Även denna kris kommer gå över,passa därför på att maxa den!

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. This too shall pass
2. Varifrån kommer "this too shall pass"?
3. Sidospår om Häxtimmen och stjärntecken
4. Journalisterna bakom frågorna
5. Media söker dramat, vi söker balansen
6. Ljuset i tunneln, inte tåget
7. Öka inkomsterna, individuellt och kreativt
8. Tre frågor: inkomster, kostnader, resurser
9. Ramit Sethis fyra frågor om att starta eget
10. Vad gör du på lördag förmiddag?
11. Färdigheter blir affärer
12. Poängen är inte att starta företag
13. Fler exempel: hemsidor och hobbyer
14. Har du ekonomisk panik eller ångest?
15. Du är inte ensam, ta hjälp
16. Caroline och Spirecta
17. Truth will set you free
18. Att inte döma siffrorna direkt
19. Att sätta utgifterna i perspektiv
20. Från siffror till självdom
21. Det är de små beloppen man missar
22. Sitt inte med analysen själv
23. Gör det i forumet, gärna anonymt
24. Det du gör nu bär du med dig
25. Har vi levt över våra tillgångar?
26. Har ni ändrat ert sparande?
27. Sitt still i båten, om du har en bra båt
28. Vad har ni gjort med allokeringen?
29. Målet om 50 procents belåning
30. Det andra målet: samma lön i pension
31. Målet att gå plus på el
32. Sidospår: framtidens elpriser
33. Sparkonton, buffert och att betala av lån
34. Buffert löser inte en löpande kris
35. Road to profitability
36. Buffert och bunden ränta köper tid
37. Utnyttja tiden, blunda inte
38. Att hantera ångern över ett bundet avtal
39. Andra sparformer
40. En klok fördelning av sparandet
41. Hela ekonomin ligger i hinkarna
42. 5-25-principen
43. Ska man minska månadssparandet?
44. Spela ett värdigt spel: behåll sparkvoten
45. Börsen är 30 procent ner
46. Nu är inte tillfället att minska risken
47. Urmänniskan: samla eller fördela
48. Roger Akelius valutaspel
49. Var girig när andra är rädda
50. Sparkonto som alternativ
51. Forskningen ändras inte när marknaden faller
52. Utnyttja krisens fönster
53. Bör bufferten ökas?
54. Pengar som ett flöde i tiden
55. Pengar som vätska och energi
56. Likviditet före resultat
57. Amorteringskravet och beteendet
58. Använda sparpengar för att betala av lån
59. Pengarnas herre
60. Amortera eller investera?
61. Hur länge pågår det oroliga läget?
62. Hur pratar man med barnen?
63. Inkludera, men lägg inte ansvaret på barnen
64. En bit i taget
65. To be continued med barnen
66. Sista frågan: maxa krisen
67. Maxa i forumet, av oss för oss

This too shall pass

Jan: Det är viktigt att komma ihåg att även den här tuffa ekonomiska perioden kommer att gå över. Alla förändringar man gör nu kommer man ju ha glädje av sen. Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Idag är det dags för avsnitt 272, och jag tänker att temat idag är lite "This too shall pass".

Caroline: Ja, vad bra.

Jan: Det har varit mycket intervjuer de senaste två, tre veckorna. Jag vet inte, lite pinsamt att säga att jag har tappat räkningen. Många av de här journalisterna har ställt riktigt bra frågor, men sen upplever jag alltid en sorg att vi har en timmes samtal och sen blir det 300 ord. Så nu tänkte jag att vi går igenom de här frågorna och pratar lite längre.

Caroline: Frågorna som journalisterna ställde?

Jan: Ja, några av dem. Några har jag tagit direkt, och några andra är så som jag minns dem från intervjuerna. Men det är naturligtvis temat kring det här som, jag vet inte vad man ska kalla det, plånbokskrisen, tror jag att vi döpte den till på forumet. Eller om det var Patrik. Det var Patrik från Lysa som kom på det. Och faktiskt ha en lite optimistisk syn, för jag upplever inte allt som så nattsvart. Hur ska du överleva vintern? Eller i väntan på oktober. Alla kreativa förslag. För jag tänker så här: många gånger är vi så upptagna med att stirra på dörren som stängdes att vi glömmer att se alla dörrarna som öppnats. Det är inte nattsvart.

Caroline: Nej.

Varifrån kommer "this too shall pass"?

Jan: Men det här "this too shall pass", vem har sagt det ursprungligen?

Caroline: Myten. Fabeln.

Jan: Ja, det sägs att det var en persisk kung, en iransk kung, som var deprimerad och som ville att hans rådgivare skulle komma på en mening som alltid skulle vara sann. Sen skulle han sätta inskriptionen i sin ring, så han kunde kolla på den och bli positivt överraskad. Få en positiv känsla. Och då sägs det att det de kom fram till var "this too shall pass", även detta kommer gå över, eller ta slut. Sen tror jag att många känner igen det från Björn Natthikos sommarprat förra året. När han fortfarande levde pratade han om det, för han hade det i sin ring.

Caroline: Han hade det också i sin ring.

Jan: I sin bröllopsring. Kungen hade det bara i sin ring, han hade det i sin bröllopsring.

Caroline: Vigselring, Jan. Men det är roligt, för apropå det med ringarna, så i en annan podd var det...

Jan: Häxtimmen.

Caroline: Caroline är sin... Ja, men jag gillar Häxtimmen. Och då pratar de om det.

Jan: Vänta, vänta, vänta. Du måste berätta för alla oss. Nu har vi ju följt, vi som tycker om dig väldigt mycket, vi har ju följt din häxperiod här.

Caroline: Nej, det är ingen häxperiod. Det är bara ett intresse.

Sidospår om Häxtimmen och stjärntecken

Jan: Du lyssnar på en podd som heter Häxtimmen. Vänta, detta är ett sidospår som vi måste ta. Caroline kom hem till mig precis innan valet och sa: "Idag har jag lyssnat på Häxtimmen. De hade en valspecial." Och i mitt huvud var det: vänta nu, Häxtimmen har en valspecial? Men så var det: "Nej, de hade ingen partiledardebatt, utan de pratade om alla partiledares stjärntecken."

Caroline: Ja.

Jan: Och så sa du: "Jimmie Åkesson var oxe, och oxar gillar mat." Tittar man på Jimmie Åkessons Instagram var det väldigt mycket mat och korv.

Caroline: Det var mycket korv och sånt. Programledarna hade en farmor eller gammelmormor som också hade varit oxe, som också gjorde sin egen korv. Det var ett väldigt roligt avsnitt.

Jan: Ja, jag älskar det. On brand, liksom. Men berätta nu om Häxtimmen.

Caroline: Jo, då sa de också det, att "this too shall pass" i något annat sammanhang. Och så sa de att det var Gandalf som hade sagt det. Då tänkte jag: jag vet inte om jag tror att det var Gandalf. Det gör inget att de sa det, men det som kommer upp för mig är när han säger "you shall not pass" till demonen.

Jan: Nej, tänk om de har missuppfattat det.

Caroline: Nej, jag tror inte de har missuppfattat det. Det kan vara att han har sagt det, Gandalf. Men det kommer alltid upp för mig, den här demonen, nu när jag ser den här meningen. "You shall not pass."

Jan: Ja, det är lite annorlunda. Andra associationer.

Caroline: Men jag tycker det är en fin mening du har tagit som rubrik idag.

Jan: Ja, jag vet att det var Wikipedia som hade det här persiska ursprunget. Men ja. Gandalf.

Caroline: Men jag tycker man ska ära de som äras bör.

Journalisterna bakom frågorna

Jan: Och inspirationen till detta avsnitt, många av frågorna, kommer från journalisten Elisabeth Andersson på Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad. Johanna Cederblad på TT, Christer L. Moshantaf på Expressen, och sen har jag varit i kontakt med Gustaf Wirtén och Malena Henriksson på Sydsvenskan. Sen har jag säkert glömt någon, så att det mycket är deras...

Caroline: Kan du inte berätta varför de hör av sig?

Jan: Nej, men...

Caroline: Till dig?

Jan: Jag tror att de märker att det finns ett stort intresse, det finns stor oro. Det är ju mycket detta det pratas om på fikaraster. Vi har ju i Patreon-communityn alltid fika tillsammans på onsdagar klockan tre. Och eftersom jag inte har något kontor att gå till brukar jag alltid fråga hur snacket är på deras fikarum. Då var det någon som berättade: hos oss var det många som hade blivit förvånade att det var så lite pengar kvar, eller så mycket månad kvar innan det skulle komma nya pengar. De hade loggat in på sin internetbank och sett att räntan hade ökat. Det var det som hade tagit två, tre tusen kronor extra, som de inte hade varit förberedda på. Så jag tror att intresset, frågorna och oron är stor.

Media söker dramat, vi söker balansen

Jan: Sen upplever jag att det är mycket negativt kring det här, och det är därför jag vill ha det här, "this too shall pass". Det är negativt i fikarummen, men det är också negativt i tidningar, och där kan jag tänka mig att man i media vill jobba med att kunna visa på något drama. Så där brukar jag alltid säga: nej, men ta det nu lite lugnt.

Caroline: Fast du vet att vi är media också.

Jan: Ja, vi är media, men vi är inte sån media. Vi är en annan media. Vi är ett alternativt media. Som Nyheter Idag.

Caroline: Nej.

Jan: Nej, men vad var det jag tänkte säga? Jo, ta till exempel, idag spelar vi in det här på, vad är det, onsdag den 12. Och igår var det ett långt inslag, tror jag på Aktuellt, om att kyrkan i många städer just nu får folk som kommer dit och inte har ätit. Det är ofta ensamstående mammor som kanske har gått en, två dagar. De har gett mat till sina barn på egen bekostnad, eller inte hade råd att ta sig med kollektivtrafik till en hjärtundersökning. Alltså i Sverige.

Caroline: Det är sjukt alltså.

Jan: Ja, så jag vill inte förneka att det är tufft för många. Men jag vill också att vi balanserar det lite och ser: okej, vad kommer det komma ut för möjligheter på andra sidan? Vilka dörrar har öppnats?

Ljuset i tunneln, inte tåget

Caroline: Det där ljuset, du vet, jag sa det till någon journalist: det är ljus i tunneln. Och så fick jag tillbaka: ja, och det är det annalkande tåget. Och jag var så här: nja, kanske ändå ljuset, att det finns något på andra sidan.

