Ditt personliga humankapital

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Vad är ditt humankapital värt idag?
2. Därför kan det här bli topp tre
3. Tack till forumdeltagarna
4. Frågorna vi ska hålla oss kring
5. Två jobbiga frågor
6. Reklam för communityn på Patreon
7. Vad man får på Patreon
8. Välj din egen nivå
9. Pensionen från Bismarck till idag
10. Varför ett avsnitt om pension
11. Tre anledningar att spara
12. Spara till ditt framtida jag
13. Appen FaceApp
14. Mer empati för sitt framtida jag
15. Hur ser jag ut i framtiden
16. Skydda pengarna från inflation
17. Att ta låg risk är också farligt
18. Inflation som en osynlig skatt
19. När halveras pengarna
20. Lösningen är att investera
21. Vem är rikast?
22. Tidsaspekten på rikedom
23. De irrelevanta frågorna
24. Sodinis definition
25. Vad är humankapitalet värt idag?
26. En räknare för humankapitalet
27. Annas humankapital
28. Tio miljoner vid 25 års ålder
29. Humankapitalet minskar med åldern
30. Livet tar inte slut vid 65
31. Att omvandla humankapital till finansiellt kapital
32. Uppgiften i mitt liv
33. Målet: håll totala kapitalet jämnt
34. Frihet efter 65
35. Humankapitalet kan förändras
36. Modellen är förenklad
37. Skiftet för en genomsnittlig svensk
38. Aldrig under åtta miljoner
39. Anders Kollberg om myten
40. Vi tänker inte på humankapitalet
41. Lättare att låna som 30-åring
42. Humankapital som riskanalys
43. Humankapitalet som inflationsförsäkring
44. Idrottaren och det korta humankapitalet
45. Humankapitalet är värt mycket
46. Värt att försäkra
47. Ideellt arbete ökar humankapitalet
48. Inte ett mål att maxa humankapitalet
49. Inte ett tävlingsmoment
50. Att öka sitt möjlighetsutrymme
51. Investera i dig själv
52. Stämman och de roliga gubbarna
53. Högre utbildning ger högre lön
54. Flödet mellan kapitaltyperna
55. Hur ökar man sitt humankapital?
56. Onsdagsfikat på Patreon
57. En plan för humankapitalet
58. Intuitiv känsla för humankapitalet
59. Man måste inte göra en plan
60. Hej till humankapitalet
61. Humankapitalet ska hedgas av det finansiella
62. Hur rik är den genomsnittliga svensken?
63. Humankapitalet är brutalt mycket större
64. Har du tagit hänsyn till humankapitalet?
65. Belåning och AP7 SÅFA
66. Vad är allt värt om man inte vill jobba?
67. Tiden diskonterar bort erfarenheten
68. Varför du ska spara, igen
69. Något som gnager
70. Diversifiera bort jobbrisken
71. Full risk fram till 55
72. Grattis till ditt humankapital
73. Avrundning

Vad är ditt humankapital värt idag?

Jan: Jag tror att humankapital är den mest förbisedda tillgången som vi alla har. Och jag tror faktiskt att det är ett stort misstag att inte ta hänsyn till det när man gör sin sparplan eller sin ekonomiska planering.

Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson.

Idag är det dags för avsnitt 253, och idag ska det handla mycket om humankapital. Jag har satt titeln så här: vad är ditt humankapital värt idag? Och en diskussion om varför man ska spara. Vi kommer prata lite inflation, lite personligt humankapital, humankapital och dessutom dess plats i den finansiella planen. Och så är det naturligtvis en fristående del i vår serie som vi kör just nu, den om "Just Keep Buying", boken av Nick Maggiuli.

Jag måste säga, jag ser jättemycket fram emot det här avsnittet. Jag har till och med klätt upp mig med skjorta och…

Caroline: Du har väl alltid skjorta och tröja. Men varför? Jag misstänker att jag kommer bli utsatt för någonting här idag.

Jan: Det är därför du ser fram emot det.

Därför kan det här bli topp tre

Caroline: Jag ser fram emot det för att jag hoppas att det här avsnittet kommer vara topp tre. Jag har en känsla för att det kan vara superviktigt för alla att lyssna på. Jag tror att vi kommer få lite dålig stämning, för vi kommer introducera något som jag tror att de flesta inte tänker på. Men samtidigt tror jag också att man får lite inspiration och en god känsla. Att vara så här: shit, det är nog ändå bättre än vad jag tror. Och jag tror att man ska kunna lyssna på det här utan så himla mycket förkunskap.

Jan: Det här är återigen vår tolkning. Det är en försvenskning. Vi har tagit avstamp i boken "Just Keep Buying" av Nick Maggiuli, som driver bloggen Of Dollars and Data. Det är hans kapitel 10. Det är roligt att vi förr kunde ha ett avsnitt om en hel bok. Sen blev det fyra kapitel i en bok som blev ett avsnitt. Och nu är vi nere på ett kapitel, ett avsnitt.

Men framför allt, den största inspirationen till dagens avsnitt är Nick Maggiuli. Sen är det faktiskt professor Paolo Sodini från Handelshögskolan i Stockholm, som vi hade i avsnitt 87, tror jag, som vi kommer luta oss mot mycket idag.

Tack till forumdeltagarna

Jan: Och sen vill jag också säga, som vanligt, stort tack till våra forumdeltagare. Förra veckan gjorde vi det här som jag upplevde blev bra: hur mycket pengar behöver man till pension? Och ett räkneexempel. Jag brukar alltid säga att vår uppgift, i bloggen, i podden och här på YouTube, egentligen är att samla all den kunskap som finns där ute.

Redan när jag la ut förra avsnittet, nu är vi onsdagen efter söndagen då vi släppte det, så är det redan supermånga bra kommentarer i forumet.

Caroline: Som var: kan du göra avsnittet lite bättre? Inga direkta fel skulle jag inte säga. Men du menar sån konkret feedback?

Jan: Ja, så här kan man tänka, och så här kan man resonera. Så jag rekommenderar verkligen, om ni lyssnade på förra avsnittet och tyckte det var bra, gå in via länken i forumet och kolla kompletteringarna till själva avsnittet.

Caroline: Ja, med att räkna på pensionen.

Jan: Det lite roliga är vad jag skrev: det känns lite jobbigt att det har gått tre dagar och jag känner redan, åh, jag vet hur man kan göra det här bättre.

Caroline: Ja, men ändå bra och jobbigt.

Jan: Absolut. Förr kunde man känna: shit, jag gjorde jättedåligt. Nu är det så att efter alla år av personlig utveckling och terapitimmar kan man tänka: shit, vad bra att jag fått så mycket feedback, och att det går att lyfta till nästa steg.

Frågorna vi ska hålla oss kring

Jan: Så frågorna vi kommer hålla oss kring idag är egentligen: varför ska man spara? Vad ska man spara till? Vad är humankapital? Varför är humankapital viktigt? Vad är det värt idag? Hur ska man förhålla sig till det personliga humankapitalet?

Och bara för att vara supertydlig: när jag pratar humankapital är det inte sånt här corporate bullshit-humankapital.

Caroline: Nej, för det finns en sån term.

Jan: Ja, du vet, varje företag har ett strukturellt kapital, så här bör företagsledare och ledningsgrupper investera i humankapital för att öka företagsekonomin. Nej, fuck it. Här pratar vi om humankapital utifrån individen, oss som privatpersoner, oss som investerare. I vår privatekonomi.

Caroline: I vår privatekonomi, ja.

Jan: Så det här är inget management-corporate-bullshit-avsnitt.

Caroline: Det verkar som du har någonting emot terminologin och kommunikationen man använder inom företagsmanagement.

Jan: Jo, det är väl lite. Jag har suttit i för många styrelser.

Två jobbiga frågor

Jan: Så som jag säger, lite fördjupning: vi kommer ha lite dålig stämning, för det kommer vara två jobbiga frågor. De här två frågorna är: hur är din plan för att öka ditt humankapital? Vilket jag tror att de flesta av oss inte har tänkt på. Och: har du tagit hänsyn till ditt humankapital i din finansiella plan? Vilket också är en sån fråga som jag tror att de flesta av oss inte har tänkt på.

Men om du inte har tänkt på det, grattis, då är det bara att lyssna på det här avsnittet, för det är vad vi kommer prata om. Hur tar man hänsyn till humankapitalet i den finansiella planen? Hur ökar man humankapitalet? Varför är det viktigt? Paolo Sodini säger så här: det är en av de mest underskattade och bortsedda tillgångarna som vi har.

Caroline: Det är jättespännande redan faktiskt. Jag måste säga, utan att jag är sarkastisk eller så.

Jan: Du tror alltid att jag är för sarkastisk. Jag är inte det.

Caroline: Men då tänker jag att vi kör.

Reklam för communityn på Patreon

Jan: Men precis som vanligt vill jag göra lite reklam för vår egen community, RikaTillsammans-communityn på Patreon. Där har vi våra sponsorer som gör det här möjligt. Jag måste säga stort tack, för jag har ägnat, jag tror, två hela arbetsdagar åt research inför det här avsnittet. När jag satt där bara: åh, kolla det här, och kolla det här. Gud vad lyxigt att vi kan sitta och göra den här researchen och sammanfatta allt i ett avsnitt. Vi behöver inte ha någon annan reklam, vi behöver inte säga att det här avsnittet är sponsrat av någon, utan det är ni på Patreon som gör det möjligt. Så ett stort, stort tack.

Samtidigt är det ju inte så att vi bara vill att ni ska sponsra och inte få något för det. Så jag har faktiskt tagit fram lite Patreon-fakta. Just nu, när vi spelar in det här i början av maj 2022, har vi 43 stycken inspelade extra avsnitt. Vi har till och med en hel podd som heter Fika Tillsammans-podden. Där är det allt från Skam till vd för fondbolag. Vi pratar om hur en indexfond är uppbyggd, vi pratar om Skam.

Caroline: Det sa du.

Vad man får på Patreon

Jan: Ja, förlåt. Vi intervjuar börs-vd, vi har pratat om specialinvesteringar, vi har haft analysmöten, vi har bjudit in analytiker, vi har haft frågestunder. Vi har gjort 16 spekulationer, framför allt börsintroduktioner, och av de här har 14 gett vinst. I genomsnitt lite mer än 1 000 kr om man har gjort sådana här teckna-och-sälj. Vi har en digital fika tillsammans varje onsdag, och vi har haft ett par fysiska möten. Med allt det här är det vårt sätt att ge massor av saker.

Sen var det någon som sa: ja, jag har varit med i din community sedan början, men nu hoppar jag av, för jag har inte tid för allt som händer i Patreon-communityn. Och då blir jag bara: nej, men du behöver inte vara med på allt. Du väljer engagemangsnivån själv. Eftersom vi är ganska många i communityn så gillar någon spekulationerna och skiter i fika tillsammans om Skam. Kom igen, det är en ekonomipodd. Och någon annan är precis tvärtom: jag gillar inte ekonomi, men jag är med för de här avsnitten som handlar om emotionella sidor av pengar eller något annat.

Caroline: Men jag ska erkänna att jag sponsrar någon konstnär eller serietecknare på Patreon. Och jag är inte där hela tiden och tittar på vad hon gör, utan jag är där kanske en gång var fjärde månad. Och så scrollar jag igenom och läser och sen är det klart. Så har man fått det.

Välj din egen nivå

Jan: Ja, precis. Så jag är superglad. Det vanliga är att man gör det på 75 kr ex moms-nivån. Men man kan välja nivå själv. Så man kan trycka, om man är student och bara har 15 kr.

Caroline: Ja, gå med på 15-kronorsnivån.

Jan: Det är verkligen många bäckar små, och det är det här som gör bloggen, forumet och allt möjligt. Grymt. Så slutreklam, tänker jag. Nu går vi in i avsnittet.

