jobbade du fyra månader, eller tre månader, förra året gratis. Jo, jag fattar det. Eller att man får ett arv och sen försvinner halva arvet, och man bara: det jobbade ju mina föräldrar hela livet för.

Det intressanta är dock att den här regeln att investera allt på samma gång, den gäller även vid höga värderingar som nu. När vi pratar om ett sådant P-tal, alltså bolagsvärderingarna, alltså priset i förhållande till hur mycket företagen tjänar, att när det är på över 30. Det trodde jag faktiskt inte, men jag kommer visa det senare i artikeln. Det är lönsamt att investera allt på en gång även vid höga marknadsvärderingar som nu, när börsen har gått upp i åtta år.

Och slutligen, som vi sa innan, att historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. Här är det viktigaste att även om detta är det som är statistiskt rätt, det matematiskt rätta, så är det som en av rådgivarna sa till mig: om man freakar ut, så spelar matematiken ingen roll.

Caroline: Nej, för då tar psykologin vid. Och så gör man grejer.

Jan: Ja, och freakar man ut så tar man ut pengarna. Och då har man gjort den här klassikern som vi alltid pratar om, att man har köpt dyrt och sålt billigt. Så hela resonemanget om att investera allt på en gång bygger på att man gör det en gång och sen hänger man kvar oavsett vad som händer. Att man inte får den här paniken även om marknaden skulle rasa.

Allt resonemanget om att investera allt på en gång bygger på att man gör det en gång och sen hänger kvar oavsett vad som händer.

Vad det handlar om med freak out är att för de flesta av oss, och där är du kanske en av dem som skiljer sig och blir lite förvånad...

Caroline: Nej, det vet jag inte.

Jan: För många är det viktigare att inte förlora än att vinna. Jag är en sådan person, det är viktigare att inte förlora än att vinna. I en sådan situation kan det vara smartare att till exempel sprida ut. Då kommer jag inte tjäna lika mycket, men jag kommer inte heller förlora lika mycket.

Okunskap kan ibland ge bättre resultat

Caroline: När jag pratade om att jag bara hade satt in alltihop, det är ju för att jag inte har koll på den här andra biten. Att marknaden är högt värderad. Att jag kanske kommer förlora 40 %. Det hade ju blivit en väldigt jobbig insikt om det hade hänt mig på riktigt. Och jag hade inte heller förstått varför det blev så. Det hade inte funnits i min hjärna att man kan ta det pö om pö.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Utan jag tror bara att man ska get it over with. In med det.

Jan: Ja, men det är ju det som matematiskt är mer korrekt. Så ibland kan det vara så här, okunskapens... när man inte vet hur svårt något är, så kan man många gånger göra bättre resultat.

Caroline: Ja, och så vet man heller inte att man har gjort det bättre.

Jan: Nej, precis. Jag kommer ihåg att jag testade bågskytte. Jag hade en kompis som var jätteduktig på bågskytte, och så testade jag och sköt skitbra ända tills jag började tänka på det. Sen träffade jag ingenting längre. Så ibland är det bättre att inte veta att det är svårt.

Om vi hoppar tillbaka, så kan det ibland vara bättre att omformulera frågan om vi ska investera allt på en gång eller sprida ut det. Säg till exempel så här: om du istället fick pengarna redan investerade, skulle du då ha sålt av dem för att sprida ut dem över tid? Där tycker jag det är ganska intressant att vi värderar pengarna olika. Får jag dem i kontanter och ska sätta in dem, så tycker jag det är mer riskabelt än om jag hade fått dem redan investerade. Vi tar två olika...

Caroline: När de redan är inne på marknaden.

Jan: Ja, eller är det inte heller någon skillnad för dig?

Caroline: Alltså jag hade ju inte tagit ut dem.

Jan: Nej.

Caroline: Och hållit på och meckat med dem.

Henrik Tells fråga som öppnade ögonen

Jan: Nej. Jag kan tycka det där, för mig var det en sådan ögonöppnare. När jag fick den frågan, jag tror att det var av Henrik Tell. Han sa: men om du hade fått dem investerade, hade du tagit ut pengarna då? Och då bara nej, då hade du behållit dem i fonderna. Ja, men varför gör du inte samma sak nu då?

Caroline: Insiktsfullt av Henrik.

Jan: Ja, och sen det bästa av allt är ju att man behöver inte välja. Man kan faktiskt göra både och. Man kan investera halva summan på en gång och sprida ut den andra halvan. Då blir det lite bästa av två världar. Så där tänker jag att vi slutar kring sammanfattningen. Sen hoppar vi in i resten av avsnittet, där vi går in i detaljerna.

Caroline: Väldigt bra. Du sa att det var en väldigt vanlig fråga.

Jan: Ja, precis. Väldigt ofta handlar det om att man har fått till exempel en pensionsutbetalning, eller en bonus eller en vinst, eller man har sålt sitt företag, eller fått en gåva, eller gått igenom en skilsmässa och fått pengarna från sin partner. På engelska kallar de det windfall. Jag har inte riktigt förstått varför de kallar det windfall.

Caroline: Alltså windfall money?

Jan: Ja, precis. Att man får en summa pengar. Där är det exakt någon läsare som kan hjälpa oss. Eller så kunde man googla, men det gjorde jag inte. Och då kommer frågan: hur kommer jag igång med det här sparandet? Här är det precis som vi sa i sammanfattningen, att jag tror att det viktigaste och mest förbisedda beslutet att fundera på, det är målet. Alltså målet med ens sparande. Vad tänker du?

Sparande eller investerande: en grammatisk parentes

Caroline: Nej, men förlåt, jag bara stannade vid det här ordet sparande.

Jan: Ja.

Caroline: För spara gör vi ju varje månad. Men sen investerar vi pengarna. Vilket är sparande och vilket är investerande?

Jan: Alltså jag är ju tyvärr slarvig med uttrycken, om jag ska vara ärlig. Spara i sin ursprungliga betydelse handlar egentligen om... det var ju det bönderna gjorde, man sparade en del av skörden för att ha utsädet nästa år. Så spara handlar egentligen om att lägga på hög, inte förvänta sig någon avkastning överhuvudtaget. Investera handlar om att ta det investerade och förvänta sig en marknadsmässig avkastning.

Caroline: Men det är ju det man vill.

Jan: Ja, men alla kollapsar de här två uttrycken. Det heter ju till och med Aktiespararna, som kanske borde heta Aktieinvesterarna.

Caroline: Ja, de går in i varandra.

Jan: Så när jag pratar om att investera och spara, för mig menar jag samma sak. Så för mig är de synonyma, och jag vet att de inte är det. I det här avsnittet kör vi dem som synonyma. Så kan vi ta grammatiken sen.

