Vanliga tankefällor som vi ofta trillar i

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Välkommen tillbaka, Elin Helander
2. Känslor, ångest och privatekonomi
3. Skillnaden mellan att spara och att investera
4. Myten om att det måste ta tid
5. Loss aversion: att sälja vinnarna och behålla förlorarna
6. Aktien på rekord följs ofta av nya rekord
7. Varför du inte måste tjäna in förlusten i samma aktie
8. Confirmation bias och den emotionella kopplingen till bolag
9. Överskattar vi vår risktolerans?
10. När tillfälliga känslor styr konsumtionen
11. Specifika mål och empati för sitt framtida jag
12. Varför vi tar för hög risk med våra pengar
13. Vi vet inte själva vilken risk vi tål
14. Att se risk som någonting större
15. Ankareffekten: priser i relation till varandra
16. Att jämföra mot index i stället för absoluta tal
17. Ju mer sällan du loggar in, desto bättre resultat
18. Status quo: att inte ta något beslut alls
19. Nick Leeson och förlustaversionen som sänkte en bank
20. Princeton-studien: tidsfattigdom gör oss irrationella
21. Att skjuta upp sparandet och välgörenheten till "sen"
22. Vi håller löften till andra bättre än till oss själva
23. Barnsparande och ankareffekten i tid
24. Små detaljer styr oss mer än vi tror
25. Nudging: pensionsblanketten och defaultvalet
26. Lottovinster, konkurser och sociala normer
27. Vi blir genomsnittet av dem vi umgås med
28. Att välja bort, och relationen till sin familj
29. Finansiella förebilder och boktips

Välkommen tillbaka, Elin Helander

Elin Helander: Det har man svårt för ibland, att faktiskt stanna upp och ifrågasätta sig själv. Det är just det här som delvis handlar om att samarbeta med sin hjärna.

Jan: Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Idag är det dags för avsnitt 85, som är en fortsättning på avsnitt 86 som handlar om att lura hjärnan, att spara, känslor, pengar, tankefällor, hur man kan få hjärnan att jobba tillsammans med mig själv för att jag ska kunna lyckas med de saker jag vill. Till exempel med sparande. Så har du inte lyssnat på avsnitt 86 rekommenderar jag att du lyssnar på det innan. Och så vill jag säga: välkommen tillbaka, Elin Helander.

Elin Helander: Tack. Jag ska ta med mig två olika klädesplagg.

Jan: Ja, precis. Jag säger så här: vi blev inspirerade, så vi fortsätter på det här avsnittet. Men för dem som hoppar in: du är kognitionsvetare, sparpsykolog. Du har skrivit den här boken, Järnkoll på pengarna. För råd med dina drömmar. Du jobbar som forskningschef på Dreams. Du är grundare till forskningsinitiativet MoneyMind.se. Du bloggar på ElinHelander.se, föreläser, är en flitig gäst. Och vi har gjort ett avsnitt tillsammans redan. Så jag tänker att vi hoppar rakt in där vi slutade.

Elin Helander: Absolut.

Känslor, ångest och privatekonomi

Jan: Det handlar väldigt mycket om att i ekonomi och sparande och pengar är det väldigt mycket känslor inblandat. Minst sagt.

Elin Helander: Minst sagt, ja precis.

Jan: Och du hade någon Twitter-undersökning som du refererade till i boken. Där var det så här att 49 % har ångest kring sin ekonomi och bara 14 % känner glädje.

Elin Helander: Alltså, den, jag...

Jan: Den är helt ovetenskaplig, jag vet.

Elin Helander: Nej men, siffrorna stämmer överens med andra större undersökningar som man gör. Att 60 % känner oro för sin privatekonomi. Och det var det jag såg där också. Jag ställde den där frågan. Jag var kurator för Sveriges Twitterkonto, så jag fick in ganska många svar. Det var då jag ställde frågan. Och frågan löd så här: vad är det första du känner när du tänker på din privatekonomi? Jag brukar också fråga det när jag föreläser. Och vad kunde du välja på? Glädje? Ingenting? Panik eller ångest? När jag ställer frågan när jag föreläser är det alltid helt tyst i publiken, ingen säger någonting. Vilket skulle kunna tolkas som att de känner ingenting, men det är inte sant. Sen frågade jag dem: vad tror ni jag fick för resultat på den här undersökningen? Vad tror ni var det vanligaste svaret? Då säger de: ångest. Folk vet ju att det är ångest. Men precis, när man frågar dem själva är det ingen som vill svara. Men det är alltså det vanligaste vi känner. Slår man ihop ångest och panik är det 60 % som känner ett obehag som det första de tänker på när de tänker på privatekonomi.

Det är jätteintressant när man behöver få folk att prata och tänka på sin privatekonomi, och så kommer det en ångestreaktion mot det.

Elin Helander: Hur ska man då göra? Det sätt vi jobbar på på Dreams är att vi pratar om drömmar i stället. Börja där: vad vill du göra? Börja med någonting positivt och bra, sen kan man bryta ner det. Vad behöver jag göra? Vad behöver jag spara för att nå dit?

Skillnaden mellan att spara och att investera

Jan: Vi har ju också i det tidigare avsnittet pratat om det här med att spara. Mikrosparandet, att spara långsiktigt, av pengarna som kom in. Hur tänker du kring skillnaden mellan sparande och investerande?

Elin Helander: Du menar beteendemässigt hur man ska spara eller investera?

Jan: Ja, för jag tänker att sparande, redan där är det ofta en begreppsförvirring. För jag tänker så här: spara för mig är att man lägger på hög, mer eller mindre fylla från bondesamhället, spara i ladorna till nästa. Lite kortsiktigt.

Elin Helander: Ja, kortsiktigt.

Jan: Och sen är jag egentligen mer intresserad av att investera än att spara. Då gör jag distinktionen att sparande för mig är att upprätthålla avkastning jämfört med inflationen. Alltså 1–2 procent om året. Medan att investera är när jag aktivt sätter pengarna i arbete med risk, över en längre tidsperiod. Och där vill jag ha kanske 6–8 procent.

Elin Helander: Ja, den största skillnaden är att det här sparandet är mer, vad ska man säga, att du gör det oftare. Du ska vara mer aktiv och mer närvarande i ditt sparande. Man kommer in i det här mikrosparandet, kanske spara små summor på daglig basis. Då får du bra resultat. Medan med investerandet är du inte alltid så bra på att vara väldigt aktiv. För det finns någonting som kallas överaktivitet, som man ser att många, även duktiga investerare, har en överaktivitet som grundar sig i en överkonfidens. Som jag skulle säga att vi alla drabbas av, mer eller mindre. Det gör att du är inne och petar för mycket och tänker att du ska tajma marknaden och så vidare. Vilket gör att du förlorar pengar, kort och gott. Så investerandet är oftast bra om det är mer automatiserat och inte återbesöks.

Jan: Jag brukar säga att sparandet ska vara långsiktigt och tråkigt. Det ska vara nästan som att se målarfärg torka. Och det där hänger också ihop.

Elin Helander: Menar du sparandet eller investerandet?

Jan: Investerandet. Det där är roligt. Jag har tänkt på det här med aktiespararna. Det är också ganska mycket begreppsförvirring. Aktieinvesterarna.