Jan: Vi har gjort ett avsnitt, 269, som vi verkligen rekommenderar, där vi pratar om vilken strategi man kan ha. Där pratar vi om hur man kan öka sina inkomster, hur man kan sänka sina utgifter, hur man kan effektivisera de resurser man har, och vem man kan ta hjälp av eller kommunicera med. För till skillnad mot vad man gärna vill säga, så har tre snabba tips aldrig hjälpt någon. Hade tre snabba tips funkat, då hade man kört det en gång, och sen är det färdigt. Men så funkar det tyvärr inte. Man behöver titta på sin egen situation. Det bästa angreppssättet, jag gillar ju det här holistiska angreppssättet, VD-metoden, som vi pratade om i avsnitt 269, är allmängiltigt. Alla kan ha nytta av att se över: hur kan jag öka mina inkomster?

Öka inkomsterna, individuellt och kreativt

Jan: Sen för någon kan det vara en som har en sjuksköterskeutbildning, som kan ta hyrsjuksköterskeuppdrag eller jobba i Norge. Den möjligheten har ju inte alla 99 procent som inte har en sjuksköterskeutbildning. Så då går inte det tipset. Men då får man titta: bor jag på ett sådant sätt att jag kan hyra ut ett rum? Eller har jag en bil jag inte använder, så jag kan använda någon av alla de här tjänsterna för att hyra ut bil? Kan jag sälja några prylar? Jag tror Blocket gjorde någon undersökning för något år sedan, att den genomsnittliga svensken har 25 000 kronor i sitt förråd med grejer som man inte använder. En lärare som har funderat på att byta jobb, ja men det är kanske nu, så man kan byta till en annan skola och få högre lön. Så det blir väldigt individuellt vad man kommer fram till från frågan: hur kan jag öka min inkomst?

Jan: På samma sätt: hur kan jag sänka mina utgifter? De som har bolån, kolla över bolåneförhandlingen. De som bor i hus, se över uppvärmningen, värmepumpen. Eller skjut på någon resa man har. Eller se över: vad kan jag handla på Lidl istället för på Ica. Och där blev det också fokus, jag upplevde någon intervju där det var någon stackare de hade intervjuat som sa: ja, du vet, Rotary-föreningen, så har jag börjat handla på Lidl för första gången i mitt liv.

Caroline: Ja, så blir det väldigt märkligt. Rotary förknippar man ändå med människor som har det gott ställt.

Jan: Ja, och därför blev den stackaren hånad i sociala medier.

Tre frågor: inkomster, kostnader, resurser

Jan: De sista två frågorna, bara för att avsluta det för dem som inte visste 269:an. Öka inkomster, sänka kostnader. Nummer tre, effektivisera de resurser man har. Som till exempel, en stor del av den skillnad vi har gjort, är att jag har lagt mycket tid på att fatta vår värmepump. Vår värmepump står för typ 70, 80 procent av all vår energiförbrukning, som har varit en stor post. En annan sak under sänka kostnader: se över föreningen. Om du bor i en bostadsrätt, hjälp styrelsen att göra en plan för hur man kan sänka kostnader, hur föreningens ekonomi påverkas av att räntan höjs och att el- och energikostnaderna blir högre. Så det finns definitivt saker man kan göra, men det är lite olika saker.

Caroline: Men säkert också mer än det du har sagt. Man får vara lite gränslös i sitt tänkande. Jag kan inte ge något bra exempel nu. Du vet, om man är lärare och jobbar heltid. Visst, man jobbar heltid, men man kanske behöver få in lite mer. Nu vet jag inte om det funkar att man kan ge läxhjälp till rikemansungar eller något sånt. Nu låter det väldigt privilegierat, men att man kan börja...

Jan: Tänka utanför boxen.

Caroline: Ja, och skita i att folk skulle tycka att jag var en idiot, eller att mina kollegor skulle tycka si eller så, eller att jag skulle sålt mig eller något annat.

Ramit Sethis fyra frågor om att starta eget

Jan: Men vet du vad, då ska vi göra ett litet sidospår. Detta hade jag inte alls planerat. Ramit Sethi, som är en sån... Jag vill inte säga att han är en husgud, men...

Caroline: Vad var det? Han är en husgud.

Jan: Nej, men han skickade ett nyhetsbrev häromdagen om fyra frågor att ställa sig om man vill starta eget. Nu är inte starta eget lösningen, men vi har ändå haft ett antal avsnitt med Monica Hill, en i forumet. Då skickade han en väldigt bra grej. Han skrev så här: steg nummer ett är, "start with a business idea that sucks". För han sa att vi ofta tror att vi måste komma på den perfekta idén från början.

Caroline: Det är så sant. Det pratas ofta om att du ska komma på en bra idé.

Jan: Nej, du kommer inte komma på en bra idé. Du kommer komma på 15 dåliga innan någon bra kommer. Eller någon som du testar och som funkar, men som du inte trodde skulle funka.

Caroline: Jag gillar dig jättemycket, och jag ogillar den här retoriken när man pratar om att du ska komma på en bra idé. Märks det att jag har varit med om detta och tänkt: skippa bra.

Du kommer inte komma på en bra idé. Du kommer komma på 15 dåliga innan någon bra kommer.

Vad gör du på lördag förmiddag?

Jan: Ja, "start with a business idea that sucks", och sen säger han att du ska fråga dig fyra frågor. Den första är: vad gör jag redan, som jag betalar för? Vad är det jag redan betalar för, som uppenbarligen har ett värde? Nummer två: "what skills do I have?" Vilka färdigheter har jag? Och sen: vad säger mina vänner att jag är duktig på? För ibland blir man blind för det.

Caroline: Ja, inför sina egna talanger eller färdigheter.

Jan: Och sen är detta den mest briljanta frågan: vad brukar jag göra lördag förmiddag? För det är en sån tid som många, om man inte har barn och ska sitta i en baskethall, ofta har ledig.

Caroline: Jag vet inte vad jag... Får jag bara ägna några minuter åt vad vi brukar göra då? Jag brukar typ tömma diskmaskinen och städa i köket.

Jan: Nej, men alltså...

Caroline: Lördag förmiddag, jo det är precis det jag gör.

Jan: Okej, ja, men det finns det säkert.

Caroline: Men vad tänker han då, att det kan komma upp några förslag? Har han skrivit det?

Jan: Jo, det kan han skriva, men till exempel: vi har kompisar som, ta en Nisse till exempel. Han gillar att pilla med snickerier. Jag själv, om vi inte ska iväg någonstans, brukar hamna vid datorn. Lördag förmiddag, då kan man ändå unna sig att göra roliga saker. Det kan vara att skriva i forumet. Det behöver inte vara några stora grejer, utan: vad brukar jag göra?

Färdigheter blir affärer

Jan: Då kan man ta ett papper och göra tre kolumner, där man har: okej, vilka är mina färdigheter? Som han ger exempel på: prata engelska eller prata spanska. Ja, då kan jag ge lektioner. Det är en potentiell grej jag skulle kunna göra. Eller: jag tycker om att göra design i pdf:er. Ja, då kan du göra e-böcker. Det finns massor av människor som behöver hjälp med design av e-böcker. Eller: jag gillar att googla eller surfa och leta information. Det gör ju du. Du älskar att lära dig saker. Då kan jag säga webbresearch, till exempel. Eller: jag gillar att spela videospel. Ja, då hade man kunnat jobba med testning. Eller: jag gillar att mingla. Jag har varit på så många mingel den senaste tiden. Folk är skitkassa på att mingla. Då kan man lära ut hur man minglar.

Caroline: Jättebra att man kan lära ut det, för det är många som tycker det är lite jobbigt. Också för att de kan, och därför blir de kassa på det. Inklusive mig själv.

Jan: Ja, men det är jättebra förslag han tar upp, för det är inte så jättehög barriär från det man kan till att göra någonting av det.

Poängen är inte att starta företag

Jan: Poängen här, återigen, är att inte starta företag. Det är inte det som är lösningen på plånbokskrisen. Men att börja tänka, expandera detta: hur kan jag öka mina inkomster? Är detta någonting som jag ändå tycker är roligt, som jag gör vid sidan av mitt jobb? Till exempel, nu har vi köpt via Zoom, vi hittade en sajt på nätet, för vår dotter har efter att vi var i Frankrike blivit en liten frankofil och vill lära sig franska. Och vi tänkte: okej, vet inte hur länge denna hobbyn kommer hålla.

Caroline: Men vi får stödja den.

Jan: Vi får stödja den. Så vi hittade på nätet att man kan köpa fransklektioner via Zoom. Hon är elva år gammal och nybörjare, så vi behöver inte en fransk professor från något universitet, utan vi hittade Giselle från Elfenbenskusten. Vi betalar ett par dollar per lektion, och för henne är det en fantastisk affär.

Caroline: Ja, Freja älskar det, och jag har sett hennes anteckningar. Det är absolut det som man börjar med, basic. Det är jättebra. Hon gör det jättebra.

Jan: Så jag menar, du har ditt vanliga jobb, vi lägger ändå tid på fritid. Men då kan man lika gärna ställa sig den här frågan, som jag tycker att han egentligen saknar, och som jag har sammanfattat lite: hur kan du tjäna pengar på att göra det som du redan gör? Eller det som du älskar att göra. Då handlar det egentligen bara om att fortsätta göra det du gör och lägga till frågan: hur kan jag ta betalt för det här?

Hur kan du tjäna pengar på att göra det som du redan gör? Eller det som du älskar att göra.

Fler exempel: hemsidor och hobbyer

Jan: Han har många fler exempel. "Websites you visit regularly", alltså, jag känner mig så dålig som alltid pratar engelska i podden. Hemsidor du besöker regelbundet. Då skriver han till exempel: YouTube, du kan hjälpa till att optimera video eller skriva beskrivningar, skriva innehållsförteckningar. Det är sånt som jag kan säga, jag hatar att skriva innehållsförteckningar, men det är väldigt värdefullt.

Caroline: Ja, exakt.

Jan: Facebook, du kan hjälpa till att marknadsföra, koordinera community-event. En sån grej som tar jättemycket tid för alla som har grupper. Han skriver: hänger man på musikbloggar, skriv recensioner på musik. Så jag tänker att vi inte behöver göra det så stort. Och så kan man gå igenom: gillar man Excel, hjälp till att analysera försäljningsdata eller modellera grejer. Det finns så mycket om man börjar tänka. Men nu tycker jag att vi hoppar tillbaka.

Caroline: Vi hoppar tillbaka. Så det har vi en tråd på.

Jan: På forumet. Vi lägger en tråd där, tänker jag.

Caroline: Bra.

Jan: Men ska vi hoppa in och börja prata om det vi skulle prata om, så här 20 minuter in?

Caroline: Ja.