Då handlar det helt enkelt om att bestämma sig: vad är målet med mitt sparande eller investerande? Och därmed kommer också tidshorisonten. Tidshorisonten är det absolut viktigaste. Många av oss i vår ålder har mer än tio års sparhorisont. Våra barn har ännu längre tidshorisont. Men våra föräldrar har kanske en kortare tidshorisont. Tidshorisonten, som vi kommer prata om, bestämmer väldigt mycket av risken och avkastningen. Sen behöver man naturligtvis även bestämma eventuella begränsningar, till exempel risktolerans, när man behöver pengarna, livssituation och så vidare.

Tillgångsallokering och fyra-hinkar-modellen

Jan: Tittar vi på portföljsammansättningen eller tillgångsallokeringen, det är också olika ord men samma sak: när jag har målet, tidshorisonten och begränsningarna, då kan jag ta beslutet om hur mycket aktier och hur mycket räntor. Jag kommer idag inte visa den här klassiska pyramidgrafen om att 80 % av avkastningen kommer från tillgångsslaget. Men det är egentligen det vi menar, att hur vi bestämmer vår fördelning mellan aktier och räntor kommer ge 80 % av avkastningen, och det ger den stora delen av risken också.

Det är här vi alltid kommer in på fyra-hinkar-principen, som vi pratar om i avsnitt 47, som ger en balans i sitt sparande, eller en struktur. Där pratar vi om att man kanske har en 20-80-portfölj i bufferthinken, alltså 20 % aktier och 80 % räntor. 60-40 i medelriskhinken. Och sen 90-10 i...

Caroline: Lekhinken.

Jan: Nej, i den passiva hinken.

Caroline: I den passiva hinken. Men är det den som är i lekhinken?

Jan: Nej, lekhinken är ju den fjärde hinken.

Caroline: Ja, så är det. Så det är fyra hinkar. Det är jag som tappar kollen på den.

Jan: Nej, men det är inget fel. Så bufferthinken, medelriskhinken och passiva hinken. Och sen den sista är den aktiva lekhinken. Det är där man kan ha alternativa investeringar. Hög risk, hög avkastning, det som kan gå åt skogen. Bokstavligt talat.

Det här är det viktigaste. När man egentligen har bestämt sig för det här. Och det är detta som egentligen är svårast att komma fram till. För alla tror att det alltid ska vara 100 % aktier. Det känns som det vanligaste svaret jag får i frågor och svar, eller när man pratar med folk. Det är roligt, för när man pratar med folk utomlands, jag har varit både utomlands och i Sverige, så är det många som säger: i Sverige har ni en övertro på aktier.

Caroline: Och att man ska ha så mycket aktier det bara går.

Den svenska övertron på aktier

Jan: Ja, det är många i Sverige. Det är inte ovanligt i Sverige att ha en 100-procentig aktieportfölj. Bara i Danmark är det inte alls lika vanligt. De flesta finansiella rådgivare rekommenderar nästan aldrig en 100-procentig aktieportfölj. Jag är så fascinerad lite, att vi får så mycket kritik för att vi pratar om räntefonder och att man ska sänka risken. Jag tror att det handlar om att vi har en övertro på vår egen förmåga, framför allt på risktoleransen.

Jag läste till och med, det kommer en artikel om det, eller jag har redan skickat ut den till våra på Patreon. En artikel av Jared Dillian, som är en sådan här active trader som jag följer. Det roliga är att han alltid är emot allt. Om någon säger A, så säger han alltid B.

Caroline: Men var det han som var pessimisten?

Jan: Ja, precis. Han skrev en krönika på Bloomberg, och det roliga var att han skrev att basportföljen för de flesta sparare, oavsett fas i livet, borde vara 35 % aktier och 65 % räntor. Vilket jag blev lite förvånad över, det var lägre än vad jag trodde. Sen blev jag förvånad att till och med han skriver det.

Caroline: För att han är en aktiv trader?

Jan: Ja, precis, för att han är väldigt duktig och aktiv. Han säger att det här är portföljen han har till sin mamma, för att alla förr eller senare freakar ut.

Jag skojade med några av läsarna i frågor och svar. Jag och Robin, och jag tror Indexpatronen och CIG och Jake och Tal och några till, hade en diskussion. Det är läsare som svarar på frågor. Det är fantastiska diskussioner i frågor och svar, så jag rekommenderar det. Jag skrev så här, att innan man får ha en 100-procentig aktieportfölj borde man få godkänt på att man har klarat en 50-procentig nedgång utan att ha freakat ut.

Innan man får ha en 100-procentig aktieportfölj borde man få godkänt på att man har klarat en 50-procentig nedgång utan att ha freakat ut.

Det var ett litet sidospår. Men jag ska göra en artikel om det, för jag upplever att de flesta tar för hög risk helt enkelt.

Fyra alternativ, egentligen tre

Jan: Om vi hoppar till frågan, investera allt på en gång eller sprida ut över tid, så påstår jag att det egentligen bara finns fyra alternativ.

Caroline: Och vilka är de nu då? Egentligen finns det bara tre alternativ, har du sagt.

Jan: Ja, fast här gjorde jag ett fjärde, en kombo. Det första är att investera allt på en gång och ta den avkastning som marknaden ger, upp eller ner. Det andra är att fördela pengarna över tid och sprida riskerna, ofta på bekostnad av avkastningen. Det tredje är att man väntar, man sprider inte ut det, utan man sitter på sidlinjen och väntar på att marknaden ska falla för att investera vid ett bättre tillfälle.

Caroline: Då kan man ju vänta jättelänge.

Jan: Ja, jag kommer ha en tes om det där. Och mitt fjärde alternativ är en kombo. Så det är egentligen bara tre alternativ.

Caroline: Lite direkt, lite indirekt och sen avvakta.

Jan: Att man kan göra en kombination av de här. Och sen bara en sådan här formell grej. Engångsinvestering på engelska kallar man alltid lump sum investing. Jag har i vissa grafer förkortat det LSI. Att sprida ut över tid kallas dollar cost averaging, DCA. Så i vissa av de här graferna som kommer från studierna står det DCA, och DCA betyder att sprida ut över tid.

Caroline: Ja, det låter verkligen som ett akademiskt uttryck.

Jan: Det är inte så mycket akademiskt, utan det är så de flesta använder det. Det är ett ekonomiskt uttryck. Dollar cost averaging. Och det andra heter LSI. Om det dyker upp bilder, och här kan vi också säga till dem som bara lyssnar, kolla gärna in på bloggen där alla graferna finns, eller om du kollar på YouTube.

