Vad krävs för att slå index?

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Frågor från bloggen och lärdomen om att inte göra antaganden
2. Lysa-artikeln och robotrådgivarna
3. Bostaden är konsumtion, inte investering
4. Läsarfrågan: amortera eller investera?
5. Varför 50 % är gränsen
6. Gå inte till en bankman för att lära dig sköta ekonomin
7. Respekten för banken
8. Myten om att pengar är svårt
9. Skaffa dig en träningsbank
10. Att spara till barnen — och risken med att överspara
11. Vi slutade spara till Freja
12. ISK eller kapitalförsäkring när du sparar till barn
13. Sista frågan: sälja av till kontantinsatsen
14. Sälja allt på en gång eller etappvis?
15. Avrundning

Frågor från bloggen och lärdomen om att inte göra antaganden

Jan: Välkommen till RikaTillsammans-podden, avsnitt 22. Idag tänkte jag att det handlar om lite frågor från bloggen, bland annat om sparande till barn, amortering kontra sparande och lite andra saker. Jag heter Jan Bolmeson och jag har min fantastiska fru Caroline med mig.

Caroline: Hej!

Jan: De senaste två veckorna har vi fått jättemycket kommentarer och feedback från er lyssnare, läsare och tittare på YouTube. Vi får både fantastisk feedback och lite jobbig feedback. Den ena jobbiga feedbacken jag fick var att i ett avsnitt förra veckan, eller förrförra veckan, använde jag uttrycket "sparmongo". Flera hörde av sig och tyckte att det där inte var ett särskilt lämpligt uttryck. Och jag håller med. Så sorry, jag lovar, jag kommer aldrig mer använda det uttrycket igen.

Jan: Men sen får vi ganska annan feedback också. Som det här vi pratade om med väskan. Jag sa där: ja men du vet, mina lyssnare, de köper ju inte en sån här flärdväska för flera tusen.

Caroline: Trodde du.

Jan: Trodde jag, ja. Men då hade vi Magnus, tack Magnus, som skickade in en bild på sig själv och en stor sån här, jag tror det var en Louis Vuitton-väska.

Caroline: Ja, en weekendbag.

Jan: En weekendbag. Och han sa så här: den är fantastisk, jag gick in i affären och skulle köpa en korthållare, men det var slut, så nu kom jag ut med en Louis Vuitton-väska.

Caroline: Väsentligt mycket dyrare, kan jag tänka mig.

Jan: Det har det förmodligen blivit. Min insikt är så här: gör inga antaganden.

Caroline: Nej, man får inte göra antaganden om sina lyssnare och tittare.

Jan: Nej, absolut inte. Så vi uppskattar det jätteenkelt, som vanligt. Vi läser allting, även om jag inte hinner svara. De här senaste två veckorna här i november har varit fullt ös för mig. Så jag känner och har dåligt samvete att jag inte har tagit hand om er lyssnare och läsare på det sätt som jag hade önskat.

Lysa-artikeln och robotrådgivarna

Jan: Däremot blev ju den här Lysa-artikeln väldigt uppskattad, den här jämförelsen av de tre tjänsterna. Både Jonas Lindmark på Morningstar har hört av sig, och DI gjorde en artikel på den också, där de liksom inspirerades.

Caroline: Men den kom väl i rätt tid, så att säga?

Jan: Ja. Och jag hoppas få återkomma till det här med sparrobotarna.

Caroline: Men de som inte har läst Lysa-artikeln, vad handlar den om? Kort.

Jan: Det var ju den här jämförelsen mellan Nordnet, Avanza och Lysa, alltså de här robotrådgivarna. Det här som jag tycker är bra, det har funnits i USA i flera år, det här med Betterment och Wealthfront. Det är mer eller mindre en hemsida med en dator där du svarar på ett antal frågor. Och sen får du ett förslag på en portfölj, typ en nybörjarportfölj eller en global barnportfölj. För hur man ska placera sina pengar.

Caroline: Ja, och så väljer den både tillgångsfördelning och vilka fonder man ska ha, och så balanserar den om automatiskt.

