Besviken över barnsparande på bankkonto i 10 år– vad gör jag nu? Bara 3 år kvar…

Jag sparar inte separat till barnen, utan allt investeras på mitt konto. Tänker inte heller ge pengarna till barnen vid en specifik ålder, utan isåfall hjälpa till och betala saker genom livet, så har inte bestämt någon summa.

Körkort, flyttkostnader, kontantinsats, eller vad det nu kan vara. Sparhorisonten på just ”deras” pengar spelar därför mindre roll.

Jag sparar till barnen sedan de föddes, men sparar inte för att ge dem pengarna, utan att använda pengarna för ett “rikt liv” när de är tonåringar samt flyttar hemifrån.

Tiden mellan 15-25 år är nog ekonomiskt värst då de knappt ens får in pengar för att klara sig, och än mindre till att bygga upp sin egna ekonomiska platform (som i den åldern börjar med boende) samt också bygga upp sitt humankapital (resa, utbilda sig osv).

Jag kommer “investera” pengarna jag sparat i deras grejer, där de kommer få all eventuell avkastning på sådana investeringar, samt då också slippa kapitalkostnaderna. Men däremot kommer jag dra av om barnen tycker att de “måste” ha en moppebil, då köper jag den med deras pengar, och förlusten får de helt enkelt svälja genom att det är mindre pengar kvar ur deras pott.

På så vi hoppas jag att det blir en bra avvägning av att de får utan egentlig motprestation, men samtidigt kan de inte bara ösa på för de måste prioritera och även ta hand om grejerna för att minimera värdeminskning, eller ta hand om grejerna för att maximera värdeökning (av t.ex boende).

Sen vill jag ge barnen chansen att spela “the long game”. Inte hålla på och flytta runt i andra hand, flytta kanske varje år osv osv, med allt vad det innebär. Utan kunna investera utifrån långsiktiga behov.

Vi och far/morföräldrar sparade i fonder till våra barn.
De pengarna användes av barnen till körkort och kontantinsats vid köp av bostadsrätt.
Vi kommer troligtvis spara i fonder till framtida barnbarn.

Min dotter är några månader gammal. Vi har funderat på om man kunde/borde skapa extra incitament för henne att arbeta genom att betala ut framtida sparkapital som bonus då hon får egen lön.

Min spontana reaktion är att personen i fråga gör problemet större än vad det är. Eller kanske formulera om det, för det är egentligen inget problem. Personen i fråga verkar måla upp, i min värld, ett icke-problem till ett problem.

Är helt enig, lär barnen vikten av en god hushållsekonomi och att kunna handskas med pengar först och främst. Nu har vi små barn, men detta kommer vara vårt huvudsakliga fokus.
Sen lägger vi undan pengar till barnen, men tanken med dessa är inte att de skall betalas ut som en klumpsumma till barnen när de fyller 18 år. Oklart i nuläget om vi ens kommer nämna detta sparande till barnen.

Utan vi vill gärna finnas där i bakgrunden som ett slags stöd genom livets alla prövningar, om och när barnen visar på en god ekonomisk mognadsgrad så hjälper vi såklart till rent ekonomiskt.

Jag tycker som så att föräldrar bör ju iallafall se till att det finns pengar till ett körkort vid 18 eftersom, ->gå in på Platsbanken och kolla jobb mer eller mindre allt verkar behöva körkort (alt att det är “meriterande”) en förälders uppgift är ju att avkomman ska klara sig. Bor man utanför någon av the big 3: Sthlm, GB, Malmö så är ju typ körkort en av de största medlen för att kunna få jobb vart som i Sverige.

Så en/två tusenlappar om året bör man ju klara av. Oavsett bakgrund.

Sen att det ska sparas till kontantinsats osv, nää det är väl mer bara bortskämd bonus så att säga. (Inte för att det ska vara någon jantelag) Men jag menar bara, spara era barn ett körkort så har ni gjort eran del sparandevis iallafall (in my opinion).

äldsta fyller snart år 6, loggade in igår och såg att det låg 140K på hans kapitalförsäkring. Jag har en släkting som inte alls sparar i fonder utan på bankkonto och det ger ju begränsad tillväxt.

Det som sparas är barnbidraget.

Hur hanterar du presenter med detta upplägg? Våra barn får pengarna av familjemedlemmar då och då som vi sätter in på deras ISK.

Själva investerar vi 400kr per barn per månad. Det får räcka. Blir ca 200 000kr på 20 år.

Är inne på Vesuvios spår med att inte separera sparandet. Jag kan täcka eventuella ekonomiska behov framöver utan att idag behöva hantera den glidande måltavlan av hur mycket som behövs, när det behövs, och de juridiska aspekterna kring vem som äger kontot.

Presenter går till hushållskassan. Eller om man med mental bokföring vill klassa det som att de går till något barnen behöver. Men allt är samma pott pengar i slutändan.

Att någon trevligt nog vill ge en gåva är inte skäl till att sätta upp separata sparlösningar. Det ger mer administration och faller utanför den ekonomiska planen.

Vi körde på kapitalförsäkring just för att de garanterat ska få pengarna. Vi är inte gifta, hade vi varit det hade vi nog kört vanliga konton.