Caroline: Graferna som kommer komma.

Att beskriva graferna för dem som bara lyssnar

Jan: Vi kommer försöka beskriva dem. Vi fick ett jättefint mejl av en person som var blind, som sa: jag tycker om hur ni beskriver, för jag känner inte att jag missar så mycket. Då blev jag så glad i hjärtat.

Caroline: Nej, att vi beskriver graferna.

Jan: Ja, för vi har ändå fyra gånger fler poddlyssnare än vi har YouTube-tittare.

Om vi hoppar in, så det viktiga, återigen bara för att tjata en sista gång: det är mycket viktigare vilken portfölj man har än hur man tajmar den. Alltså fokus på rätt sak istället för rätt sätt. Nu när vi har pratat om rätt sak, som är att välja rätt portföljallokering, då kan vi prata om rätt sätt.

Om vi tar det första alternativet, att gå all in på marknaden, så är det det som är mest fördelaktigt, eftersom det matematiskt ger bäst åts. Det handlar om att marknaden går mer upp än vad den går ner. Och eftersom den går mer upp än ner, så vill du vara inne så länge som möjligt. Ju längre tidshorisonten är, alltså ju längre jag kan tänka mig att spara mina pengar, desto bättre åts får jag.

Caroline: Ja, det har vi pratat om tidigare.

Jan: Ja, ja, ja.

Caroline: Att risken sänks ju längre man har pengarna inne på marknaden.

Sannolikheterna på ett och fem års sikt

Jan: Precis, du kommer närmare den här årsmedelavkastningen. Sen kommer vi göra ett avsnitt snart om sequence of risk, alltså att det spelar olika roll om du har ett dåligt år i början eller i slutet. Men ju fler år du lägger på, desto större är sannolikheten att du kommer gå plus. Jag tror vi hade en global barnportfölj, en 90-10-portfölj, på tio år som hade 94 % sannolikhet att gå plus.

Här, om vi tittar på de historiska utfallen, så hade vi 65 av 100 utfall som blir bättre. På ett års sikt, om jag investerar mina pengar på en gång i januari typ, eller om jag sprider ut det i tolftedelar, alltså varje månad, så är sannolikheten att det är bättre med engångsinvesterande 65 mot 35.

Om vi istället tittar på en femårsperiod, att jag sätter allt i januari och sen väntar fem år och tittar på vad resultatet blev, eller delar upp hela beloppet i 60 månader och investerar en sextiondel, så är sannolikheten att det är bättre att investera allt på en gång 85 mot 15. Alltså 85 utfall av 100 kommer vara bättre med en engångsinvestering. Så det är ganska tydligt.

Caroline: Men är det inte också för att man har så mycket pengar utanför marknaden då?

Jan: Ja, ja, ja.

Caroline: Som gör att man inte tjänar på det alls.

Jan: Aktier, och historiskt även räntor, har ju alltid överpresterat mot kontanter. För att ha pengarna på ett bankkonto, då förlorar du garanterat pengar i inflation. Så det är inte så bra. När marknaden går upp får vi ta del av tillväxten, och det vill vi åt. Nackdelen, som vi har varit inne på, är att detta förutsätter att du inte freakar ut vid en nedgång. Men allt detta är med nedgångar inräknade.

Caroline: Det är kul att vi använder uttrycket freak out.

Jan: Ja, men jag gillar det.

Caroline: Vad kan vi säga på svenska?

Freak out: när panik kostar pengar

Jan: Att man får panik. Fast vet du vad, jag gillade det. Jag fick det från Alex, som jag intervjuade inför den artikeln, och han sa: om inte folk freakar ut... Jag tänker att det är ju det som händer. Att man får panik, man blir irrationell. Det är ju det där irrationella beteendet som kostar så sjukt mycket pengar.

Om vi tittar på nästa alternativ, att sprida ut över tid. Det kan vara lämpligt om man vill minska risken för att förlora. Då minskar man också sannolikheten för det bästa utfallet. Men man kan dra nytta av marknadsrörelser, för att, som många argumenterar, minska det genomsnittliga anskaffningsvärdet. Å andra sidan kan jag personligen tycka att jag inte riktigt köper det argumentet. Jag tycker att det blir lite ologiskt. Vi sa ju att marknaden går upp över tid. Och om marknaden går upp över tid, så betyder det att det genomsnittliga priset kommer bli högre och högre.

Caroline: Ja, det blir ju dyrare hela tiden för mig att gå in på marknaden.

Jan: Ja, precis, särskilt över de här långa tidsperioderna. Men framför allt, med en strategi att sprida ut det, så undviker man ånger. Man undviker den här känslan av att jag ångrade mig. Eller skam, att man gjorde bort sig, att man var dum. Det kan ha mycket större kostnad.

Om man ändå vill sprida ut det, då skulle jag säga så här: sprid ut det över kanske noll till två år. Inte bara sprida ut på två månader. Att sprida ut på två månader är egentligen bättre, då blir det ju nästan en engångsinvestering, och det är bra. Men gör det tillräckligt lång tid faktiskt.

Caroline: Och detta är inte för känslan, att det ska kännas bra?

Jan: Jo, det är för känslan. Men du får den där effekten av att kunna få kanske en nedgång med en viss återhämtning, tänker jag. Och som vi sa innan, att stå utanför marknaden är också en risk. Alltså inflation och alternativkostnaden, den missade avkastningen som man skulle kunna haft om man låg inne i marknaden. Sen är det också med ett sådant här scenario mycket mindre risk för att jag får panik eller gör irrationella grejer.

Rädslan att förlora och känslan av ånger

Jan: Det som ofta tar emot är den här rädslan att förlora. Ibland kan jag till och med känna att marknaden är emot mig.

Caroline: Att du ger dig in i det och så kommer du förlora pengar?

Jan: Ja, och så är det så här typiskt. Nu gick det upp när jag sålde, eller såklart att den faller när jag har köpt något. Jag tror att fler kan känna igen sig, förhoppningsvis, eller så är det bara jag som är knepig. Att man köper en aktie eller en fond, och då vill man direkt att den ska gå upp, så att man får den här bekräftelsen på att jag gjorde rätt. Jag tror egentligen att det handlar om upplevelsen av ånger. Att vi inte vill ångra oss. Och jag tror att den hänger ihop med skam, att jag gjorde bort mig.

Caroline: Ja, man vill inte berätta vad som hände för andra, för att det skulle vara pinsamt.

Jan: Jag skulle vetat bättre.

Caroline: Men frågan är hur man skulle gjort det. Ingen kan ju veta att marknaden kommer falla.