Jan: Och detta är väl första version 1.0, liksom som Nordnet och Avanza har släppt. Men varken Nordnet eller Avanza var särskilt bra. Det jag kom fram till i artikeln var att Lysa var den som har den bästa tjänsten hittills.

Caroline: Och Lysa är ett företag.

Jan: Lysa är ett företag, ja. Men istället för att ta upp hela det avsnittet, man kan kolla på det, man kan lyssna på det. Man kan både lyssna och titta. Du var inte med i det avsnittet, utan det gjorde jag själv.

Caroline: Men vad sa du, Wealthfront?

Jan: Ja, men det är den amerikanska.

Caroline: Det har jag hört talas om.

Jan: Men det kan inte vi använda. Nej, vi svenskar har ju då typ Lysa. Nordnet och Avanza var inget vidare. Sen fick jag jättebra feedback av Jonas Lindmark på Morningstar. Vi har ju den här lagstiftningen om finansiell rådgivning, och det är väl tveksamt om Lysa uppfyller den. Men om man bara ser det som att förvalta sin portfölj, så tyckte jag att detta var ett bra alternativ. Men nog sagt om det, tänker jag.

Bostaden är konsumtion, inte investering

Jan: Vi skulle i förra avsnittet prata lite om det här, en uppföljning på bostaden. Bostaden är inte en investering. Och där fick vi också jättemycket bra feedback. Att vi pratar inte alls om det här med bostadsbristen. Eller att man bygger ganska mycket.

Caroline: Ja, så vi kunde ha tagit upp bostadsbristen.

Jan: Ja, att vi kunde ha tagit upp att man bygger mycket mer. Och till exempel, om man är superintresserad av det här med bostadsbrist, då rekommenderar jag faktiskt Lars Wilderängs blogg Cornucopia. Han skriver om bostadsbubblan typ två-tre gånger i veckan.

Caroline: Han är mer intresserad än du av bostadsbubblan.

Jan: Jo, men han tar det mycket mer från en sån här. Han skrev ju redan i våras att blanka JM och alla de här företagen kommer gå åt skogen. JM bygger hus. Och så har han full koll på bostadspriserna i olika områden. Och Husmask tror jag är en sån tjänst som man kan se förändringarna i. Så nördig är inte jag, utan för mig räcker det så här: bostaden är en konsumtion. Den ska inte öka i värde över tid, utan man ska bo, inte för att tjäna pengar, utan för att man tycker att det bidrar med andra värden i livet.

Bostaden är en konsumtion. Den ska inte öka i värde över tid, utan man ska bo, inte för att tjäna pengar, utan för att den bidrar med andra värden i livet.

Läsarfrågan: amortera eller investera?

Jan: Men jag vet att du hade en fråga kring det där.

Caroline: Vi hade en läsarfråga från Fredrik, som berättar att han hade ett samtal med sin bank. Han förklarar att han funderar på att sluta amortera på sina lån och istället sätta av cirka 5 000 kr i månaden i sparande i en global indexfond.

Jan: Det måste ha varit populärt hos bankerna, va?

Caroline: Han skriver så här: jag blir nästan dumförklarad, för de tyckte absolut att jag skulle amortera istället, så att jag fick ner lånen och i framtiden kunde låna mer istället. Och det är klart att det beror på hur mycket lån man har. Men han ville i alla fall gå emot deras linje och köra på ett sparande som ger mer i avkastning jämfört med vad lånet kostar i ränta. Och han undrar vad du har för kommentarer.

Jan: Vad jag tänker kring det där. Det finns en artikel på bloggen som heter just "amortera eller investera". Och nu återigen, jag är ju en fegis där, så jag säger att man bör amortera i alla fall ner till 70 % minst. Det tycker jag. Och sen tycker jag faktiskt man ska amortera den där ena procenten om året ner till 50 % totalbelåning. Men sen tycker jag nog att när man har passerat 50 % belåning på lägenheten eller huset, då tycker jag inte att det är värt att amortera.