Caroline: Ja.

Jan: Jag tog avstamp i kapitel 10 i boken. Det handlar om varför man ska spara. Och då är det korta svaret, som vi ska fördjupa oss i resten av tiden vi har tillsammans idag:

Invest to replace your waning human capital with financial capital.

Och sen kan du läsa där vad han skriver, det här är sammanfattningen: "You won't be able to work forever, so replace your human capital with financial capital before it's too late. Investing is the best way to accomplish this."

Pensionen från Bismarck till idag

Jan: Och då tar man också med att vi börjar i Tyskland, i slutet av 1800-talet. Då har de rikskansler Otto von Bismarck, som inför, jag tror, först den här pensionen. Där hade staten som uppgift att man krigade, och man hade en skola vars uppgift var att fostra goda medborgare och soldater. Och det var här, i takt med industrialiseringen, som folk gick från att bo på landsbygden, där man tog hand om varandra, till att bo i städerna. Då konstaterade man: ja, du vet, människor som slitits ut för att de inte kan jobba i industrin, det är väl rimligt att man betalar deras uppehälle.

Så 1889 infördes allmän pension för dem som var 70 år och äldre, och staten bekostade deras utgifter. Det här blev en stor inspiration för Sverige, som gjorde samma sak 1913. Men staten är ju alltid smart. 1851 var medellivslängden typ runt 65, alltså 25 procent av alla människor upplevde inte 70 års ålder. Så det blev lovad pension från 70, men det var bara var fjärde person som överlevde till 70. Sen sänkte man det till 65 år 1916.

Caroline: I Sverige?

Jan: I Tyskland. Och sen har vi i Sverige haft 65. Men vad som har hänt är att medellivslängden har ökat.

Varför ett avsnitt om pension

Caroline: För att, kort, komma tillbaka till varför det blir ett avsnitt om pension: eftersom kroppen inte håller. Vi kanske inte har möjlighet att jobba efter 65, eller vi vill ha möjligheten att kunna göra någonting annat.

Jan: Det är väl mycket det att man vill ha möjligheten att göra annat, medan kroppen håller.

Caroline: Ja, precis. Det beror helt och hållet på vilket yrke man har.

Jan: Men då är tanken att okej, vi ska omvandla de här lönerna, vi ska spara en del av våra löner för att kunna leva på den i framtiden. Det är det vi pratade om i förra avsnittet med pensionssparande. Och i och med att vi lever längre och längre, vi har pratat med läkare som har sagt att de kommande 30 åren kommer medellivslängden förmodligen öka med 10 eller 15 år, så vi kommer leva långt mycket mer. Jag såg någon artikel som sa att personen som inte kommer att dö av naturliga orsaker är redan född. Vilket jag tycker är lite mindblowing.

Caroline: Jag tänker att den stackaren hamnar i en bilolycka. Hur ska den dö, annars?

Jan: Du behöver inte vara så fatalistisk.

Tre anledningar att spara

Jan: Så Nick sammanfattar varför man ska spara, och han har tre anledningar. Du ska spara till ditt framtida jag. Du ska spara för att skydda dina pengar från inflation. Och du ska spara för att du över tid ska ersätta ditt humankapital med ditt finansiella kapital. Så att du kan leva på ditt finansiella kapital, i stället för att leva på att du jobbar och byter din tid mot pengar.

Caroline: Men om man nu inte riktigt vet vad humankapital är?

Jan: Vi kommer till det. Vi ska först ta den här att spara till sitt framtida jag.

Sen brukar jag säga: men Jan, jag fick en fråga i forumet som var: du brukar ju säga att de enda tre grejerna man behöver spara till är buffert, boende och pension.

Caroline: Ja, det är de obligatoriska som de flesta behöver göra.

Jan: De långsiktiga sparandena. Ja, som de flesta behöver göra. Sen kan man naturligtvis spara till semester, till barn, till bröllop. Men de flesta av de andra är, som vi pratade om förra avsnittet, inte så mycket sparande som egentligen periodiserade utgifter. Ett målsparande på sin höjd. Så jag säger inte att man måste göra de andra, men just pensionen och boendet. I USA pratar man mycket om college-sparande, men det problemet har vi inte i Sverige. Däremot har vi en totalt icke-fungerande bostadsmarknad, så att man behöver spara till ett boende.

Spara till ditt framtida jag

Jan: Så om vi hoppar tillbaka till Nick och att spara till ditt framtida jag, så säger han att det kan komma en dag då man inte orkar eller önskar jobba. Då behöver man ett sparande som ger en resurser, som i sin tur i framtiden ger valfrihet, eller möjlighet att kunna göra något annat. Man har också tittat på studier på sparbeteenden. Man har sett att människor som får se en framtida bild av sig själva sparar i genomsnitt 2 procent mer än de som inte har sett en sådan bild. Och då tänker jag faktiskt att…

Caroline: Nu kommer det som jag blev utsatt för igår. Jag känner det på mig. Du tog något foto av mig och av dig själv?

Jan: Ja. Så här kommer man… En bild. För då skriver Nick: "This suggests that seeing a realistic older version of yourself may be helpful in encouraging long-term investing behaviour." Så här är jag i framtiden.

Caroline: Ja, men så kan du nog se ut. Med skägg dessutom. Helt kritvitt hår. Det här måste man ju se. Kommer du lägga ut det här i bloggavsnittet?

Jan: Ja, absolut.

Caroline: Jag tyckte du ser ändå ganska attraktiv ut. Gammal gubbe.

Appen FaceApp

Jan: Det finns en länk för dig som bara lyssnar på det här. Jag har använt en app som heter FaceApp.

Caroline: FaceApp.

Jan: Jag kommer ta ett bättre kort på mig själv, för jag känner på mig att det här inte blir bra. Den kostar typ 30 kr i månaden efter fem dagar, så man kan använda den under provperioden. Man tar en bild av sig själv, och sen trycker man "make older".

Caroline: Vad använder man den mer till? För sen kostar den 30 kr i månaden, säger du.

Jan: Ja, men man kan göra en massa andra filter. Man kan lägga på skägget. Så här tog jag en bild på mig själv och tryckte på knappen "old cool". Vill du se dig själv? Ja, ta det nu.

Caroline: Men alltså, det är ju ingen skillnad.

Jan: Jo, det är lite mer rynkor och lite ljusare hår.

Caroline: Men jag tycker ändå att jag ser ganska bra ut det också. Var det också "old cool"?

Jan: Ja. Så att nu, Caroline, kommer du spara 2 procent mer i genomsnitt, nu när du kan se det.

Caroline: Vi får göra om det, Jan. Jag vill se äldre.

Jan: Ja, men jag tycker ändå jag ser jättefin ut faktiskt.

Caroline: Ja, du ser snygg ut! Faktiskt.

Mer empati för sitt framtida jag

Jan: Så det här är ett sånt där: vill du spara mer? Man får mer empati för sitt framtida jag.

Caroline: Ja, absolut.

Jan: Bara en parentes: jag gjorde det här med Freja. Hon tyckte det var läskigt.

Caroline: Vår 11-åring, hon gillade inte det här.

Jan: Nej.

Caroline: Kan du visa hennes bild sen?

Jan: Nej, men det blev inget bra. För barn funkar det inte.

Caroline: Nej, men de har inte växt färdigt i ansiktet.

Jan: Vad tyckte du om bilden på henne?

Caroline: Nej, men det blev ingenting. Det blev ingen skillnad. Men hon gillade inte bilderna på oss.

Jan: Nähä, på oss? Okej, det var inte hon själv?

Caroline: Nej, nej, nej.

Jan: Det var ett sidospår. FaceApp, man kan ha ganska roligt.

Caroline: Visa inte era barn.

Jan: Men i alla fall, det visar att studier visar att sparande för pension förändrar ett sparbeteende på ett annat sätt än att spara till semester, eller till konsumtion, eller till barn. Att verkligen tänka på sig själv, som att nu sparar jag till mig själv i framtiden. Till den där skäggiga gubben med vitt skägg.

Hur ser jag ut i framtiden

Caroline: Men vet du vad, jag ska vara ärlig, jag tänker ganska ofta på vad vi ska hitta på i framtiden. Jag tänker som fan, vi har 40 år kvar kanske. Barnen kommer bli vuxna, de kommer få barn, och då kanske vi kommer resa. Och då tänker jag på mig själv att jag vill inte vara fet.

Jan: Jag tänkte att du skulle säga: jag vill inte vara fattig.

Caroline: Jag vill inte vara fet, jag vill inte vara fattig. Jag vill ha möjligheter, med rörlighet och vara frisk. Och så diffust ser jag mig själv som någon slags tant som ändå är ganska fit. Då har jag gjort den mentala bilden själv egentligen. Men när du sa att du skulle ta ett foto på mig och jag gissade mig till det här, så blev jag helt kall. Jag är dödlig alltså. Men strunt samma, det var inte så farligt. Jag tycker man ska göra det. Jag tyckte det var en ganska fin bild.

Jan: Jag tycker man ska göra det också, för det är klart att man vill spara mer. Emotionellt vill man ta sig dit. Att man ska spara lite mer för sina framtida äventyr.

Caroline: Ja, vi borde ta en parbild och så gör vi så att vi blir ett sånt old couple.

Jan: Ja, okej.

Skydda pengarna från inflation

Jan: Så det var spara till ditt framtida jag. Det andra är att skydda dina pengar från inflation. Här brukar jag, på utbildning, ge en fråga: om du fick en hundralapp i doppresent, alltså när du föddes, hur mycket av sitt värde, i form av köpkraft, har den förlorat fram tills idag?

Caroline: Var det inte 25 kr eller någonting sånt på 18 år?

Jan: Du är född -77.

Caroline: Ja.

Jan: Så om du fick en hundralapp när du föddes, hur mycket av sin köpkraft har den förlorat?

Caroline: Det är typ, jag vet inte, hälften kanske.

Jan: Ja, 80 procent.

Caroline: 80 procent? Så 80 procent av sitt värde har den förlorat. Om jag bara hade haft den på ett bankkonto. Så jag har 20 kr kvar.

Jan: Du har 20 kr kvar. Och man kan säga att ungefär 20 procent mellan doppresenten… En hundralapp man ger i doppresent tills barnet fyller 18, alltså tar studenten, har förlorat ungefär 80 procent av sitt värde. Det är ungefär 20 kr i värde kvar, om man inte skulle gjort någonting i investeringsväg med den.

Caroline: Ja, precis.

Att ta låg risk är också farligt

Att ta låg risk över en lång tidsperiod är en garanterad förlust.

Jan: Det här är därför jag säger att ta låg risk är lika farligt. Och vill man kolla det här kan man googla Ekonomifakta och så räkna inflation. Ekonomifakta är en sajt, och sen trycker man in 100 kr från 2021 till året man är född. Då får man: 100 kr 2021 motsvarar 22 kr 1977.

Caroline: Vad sa du att man kunde gå in?

Jan: Man googlar Ekonomifakta, räkna på inflation. Och sen har jag roat mig med att trycka in: om jag är född 1920, 1921, 1922. Jag vet att det kanske inte var den mest värdefulla användningen av min tid, men jag älskar grafer. Så jag har gjort en graf från 1920 till 2020 med inflation. Då märks det att från 1970 hamnar vi under 20 kr, och typ runt 1950 är vi nere på 5 kr. Så min mamma, som är född i början av 50-talet, en hundralapp då har förlorat 95 procent av sitt värde. Vilket är helt bisarrt. Så man kan säga att när jag är född kostade det som idag kostar 100 kr bara 33 kr.

Inflation som en osynlig skatt

Jan: Så om vi läser från Nicks bok om inflation, du kan läsa här: "As Henny Youngman once said: Americans are getting stronger. Twenty years ago it took two people to carry ten dollars worth of groceries. Today a five-year-old could do it."