Jan: Nej, nej. Nej, men precis. Sen är det också så att allt fler studier nu visar att kvinnor är bättre på att investera än män. Det handlar om att vi många gånger har en övertro på vår egen förmåga. Vilket är bra i vissa sammanhang.

Caroline: Har inte kvinnor det?

Jan: Kanske inte på samma sätt, inte i samma utsträckning, verkar det som. Men ingen aning.

Tredje alternativet: att vänta på botten

Jan: Tittar vi på det tredje alternativet, att vänta på att marknaden faller och investera vid ett bättre tillfälle. Jag vet inte hur många gånger jag har gjort det, och jag landar där fortfarande från tid till annan.

Caroline: Gör inte han Warren Buffett det också? Att han tar ut pengarna och sen sitter han och väntar i all evighet.

Jan: Jo, precis.

Caroline: Men hans mantra är ju att han inte förlorar pengar.

Jan: Ja, precis. Men återigen, jag tycker att jämföra oss med Warren Buffett, som är världens rikaste investerare, det haltar, för hans...

Caroline: Man blir ju inte som han bara för att man gör...

Jan: Nej, men hans affärsidé är ju en annan än vår. Han sitter ju inte och väntar på hur indexfonden ska falla för att sen investera. Han köper ut hela bolag. Och att köpa ut hela bolag, det är ett annat spel. Det är ungefär som när vi pratade i avsnitt 77 med Infrea om private equity. Och det här med att en hundralapp i Tonys plånbok var mer värd än en hundralapp i min plånbok, trots att det var samma hundralapp. Det handlar om andra saker. Sen är det dessutom så att Warren Buffett har oändlig tillgång på pengar. Han får ju betalt för att låna pengar. Då blir det också andra förutsättningar. Så jag älskar Warren Buffett, jag tycker han är fantastisk.

Caroline: Vi ska inte använda hans citat som vår egen investeringsstrategi.

Jan: Nej. Var jag lika bra som han, så hade jag också använt en sådan strategi.

Forskningen om att tajma marknaden

Jan: Om vi hoppar tillbaka till att sitta och vänta på att marknaden faller och försöka investera vid ett bättre tillfälle, så är forskningen ganska entydig. Nu senast läste jag en studie i veckan, att det straffas med 1,56 % i årsmedelavkastning. Att försöka förutsäga marknaden gör att du får 1,5 % lägre avkastning. Det är ungefär som att ha en riktigt dyr fond. Vi brukar alltid prata om att aldrig ha en avgift över 0,4 %. Och här pratar vi om fyra gånger högre avgift, bara för att du sitter och försöker gissa när marknaden ska gå upp.

Och ännu roligare, jag fick ett tips från Henrik om en artikel på nätet som en bloggare hade gjort, en studie på just att försöka tajma marknaden. Jag tänkte att vi ska göra ett eget avsnitt om det, men du kan läsa vad han kom fram till när det gäller att tajma marknaden eller försöka köpa på botten.

Caroline: Okej, då ska jag läsa här på engelska. "My point in all of this is that buy the dip, even with perfect information, god mode, typically underperforms DCA. So if you attempt to build up cash and buy at the next bottom, you will likely be worse off than if you had bought every month. Why? Because while you wait for the next dip, the market is likely to keep rising and leave you behind. Missing the bottom by just two months leads to underperforming DCA 97 % of the time."

Not even God beats DCA

Jan: Alltså jag får nästan gåshud när jag läser detta. Vad det betyder är att han har gjort en studie som tittar på att antingen köpa enligt DCA, alltså köpa varje månad, eller att vänta och köpa på botten. Det roliga är att han kallar det god mode, att han vet exakt vilken dag botten är. Medan de flesta av oss inte vet det. När vi är på en botten vet vi inte om det ska fortsätta falla imorgon eller nästa vecka, eller om detta är dagen då det var botten och det kommer fortsätta upp.

Han säger att även om du är Gud och vet vilket datum det bottnar och köper på botten, så kommer du ändå i de flesta fall få en sämre avkastning än om du köpte varje månad. Och eftersom vi inte är Gud och inte vet när botten kommer, så räcker det att vi missar botten med två månader, vilket är extremt lite. Kan man träffa en botten under normala förhållanden, så skulle man vara sjukt nöjd. Och då säger han att i 97 % av fallen kommer du få en sämre avkastning än om du köpte varje månad.

Även om du är Gud och vet exakt vilket datum börsen bottnar och köper på botten, så får du i de flesta fall ändå en sämre avkastning än om du köpt varje månad.

För mig är detta lite mindblowing faktiskt. Jag levde ändå kvar i någon upplevelse av att om jag bara kan träffa botten, då kommer jag få en högre skjuts uppåt. Och här bara kissar han på min parad.

Caroline: Ja, men vet du vad, det är ju jätteskönt också. Det är jätteskönt, för det är ju raka besked.

Jan: Ja, precis. Han har gjort mycket, detta bygger på den amerikanska börsen, och jag fattar hur han har gjort sin studie, och jag tänker att jag måste göra om den själv på svensk data. Så det här alternativet kan vi bara stryka rakt upp och ner. Att försöka vänta på botten och investera då, det kan vi stryka.

Vanguards studier: lump sum slår spridning

Jan: Om vi tittar på forskningen, nu är vi tillbaka på det här med att sprida ut över tid eller investera på en gång. Det finns Vanguard, som jag alltid minns som en go-to husgudsfirma, ett amerikanskt fondbolag som har en väldigt lik investeringsfilosofi som vi har. Alltså passivt, låga avgifter, långa tider, indexfonder. De gör sina egna studier också, väldigt mycket egna studier på det här. De har gjort två stycken, en 2012 och en 2016. Jag tänkte att vi skulle ta lite av slutsatserna och några av deras grafer. Detta går i linje med mina egna simuleringar, som vi ska titta på sedan. Ska du läsa vad de kom fram till?

Caroline: Vanguards slutsats, det blir engelska här, du tar förklaringen sen. "On average we find that an LSI approach has outperformed a DCA approach approximately two thirds of the time. Even when results are adjusted for the higher volatility of a stock or bond portfolio versus cash investments."

Jan: Så som jag tolkar det, så hittar de också att en LSI, alltså lump sum investing, att investera allt på en gång, i två tredjedelar, alltså 66 % av fallen, då outperforms, är bättre än att sprida ut över tid. Och det är även om man jämför olika typer av portföljer med olika blandningar av aktier och räntor. Så de säger att det spelar egentligen ingen roll om du ska investera allt på en gång eller sprida ut över tid, om du kör nybörjarportföljen, den globala barnportföljen eller vilken annan fördelning som helst. Du kan fortsätta läsa. Det är det vi var inne på innan också, att aktier och räntor ger en högre avkastning än kontanter. Att ha pengar på bankkontot, då dör de till följd av inflationen.