Elin Helander: Ja, absolut. Det har jag inte ens reflekterat över. Och sen måste man tänka själv lite. Vad passar mig bäst? För jag har både sparkonto och fonder och aktier. Jag har haft mycket mer aktier förut och går nu mer och mer mot fond i stället. Kanske hade lite överkonfidens där. Det tar tid. Aktier ska man ha ett annat engagemang i som också...

Myten om att det måste ta tid

Jan: Det är roligt, för nu kommer jag med forskning från mitt håll, och jag skulle säga att det är en myt.

Elin Helander: Att det behöver ta tid?

Jan: För då säger man att det är en ekvivalens. Om jag bara lägger ner mycket tid, då kommer jag slå index. Men tittar du på fondförvaltare som gör detta på heltid, har hundratals anställda, doktorander, de slår inte index över tid. Det är sex av tusen fondförvaltare som slår ett genomsnittsindex.

Elin Helander: Man lägger lite tid så att man har medvetna beslut. Att det är kvar en aktie som inte fastnar i default. Att här ska jag ligga kvar över tid, då behöver jag hålla mig lite uppdaterad. Känner jag i alla fall, över branschen. Du sitter på ett stort leende.

Jan: Det är inte så ofta man säger överkonfidens i inaktion.

Elin Helander: Nej.

Jan: Men jag skulle säga, återigen, det är en av de största debatterna som finns, aktivt eller passivt sparande. Jag är en varm förespråkare för passivt sparande. Att statistiskt sett är det väldigt, väldigt svårt att slå index. Men det går här. Jag har haft andra gäster som sparar i en tallangfond som tycker att jag är dum som sparar i fonder. Men sen är det skillnad också att han lägger 50 timmar i veckan och jag lägger fyra timmar i månaden på det där. Men jag skulle säga att du håller på att göra den här resan. Jag började också med aktier för att sen i princip gå över till fonder. Jag tänkte att vi ska prata om de här tankefällorna man gör.

Loss aversion: att sälja vinnarna och behålla förlorarna

Elin Helander: Ja, och det har jag använt. Jag har testat mig själv och mina tankefällor och mitt eget investeringsbeteende. Alltså medvetet utsätta mig för olika saker för att se hur jag reagerar. Trots att jag har den här kunskapen om hur vår hjärna funkar. Och se: kan det hjälpa mig att ta andra beslut?

Jan: Vad har du sett för misstag du gör då, som du har fångat dig själv i?

Elin Helander: Bland annat att ett misstag jag gjort tidigt är att sälja av aktier som går bra och behålla aktier som har gått dåligt. För att liksom plocka hem vinsten och sen vänta på någon slags uppgång, eller i alla fall tillbaka till investeringsvärdet, på de som inte har gått så bra. Vilket resulterar i att man sitter med en följd av dåliga aktier. Det har jag analyserat hos mig själv, när det är svängningar på börsen.

Jan: Ja, men den kan vi inte hålla kvar vid. Så vad beror det där på om man tittar forskningsmässigt?

Elin Helander: Ja, det är loss aversion, en tankefälla. Vi har en ganska stark motkraft, en aversion mot förlust. Om någonting har gått bra vill jag inte förlora den här vinsten som ligger där, eller värdeökningen, utan vill plocka hem den, säkra den. Då säljer vi av aktierna. Och sen med de som har gått dåligt: så länge jag är kvar, investerad, så finns det möjlighet att de går upp igen, att jag får tillbaka pengarna eller till och med går på plus. Då drar vi oss för att sälja dem, för då realiserar jag förlusten. Jag accepterar att det här är en förlust nu. Och det drar vi oss gärna för. Det är en till tankefälla som kickar in där, kring hur vi tänker på prestation över tid.

Har någonting gått bra över tid så tänker vi att då borde det vända nu och gå sämre. Upp som en sol, ner som en pannkaka.

Elin Helander: Och har någonting gått dåligt så betyder det att det måste vända någon gång. För vi utgår från att någon gång vänder det. Precis som om man slår en tärning ett par gånger och har fått en sexa, då tänker man att en sexa nästa gång skulle vara mindre sannolikt.

Aktien på rekord följs ofta av nya rekord

Jan: Men det är det absolut inte. Alltså, det är så himla roligt. Innan jag läste dem, Kahneman, eller hörde dig berätta, var det en fondförvaltare, faktiskt samma som jag pratade om i förra avsnittet. Han sa två saker till mig. Han sa: Jan, först ska du köpa två aktier. Den ena aktien har gått upp i 21 dagar, eller är på sitt högsta värde någonsin, all time high. Och sen har du en aktie som har gått ner i 21 dagar, aktie B, som nu är billig. Vilken av de här två hade du köpt? Och du som lyssnar kan ta ett beslut. Köper du den som har gått upp i 21 dagar och är på rekord, eller den som har gått ner? Då säger de flesta den som har gått ner, för att den ska ju gå...

Elin Helander: Det är väl lite information att välja aktivt på, men jag skulle välja den som har gått upp, om jag måste välja.

Jan: Men det är inte det de flesta väljer. När jag gör det här på föreläsningar räcker alla upp handen på den andra. Det blir så här information overflow, choice overload. Det blir svårt.

Elin Helander: Precis.

Jan: Men det roliga då är att om man flyttar det, och säger så här: du ska satsa på två hästar. Den ena hästen har vunnit de senaste 21 loppen och den andra hästen har förlorat de senaste 21 loppen. Vilken häst hade du satsat på i lopp 22? Då säger alla: hästen som har vunnit de senaste 21 loppen. Och så är det precis med aktier också. En aktie som har gått upp, är på sitt rekord, följs med stor sannolikhet av 43 nya rekord. Vilket är ganska coolt.

Elin Helander: Det här vi pratar om nu är så otroligt, otroligt viktigt. Och det är bara en bråkdel, en promille, av alla tankefällor vi lätt hamnar i. Oavsett hur utbildad man är eller hur smart man är, så är vår hjärna konstruerad på ett sätt att den tar kognitiva genvägar när den tänker, för att snabbt komma fram till ett beslut. Det gör att vi stubblar när vi tänker, och det händer så ofta när vi investerar.

Varför du inte måste tjäna in förlusten i samma aktie

Jan: Du ska alldeles strax säga några exempel på sådana här kognitiva genvägar. Jag tänkte bara på det andra som fondförvaltaren sa till mig som har gjort stor skillnad. Det var så här: varför måste du tjäna in pengar du har förlorat på just den aktien du har förlorat pengarna i?

Elin Helander: Det är någonting jag också konstant analyserar hos mig själv när jag investerar. Jag får påminna mig själv: okej, men den här summan som jag ändå har kvar, även om värdet har sjunkit, de här pengarna kan göra större nytta någon annanstans. Det är alltid en kostnad bara att de ligger där. Det kan ses som en potentiell kostnad. De skulle kunna vara investerade någon annanstans. Och då fastnar vi nästan lite i default-läget. Att jag låter hellre det vara som det är än att ta ett nytt aktivt beslut, för det är också lite jobbigt.

Jan: Ja, precis. Så det var alltid han som sa: okej, har du förlorat på en aktie, sälj den, cut your losses short, flytta den till en annan aktie. Du behöver inte känna igen en förlust på den aktien. Och han sa också att det där handlar om att vi har någon drift av att vi vill ha revansch.