Och tanken är inte att man har blivit starkare, utan att 10 dollar har förlorat så mycket köpvärde. Så att innan fick du två kassar med varor.

Caroline: Två kassar med varor, idag kan du inte göra det.

Jan: Jag ska läsa vidare. Det här är inte en fortsättning på det första stycket, men du kan läsa: "You can think of inflation as an invisible tax that is paid by all the holders of a given currency. The holders pay this tax year in and year out without even realizing it. Their grocery bill slowly climbs. Maintaining their property and vehicles gets more expensive. And the cost of their child's education increases each year. Meanwhile, has their pay gone up to offset these increased costs? Maybe it has, maybe it hasn't."

Så det är som vi har pratat om inflation i tidigare avsnitt, till exempel med Erik Strand, eller avsnitt 247 tror jag, med Riksbanken, då vi har ett helt avsnitt om inflation. Man kan se inflation som en skatt. Priserna ökar, men våra löner eller inkomster ökar inte alltid i samma takt som inflationen.

När halveras pengarna

Jan: Han gör en graf där han visar att vid 2 procents inflation, som är Riksbankens mål, då kommer inflationen ha ätit upp hälften av dina pengar på 35 år. Är inflationen 3 procent tar det bara 22 år innan inflationen har ätit upp halva dina pengar. Och nu, när vi pratar om riktigt höga inflationstal, som jag tror är ganska temporära, vid 5 procents inflation är värdet av pengarna halverat på typ 14 år. Så inflation är någonting väldigt farligt.

Sen kan man också prata om hur man kan skydda sig mot inflation, till exempel att investera, som vi kommer till. Man kan också nämna ett sidospår i forumet: att rörlig ränta på sätt och vis är en hedge mot inflation.

Du kan fortsätta läsa vad Nick skriver: "As the following chart illustrates, with 2 percent annual inflation, a currency's purchasing power will be cut in half within the span of 35 years. And with an inflation rate of 5 percent annually, purchasing power is halved every 14 years. This implies that the prices of everyday goods should double every 2 to 3 decades under modest levels of inflation, and far more quickly if the inflation rate is higher."

Så det är viktigt att komma ihåg det här. Pengarna halveras.

Lösningen är att investera

Jan: Men lösningen är investeringar. Då läser jag, vi tar sista citatet här: "However, there is an effective way to fight back: investing. By owning assets that preserve or grow their purchasing power over time, you can successfully counteract the effects of inflation. For example, from January 1926 to the end of 2020, one dollar would have needed to grow to 15 dollars to keep up with inflation. Would investing in US treasury bonds or US stocks keep up over this time period?"

Som han säger, mellan 1926 och 2020 är inflationen global, skulle jag säga. Det krävdes att en dollar ökade 15 gånger i värde för att bara behålla sitt värde. Jag tror jag har haft ett annat exempel: att en bil 1915 kostade, jag tror det var några uns guld, nu bara hittar jag på, tio uns guld, eller 2 000 dollar. En likadan bil 2015, en ny motsvarande modell, kostar fortfarande samma antal uns guld, men typ 20 000 dollar. Så det handlar om att bevara värdet. Det hade behövt öka i värde 15 gånger bara för att bevara värdet.

Men då skriver han att om man hade investerat en dollar i räntefonder 1926 till 2020, då hade den växt från en dollar till 200. Så den hade varit 13 gånger större än inflationen. Och hade man investerat en amerikansk indexfond mellan 1926 och 2020, så hade en dollar växt till nästan 11 000 dollar, det vill säga 729 gånger mer än inflationen. Så man behöver inte vara så himla rädd för inflationen, om det är så att man kan investera.

Vem är rikast?

Jan: Så det var det andra svaret på frågan: varför ska man investera? Du ska investera för att spara till ditt framtida jag, och du måste investera för att skydda dig mot inflation. Att bara ha pengarna på bankkontot, det ser vi, är en garanterad förlust, en ganska stor förlust. Men bara genom att investera kommer man med stor sannolikhet slå inflationen. Det var anledning nummer två.

Då tänker jag att vi fortsätter med anledning nummer tre. Nu kommer vi börja komma in på det här med humankapital, som är kärnan i dagens avsnitt. Så du och lyssnarna ska få en fråga. Vem är rikast? Jag kommer presentera två personer. Person A har fem miljoner i totala tillgångar och inga skulder. Person B har fem miljoner i totala tillgångar och inga skulder. Vem av de här två är rikast?

Caroline: Men de har ju samma.

Jan: Ja, eller hur?

Caroline: Det går inte att säga. Det är same same.

Jan: Det var en liten slamkrypare. Men om vi lägger till två datapunkter. Person A är 30 år och person B är 65 år. Vem är rikast?

Caroline: A.

Jan: Varför det?

Tidsaspekten på rikedom

Caroline: Vi kom in på det här med humankapital. Person A är 30 år, person B 65 år. Så A har fler år på sig att samla ihop mer än fem miljoner i totala tillgångar.

Jan: Ja, eller hur?

Caroline: Och kommer leva längre, så under längre tid kan investera de här fem miljonerna med ränta-på-ränta-effekten.

Jan: Det här är ganska intressant. Vi pratar om att de har fem miljoner och inga skulder. Men bara genom att vi lägger på en tidsaspekt blir det ganska intuitivt att den ena faktiskt är rikare än den andra. Och varför då? Jo, för att den har mer tid. Och då kommer nästa fråga: kan man börja kvantifiera hur mycket rikare person A är i förhållande till person B? Då kommer vi till det här som är humankapital.

Paolo Sodini, professor på Handelshögskolan, sa att humankapital förmodligen är den mest förbisedda tillgången. Och jag tänker, vi kan bara titta på det här. Vi är en podd om ekonomi, framför allt privatekonomi, och vi har ganska många avsnitt som inte är "åh, det här är caset du ska köpa den här veckan". Vi har gjort 252 avsnitt. 251 av de avsnitten har handlat om annat än humankapital. Vi har ett enda avsnitt historiskt kring humankapital.

De irrelevanta frågorna

Jan: Och i alla de här avsnitten, i våra liv, lägger vi ner väldigt mycket tid och funderingar på: vilka fonder ska jag välja? Hur ska jag sätta ihop min portfölj? Vilken fond har lägst avgift? Ska jag investera i Sverige eller bara helt globalt? Ska jag äga guld nu? Ska jag köpa nu eller vänta? Om jag har ett stort arv, ska jag lägga in allt på samma gång? Vi har hundratals frågor som egentligen, om vi bara tar ett steg bakåt och tittar på humankapitalet, är helt totalt irrelevanta. Vi ska komma till varför de är irrelevanta.

Det handlar om att humankapital är värdet av all din kompetens, kunskap, utbildning, visdom och dina färdigheter. Men det är även saker som erfarenhet, din talang, din framtida potential, även mjukare värden som din sociala förmåga, attityd och emotionella intelligens. Vissa tar till och med in socialt kapital, hälsa, livssituation. Så humankapital är egentligen allt det där runt om.

Sodinis definition

Jan: Du kan läsa Paolo Sodini. Han har forskat och skrivit vetenskapliga artiklar om det här. Hans definition låter så här, du kan läsa där: "Human capital represents the stock of individual attributes such as skills, personality, education and health embodied in the ability to earn labour income. It can be defined as the present discounted value of the flows of disposable labour income that an individual expects to earn over the remaining lifetime."

Så vi kommer till den här mer formella, matematiska definitionen. Men han säger att det här är allt det du har som kan användas för din framtida intjäning, resten av ditt liv. Det som jag tror jag inte riktigt har tänkt på förrän jag gjorde researchen här, är att humankapital även har en tidsaspekt. Precis som vi såg i den första frågan. Humankapital måste intuitivt vara mer värt hos den som är 35 än den som är 65, eftersom den som är 35 har minst 30 år mer.

Och det andra intressanta är att många av de här delarna kan jag ganska aktivt förbättra. Jag kan förbättra min hälsa, min kompetens, min sociala förmåga, min attityd, mina färdigheter. Men min tid kommer minska varje timme, varje dag.

Vad är humankapitalet värt idag?

Jan: Och då kommer frågan: vad är humankapitalet värt idag? Om vi utgår från hans definition, present discounted value of the flows of disposable labour income, så ska vi räkna ut nuvärdet av alla våra framtida inkomster. Det här är lite klurigt, så jag tänkte ta ett exempel.

Säg att jag har 100 kr. Då kan jag ta de här 100 kronorna och sätta in dem på ett bankkonto med 1 procents ränta. Det betyder att om 12 månader kommer jag ha 101 kr på det kontot. Det är det jag får tillbaka om jag tar ut pengarna. Och då kan man säga att värdet av 101 kr i framtiden är värt 100 kr idag, med en diskonteringsränta på 1 procent. För jag kan ta mina 100 kr idag, investera dem till 1 procents ränta, för att om ett år ha 101 kr. Så nuvärdet är 100 kr, det framtida värdet är 101 kr, och diskonteringsräntan är 1 procent.

Och vilka jobbar med diskonteringsräntor på humankapital? Försäkringsbolag. Om jag blir sjuk eller råkar ut för en olycka och inte kan jobba, så vill jag på något sätt kunna få den inkomsten jag skulle ha haft om det inte hade inträffat. Tumregeln för diskonteringsräntan för humankapital är mellan 1 och 3 procent. Som räntan på ett banklån.

En räknare för humankapitalet

Jan: Jag har gjort en liten räknare, det här satt jag och rotade med i natt. Då kan man trycka in sin lön, sin ålder, när man tänker gå i pension och diskonteringsräntan, så räknar den fram vad humankapitalet är idag.

Caroline: Ja, varför har du skrivit att diskonteringsräntan bör vara noll här?

Jan: Här ville jag göra en jämförelse. Vi har en tråd i forumet, och det är därför jag älskar forumet. När jag gjorde researchen lade jag det där. I forumet älskar vi sådana här jämförelser och diskussioner. Då ville jag att alla skulle använda samma diskonteringsränta. Då blir det enkelt, för då behöver man bara räkna sin lön per månad, netto, gånger 12, gånger antalet år kvar till pension. Då behöver man inte ens en räknare. Men det här är sådan lyx man får göra på jobbet.

Så då tänker jag att vi ska ta ett exempel, och det bästa exemplet är att vi tar Anna från förra avsnittet. Anna är en typisk mediansvensk. Hon är typ 40 år gammal. Hon tjänar 32 400 kr innan skatt, som är medianlönen i Sverige 2022. Det blir ungefär 25 000 kr efter skatt, och hon är 40.

Annas humankapital

Jan: Så vi ska räkna på värdet av hennes humankapital fram till 65, det vill säga 25 år framåt. Då blir det väldigt enkelt: 25 år gånger 25 000 kr i månaden gånger 12. Det blir 7,5 miljoner.

Caroline: Ja, hon får ut 25 000 kr.

Jan: Och tar vi en diskonteringsränta på 1 procent är det 6,6 miljoner, en diskonteringsränta på 2 procent 5,9, och 3 procent 5,2. Så det blir 5,2 miljoner kr i värde på hennes humankapital vid 3 procents diskonteringsränta.

Vad innebär det rent praktiskt? Jo, om någon kom till Anna, och Anna hade en trygghet och med stor säkerhet kunde få 3 procents avkastning på sitt kapital varje år utan problem, om någon erbjöd henne ett belopp på 5,2 miljoner, så borde hon ta det och sluta jobba. För med 3 procents avkastning kommer det motsvara exakt hennes lön på 25 000 kr efter skatt varje månad fram tills hon är 65. Och då är det här beloppet slut. Är ni med?

Humankapitalet minskar ner till noll.