Caroline: Okej, här är lite mer. "If an investor expects such trends to continue, is satisfied with his or her target asset allocation, and is comfortable with the risk and return characteristics of each strategy, the prudent approach is to invest the lump sum at once to gain exposure to the markets as soon as possible."

Kom till din målallokering så fort som möjligt

Jan: Så då är de tillbaka på det där, att om du har en portföljsammansättning, en 60-40, 90-10, 20-80 eller vad du nu väljer att ha, och om du är nöjd med den, så ska du komma till den så fort som möjligt egentligen. Investera allt på en gång, så att du får den här exponeringen mot marknaden så fort som möjligt, eftersom den går mer upp än vad den går ner. Vi tar de sista två slutsatserna.

Caroline: Är det säkert att det är de sista? Det är jättemycket engelska i detta avsnitt. Men visst, jag kan bjuda på min svengelska. "But if the investor is primarily concerned with minimizing downside risk and potential feelings of regret resulting from lump sum investing immediately before a market downturn, then DCA may be of use."

Jan: Så de säger precis samma sak som vi har sagt hittills. Det bästa är en engångsinvestering, men om man vill minska risken, eller man är rädd för att förlora, eller man är rädd för ånger, då kan man använda sprida-ut-över-tid-metodiken för att minimera risken precis innan marknaden vänder.

Caroline: "Of course any emotionally based concerns should be weighed carefully against both, one, the lower expected long-run returns of cash compared with stocks and bonds, and two, the fact that delaying investment is itself a form of market timing, something few investors succeed at."

Att vänta är också marknadstajming

Jan: Det där är också spännande. För då säger de att om man har kontanter vid sidan av och inte sätter in dem på en gång, och detta är ett misstag som jag gör mig skyldig till, för jag säger att man inte kan tajma marknaden, men jag försöker ändå, genom att inte investera pengarna och ha dem vid sidan. Det är det jag menar, att även om jag kan vara rationell i många sammanhang, så är jag fortfarande irrationell och gör de här klantigheterna själv. Jag har inte tänkt att det att jag inte investerar mina kontanter, att det är marknadstajming. Men det är klart att det är det.

Caroline: Och det står också att det är väldigt få investerare som lyckas med det.

Jan: Ja, inte ens Gud. Från och med idag kan vi säga att inte ens Gud klarar att slå en DCA. Det ska bli väldigt spännande, det där avsnittet. Jag tror att titeln på artikeln är "Not even God beats DCA".

Caroline: Ja, jättekul.

Jan: Så studierna går rakt i linje med det som vi har pratat om hittills. Så egentligen är det inga överraskningar. Vad de har gjort i de här studierna, Vanguard, är att de jämfört USA, Storbritannien och Australien över olika tidsperioder. De jämförde engångsinvestering med att sprida ut över tid. I genomsnitt kan man säga att sannolikheten ligger mellan 68 och 70 % av utfallen, som har varit bättre med en engångsinvestering över de olika tidsperioderna. Den genomsnittliga skillnaden i avkastning ligger på ungefär 2 %, mellan 1,5 och 2 %. Det är ganska mycket. Vi har ju pratat om att har du en avgift på 1–2 %, så är det 30 % av vinsten där framme i framtiden. Så vi måste räkna ränta på ränta på de här 2 %.

Caroline: Får jag bara fråga varför de har tagit de här tre marknaderna?

Varför just USA, Storbritannien och Australien

Jan: För det är där de har flest kunder. Du kan ju inte köpa... det enda sättet jag vet att komma åt Vanguards fonder i Sverige är via Lysa, den här fondroboten som vi brukar göra reklam för.

Caroline: Menar du att de inte har någonting i Asien då, eller?

Jan: Nej, förmodligen inte. Jag vet inte. Det är väl bara detta de har gjort. Det är alltid de länderna som återkommer. Ingen aning. Det känns som du vill ha ett svar av mig här.

Caroline: Nej, jag bara tänker att det är lite konstigt.

Jan: Varför det?

Caroline: Nej, men för Asien är ju en stor marknad.

Jan: Fast den är inte en välutvecklad finansiell marknad.

Caroline: Nej, det är möjligt.

Jan: Det är ju därför 60 % i en global fond är USA, 20 % är Europa och sen mindre än 20 %. Räknar man Asien som en tillväxtmarknad som är riskfylld? Nej, men de är inte så utvecklade. Det är jättesvårt att investera i aktier i Kina. Och dessutom är hälften av företagen, jag vet inte hur många, men många av företagen statligt ägda.

Caroline: Men det tänker man ju inte på riktigt när man tänker på asiatiska marknader.

Sparkultur och en parentes om Kina

Jan: Nej, det är ju därför till exempel kineser är superduktiga på att spara, men de har inte haft något att spara i. Det är därför många har sparat i fastigheter eller lägenheter eller guld, eller den typen av tillgångar. Aktier är inte så välutvecklat som det är här. Där är vi ganska udda i Sverige, som har Nordnet och Avanza, och typ alla svenskar äger fonder och sånt.

Caroline: Men är det inte sjukt spännande, låt mig bara ta den här parentesen nu, men är det inte sjukt spännande att fundera över hur det då är mot aktier man ska gå? Förstår du vad jag menar? Att även Kina kommer att fatta snart. Eller de har sitt sätt att investera pengar på.

Jan: Ja, kineserna har ju sin egen kapitalism, och vi kan säkert ha åsikter om att liberal demokrati är mycket bättre, men jag tycker att det är ganska förmätet. Jag tror till exempel, om man ska titta på Kina, så skulle jag säga att deras system verkar funka ganska bra om man tittar utifrån. De har massa olika folkgrupper de ska försöka få att dra åt samma håll. Jag vet inte. Jag är ju liberal, så jag tycker att alla ska få göra som man vill, men titta vilket land det är som växer, vilka som gör de här Siden-projekten.

Caroline: Sidenvägsprojektet?

Jan: Sidenvägsprojektet. Det ekonomiska centret håller på att förflytta sig. Svårt att argumentera mot att de gör fel.

Caroline: Jag tänker också att det ekonomiska centret börjar förflytta sig mot Asien. Och då blir följdfrågan, men om de inte kör på det vanliga sättet som vi är vana vid, hur ska det gå då?

Jan: Vi behöver anpassa oss. Det är ju så. Nu vill jag tillbaka till... Sorry. Snillen spekulerar.

