Ditt pengaflöde berättar historienom ditt liv

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Resultat- och balansräkningen berättar historien om ditt liv
2. Lyssna i rätt ordning och våga tänka annorlunda
3. En shout-out till communityn på Patreon
4. Kapitel två: Why teach financial literacy
5. Lär dig fiska i stället för tre snabba tips
6. Det svindlande i att förlora allt
7. Att bygga upp kapital kontra att bevara det
8. Humankapital och hur pengar flödar genom tid
9. De flesta har aldrig fått lära sig bokföring
10. Inte ens alla företagare fattar bokföring
11. Min variation: tillgångar som beter sig som skulder
12. Köp saker som genererar pengar
13. Pengarna berättar en historia
14. Ekonomins fyra delar
15. Därför heter det balansräkning
16. Berättelsen om en ekonomi börjar enkelt
17. Den stressade medelklassekonomin
18. Är huset verkligen din största tillgång?
19. Boendet är den största kostnadsdrivaren
20. Närande och tärande tillgångar
21. Guld och krypto beter sig också tärande
22. Hur en räntefond berättar sin historia
23. Alla balansräkningar är sammankopplade
24. Kostar det att äga aktier?
25. Hur aktier beskattas
26. Att ta ut en vinst är inte en utgift
27. Var ska vi ta vägen med balansräkningen?
28. Staten ser bilen som en intäktsmöjlighet
29. Krypto och statens våldsmonopol
30. Kreativa entreprenörer och våldsentreprenörer
31. Vilka är de riktiga tillgångarna?
32. Guld hamnar mitt emellan
33. Förväntad avkastning per tillgångsslag
34. Om din enda tillgång är ditt hus
35. Att betala av ett hus man aldrig äger fullt ut
36. Huset som värdebevarare, inte värdeökare
37. I Sverige ska du äga ditt boende tidigt
38. Pengar som kunde ha köpt nya tillgångar
39. Loss of education: man blir aldrig en sofistikerad investerare
40. 25 år av misstag, 25 år kvar att göra rätt
41. Färdig med huset?
42. Mer pengar löser inte problemet
43. Mycket pengar betyder inte bra investerare
44. Pengar är en förstärkare, inte en lösning
45. De stora frågorna när livet ändras
46. Grattis, du fick sparken
47. Vad händer över statlig inkomstskatt
48. Periodiserad utgift, inte sparande
49. Vem jobbar du egentligen för?
50. Tält i skogen eller samhällskontraktet
51. När samhällskontraktet kollapsar
52. Ryssland och brutet samhällskontrakt
53. Tillbaka till kapitel 1: låt pengarna jobba
54. Vårt eget spel: flytta först när tillgångarna täcker det
55. Varför är det lättare att bygga en dålig ekonomi?
56. Skillnaden är hastigheten
57. Inget hindrar dig från att accelerera
58. Hävstången som gör folk till husmiljonärer
59. 50 procents avkastning på eget kapital
60. Vårt lån på mammas hus
61. Pengar är poängtavlan i spelet
62. Nu ser man vem som badat med brallorna nere
63. Risk-off och ljuset på osunda verksamheter
64. Hur kan det inte framgå i siffrorna?
65. Road to profitability
66. Det kommer komma goda tider igen
67. Warren Buffett om idiotsäkra företag
68. Vad tar vi med oss idag?

Resultat- och balansräkningen berättar historien om ditt liv

Jan: Det är det som är så himla coolt, för resultat- och balansräkningen berättar ju historien om mitt liv utifrån ett pengaperspektiv. Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson.

Jan: Idag är det dags för avsnitt 275, och detta är tredje delen i vår serie utifrån boken Rich Dad Poor Dad, skriven av Robert Kiyosaki 1997. Så det är ju nästan 25 år sedan, faktiskt. Det jag tycker är så fantastiskt med den här boken är att den är en av mina topp tre som jag brukar rekommendera till folk, för den handlar om perspektiv. Alltså hur man kan tänka. Och han gör det väldigt provokativt i boken genom att kalla det riktänk och fattigtänk. Eller han pratar om rika människor och fattiga människor. Medan jag tänker...

Caroline: Och medelklass pratar han om.