Caroline: Men varför just de här gränserna?

Varför 50 % är gränsen

Jan: För att jag tycker ändå att 50 %, om vi pratar bostadsbubbla och pris, jag tror inte att priset kommer falla med 50 %. Tittar man på Boverkets rapport så skrev de så här: mellan 18 och 35 % kommer priserna falla. Tittar man på 90-talskrisen så var det ungefär runt 30 till 50 %. Tittar man på den här boken med Rogoff, "Annorlunda nu", så om jag inte minns fel var det också upp till 50 % under en femårsperiod. Så jag tror inte att bostadspriserna kommer sjunka mer än 50 %. Jag kommer säkert ha fel och får äta upp det här, men jag tror att det är någonstans en rimlig gräns.

Jan: Men jag tycker inte heller att det finns, som så många människor gör, att de överamorterar. Du och jag är ju i den fasen nu också att vi amorterar 2 % om året på vårt hus. Vi har egentligen möjlighet att amortera mer, men vi har valt att inte göra det, utan vi investerar pengarna istället. Och rationalen bakom detta är att vi amorterar redan 2 %, eller 1 % om året. Det är tillräckligt.

Jan: Och sen, precis som han skriver, tror jag han skrev att det var 1,3 % i ränta. Tittar man på företagen på börsen idag så tror jag att direktavkastningarna ligger på ungefär 3 %. Så om man bara ägde aktier, sket i om de går upp eller ner och bara tittade på direktavkastningarna, så ligger de på 3 %. Det betyder att för en hundralapp får han in 3 kr, han ska betala 1,30 kr ut. Det betyder att det är 1,70 kr i vinst för honom.

Caroline: Direktavkastning, det är?

Jan: Det är när företagen går med vinst och så delar de ut vinsten. Och då brukar man säga att i genomsnitt ligger direktavkastningarna på ungefär 3 %. Och har man fonder så får man inte direktavkastning på kontot, men då ökar fonderna med samma. Så man går inte miste om avkastning i fonder. Den frågan får jag rätt ofta. Så jag tycker att om det är så att han ligger under 50 %, skit i amortera, spara, skit i vad bankmänniskorna säger.

Gå inte till en bankman för att lära dig sköta ekonomin

Jan: Jag kommer ihåg en gång, okej, nu kanske jag kommer göra mig ovän med en jäkla massa lyssnare igen, men jag kommer ihåg att jag var.

Caroline: De gillar det.

Jan: Jag blev så upprörd ibland.

Caroline: Och jag kommer ihåg vid ett tillfälle när jag höll en föreläsning, då var jag så upprörd.

Jan: Jag vet inte ens varför jag var så arg då. Men då var det så här, publiken, jag tyckte inte riktigt de fattade, så jag ville verkligen vara supertydlig. Så då säger jag så här: för guds skull, man går ju inte till en fet människa för att lära sig gå ner i vikt. Man går inte till en flintskallig människa för att lära sig sköta håret. Du går för tusan inte till en bankman för att lära dig sköta ekonomin. Hade de kunnat någonting om ekonomi så hade de ju inte jobbat på bank. Och det blev helt tyst i lokalen.

Man går inte till en fet människa för att lära sig gå ner i vikt. Du går för tusan inte till en bankman för att lära dig sköta ekonomin.

Jan: Men min rational här är väl också så här att man kan ju inte vara förbannad på de som jobbar på bank. Deras uppgift, vad många glömmer, är att när du och jag jobbar på ett företag, vad är vår uppgift? Vi ska tjäna pengar till företaget. Eller hur? Jobbar man på bank så är ens uppgift att tjäna pengar till banken. Och därför är det så att för en banktjänsteman kommer ju bankens perspektiv först. Banken vill ju att du ska amortera, för det sänker deras risk. Banken vill att du ska köpa deras fonder, för det är det de tjänar mest pengar på.