Confirmation bias och den emotionella kopplingen till bolag

Elin Helander: Och att vi kan gilla bara för att gilla, bolag som vi har valt ut. Det blir en emotionell koppling till dem. Vi har följt dem och känner: jag tror ändå på det. Och så drabbas vi av confirmation bias. Vi har trott på bolaget, och kanske har informationen ändrats så att vi inte borde tro på det idag. Skulle vi välja idag, från noll, att gå in i det, så skulle vi inte göra det. Men eftersom vi redan har gått in i bolaget sållar vi selektivt den information vi ser om det, så att vi förstorar information som talar för att gå in i bolaget. Vi lägger mer värde i den informationen och förminskar viktigheten av information som visar motsatsen.

Jan: Som inte talar för det. Är det en sådan här kognitiv genväg?

Elin Helander: Ja. Det är precis den som kallas confirmation bias. Att vi redan har ett beslut, en uppfattning om någonting. Det här gäller inte bara investeringar, det gäller allt vi gör. Det gäller rasism till exempel. Om vi tycker någonting, så letar vi aktivt bevis för att bekräfta vår redan befintliga föreställning om någonting. Och när jag säger aktivt så är det aktivt, men det är också samtidigt omedvetet. Vi vet inte om att det här sker.

Överskattar vi vår risktolerans?

Jan: Ja, vad spännande. Jag tänker, ska jag testa någonting här? Ska du utsätta mig för det?

Elin Helander: Nej, nej, nej. Det är inget sådant test, utan bara en spaning jag har gjort.

Jan: Många säger så här: jag sparar långsiktigt, jag har en tioårshorisont. Och så sparar man, och så går det upp. Och sen nu i höstas hade vi en skakning på börsen på kanske 10 %. Då har jag aldrig fått så mycket mejl, som så här: nu när raset kommer, ska jag sluta spara? Ska jag sälja av? Och jag var så här: men du sa ju att det var långsiktigt innan. Då upplever jag att vi antingen överskattar vår risktolerans, eller att vi är fel ute på något sätt. Men jag har inte riktigt listat ut mer än så. Vad är din reflektion?

Elin Helander: Jo men absolut. Det är en annan sak jag också aktivt har testat på mig själv. Hur känns det när jag har lagt in pengar, och så ser jag att värdet minskar lite här? Hur man så gärna vill kicka in och rädda sig själv ur den här situationen, fast man också vet att det här är kortsiktigt och jag tror på det på lång sikt. Mekanismen bakom det har att göra med våra känslor, som är viktiga för oss. Känslor ger oss information om hur vi ska agera. Men det vi trillar dit på, det är att vi får inte agera på kortsiktiga känslor, tillfälliga känslor som uppstår i en specifik situation.

Jan: När jag loggar in på mitt Avanza-konto eller Nordnet-konto och det är minus, röda siffror...

Elin Helander: Då kickar det igång. Det kan vara stress och oro, och då vill vi ta oss ur den känslan, och då tror vi att vägen ur är att sälja av. Och sen har vi de här känslorna som gäller på lång sikt. Att jag ser det här som en bra investering för mig på tio år.

Jan: Statistiskt sett kommer jag få åtta procent.

Elin Helander: Ja, om man zoomar ut så vet man att det är bra. Men de tillfälliga känslorna tar över. Och det händer oss lätt när vi investerar.

När tillfälliga känslor styr konsumtionen

Elin Helander: Det händer oss när vi konsumerar varor till exempel. Att man tänker: jag ska in i den här butiken, jag ska handla den här varan som jag behöver. Och jag har mitt sparande, så jag har mycket jag ska spara den här månaden. Och sen blir det någonting tillfälligt när man är där inne.

Jan: Du sitter och ler stort.

Elin Helander: Ja, jag känner så igen mig.

Jan: Ja, det är underbart.

Elin Helander: Jag med. Så man blir frestad, helt enkelt. Och då glömmer man helt bort den här långsiktiga horisonten, och bara går in och säger att det är en bra deal, och bara idag, och jag tjänar pengar på att det slår till idag, känns det som. Och så slår man till, agerar på de här kortsiktiga känslorna. Så det händer oss jätteofta.

Jan: Ja. Alltså, det jag tänkte på, för jag känner mig så himla dum. För i området pengar skulle jag säga att jag kan det här. Jag har suttit ut tre, eller varit med om tre ras: 98, 01 och 08. Så jag vet: kommer det ett ras nu, jag kommer rida ut det, jag är helt hundra. Men sen kan jag också vara så här att jag tycker lite synd om mig själv. Och då tänker jag så här: nej, men nu ska jag äta glass. Och sen kan jag äta upp ett helt glasspaket, och sen får jag dåligt samvete efter att ha ätit upp det här glasspaketet, och så är jag redan så här: där har jag förbrukat all träning jag har gjort denna vecka, och så får jag skamkänslor.

Elin Helander: Och då vill du äta ännu mer glass, eller hur? För att trösta mig själv. Jag har redan tagit steget. Och det gäller också överkonsumtion. Jag ska inte konsumera den här månaden, eller idag när jag går ut. Men tar vi ett konsumtionsbeslut, bara köper någonting för hundra kronor, då har vi redan gått över en spärr som gör att det är mycket lättare att vi fortsätter konsumera. Så det första beslutet är alltid det viktigaste. För är det väl taget, har du väl öppnat glasspaketet en gång...

Jan: Så ökar det. Och där kan det också vara så här: nej, du ska bara äta halva glasspaketet, och sen bara en sked till, och sen bara en sked till, och sen har jag ätit upp tills det tar slut.

Specifika mål och empati för sitt framtida jag

Elin Helander: Ja, men det är hög igenkänning på hur det gäller. Men också med sparandet, och de här tillfälliga känslorna som kan få oss att vilja konsumera. Det är därför det är så viktigt att man har det här specifika målsparandet. Att man har en specifik dröm. Och det är därför vi har det så på Dreams, att du inte har ett stort sparkonto, utan du har specifika målsparanden. För då kan du påminna dig själv om den känslan. Det hjälper dig att dra dig ur den här tillfälliga känslan, att du vill ha den här jackan, till att, just det, jag har också den här semesterkänslan, eller den här drömhuskänslan. Och det hjälper oss. Det lyckas inte alla gånger, men att, igen, få ett metaperspektiv.

Jan: Jag tänker mycket på det här att hämta kraft i framtiden. Jag tänker så här, till exempel på fredag, jag brukar använda detta exempel ibland: fredag eftermiddag känner de flesta sig ganska glada och nöjda, för snart är det helg. Vilket är ganska intressant, för helgen har ju inte inträffat, det är fortfarande bara fredag eftermiddag.

Elin Helander: Ja.

Jan: Så vi har hämtat helgens kraft och glädje och energi redan till nu.

Elin Helander: Precis. Och söndagen då, då är man inne i jobbtänket.

Jan: Precis, och då är det folk som söndag kväll har ångest, eller måndag morgon, nu är det en hel vecka. Så det funkar uppenbarligen i en massa andra områden för oss. Så det gäller egentligen att bara förflytta det till ett annat område, som till exempel sparande. Eller för mig, från sparande till glass.