Jan: Och medelklass, precis. Alltså vi normala. Men jag tycker att det är viktigt här, som vi har pratat om i två tidigare avsnitt, att det inte handlar om hur mycket pengar du har på kontot, utan om hur du tänker. Så man får ta det med en nypa salt och leta efter guldkornet.

Lyssna i rätt ordning och våga tänka annorlunda

Jan: Jag tänker att det här avsnittet, vi rekommenderar såklart, lyssna inte på det förra, utan förrförra, om du inte har lyssnat på del ett. Del två förra veckan var mycket en diskussion. Idag kommer vi gå igenom kapitel två, som handlar mycket om finansiell kompetens. Eller bokföringskompetens. Och jag vet, vissa tänker: bokföring, gud vad tråkigt. Men jag skulle nog säga att detta är ett av de viktigaste kapitlen i boken. Faktiskt.

Jan: Så här kan det vara bra att, om du bara lyssnar på detta och sen känner att du inte riktigt hängde med när vi bara pratade, så kan du ladda ner bildspelet eller titta på YouTube. Men jag tror att vi ska komma undan även utan att man behöver titta på det, att vi förklarar det.

Jan: Och sen handlar det lite om att våga vara annorlunda, våga tänka annorlunda. Du döpte det så fint i första avsnittet.

Caroline: Ja, men våga vara en knasboll.

Jan: Så det är väl lite det.

Caroline: Det tar udden av det lite. Det blir lite lekfullt kanske.

Jan: Ja, men exakt. Bra.

En shout-out till communityn på Patreon

Jan: Sen, som vanligt, en shout-out till vår RikaTillsammans-community på Patreon, som jag återigen är supertacksam för. Det är den som gör detta möjligt. Den här typen av avsnitt, där vi fördjupar oss i en bok, där vi diskuterar, vi har haft extramöte om pension. Det är lite som en årsstruktur för en bättre ekonomi för de som vill. Vi bjuder in olika gäster, vi har afterworks och lite extramaterial. Där finns typ 50 avsnitt som inte är publicerade på bloggen.

Jan: Sen är det vissa som bara tänker: ja, men fortsätt folkbilda. Jag pallar inte vara med på något pensionsseminarium, vi kan ge er 37 kronor i månaden för det. Men jag tycker det är roligt med de som är med på bokklubbarna eller på fika tillsammans. Man behöver ju inte ens säga någonting eller skriva något. Man kanske bara lyssnar lite medan man diskar eller något sånt. Jag tycker det är fint, faktiskt.

Caroline: Ja, vi har ju på onsdagar klockan tre alltid en sån fika tillsammans utan agenda. Och det är alltid också roligt.

Jan: Många lyssnar med på jobbet och garvar åt oss. Jag freakade ju ut förra veckan när jag var arg på finansbranschen, för jag hade sett lite sådana saker som jag ogillar. Men vi ska inte prata så mycket om det. Det är patreon.com/rikatillsammans, eller så trycker man bara på länken i anslutning till avsnittet. Bra.

Kapitel två: Why teach financial literacy

Jan: Så om vi hoppar in i kapitel två i Rich Dad Poor Dad. Vi kommer förmodligen göra ett, två avsnitt till, så det går superbra att läsa med om man vill köpa boken. Kapitlet heter "Why teach financial literacy", och under rubriken är regeln, du kan läsa den, Caro.

Caroline: It's not how much money you make, it's how much money you keep.

Jan: Ja, det är underrubriken. Han börjar med en intressant historia där han pratar om Ivar Kreuger, Charles Schwab, Jesse Livermore, Arthur Cutten med flera. Det gemensamma för dem var att de på 20-talet var några av världens rikaste män. Kreuger känner vi ju till här i Sverige, tändstickskungen, som tog livet av sig i Frankrike. Charles Schwab dog också fattig. Jesse Livermore, en av Wall Streets första kända traders, tjänade jättemycket pengar, förlorade jättemycket pengar, tjänade jättemycket pengar, förlorade jättemycket pengar och tog livet av sig sen.

Jan: Och då säger Kiyosaki att tricket, när någon frågar hur man ska göra för att bli rik, är att det uppenbarligen inte handlar om pengarna. Det handlar om finansiell kompetens.

