Försök inte tajma nedgången, fortsätt månadsspara istället
En köp-och-behåll-strategi är bättre än en så kallad buy-the-dip-strategi enligt en ny studie (AQR, 2025)

”Köp när det dippar” är ett av börsens mest spridda råd. Varje gång kurserna faller dyker det upp igen, i flöden, forum och rubriker. Kapitalförvaltaren AQR har satt rådet på prov: 196 regelstyrda varianter av buy the dip, testade på S&P 500 från 1965 till september 2025.
Resultatet är obekvämt för dippköparna. I snitt gav strategierna lägre riskjusterad avkastning än att bara äga marknaden hela tiden, och över 60 % av varianterna underpresterade. Här går vi igenom vad rapporten visar, varför dipp-köp halkar efter och vad det betyder för ditt månadssparande.
Sammanfattning och guldkorn
Det viktigaste att veta. Swipa för att se fler.
196 dippstrategier, 60 % underpresterade
AQR testade 196 varianter av buy the dip på S&P 500 sedan 1965 och över 60 % gav sämre riskjusterad avkastning än att bara äga marknaden. I snitt var Sharpekvoten 0,04 lägre än för passivt ägande, en försämring på cirka 16 %. Läs mer.
Väntan kostar 1,1 procentenheter per år
Passivt ägande gav 1,1 procentenheter mer per år i totalavkastning än den genomsnittliga dipp-strategin. Kontanter som ligger och väntar på nästa nedgång missar avkastningen under tiden. Läs mer.
Rätt affär på fel horisont
Buy the dip satsar på att fallet ska vända, men marknader har historiskt ofta haft momentum på kort och medellång sikt. Korrelationen mot trendföljning var i snitt -0,14, dipp-köp är strukturellt en satsning mot trenden. Läs mer.
Alfan går inte att skilja från slump
Genomsnittlig alfa för dipp-strategierna var 0,5 % per år och bara 16 av 196 varianter nådde konventionell statistisk signifikans. Med en strängare, korrelationsjusterad tröskel klarade ingen den. Läs mer.
Pausa inte månadssparandet
AQR noterar uttryckligen att ett regelbundet månadssparande inte bör avvika från planen för att invänta dippar. Den som väntar med kontanter måste tajma både nedgången och botten, två svåra beslut i rad. Läs mer.
Brasklappen: backtest utan kostnader
Rapporten är en hypotetisk backtest på amerikanska S&P 500-data, utan transaktionskostnader för dipp-strategierna och inte peer-reviewad. AQR säljer dessutom själva trendföljning, så trenddelen ska läsas med brasklapp. Läs mer.
Buy the dip låter bättre än det fungerar
I snitt var Sharpekvoten för dipp-strategierna 0,04 lägre än för passivt ägande, en försämring på cirka 16 %. På nyare data med utdelningar (oktober 1989 till september 2025) var gapet 0,27, en försämring på 47 %. Ju nyare och mer komplett datan är, desto sämre ser buy the dip ut.
Det betyder inte att dipp-köp förlorar pengar. De flesta varianter gav positiv avkastning, eftersom de äger aktier stora delar av tiden. Frågan är inte om de går plus. Frågan är om de slår att låta pengarna vara investerade från början.
Min erfarenhet är att det är här vi lurar oss själva. Dipp-köp känns aktivt, smart och modigt. Köp-och-behåll känns passivt och nästan för enkelt. Men marknaden belönar inte alltid det som känns mest intelligent.
Två reservationer hör hemma här. Rapporten är en hypotetisk backtest, räknad i efterhand, utan transaktionskostnader för dipp-strategierna och inte peer-reviewad. Siffrorna gäller dessutom amerikanska indexdata, inte svenska fonder eller svenskt månadssparande. Kärnlogiken är överförbar, men talen ska inte citeras som svenska.
Problemet är tiden utanför marknaden
I totalavkastning hade passivt ägande ett försprång på 1,1 procentenheter per år mot den genomsnittliga buy-the-dip-strategin. Det är priset för att vänta med pengar vid sidan av.
Den som sparar kontanter i väntan på nästa nedgång behöver få två saker rätt: att nedgången kommer relativt snart och att du faktiskt vågar köpa när den känns som värst. Det är två psykologiskt svåra beslut i rad.
I ett ISK blir väntan dessutom dubbelt dyr. Kontanterna schablonbeskattas löpande utan att pengarna jobbar under tiden.