Jan: Bra. Så du som lyssnar, jag tror att du många gånger har märkt att ibland blir det sidospår, och då tänker jag: du får inte vad du vill ha, utan du får vad du behöver. Så får vi se. För någon kanske detta gör skillnad.

Har du ekonomisk panik eller ångest?

Jan: Ska vi se några av de frågor jag har skrivit ner? Nu vet jag inte vilken fråga som är från vem. Jag tror att Elisabeth hade fler frågor.

Caroline: Ska du läsa en av frågorna?

Jan: Ja. "Har du ekonomisk panik eller ångest? Vad vill du säga till dem som har det?"

Caroline: Ja, vad tänker vi? Den frågan fick du?

Jan: Ja, precis. Nej, jag har inte ekonomisk panik eller ångest. Jag har däremot absolut en oro. Oro för massa människor som upplever en finansiell kris för första gången, och som är ovana. När vi är ovana, då har vi inte tränat på det, och då är det klurigare. Men många gånger tror jag att oron för oron är mycket större. Oron för osäkerheten är mycket större än det som faktiskt händer. Man har ofta en oro när man inte har en plan.

Caroline: Och oron gör att man inte har en plan. För oron är ju känslor, och känslorna blockerar det logiska tänkandet. Det är så i många fall.

Oron för osäkerheten är mycket större än det som faktiskt händer.

Du är inte ensam, ta hjälp

Jan: Ja, precis. Så jag brukar säga, om jag bara skulle få ge ett råd, så är det: du är inte ensam, ta hjälp. Det finns säkert någon i din omgivning som inte har en oro för detta, som kan hjälpa till att vara ute ur stresskonen. För det finns en mental modell, det finns olika stressnivåer. Man går igenom de här: först tappar man humorn, till exempel. Man tycker inte saker är roliga. Sen blir det bara problemet. Till slut kan man bara ta hand om sig själv. Och till slut vill man typ slåss, dö eller fly. Medan att vara utanför den här stresskonen, då har man tillgång till hela sitt intellekt. Det är svårt ibland att ta sig ur stresskonen själv, och då behöver man hjälp.

Jan: Så jag tror att många gånger, ta hjälp av andra, och bara börja säga: jag känner mig lite orolig, hur har ni gjort, hur tänker ni? Det är inget konstigt att fråga någon vilken restaurang som är bra, om de har sett någon bra film på sistone, eller om de känner till någon bra hantverkare. Men att prata om ekonomi känns fortfarande för många jobbigt. Så om inte annat, kalla till familjemöte: okej, nu ska vi göra det. Och inte komma från någon domedagsstämning. Utan...

Caroline: Från möjlighetshållet.

Jan: Ja, precis.

Caroline och Spirecta

Caroline: Har du haft panik eller ångest?

Jan: Nej, det har jag inte. Det är väl också för att du inte heller har det. Och för att vi försöker ha koll på vår ekonomi.

Caroline: Ja.

Jan: Fast där har ju du ändå, om jag ska vara så här... Det kommer något här.

Caroline: Nej, men så här.

Jan: Sedan många år tillbaka har vi utvecklat det här verktyget Spirecta, som är till för att ha full koll på sin ekonomi. Och du har varit ganska ointresserad av det.

Caroline: Jag tror också att det har varit så att jag har varit intresserad. Men jag har känt det som att jag är en idiot som hellre vill sätta mig med Excel och själv ta in alla utgifter och titta på det, när du har utvecklat det här Spirecta. Sen är det så att du och jag har mycket att göra, och så kommer man inte till skott. Men ska vi göra det här med Spirecta tillsammans? Kan vi titta på vår ekonomi tillsammans? Jag vill kunna göra min egen... Jag vill förstå saker själv. Jag vill inte att du ska förklara allting för mig. För du har den rollen i vårt förhållande, att du kan ekonomi. Så jag har inte ens pratat med dig om den här processen i mig. Men till slut sa jag: vi måste bara göra det. Och det var faktiskt nyss. Men det kom inte ur en panik, utan mer som att jag tänkte: nu eller aldrig. Kom igen, liksom.

Truth will set you free

Jan: Ja, precis. Det är väl det det handlar om, att komma till skott. Okej, men nu sätter vi oss, och nu gör vi det. Det är enkelt att skjuta upp det, enkelt att prokrastinera. Ibland är det, Tony Robbins brukar säga: "truth will set you free, but first it may piss you off."

Caroline: Vad tänker du för "truth" då?

Jan: För mig är det att se vad jag har spenderat pengar på.

Caroline: Ja, exakt. Förr har jag nog skämts över vad jag har spenderat pengar på. Nu har jag väl mognat och tänkt: men det är som det är.

Jan: Ja, fast ändå inte. Nu håller vi fortfarande på.

Caroline: Bättre än innan.

Jan: Bättre än innan, absolut. Men nu håller vi fortfarande på. Du kom ju ändå, efter att du hade matat in de här månaderna från ditt kreditkort, och så var det: lägger massor här. Kan du ta bort... Vi tog bort först mat, så att vi separerade det. Och sen sa du: ja gud, det är mycket på det här skönhet.

Caroline: Skönhetskontot, ja.

Jan: Varför är det det?

Caroline: Ja, det är min hobby liksom.

Jan: Och då blev det också: men jag kanske ska dra ner på...

Att inte döma siffrorna direkt

Caroline: Ja, absolut. Det är det första jag går till, så här: hur kan jag dra ner på det här?

Jan: Och det är inte säkert att det är lösningen. Du är väldigt balanserad där. Då säger du: dra ner allt. Nej, nu får du bara... Vi gör hela ekonomin. Vi tar in alla utgifter innan vi börjar avdöma någonting. Sen sa du i den här brandövningen tillsammans med Charlie, i den ekonomiska brandövningen i Spirecta, att man ska vara i den här ekonomiska frågan ett tag. Inte bara en halvtimme, och sen ha avdömt att man måste dra ner till hälften. Utan kanske vara där en vecka och säga: okej, men är det viktigt för mig?

Caroline: Ja, exakt.

Jan: Nej, men att göra sin analys och sen också kolla. Så sa jag: ja, men kolla här, Caroline. Vad var det på de här nio månaderna, januari till september? Hur mycket var det på skönhetskontot?

Caroline: Jag minns inte det.

Jan: Ja, men det var... Vad var det? Typ 15?

Caroline: Ja, kan det ha varit 12 eller 15?

Jan: Ja, och sen gissar jag att det tillkommer lite från räkningskontot.

Caroline: Ja, alltså det gör det nog.

Att sätta utgifterna i perspektiv

Jan: Så det är kanske 2 000, 2 500 kr i månaden.

Caroline: Ja, det är det nog.

Jan: Och då tänker jag: jag vet, men skulle vi åka på en skidresa, ja, då kostar det ju 40 000 eller 50 000 kr. Vi kollade, vad var det, språkresa. Jag visste inte att en språkresa kostar typ 30 000 kr.

Caroline: Nej.

Jan: Är det med? Och då tänker vi: okej, en språkresa, en vecka, eller kanske någonting som höjer din livskvalitet väldigt, väldigt mycket under hela året. Om Freja får välja mellan en mamma som är glad och nöjd hela året, eller en vecka på språkresa, så tror jag...

Caroline: Och snygg. Ja, det hamnar på mitt konto.

Jan: Ja, men det är bra, du sätter det i perspektiv.

Caroline: Ja, det är det.

Jan: Sen är det ju så att det inte är som att du lägger pengar på kläder utöver det, utan ditt klädkonto är ju relativt litet.

Caroline: Vi måste titta på datan innan du kan säga någonting om det, Jan.

Jan: Jo, men det kan vi. Bara ett sidospår här nu, vi ska strax gå vidare.

Caroline: Det är ju att man också märker. Shit, vad många sådana här Sellpy- och Tradera-överföringar med Swish jag gör. Verkligen, är det sant att jag håller på på det viset? Ja, det gör jag. Så att man får syn på saker. Och jag övar mig på att inte döma av det, som att det är för mycket eller dåligt.

Från siffror till självdom

Jan: Och det är det som är, precis. Det där tycker jag är spännande, för det är dit man ofta snabbt hamnar: när man ska jobba med ekonomi, oavsett om man jobbar med Spirecta eller med Excel, har man en åsikt om siffrorna. Så är det ju inte på jobbet, att man säger: åh, nu ska vi sammanställa detta. Och så tar man direkt den här siffran på känsla på sig själv. Det räcker inte att säga att det är mycket eller lite. Man går ganska snabbt från siffrorna, mycket eller lite, till: jag är bra eller dålig. Jag borde, eller jag borde inte. Det borde vara annorlunda. Det gör till och med så att det hindrar en från att ta nästa steg. Och kanske också se vem man är egentligen, vad man tycker om. Man gör ju saker för att man vill någonting, antingen för att man tycker om det, eller inte tycker om det, eller har något obsessivt beteende. Man får inte syn på sådana saker förrän man tittar. I mätverktyg till exempel.

Caroline: Ja, precis.

Det är de små beloppen man missar

Jan: Vilken är den vanligaste transaktionen? Och sen upptäcker man det där: nej, det var inte det jag hade tänkt. Det var till exempel någon jag pratade med, som hade gjort Spirecta, som hade så sjukt mycket SL-betalningar. Stockholms lokaltrafik. Och så insåg de: det här med att köpa ett månadskort, det hade jag ju sparat in pengar på.

Caroline: Ja, för de små beloppen tänker man inte på.

Jan: Nej.

Caroline: Så det här är mycket.

Jan: Absolut, en sån här grej, att om man skaffar sig koll, så slipper man panik eller oro. Så panik eller oro är ofta en konsekvens av att man inte har koll. Så steg nummer ett, skaffa dig koll. Och då brukar jag säga, lite beroende på var man är på skalan, att sådana här bankappar är väl steg nummer ett, de är gratis, men de ger dig bara en första syn. Nummer två, sen vet jag att många av våra lyssnare har en egen Excel-fil, fine, om man tycker att det är roligt och har massor av tid. Och sen har vi själva ett Spirecta-verktyg som man kan använda, som dessutom ger ett utbildningsprogram. Men skaffa dig koll. Hur du sen gör det, det spelar mindre roll.

Panik eller oro är ofta en konsekvens av att man inte har koll. Så steg nummer ett: skaffa dig koll.

Sitt inte med analysen själv

Jan: Och sen tror jag, sitt inte själv. Framför allt sitt inte med analysen själv. För det är svårt att dissociera sig, och det är svårt att få en reality check. Vad är bra, vad är dåligt? Särskilt eftersom vi alltid jämför oss med de som har mer, eller som är längre fram på den ekonomiska resan. Så det är säkert någon som tänker: shit, lägger hon två och ett halvt tusen i månaden på skönhetsgrejer? Och någon annan tänker: lägger hon bara två och ett halvt tusen? Att bara få höra det hade varit en så himla lättnad.