Lär dig fiska i stället för tre snabba tips

Jan: Och här känner jag också, om jag tittar på de senaste två, tre åren, att jag börjar bli trött på när journalister ringer och säger: tre snabba tips. Och jag säger att tre snabba tips har aldrig hjälpt någon. Det har aldrig funkat. Då är det bättre att lära sig fiska, genom att till exempel tänka pengar, tänka ekonomi, tänka flöde, genom att ställa sig de svåra frågorna. Som vi hade i något avsnitt med den ekonomiska brandövningen. Hur kan jag ta mig igenom den här krisen med bibehållen sparkvot? Vad kan jag göra för att öka mina inkomster? Hur kan jag tjäna pengar när jag sover, som vi pratade om förra veckan? Eller, tänk om jag inte behövde få betalt min lön? Tänk om jag kunde separera min lön från det jag gör på dagarna. Hur skulle jag vilja ha mitt liv då? Lite den typen av frågor.

Jan: Så om jag ska sammanfatta, detta har jag också stulit från Jonathan Stolzenberg i forumet, där han pratar om att principer, utbildning och sätt att tänka är mycket viktigare än metoder. För metoder funkar alltid under ett antal specifika förutsättningar. Bankkonto, ja, det är superbra för sparande 0–3 år, där du inte ska ta någon risk. Indexfond eller fondrobot, superbra om du ska bygga upp ett kapital. Men har du redan vunnit det ekonomiska spelet, då kanske inte en hög andel i aktier är bra. Varje metod har sina begränsningar och sina förutsättningar. Och ju mer man lär sig, desto mer inser man att det kanske inte alltid gäller, det vi säger.

Det svindlande i att förlora allt

Caroline: Jag tänker, det är intressant det här tänket. Rikatänket. De här männen, Ivar Kreuger och Charles Schwab och de andra, hade väl något möte 1929, precis innan kraschen. För mig är det inte märkligt, men det är ändå svindlande hur man kan ta livet av sig för att man förlorar sin förmögenhet. Jag funderar på om jag själv skulle komma in i de här existentiella tankarna att inget är värt någonting, att jag inte är värd någonting, om jag skulle förlora allting. Vi har ju pratat och läst så mycket om att koppla bort sig själv från det man äger. Så jag hoppas att jag inte känner att världen tar slut om jag skulle förlora allting. Men visst är det svindlande att de var så rika, och så förlorade de allt de ägde, och så var det ingen mening kvar. Eller så var det för mycket skam eller något annat.

Jan: Men det är ju jättemycket skam i pengar. Särskilt om man har byggt hela sitt varumärke och hela sitt liv på det där.

Caroline: Ja, och sen inte har förtroendet för sig själv att man kan bygga upp sitt liv igen.

Jan: Det är kört liksom.

Caroline: Det måste ju ha varit en påverkansgrupp också.

Jan: Ja, men såklart.

Att bygga upp kapital kontra att bevara det

Jan: Nej, men jag tänker så här. Det som vi pratade om när vi gjorde serien på boken Psychology of Money. Då pratade vi om att det är två olika förmågor. Att bygga upp ett kapital, då krävs det att man är optimistisk. Man tror att det kommer gå bra, man tar sig igenom svårigheter. Och sen, när man ska bevara sina pengar, då krävs en annan uppsättning färdigheter. Då ska man nästan vara lite paranoid och tro att alla är ute efter att lura en, att det kommer gå åt helvete. Många har svårt att göra det här skiftet.

Jan: Jag tror, nu pratar vi inte om extremerna. Ivar Kreuger och sånt är extremer. De flesta av oss normala människor är någonstans mitt i. Vi har inte satt allt vårt värde i mängden pengar vi har på kontot. Så där tror jag att vi har det lättare. Men det gemensamma är att man behöver ha den här financial literacy, eller som han skriver uttryckligen: If you want to be rich, you need to be financially literate. Du behöver fatta hur pengar fungerar.

Humankapital och hur pengar flödar genom tid

Jan: Och framför allt, det märkte jag när vi pratade på fika tillsammans i går. Vi kom in på humankapital. En Henrik Lundin hade ett resonemang kring humankapital. Han var ung och frågade hur han skulle tänka kring det. Då sa han: tänk om mitt liv, det som vi hade i ett avsnitt, att din ekonomiska uppgift i livet är att omvandla ditt humankapital till finansiellt kapital. Humankapitalet är värdet av all din erfarenhet, din kunskap, din utbildning och alla dina framtida löner. Och så sa han: då behöver jag kanske försäkra det. För det här är min viktigaste tillgång, då kanske jag ska ta en sjukförsäkring, för tänk om jag blir sjuk. Då kommer mitt humankapital minska och då kommer jag inte kunna omvandla det till finansiellt kapital.