Elin Helander: Precis. Men någonting vi var inne på lite i förra avsnittet var det här att man har olika jag med olika behov över tid, och att det här skapar empati för sitt framtida jag. Det som händer är lite det där med glassen också. För mig händer det också med godis. Jag kan äta för mycket godis, och så mår jag illa, och så tänker jag: usch, jag ska aldrig mer äta godis. Och så kan det gå två timmar, och så är jag där med handen i godisskålen igen och äter. Vilket är väldigt tydligt, hur vi nästan är som olika personer inom en och samma kropp, som har de här konstanta konflikterna mellan varandra hela tiden, med olika viljor och behov och belöningssökningar.

Varför vi tar för hög risk med våra pengar

Jan: Ja, precis. Jag tänker också det här med risk. Har du några tankar kring det? För jag upplever att det är väldigt många människor som tar väldigt hög risk med sina pengar. Ibland handlar det om okunskap, skulle jag säga. Att man inte vet bättre, att man väljer en aktie. Men sen skulle jag också ibland säga att vi kanske försöker få utlopp för andra tjänster i vårt sparande. Förstår du vad jag menar?

Elin Helander: Ja, det blir också det vi var lite inne på i förra avsnittet. Det här med motivation, eller hotivation. Att vi är rädda för någonting, och vi vill undvika. Den här rädslan gör att vi undviker saker. Och det i sin tur leder till att vi kanske tar onödig risk. Ett exempel: att om man investerar i någonting, att man inte är tillräckligt diversifierad. För att man kanske inte vågar gå in i andra marknader eller produkter. Och det blir då en risk som du tar, en onödig risk. Så finns det risk, det ser vi på Dreams, att folk gillar sparkonton väldigt mycket, fast de sparar över en längre tidshorisont.

Jan: Och det är bättre att man tar för liten risk?

Elin Helander: Ja, precis. Investera det i fond i stället om du ska ha så lång sparhorisont. Men det känns för vissa så läskigt och riskfyllt. Och då har man kanske för stora summor för lång tid på sparkonto, vilket också skulle kunna ses som en risk. Du missar en exponering, en potentiell avkastning.

Jan: För jag har pratat med till exempel fondrobotsföretag, som Lysa och Opti och andra. De säger också att reflektionen är att de upplever att många sparare vill ha 100 % aktieexponering, eller 100 % exponering mot marknaden. Medan jag är så här: ja, de senaste tio åren har vi haft i princip konstant uppgång, då är det bra att ha full exponering. Men har man varit med om några krascher så påstår jag att det är viktigt att inte förlora nästan pengarna. Och jag är lite fascinerad. Vad är det som gör att vi tar de här höga riskerna?

Vi vet inte själva vilken risk vi tål

Elin Helander: Jag ska säga att i grund och botten är det två viktiga faktorer. Det ena är att vi vet inte själva vad vi vill ha för risk. Vi kan säga någonting, men det betyder inte att det är sant. Det är fake igen.

Jan: Ja, precis.

Elin Helander: Det är fake. Du tror att du vill ha någonting, som en falsk dröm. Du tror att du vill göra någonting, men sen när du gör det, eller du visar ett annat beteende. Och här då, om man vill ha en viss exponering, men sen när du har den, så visar det sig att du inte reagerar som du trodde att du skulle reagera. Du skulle vara lugn, kunna sitta lugnt i båten, när det sen blir ett ras. Och det är jättesvårt att mäta risk. Alltså folks riskvilja. Det är någonting som banker har svårt med. Du kan ställa massa frågor och kolla på profiler, men är det rätt resultat du kommer fram till? Högst tveksamt.

Jan: Ja, precis. För jag tänker, idag pratar man alltid så här om risk: ja, men vill du ha 10 %, vad är du villig att acceptera? Maxförlust, och så får man fyra alternativ. 10 % plus minus 20, 15 plus minus 40. Och till och med jag, som har läst statistik på universitet, är så här: ingen aning.

Elin Helander: Nej, du har liksom inte någonting du kan relatera till på något adekvat sätt. Så det är väldigt komplext. Och det finns så mycket förbättringar som behöver göras här inom branschen, skulle jag säga. Framför allt på hur man presenterar risk. Alltså, vad är risk?

Att se risk som någonting större

Jan: Har du något tips på hur man kan tänka som småsparare kring risk? Hur man kan identifiera det hos sig själv?

Elin Helander: Jättebra fråga. Jag tror att man ska se att risk är olika saker. Vi pratar mycket om risk kopplat till investeringar, som om det vore volatilitet. Men det finns risker så mycket mer när det kommer till privatekonomi. Att inte ha ett sparande är en risk. Att kanske spara på fel sätt, att du har för mycket på sparkonto eller i en fond, det kan också ses som en risk. Och sen när du väl investerar, så finns det olika risk du kan välja. Så risk är ett så brett begrepp. Jag skulle till och med vilja säga att, som vi var inne på i förra avsnittet, hur man delar upp ekonomin mellan sin partner och föräldraledighet och sådant, att göra det på fel sätt, att man inte har pratat igenom det och tänkt igenom det, det är också en risk. Mitt tips är att börja se risk som någonting större, som påverkar hela vår privatekonomi. Och tänka: vad kan jag göra för att känna trygghet inför framtiden? För den som inte har ett sparande alls idag: börja ha ett sparande, en buffert. Som inte behöver vara till tråkiga saker. Det kan vara en kul buffert för roliga saker. Och sen sätta upp ett mer långsiktigt sparande. Och sen kolla över pensionen och så vidare. Och kolla över hur vi har delat upp ekonomin om man är partner eller sambo. Sen kan man kolla om man är vigd, av med testamente. Så det finns så många saker att tänka på kring risk, som är mer än bara aktieinvestering. Mer än bara volatilitet eller fondinvestering.

Ankareffekten: priser i relation till varandra

Jan: Jag tänkte att vi skulle hoppa till en annan sådan här tankefälla. Och det är ankareffekten. Den skriver du en hel del om.

Elin Helander: Ja, självupplevd också. Det är ett exempel i boken.

Jan: Kan du inte ge något exempel och berätta om den?

Elin Helander: Ja, men absolut. Det är jag som översätter den från engelskans anchoring-effekt. Den gör att vi kopplar information. Vi behöver sätta information i relation till någonting annat. Och det är det som gör att risk blir så svårt. För vad ska du sätta olika alternativ i relation till? Det här händer oss väldigt ofta med pengar. Med summor, med priser, när vi konsumerar. En jacka för tusen kronor, är det ett bra pris för den här jackan? Hur kan du möjligen veta det? Det har att göra med kvalitet och massa olika saker. Men om du vet att jackan har kostat 3 000 kronor, så börjar det fungera som ett ankare. Då tänker du: det är ju ett rent kap för tusen kronor. För det måste vara bra material, höga tillverkningskostnader, och nu kan jag få den för tusen kronor. Då känns det helt plötsligt billigt, i relation till ursprungspriset. Sånt där påverkar oss hela tiden.

När man är i konsumtionssituationer ska man vara medveten om att det finns varor och erbjudanden som bara ligger där, som man inte har för avsikt att sälja, men bara för att påverka oss och få oss att köpa någonting annat.

Elin Helander: Det påverkar också när vi investerar. Att en aktie känns billig, att du rear på den här aktien. Det är just ankareffekten. Att vi kollar på ett tidigare värde som den har haft, och sen jämför vi det nuvarande värdet. Men ett värde ska alltid reflektera värdet. Så det är egentligen inte relevant att titta på ett tidigare värde.

