Verktyg:farligast just nu, mentalt överskott & problemet före lösning

Jag följer tråden med intresse!

Vill också passa på att förtydliga att detta inte är något jag har skapat själv. Ludvig Björklund vid Södertörns högskola är den som forskar på ämnet och är även ansvarig för att ha introducerat mig till det. För att läsa mer om Ludvigs forskning rekommenderar jag denna text.

Berätta gärna vad ni tycker jag har fel om!

Intressant ämne. Ska lyssna om avsnittet igen när jag inte har massivt mentalt underskott.

Bör ha vilat ihop mig inom ett par dagar!

Nu ska jag vara tråkmört, men tycker hela samtalet var ganska tråkigt/oinspirerande då det mesta känns “självklart” som i lågt hängande frukt. Jag tolkar det som en enklare version att prioritera/lösa problem för folk som sakar grundkunskaper inom psykologi - vilket jag också kan tycka är obligatoriskt att kunna om man befinner sig på en arbetsplats med andra människor - och själva grunden man måste stå på innan man börjar med denna typ av management/sortera/prioritera för utan ett kontext blir det alldeles för stolpigt och ingenjörsmässigt.

Jag är skeptisk till att de flesta ha mental förmåga att implementera även de enkla exempel som nämns i avsnittet. Utan grundförståelse om hur man själv funkar som människa kan det bli rejält konstigt att gå omkring och fundera på saker som är högre/mer abstrakta koncept än grundläggande psykologi. Det är som att jag som trader börjar snacka swingtrading-strategier utan att först förklara som knappt vet vad en aktie är.

Nu sågade jag alltså avsnittet som både för enkelt och för avancerat…

Intressant. Kan du inte utveckla?

För ja, du har på sätt och vis rätt - som jag också skriver ovan - det är inget nytt i form av revolutionerande som ingen har gjort innan. Men, efter ändå ha arbetat i 20+ styrelser, gjort en hel del uppdrag ute på företag så upplever jag att extremt få företag / organisationer jobbar aktivt med olinjära skeenden. Man utgår från att allt är linjärt, man upprättar SOP:er, rutiner och instruktioner och sedan är man förvånad när det skiter sig. I nästa avsnitt pratar vi till och med hur alla dessa pärmar och rutiner kan sabba situationen eftersom medarbetare hellre gör fel enligt instruktionen för då kan de inte klandras istället för att lösa problemet.

Finns tonvis exempel från verkligheten allt från hur bilindustrin blir varvad av Tesla (se t.ex. nedbrytningen av den nya Cybertruck:en som folk har skrattat åt som är en bisarr revolution på undersidan). Jag har också suttit på mer än ett möte där man diskuterar fel frågor, i form av irrelevanta jämfört med andra ärenden som också borde hanteras på samma möte men som är betydligt mer komplexa och svåra att ha en åsikt / ta ett beslut i. Till svensk politik med totala misslyckanden med allt från bostadsmarknad till en skattelagstiftning som idag är 30 år gammal och inte längre passar världen som har förändrats etc.

Till alla som suboptimerar och gör en uppgift till 140 procent för att sedan ha 2 andra som är oavslutade och där man hade varit på ett bättre ställe med 3 uppgifter som är tillräckligt bra lösta än 1 perfekt och två misslyckanden.

Eller privatekonomi, där många i forumet garanterat sparar för mycket i förhållande till målet. Återigen en suboptimering, eller kanske till och med symptom på att man inte har definierat problemet (målet med sitt sparande).

Tar man på sig dessa glasögon med “problemet före lösning” och “farligast / troligast just nu” och att alla problem inte kan lösas då resurserna är ändliga så upplever jag att man ser det på riktigt överallt.

Men, ja, jag vet inte. Jag upplever att också att jag har relativt lätt att se det och kanske sköt vi bredvid målet att försöka förenkla det. För hade vi pratat t.ex. krishantering i en ledningsgrupp i ett problem som förändras timme för timme (tänk t.ex. Alecta, ett terrordåd) som förr eller senare råkar ut för en systemkollaps så tror jag det varit än mindre tillgängligt.