Jan: Och då kom vi in på att man kan se pengar som att de flödar genom tid. Om jag lånar pengar idag, så betyder det att jag kan köpa något idag som jag annars bara hade kunnat köpa i framtiden. Ett lån är att jag tar pengar från framtiden och flyttar dem till idag. Medan ett sparande, det tror jag inte så många tänker på, är precis tvärtom. Det är att jag tar något jag hade kunnat köpa idag, men jag köper det inte idag, utan sparar det till framtiden. Då har jag flyttat pengar på tidsskalan i mitt liv.

Ett lån är att jag tar pengar från framtiden och flyttar dem till idag. Ett sparande är precis tvärtom.

De flesta har aldrig fått lära sig bokföring

Jan: Det vi ska prata om idag är hur pengar flödar i en resultat- och balansräkning. Detta märker jag nu, jag har hållit lite utbildningar i Spirecta, som är verktyget vi har utvecklat för att ha hundra procent koll på sin ekonomi, ekonomi på riktigt. Det är inte en app i telefonen, där jag ser mina inkomster och utgifter som du har i banken, utan det är till för när man har en lite mer komplex ekonomi och en ambition. Och då märker jag att många aldrig har fått någon utbildning i grundläggande bokföring.

Jan: Hur jag märker det? Det är inte bara i Spirecta. Jag leker ju från tid till annan managementkonsult, så jag hjälper styrelser och ledningar, och då märker jag att det är många som inte fattar skillnaden mellan en resultatbudget och en likviditetsbudget. Du kan ha ett jättefint resultat, men om du får betalt efter 90 dagar och har kostnader efter 30 dagar, då spelar det ingen roll att du går med vinst om 90 dagar, för du behöver betala räkningarna nu. Och betalar du inte räkningarna nu, då kan de sätta dig i konkurs. Så likviditet är på många sätt mycket viktigare än resultat i ett litet bolag.

Caroline: Du ser ut som att du har checkat ut.

Jan: Ja, jag tänker, var ska det ta vägen här nu?

Caroline: Du menar att...

Jan: Nej, men folk förstår inte, om jag ska vara krass, folk fattar inte bokföring.

Inte ens alla företagare fattar bokföring

Caroline: Och då menar du inte bara privatpersoner, människor som vill få koll på sin ekonomi och nu måste lära sig det, utan även företagare?

Jan: Ja, där jag i alla fall har en intuitiv förväntning. Är du vd så måste du fatta bokföring.

Caroline: Ja, det har jag också en förväntning om.

Jan: Men jag har sett många exempel där det inte är så. Så vi är i gott sällskap allihop.

Jan: Och detta är ju det Kiyosaki också säger. När han har varit i kontakt med massa människor, så upplever han att folk inte fattar. Och det vi ska ta, han säger så här, och detta var lektionen han hade med sin rika pappa: om du vill bli rik är det egentligen väldigt enkelt. De rika köper tillgångar för sina pengar, medelklassen och fattiga människor köper skulder som de tror är tillgångar. Jag säger det igen. Rika människor köper tillgångar för sina pengar, medelklassen köper skulder som de tror är tillgångar.

De rika köper tillgångar för sina pengar. Medelklassen köper skulder som de tror är tillgångar.

Min variation: tillgångar som beter sig som skulder

Jan: Min variation på detta, efter 15 år, är att jag säger det lite annorlunda. När vi kommer längre in så säger folk: men det där är ju ingen tillgång, eller det där är ingen skuld, det är faktiskt en tillgång. Min variation är att de rika köper tillgångar för sina pengar, det håller jag helt med om, men medelklassen köper tillgångar som beter sig som skulder. Jag pratar om beteendet.

Caroline: När man läser boken kan man ju i sin spänning undra: är jag en sån som tror att vissa grejer jag köper är tillgångar, men de är inte det? Är jag lurad?

Jan: Ja, de flesta är lurade.

Caroline: Ja, absolut.