Caroline: Ja, och jag menar, man vet inte. Men jag tänker, som du säger, att man kanske ska sitta med någon när man tittar på det, och också låta det gå tid, så att de första känslorna får lägga sig. Men att man väljer en god vän. Någon som inte dömer en, eller som har tendenser åt det asketiska hållet.

Jan: Ja. Nej, men fördelen här är att när du gör någon analys, så bör du vara dissocierad. Det är mycket enklare för mig att se på någon annans ekonomi, för jag har ju inte massa förutfattade meningar om det. När jag ibland har coachat företagsledare och vi har tittat på företag, har jag varit så här: men bla, bla, bla. Och så har de aldrig sett det.

Caroline: Nej, för du vet, de har levt med det, de ser det från ett annat perspektiv, och det är perspektivskiftet här som är det viktiga. Att göra det tillsammans med någon annan.

Gör det i forumet, gärna anonymt

Jan: Eller gör det i forumet. Gör det anonymt i forumet. Det är så många som kan göra det också, så att man får en reality check. Vi hade också älskat att göra detta tillsammans med folk. Jag har ibland tänkt att det hade varit roligt att få in någons ekonomi och sen utvärdera den, titta på den.

Caroline: Ja, men det är en jättebra idé.

Jan: Vi får se, om det är någon som känner sig manad. Problemet som det har fallit på ibland är att de inte har velat vara med, eller velat vara anonyma. Och det är svårt att utvärdera en ekonomi med någon som är anonym, för du kan inte säga någonting om det sista.

Caroline: Men kan man inte ha någon som är anonym?

Jan: Men de behöver vara med i samtalet. För du kan inte säga att någonting är mycket eller lite. Två detaljer: ett halvt tusen för dina skönhetsgrejer. Någon kan tycka: asmycket, det är typ 20 gånger mer kanske än vad jag lägger på månadsbasis. Men å andra sidan, okej, det är väldigt viktigt för dig. Och det är massa annat. Det hade man inte fått veta om man inte sitter med personen.

Caroline: Nej, exakt. Och du prioriterar ju ner annat. Du köper ju mycket kläder på Tradera, till exempel. Så det går, medan någon annan är så här: lite skönhetsprodukter, men köper skor, har 30 par skor.

Jan: Absolut, så är det ju.

Caroline: Ja, men bra. Ska vi gå vidare?

Det du gör nu bär du med dig

Jan: Jo, och sen vill jag också säga, när jag menar "this too shall pass": de förändringar man gör i sin ekonomi nu, kommer man ju ha med sig på andra sidan när man kommer ut.

Caroline: Hur tänker du då?

Jan: Jo, om man till exempel ökar sina inkomster, antingen genom att man har höjt sin lön, bytt jobb, startat eget vid sidan, whatever, eller man har sänkt sina kostnader, förhandlat bolåneräntan, hjälpt sin bostadsrättsförening. Allt det, när den här ekonomiska krisen är över, när inflationen har fallit tillbaka, när räntorna kanske blir lägre än de är nu, när energipriserna normaliseras, då har du ju både tränat och skaffat dig muskler. Du har koll på din ekonomi, du har gjort alla de här grejerna, och du kommer få en större marginal när du kommer ut på andra sidan. Så du kommer vara starkare. Jag gillar ju inte de här uttrycken, "det som inte dödar härdar". Men det finns en anledning till varför det finns. Och det är ingen som kommer dö av det här. Så lite att sätta det i perspektiv, skulle jag säga.

Caroline: Bra.

Har vi levt över våra tillgångar?

Jan: Ska vi ta en annan fråga som kommer upp i intervjuerna? Vad står det? "Första gången många upplever att det är tuffare tider, har vi levt över våra tillgångar?" Det var en fråga jag fick häromveckan. Och jag är så här: ja, man skulle absolut kunna argumentera idag att vi har levt över våra tillgångar, att folk har köpt dyrare bostäder än vad de hade haft råd med idag. Men å andra sidan, då levde vi i en annan räntemiljö. Vi har haft tio års historik på ett sätt, eller tio år av låga räntor och låga energipriser. Så jag tycker det är ganska hårt att peka finger på en 25-åring som aldrig har upplevt någonting annat. Så ja, jag tror att det är många som upplever att det är tuffare tider. Men sen är det också så att alla tuffa tider är olika.

Jan: Någon journalist sa till mig: ja, du vet, jag var med på 90-talet, och då var allt under 10 % i bolåneränta bra. Ja, fast då var bostadspriserna lägre, du hade större ränteavdrag, reallöneökningarna var större, och du hade löneökningar i slutet av 70-talet på 18 eller 20 %. Så varje tid är annorlunda. Och jag tänker: vad får jag ut för information av att veta att vi har levt över våra tillgångar? Jag förstår, men en sån fråga bidrar inte. Så ibland tänker jag: vad är det för typ av frågor jag ställer mig, och bidrar de till att ta mig framåt?

Caroline: Sant.

Jan: Så ja, det är tuffa tider. Det kommer ge nya muskler när vi kommer igenom det. Och tanken är att ta sig igenom detta så smärtfritt som möjligt. Och att faktiskt se det som: shit, nu bygger jag muskler. Jag kommer ha de här musklerna när jag kommer ut på andra sidan. Vill du tillägga någonting?

Caroline: Nej.

Har ni ändrat ert sparande?

Jan: Ska vi se här. Nästa fråga. "Har du själv sett över och förändrat ditt sparande det senaste året? Om nej, varför inte? Om ja, hur har du då ändrat på ditt sparande, och varför?" Korta svaret är nej, vi har inte ändrat vårt sparande. Vi tror fortfarande på samma strategi som vi har pratat om de senaste åren. Att äga hela höstacken, inte leta efter nålar, utan äga alla företag i alla länder, i alla branscher, i alla sektorer och i alla storlekar, och göra det långsiktigt, billigt och regelbundet.

Caroline: Ja, som en fondrobot som Lysa, till exempel, som vi hade i förra avsnittet som gäster, eller en global indexfond med låga avgifter. Typ Länsförsäkringar Global eller SPP Aktiefond Global. Automatisk överföring varje månad.

Jan: Ja. Så nej, vi har inte ändrat på vårt sparande. Vi har gjort ändringar i allokeringen, men det kommer vi till i nästa fråga, tror jag. Men strategimässigt har vi ingen anledning. Forskningen har inte ändrats. Det enda som har ändrats den senaste tiden är att marknaden har fallit. Och att ändra sin strategi beroende på hur marknaden går, det har vi konstaterat i fler än ett avsnitt, det är inte smart. Du ska ha en strategi som är agnostisk. Oavsett om marknaden går upp eller ner, gör man ungefär samma sak.

Sitt still i båten, om du har en bra båt

Caroline: Ja. Vi säger ju att man ska sitta still i båten.

Jan: Ja, precis. Om man har en bra båt. Det var Henrik Tell. Det var Henrik Tell som sa det. Jag frågade honom: kan man säga att rådet är att sitta still i båten? Han sa: ja, under förutsättning att man har en bra båt. Men det är typiskt honom. Han är ju en oberoende ekonomisk rådgivare, och jag kan se honom säga detta. Det är förbehållet att du sitter i en bra båt.

Caroline: Ja, och hur vet man att man har en bra båt?

Jan: Jo, det är typ en global indexfond, brett sparande. Och det har vi också sett i år. De som har suttit i globala indexfonder har ju mycket bättre utfall än många andra enskilda aktier. Och dessutom har de som har suttit med globala fonder haft lite flyt med valutan, eftersom dollarn har stärkts. Så jag tror att då är man fortfarande ganska oskadd i den här krisen. Ska vi ta nästa?

Caroline: Ja.

Vad har ni gjort med allokeringen?

Jan: "Har du till exempel minskat din andel av aktiesparande och placerat om till sparande med mindre risk? Eller har du agerat på något sätt, i så fall hur?" Ja, vad har vi gjort här? Vi hade ju några enskilda aktier, i lekhinken. Där har vi sålt av lite, men det hade vi gjort oavsett. Nu sålde vi till och med med förlust. Sen det vi har gjort är att vi faktiskt har amorterat.

Caroline: Ja, det har vi gjort.

Jan: Vi använde pengarna, istället för att återinvestera dem, till att amortera. Men det ingick i planen innan krisen. Det sa vi redan förra året, att när vi får ut de här pengarna kommer vi amortera. Och anledningen till att vi amorterade var att vi låg på typ, jag tror vi låg på 57 procents belåning. Då visste jag att om vi kan sänka det ner till under 50 procent, så slipper vi amortera, och då höjer vi kassaflödet i vår vardagsekonomi. Det gjorde vi också delvis för att kompensera för kostnaden för en ny bil som vi köpte förra året. Så vi har balanserat om lite, men vi har följt vår plan. Det ingick i vår plan, så vi har inte agerat annorlunda på grund av marknaden.

Målet om 50 procents belåning

Jan: Och det ska jag också säga, för nu är det ju sex år sedan vi flyttade till vårt hus. Då hade vi som ett uttalat mål att vi ska ner till 50 procent på fem år.

Caroline: Jag kommer inte ihåg det målet, men jag ska "pay attention" nu framgent till vårt mål, faktiskt. Ja, det är lite skämmigt att säga det. Jag sitter här i en ekonomipodd och har inte kontakt med våra ekonomiska mål.

Jan: Ja, men det är inte så viktigt. Det har inte levt för dig, det målet, men det har levt för mig.

Caroline: Ja, men det börjar bli intressant nu med vår ekonomi. Jag vet inte varför. Det kanske är krisen ändå.

Jan: Ja, kanske.

Caroline: Nej, men jag kommer ihåg att det var för att Freja gick i förskoleklass. Och jag kommer ihåg att det kändes så sjukt att hon kommer gå i femman, när du tänkte den tanken. Hon kommer gå i femman om fem år. Det kändes så sjukt långt bort. Och nu är vi här, och har amorterat.

Jan: Ja.

Det andra målet: samma lön i pension

Caroline: Men vår plan är väl inte att amortera så himla mycket mer? Utan nu fortsätter vi. Vad har vi mer för planer nu då? Jag tänker att du vet det.

Jan: Vi har faktiskt inte satt något. Det andra målet är ju att jag vill, när vi går i pension, att vi ska kunna ha samma lön som vi har idag. Det är det andra riktigt långsiktiga, viktiga målet. Och där har vi räknat fram att då behöver vi ha den här avsättningen i vår tjänstepension. Nu är vi ju anställda i eget bolag, så vi styr det själva. Men jag har räknat fram att vi behöver 5 % avkastning per år och ungefär 5 000 kr i avsättning till det där. Gör vi det fram tills vi fyller 60 eller ish, eller tills vi går i pension, 65, så kommer det ge den här lönen på 45 000 kr i månaden som vi har idag. Så det är det andra målet.