Jan: Så i det här fallet ska jag säga till Fredrik: grattis till att du är de där fem procenten som gör det som 95 % av befolkningen aldrig gör. Eller i framtiden får det som 95 % av befolkningen aldrig kommer att få. Så jag är så här: amortera det som du kan. Men detta bygger på att man investerar de andra pengarna, inte att man konsumerar dem.

Caroline: Nej, men det vill han. Han vill investera dem.

Respekten för banken

Caroline: Jag tycker att vi kan ta det i ett annat avsnitt, varför vi har sån respekt för banken.

Jan: Ja, vi kan ta det.

Caroline: Jag tänker att banken traditionellt sett har varit en institution som man kommer med mössan i hand till.

Jan: Ja, så var det i början av 1900-talet.

Caroline: Man kanske kan få låna, och de kan säga nej. Jag har ju aldrig varit där själv, att jag kommit med mössan i hand på det viset som man kanske gjorde förr. Men jag tror att det handlar om att banken kan ju säga nej. Och det är inte så många andra som kan påverka var du kan få bo eller inte. De kan påverka mycket i ens liv.

Jan: Men i dagsläget håller jag med dig om att det är jättekonstigt. För om vi tar SEB, Handelsbanken, Nordea, Swedbank och Danske Bank, det är ju same-same. Funkar det inte på den ena så går du till en annan. När vi skulle köpa det där huset i Flyinge, vi fick ju sju nej på rad. Den ena anledningen dummare än den andra. Det finns en artikel om det där. Det var ju helt crazy.

Jan: Men det här handlar om att vara så säker på sin egen grej. Till banken går vi så här: å snälla rara, får jag lov att köpa det här boendet? Jag lovar, jag kommer ta hand om det. Ni kan ta pant. Om jag inte betalar så kan ni kasta ut mig. Banken tar ju väldigt låg risk. Tänk om jag gick in på samma sätt i en skoaffär. Bara så här: hej snälla rara, får jag lov att köpa ett par skor? Jag lovar, jag kommer använda dem, och jag drar det på kreditkortet, så är det pengar på det, och jag kommer tillbaka om två veckor så kan du bestämma om jag får lov att köpa de här skorna eller inte. Alltså, det är ju absurt.

Caroline: Ja, det är samma sak.

Myten om att pengar är svårt

Jan: Vi behöver liksom sluta ha den här respekten för auktoriteter.

Caroline: Jag tror också att det i modern tid är så att man har respekt för banken för att man kanske tror att det är svårt med ekonomi.

Jan: Ja, men precis. Det där är ju det som gör mig så förbannad och får mig att gå igång. Att finansbranschen har ju byggt upp den här myten om att det ska vara svårt med pengar, och de tjänar ju pengar på det. Ju svårare en strukturerad produkt är, man kallar det till och med för en SPAX. Vad fan är en SPAX för något?

Caroline: Ja men precis, vem kommer på namnet?

Jan: Och sen är det 50 sidor till det där. Till och med jag, som tycker att jag är ganska skärpt och läser elektromagnetisk fältteori, läser det här och fattar inte, och sen ska jag betala. Men halva grejen är att om det vore enkelt så skulle de inte kunna ta betalt.

Finansbranschen har byggt upp myten om att det ska vara svårt med pengar, för de tjänar pengar på det. Om det vore enkelt skulle de inte kunna ta betalt.

Caroline: Nej, jag tänkte på den boken vi läste, "Simma med hajar". Minns du den boken som jag hittade på Ica till dig? "Simma med hajar", jag kommer inte ihåg författaren. Men han berättade, det var en journalist i London som hade intervjuat jättemånga människor som jobbar på olika ställen i City, som man kallar Londons finanskvarter, vad heter det, Canary Wharf. Och det var så himla spännande hur de observerade hur de hade ordentligt skräddade kläder, fina klockor, hela den grejen. Många var medvetna om att det här har vi för att vi ska se seriösa ut, vi ska se tillförlitliga ut, vi ska se ut som att vi tjänar pengar, för då när människor kommer till oss ska de känna att de kommer till någon som kan sin grej. Eller hur?

