Besviken över barnsparande på bankkonto i 10 år– vad gör jag nu? Bara 3 år kvar…

Jag sparar inte separat till barnen, utan allt investeras på mitt konto. Tänker inte heller ge pengarna till barnen vid en specifik ålder, utan isåfall hjälpa till och betala saker genom livet, så har inte bestämt någon summa.

Körkort, flyttkostnader, kontantinsats, eller vad det nu kan vara. Sparhorisonten på just ”deras” pengar spelar därför mindre roll.

Jag sparar till barnen sedan de föddes, men sparar inte för att ge dem pengarna, utan att använda pengarna för ett “rikt liv” när de är tonåringar samt flyttar hemifrån.

Tiden mellan 15-25 år är nog ekonomiskt värst då de knappt ens får in pengar för att klara sig, och än mindre till att bygga upp sin egna ekonomiska platform (som i den åldern börjar med boende) samt också bygga upp sitt humankapital (resa, utbilda sig osv).

Jag kommer “investera” pengarna jag sparat i deras grejer, där de kommer få all eventuell avkastning på sådana investeringar, samt då också slippa kapitalkostnaderna. Men däremot kommer jag dra av om barnen tycker att de “måste” ha en moppebil, då köper jag den med deras pengar, och förlusten får de helt enkelt svälja genom att det är mindre pengar kvar ur deras pott.

På så vi hoppas jag att det blir en bra avvägning av att de får utan egentlig motprestation, men samtidigt kan de inte bara ösa på för de måste prioritera och även ta hand om grejerna för att minimera värdeminskning, eller ta hand om grejerna för att maximera värdeökning (av t.ex boende).

Sen vill jag ge barnen chansen att spela “the long game”. Inte hålla på och flytta runt i andra hand, flytta kanske varje år osv osv, med allt vad det innebär. Utan kunna investera utifrån långsiktiga behov.

Vi och far/morföräldrar sparade i fonder till våra barn.
De pengarna användes av barnen till körkort och kontantinsats vid köp av bostadsrätt.
Vi kommer troligtvis spara i fonder till framtida barnbarn.

Min dotter är några månader gammal. Vi har funderat på om man kunde/borde skapa extra incitament för henne att arbeta genom att betala ut framtida sparkapital som bonus då hon får egen lön.

Min spontana reaktion är att personen i fråga gör problemet större än vad det är. Eller kanske formulera om det, för det är egentligen inget problem. Personen i fråga verkar måla upp, i min värld, ett icke-problem till ett problem.

Är helt enig, lär barnen vikten av en god hushållsekonomi och att kunna handskas med pengar först och främst. Nu har vi små barn, men detta kommer vara vårt huvudsakliga fokus.
Sen lägger vi undan pengar till barnen, men tanken med dessa är inte att de skall betalas ut som en klumpsumma till barnen när de fyller 18 år. Oklart i nuläget om vi ens kommer nämna detta sparande till barnen.

Utan vi vill gärna finnas där i bakgrunden som ett slags stöd genom livets alla prövningar, om och när barnen visar på en god ekonomisk mognadsgrad så hjälper vi såklart till rent ekonomiskt.