Målet att gå plus på el

Jan: Det tredje ekonomiska målet är att jag gärna vill att vi går plus. Så nu har vi haft en vecka då elpriserna varit väldigt låga i Skåne. Och det var så här, det har jag inte ens sagt till dig, men det var lite jobbigt, för på ett sätt kände jag: fan, jag vill brassa på, nu är det ju billigt, vi drar upp värmen, vi öppnar fönstret och kör. Men inte riktigt så.

Caroline: Jag behöver inte släcka ljuset.

Jan: Men jag har ju kört all tvätt som jag någonsin har kunnat, faktiskt. Jag har brassat på.

Caroline: Så det är helt tomt i tvättstugan? Ja, nej, det har jag inte sett. Men jag uppskattar det, ska sägas.

Jan: Vad var det jag skulle säga? Jo, för det var så här, om vi brassar på, då kommer vi öka mängden förbrukade kilowattimmar, även om vi inte betalar så mycket för dem. Så nu har jag hittat på att jag vill hamna under 30 000 kilowattimmar i december, för hela året.

Caroline: Du får berätta sådana mål för mig, annars kommer jag ju att brassa på.

Jan: Nej, men då är mitt mål att vi har gått från 36 000 kilowattimmar till 30 000, och jag tror att det finns mer utrymme att göra. Det är en sjuk skillnad att kunna säga, om vi ska sälja huset i framtiden: ja, men detta huset drar 36 000 kilowattimmar, eller 28 000, eller vad det nu än må vara.

Caroline: Är det en stor skillnad?

Jan: Det är det kanske, ja. Särskilt med de här priserna. Lägg fem kronor per kilowattimme, så är det ju 4 000 kronor extra i månaden.

Sidospår: framtidens elpriser

Caroline: Jag ska bara få en parentes här nu. För nu när vi har den här elkrisen, eller energikrisen kallar man det väl, för att vi har kriget i Ukraina och lite andra grejer, så kommer man ju se till att elen är stabil. Man jobbar ju på sådana planer nu, i de flesta länder i Europa kan jag tänka mig. Så då kommer elen att vara sjukt billig om sju år, eller tio år, när man har satt upp sådana här strukturer för energiproduktion.

Jan: Vi har ju mycket diskussion i communityn, i forumet, om det här. Jag var och lyssnade på en sån här elhandelsexpert som har jobbat med frågorna i många, många år och jobbar på konsultbyrå. Mia heter hon. Hon var så här: ja, man har ju aldrig fått frågor när man har varit på mingel eller middagar, om vad man jobbar med. Säger man att man jobbar med elhandel, elplanering och projektering, så tycker folk: öh. Som en kompis till mig sa: shit, jobbar man med de frågorna, då måste man verkligen hata sig själv.

Caroline: Nej, men gud. Säg.

Jan: Ja, men i alla fall. Så hon sa: ja, men det var mycket intresse för det. Och hennes spekulation var att något slags stabilt pris bör ligga någonstans runt en krona kilowattimmen. Sen kommer vi ha mycket mer användning framgent, men å andra sidan planeras det sjukt mycket ny energi också. Så mellan en och två kronor. Jag pratade med någon som jobbade med ett stort svenskt företag som förbrukar mycket el, de hade i sin kalkyl räknat på typ 2 till 2,5 kronor per kilowattimme. Ja, vi får se. Bra, ska vi ta nästa fråga?

Caroline: Ja.

Sparkonton, buffert och att betala av lån

Jan: "Har du mer på sparkonton, ökat din buffert och/eller betalat av lån? Har du mer sparande i några andra sparformer?" Ja, vi har ökat bufferten. För som sagt, det finns en tråd på forumet nu med flera hundra inlägg, där jag i somras konstaterade att, ja, om priset är 5 kronor per kilowattimme och vi har typ 20 000 kilowattimmar användning mellan oktober och mars, så är det ju bara 20 000 gånger 5. Det är 100 000 kr i elräkning. Och eftersom vi har försökt ligga på en buffert på 100 000 kr, kändes det som att vi behöver öka bufferten. Så ja, det gjorde vi. Vi ökade på bufferten, och vi har betalat av lån.

Buffert löser inte en löpande kris

Jan: Men jag vill också säga, ett missförstånd här: det har varit mycket snack om att man ska ta bort amorteringskravet, så att folk kan sluta amortera, så som vi gjorde. Fast vi gjorde det för att vi kom under 50 procent. Andra kanske kan göra det för att man säger att man inte behöver. Det är en farlig väg att gå. För om priserna fortsätter vara höga, matpriserna är höga, bränslepriserna är höga, livsmedelspriserna är höga, och man använder buffert för att klara det, så har man inte löst något problem. Bufferten kommer ta slut förr eller senare. Så lösningen på den här krisen är genom att sänka kostnader eller öka sina inkomster. Det finns ingen annan lösning.

Buffert löser inte en löpande kris. Den köper dig tid. Lösningen är att sänka kostnaderna eller öka inkomsterna.

Road to profitability

Jan: Jag rör mig en hel del bland företag och lite på den onoterade marknaden. Förra året, om man sa "road to profitability", så sa man: åh, så ni jobbar på det? Idag är det typ varenda möte där det pratas om "road to profitability". Och hur får man det? Tidigare har man bara varit på att vi tar in mer finansiering. Men nu finns inte den finansieringen där ute. Så nu måste företagen själva bli lönsamma. Och hur blir du lönsam? Du ökar dina intäkter eller sänker dina kostnader.

Caroline: Jo, men det finns inte...

Jan: Vi har jobbat med företagsekonomi sedan 1500-talet. Inte Macchiarini.

Caroline: Machiavelli.

Jan: Machiavelli och de här. Jag tror att den här dubbelbokföringsmetoden uppfanns på typ 1500-, 1600-talet i Italien. Så vi har jobbat med ekonomi i 400 år. Det finns inte så många andra sätt. Det finns inget magiskt sätt.

Buffert och bunden ränta köper tid

Jan: Och att ha buffert, det är samma som med bundet, till exempel bundet elavtal eller bunden ränta. Du har köpt dig tid. Buffert köper dig tid. Men någon gång kommer ditt bundna avtal gå ut. Vad gör du då? Någon gång kommer din bundna ränta gå ut. Vad gör du då? Det hade vi också i avsnitt 269. Ska man jobba med bundet, så behöver de flesta ha mycket längre bindningsperioder. De flesta har bundit på ett, två år. Det gör ingen skillnad. Ska man binda, då ska du binda på tio år. Då kan du övervintra tills krisen är slut. Nu kommer du bara i olika lägen i den här krisen. För oss som har haft rörligt, ja, vi drabbades tidigare. Men å andra sidan har vi kunnat använda en del av den vinsten till att bygga buffert. Så då har vi köpt oss tid att anpassa vår väg till lönsamhet, eller till att öka inkomst och sänka kostnader, genom att vi har en buffert. Så bufferten köper oss tid.

Utnyttja tiden, blunda inte

Jan: Folk kanske inte har buffert, men då har de haft bunden ränta eller bundet elavtal, kanske. Och då har de också köpt sig tid. Och då gäller det att utnyttja den här tiden på rätt sätt: att skaffa sig koll, se över sina inkomster, se över sina utgifter, effektivisera de resurser man har, be om hjälp. Det värsta man kan göra är att bara blunda tills det går ut. Och redan nu, när man inte sitter i stresskonen, fundera: hur låter mitt resonemang när mitt avtal går ut? Ska jag då binda eller ha rörligt? Har jag utrymme för att ha rörligt? Eller om jag binder, hur ska jag ta hand om det? Det tror jag var få av dem som band som trodde att vi skulle ha en hel vecka med vissa timmar gratis el. Eller det var inte gratis, spotpriset var negativt. Det är också fantastiskt. Vi har ett negativt spotpris, men med skatter och tillägg blir det 10 öre eller 12 öre. Ja, hur det nu går till.

Att hantera ångern över ett bundet avtal

Jan: Men du, vad var det jag tänkte här nu? Jo, det är också det om man binder. Om man råkar binda på 2 kronor?

Caroline: Ja.

Jan: Då kan man känna: fan, varför gjorde jag det? Nu är elen billig igen.

Caroline: Men du pratade om någon som hade gjort det, som kände att det var skönt att göra det, därför att då vet jag alltid vad jag betalar. Och det gör inget heller att det är på en högre nivå.

Jan: Nej, och det är det man måste förlika sig med. För jag pratade med en professionell räntehandlare, som jobbat med räntor hela sitt liv. Han sa: ja, ett av mina mindre bra ekonomiska beslut var när jag band räntan 2010 på 4 procent på 10 år.

Caroline: På lånet då?

Jan: Ja, på lånet. Och han var ju så här, för sen var räntan nere på under 1 procent.

Caroline: Ja, men det kan ingen veta.

Jan: Nej, och han sa: ja, jag fick "suck it up". Men när jag fattade det beslutet så var det rätt. Då kände jag att jag gjorde ett kap. Och då bör man kunna, också i den här strategin, när man bestämmer sig: hur ska jag göra när mitt bundna avtal går ut? Hur hanterar jag ångern? Det måste definitivt vara en aspekt på det där.

Caroline: Ja, hur hanterar jag ångern och äger bara att, ja, det var 4 procent? Till exempel, om räntan sen går ner till 2.

Jan: Ja, exakt. Så det är skitviktigt. Och sen har vi också ett resonemang på forumet, där i avsnitt 269. Vi pratar lite om hur man resonerar bundet kontra rörligt, och det här med asymmetrin i det. Men ja, det är ett annat avsnitt.

Andra sparformer

Jan: "Har du mer sparande i några andra sparformer?" Det var också frågan. Nej, alltså vi har ju inte hållit på och meckat så mycket med det.

Caroline: Nej.

Jan: Vi har inte köpt något mer guld eller något annat.

Caroline: Nej, och inte sålt av något heller.

Jan: Utan återigen, som vi alltid har tjatat om, ha en strategi. Den enda gången man ska ändra sin strategi när marknaden gör någonting, det är om ens ekonomiska mål eller situation har förändrats. Typ om vi skulle skiljas.

Caroline: Ja, då förändras vårt liv.

Jan: Då behöver vi anpassa, kanske sälja av eller göra andra saker. Men annars, sitt still i båten.

Caroline: Det ska bli stora grejer till.