Allokeringen spelar ingen roll för slutsatsen

Jan: Om vi tittar, så konstaterar de också i sina studier att portföljallokeringen spelar ingen som helst roll. Vi ser samma effekt, mellan 65 och 70 % sannolikhet, oavsett om man har 100 % aktier, en 50-50-portfölj eller om man har 100 % räntor. Så det spelar ingen roll vilken portfölj jag ska ha, det betyder inte att jag borde byta strategi.

Sen gjorde de en graf där de delade upp resultaten efter deciler, alltså tiondelar, från den tiondel som var bäst till den tiondel som var sämst. Och då konstaterade de att enda gången DCA, alltså att sprida ut över tid, är bättre än en engångsinvestering, det är i de 20 % sämsta utfallen, alltså de 20 % sämsta åren. Så om vi tittar på hundra år på Stockholmsbörsen, så är att sprida ut över tid lämpligt de 20 sämsta åren. Medan 80 av de andra åren är det nästan bättre med engångsinvestering.

Caroline: Det är ju ganska tydligt språk då.

Jan: Ja, precis. Jag har också roat mig med att titta på den svenska börsen mellan 1870 och 2018. Då har jag tittat på det man kallar rullande tolvmånadersperioder. Jag har inte bara tittat så här, att 1949 börjar du i januari i det ena exemplet och sparar i tolv månader och tittar i december vad det blev. Utan jag gör en tolvmånadersperiod från januari, sen tar jag en tolvmånadersperiod från februari, en från mars och så vidare. Så jag tror vi fick över 1 000 tolvmånadersperioder. Och det är ganska få tillfällen där den här DCA:n, att sprida ut över tid, är bättre.

Du är inte skyddad mot förlust

Jan: Sen, en miss som jag tror många också gör, är att man tror att bara för att man sprider ut över tid så förlorar man inte. Men man förlorar också. Det är bara att man inte förlorar lika mycket. Så du är inte skyddad mot en förlust.

Caroline: Man ser det inte i siffror heller kanske.

Jan: Nej, precis. Det är det jag tänkte komma till. Det är egentligen det jag visar här i en annan graf, där jag tittar på 1998 till 2018 på den svenska börsen, också rullande tolvmånadersperioder. Där visar jag att att sprida ut över tid ger lägre toppar, men det ger också lägre dalar. Så det hade ju varit en helt annan grej om det antingen gav dig högst avkastning, eller om det gjorde att du undviker förlust. Men så är det inte, utan du förlorar i båda fallen vid de tillfällen då marknaden går ner. Det är det jag försökte illustrera här, vad skillnaden blir.

Sen markerade jag de enskilda perioderna där det har varit bättre att sprida ut över tid. Egentligen är det bara under IT-bubblans nedgång 2001–2003 och under 2008. Så mellan 1998 och 2018, under den 20-årsperioden, är det egentligen bara typ ett och ett halvt, två år. Då är det bättre att sprida ut över tid. Alla andra år hade det varit bättre, och ganska mycket bättre, att sätta in pengarna på en gång.

Caroline: Vad tänkte du? Nej, jag tycker det är helt otroligt egentligen, att det är så korta perioder då det skulle löna sig att sprida ut insättningarna.

Siffrorna på tolv månaders sikt

Jan: Här har jag gjort en graf och en tabell där jag har sammanställt de faktiska siffrorna. När jag jämför engångsinvestering med att sprida ut över tid, så är medelavkastningen på engångsinvesteringen 11,7 %. Att sprida ut det ger 6 %. Så det ger nästan halva avkastningen på tolv månaders sikt att sprida ut det, jämfört med att investera hela beloppet på en gång.

Den maximala avkastningen med engångsinvesteringen på en tolvmånadersperiod, som den svenska börsen har gjort, är plus 133 %. Så det är mer än dubblat pengarna. Men hade du spridit ut det, så hade du bara fått 75 % i den bästa tolvmånadersperioden. Den sämsta tolvmånadersperioden med en engångsinvestering är minus 51 %, men att sprida ut det gav den sämsta på minus 38 %. Så det är inte ens... jag blev förvånad över hur liten skillnaden var. Och 71 % av utfallen gick bättre med en engångsinvestering, och i 29 % var det bättre att sprida ut det. Jag tycker detta är ganska tydliga siffror.

Ännu värre blir det om vi tittar på en femårsperiod. Då ser vi så här: okej, jag investerar pengarna idag och låter dem löpa i 60 månader. Eller så investerar jag en sextiondel varje månad under de här månaderna. Du kan ta siffrorna.

Caroline: Absolut. Okej, medelavkastningen, alltså avkastningen man får på en engångsinsättning över en femårsperiod, då är det 72,8 %. Skulle jag spridit ut det under de här fem åren, så hade jag fått 33,3 %.

Jan: Så mindre än hälften. Den maximala avkastningen under en femårsperiod?

Caroline: Genom att sätta in en gång, då är det 456,3 %, mot 251,7 % om jag hade spridit ut det.

Jan: Precis. Och den största förlusten?

Förlustsidan: liten skillnad, stor missad avkastning

Caroline: Största förlusten hade då varit, vid engångsinsättning, minus 63,8 %. Och, surprisingly, om vi hade spritt ut det, så hade det blivit minus 50,3 %. Så det var inte så stor skillnad egentligen mellan de två.

Jan: Det är det jag blev så förvånad över. Om man har en femårig tidshorisont och sprider ut det över en lång tid, så gör det att du i genomsnitt får hälften av avkastningen, men du sparar bara i en nedgång typ 20 procentenheter. Alltså minus 63 mot minus 50,3. Och i 85 % av fallen är det bättre med en engångsinvestering än att sprida ut det.

Caroline: Under de här fem åren.

Jan: Det här är så här... jag tycker det är svårt att argumentera mot.

Caroline: Men det är väl också för att pengarna äts upp på kontot? Alltså att man missar den. Man får inflation.

Jan: Det har jag inte ens räknat med.

Caroline: Nej, okej.

Jan: Så detta är bara missad avkastning.

Caroline: Missad avkastning, okej.

Jan: Genom att de inte tar del av tillväxten. Och efter en femårsperiod har vi att i tre av fem år ska börsen gå upp. Så det är det du missar, och du missar så kopiöst mycket. Det är helt sjukt när man tittar på det i siffror.

Varför förlustskillnaden är så liten

Jan: Sen har jag nördat. Här behöver vi inte läsa hela den här tabellen, där jag har gjort skillnaderna på den amerikanska och den svenska börsen över ett, två, tre, fyra och fem års period. Men sannolikheterna följer varandra, till exempel på en femårsperiod 85 % sannolikhet att det är bättre med en engångsinvestering, och 71 % på tolv månaders sikt. Man kan titta på alla de här, genomsnitt, max och största förlust. Men det sjuka är att skillnaden är jättestor i avkastning, men på förlustsidan är det inte så himla stor skillnad.