Jan: Så då säger Rich dad att regel nummer ett är skillnaden på en tillgång och en skuld. Du måste kunna skilja på vad som är en tillgång och vad som är en skuld. När du har kunnat identifiera vad som är en tillgång och vad som är en skuld, då köper du tillgångar.

Köp saker som genererar pengar

Jan: Och jag älskar detta, för det är så avskalat som möjligt. Du som har följt oss länge, jag var inne på det i avsnitt 250, när vi pratade om boken av Nick Maggiuli, Just Keep Buying. Då skriver han också: just continue buying income-producing assets. När vi hade Lysa på besök, fondroboten, så sa de en variant: vi på Lysa köper bara tillgångar med naturlig avkastning till våra kunder. Så alla säger samma sak: köp saker som genererar pengar.

Jan: Och här kommer vi då till boken, där han säger, ska du läsa definitionen?

Caroline: Ja. An asset puts money in my pocket. A liability takes money out of my pocket.

Jan: Ja. Och än så länge tror jag de flesta håller med. Okej, ni har pratat i 20 minuter om att skilja på tillgångar och skulder, jag fattar, köp tillgångar bara, dö. Och sen säger vi: okej, men hur definierar vi en tillgång? Enklaste definitionen: din tillgång ger dig pengar, en skuld kostar dig pengar.

Jan: Och även om detta är ganska trivialt, så gör de flesta fel. Jag tänker att vi ska ta två meningar till som jag gillade i kapitlet innan vi tar konkreta exempel. In accounting it's not the numbers but what the numbers are telling you. It's just like words. It's not the words but the story the words are telling you. Och nästa: If you want to be rich, you've got to read and understand numbers.

Pengarna berättar en historia

Jan: Och detta är en sån där grej, att förstå hur det hänger ihop, hur flödena ser ut, pengarna berättar en historia.

Caroline: Ja, jag gillar det du säger.

Jan: Och det är så roligt, för det har jag förmånen att se via Spirecta-verktyget. Ibland har jag supportsamtal och får verkligen se. Häromdagen hade jag Marko, en student, och han hade inga skulder, det var nästan bara några få tillgångar, ingen bostad, ingen bil. Det var så ren ekonomi.

Caroline: Det var så oskuldsfullt som banade igenom.

Jan: Ja, det var ren ekonomi. Och sen hade jag en kvinna ett par dagar efteråt, där det var, jag tror, 25 olika tillgångar, sju olika lån, hus, fritidshus, två bilar, båt, mycket pengar in, mycket pengar ut. Och där behöver man förstå.

Jan: Och jag tycker, om vi kommer in, nu blir det bokföring, så håll i dig. Och detta kommer vara jättekul. Jag tycker det är kul, genuint. På 1500-talet uppfann vi bokföring i den form vi använder idag. Det är inget nytt påfund. Och jag tror, du ser så skeptisk ut.

Caroline: Nej, men jag är intresserad av historien om den här bokföringen.

Jan: Okej, nu har jag inte läst på det, men det kallas dubbelkontering.

Caroline: Nej, men jag menar inte så. Jag menar att jag måste förstå den här resultat- och balansräkningen för att sen kunna förstå historien som mina pengar i balansräkningen talar om för mig.

Ekonomins fyra delar

Jan: Ja, men precis. På 1500-talet, jag tror det var Venedig eller Neapel, någon av de italienska stadsstaterna, insåg man att om vi definierar en ekonomi, så består en ekonomi av fyra delar. Alla ekonomier, oavsett om det är ett land, ett företag, en privatekonomi, ett barns ekonomi, Investors ekonomi eller Apple, allt kan dras ner till de här fyra delarna. Inkomster och utgifter, alltså pengar in i min ekonomi och pengar ut ur min ekonomi. Tar du inkomster minus utgifter får du ett resultat. Därav kallas det resultaträkning. Är du med?

Caroline: Mm.

Jan: Och för dig som bara lyssnar, föreställ dig en kvadrat som du delar i fyra delar. De två översta delarna: överst till vänster har du inkomster, överst till höger har du utgifter, och den övre halvan kallas resultaträkning. Den undre halvan kallas balansräkning, och den består av tillgångar och skulder.

Jan: Och med den enkla definitionen, som inte är helt bokföringsmässigt korrekt men hjälper oss tänka, säger vi: tillgångar är saker jag äger som stoppar pengar i min ficka. Det är definitionen min Rich dad använder. Och skulder är någonting jag har som kostar mig pengar. Har jag ett bolån måste jag varje månad betala ränta för lånet.