För ett automatiskt månadssparande är slutsatsen ännu enklare. AQR noterar själva i rapporten att ett regelbundet sparande inte bör avvika från planen för att invänta dippar. Om pengarna hör hemma i tillväxthinken och tidshorisonten är lång är standardläget att de ska arbeta.
Dipp-köp gör rätt affär på fel horisont
AQR:s förklaring är pedagogiskt stark. Buy the dip satsar på att prisfallet ska vända (reversal), samtidigt som marknader historiskt ofta haft momentum på kort och medellång sikt. Du gör alltså en värdeinvesteringsaffär på en trendhorisont.
Mönstret syns i siffrorna. Korrelationen mellan dipp-strategierna och trendföljning var i snitt -0,14, svagt negativ men anmärkningsvärt konsekvent. Dipp-köp är strukturellt en satsning mot trenden.
Det är därför strategin kan kännas så rimlig men ändå underprestera. Ett fall kan vara början på en tillbakastuds, men det kan lika gärna vara början på en längre nedgång. I det senare fallet kommer dipp-köparen in för tidigt och får ta del av mer av förlusten.
Någon tillförlitlig ”alfa” hittar AQR inte heller. Genomsnittet var 0,5 % per år, bara 16 av 196 varianter nådde konventionell statistisk signifikans och med en strängare, korrelationsjusterad tröskel klarade ingen den. Författarna kan själva inte utesluta att hela alfa-bilden är brus på grund av slumpen.
Det här betyder inte att trendföljning är lösningen för vanliga sparare. AQR säljer själva trendföljande strategier, så den delen av rapporten ska läsas med förbehåll. RT-slutsatsen är enklare: blanda inte ihop en institutionell hedgefondstrategi med ditt månadssparande.
Det bästa beslutet är ofta inget beslut
Det mest användbara med rapporten är att den tar bort dramatiken. Du behöver inte ha en åsikt om nästa dipp, inte sitta med kontanter och vänta och inte pricka botten.
Sett över hela perioden motsvarade den genomsnittliga dipp-strategins aktieägande en beta på bara 0,41. Resten av tiden stod pengarna i kontanter, utanför marknaden och utan riskpremie.
Om du har en plan, en buffert och en lång tidshorisont är det praktiska rådet att fortsätta köpa enligt plan. Det är inte spännande. Men det gör att du slipper byta strategi varje gång rubrikerna blir röda.
Tid i marknaden slår oftast tajming av marknaden, framför allt för att det minskar antalet svåra beslut du behöver fatta när du är som mest stressad.
Få guldkornen direkt i din inkorg
Häng med 70 000+ andra prenumeranter som varje vecka får våra bästa tips, guldkorn och idéer om privatekonomi, sparande och investeringar — direkt i mejlen.
Läs vidare
- Investera rätt och lätt – RT:s grundram för långsiktigt sparande.
- Bästa fonderna – enkla indexalternativ för tillväxtkapitalet.
- Var inte rädd för rätt risk – beteenderisken bakom tajmingförsök.
- Fyra-hinkar-modellen – skilj buffertpengar från långsiktigt kapital.



























Tack för att du postar rapporter; Mycket uppskattat!

Hur passar rapportens slutsatser in i ett DCA/DollarCostAveraging scenario, när man delar upp en större summa på flertalet utspridda köp? Det kan “kännas” naturligt att öka investeringstakten i exempelvis globala aktieindex-fonder vid dippar…
Edit: Såg nu att de berör DCA i en fotnot på sidan 6. De verkar föredra Buy-and-Hold framför DCA eftersom man då maximerar sin tid i marknaden. De menar att det är mer logiskt att investera när man kan, snarare än att försöka vara taktisk med sina inträdespunkter… Men det besvarar inte riktigt frågeställningen om man (av känslomässigt skäl) har DCA som en premiss.
Edit 2: Skapade en Notebook för den som hellre vill podda/videokolla på pdf-rapporten.
Att köpa i dippen är att tajma marknaden. Men har man en förutbestämt strategi att vid så här mycket nedgång så går jag in med x pengar. Men då står man utanför marknaden. En strategi är att köra VP-lån, men det ökar ju risken.
Uppfattar att slutsatsen dras utifrån att man har pengar (som kunnat vara investerade) på sidlinjen, dvs inte på marknaden. Även VP-lån kan du ju ta nu liksom. Annars är ju buy the dip alltid bra om man trollar fram 100k som inte fanns innan när dippen väl kommer.