Om hon har 5,2 miljoner kr som hon investerar till 3 procents avkastning och tar ut 25 000 kr varje månad under 25 år, så kommer det beloppet vara noll när hon fyller 65. Då blir det ganska naturligt att humankapitalet minskar, från 7,5 miljoner eller 5,2 vid 40, ner till noll vid 65.

Caroline: Absolut.

Jan: Hänger du med på det?

Caroline: Ja.

Tio miljoner vid 25 års ålder

Jan: Och då kan man sätta det här i jämförelse. Det är inte långt ifrån, för Paolo Sodini har kommit fram till i sin forskning i Sverige att en genomsnittlig svensk 25-åring har ett humankapital på någonstans mellan 9 och 11 miljoner. Så ungefär 10 miljoner i humankapital har man vid 25 års ålder i Sverige i snitt. När man ofta pratar om humankapital gör man det ur ett nationalperspektiv. Och där har vi den svenska staten att tacka. De 10 miljonerna när man är 25, det är värdet av den utbildning man har fått i Sverige, både gymnasial och eftergymnasial. Det är ett mått på att vi har ganska höga löner i Sverige, ganska låg lönespridning och liknande. Så det där kan vi vara stolta över.

Caroline: Jag har inte tänkt på det så, men du menar att i vissa andra länder är det…

Jan: Betydligt lägre. Humankapitalet är lägre. För återigen, humankapitalet är summan av alla framtida inkomster. Det paketet du har som du kommer kunna tjäna pengar på framgent.

Humankapitalet minskar med åldern

Jan: För att illustrera det, jag har roat mig jättemycket med Excel-grafer här, för dig som bara lyssnar. Jag har gjort en graf som börjar när hon är 40 år. På x-axeln har vi hennes ålder från 40 tills hon är 65. När hon är 40 är det 5,2 miljoner, och sen ser vi att humankapitalet minskar för varje år ner till noll, ganska linjärt. Eller, ränta-på-ränta-aktigt, exponentiellt ner till noll när hon är 65.

Det här tycker jag är ganska intressant. Det visar att vi har en stor tillgång, och den minskar i värde över tid när du blir äldre. Så man har satt siffror på humankapitalet.

Caroline: Ja.

Jan: Vad tänker du hittills?

Caroline: Jo, men jag tycker alltid det är bra att mäta saker.

Jan: Absolut. Det viktigaste för mig är att det är intuitivt. När jag är 40 är jag mer attraktiv på arbetsmarknaden. Jag har många löner och fortfarande 25 års karriär framför mig. Medan när jag är 63 är jag inte så attraktiv på arbetsmarknaden, tyvärr. Vilket gör det naturligt att värdet av mig, ur ett rent humankapitalperspektiv, är mycket lägre i 63-årsåldern än vid 43-årsåldern.

Caroline: Det låter vettigt, så som det ser ut i samhället.

Livet tar inte slut vid 65

Jan: Men då kan vi också titta så här: livet tar inte slut vid 65, utan vi har ungefär 85 år, har jag satt här, som medellivslängd för Anna. Och då är vi tillbaka vid varför man ska spara. Jo, för ditt humankapital kommer de facto, förenklat, ta slut när du är 65, men ditt liv tar inte slut vid 65. Då behöver du någonting mer.

Och jag förenklar lite när jag säger att det är värt noll när du är 65, för vi har ju i Sverige inkomstpension, PPM och tjänstepension. Så du har en garanterad pension från 65 års ålder, som egentligen antyder att det finns ett litet humankapital. Men vi kommer räkna lite på det.

Så om jag skulle illustrera det här: när Anna är ung har hon ett högt humankapital, men hon har inte jobbat några år, så det har inte satts av några pengar till hennes pension. Under tiden, för varje år hon jobbar, minskar värdet på hennes humankapital, men värdet på hennes pensionskapital ökar.

Och nu använder jag siffrorna från förra avsnittet, där vi sa att vid 65 års ålder kommer Anna, mellan 65 och 70, ha en pension på 13 800 kr innan skatt, och från 70 till 85 kommer hon ha 9 700 kr efter skatt. Då har jag räknat ut värdet på det kapitalet på exakt samma sätt. Så då blir det en graf där humankapitalet går ner till noll vid 65, men från 65 har hon värdet på sitt pensionskapital.

Att omvandla humankapital till finansiellt kapital

Jan: Är du med? Och sen sa vi att ett syfte med sparande är att omvandla humankapital till finansiellt kapital, för att i framtiden kunna leva på det finansiella kapitalet när humankapitalet inte längre är där, när jag inte kan jobba. I förra avsnittet räknade vi att för att Anna skulle kunna ha samma liv i pension, samma utgifter som när hon jobbade, behövde hon spara 3 500 kr i månaden med de förutsättningar vi hade.

Så vi utgår från samma som förra avsnittet: hon är 40 år, har sparat 100 000 kr totalt, och hon sparar 3 400 kr i månaden. Det här hade kunnat inkludera till exempel amortering. Vi räknar med en avkastning på 7 procent, det vill säga 100 procent aktier, en fondrobot, och sen gör vi det från 65 till 85, att hon tar ut 4 procent av sitt kapital inflationsjusterat.

Och då får vi plötsligt en graf som överlappar. Vi har humankapitalet, som är stort när hon är ung och minskar till noll vid 65. Vi har det finansiella kapitalet, som är noll när hon är ung och växer ända fram tills hon är 65. Sen jämnas det ut, för hon tar ut varje år, så det kan inte växa. Och plötsligt har vi den här skärningspunkten där humankapitalet minskar över min livstid och det finansiella kapitalet ökar.

Uppgiften i mitt liv

Jan: Det jag har, jag har faktiskt sagt det här tidigare, men inte på det här förfinade sättet, är att syftet med mitt sparande, eller uppgiften jag har i mitt liv, det här låter ju jävligt ekonomiskt rationellt, syftet i mitt liv är att byta ut mitt humankapital mot finansiellt kapital. Och göra det så effektivt som möjligt. Vad tänker du? Nu pratar jag, jag är helt entusiastisk.

Caroline: Ja, men jag har inget att invända mot det här. Jag förstår det. Det är logiskt.

Jan: Och plottar man in både Annas humankapital, som minskar från 40 till 65, hennes finansiella kapital, som ökar från 40 till 65 men sen är konstant, och vi lägger på hennes pension, då ser vi att Anna ligger ganska mycket i snitt runt 4 till 4,5 miljoner i totalt kapital. Alltså summan av hennes humankapital, finansiella kapital och pensionskapital, från att hon är 40 till 85, ligger ganska jämnt runt 4 miljoner. För när hennes humankapital minskar, ökar hennes finansiella kapital. Och när hennes humankapital minskat, då har hennes pensionskapital ökat. Så en genomsnittlig svensk har ganska goda förutsättningar, så som svenska staten har lagt upp pensionssystemet.

Jag hoppas någon fick en fredagstårta. När man kollar ur det här perspektivet är det: shit, vad nice. Det blir ganska jämnt.

Målet: håll totala kapitalet jämnt

Målet borde vara att hålla sitt totala kapital, humankapital plus finansiellt kapital plus pensionskapital, ganska jämnt genom livet.

Jan: Det här är, tror jag, vad man borde ha som mål. Att hålla sitt totala kapital ganska jämnt i livet. Då har man lyckats ganska bra. Eller om man till och med kan få det att öka.

Caroline: Rimligt. Ja, men jag tittar här på humankapitalet, det är ljusblått och det går neråt med åldern. Och sen har man det finansiella kapitalet som är det hon själv sparar, som är rött här. Det ökar från 40 till 65 och sen är det konstant.

Jan: Ja, och sen har vi det mörkblå pensionskapitalet som kommer där.

Caroline: Ja, pensionen som kickar in när hon är 65.

Jan: Så hon är jättebra på det när hon är 65. När hon är 65 har hon egentligen ett högre totalt kapital än hon hade som 40-åring. För då har hon både pension och finansiellt kapital och har helt ersatt sitt humankapital.

Frihet efter 65

Caroline: Ja, och samtidigt får man väl tänka, nu bara spinner jag loss lite, efter 65 och man har slutat jobba, då är man ju helt fri. Du kan fan starta företag eller hålla stickkurs för dina kompisar och tjäna pengar där, om du tycker att det inte räcker med det du har sparat själv och din pension. Det är som att det är ett jävla guldläge i livet, om man bara har haft lite framförhållning. Och sparat lite själv också.

Jan: Dessutom är skatterna lägre. Och som jag brukar säga, det finansiella kapitalet växer som mest i slutet. Nu minns jag inte exakt siffrorna, men det var typ Warren Buffett, som är 80 plus, att vid något tillfälle hade han vunnit en förmögenhet på 85 miljarder US-dollar, och typ 80 av de 85 miljarderna kom efter hans 65-årsdag. Han hade så mycket pengar att det blev ränta på ränta på.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Tanken är att pengarna dubblas. En bra tumregel är att pengarna dubblas vart tionde år. I en indexfond eller en fondrobot, räkna med att pengarna dubblas vart tionde år. Då säger det sig själv: man har fem miljarder, som ökar från 5 till 10, 10 till 20, 20 till 40, 40 till 80. Det blir jättemycket.

Humankapitalet kan förändras

Jan: Då är det viktigt att säga att vi har gjort de här graferna något förenklade, att det minskar jämnt mellan 40 och 65. Men humankapitalet kan också förändras. När du ökar din lön, om du byter jobb, som vi brukar rekommendera. Det dummaste man kan göra, som de flesta gör, tycker jag, är att när man har fått ett nytt jobb så slutar man söka nya jobb. Du har allt att vinna på att söka jobb. Du behöver inte ta det. Får du ett nytt jobb kan du gå till chefen och säga: du, jag trivs jättebra på det här jobbet, jag vill gärna stanna kvar, men jag har fått ett annat erbjudande. Tror ni att ni skulle kunna matcha det?

Caroline: Matcha lönen, ja.

Jan: Och om du höjer lönen, då ska vi multiplicera det med alla de där åren fram till pension. Så plötsligt kan du få en jättehög förändring i ditt humankapital. Eller om du till exempel väljer, som vår kompis Kajsa, som jobbade i ett logistikföretag och sen sa: nu vill jag hoppa av och plugga till läkare. Hennes humankapital ökar ju drastiskt från det bytet, från logistik till läkare.

Caroline: Ja, det gör det. Och det kan jag skriva under på. Hon hade ju blivit vd på det företaget. Det vet både hon och du och jag. Och fått en hög lön.

Jan: Men som läkare, beroende på hur hon väljer att jobba, är det något helt sjukt vilken lön hon skulle kunna ha där.

Caroline: Så att hon trivs ju med det mycket, mycket mer.

Jan: Ja, visst.

Modellen är förenklad

Jan: Sen är det också så att på det finansiella kapitalet har jag räknat med jämn avkastning på 7 procent per år. Jag har räknat att avkastningen efter 65 är 4 procent om man tar ut det. Så kommer det ju inte vara. Förra året hade vi plus 39 procent på den svenska börsen. I år är vi minus 20 procent. Så det kommer slå mycket, men man vill ha det på en så pass hög nivå att de här slagen inte påverkar.

Jag brukar säga, om målet i livet är att ha 100 i någon enhet, kanske jag vill ha 120 för att klara variationerna. Men jag har ingen glädje av 500. Och som vanligt när vi pratar om det här, så är målet inte att ha en perfekt plan eller en perfekt illustration, utan att förstå konceptet och få det tillräckligt bra.

Så om vi sammanfattar vad Nick skriver om humankapital: "Each year, a portion of the money you get while working should be converted into financial capital. When you start looking at money in this way, you will realize that it can be used both to consume goods and to produce more money for you as well. In essence, by investing your money, you are rebuilding yourself as a financial asset equivalent that can provide you with income once you are no longer employed. So after you stop working at your nine-to-five, your money can keep working for you."