Jan: Det tyckte jag var väldigt spännande. Det handlar ju om det här att vi sätter oss i ett sånt informationsunderläge, eller att banken har det här övertaget, och det är där jag blir förbannad. För jag säger så här: nej, sluta med det. Bankerna är så pass lika idag att går du till den ena banken och inte får det du vill, så gå till nästa bank. Det är ju samma mjölk de säljer.

Skaffa dig en träningsbank

Jan: Nu ska ni få ett hemligt tips. Detta är mitt bästa tips. Så här har jag gjort i många år. Det är så att jag har två banker. Nu vet jag, jag hoppas att Göran, vår bankman, inte hör detta här på Swedbank. Men vi är ju kunder hos SEB också. Vi har typ ingen affär hos SEB. Men varje gång, nu var det länge sedan, men när vi skulle köpa hus gick jag alltid till SEB först. Jag sa så här: jag vill göra den här affären, och så fick jag alltid alla nej. Och jag är inte sådär smart att jag kommer på det smarta att säga i stunden, utan jag måste alltid tänka och googla och läsa på.

Jan: Men jag skrev ner alla de här frågorna. Jag spelade till och med in de mötena i smyg på iPhonen. För i Sverige får man ju spela in någon annan så länge den ena parten är medveten. Så den andra behöver inte veta om det, bara du vet om det så är det okej. Och sen gick jag hem, googlade alla de här svaren, och sen när jag träffade Swedbank, vår vanliga bank, så ställde de exakt samma frågor. Då hade man ju googlat fram alla de här svaren. Och så lät man så sjukt smart, så de tänkte: gud, han har nog tänkt igenom det här. Det finns inte mycket vi kan argumentera om.

Caroline: Nej, det finns inte mycket att argumentera om.

Jan: Men det de inte fattade var ju att jag bara hade tränat innan, att jag hade varit på en annan bank. Så mitt tips är så här: skaffa dig en träningsbank. Är du kund på Swedbank, gå till SEB eller någon annan, och sen gör vice versa. Allt handlar ju om träning.

Caroline: Bra, nu slutar vi prata om banker och bli bara förbannade.

Jan: Ja, men vi kan ju gå vidare till något annat här.

Att spara till barnen — och risken med att överspara

Jan: Vill du prata om det här med att spara till barnen? En fråga som du får jämt.

Caroline: Ja, just det. Vi var ju i veckan och höll föreläsning för F-gruppen. Föräldragruppen. Jättefint initiativ. Föräldrar med bebisar, att man håller en föreläsning på dagtid och så får man ta med sig sin bebis. Och så är det liksom okej. Det handlar om lite olika grejer. Nu pratade du ju om att spara till barnen. Ibland har de föreläsningar om prispusslet eller något annat.

Jan: I alla fall var vi där och pratade, och en av de första grejerna jag brukar säga var så här: varför ska man spara, varför ska man spara till sig själv, varför ska man spara till barnen? Vilket jag för övrigt tycker är en av de bästa frågorna man kan ställa sig.

Caroline: Barnen borde ju ställa den frågan till oss vuxna. Varför sparar vi till det?

Jan: Men i alla fall sa jag också där att man bör ju inte överspara till barnen. Och sparar man mer än barnbidraget, då tycker jag att då översparar man. För sparar man en tusenlapp, vad är det, 1 050 kr, till barnet med 8 % avkastning, alltså det blir över en halv miljon kronor. Att ge ett barn en halv miljon kronor när det är 18, det är för mycket pengar. De ska ju bo i typ en etta och plugga innan de ska flytta vidare. Så det handlar om, man får inte stjäla barnens möjlighet att lära sig.

Caroline: Grunden till det är väl att när du och Charlie skrev boken så gjorde ni intervjuer med människor som har ackumulerat pengar på olika sätt. Och de sa att de hade inte alls jobbat på det viset om de hade fått mycket pengar från början.

Jan: Precis. De flesta sa så här: jag hade haft mindre pengar idag om jag hade fått en stor summa när jag var 18. Och det var typ Tobias Schildfat, Klas Hemberg, en barnpsykolog, Mattias Andersson, massor av människor.