Jan: Ja, följ planen. Det är framgångsfaktorn.

Caroline: Snyggt.

En klok fördelning av sparandet

Jan: Nästa fråga. "Vilka råd vill du ge till andra privatpersoner om vad man bör göra med sitt sparande i höst och en tid framöver? Hur ser en klok fördelning av sparandet ut nu och en tid framåt?" Ja, då skulle jag säga så här. Jag har faktiskt planerat att vi ska göra om fyra-hinkar-avsnittet, jag har bara inte kommit till skott. Men jag skulle säga: buffert är skitviktigt. Sen får man anpassa bufferten till sin ekonomi, sitt humankapital. Men ofta brukar man landa någonstans mellan en och tre månaders utgifter, exklusive sparande och sådant. Sen en mellanriskhink, en högriskhink och sen, om man vill, en lekportfölj. Och då ser man storleksmässigt att mellanriskhinken bör vara mellan tre och sju gånger så stor som bufferten. Och sen högriskhinken, där man har sin globala indexfond. Ja, det är ju typ resten, om man är i uppbyggnadsfasen, som de flesta är. Och sen lekhinken, max 10 % av högriskhinken. Så har du 100 000 kr i högriskhinken, max 10 000 kr i lekhinken. Så att man får den relationen rätt.

Hela ekonomin ligger i hinkarna

Jan: Och sen, som vi kommer ta upp i det avsnittet, är att tänka att om du har till exempel ett hus. För många vill gärna tänka att detta är kontanter. Men om du har ett hus som är mer värt än vad du har lån på, det är ju också pengar som man behöver ta hänsyn till. Det ska ligga till exempel i mellanriskhinken.

Caroline: Ja, men det jag gillar med hinkarna är att hela ens ekonomi ligger där. Det är inte bara det man har sparat ihop.

Jan: Jag tror att det är avsnitt 190. Det är fortfarande bra tankar i det. Det är bara så att jag gillar fräscha grejer, typ en gång om året.

Caroline: Men kommer vi också, du pratade om att om man är i uppbyggnadsfasen av sin ekonomi, kommer vi då också prata om hur man gör med sina fyra hinkar om man inte längre är i uppbyggnadsfasen?

5-25-principen

Jan: Ja, tanken är att när du har vunnit det ekonomiska spelet, du har de pengar du behöver, då blir det mer valfritt. Då brukar vi prata om 5-25-principen. Fem års utgifter på bankkonto, 25 års utgifter i mellanriskhinken. Alltså typ en portfölj som är 50 procent aktier och 50 procent räntor. Typ den inställningen på Lysa, till exempel. Och sen resten av pengarna är valfria. Sen tar man naturligtvis hänsyn till exempel till pension. När du tar årsutgifterna, som allt utgår från, har du då pension, då utgår du bara från det som saknas på pensionen. Alltså nettot.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Så den där modelleringen, vi kommer återkomma till det i framtida avsnitt. Vi har också gjort ett avsnitt, tror jag runt 250, där vi pratar om hur man kan räkna på sin pension, hur mycket pengar man behöver. Men vi kommer komma till det, jag håller på att jobba på ett avsnitt som kallas mer livsmodellering eller livsplan.

Caroline: Ja, vad spännande.

Jan: Det kommer. Men som sagt, samma strategi som man har haft innan: buffert, mellanrisk, högrisk och sen eventuellt en lekhink. Och fördelningen enligt fyra-hinkar-principen.

Caroline: Snyggt.

Ska man minska månadssparandet?

Jan: Nästa fråga. "Hur ska man göra med eventuellt månadssparande? Bör man till exempel minska andelen i aktier eller aktiefonder? Vad kan vara bra alternativ för den som vill minska risken?" Ja, detta är en sån spännande fråga. För detta är en sån typisk fråga som jag inte hade tänkt på, om den inte hade kommit från journalister, men den har återkommit från flera stycken. Det är tydligen många nu som slutar månadsspara, vilket jag tycker är, och de slutar månadsspara för att de tycker att börsen har gått ner. Det är okej att sluta månadsspara i aktier för att vi behöver öka bufferten. Eller: jag slutar månadsspara för att jag behöver köpa mig den där tiden innan jag har sänkt mina kostnader. För det är också ett sånt mål som vi pratade om i 269, eller den ekonomiska brandövningen med Charlie i Spirecta.

Spela ett värdigt spel: behåll sparkvoten

Jan: Överkursmålet, för den som vill spela ett värdigt spel i den här ekonomiska krisen, då låter frågan: hur kan jag ta mig igenom denna krisen med bibehållen sparkvot? Det vill säga, fuska inte genom att du har haft ett högt sparande historiskt. Jag har gått plus 3 000 kronor i månaden, och nu ökar livsmedelspriserna, bränslepriserna, räntan. Så jag är okej med att bara gå 200 kronor plus i månaden, för att 2 800 kronor äts upp. På första nivån är det klart att det är godkänt, grattis att du klarar dig. Men då har du inte maxat möjligheten att faktiskt göra den där, öka inkomsterna, sänka kostnaderna. Så spelet borde vara: hur kan du fortsätta spara 3 000 kronor, trots att matkostnaderna har ökat, trots att livsmedelspriserna har ökat, trots att energipriserna har ökat? Hur bibehåller du din sparkvot?

Frågan är: hur kan jag ta mig igenom den här krisen med bibehållen sparkvot?

Börsen är 30 procent ner

Jan: Och en av anledningarna är: för guds skull, börsen är ju 30 procent ner mot vad den var bara den första januari. Många värderingar har kommit ner. Kan man då säga att det är rea? Nej, den diskussionen hade vi med Patrik förra veckan. Men långsiktigt kommer det aldrig gå fel genom att du fortsätter månadsspara. Kan jag garantera att det inte kommer gå ner? Nej, absolut inte. Vi hade ju i communityn ett "fika tillsammans", eller "analysera tillsammans" kallar vi det i Patreon-communityn, där vi pratar om att börsen absolut kan gå ner 20 procentenheter till, så att vi inte är på minus 30, utan vi hamnar på minus 50. Men det vet vi inte, det kan lika gärna vända. Och därför, återigen, försök inte tajma marknaden, försök inte ha en åsikt om hur det går, utan håll dig till din strategi. Det vore synd om du, om du månadssparat 3 000 kronor tidigare, att vi nu ska minska det, och att du bara har månadssparat när det har varit dyrt historiskt.

Caroline: Ja, det är lite synd.

Jan: Och inte får vara med nu när det är billigare än vad det har varit historiskt. Och det kan bli ännu billigare genom att det faller ännu mer.

Nu är inte tillfället att minska risken

Jan: Så nej, jag tycker inte... Har man möjligheten att fortsätta månadsspara, gör det. Har man möjligheten att öka sitt månadssparande, grattis, gör det. Och ett bra alternativ för den som vill minska risken, så hade jag återigen, för att vara supertydlig, har man möjligheten, så är inte det här nu ett tillfälle att minska risken. Nu är ett tillfälle att öka risken. Det är så kontraintuitivt, för man tänker att nu är det jobbig tid, och nu måste vi, som människa antar jag att man vill hålla igen lite.

Caroline: Ja.

Jan: Och så som någon journalist också, jag tror det var Johanna, som jag pratar med idag på TT, hon sa: ja, du vet, för ett år sedan var ju aktieintresset som på topp. Och jag bara: ja, jo, jag vet. Det är så det brukar vara, när vi har haft många års uppgång. Aktieintresset är som störst när det borde vara som minst. För när det är som störst, det är ju efter all uppgång, vilket betyder att då köper du när det är som dyrast. Aktieintresset borde vara mycket större nu, för nu finns det massor av företag som har fått betydligt lägre värderingar. Och om man tittar på det: ja, det är inget som har förändrats i företagets verksamhet, förutom att andra är villiga att betala mindre för det, eller villiga att sälja för mindre. Det betyder att den som köper nu gör en bättre affär. Så det finns fler bra möjligheter på marknaden att göra riktiga kap.

Urmänniskan: samla eller fördela

Caroline: Det hade varit roligt att veta vilka som resonerar på det viset. För jag kan tänka mig, när vi var urmänniskor, du vet den diskussionen.

Jan: Okej, det är Carolines "go to".

Caroline: Det måste ha varit så att man satt i en grupp människor i en grotta någonstans. Och så var det dåliga tider, och vissa bara riskerade allt och gick ut och jagade älg på vintern. Och andra var så här: nej, nu måste vi fördela lingonen, för vi kan inte riskera att de tar slut. Att man håller igen. Och vissa bara: vi ska skaffa mer.

Jan: Ja, och båda behövs.

Caroline: Båda behövs, ja. Båda behövs, liksom. För hade vi sagt: det finns alltid en ny älg. Ja, men du vet, det kanske inte finns en ny älg, ska vi svälta då? Ja, men då är det bra att man kan fördela. Nu vet jag inte, nu kanske jag kommer in på någon jävla pseudovetenskap. Men var det inte så att vissa har en preferens för att fördela resurser, medan andra har en preferens för att skaffa resurser?

Jan: Säkert, eftersom båda typerna av människor finns.

Caroline: Men det hade varit kul att veta vilka som sitter där ute och resonerar som att de ska ut och ta älgen, och sätta av mer till sitt sparande.

Roger Akelius valutaspel

Jan: Jo, men kolla till exempel Roger Akelius nu. Den gubben.

Caroline: Vad har han gjort nu? Jag har inte hängt med i det här.

Jan: Jag vet inte om det är flyt eller skicklighet. Men han sålde av typ alla sina fastigheter, för typ ett, två år sedan. Sen placerade han allt typ i USA, för han tänkte: nej, jag tror på amerikanska dollarn. Jag såg någon siffra, jag har inte dubbelkollat detta, utan det var så här, vi satt och snackade över ett par glas vin i helgen. Då har han tydligen, bara på valutan i år, tjänat 20 miljarder. Det är helt sjukt. Och sen, av de här 20 miljarderna, hade han nu häromdagen köpt aktier från en annan som hade ägt massa fastigheter, som satt i en dålig ekonomisk situation, så att han trodde att han hade tappat nästan 50 procent av värdet. Då hade han köpt typ 70 procent av den positionen för typ 4,6 miljarder. Så han har använt 25 procent av sin valutavinst för att göra en fantastisk affär och ett återinträde i den svenska fastighetsvärlden.

Caroline: Han kanske saknade den.

Jan: Ja, jag vet inte.

Caroline: Vad spännande.

Jan: Men, fucking brilliant. Men precis som du säger, man vet ju inte.

Caroline: Man vet inte. Det hade varit kul att veta.