Jan: Jag kan säga, bara för några dagar sedan tittade jag på Boliden. Jag gillar Boliden jättemycket. Den var så här 250 kronor, kostade den för ett tag sedan. Och nu var den så här typ 187. Och jag bara så här: gud, vilket kap. Och sen inser jag: nej, jag håller på att lura mig själv. För den ska ner, det är ett cykliskt bolag, och massa annat. Men den spontana känslan är så här: gud, vad billig den är.

Elin Helander: Och det är så bra att du kan stanna upp där. Det har man svårt för ibland, att faktiskt stanna upp och ifrågasätta sig själv. Det är just det här som delvis handlar om att samarbeta med sin hjärna. Har man kunskaper om de här tankefällorna, är medveten om deras mekanismer och att de finns, och kanske har ett namn på dem, då kan man säga till sig själv: vänta lite nu, är det ankareffekten som spelar mig ett spratt här? Och då tar vi en till vända när vi resonerar, och så kanske vi kommer fram till ett annat beslut.

Att jämföra mot index i stället för absoluta tal

Jan: Det här är en annan sådan här. Jag vet inte om det är ankareffekt eller någon annan tankefälla. Men jag ser, om jag tittar på några av de fondförvaltare som jag har träffat, eller som är duktiga att investera, de mäter aldrig sin portfölj i absoluta tal. Alltså utvecklingen på sin portfölj. Utan de tittar alltid bara på den procentuella avkastningen. Och de tittar inte ens på om den procentuella avkastningen är positiv eller negativ, om den är över noll eller mindre än noll. Utan de jämför den alltid mot ett index. Så de kan vara så här: det har gått ner minus 40 %, där man själv hade fått ångest. Och de är sjukt nöjda, de öppnar en flaska champagne, för index var minus 60. Och då tycker de så här: jag ligger 20 procentenheter bättre mot index. Så vad är det vi gör för fälla där, när vi jämför absoluta tal, eller där vi jämför i förhållande till de här proffsen? För det är uppenbarligen en framgångsfaktor.

Elin Helander: Ja, precis. I ett konsumtionssammanhang blir det väldigt tydligt vilket värde vi jämför med. Vi jämför tusen kronor med jackans tidigare pris. Men i investeringssammanhang är det frågan: vad ska vi jämföra mot? Där folk då kanske väljer fel saker att benchmarka sig emot, helt enkelt.

Jan: Jag ska säga, helt ärligt, jag kämpar fortfarande med den här. Att jag kan tycka att portföljen går back. Till exempel, jag kan ha svängningar på kanske 50 000 i min portfölj över en vecka. Och då kan jag vara så här: ja, gud, vad jobbigt, då är hela månadens lön borta. Lönen jag har jobbat för denna månaden, för nu har jag ändå förlorat allting på börsen.

Elin Helander: Det blir också det här kortsiktiga, att man ser känslorna som kommer för stunden. Det blir en ankareffekt, att du jämför, sätter i relation till varandra, och så ser man den här veckan. Vilket är helt meningslöst egentligen, att ens reflektera över någonting över en vecka, när det kommer till investeringar som man har på lång sikt.

Jan: Min lösning är att inte logga in på Avanza eller Nordnet för ofta.

Elin Helander: Nej, men det ska man inte göra.

Ju mer sällan du loggar in, desto bättre resultat

Jan: Jag såg en studie där de var så här att ju mer sällan du loggade in, desto bättre resultat fick du. För det är också så här att börsen går upp 60 % och ner 40 % ungefär, enskilda dagar. Och då, ju längre tid du har mellan dina inloggningar, desto större är sannolikheten för att det är upp.

Elin Helander: Ja, och att folk loggar in mer när börsen generellt går bra. Och när den går dåligt så är vi inte lika intresserade av att gå in på daglig basis. Att bara njuta av siffrorna. Man går in och kanske bara njuter och känner så här: den här veckan har jag inte bara min lön, utan jag har också gått upp 20 000. Det känns som att jag har de pengarna här. Och går det ner, så får vi lite ångest och vill undvika att sitta på det.

Status quo: att inte ta något beslut alls

Jan: En annan tankefälla, status quo.

Elin Helander: Den är en väldigt viktig tankefälla. Den drabbar oss alla, men den är också en grundbult i dem som inte kommit igång med det de vill komma igång med. Men även om man är igång med sparande och investeringar och kanske behöver och vill göra justeringar, så ställer status quo till det. Det har att göra med att vi föredrar icke-val, icke-beslut, att låta det vara som det är idag. För att ta ett aktivt beslut, det är kognitivt krävande. Vi behöver ta in massa information och jämföra saker mot varandra. Man ska börja spara i en fond, så var ska jag börja? Vad ska jag ha för fond? Det finns massa fonder att välja mellan, och det blir ganska jobbigt. Man kan drabbas av choice overload, där det finns så mycket alternativ att jag inte ens vet var jag ska börja. Och då låter vi det vara som det är idag i stället.

Det är anledningen till att i Dreams kan du investera i fond. Vi har en fond bara. Det är en bra och okej fond. Du kommer kunna hitta en bättre fond om du sitter och letar på massa ställen, men du kommer inte hitta sämre fonder.

Elin Helander: Men det är okej och bra. Vill du köra, så kör. För att göra det väldigt enkelt att ta sig från status quo och börja ett nytt beteende. Det är jätteviktigt. Många fastnar där, att det blir för höga trösklar.

Jan: Är det samma sak som ekonomisk tröghet, som du också pratar om i boken?

Elin Helander: Ja, precis. Jag beskriver det som ekonomisk tröghet. Status quo är en del av det. Sen har vi också den här rädslan för att ta dåliga beslut. Och vi har oftast en drivkraft till att vilja ta det mest ultimata beslutet, det bästa beslutet vi kan komma fram till. Och de här sakerna tillsammans gör att det inte händer någonting. Vi tänker att det ska hända, vi vill att det ska hända, men vi skjuter det på framtiden. Och det blir en ekonomisk tröghet som gör att vi kommer igång för sent. Det vore bättre om du hade börjat spara.

Jan: Typ det första jag tänker när du pratar så är pension. Att många är så här: jag tar inte tag i min pension nu.

Elin Helander: Eller bara att komma igång med att våga flytta över pengarna från sparkonto till ett fondsparande. Det finns väldigt många människor som har det steget framför sig.

Nick Leeson och förlustaversionen som sänkte en bank

Jan: Ja, precis. Du har också ett exempel, det här klassiska exemplet med Nick Leeson från Barings Bank. Jag tror det är förlustaversion. Kan du ta exemplet och vad det handlar om?

Elin Helander: Absolut. Så han var, jag kommer inte ihåg vad hans titel var, men en investerare för en stor, anrik...

Jan: Från 1600-talet, en jättegammal bank.

Elin Helander: Ja, precis, en väldigt anrik bank. Och gjorde investeringar som inte gick.

Jan: Jag tror han spekulerade i vete. Jag tror det var det. Jag kan ha fel, men det är så här att det bara kom upp, och det var helt galet, som gick jättefel.

Elin Helander: Ja, och då är det en förlust. Då vill han ta igen den förlusten. Och börja ta pengar från andra konton, och försöka också dölja den här förlusten till att börja med. För han såg det som tillfälligt. Och för att då ta igen den här förlusten, och kanske till och med komma på plus, så tog han ännu mer risk. Högre riskexponering. Och det gick fel, så att förlusten växte, blev ännu större. Och där kommer det in känslor som skam.