Skiftet för en genomsnittlig svensk

Jan: Så återigen, uppgiften är att omvandla en del av de pengar du tjänar i din lön, från humankapital till finansiellt kapital. Och här roade jag mig med att se hur det här skiftet ser ut för en genomsnittlig svensk, från 25 till 65 års ålder.

Jag har utgått från bruttosiffror, att man har en lön på 32 000 kr i månaden brutto. 16 procent sätts av till inkomstpensionen, 2,5 procent till premiepensionen och 4,5 procent till tjänstepension. Det är kollektivavtal, standard. Inget vd-jobb, utan ganska basic. Jag har räknat med en diskonteringsränta på 2 procent och en årlig avkastning på 7 procent på det som går på aktier. Inkomstpensionen har jag inte räknat någon värdeökning på, för det är det inte.

Och du kan illustrera det för den som inte bara lyssnar. Då har vi humankapitalet, som är 10 miljoner när man är 25, vilket är ganska intressant, för det ligger nära det Sodini sa, att en genomsnittlig 25-åring har 10 miljoner. Där är ingen inkomstpension, ingen tjänstepension, ingen PPM. Sen minskar humankapitalet ner till noll, men sen tillkommer PPM varje år, en avkastning på PPM, det tillkommer tjänstepension, en avkastning på tjänstepension, och det tillkommer inkomstpension.

Aldrig under åtta miljoner

Jan: Och det coola, tycker jag, är att den här genomsnittliga svensken nästan aldrig faller under åtta miljoner i totalt kapital. Så om vi summerar humankapitalet plus inkomstpension, plus tjänstepension, plus premiepension, och räknar med den här diskonteringsmodellen, så har en genomsnittlig svensk nästan alltid över åtta miljoner kr i värde. Vilket jag tycker är skitcoolt.

Caroline: Jag tror inte det är så många som tänker på det så, utan man tänker från månad till månad, vad man har att röra sig med.

Jan: Och det här är intressant ur ett samhällsperspektiv. Det visar att en genomsnittlig individ i Sverige borde klara sig ganska bra under arbetslivet och ganska bra i pension. Det är till och med så att en individ borde klara sig hyfsat utan eget sparande. För jag har inte ens lagt in något eget sparande.

Caroline: Jag vet, du har inte lagt in det.

Jan: Och så börjar jag fundera på vad det är som inte stämmer. För det är alltid så att pensionärerna håller på och pratar om hur dåligt de har det.

Caroline: Nej, i media pratar de om det. Det kan vara så att vissa tar mycket plats, men det finns många som ändå har det ganska bra.

Jan: Jaha.

Caroline: Beroende på vad de nu sitter med för hus som äter deras pengar.

Anders Kollberg om myten

Jan: Men kommer du ihåg Anders Kollberg?

Caroline: Ja, absolut.

Jan: Han sa ju att det är en myt. De flesta svenskar, det är klart att det finns…

Caroline: Jag minns väldigt väl vad han sa, för vi frågade honom: vilka är det då som har det dåligt? Och då sa han att det är oftast de som inte har jobbat så mycket i sitt liv.

Jan: Eller varit sjuka.

Caroline: Eller varit sjuka. Eller haft någon sjukdom.

Jan: Det är klart att det finns människor som har haft oflyt också. Men de normalfördelas. De som har oflyt, sen finns det människor som har tur också. Men som genomsnitt behöver man titta på det. Den stora majoriteten kommer ha det ganska bra oavsett eget sparande. Sen kan man lägga på eget sparande för att lyxa till det. Här tar vi ändå hänsyn till en sänkning, att från att du slutar jobba får du bara 60 procent av din slutlön. Så jag har utgått från Pensionsmyndighetens tumregler. Men det här har andra aspekter, framför allt när vi kommer in på det egna sparandet. Så det är inte så att det är dåligt, det är ändå ganska bra i Sverige.

Vi tänker inte på humankapitalet

Jan: Men jag tänker att vi ska konkretisera det. Vad är innebörden för dig, för mig, eller för oss som lyssnar? Då är det några intressanta saker att ta med sig. De flesta av oss tänker inte på det här humankapitalet. Vi tänker framför allt inte på det som Paolo Sodini pratar om, att humankapitalet i princip är som en obligation. Alltså som en lågrisktillgång.

Det var därför jag döpte avsnitt 87, som jag verkligen rekommenderar folk att gå tillbaka och lyssna på, jag döpte avsnittet till "Jag är en vandrande räntefond". Det vill säga att jag är en vandrande tillgång som med stor sannolikhet kommer få de här inkomstflödena i framtiden. För jag kommer få de här lönerna framåt.

Och de flesta av oss tänker inte på det. Det är därför till exempel bankerna lånar ut. När du och jag köpte hus lånade vi över fem miljoner kr. Hur kommer det sig att någon lånar ut fem miljoner kr till någon som hade ett eget kapital på typ två miljoner, så lånade du två och en halv gång? Jo, för att de har en säkerhet i det här humankapitalet.

Caroline: Ja, vi åtar oss att betala det här.

Jan: Det är därför de tittar på betalningsförmågan.

Caroline: Vi har tid på oss att betala det.

Jan: Exakt.

Lättare att låna som 30-åring

Jan: Och det är därför det också förklarar varför det är enkelt att få lån som 30-åring, men jättesvårt som 60-åring. För humankapitalet, de här inkomsterna framgent, är färre, osäkrare eller mindre än för en 30-åring. Så humankapitalet finns implicit där i bakgrunden. Men vi har aldrig riktigt tänkt på det, utan vi tänker bara att jag får låna pengarna för att jag har säkerhet i boendet. Men det är inte bara det.

Vi har ju kompisar, eller kompisars föräldrar, en kompis föräldrar som skulle sälja en jätteparadvåning i Stockholm, vid vattnet på Östermalm. Lägenheten var värderad till 40 miljoner. Och sen ville det här paret, som är lite äldre, låna 2 miljoner för att renovera den. De fick inte lån på 2 miljoner, trots att de hade 20 miljoner i värde i lägenheten. Och det var just av anledningen att okej, säkerheten fanns där i det fysiska objektet, men de hade inte betalningsförmågan. Banken var inte säker på deras betalningsförmåga. Och deras betalningsförmåga, eftersom de var pensionärer, var en spegling av deras låga humankapital.

Humankapital som riskanalys

Jan: Då kan man också börja tänka på det här. Om jag har en stor räntefond, då borde jag kunna börja titta på andra aspekter. Till exempel, om man jobbar statligt eller i offentlig verksamhet, nu kommer en fördom, då är mitt humankapital mer tryggt än om jag jobbar i en startup.

Caroline: Ja, jag tänkte precis att du skulle säga startup.

Jan: Absolut. Eller i oljeindustrin eller någon osäkrare bransch. Så man kan börja tänka på hur riskerna ser ut. Plötsligt får man allt det där om hur vi utvärderar tillgångar och investeringar. Man kan börja titta på sig själv som en tillgång.

Caroline: Jag tänker också att när man väl sitter där och tittar på sitt humankapital, om man nu vet hur man ska göra det, och man kanske söker jobb, man har ju sitt CV. Där har man en del av vad man kan. Men jag tror aldrig man funderar så mycket över om man verkligen realiserar potentialen i det.

Jan: Ja, absolut.

Caroline: Så nästa gång ska jag bara skicka: jag har inget att säga, mitt humankapital är 15,5 miljoner.

Jan: Skicka det till en möjlig arbetsgivare.

Caroline: Ja, förhoppningsvis hade det gett upphov till följdfrågor.

Jan: Förhoppningsvis.

Humankapitalet som inflationsförsäkring

Jan: Men då kan man också börja titta på det här. Nu pratas det mycket om inflation. Aldrig har det pratats så mycket om inflation. Och då blir det en sån här grej som blir en naturlig följd, som jag inte har tänkt på: vad är den bästa försäkringen mot inflation? Vad är den bästa tillgången mot inflation? Jo, det är humankapitalet.

Caroline: Ja, om du har det.

Jan: Ja. Om jag har ett högt humankapital, så kan jag alltid begära en inflationsjusterad lön eller löneökning. Är du med? På det sättet blir humankapitalet en försäkring mot inflation. Då behöver man inte oroa sig så himla mycket för inflation, som jag vet många gör. För ditt humankapital är en försäkring. Det är en inflationshedge.

Och hela det här resonemanget förklarar också ett problem man ibland hör. Idrottare som tjänar asmycket pengar, men gör det under tio år. Till exempel hockeyspelare.

Caroline: Ja, precis. Det beror på vilken sport.

Jan: Ja, eller fotbollsspelare, det spelar ingen roll. Men professionella idrottare. För där kommer en tid då du inte längre är, typ Zlatan som är 81 år som jag. Du vet, han är en panschis i fotbollsvärlden nu, jämfört med en 23-åring eller 24-åring.

Idrottaren och det korta humankapitalet

Jan: Och nu vet vi att Zlatan är savvy, han är duktig på att ha omvandlat sitt humankapital, alltså lönen han tjänat, till investeringar. Han har investerat i fastigheter. Men de som inte gör det har en jättehög intjäning under ett par år. Sen går deras humankapital till noll i 40-årsåldern. Är du med? Det betyder att de har mycket kortare tid på sig att omvandla ett humankapital till ett finansiellt kapital.

Caroline: Ja, och det tror jag också är ganska tydligt för dem.

Jan: Inte för alla.

Caroline: Nej, kanske inte för alla, men för vissa är det nog så att man tänker att nu har jag en begränsad tid. De som är kloka gör det, men man ser de här i nyheterna.

Jan: Ja, du vet, hockeyspelare nu hemlös. Det är extremt.

Caroline: Jag har inte sett det, men ja.

Humankapitalet är värt mycket

Jan: Och när vi började prata om det här, om vi har det här humankapitalet, då börjar vi inse att det är ganska viktigt. Det är ganska mycket värt. För en 25-åring är det värt 10 miljoner. För Anna som var 40 var det mer än 5 miljoner, oavsett hur vi räknade.

Det var en kommentar faktiskt från Erik Nessén, som har varit med i avsnittet, Bilerik. Du kan läsa vad han skriver här. Det här är en tråd vi har om humankapital på forumet, som jag satte igång medan vi gjorde research.

Caroline: Precis, han kallar sig skogstomten i vårt forum. "Kul idé", skriver han. "Kanske borde det dock finnas med ett slags justering för sannolikheter för långtidssjukskrivning, egen eller annans, föräldraledighet eller andra saker i livet som trots allt påverkar. Annars lurar man sig lite att det är en säker inkomst framöver som kommer in. En påkörning bakifrån i bilkö, whiplash-skada, och vips kan matematiken se helt annorlunda ut."

Jan: Ja.

Caroline: Och sen skriver han: "Även ett digitalt vattenpass med väldigt många decimaler kan, trots synbart hög noggrannhet, visa helt fel om det trillat ner på golvet."

Värt att försäkra

Jan: Och där tänker jag att det är många som försäkrar sitt boende, har en hemförsäkring. Men det är många som bortser från sjukförsäkring, sjukvårdsförsäkring, olycksfallsförsäkring eller livförsäkring. Eftersom vi har ett stort värde i det här humankapitalet är det värt att försäkra. Sen blir det också, eftersom humankapitalet sjunker över tid mot noll, mer eller mindre, så minskar behovet av den där försäkringen. En livförsäkring när jag är 65 är inte lika relevant som en livförsäkring när jag är 40. För förhoppningsvis har det finansiella och pensionskapitalet ökat då.