Jag tycker det är intressant när det linjära möter det olinjära och när detta sker för olika personer.

I mitt yrke är en av mina uppgifter att ta mig an uppgifter som nog för andra uppfattas som olinjära men för mig något mindre olinjära för jag har stött på de flera gånger förut.

Vore spännande om ni har tankar kring detta.

Farligast just nu kan man ofta använda paretoprincipen på för att prioritera och ignorera övriga.

Annars blir det lätt en oöverstiglig hög med risker att beta av i successiv ordning.

Jag har inte hunnit lyssna på avsnittet än, tänkte bara tipsa Jan om att det linjära problemet “koka spaghetti” oftast löses bättre genom att tillsätta spaghettin i redan kokande vatten för att koka i X minuter och inte genom att låta spaghettin koka upp tillsammans med vattnet under X minuter

Den komplexiteten är väldigt intressant

Kanske lite överkurs men det är svårt att helt sortera problem i “taxonomier” bara baserat på problemet. Lösningen är fortfarande en del av problemet och likaså personen, med dess resurser, som ska lösa det.

Exemplet kring att bygga en raketmotor i avsnittet berör det. Ett annat kan vara att resa ett tvåmanstält - ett simpelt problem för de flesta, väljer man dock lösningen att göra detta genom att koordinera 10st 3åringar med lågt blodsocker när det redan har blivit mörkt så blir problemet kaotiskt. Lösningen är en del av problemet.

Har jag inte kunskap om ett problem så kan det för mig verka icke-linjärt medan med tillräcklig kunskap så är det linjärt. Vanligt är att organisationer hanterar det icke-linjära genom att överösa med resurser för att göra det linjärt - istället för att förutse vart flugan ska flyga och anpassa sig till dess rörelse så bygger man en tillräckligt står flugsmälla så att man är garanterade att träffa flugan när man slår. Man bygger system för att alltid vara störst och starkast och saknar ofta förmågan att slåss när man själv är den som blir mobbad istället för att mobba andra.

Tre aspekter som utmärker det icke-linjära är:

• okända förutsättningar
• förändring
• lokal underlägsenhet

Har du stött på problemet tidigare och det är känt, det har inte förändras, det kommer inte förändras, och du har mer resurser än du behöver för att lösa det - då kanske det till och med är linjärt, även om det kan verka icke-linjärt för kollegor som inte besitter din kunskap och dina resurser.

Stöter du däremot på problem i ditt yrke som är helt okända och som i takt med att du försöker lösa det förändras så att din lösning inte längre är relevant samtidigt som du har för lite resurser i relation till problemet så kan linjära, förutbestämda lösningar - best practice, SOPer och rutiner - innebära en felaktiga karta som leder oss fel när vi försöker navigera oss genom problemet.

Du ger ett utmärkt exempel på det linjära. Vi kan som du säger, och kanske bör, ha en best practice som vi kan effektivisera och optimera för problem så att lösningen alltid ger oss det resultat vi vill ha.

Nja skulle jag vilja påstå, medveten om att jag kan ha fel. Farligast just nu (FJN) skulle inte vara en princip om den “ofta” var sann och hjälpsam, sånt finns det redan gott om. Tanken är att det alltid ska vara sant och hjälpsamt, särskilt med tanke på att det också finns för mycket som är sant men som inte är hjälpsamt. Att ignorera problem är inget som FJN beskriver, snarare tvärtom, belys problemen - men fördela resurser till det som är farligast/troligast först vilket kan innebära att jag inte hinner/kan definiera resten av problemet då FJN kräver att jag påbörjar ett närmande/lösande av det som är farligast/troligast.

Oklart vilket problem du vill lösa…

Men man behöver inte ha spisen på hela tiden.
Koka upp vattnet ordentligt (med eller utan pasta i), lägg i pastan, sätt på lock och stäng av spisen.
Det tar nån minut längre för pastan att bli klar men du sparar en hel del energi.