Hem » Studier » Ekonomiplanering för hela livet: risken sitter i helheten

Ekonomiplanering för hela livet

Se din ekonomi som en helhet, inte bara dina investeringar (Idzorek & Kaplan, 2024)

Skrivet av

Jan Bolmeson, RikaTillsammans

Investerat sedan 1996 · Bloggat sedan 2007

Uppdaterad 7 juli 2026

Publicerad 27 maj 2025

5 minuters läsning

Källa

Dela

Tänk om den största posten i din ekonomi inte är ditt sparande, utan nuvärdet av alla löner du ännu inte har fått ut? Det är utgångspunkten i boken Lifetime Financial Advice av Thomas Idzorek och Paul Kaplan (CFA Institute Research Foundation, 2024), en genomgång på 246 sidor av hur ekonomisk planering kan hänga ihop över ett helt liv.

Författarnas tes är att risknivån ska sättas på hela balansräkningen: sparande plus framtida lön och pension, minus skulder. Inte på ett konto i taget. I deras räkneexempel motsvarar 35 procent aktier på helheten cirka 96 procent aktier på det finansiella sparandet för en 25-åring, eftersom den framtida lönen dominerar och beter sig som en obligation.

Boken är en teorisyntes, inte en empirisk studie, och exemplet är amerikanskt rakt igenom. Använd den därför som en tankemodell för hur du sätter din risk, inte som ett bevis för en viss aktieandel.

Se hela ekonomin innan du väljer risk

Poängen är att den risk som känns hög på ett ISK kan vara rimlig när du räknar in hela ekonomin. Idzorek och Kaplan vill flytta blicken från enskilda konton till nettoförmögenheten: finansiella tillgångar plus framtida lön och pension, minus skulder och framtida åtaganden.

Det är ett ganska befriande sätt att tänka. Frågan blir inte om en fondportfölj har 80 eller 100 procent aktier, utan vilken risk hela livet bär. En trygg inkomst, låg skuldsättning och lång spartid ger en annan kapacitet än osäkra företagarinkomster och stora fasta kostnader.

Boken låter dessutom fem mätbara preferenser styra planen: otålighet för konsumtion, önskan om jämn konsumtion, risktolerans, flexibilitet mellan konsumtion och arv samt arvsmotivets styrka. Branschen mäter i dag nästan bara risktoleransen, konstaterar författarna.

Viktig brasklapp: boken är en normativ teorisyntes, inte en empirisk studie som visar att metoden gav bättre utfall för verkliga sparare. Den är stark som tankemodell men svagare som bevis. Värt att veta är också att båda författarna är knutna till Morningstar, som säljer just den typ av planeringsverktyg boken pekar mot.

Humankapitalet är ofta den största tillgången

För många unga är nuvärdet av framtida lön större än alla pengar som syns på kontoutdraget. Det är därför boken lägger så stor vikt vid humankapital, alltså värdet av den inkomst du ännu inte har fått.

I bokens exempel med spararen Isabela blir slutsatsen dramatisk: om målet är 35 procent aktier på hela nettoförmögenheten kan hennes finansiella portfölj vid 25 års ålder ligga kring 96 procent aktier, eftersom hennes framtida lön dominerar helheten. Samma modell ger cirka 41 procent vid 45 år och cirka 24 procent vid 65 år, då pengarna i exemplet har växlats över till livränta.

Det betyder inte att 96 procent aktier är ett råd till alla unga. Det betyder att en trygg, obligationslik inkomst kan bära en del av den stabilitet som många försöker skapa med räntefonder i det lilla sparandet.

Riskkapacitet förändras när livet förändras

Risktolerans och riskkapacitet är två olika saker, och mycket rådgivning blandar ihop dem. Risktolerans är hur du upplever risk; riskkapacitet är vad din ekonomi faktiskt tål.

När lönen är stabil och pensionen ligger långt bort kan riskkapaciteten vara hög även om du själv känner dig försiktig. När arbetsinkomsten försvinner, skulderna är höga eller pengarna snart ska användas blir kapaciteten lägre även om du mentalt tycker att börssvängningar är okej.

Det är också därför en datumfond är en grov schablon. Den kan vara bättre än inget, men den vet inte om du är lärare, konsult, företagare, skuldfri, högbelånad eller på väg att ärva pengar. Författarna är själva tydliga med att datumfonder är en dålig ersättning för en personlig, dynamisk plan. I modellen justeras till och med livslängden individuellt: standardantagandet för en 25-årig kvinna är 86,4 år, men Isabela räknar med 94 på grund av sin familjehistorik.

Försäkring och uttag hör också till planen

Bokens mest underskattade poäng är att investeringar bara är en del av ekonomiplaneringen. Livförsäkring skyddar humankapitalet medan du bygger upp livet; livränta och uttagsplanering skyddar mot risken att överleva pengarna. Tanken bygger vidare på föregångaren Lifetime Financial Advice av Ibbotson med flera från 2007, men den nya boken löser dessutom ut själva konsumtionsnivån ur modellen.

Det är lätt att lägga all energi på fondval, men för många är de större besluten helt andra: sparnivå, försäkringsskydd, när pensionen tas ut och hur kapitalet ska användas. Författarna formulerar det som att livscykelekonomi löser ett förstaordningsproblem, medan ren investeringsrådgivning löser ett andraordningsproblem.

Personligen tycker jag att det är en skön motvikt till finansbranschens eviga fokus på nästa produkt. Den stora frågan är sällan vilken fond som är snyggast, utan om planen hänger ihop.

Den svenska översättningen kräver ödmjukhet

Principen är global, men exemplet är amerikanskt. Boken använder dollar, Social Security, 401(k), IRA och amerikanska skatteregler, vilket gör att de exakta kontoråden inte kan flyttas rakt in i ISK, kapitalförsäkring och tjänstepension. Framför allt är tillgångsplaceringen, alltså vilket konto en tillgång ska ligga i, helt skattedriven och måste räknas om med svenska regler.

Däremot går tanken att översätta: räkna med lön, pension, skulder, försäkringar och framtida konsumtion innan du bestämmer hur mycket risk sparandet ska bära. Då blir ekonomin mer som en hel karta och mindre som tio separata konton.

Min praktiska slutsats är enkel: sätt riktningen på helheten först. Först därefter blir fondval, konto och finlir meningsfulla.

Läs vidare

• Bättre finansiella beslut kan ge tusentals kronor mer i pension – om värdet av strukturerad rådgivning.
• 100 % aktier hela livet? Ja, säger forskningen – systerstudie om humankapital och aktieandel.
• Uttagsstrategier: från portfölj till pengar att leva på – för uttagsfasen och risken att överleva kapitalet.
• Pensionärer spenderar för lite av sparkapitalet – om varför uttagsplanen är lika viktig som sparplanen.
• Finansiell rådgivning minskar ekonomisk stress – om rådgivningens mjuka värde.