Jan: Precis, skuld och skam.

Elin Helander: Vilket gör att han ändrar sitt beteende och kickar in i att försöka dölja det här. Det var så viktigt att det inte skulle komma fram. Så det är två saker: dölja det och ta igen det, så att ingen någonsin skulle behöva få reda på att det här har hänt. Och för att hoppa direkt till slutet, så slutar det med att det är så stora skulder som han har dragit på sig att banken kraschar, han flyr landet och blir sen gripen, fängslad, åtalad. Jag har sett att man har gjort en film på den här berättelsen. Och då tänker man tillbaka lite, att det här är en människa som förmodligen är utbildad, smart. Han måste ha tagit massa bra, smarta beslut innan, som ändå har tagit honom till den tjänsten han hade och det förtroende han hade. Och där händer det någonting. De här drivkrafterna bort från skuld och skam, och mot bättre investeringar och att få tillbaka pengar och tjäna mer pengar, gör att han blir helt irrationell och beter sig så konstigt.

Det är en väldigt viktig insikt som jag skulle vilja skicka med, att alla kan ta dåliga beslut. Du kan vara en smart människa och ha tagit dåliga beslut. Det betyder inte att du nödvändigtvis är puckad.

Elin Helander: Man pratar om människor som kanske tar dyra lån och hamnar i skuld, så kan folk känna att det är så himla puckat. Du vet ju att det är dyr ränta, att det är svårt att betala tillbaka. Men forskningen visar att du kan få den mest smarta människan att ta puckade beslut. Ska jag ge ett exempel?

Jan: Ja, gud, ja.

Princeton-studien: tidsfattigdom gör oss irrationella

Elin Helander: Det är en studie. Då lät man Princeton-universitetsstudenter, man ville sätta dem i ett mindset, att känna sig fattiga. Och då använde man tid i stället för pengar, för det är två ganska lika saker, tid och pengar. Du ska lösa en uppgift, eller uppgifter, problem. Och ju mer rätt du har, desto mer pengar får du som belöning. Och varje uppgift har du en viss tid på dig att lösa, och det är knappt om tid. Sen när du håller på med en uppgift, så får du frågan: okej, men vill du ha en sekund från en kommande uppgift och använda på den här uppgiften i stället? Så du kan få en sekund från kommande uppgifter till nu, men jag kommer dra av två sekunder från kommande uppgifter. Alltså en ränta läggs på den här tidsförflyttningen som du gör. Och där ser man på resultaten att folk tackar konsekvent ja till det här. Att jag tar lite tid från mina framtida uppgifter för att få klart den här uppgiften, till en ränta. Vilket resulterar i, om man jämför med en kontrollgrupp, att de klarade av färre problem. För de fick så ont om tid i framtiden, för framtida uppgifter, och fick mindre betalt. Och jag tycker det är ett bra exempel som illustrerar att vi kan bli irrationella ganska snabbt. Det man gör här är att få dig att fokusera så mycket på nuet, bara här och nu. Och framtiden, alltså uppgifter du ska lösa nu och framtida uppgifter, framtiden känns så abstrakt, det får jag ta sen.

Vi överskattar alltid framtiden. Att, ja, jag kommer ha mer, de uppgifterna kommer vara lättare, eller jag kommer ha mer tid i framtiden att göra det här, jag kommer ha mer pengar att spara sen, då kommer jag ha högre lön.

Elin Helander: Så ser vi på Dreams att en vanlig anledning till att folk inte sparar är att om man inte har en fast tjänst, en kontinuerlig inkomst, så känner man att jag ska spara sen, när jag har det.

Att skjuta upp sparandet och välgörenheten till "sen"

Jan: Alltså gud, det där är så roligt. Jag hade också en massa kompisar. Jag och Caro tycker det är viktigt med välgörenhet, så vi gav till välgörenhet även om vi var studenter. Och då var det kanske bara en hundralapp eller tvåhundralapp. Då hade jag så många kompisar som sa: jag kommer ge till välgörenhet sen. Eller jag kommer spara sen, när jag får jobb och får min lön. Och de gör det fortfarande inte.

Elin Helander: Ja, och samma sak faktiskt med att spara till barn. Det är också någonting jag har noterat. Föräldrar tänker: jag kan börja sen. Framför allt kanske lite yngre föräldrar. Eller om man själv står inför att man ska köpa första bostad eller någonting och spara ihop, om barn, så sparar vi upp sen, när vi har köpt.

Jan: Men är det så? För där skulle jag nästan argumentera att det är skillnad på att spara till sig själv och spara till barn. Det är två olika konton som inte tävlar mot varandra. För min upplevelse, jag vet inte om jag vågar nämna honom, Jordan Peterson här, men han skrev också, han refererade till studier i sin bok, så här att vi är mycket duktigare på att administrera läkemedel till våra husdjur än vad vi är till oss själva. Och samma sak med sparande. Jag sparar inte till mig själv eller till min pension, men då sparar jag åtminstone till mina barn. Alltså, jag röker, jag fattar att det inte är bra för mig, men mina barn ska fan inte röka.

Elin Helander: Alltså, det är absolut inte min uppfattning när jag är ute och träffar och pratar med folk.

Jan: Är det så?

Elin Helander: Gud, vad spännande. Kan vi inte göra det som en liten uppgift också till dem som lyssnar? Att fråga.

Jan: Jag vill ställa en fråga i avsnittet, så får man, så ser vi.

Elin Helander: Ja, och att man kan fråga människor runt omkring sig, vad de gör om de har barn, med sparande, och resonera kring det. Så kanske vi kan få en bättre bild.

Vi håller löften till andra bättre än till oss själva

Jan: Min tes är att om det handlar om någon annan, så är vi ofta bättre på att hålla löften, på att göra saker. Medan vi själva, jag tycker så här, lovar jag någonting till någon annan, så håller jag det. Lovar jag till mig själv, så här, jag ska gå och träna, det kan hända precis vad som helst och jag hamnar inte på gymmet. Men har jag lovat att den rapporten ska vara inne på fredag, då är den inne på fredag.

Elin Helander: Och det är sant. För sparande bör man ha typ en savings buddy, som man rapporterar sitt sparande till. Det ökar vårt sparande. Men när det kommer till barn, så kan inte de hålla dig accountable för det. För de vet ju inte ens om det här sparandet, förmodligen, om de är riktigt små. Min uppfattning är att man har de här egna sakerna först, som man ser, att vi måste ju ha ett hus först, eller vi behöver en bil eller vad det nu kan vara, som då blir lite viktigare. Och framför allt, det absolut viktigaste: att folk inte förstår effekten av tid. Och tänker att det är inte så stor skillnad om vi kommer igång nu eller om tre eller fem år. Vi har massvis med tid att spara till vår dotter eller son. Och sen tar det kanske lite längre tid än vad man hade tänkt innan man faktiskt kommer igång. Men de där fem åren skulle kunna göra ganska stor effekt på slutresultatet. Så en svårighet, det är kanske huvudanledningen, en svårighet att förstå effekten av tid och ränta-på-ränta.

Jan: Absolut.