Caroline: Hur kan det vara så? Egentligen tror man ju att det ska vara större skillnad.

Jan: Ja, för att du förlorar i båda fallen. Du förlorar i den där avkastningen, och när de perioderna går ner, så går ju allt ner. Nu har jag räknat allt detta på 100 % aktier, för det spelar ingen roll vilken portfölj man räknar av sammanställningen. De här extrema nedgångarna handlar om att det inte är ovanligt att börsen faller med 50 %, utan det ska hända. Jag brukar säga att under en femtonårsperiod ska det hända två gånger.

Men det som jag blev hängande vid när jag gjort den här tabellen, det är att detta är jättebra, det funkar säkert när börsen är genomsnittligt värderad. Men nu är det ju annorlunda. Nu är börsen dyr. Du bara skrattar åt mig.

Caroline: För det är ju aldrig annorlunda nu.

Höga värderingar: även då gäller regeln

Jan: Nej, precis. Det finns till och med en bok som heter så, "Det är annorlunda nu", och poängen är att det inte är annorlunda.

I alla fall, då tog jag fram värderingar på den amerikanska börsen för att jag inte hittade data för Sverige. Det är en amerikansk forskare som heter Shiller, och han har, jag tror det är ända från 1870, gjort värderingar på det amerikanska S&P 500. Den grafen visar att där vi befinner oss just nu, det är bara två tillfällen då börsen befunnit sig högre, och det är IT-bubblan 1998 till 2001–2002, och innan den stora depressionen. Jag tror att vi har ett P/E-tal idag på typ 30-ish.

Caroline: Det är väldigt högt.

Jan: Det är väldigt högt. Vi behöver inte gå in så mycket på vad P/E-tal betyder, men det är ett mått på priset på aktier i förhållande till vad bolagen tjänar. Så slarvigt sagt, hur många årsvinster, hur många år behöver man äga en aktie innan man får tillbaka pengarna för aktien? Och 30 betyder 30 år. Och de här är cykliskt justerade, så att man kan jämföra dem över längre tidsperioder.

Vad jag gjorde var helt enkelt att jag tog alla de här åren, och så tittade jag och sa: jag börjar månadsspara bara de åren då det här P/E-talet är högre än 30.

Caroline: Okej.

Jan: Så jag sa: jag börjar typ nästan på toppen av IT-bubblan, men jag har kass på tajming helt enkelt. Jag börjar månadsspara nu.

Caroline: Med precision.

Resultatet vid P/E över 30

Jan: Med precision, eller jag sätter in alla mina pengar, den här lump sum-investeringen, just nu. Och sen tittar jag på tolv månaders sikt, precis som vanligt. Här blev jag faktiskt lite förvånad över siffrorna jag fick ut. För precis det här sambandet, att det är bättre att investera allt på en gång, höll även vid höga värderingar. Sannolikheten i utfallen var inte så stor. I det här fallet var bara 62 % av utfallen bättre med en engångsinvestering. Men det var ändå 62 %.

Vi kan titta på siffrorna. Jag kan säga att det är rullande tolvmånadersperioder med start där startmånaden har ett P/E-tal över 30.

Caroline: Avkastningen vid en engångsinsättning är 1,87 % då, mot om man sprider ut det, 0,18 %. Sen maxavkastningen man kan få tillbaka, vid engångsinsättning är den 29,63 %, mot 17,28 %.

Jan: Så vi ser även där att topparna inte går lika högt.

Caroline: Nej.

Jan: Och om vi tittar på förlusten under de här perioderna?

Caroline: Om man sätter in en gång, så är det minus 28,84 %, mot minus 18,77 % om man sprider ut det.

Jan: Och precis, utfallet var 62 mot 38. Så detta talar för att även om marknaden är högt värderad, så bör man ändå sätta in allt på en gång. Att det är bättre än att sprida ut över tid. Och då handlar det ändå om att det enda som talar för att sprida ut över tid, det är det här hellre att inte förlora. Det psykologiska.

Förlustaversion: en förlust väger tyngre

Caroline: Det psykologiska.

Jan: Att hellre inte förlora än att vinna. Det hänger ihop med det som vi pratade om i ett tidigare avsnitt om vanliga misstag, med loss aversion. Att en förlust känns... det är jobbigare för oss att förlora en tusenlapp än att tjäna en tusenlapp. Det tror jag många känner. Att man har fått en parkeringsbot på 600, det känns ju för jäkligt jämfört med om du får 600 kr i present.

Caroline: Ja, det känns inte för jäkligt, men det är inte lika mycket plus.

Jan: Det känns inte för jäkligt, men det är inte lika mycket plus.

Caroline: Det är inte en lika stor eufori-känsla som infinner sig, i relation till hur jäkligt det känns med boten.

Jan: Ja, precis. Så på en känslomässig skala värderar vi alltid förlusterna mer känslomässigt intensivt än vad vi värderar vinsterna.

På en känslomässig skala värderar vi alltid förlusterna mer intensivt än vinsterna. Det är därför det matematiskt rätta inte alltid är det vi orkar göra.

Och särskilt viktigt är det här som vi har sagt innan, nu tjatar jag och repeterar här, men om man freakar ut och tar ut pengarna.

Caroline: Men är det bara då som man ska ta hänsyn till det psykologiska? Om man har en tendens att freaka ut?

När det psykologiska bör väga in

Jan: Ja. Annars, om man är superrationell, så är det bara att investera allt på en gång. Det känner jag att jag har gjort ett ganska bra case för.

Caroline: Men är det inte många också som bara vill glömma skiten? Som bara låter det vara? Vilket är en bra grej egentligen.

Jan: Det är en bra grej, men jag tror inte att vi är funtade så. Jag tror att det är väldigt få.

Caroline: Jag vet inte, jag skulle jättegärna testa detta på mig själv. Jag vet inte om jag skulle tagit ut och hållit på.

Jan: Jag tror att det enda sättet är barn, eller för er som är helt omedvetna och inte ens vet var man ska logga in. Där tror jag att det funkar. Typ att man är död.

Caroline: Nej, så är det inte. Det är om det är så ointressant med ekonomi, som det kan vara för vissa.

Jan: Vi lägger så mycket känslor och vikt vid de här pengarna vi har jobbat för. Pengar skapar massa känslor, det har vi pratat om i många andra avsnitt. Jag tänker att ett spännande avsnitt kommer vara när vi försöker ta hit någon fondförvaltare. Jag har pratat med en fondförvaltare vars genomsnittliga affär är 300 miljoner. Det är andras pengar. Om du har en portfölj på 10 miljarder, som de här hade, en procent back, det är ju 100 miljoner som är förlorade.