Vi slutade spara till Freja

Caroline: Så detta hade ju lite den udda effekten. Freja kommer väl hata oss för detta när hon ser det här avsnittet om tio år.

Jan: Men vi slutade ju faktiskt spara till Freja efter att vi skrev boken. För vi konstaterade att en lagom summa till ett barn vid 18-årsdagen ligger på runt 200 000 kr.

Caroline: Hur mycket ska man spara då?

Jan: Om man börjar när barnet föds så är det 400 kr i månaden, ungefär 450 kr. Så det ligger till och med under snittet för vad en genomsnittlig förälder sparar i Sverige. Och då sa vi så här: anledningen till varför till exempel vi sparade till Freja, och varför många föräldrar gör det, det handlar om att när man fyller 18 så inträffar ju tre grejer samtidigt. För det första, hur mycket man än älskar sitt barn, så vill man inte att det ska bo hemma för alltid. Så de ska hitta ett eget boende, de ska sköta sin egen ekonomi för första gången, och de ska börja plugga eller börja jobba. Så det är tre grejer. Att sköta ekonomin, boendet och ett skifte i livet. Och allt det inträffar samtidigt.

Jan: Och då tänker vi att som förälder kan man då hjälpa till med en del av kontantinsatsen. Men återigen, inte hjälpa till med hela kontantinsatsen, utan barnet behöver anstränga sig också. För ger man en stor summa pengar utan att barnet får hjälpa till, eller utan att ge kompetens, så kan det lika gärna stjälpa som hjälpa.

ISK eller kapitalförsäkring när du sparar till barn

Caroline: Och där hade jag, förlåt, en sån vanlig fråga som också kom i torsdags flera gånger. Det var ju det här med ISK eller KF.

Jan: Ja, liksom varje gång, för alla. Sparar du till barn, spara i ditt eget namn i en kapitalförsäkring med barnet som förmånstagare. Gör man det i ett ISK så får man den nackdelen att barnet får pengarna när det fyller 18. Plus, sparar du i ett ISK i ditt eget namn så kan du inte överlåta ett ISK, utan då uppstår skatteeffekter om du ska ge pengarna till barnet. Så kapitalförsäkring i ditt namn med barnet som förmånstagare.

Jan: Och sen också, sparar du till barn, spara till alla barnen i en pott. Det är också en sån här klassiker. Och anledningen är att det kan bli väldigt orättvist annars. Det beror på vilka decennier man har.

Caroline: Jag brukar ju ta det här exemplet.

Jan: Ja, jag brukar ta exempel med mig och min bror. Hade mina föräldrar sparat en tusenlapp i månaden från 81 till 99, så hade det varit 2,7 miljoner kr. Och min bror är född 85, så 85 till 2003, 600 000 kr. Så det hade ju blivit diffat på 2,1 miljoner kr bara för att min bror är född fyra år senare. Och det är liksom djupt orättvist, tycker jag.

Sista frågan: sälja av till kontantinsatsen

Caroline: Ska vi ta en sista fråga? Vi har fem minuter på oss.

Jan: Ja, fem minuter.

Caroline: Vi har Joakim som har mejlat och skrivit: jag ska köpa en bostadsrätt med planerat tillträde i december 2017, och det kräver en kontantinsats på 700 000 kr. Och nu har han de tillgångarna på ett ISK. Här står att han har sparat ihop det här de senaste fem åren. Jag måste bara säga att det är good work. Bra jobbat, Joakim. Men han säger att det känns olustigt att sälja av så mycket inom kort varsel och inte etappvis över längre tid, på grund av svängningarna i börsen. Har du tips på hur man kan lösa försäljningen på bästa sätt efter rådande omständigheter?

Jan: Nej, det är ju jättesvårt. I slutet av december, en bra tid att sälja. Det är jättesvårt att säga någonting. Jag anser ju att pengar som ska användas inom fem år inte ska finnas i aktier och fonder överhuvudtaget. Så här har han ju det förmodligen fortfarande i fonder, vilket redan där för mig är så bara, för börsen kan ju falla. När den faller går det ju snabbt. Det är inte säkert man vet att man ska.