Sen kom det en annan kommentar kring humankapital, innan vi ska gå in på de sista två frågorna. Den här är från AIM Higher. Han skriver: "Måste allt humankapital värderas i pengar? Om inte, kan man värdera det på annat sätt? Tänk om jag jobbar ideellt, typ inom idrott, facklig verksamhet, välgörenhet. Jag kan försöka svara på min egen fråga. Första steget är att ideellt arbete skapar nytta någonstans, förhoppningsvis, men ger inget betalt till den som utför arbetet. I nästkommande steg kanske den nyttan värderas i pengar, vilket innebär att det ideella arbetet kommer kunna värderas i kronor. En del kommer dock ge upphov till kunskap, välstånd och dylikt hos den som tar emot hjälpen och utbildningen."

Ideellt arbete ökar humankapitalet

Jan: Och jag skulle nog också säga att ideellt arbete är någonting du har gjort, som du har i ditt CV. Jag skulle säga att frivilligt volontärarbete ökar humankapitalet.

Caroline: Absolut, och jag tror till och med Madeleine Albright, som var utrikesminister i USA. Hon hade fyra eller fem barn och jobbade rätt mycket ideellt, tror jag. Och jag tror hon utbildade sig också. Men det var det här ideella arbetet som också gjorde att hon fick en sån karriär sen.

Jan: Absolut. Sen tror jag att vi ibland får den här ryggradsreflexen: allt är inte pengar, man behöver inte kvantifiera allt. Och jag säger, nej, låt oss bara kalla en spade för en spade. Vi behöver inte ha en åsikt om det. Vi kan värdera humankapitalet i pengar, men det är fritt från värderingen jag sen lägger i, om det är bra eller dåligt. Jag kan bara titta på det neutralt och säga: det här är ett perspektiv jag kan titta på.

Om jag säger att mitt humankapital är som en räntefond, som en tillgång vilken som helst, som kan investeras i, som kan minska i värde, som har en volatilitet, som jag kan diversifiera, så får jag plötsligt tillgång till en helt ny verktygslåda. Eller en jag egentligen redan använder i andra sammanhang, men kan applicera på mig själv. Det ser jag som det stora värdet. Sen kan man ha en åsikt om det är bra eller dåligt, men det är en helt annan diskussion.

Inte ett mål att maxa humankapitalet

Jan: Och sen tänker jag också att livet, det är inte som att vi nu har infört att från och med avsnitt 253 på RikaTillsammans är ditt mål i livet att maxa ditt humankapital. Så är det ju inte. Ska du maxa ditt humankapital, gå inte i pension och ha lön tills du dör.

Caroline: Eller ta det bäst betalda jobbet.

Jan: Men det är bara en parameter av många. Jag behöver inte maxa parametern humankapital. Precis som vi är ganska tydliga med att man inte behöver maxa, dra ner på utgifter. Man behöver inte maxa avkastning. Man behöver inte maxa det finansiella kapitalet. Jag tror att tricket är att hitta sin optimala balans för det som är ett rikt liv för mig.

Och jag gillar balansekonomi. Där jag jobbade ett antal år, på ett utbildningsföretag, sa vi: älska det liv du lever och lev det liv du älskar. Att definiera det. Och vår vän Moa brukar säga: njut dig själv till framgång och låt livet kännas lika bra som det är. Så jag tror att det här bara är en parameter jag kan ta hänsyn till. Jag behöver inte säga att det ena är bättre än det andra.

Inte ett tävlingsmoment

Jan: Och några noterade det, för jag startade en tråd, "Vad är ditt humankapital?". Det är stor skillnad. Till exempel om du är 40 och räknar med att gå i pension när du är 60 eller 65. Eller vilken lön du har. Det är många parametrar som styr värdet av ditt humankapital. Så du kan inte säga att det ena är bättre. Bara: jag har 14 miljoner i humankapital, jag är bättre än dig som har 15. Nej, nej, nej. För man kan vara olika gammal. Man kan räkna på olika pensionsålder, olika diskonteringsränta. Det tar ingen hänsyn till ens framtida plan. Som Kajsa, som läser till läkare. Eller vem du är.

Caroline: Jag sitter här och tycker det är jättehärligt att äntligen kan ens personlighet få komma in i det, men det kan det inte. Jag bara: var kommer det in det här med att man är sugen på att öka sitt humankapital, att man är strategisk? Men det är kanske inte den diskussionen vi ska ha nu. Det är sånt jag tänker på. Att det är jättespännande hur man kan öka sitt humankapital. Om man nu tycker det är spännande och tittar: vad kan jag? Vad har jag?

Jan: Hold that thought. Jag tror att det mer kan vara nästa slide.

Att öka sitt möjlighetsutrymme

Jan: Så tanken, för att sno en term från Jonathan Stoltenberg, som höll ett par föreläsningar på Patreon. Han pratar om att ett syfte är att öka sitt möjlighetsutrymme. Ett högt humankapital ger mig fler möjligheter. Eller har potentialen att ge mig fler möjligheter, behöver inte vara så, såklart.

Och det här är lite roligt, för i lördags var vi ett gäng som, via Patreon och ett bolag som har varit där och presenterat, hade en träff där vi såg Berkshire Hathaways stämma. Vi planerade en resa till Omaha för att titta på stämman, men sen var det hela covidläget, så vi åkte aldrig. Då gjorde vi "next best thing" och tittade på stämman nu i lördags. Det sändes på MSNBC, så vi var på ett hotell. Det var på tv i USA, så vi var väl en 30 personer. Och så lyssnade vi flera timmar på Warren Buffett och Charlie Munger, vilket var jättekul, för de tar frågor från publiken.

Och då var det en tjej, kanske i 25–30-årsåldern, som ställde en fråga. Hon hade varit på flera stämmor, så det var inte ens hennes första. Och hon frågade: hur ska man tänka? Vilken karriär ska jag satsa på? Eller hur ska jag investera mina pengar?

Investera i dig själv

Jan: Och det roliga var att Warren Buffett svarade, typ: the best investment you can make is always in yourself. Och så hade han en utläggning om just det, att du vet inte vilka kompetenser du kommer behöva, men det är bättre att vara generalist. Lär dig kunskap i olika delar, så att du höjer ditt humankapital, går utbildningar.

The best investment you can make is always in yourself.

Jag tyckte det var ganska coolt att till och med de som man förväntar sig kommer säga "investera i ditt finansiella kapital", deras kommentar var "investera i dig själv, den bästa investeringen du kan göra". Och så säger de också, för börsen kan förlora, du kan bli av med dina pengar, det kan komma regleringar, det kan komma inflation, du kan bli arbetslös, men det du alltid kommer ha är ditt eget humankapital. De sa inte humankapital, men din egen kompetens, dina färdigheter, din erfarenhet, din kunskap. Det är inget som någon kan ta ifrån en.

Caroline: Nej, det stämmer, det gamla ordspråket.

Stämman och de roliga gubbarna

Jan: Ja, precis. Sen hade vi kunnat prata mycket om den stämman, de är så roliga.

Caroline: Ja, men jag frågade dig när du kom hem: vad gjorde du mer, vad var kul?

Jan: Vi kan ta det sen.

Caroline: Så gick du iväg och gick på toa eller något.

Jan: Ja. Men det är Albin Wernlund, en kompis som jobbar på ett litet Malmöbaserat investmentföretag, som var arrangör. Han är rolig, för han har sett typ alla stämmor från 1990 och läst alla delar.

Caroline: Det visste jag inte om Albin.

Jan: Nej, han har läst alla delägarbrev, typ sedan 70-talet. Och han var: ja du vet, det här är en högtid.

Caroline: Vad roligt.

Jan: Och de två är så roliga, de här två gubbarna. Warren Buffett pratar jättelänge. Och så fick de en fråga, nu köpte ni Alleghany eller något, ett bolag de köpte nyligen. Och så frågade någon i publiken: men ni har ju sagt att det finns inga möjligheter, varför investerar ni nu i det? Warren Buffett har en lång utläggning: jag har följt bolaget i 60 år, jag fick ett mejl och bla bla bla. 60 år, jag har haft tålamod. Och sen Charlie Munger, han får ordet: jag hittade något jag gillade bättre än amerikanska räntefonder. Och sen sa han inget mer. Jag tyckte det var jättekul.

Caroline: Nej, precis. Då får man fundera ut vad han menade med det.

Jan: Om han nu förstår det, han bara gillade det. Han var så kort, så han satt och käkade godis, Warren Buffett, en låda, och sen sa han sådana one-liners.

Högre utbildning ger högre lön

Jan: Ja, men i alla fall, om vi kommer tillbaka till avsnittet. Här visar jag bara en jämförelse av lönenivå före skatt, efter land, per utbildningsnivå. Och då ser vi, nu har vi Norden här, förutom Island.

Caroline: Ja, det är inte så relevant för den som lyssnar.

Jan: Men det man kan se är att ju högre utbildning, desto högre lön. Så humankapital, att investera i utbildning, ger högre lön. Sen hade man kunnat önska att det var större skillnader mellan de som har utbildat sig och inte, men det är återigen en politisk fråga. Det är ett steg, hur man kan tänka på det.

Och innan vi kommer in på hur man kan öka sitt humankapital, så var det Pareto, en annan forummedlem, som skrev en intressant kommentar. Du kan få läsa.

Caroline: "Jag brukar även ta med socialt kapital som en tredje bucket. Värdet av exempelvis relationer, nätverk och status. Oftast kan man investera från en bucket…"

Jan: Alltså från en hink.

Caroline: Från en hink, ja, för att stärka de andra. "Exempelvis används finansiellt kapital för att gå en utbildning och stärka humankapitalet. Eller investera humankapital i form av tid för att stärka det sociala kapitalet. Eller använda socialt kapital för att skapa finansiellt kapital, exempelvis genom att be om ekonomiskt stöd från familjen."

Jan: Ja, eller få access till investeringar, eller få ett nätverk. Det är bra tänkt.

Flödet mellan kapitaltyperna

Jan: Jag gillar att en sån här fråga tar med sig något. Många gånger tycker jag att frågorna är mer intressanta än svaren. Men hur ser flödet mellan de olika typerna av kapital i ditt liv ut? Hur ser flödet mellan ditt humankapital, ditt sociala, ditt finansiella och ditt pensionskapital ut?

Caroline: Ja, jag tänkte på det som någon sa: vad har du för liv? Visa mig din kalender och ditt kontoutdrag, så ska jag säga vad du har för liv. Så om du säger att träning är viktigt, då kommer det synas i kalendern och i kontoutdraget. Eller vad det nu kan vara.

Jan: Ja, om du gillar att hänga med vänner.

Caroline: Ja, då kommer det också synas i kalendern och kontoutdraget. Man kan titta där om man tycker det är svårt att se flödena.

Jan: Ja, precis. Och här tänker jag återigen, det ena är inte bättre än det andra. Utan hitta någon inställning på det här som passar. Jag kan till exempel säga att jag har använt jättemycket socialt kapital för att skapa finansiellt kapital. Det har vi gjort på Patreon, där vi har gjort vissa investeringar som vi inte hade kunnat göra annars. Det är tack vare kontakter, eftersom det tyvärr är mycket i Sverige att kontakter ger access eller en fördel. Och vi har använt tid och humankapital för att utbilda oss, eller för att investera i våra relationer. Då tar man tid och lägger i det sociala kapitalet.

Så man kan börja tänka så också, att inte bara tänka på det som att jag är en vandrande räntefond, utan att jag kan byta ut dem. Nu har jag finansiellt kapital, då köper jag mig tid. Jag köper mig tid med hemstädning, för då kan jag använda den timmen för att hänga med mina barn, eller ta en extra lunch.

Hur ökar man sitt humankapital?

Jan: Och då tänker jag att vi ska ta de sista två överkursfrågorna. Den första är: hur ökar man sitt humankapital? Det du var inne på, att ställa sig: när ökade jag mitt humankapital senast? Hur gjorde jag det medvetet? Hur ser planen ut?