Misstaget man ofta gör med den där strategin är att man tror att man ska kunna köpa på den absoluta botten för att sedan sälja på den absoluta toppen – det misslyckas alltid eftersom man aldrig kan veta exakt var saker svänger.
Men jag körde en ganska framgångsrik lättversion av det där med guldwaranter (x4) under någon månad i höstas: jag sålde när jag tyckte att priset stigit lite för fort och köpte när jag tyckte att det sjunkit lite för länge. På så sätt ökade jag antalet waranter en procent eller två någon gång i veckan, och det blir pengar efter ett tag.
Mind you: att det fungerade byggde så klart på att jag hade utvecklat en intuitiv känsla för hur kurvan såg ut när det var påväg att vända, att jag hade en grov teknisk analys till stöd och att jag visste att den långsiktiga trenden var stigande.
Att dela upp en större summa på flertalet utspridda köp är inte DCA.
Sant, om vi ska vara definitionskorrekta och utgå från Benjamin Grahams bok “The Intelligent Investor” från 1949, så beskrivs Dollar Cost Averaging (DCA) som metoden att investera samma summa regelbundet över tid. I Grahams kontext handlade det främst om att bygga upp ett kapital via löpande inkomst.
Om man istället har tillgång till alla pengar som ska investeras redan från början av investeringsresan (t.ex. via arv i stället för löpande inkomst), och investerar dessa i steg utspritt över tid, så är startpremissen annorlunda jämfört med Graham’s definition. Detta kallas egentligen för Lump Sum Investment (LSI).
Så Grahams DCA innebär att man investerar en del av sin lön så fort den blir tillgänglig, maximerar time-in-the-market och har stöd i forskning för långsiktiga investerare, medans det matematiskt underlägna scenariot som jag beskrev (dela upp klumpsumma över tid/LSI) har stöd i det irrationella inre känslomässiga sinnet hos vissa människor.
Vad anser du om value averaging med indexfonder? Det är ju en form av timing men kräver högt kassaflöde.
Värdebaserat månadssparande (fritt översatt från Edleson’s bok “Value Averaging: The Safe and Easy Strategy for Higher Investment Returns”, 1993), går ut på att köpa mindre när marknaden är dyr, och köpa mer när marknaden är billig.
Det är att betrakta som att time’a marknaden, så många ogillar den därför.
Edleson själv har simuleringar i sin bok som talar för metoden, och även Paul Marshall 2006 där det hävdas att VA ger statistiskt signifikant högre avkastning än DCA utan att öka risken speciellt mycket.
Men detta bemöts och kritiseras av flertalet, bl.a. Hayley (2013) – “Value Averaging and the Automated Bias”.
Man menar att VA tvingar dig att ha kapital stående utanför marknaden under långa perioder av uppgång. Och att ha pengar “på sidlinjen” i en marknad som trendar uppåt kostar oftast mer i utebliven avkastning än vad du lyckas tjäna på “timingen”.
Men du kan hitta fördelar med VA i vissa börsklimat under vissa tidsperioder. Exempelvis en volatil period som i slutändan bara är en rörelse i sidled så kan du vinna på VA genom att du har svängningar att agera efter/justera hur mycket du köper. Men jag tror att i en uppåtgående Bull Market, vilket är vad de flesta investerare anser att det är börsens “normalläge” sett över långa tidsperioder, (typ “börsen stiger 7% i snitt varje år”), så så vinner DCA, eftersom att VA tvingar dig att köpa mindre när det går uppåt.
På temat Dippen:
Nick Maggiulli’s senaste blogpost “Why You Can’t Time the Market (Even When You Know the Future)” belyser det här ämnet på ett intressant sätt, där han påvisar svårigheterna att “köpa dippen” även när man har tillgång till “facit”, och använder utvecklingen under COVID som exempel.
Han argumenterar för att marknaden fungerar som “en effektiv diskonteringsmaskin” där all tillgänglig information omedelbart inkluderas i prissättningen, men att logik leder inte nödvändigtvis till rätt investeringsbeslut. Trots att man har tillgång till alla rubriker om pandemins utveckling, dödstal och vaccinets framsteg etc, är det sannolikt att man väljer fel tidpunkt för att investera. En person som väntade på positiva nyheter (som att vaccinet var 95 % effektivt i november 2020) skulle ha missat en uppgång på 23 %. Det bästa tillfället att investera var i själva verket mitt under brinnande kris i mars 2020, när osäkerheten var som störst.