Barnsparande och ankareffekten i tid

Jan: Det får du testa, vi får göra en sådan undersökning. Och sen, när jag tänker på det där med tid, när du säger att vi har svårt med tid: jag kan tycka så här ibland, när man pratar långsiktigt, spara i tio år, bara gud, vad det tar lång tid. Och så sa alla till mig innan jag fick barn, bara, ja men du vet, barnen växer upp så himla fort. Och jag kan idag verkligen, jag som har en sjuåring hemma, säga så här: det känns som att vi var på BB förra veckan. Och det är så barnsparande, som jag brinner väldigt mycket för, då kollapsar man dem på något sätt i hjärnan, så att när jag sparar till Freja, det är mycket snabbare än mitt eget sparande. Och det kanske är ankareffekten. För jag har inte ankrat det till att det är tio år i tidshorisont, utan jag har ankrat det till Freja.

Elin Helander: Ja, precis.

Jan: Hon går i fyran, eller vad det blir.

Elin Helander: Exakt.

Jan: Och det blir ju så sjukt mycket pengar. Så jag har sagt, det var en av insikterna när vi skrev boken Gör ditt barn rikt, att de som sparar till sina barn, de översparar. Att ofta blir det för mycket pengar till barnen. Och det kan lätt bli en björntjänst, faktiskt. Där ett av våra råd är: spara till barnen, men spara inte för mycket.

Elin Helander: Ja, men absolut. Och man kan också tillskriva först, och det skriver ni bra om i boken, men ska pengarna stå i deras namn? Ska de få dem om 18 eller 25? Eller ska de stå i föräldrarnas namn? Och så kan pengarna komma med villkor, att det ska användas till vissa specifika saker, men inte få användas fritt. Ja, på alla de sakerna du sa nu. Jag håller med. Men också det här med att föräldrar, huruvida de sparar till sina barn eller inte, om de börjar direkt. Jag tror att en viktig prediktor till det är om dina föräldrar själva har sparat till dig. För de som har föräldrar som har sparat till en själv, och ser man själv för barn, så är det som en självklarhet, om man sätter upp ett sparkonto. Men har man själv inte haft föräldrar som har sparat, eller sparat så mycket, och kanske kommer igång sent...

Jan: Så kommer man själv också igång senare. Gud, alltså, ju äldre man blir, desto mer inser man att man blir som sina föräldrar.

Elin Helander: Ja, absolut.

Små detaljer styr oss mer än vi tror

Jan: Jag tänker där, du skrev en kul grej också. Du refererade till att små detaljer spelar roll. Att det var någon studie där råd från kvinnliga rådgivare agerade man mer på, helst om hon log, det gav också mycket högre signifikans. Eller att i USA hade man gjort någon studie där man skänkte mer pengar till orkanoffer om orkanen hette samma sak som en själv. Det där känns ju sjukt jobbigt, att hjärnan lever sitt eget liv. Hur gör man för att börja dra åt samma håll?

Elin Helander: Du, bra fråga. Jag gav de där två exemplen på det här jag ville belysa, att de mest osannolika sakerna kan påverka oss, som man inte tänker på. Jag tog upp den studien med kvinnliga rådgivare, inte för att jag gör ett förslag att man ska gå till kvinnliga rådgivare som ler, men just det att vi är så omedvetna om de här sakerna. Och ett annat, ett ord som är väldigt populärt idag, är nudging. Att vi kan nudgas in till olika val. Det jag vill lyfta upp: nudging är en slags medveten process. Man, översatt, beskriver det i grund och botten som beslutsarkitektur. Att jag gör att vissa val för dig ska vara lite lättare att ta. Vissa kanske blir lite krångliga, högre barriär att välja. Men oavsett om det finns någon tanke bakom vissa saker och beslut eller inte, eller miljöer, så påverkas vi alltid av vår miljö. Vi påverkas av människor runt omkring oss. Så det är väldigt populärt med nudging, att man pratar om det och diskuterar det. Och det är två anledningar. En är att det kan användas för bra saker, att hjälpa oss att ta beslut som vi också vill ta, som är bra för oss på sikt.

Nudging: pensionsblanketten och defaultvalet

Jan: Kan du ge något exempel?

Elin Helander: På var folk blir nudgade? Jag kan ge ett väldigt bra exempel. När du pensioneras får du välja för din pension om det ska ligga i en fondförsäkring eller traditionell försäkring. Det är bara A eller B, två olika beslut, och det är inget som är rätt eller fel. Och där, om man kollar över tid, väljer ungefär 13–14 %, om jag kommer ihåg rätt nu, traditionell försäkring, ett av alternativen i alla fall. Och sen, för några år sedan, ökar den där siffran från 14 % till 50 %. Alltså hälften väljer traditionell försäkring. Då blir man lite nyfiken på vad som har hänt här, vad som har gjort att folk har förändrat sitt beteende så mycket. Och det man gjorde där, på den här pensionsblanketten, var att man alltid tidigare hade haft ett defaultval för fondförsäkring som har varit ikryssat. Så väljer du ingenting, så blir det fond. Och då hade 13–14 % traditionell försäkring. Och sen testar man, om vi tar bort förvalet och bara låter det vara blankt, och du måste ta ett aktivt val, då blir det 50–50, helt plötsligt. Så det är ett exempel på hur vår miljö, i alla fall en blankett och en prick på en blankett, påverkar vårt beslut.

Jan: Och det är ett viktigt beslut också.

Elin Helander: Det är ett stort beslut som gäller din pension.

Jan: Är inte det också det man har gjort med sådana här organdonationer? Att man sätter default att du donerar.

Elin Helander: Absolut. Ja, jag har en graf på det i boken som visar olika länder. Där kan man se att Sverige ligger väldigt högt, alltså många som donerar organ. Danmark är ett annat land som ligger väldigt lågt. Och vi är länder som ligger nära varandra geografiskt, kulturmässigt och religiöst, så man kan tänka att vi inte har faktorer som påverkar att folk beter sig så olika. Men i Sverige har vi det här defaultvalet, att om en person går bort och man inte har sagt någonting specifikt, då utgår man från att det blir donation. Man tillfrågar de nära anhöriga. Medan i Danmark är det tvärtom. Har du inte sagt någonting eller registrerat dig, så utgår man från att du inte vill donera. Det är jättestor skillnad på beslut. Så det är ett exempel på typer av nudging, då man i Sverige har beslutat att vi tror att de flesta vill donera, men det är få som faktiskt tar sig tid att skriva in sig i register, och då sätter vi det som default. Det belyser också i boken det här med att de exempel jag nyss har gett är där man medvetet använder de här mekanismerna. Men oavsett så påverkas vi av vår miljö. Vi påverkas av människor runt omkring oss, fast vi inte tänker på det och kanske inte ens noterar det.

Lottovinster, konkurser och sociala normer

Elin Helander: Det finns en ganska ny studie som jag tycker är väldigt intressant, där man kollar på grannskap. Man har kollat på grannskap där en person, eller en familj, har vunnit på lotto. Och så kollar man: hur påverkar det de som bor runt omkring?

Jan: De börjar också spela på lotto?