Caroline: Om man bara har det nedskrivet, vad man kan och vad man har gjort i sitt liv och vad det har lett till för kunskaper och färdigheter. Vem man är, vad man har för personlighetsdrag och vad de kan leda till. Jag tror nästan, hade jag bara börjat titta så, vad har jag?

Jan: Ja, absolut. Vi har en tråd i forumet som heter "Hur ökar man sitt humankapital?", där man kan få inspiration. Det är allt från frivilligarbete, läsa böcker, hänga på våra fika tillsammans, ha en coach. Och det är kanske så att det ena passar mig, men inte dig. Så måste det också få vara.

Caroline: Jag vill hänga på fika tillsammans, men jag hinner inte något annat.

Jan: Ja, precis. Och där är det roligt, vi har vissa som är på onsdagsfikat, varje onsdag klockan tre. Då har vissa, som man alltid ser, gått på promenad. Så de kombinerar: okej, jag går på promenad och jag höjer mitt humankapital. Och jag kan förmodligen även höja mitt finansiella kapital, eftersom jag kanske gör mindre misstag.

Onsdagsfikat på Patreon

Caroline: Eftersom vi har pratat ganska mycket nu. Grejen är den att jag har väl suttit med och lyssnat två gånger och tänkt: fan, är jag inte med mer på det här? För det är som att man blir lite extra smart. Det är en massa smarta människor där. Och det är oftast ganska aktuella ämnen som dyker upp. Det är som en sån här: nu öser vi ut det som vi tänker och tycker och tror och oroar oss för, i världen och ekonomin. Och så pratar ni om det. Och jag har lyssnat med någon gång och bara: shit, vad bra det här är. Det här får jag höra hur mycket bra som helst, som jag sen bara kan slänga ur mig till någon förälder när jag hämtar Elsa, och man verkar vara så skitsmart.

Jan: Då ska det sägas också att de här onsdagsfikorna vi har på Patreon är med flit utan agenda. Vi spelar inte in dem, för man ska kunna provprata och säga vad som helst. Vi har diskuterat säkerhetspolitik, vi har pratat om Storskogen, vi har pratat om massa olika grejer.

En plan för humankapitalet

Jan: Men om man tar ett steg bakåt kan man börja jobba med att ha en plan. Vi har oftast en plan för vårt finansiella kapital. Jag ska investera så här, vi har läst massor av böcker, vi har skissat upp frågor i forumet: hur ska jag investera? För många är det: okej, fondrobot. Men de flesta av oss har inte gjort den här planen för vårt humankapital. Där vårt humankapital, ska jag säga, för majoriteten av de som lyssnar, är betydligt större än deras finansiella kapital. Så det är egentligen mycket viktigare att lägga tid och lägga planen för humankapitalet än för det finansiella kapitalet.

Och sen tror jag också man ska titta på det här utifrån, återigen, Jonathan Stoltenberg, som också är på Patreon. Han har en sajt som heter anpassningsbar.se, där han pratar om vad som är farligast versus troligast med mitt humankapital. Det kommer sådana här frågor: kommer mina färdigheter efterfrågas om 20 år? Det vet man inte. Hur ser branschosäkerheten ut? Kommer jag kunna fortsätta jobba? Kommer den här branschen finnas kvar i Sverige? Är det till exempel taxi? När Uber kom blev det prispress nedåt, då blir det osäkerhet. Vad händer om jag blir sjuk? Börja titta på det utifrån ett riskperspektiv. Vissa risker, sjukdom eller att jag skulle dö, eller andra saker, kan jag till och med försäkra bort.

Intuitiv känsla för humankapitalet

Caroline: Men jag ska bara säga en sak innan du vill att jag ska läsa. Jag tror att vi intuitivt vet om att vi har ett humankapital. De människor som jobbar och är i karriären, de jobbar på det. De känner att det här har jag, något flyt som pågår i mitt liv. Om man nu inte jobbar, jag känner några som inte gör det, som kanske inte behöver. Jag upplever att det kan vara så att man blir lite, man undrar, att det intuitivt kan kännas som att man inte är i jobb med sitt humankapital eller sin potential.

Jan: Men jag skulle säga att det är något helt annat. Jag skulle säga att det handlar om självförverkligande och sense of self-worth. Eftersom vi lägger ett helt känslopaket i humankapitalet, eller i vem vi är.

Caroline: Det gör vi, men det kan också vara så att om man säger att jag ska gå den här kursen, så kan andra fråga: men vad ska du med det till? Ska du nu bli tecknare? Jag tror att vi tror hela tiden att vi behöver göra någonting av allting vi tar kurs för eller ägnar oss åt. Och det är inte alltid så att man behöver ha en plan kring vissa saker.

Jan: Fast vad handlar det här om för dig egentligen?

Man måste inte göra en plan

Caroline: Jag tänker att man kanske kan bli lite överväldigad av att man nu måste göra en plan för sitt humankapital också.

Jan: Nej, man måste inte göra en plan.

Caroline: Det är inte säkert, som Jonathan Stoltenberg säger, att man behöver planera jättelångt in i framtiden. Utan ta de kurser man tycker om.

Jan: Jag tycker du blandar äpplen och päron här. Jag tänker så här, alla har ett humankapital. Den är där oavsett om du gillar det eller inte.

Caroline: Ja.

Jan: Och då menar jag, här har du en möjlighet att säga: hej humankapitalet, vad kul att du är i mitt liv. Vet du vad, nu ska vi göra det här tillsammans och medvetet. Eller så kan vi fortfarande låtsas att det inte är där, men det kommer ändå vara där. Sen, återigen, jag behöver inte maxa mitt humankapital. Bara för att jag går en kurs i teckning behöver jag inte tänka: hur går det i linje med min plan för mitt humankapital? Jag gör faktiskt teckningskursen för att den ska maxa en annan stapel som heter tillfredsställelse, eller lycka, eller glädje, eller kreativitet. Whatever. Det är så lätt att falla i fällan att vi ska maxa det här.

Caroline: Absolut, det är det jag menar. Det är det jag menar, Jan.

Hej till humankapitalet

Jan: Så det behöver inte maxas, utan det är bara att säga: titta, hej. Och det här är så vi kommer dansa den här dansen. Sen är det en helt annan fråga: vad tycker jag? Vad känner jag att jag är? Är jag tillfredsställd? Vad är mitt värde om jag inte har ett jobb? Vad svarar jag på frågan när någon frågar "vad jobbar du med?"? Är det okej?

Som jag vet, vi är ett gäng som har haft den diskussionen, och vi hade den med Moa också: är det okej att inte jobba? Är det okej att vara FIRE, att leva på sitt kapital? Eller att leva på sin man, eller att leva på sin fru? Är det okej? I sin extrem, så sa du ju vid ett tillfälle till mig: men Jan, jag har för fan inte doktorerat för att bli hemmafru.

Caroline: Nej, så är det fortfarande.

Jan: Ja, men exakt. Och det är något annat än humankapitalet. Säg att vi har kompisar som inte behöver jobba, då är värdet på deras humankapital, skulle man kunna säga, noll. Det är inte noll, för om de ville så hade de kunnat få inkomst. Men deras finansiella kapital är så stort att intjäningen på månadsbasis spelar ingen roll i förhållande till det finansiella kapitalet. Man har vunnit det ekonomiska spelet.

Caroline: Nej, och det är jätteintressant det du säger där, för det blir så tydligt att det blir andra grejer som kommer i spel då.

Humankapitalet ska hedgas av det finansiella

Jan: Ja, precis. Så om vi hoppar tillbaka till humankapital. Så här skriver Investopedia om humankapitalet, det här tyckte jag var intressant: "Human capital should be considered an asset class that's part of every portfolio. While illiquid and non-tradable, human capital should be a key driver for the portfolio needs of an investor and should be hedged by financial capital, rather than the other way around."

Vad betyder det då? I love it. Den säger att humankapital bör ses som en tillgångsklass. Alla bör se det som en del av sin totala portfölj, sin totala ekonomi. Och även om den är illikvid, jag kan inte få ut alla mina framtida inkomster på ett bräde, och non-tradable, det var typ 600 år sedan vi slutade med slaveri, så jag kan inte trada den, jag kan inte ge mitt humankapital till dig. Men den säger att det är humankapitalet som ska försäkras av det finansiella kapitalet, i stället för att det finansiella kapitalet ska försäkras av humankapitalet.

Många resonerar: ja, men om mitt finansiella kapital går ner, då kan jag jobba. Medan jag säger: nej, du vill inte jobba. Om du har planerat att gå i pension när du är 65, så vill du inte ha en plan som bygger på att du behöver börja jobba igen. Det finansiella kapitalet är där för att ersätta humankapitalet.

Hur rik är den genomsnittliga svensken?

Jan: Och om vi tittar på det här börjar det bli riktigt intressant. Vi hade ett avsnitt där vi tittade på hur rik den genomsnittliga svensken är. Då tittade vi bara på det finansiella kapitalet. Vi tittade inte på bostad eller pension. Och vi tog siffror från Avanza. Då fick man komma ihåg att Sverige har 10 miljoner invånare. Avanza har 2,2 miljoner kunder efter 25 år. Det är rimligt att anta att Avanzas kunder är den rikaste delen av befolkningen. Du öppnar inte ett konto på Avanza om du inte har en avsikt att spara. Och då ligger medianen på under 50 000 kr, någonstans mellan 50 000 och 100 000. Man passerar 100 000 kr när man är i 60-årsåldern i totalt kapital på Avanza.

Och då tänker jag så här: om jag tar mediansvenskens humankapital och jämför det med mediansvensken på Avanza, som inte är någon mediansvensk, det är redan topp 20 procent av den svenska befolkningen. Så jag har plottat ut medianförmögenheten, och genomsnittsförmögenheten är mycket högre hos Avanza. Och jag har tagit det här på 25 till 65 år.

Humankapitalet är brutalt mycket större

Jan: Är ni med? Vid 25 år har vi en stapel där humankapitalet är 10 miljoner för den genomsnittliga svensken. Och då har vi inte tagit genomsnittsförmögenheten, vi har tagit den genomsnittliga avanzianen, alltså topp 20 procent. Och du kan se hur högt beloppet är där vid 25 års ålder. Det är typ noll. Man har inte sparat så mycket.

Caroline: Nej.

Jan: Är ni med? Om vi tar 40 års ålder, då har vi ett humankapital på nästan 7, 7,5 miljoner, som vi hade på Anna. Kommer du ihåg? Men sparandet är typ 50 000 kr. Så vi har 7,5 miljoner i förhållande till 50 000. Vid 25 år har vi 10 miljoner i förhållande till typ 10 000. Humankapitalet är så brutalt mycket större än det finansiella kapitalet för de flesta av oss, ända fram till typ 60 års ålder.

Så här har jag plottat det på ett annat sätt, där jag bara gjorde ett 0-till-100-procent-diagram. Hur stor del av din förmögenhet i olika åldrar består av ditt humankapital, om du tar in det i portföljen, versus ditt finansiella kapital?

Caroline: Ja, då är det ju typ hela portföljen.

Jan: Ja, så här 99 procent. Fram till 60 års ålder är 90 procent av ditt totala kapital ditt humankapital. Och jag tror inte de flesta har tänkt på det här på det här sättet. Att det är en bisarr slagsida mot humankapital.

Har du tagit hänsyn till humankapitalet?

Jan: Och det här kommer till den här överkursfrågan: har du tagit hänsyn till ditt humankapital i din investeringsstrategi? För det här har ganska intressanta implikationer. Om jag är 25 år gammal, har 10 miljoner i humankapital och 100 000 kr…

Caroline: Orealistisk 25-åring som har 100 000 kr.