Var girig när andra är rädda

Jan: Ja. Återigen, för att komma tillbaka: vill man titta, har man möjligheten, har man resurserna, så är inte nu tillfälle att minska risken. Det är som Warren Buffett sa: var rädd när andra är giriga, och var girig när andra är rädda. Och sådant sentiment, när man kollar uttag, utflöde ur fonder, och man kollar på sentimentet, alltså vad folk tror om aktiemarknaden, så är sentimentet skitlågt. Folk är rädda. Däremot skulle jag inte säga att det är panik. Folk har inte kapitulerat, utan man håller i sina aktier. Kapitulera betyder att man tar ut sina besparingar.

Caroline: Ja, att man är så här: nej, nu skiter jag i det, jag vill inte vara med längre. Här, ta det, bara jag betalar dig för att du ska få min skit.

Jan: Och vissa områden är ju ett blodbad, så är det definitivt.

Sparkonto som alternativ

Jan: Okej, nästa fråga. "Är vanliga sparkonton ett bra alternativ nu när även sparräntorna höjts? Finns något särskilt man bör tänka på i så fall?" Nej, men sparkonto, återigen, är bara ett alternativ. Samma som tidigare. Sparkonto är bara ett alternativ för pengar som ska användas 0–3 år. 0–3 år, då är det sparkonto som gäller, oavsett ränta. Och då är det väl bara positivt att vi får mer betalt nu. Men sen samtidigt är det fortfarande mindre än inflationen. Så långsiktigt sparande ska inte vara på sparkonto. Längre än tre år bör inte sparkonto vara ett alternativ. Utan man får återigen inte ställa sig frågan: vad gör marknaden, vad gör räntan? Utan ställa sig frågan: vad är målet, vad är min strategi?

Caroline: Så man är proaktiv hela tiden istället för reaktiv?

Jan: Ja, eller inte. Jag skulle inte ens säga proaktiv, utan jag skulle snarare säga: välj en väg, ha en plan, och håll dig till den planen.

Forskningen ändras inte när marknaden faller

Jan: Och det är så här, återigen, forskningen har inte förändrats för att marknaden har gått ner. Men det känns som att ibland blir det nästan så som resonemanget lyder: nu har marknaden gått upp, ja, nu gäller inte forskningen. Nu har marknaden gått ner, nu gäller något annat. Nej, det är fortfarande samma. Samma grundprincip, äg hela höstacken. Äg det långsiktigt, månadsspara regelbundet, billiga avgifter. Sparande mer än tio år, 100 procent aktier. Sparande kortare än tre år, 100 procent räntor. Sparande 4–9 år, i genomsnitt en 50-50-portfölj, 50 procent räntor, 50 procent aktier. Grundprinciperna är samma. Öka dina inkomster, sänk dina utgifter, prioritera det som är viktigt i ditt liv. Det är inte annorlunda.

Caroline: Nej, jag menade inte så. Men det kom ut som att man skulle tajma marknaden, och vara inne på sitt konto hela tiden.

Utnyttja krisens fönster

Jan: Nej, och skillnaden, som jag säger, utnyttja nu, eftersom vi är inne på det här med "this too shall pass", utnyttja nu den här möjligheten att det är ett större intresse för ekonomi. Det är större intresse för pengar och plånboksfrågor. Låt oss utnyttja det till att göra de här förändringarna som jag kanske har skjutit på. Att banken plötsligt har mer i ränta. Låt det vara den där knuffen som säger: nu får det fan vara nog, nu får jag ta tag i de här frågorna. Ungefär som företagen. I goda tider behöver man inte skära i personal eller hålla igen på kostnader, då kan man gasa. Men nu har man tuffare tider. Låt oss utnyttja det. Låt oss ta den möjligheten med krisen som kommer.

Bör bufferten ökas?

Jan: Nästa fråga. "Hur ska man göra med eventuell buffert? Bör bufferten ökas med tanke på stigande elpriser och bolåneräntor?" Ja, jag tycker vi har adresserat det. Den bör öka så att man köper sig tid, men buffert är inte en långsiktig lösning på problemet. Det är bara att skjuta problemet framför sig. Buffert är jättebra för en engångsutgift. Värmepannan går sönder, jag är arbetslös mellan två jobb. Buffert är inte en bra lösning på att vi ser stigande priser som kommer fortsätta vara höga.

Caroline: Nej, men vet du vad, när du säger detta, jag blir så himla glad. För bufferten har varit en diffus men ändå ganska tydlig bild för mig. Den ska man röra när tvättmaskinen går sönder, eller du vet, när något oväntat händer. Men det är precis som du säger, buffert köper en tid.

Jan: Ja, och den här krisen kan man tycka är oväntad, men man vet ju inte hur lång tid den kommer vara.

Caroline: Nej, för det är nog väldigt viktigt att definiera vad bufferten ska användas till. För annars kan det bli allt möjligt subjektivt. Men är du med?

Jan: Ja, absolut.

Pengar som ett flöde i tiden

Jan: Jag har ju lite en annan, jag har jobbat med ekonomi så länge, så för mig blir mycket pengar ett verktyg. Skulle jag beskriva pengar, så upplever jag det ibland som ett flöde. Det är typ som en vätska. Om jag tittar, till exempel, på ett lån. Vad är ett lån? Om jag lånar för att köpa någonting idag, så betyder det att jag har tagit pengar från framtiden och skickat det bakåt i tiden, för att ha det nu, för att kunna konsumera. Ett sparande är motsatsen. Ett sparande är att ta pengar idag och skicka dem till framtiden. Är du med?

Caroline: Javisst.

Jan: Vad är en buffert? En buffert blir då något som jag kan variera. Jag kan skicka det till framtiden, och jag kan skicka det bakåt i tiden. Så buffert blir det här smörjmedlet. När jag till exempel behöver köpa en tvättmaskin idag, för den har gått sönder, men jag vill inte ta lån eller ta de kostnaderna, men det hade tagit mig tre månader att spara ihop till den, så jag kan inte vänta tre månader på att köpa en ny tvättmaskin. Då köper jag den idag med buffertpengarna. Sen använder jag tre månaders sparande för att höja upp bufferten till där den var innan. Så bufferten är egentligen, man behöver ibland titta på sina pengar utifrån en tidsaspekt.

Caroline: Ja, precis.

En buffert är smörjmedlet i tiden. Du kan skicka pengarna framåt och bakåt längs din egen tidslinje.

Pengar som vätska och energi

Jan: Vad är det, längs en tidslinje? Och det är där jag tror att inte så många tänker på pengar i form av ett flöde på en tidslinje.

Caroline: Det är roligt att du säger att du tänker på pengar som en vätska eller som en energi. Ja, för jag tror inte heller att folk fattar hur det ser ut i ditt huvud när det kommer till pengar. Eftersom du har jobbat med det så länge, så kanske du har en helt annan uppfattning om pengar, och hur man skaffar pengar, än vad helt vanliga människor har. Det är jättespännande, det du säger.

Jan: Ja, jag tror att det är ungefär som för någon som åker skidor mycket och kan väldigt många olika typer av snö, kan många nyanser på snö. Jag upplever att jag har ganska många nyanser på området pengar.

Caroline: Men är du själv medveten om vad det är för nyanser? Kommer det fram då och då?

Likviditet före resultat

Jan: Jag satt nu och lekte managementkonsult, jag hjälpte ett företag som hade det ganska tufft. Och ganska snabbt, efter en halvtimme in i mötet, insåg jag att de här människorna bara pratade förbi varandra. De pratar till exempel resultat: går vi med vinst eller går vi med förlust? Och de pratar mycket om att öka inkomster och sänka utgifter. Och då var jag så här: fast det är inte det som spelar någon roll. Då var det plötsligt likviditet som var mycket viktigare i det företagets situation. När jag tittade på det, sa jag: likviditeten är mycket, mycket viktigare än resultatet. För det spelar ingen roll att de går med vinst om de inte kan betala räkningarna, för vinsten kommer senare än räkningarna ska betalas. Så de har en förskjutning i tid. Och kan de inte betala sina räkningar, då kan din leverantör begära dem i konkurs. Så då spelar det ingen roll att du går med vinst om du inte har likviditet. Och så sa jag: skit i den här budgeten med inkomster och utgifter. Vi måste göra en likviditetsbudget. Ja, men jag vet inte, jag kan inte riktigt förklara det.

Caroline: Nej, jag tror att det kommer fram när du försätts i vissa situationer.

Amorteringskravet och beteendet

Jan: Men för mig är det helt självklart att buffert inte kommer göra någon skillnad i detta. Och ändå är det så mycket samtal där ute om att vi ska avskaffa amorteringskravet. Det förbättrar likviditeten, absolut, att folk får de där pengarna, men det minskar deras sparande. För amortering är ju de facto ett sparande. Så vad du gör är att du kissar lite i sängen, för genom att du ökar likviditeten kommer folk över tid få en sämre ekonomi, för de sparar inte lika mycket. Och de behöver inte ta tag i att öka sina inkomster och sänka sina utgifter.

Caroline: Nej, det blir mycket dåligt. Jag kan förstå dig. Men jag upplever att det inte är så många som har tänkt den tanken.

Jan: Nej.

Caroline: Men då säger du att det är flera led i den tanken, som man behöver tänka.

Jan: Ja, för folk tänker: ja, men om vi ska avskaffa amorteringskravet, då får folk mer pengar, då kan de betala högre kostnader. Visst, det är sant i steg ett. Men vad leder det till för konsekvenser i nästa steg? I beteendet också, därmed.

Caroline: Ja. Okej.

Jan: Ja, jag tror att vi har så många, vi kör så att vi rundar av här.

Caroline: Ja.

Använda sparpengar för att betala av lån

Jan: Nästa fråga. "Kan det vara klokt att använda sparpengar för att istället betala av extra på exempelvis bolån eller andra lån?" Ja, jag fattar inte riktigt den frågan faktiskt. Men återigen, hur ser jag på pengar? Jag ser det så här: ett annat sätt jag tittar på pengar är att jag ser det som en resurs som ska sättas i arbete. Och mitt jobb som pengarnas ägare är att hitta lönsamma jobb för dem.

Caroline: Ja.

Jan: Jag vill inte säga mina små arbetare, men lite så. Om jag har ett kreditkort med 25 procents ränta, jag har ett bolån med 2 procents ränta, eller jag kan investera dem för 7 procent, ja, då är det helt naturligt att jag sätter dem på 25-procents-jobbet och amorterar på kreditkortsskulden.

Caroline: Ja, för den vill man inte ha.

Jan: Nej, för då tjänar de 25 procents avkastning. Så avkastningen är ju lönen de tar hem.