Caroline: Nej, men han hade ju ett datum nu.

Jan: Nej, nu hade han ett datum. Jag är en fegis. Jag kan fatta problemet.

Caroline: Ja, men jag är en fegis.

Jan: Hellre de pengarna i handen än att spekulera att jag kan få ett par procent mer. Vad kan han få? Säg att börsen går upp 8 % i genomsnitt. Säg att det är en procent i genomsnitt, kanske en procent i månaden. Nej, man kan inte ens räkna så.

Sälja allt på en gång eller etappvis?

Caroline: Jo, men grejen är att du tänker ju att Joakim har tänkt att han ska ha de här pengarna till en lägenhet eller något liknande. Men han ska väl flytta den 20 december?

Jan: Ja, men han kanske inte visste det för fem år sedan. Han kanske bara ville spara ihop skitmycket pengar.

Caroline: Absolut, men nu har han ju pengarna i ett ISK. Och då kommer problemet. Hur gör man då?

Jan: Ja, sälja av dem. Jag hade sålt av allt.

Caroline: Allt på en gång, okej. Det är den frågan jag ställer.

Jan: Jo, men precis. För jag tänker så här, börsen, det är inte ovanligt. Vi har haft nedgångar på börsen. Nu var det, tror jag, 1987, då gick börsen ner 27 % på en dag. 27 % på en dag. I hans fall hade det varit 210 000 kr han hade kunnat bli av med på fem dagar. Vad ska han säga till mäklaren? Säga till dem: sorry, jag har blivit av med kontantinsatsen? Nu säger jag inte att det kommer att hända. Men det har hänt, det är inte ovanligt att vi ser nedgångar på 5 till 7 %. När vi hade brexitkrisen, då tror jag att börsen gick ner 8 % på den måndagen direkt därefter. De nedgångarna, detta är ju därför jag säger, jag är fegis. Jag pallar inte med sådana nedgångar när jag ska använda pengarna på kort sikt.

Jan: Det är ju därför jag säger att från fem år eller längre, på ett 45-årsperspektiv, så är inte en nedgång på 8 % särskilt mycket. Men hade han frågat mig vad jag hade gjort i hans situation, om jag visste att jag skulle flytta om tre veckor och behöva betala 700 000 kr i kontantinsats, och jag hade haft dem i aktier, då hade jag sålt av rubbet på måndag. Och sen hade jag varit så här: okej, jag visste att det hade kunnat gå upp 5 %.

Caroline: Jo, men jag tror inte det är det som är hans problem. Att han kan jaga procentandelar, utan det är mer frågan om man ska sälja allt på en gång eller sälja etappvis.

Jan: Ja, men varför vill man sälja etappvis? Det är ju för att man vill spekulera i att det blir högre.

Caroline: Ja, det är möjligt. Jag har aldrig sålt av någonting så stort, så jag tänkte kanske inte tanken.

Jan: Nej, men jag vet inte, det är bara jag som får den där känslan att jag bara, ja men jag är fegis. Så jag hade gjort det. Hellre pengarna i handen än potentiell vinst i skogen.

Caroline: Fast så heter det väl inte?

Jan: Nej, men det var bra sagt.

Caroline: Well put.

Avrundning

Jan: Jag tänker att vi håller här för idag, och återigen tack för att du lyssnar och tittar på de här avsnitten. Följ oss på bloggen. Har du fler frågor, kommentarer eller funderingar, skriv dem på bloggen, så kommer jag från och med nästa vecka vara mycket mer närvarande. Min mest intensiva period här är över.

Caroline: Kommer vara mer närvarande för mig också.

Jan: Ja. För sin fru och sina lagläsare.

Caroline: Ja precis.

Jan: Det låter ju jättebra. Jag har ju misskött er alla de här tre veckorna. Återigen, tack så hemskt mycket. Ha det så bra, ha en skön nästa vecka.