Caroline: Hur hanterar de att freaka ut?

Jan: Ja, de freakar ju inte ut.

Caroline: Nej, men hur gör de det? Ja, det måste vi få reda på.

Omformulera frågan, och tänk i relation

Jan: Ja, precis. Men i alla fall, så ett sätt är att omformulera, som vi var inne på i sammanfattningen, att omformulera frågan: om du skulle fått pengarna redan investerade, skulle du sålt av dem för att återinvestera dem över tid? Är svaret på den frågan nej, ja, då talar det för att sätta in pengarna direkt från början.

Samma sak om man till exempel sätter pengarna i relation. Är det så att du har fått en bonus på 20 000 kr men du har 100 000 kr investerat, ja, då spelar det inte så stor roll, investera allt på en gång. Där jag egentligen skulle rekommendera att sprida ut över tid, eller egentligen en kombination, det är typ när man har sålt huset, eller sålt sitt företag, eller fått ett arv, alltså där pengarna inte kommer komma igen, eller om man inte har ett stort månadssparande. Där tror jag nog att man, om man inte är van, ska göra den här kombinationen. Det tycker jag egentligen är det bästa. Man behöver inte alltid välja mellan att sprida ut det eller sätta in allting på en gång. Man kan faktiskt köra en kombo. Och det är faktiskt inte så dumt, tänker jag.

Överkurs: Momentum DCA

Jan: Jag tänkte att vi skulle ta ett kort överkursavsnitt, bara som en kul grej. Det finns ett bolag som heter Gerstein Fisher, som 2017 gjorde en studie som de kallar Momentum DCA. Det vill säga att man tittar på den föregående månaden, och så sa man så här: om den föregående månaden har gått upp, då investerar man 20 % mer den nästkommande månaden. Om den föregående månaden gick ner, då investerar man 20 % mindre. Så man anpassar sig lite efter hur det har gått. Vad man konstaterade var att en sådan strategi överpresterade i hälften av fallen, jämfört med att sprida ut med jämnt belopp.

Caroline: Hur mycket bättre, vet du det?

Jan: Ungefär 2 % på slutresultatet. Vilket kan bli ganska mycket pengar faktiskt. Så vad det egentligen är, det är ett försök till en kombination av det rationella sparandet med det irrationella beteendet.

Caroline: Ja, jag förstår det.

Jan: Helt enkelt.

Caroline: Shit, alltså det låter ju så meckigt. Jag hade inte blivit någon duktig förvaltare, kan jag säga.

Jan: Nej, men alltså så här, återigen.

Caroline: Att hålla på och mecka på det viset.

Jan: Det kan spela roll. Nej, men återigen, det som spelar störst roll: sätter man in pengarna i en fond, så investerar de det direkt. De sitter ju inte och väntar. Så det handlar om att investera på en gång.

Avrundning, Patreon och nästa avsnitt

Jan: Med det så tänker jag att det är dags för oss att runda av det här avsnittet. Jag hoppas att du gillade det och fick med dig lite värde. Du får väldigt gärna trycka på prenumerera, antingen i din poddspelare eller på YouTube om du tittar där. Eller naturligtvis också på nyhetsbrevet.

Caroline: Och det hittar man ju på bloggen.

Jan: Ja, precis. rikatillsammans.se direkt, så finns den överst. Eller så kan man skriva rikatillsammans.se snedstreck nyhetsbrev. Sen har vi gjort en liten comeback till sociala medier. Vi har fått lite hjälp där och försöker göra en nysatsning. Jag tycker det verkar jättekul. Vi håller också på att göra en nysatsning nu under våren 2019 för våra på Patreon. Att man kan stödja oss och stödja bloggen genom att sponsra oss till exempel med motsvarande en fika i månaden.

Caroline: Ja, alltså man sponsrar inte med en fika, men motsvarande belopp.

Jan: Motsvarande, precis. En billig fika. Jag tror det är från fem eller sju dollar.

Caroline: Men det gör det ju enklare för oss att göra den här typen av avsnitt som är osponsrade och oberoende.

Jan: Ja, vi har kunnat lägga ner tid.

Caroline: På att göra lite research själva.

Jan: Ja, och framför allt alla de här simuleringarna. Mycket finns för amerikansk data, men det finns väldigt lite för svensk data. Sen, handen på hjärtat, brukar jag säga så här: om det är så att du kommer tjäna pengar på detta, alltså att bara genom att du gör en kombination eller investerar allt på en gång, så borde det vara en ganska liten del, och det gör det möjligt för oss att fortsätta göra de här avsnitten. Så vi är galet tacksamma. Vi tar det inte för givet, och vi vill gärna göra mer för er som sponsrar via Patreon. Det är patreon.com snedstreck rikatillsammans. Då kommer man till vår Patreon-sida, och där kan man trycka att man vill sponsra, man kan läsa mer.

Framför allt, nu är det bara två Fika tillsammans kvar, så som vi hade det tidigare. Jag tror till exempel att vi kommer köra Fika tillsammans mer med de som sponsrar på Patreon, än att göra det så stort och öppet som vi har gjort. Även om det har varit trevligt, så har det inte riktigt varit det som jag hade tänkt. Vi testar ett nytt grepp där. Så häng gärna med oss där.

Jan: I kommande avsnitt, nästa vecka, kommer det handla om Trine, som är det här göteborgsbaserade bolaget som finansierar solpaneler och ger en möjlighet att spara klimatsmart och få avkastning. Och naturligtvis, kom gärna med förslag. Vi fick ett jätteroligt förslag. Det är ju snart dags för avsnitt 100.

Caroline: Ja, vi är på 92 nu.

Jan: Precis, som ett par veckor. Där har vi också lite tankar på hur vi kan göra det annorlunda till följd av era tips. Så jag uppskattar, och jag vet att du uppskattar, tipsen jättemycket.

Caroline: Absolut.

Jan: Så kommentera gärna på bloggen om du har frågor eller funderingar. Var det något som var otydligt? Skriv gärna en kommentar på bloggen, eller i frågor och svar på bloggen. Där får du svar antingen från mig eller från andra läsare som är galet duktiga. Ibland får jag till och med prestationsångest och skriver, för jag vet att nu kommer CL eller Robin eller Emil eller någon annan svara, så jag får skärpa mig.

Caroline: Ja, men grymt.

Jan: Hemskt mycket tack för den här gången, och jag hoppas att vi ses på söndag. Tack.