Elin Helander: Jag skulle säga att det är ännu värre än så. Nej. Det är att de som bor i närheten, först de som vunnit på lotto, de börjar konsumera. Och de börjar konsumera ytliga saker och ting. Man köper en ny bil, man köper inte en ny oljepanna. Och det som händer är att grannarna också börjar konsumera mer. Så att man såg en signifikant ökning av konkurs i grannskapet. Alltså folk blir överskuldsatta när en person vinner pengar på lotto. Och det här sker liksom omedvetet hos oss. Men det här kan man också använda till sin fördel, att bygga bra sociala normer. Och i vår app på Dreams, till exempel, har vi gruppdröm. Att du kan spara tillsammans med andra. Dina pengar ligger på ditt konto och de andras pengar på deras konto, men man kan se varandras sparande, och vi sparar till en resa ihop, du och jag till exempel. För att då få den här påminnelsen och det här grupptrycket, fast det kommer till sparande. Och där tror jag att vi kan bli ännu bättre än vad vi är idag, att faktiskt, där det passar, göra sparande mer synligt och jobba med hur vi förändrar normer. För då kan vi också förändra gruppbeteende.

Vi blir genomsnittet av dem vi umgås med

Jan: Jag håller helt med. Det där är en framgångsfaktor som jag lärde mig för tio år sedan, när jag jobbade med balansekonomi, att vi ofta är genomsnittet av de tio personer vi spenderar mest tid med. Och då kan man också använda det aktivt, att faktiskt välja in, att börja prata om ekonomi, eller sätta mig i sammanhang. Till exempel, om jag ska ta något, aktiespararna. Om jag plötsligt är medlem och engagerar mig i aktiespararna, då kommer jag få mycket mer påverkan i området aktier.

Elin Helander: Ja, och jag vill låta lite hård, och också tänka på att kanske välja bort folk. Det kanske låter väldigt hårt, men det kan vara så att man har folk i sin omgivning som man faktiskt inte bör ha så nära som man har idag. För det påverkar inte bara sparande, det kan påverka andra saker, som lycka, entreprenörskap, att kanske våga förverkliga saker man vill förverkliga. Har man folk runt omkring sig som inte kan unna att andra får må bra, eller att det går bra för andra, så tänker man inte riktigt på det här. Man har bara kanske en olustkänsla generellt sett, och, jag känner mig alltid lite låg på energi när jag träffar den här personen, och kanske behöver tänka efter: men varför gör jag det? Jo, för att när vi kommunicerar, så är det här jag får tillbaka, massa pikar.

Att välja bort, och relationen till sin familj

Jan: Jag tänker på det på två saker. Jag har en kompis, jag har arbetat i en styrelse för en friskola i många år, och när jag pratade med förskolepersonalen, förskolepedagoger, så sa de så här: om jag ska ge ett råd som förskolepedagog, som inte är allt det där med kärlek och tid, så är det så här: ha koll på vilka dina barn umgås med. För efter en viss ålder är det barnens umgänge som påverkar, man pratar om grupptryck. Och sen tänker jag den andra reflektionen, jag har haft mycket diskussion med min mamma. För min mamma kom från ett kommunistiskt land, skaffade en utbildning och har ett jobb och har jobbat i kommunen i 30 år. Och när jag ville starta företag, så var hennes första kommentar bara, hon sa att hon hade misslyckats. För då skulle inte jag skaffa mig...

Elin Helander: Familjens svarta får.

Jan: Ja, precis. Och så säger hon till mig så här: Jan, du vet att jag alltid har stöttat dig i allt du vill, men sen skaffar du dig ett riktigt jobb. Och då var det så här, apropå att välja bort, att ibland är det vissa människor man inte riktigt kan välja bort, eller man inte vill välja bort. Och då har vi bara gjort en överenskommelse ett tag, så här: vi pratar inte om pengar, eller vi pratar inte om karriär, för vi är bara väldigt oense om hur det där ser ut. Och så kan man umgås med dem, ha en fantastisk tid i alla fall.

Elin Helander: Ja, men det är jättebra. Och att man tänker på vilka jag ber om mina idéer, och vilka jag ber om råd. Där tror jag att det händer någonting när man växer upp. Som ungvuxen, även som äldre vuxen, där man behöver förstå att jag kanske inte alltid ska få råd från mina föräldrar. För att vi växer upp i helt olika tider, tidsepoker. Så att jag kanske ska sluta, man kanske inte ber sina föräldrar om råd, utan de kommer med råd ofrivilligt, men jag ska faktiskt tänka att jag inte ska lyssna på dem. Och när det kommer till sparande då, framför allt, som du sa, omge sig med människor som står för de saker man själv vill göra mer av. Men också att man tänker på: vem pratar jag sparande med, eller vem låter jag kommentera min privatekonomi eller mina investeringar, och vad har den för privatekonomi och investeringar? Och kanske tänka, jag kanske inte ska lyssna så mycket på dig, för att du kanske inte har de resultaten som jag vill ha.

Jan: Jag tänker på det ibland, det är som att sätta sig i en bil med någon och så vet man inte vart de ska köra, eller om de ens har körkort.

Elin Helander: Ja, dessutom.

Finansiella förebilder och boktips

Jan: Jag tänker att tiden går så himla fort. Vi ska runda av. Har du någon finansiell förebild?

Elin Helander: Gud, vilken bra fråga. Jag skulle säga rent spontant, nej, men jag har massa olika förebilder som jag plockar.

Jan: Ja, vilka då? Och vad plockar du?

Elin Helander: Gud, vad bra fråga. Det här började jag tänka på själv lite mer ofta. Alltså jättemånga. Vi säger Sandra Bourbon, framtidsfeministen. Jag inspireras av hennes driv, engagemang och framför allt att gå sin egen väg. Det gör hon verkligen. Anna Svahn, som är otroligt kunnig och duktig inom det hon gör, och fortsätter att hela tiden bli bättre och lära sig nya saker. Hon kan på ett bra sätt i sin blogg skriva om det så vi andra kan förstå det på ett lättillgängligt sätt. Vilka mer har jag? Jag har massa. Alltså mitt Instagramkonto, jag följer så himla många personer där som jag inspireras av. Så man får gå in och kolla på min Instagram och kolla vilka jag följer, helt enkelt. Och också följa mig.

Jan: Ja, det kan man göra.

Elin Helander: Elin.Helander. Och så heter jag Elin Helander, utan punkt, på Twitter. Så de inspirerar mig. Och utöver de böcker vi har skrivit, så skulle jag också vilja passa på och tipsa om Investeringsguiden, som är väldigt konkret om hur man kommer igång och sparar och investerar. Inte bara kommer igång, det är en bra grundläggande bok. Och även om man är intresserad av att läsa mer om nudging, så har Alexander Norén kommit med en bok ganska nyligen i år som heter Nudge. Nudging, så funkar det. Som jag också kan rekommendera att läsa.

Jan: Fantastiskt. Det var faktiskt min fråga, jag hade boktipsat. Är det någon fråga du önskar att jag hade ställt, som vi inte har tagit upp?

Elin Helander: Jag känner att vi har tagit upp väldigt mycket i de här två avsnitten, så det känns superkul. Jag kanske kommer på någonting när jag sätter mig på cykeln härifrån.

Jan: Ja, men jag tänker, fantastiskt, stort tack, Elin. Det känns som att vi har fler saker kvar att prata om faktiskt. Så jag hoppas att du kan tänka dig komma tillbaka någon gång i framtiden.

Elin Helander: Absolut.

Jan: Ett fantastiskt stort tack för idag.

Elin Helander: Jättekul att vara här. Tack.