Jan: Du kan ta vilken brutal risk du vill med de 100 000.

Caroline: Inte bitcoin då kanske.

Jan: Du kan ta det.

Caroline: Nej, vi kan inte.

Jan: Vi tar något annat, men något som är inkomstgenererande. Aktier till exempel. Du kan ta vilken risk som helst, för om du förlorar de 100 000, hur mycket av ditt totala kapital har du förlorat då? Mindre än 1 procent. 100 000 kr på 10 miljoner är 1 procent. Är du med? Det betyder till och med att man kan börja resonera kring att man ska ligga med belåning på det finansiella kapitalet, vilket studier också har visat, tidigt i livet. Det finansiella kapitalet du har är så litet i förhållande till den här massiva ränteblobben i din portfölj, som är du.

Caroline: Ja, absolut. Det är en jättestor krockkudde typ.

Belåning och AP7 SÅFA

Jan: Ja, är med. Och sen, de flesta av oss är belånade via vårt hus eller boende. Om man har köpt det. Så hade vi räknat med boendet, då hade humankapitalet, säg att jag har ett humankapital på sju miljoner och jag har lånat tre miljoner som jag har lagt i mitt hus. Då börjar det bli annorlunda. Men givet att vi tittar på humankapital versus finansiellt kapital, eller humankapital versus bostadskapital och finansiellt kapital, så borde många ta mycket högre risk.

Och här kan man spinna vidare och tänka på till exempel sjunde AP-fonden. De hade ju belåning för unga personer upp till 55, eller hade belåning upp till 25 procent. Nu har de tagit bort det. Och utifrån det här resonemanget tycker jag att man ganska rimligt kan argumentera för att det var ett felbeslut. Att man borde ha…

Caroline: Varför tog man bort det då?

Jan: Jag vet inte. För att man tyckte att det inte var… Ja, eller de fick jättemycket kritik. Det var: investera lånade pengar och massa annat. Men skitsamma, det är inte det som är poängen. Så här tycker jag att man borde ta in sitt humankapital i den finansiella strategin. Och inte vara så himla orolig: börsen har gått ner 20 procent, jag har förlorat 20 procent av mitt kapital. Jävsen, du har inte förlorat 20 procent av ditt humankapital.

Vad är allt värt om man inte vill jobba?

Caroline: Men du, jag tänkte på en sak. När man är 65 och man mår bra och allting, då har man ju sjukt mycket erfarenhet. Du har ett jätte-CV egentligen, med vad du har åstadkommit under den tiden du fick göra ditt humankapital realiserat. Och sen ska man bara shut down hela. Sen ska man bara gå och pensionera sig. När man egentligen kunde gjort så tio år till.

Jan: Vissa vill det. Vissa jobbar.

Caroline: Och vissa gör det. Tänk om man hade haft en karriärplan upp till 75. Då hade det varit helt sjukt vad man skulle kunna åstadkomma med viss erfarenhet.

Jan: Men återigen, då blir frågan: måste du? Du måste inte. Om du vill, gör det. Jag säger inte att alla måste, men det finns exempel på de som gör det. Som har frihet och sitter och bestämmer i styrelser eller äger företag.

Caroline: Där de måste ändå ha rätt stor fördel av att ha realiserat… vad ska man säga?

Jan: Absolut, men jag fattar. Vad är din poäng?

Caroline: Nej, jag vet inte. Jag bara fick en sån shit, vad bra man ligger till där när man är 65.

Jan: Ja, för du har mycket finansiellt kapital och du kan välja om du vill använda ditt humankapital eller inte.

Tiden diskonterar bort erfarenheten

Caroline: Men det gäller ju att du har, humankapitalet är slut, men man har ju ändå liksom…

Jan: Nej, men du kan förlänga det. Humankapitalet är summan av alla dina framtida inkomstflöden omräknade till idag med en diskonteringsränta. Så jobbar du till 75, då kommer inte ditt humankapital vara slut när du är 65. Då tar det slut när du är 75.

Caroline: Men jag bara tänker på det man har skaffat sig under tiden man har gjort karriär, i form av erfarenhet och kunskap.

Jan: Jo, men jag fattar. Men det är noll värt, för du har ingen tid. Du måste diskontera tiden. Och varför ska jag ta en 65-åring när jag kan ta en 60-åring med nästan samma erfarenhet som har fem år kvar som arbetsgivare?

Caroline: Ja, men det är absolut. Visst. Ja, strunt samma. Jag får fundera över mina argument i den här diskussionen.

Jan: Det är bra tänkt, att ta en 60-åring i stället.

Varför du ska spara, igen

Jan: Så det handlar om att du ska byta. Egentligen är vi fortfarande på frågan: varför ska du spara? Du ska spara för att du ska omvandla ditt humankapital till finansiellt kapital, för att det ger dig vissa möjligheter. Och du kan välja att utnyttja de möjligheterna eller inte. Vill du fortsätta jobba, fine, do so. Jag kommer nog aldrig ha att mitt humankapital tar slut. Jag tycker jobb är för roligt, så jag kommer alltid ha ett inkomstflöde. Är ni med?

Så återigen, det här är bara en modell. Det är inte en lösning som ska svara på allt, utan bara ett sätt att förhålla mig. Det vi pratar om nu är: hur tar jag hänsyn till mitt humankapital i min investeringsstrategi? Och jag tror att de flesta inte tar så mycket hänsyn till det som de borde.

Caroline: Men vi borde kalla det något annat. Allt det man har gjort under sina 50 år i arbetslivet, det är något helt annat. För det är nog ändå många som håller med mig när jag säger att det skiter vi i.

Jan: Ja, för att du har ingen tid. Tiden tar bort allt. Vad spelar alla dina erfarenheter, din kunskap, din kompetens, alla utbildningar för roll om du inte vill jobba mer?

Caroline: Nej, om man inte vill jobba. Men om man måste då.

Jan: Ja, om du inte får något jobb. Vad spelar alla dina erfarenheter för roll då?

Något som gnager

Caroline: Ja, men det är någonting som gnager mig här. Vi behöver inte prata mer om det nu. Men det är någonting med tanke på vad vi pratade om i början, att den första personen som inte kommer att dö av naturliga orsaker är född. Så bara spela det här i bakhuvudet på mig.

Jan: Okej, du får återkomma i ett annat avsnitt.

Caroline: Jag får återkomma om jag tänker ut något smart.

Jan: Så i alla fall, tanken är att ta hänsyn till sitt humankapital i investeringsstrategin. Och Paolo Sodini, han säger det väldigt tydligt, att inte ta hänsyn till humankapitalet när man gör sin investeringsstrategi, det är ett gravt misstag. Och jag kan vara först att erkänna att jag inte har tagit hänsyn till det här särskilt mycket. Att tänka: nu går börsen ner, men jag har ett stort humankapital på 14 miljoner. I förhållande till 14 miljoner är den här nedgången på 50 000 skitsamma. Det är inte min första tanke.

Diversifiera bort jobbrisken

Jan: Och sen kan man börja titta på olika saker. Om jag börjar ta hänsyn till humankapitalet kan man komma till intressanta slutsatser. Jag borde inte kombinera mitt finansiella kapital och humankapital i samma korg. Det vill säga, jag borde inte investera i samma företag som jag jobbar i. För om det går dåligt för företaget jag jobbar i, så kommer jag förmodligen bli arbetslös, och mina aktier kommer bli mindre värda. Så en lösning blir att diversifiera sitt andra sparande i någon annan bransch, eller något annat som är okorrelerat. Eller vår globala industriindexfond, som är svaret på allt.

Och samma sak om man har ojämna inkomster. Om jag till exempel har provision, bonus, optioner, då tar jag mycket risk i mitt humankapital. Och då kanske jag börjar ta lite mindre risk i mitt finansiella kapital. Motsatt: om jag inte har någon bonus, ingen provision, utan jobbar statligt och aldrig kommer kunna förhandla min lön bortom kollektivavtalet, men jag kommer typ aldrig få sparken. Då har jag ett supersäkert humankapital. Då kanske jag kan ta mer risk. Då behöver jag kanske inte räntefonder eller buffert på samma nivå, utan kan ta mer risk.

Full risk fram till 55

Jan: Och verkligen ta till sig det här, som till exempel sjunde AP-fonden, eller AP7 SÅFA, det här premiepensionsalternativet. De kör full risk fram till 55 års ålder, och sen börjar de trappa ner med 3 procent räntefonder. Så för en ung person, hur länge ska man ha belåning eller hög risk? Ja, fram till 55 års ålder är ganska rimligt, utan att du behöver oroa dig.

Och härifrån kommer också till exempel den här studien från 2008, som sa att för en ung människa med ett högt humankapital, det smarta med det finansiella kapitalet var att för varje krona i finansiellt kapital, låna en krona och investera de två kronorna. Och om det är så att ditt finansiella kapital exploderar, att du förlorar 100 procent, ja, då börjar du bara dagen efter med exakt samma strategi. De här grejerna, att ta den här höga risken i sitt sparande, är möjligt tack vare det höga humankapitalet. Precis på samma sätt som jag får ett stort lån, som jag får för att banken har både säkerhet i objektet och i mig som humankapital.

Caroline: Ja.

Grattis till ditt humankapital

Jan: Bra. Jag tänker att det här blir ett tillfälle att komma tillbaka. Vi har redan typ tre, fyra diskussioner i forumet om humankapital. Men jag är supernyfiken att lyssna på er som lyssnar eller tittar på det här. Vad ni tänker.

Och sen tänker jag också, en sak att ta med sig från det här är att du förmodligen har ett högre humankapital. Du har en stor tillgång som du förmodligen inte har tagit hänsyn till. Så grattis till dig. Fira. Gå in och räkna. Gör den här enkla räkningen: summan av min månadslön efter skatt, gånger 12, gånger antalet år till pension. Det är ditt humankapital. En enkel beräkning. Vill du räkna med diskonteringsräntan är det klurigare. Då finns det mallen i forumet. Eller om du gillar Excel så är det formeln för nettonuvärde, NPV.

Så man kan förmodligen ta mer risk än vad man gör. Man kan förmodligen luta sig tillbaka och känna att den här börsnedgången vi har nu, under våren 2022, egentligen inte är så himla farlig. Och eftersom vi ändå inte kan kontrollera marknaden, låt oss lägga fokus på det vi kan påverka. Jag påstår att humankapitalet absolut är något man kan påverka, utöka och räkna med.

Caroline: Ja, det känns väldigt positivt med humankapital.

Avrundning

Jan: Ja, vad bra. Vad tänker du?

Caroline: Jag tänker inte någonting speciellt. Det är oftast så att det måste röra runt i mitt huvud ett tag innan jag kan komma ut med någonting. Vad tänker du själv?

Jan: Jo, det är de här grejerna. Men då tänker jag så här, du som lyssnat eller tittat, skriv gärna en kommentar. Kom gärna till forumet. Jag är tyvärr lite dålig på att svara på kommentarer på YouTube eller på andra ställen. Men forumet, där är vi många som hänger varje dag. Så där kan man ställa frågor och kommentarer. Få inspiration, både hur man kan öka sitt humankapital, hur man kan tänka, få tips och tricks.

Caroline: Snyggt!

Jan: Så avslutningsvis, återigen, tack till dig i RikaTillsammans- och Patreon-communityn som har gjort det här avsnittet möjligt. Och jag hoppas att vi ses där. Patreon.com/rikatillsammans, eller länk i anslutning till beskrivningen, så klart. Tack för den här veckan, och så ses vi nästa vecka, och så får vi se. Jag tror att nästa vecka blir så här: vad tycker Nick i "Just Keep Buying", vad ska man investera i? Så får vi se om vi hinner mer än ett kapitel då. Ha det så bra, tack!