Caroline: Jaha, ja, förlåt mig, jag missförstod vilken ränta det var på kreditkortet du pratade om.

Pengarnas herre

Jan: Ja, alltså det är ränta jag betalar till kreditkortsbolaget. Är du med?

Caroline: Ja, jag tror det. Men kolla här, du säger att man har en kreditkortsräkning.

Jan: Ja, om jag inte betalar den, så har jag 25 procents ränta.

Caroline: Ja, och då tänkte du så, det måste man bara betala av, så man inte får den där 25 procenten.

Jan: Ja, exakt. Men om jag har de tre alternativen. Jag har en skuld på 100 000 kronor med 25 procents ränta. Om jag betalar av den, och jag har 100 000, så kan jag sätta 100 000 på kreditkortet, jag kan amortera 100 000 på bolånet, och jag kan sätta 100 000 på börsen. Då är lönen pengarna tar hem på kreditkortet 25 000. Eller hur? För det är 25 000 jag slipper betala nästa år. Sätter jag dem i bolånet, och bolånet är på 3 procent, då tar de bara hem 3 000 kronor. Det är åtta gånger bättre att sätta dem på kreditkortet än att sätta dem på bolånet.

Caroline: Ja.

Amortera eller investera?

Jan: Ska jag amortera 3 procent på bolånet, eller sätta på aktier som över tid ska ge 7 procent? Där är det inte lika självklart. Där hade jag kanske gjort 50/50. För ja, jag har en högre förväntad avkastning på aktierna på lång sikt, absolut, men kortsiktigt kan aktier gå hur som helst. Och de där 3 procenten är ju garanterade. Så då sätter jag dem hem, hur ska jag fördela dem? Och där har folk olika alternativ. Men att tänka på det utifrån att jag är pengarnas herre. Och detta kommer från en bok som heter Rikaste mannen i Babylon. Så det är inte bara så att jag är lite fancy här. En av reglerna är: du som pengarnas herre, din uppgift är att sätta dina pengar i arbete. Och det ska du göra till så hög avkastning som möjligt. Eller andra effekter. För ibland har vi valt att investera i projekt som inte har gett så hög avkastning, men de har gett sociala eller hållbara eller miljömässiga fördelar. Så att man tittar på avkastningen.

Caroline: Ja, okej.

Hur länge pågår det oroliga läget?

Jan: Då tar vi nästa. "Hur länge tror du att det oroliga ekonomiska läget kommer att pågå?"

Caroline: Detta måste vara din favoritfråga att svara på.

Jan: Exakt, särskilt eftersom forskningen säger att när en expert uttalar sig om framtiden, har de mindre än 50 procent rätt. Ingen aning. Jag skulle säga: planera för det bästa, hoppas på det bästa, planera för det värsta. Detta kan pågå länge. Och det kan också ta slut väldigt fort. Vi vet inte. Till exempel kriget i Ukraina. Som man säger, hur blev du pank? Först långsamt och sen på en gång. Och så är det väl också att det kan gå fort, men planera för att det kommer ta tid, och planera för att det är permanent. Så återigen, mygla inte med att göra jobbet. Och jobbet är: öka inkomsterna, sänk kostnaderna, effektivisera de resurser du har.

Caroline: Bra.

Hur pratar man med barnen?

Jan: Nästa fråga. "Hur pratar man med barnen om att det är tuffare tider?" Ja, det var Johanna idag på TT. Hon var så här: ja, fast det ska vi nog göra en egen intervju om. Men jag hade faktiskt ett samtal. Du vet att vår dotter nu har börjat duscha länge. Igår var det... Ja, det kanske hon gör.

Caroline: Det var 45 minuters dusch igår. Halv tio på kvällen.

Jan: Innan har jag fått putta in henne i duschen, och locka med varma handdukar.

Caroline: Ja.

Jan: Men nu gör hon det frivilligt. Ja, 45 minuter. Så jag hade lite bara: okej, nu var elen billig igår. Men jag var så här: okej, vi behöver prata om det där. Men återigen, jag tror att när man pratar med barn, om vi går tillbaka till när jag skrev den här boken, Gör ditt barn rikt, så är det viktigt att barnet inte känner att de har ansvar för frågan. Men de kan vara inkluderade i hur det är. Att elpriserna är högre, att till exempel, okej, duschar du 45 minuter, så är det inte varmvatten kvar till när pappa eller mamma ska duscha, eller lillasyster ska duscha. Så jag tror att när det gäller barn, inkludera dem. Och barn fattar mer än vad man tror. Så ljug inte för dem. Men inte heller skrämma upp dem. Prata inte med dem när du själv är i stresskonen, utan prata med dem när du är på ett bra ställe själv. Och var väldigt tydlig med: detta är mitt ansvar som vuxen. Jag kommer lösa situationen, och du kan hjälpa till på det här sättet.

Var tydlig med barnen: det här är mitt ansvar som vuxen. Jag löser situationen, och du kan hjälpa till på det här sättet.

Inkludera, men lägg inte ansvaret på barnen

Caroline: Ja, och det vill de säkert, barn. Men det stressar barn att känna att de har ett ansvar som egentligen vuxna ska ta på sig, 100 procent.

Jan: Ja, så jag tror till exempel, hur vi kommer prata nu med våra barn: låt oss bidra här, dra vårt strå till stacken. Att vi har det lite kyligare, eller inte lika hög temperatur. Vi gör de här grejerna. Och vi gör det för att vi vill bidra till dem i Ukraina. Vi gör det för att vi ska kunna göra andra roliga saker som vi tycker är viktigare. Men det är ingen kris. Vi kommer inte behöva flytta hemifrån, och vi kan betala våra räkningar. Och detta är mammas och pappas ansvar. Och sen kommer man få den där utzonade blicken.

Caroline: Vi får se.

Jan: Den kommer allt snabbare nu, faktiskt. Så vi får se hur det går när vi har gjort det. Men jag tyckte ändå det landade rätt bra igår, när jag pratade med henne.

En bit i taget

Caroline: Om jag ska tipsa oss själva, så ska man ta sig en liten bit i taget innan den utzonade blicken kommer. Så bara: du får gärna duscha. Ja, vi vill ju inte gå tillbaka.

Jan: Va? Vad sa du?

Caroline: Nej, att vi måste tvinga in barnen.

Jan: Nej, vi vill inte tvinga in henne.

Caroline: Men du kan ju stänga av medan du tvättar, medan du schamponerar dig. Ta inte slut på vattnet medan du står där och det blir kallt. Alltså, jag hade nog bara kört så enkelt.

Jan: Ja. Men det är också så här, jag tror det var Charlie, vår vän, som kom på det. Att när du pratar med barn om sådana här frågor, så är tiden du har på dig, alltså uppmärksamhetsutrymmet, halva barnets ålder i minuter. Det är ditt tidsspann.

Caroline: Inte ens det alltså. När jag pratar med Freja om saker, så är det 30 sekunder, tills hon bara: ja, och så går hon sin väg, och tittar på mobilen eller gör något annat.

Jan: Ja, men med en tioåring är det definitivt inte mer än fem minuter.

Caroline: Nej, och det kan ju vara så att jag har fel approach. Charlie har kanske bättre.

Jan: Ja, det är ingen PowerPoint-festival i alla fall.

Caroline: Även om det hade varit roligt också.

Jan: Vet ni vad, barn, här kommer pappas Excel-kalkyl och PowerPoint.

To be continued med barnen

Caroline: Hade vi några fler frågor?

Jan: Nej, men vi återkommer. Så to be continued.

Caroline: Med fler journalistfrågor?

Jan: Nej, men med tips om barnen. Ni som har barn får gärna berätta också. Jag märker på forumet att det här med långa duschar inte är något vi är ensamma om. Det var någon som skrev: ja, jag saknar min dotter som har åkt till USA nu, och min andra dotter har flyttat hemifrån, men vi har sett elförbrukningen minska med många procent. För duscharna.

Caroline: Ja.

Jan: Okej.

Sista frågan: maxa krisen

Jan: Ja, sista frågan här. "Finns det något annat man bör tänka på när det gäller sparandet nu och ett halvår framåt?" Nej, inte det som vi inte har sagt. Jag skulle säga: fortsätt håll din strategi, har du möjlighet att öka sparandet, gör det. Som vi sa innan, vill du leka överkursleken, det värdiga spelet här, så är det: hur kan jag ta mig igenom detta med bibehållen sparkvot? Och tar du dig igenom detta med bibehållen sparkvot, så kommer den, fan förlåt att jag svär, öka efteråt. För sen kommer kostnaderna sänkas av sig själva, och då har du hela vinsten kvar, som du kan återinvestera i till exempel mer indexfonder, fondrobotar. Och då är det win-win. Så utnyttja tillfället. Låt inte den här krisen gå till spillo. Det är i backarna man rycker. Låt aldrig en bra kris gå till spillo, utan maxa krisen. Det kanske är så avsnittet skulle heta, maxa plånbokskrisen, maxa upplevelsen av den.

Låt aldrig en bra kris gå till spillo. Maxa plånbokskrisen.

Caroline: Ja, men snyggt. Bra, något du vill lägga till, eller känner vi oss nöjda?

Maxa i forumet, av oss för oss

Jan: Nej, vi känner oss nöjda. Och som vanligt, ser jättemycket fram emot kommentarer i forumet. Det är ju där vi hänger, och det är jättekul i forumet. Det är många konkreta tips, det är många historier. Vi har till och med en forumtävling nu som heter typ "tävla med dig själv mot att sänka energiförbrukningen mot förra året". Så i forumet, i communityn, försöker vi maxa detta. Och vi har ganska roligt. Det är faktiskt så att vi nu har sänkt våra energiförbrukare, vi verkar snitta mellan 30 och 40 procent lägre än förra året. Jag tänker: ja, det är en ekonomisk besparing, men tusan, det är ju en besparing för miljön och klimatet också, plus att det höjer värdet på huset. Så jag menar, shit. Detta hade vi inte gjort om det inte hade varit kris.

Caroline: Nej, gud nej.

Jan: Så där har vi maxat. Vi har maxat det.

Caroline: Men jag tyckte det var bra att du sa det nu, för det kan vara svårt att fatta hur man maxar.

Jan: Ja, jag har maxat så här, jag kan våra värmepumpar utan och innan. Vi är kompisar. Jag har stenkoll, jag har lagt energimätning på allt.

Caroline: Och du har fått hjälp. Det ska man säga också, att du har fått hjälp av kompetenta människor.

Jan: Ja, av NPJ i forumet och sånt, så absolut.

Caroline: Snyggt!

Jan: Jag tänker att vi håller där, så ses vi nästa vecka. Tack så hemskt mycket!