Därför heter det balansräkning

Jan: Anledningen till att det kallas balansräkning är att det alltid måste vara lika mycket på båda sidorna. Man säger: tillgångar minus skulder är eget kapital. Och tillgångar och eget kapital är den förmögenhet du har. Så har jag en miljon i tillgångar och 500 000 i skulder, då har jag ett eget kapital på 500 000. Och då säger man att tillgångar är lika med skulder plus eget kapital. Är ni med? Därför kallas det balansräkning. Detta blir mer logiskt i ett företag.

Caroline: Så tillgångar är, vad sa du? Tillgångar är saker jag äger som skapar inkomster. För du sa skulder där. Kan vi bara säga det igen? Tillgångar...

Jan: Nej, vänta.

Caroline: Säg inte att jag förvirrat bort dig redan.

Jan: Nej, vänta. Vad sa vi?

Caroline: Tillgångar är eget kapital.

Jan: Nej. Tillgångar, du får se det så här. Eget kapital, det pratar man om när man pratar om bolag. Är du med? I en privatekonomi pratar vi inte eget kapital, utan då pratar vi förmögenhet.

Caroline: Ja. Okej.

Jan: Förmögenhet är lika med mina tillgångar minus mina skulder.

Caroline: Ja. Okej. Absolut. Bra.

Berättelsen om en ekonomi börjar enkelt

Jan: Och eftersom min förmögenhet är tillgång minus skulder, så kan jag som en ekvation flytta över förmögenheten på andra sidan och få noll. Och det måste alltid vara noll, därför kallas det en balansräkning. Men det är skit samma.

Caroline: Okej.

Jan: Så om vi tittar på berättelsen om en ekonomi. Nu har vi kvadraten med inkomster och utgifter där uppe, tillgångar och skulder där nere. Om vi tar Marko som exempel, han hade en ganska enkel ekonomi. Pengarna kom in, sen betalade han ett antal utgifter och då försvann pengarna ut, och sen blev det inte så mycket över för att han var student.

Caroline: Jag känner att jag saknar den typen av enkel ekonomi ändå. På sätt och vis, för den var enkel.

Jan: Ja, precis. Där händer inte så mycket. Och det är här de flesta, jag ska inte säga de flesta, men när man är i starten på sin ekonomiska resa har man en enkel ekonomi. Pengar in, pengar ut. Så blir det lite över, man sparar det till en resa, åker på resan och så är de pengarna slut. Så där är nästan ingen balansräkning.

Jan: Och det märker man på de flesta apparna, till exempel bankappar, där man kan kategorisera sina inkomster och utgifter. De utgår bara från resultaträkningen, men tar inte hänsyn till balansräkningen.

Den stressade medelklassekonomin

Jan: Om vi tittar på den vanliga medelklassekonomin, så ser det ut så att det kommer pengar in, alltså lön. Men sen går de inte direkt till utgifterna, utan vad som händer är att de går till skulderna. För de flesta har köpt sig ett hus, till exempel en bostadsrätt. På bostadsrätten har man ett lån. Och lånet genererar utgifter. Så pengar in, sen betalar man räntor, man betalar alla andra kostnader, el och så vidare, och så går pengarna ut.

Jan: Anledningen till att jag kallar detta stressad ekonomi var en term som användes när jag jobbade på Balansekonomi, som tog den. Jag tror att många av oss upplever en stress här. Shit, tänk om jag inte får lön den här månaden, vad händer då med mina räkningar? Vad händer med räntan på huset, med amorteringen? Vi får en stress som till exempel Marko inte hade. Om Marko inte fick in någon lön, så kunde han inte betala sina utgifter. Men det blir inte samma effekt som när du inte kan betala skulderna. För vad händer om du inte betalar skulderna? Då ökar de. Då får du en ränta på räntan på skuldsidan.

Pengarna måste in, för annars brinner pumpen. Så jag måste jobba.

Jan: Så därför upplever ganska många människor en stress i sin ekonomi. Pengarna måste in, för annars brinner den här pumpen. Så jag måste jobba.

Är huset verkligen din största tillgång?

Jan: Och då kommer vi in på, om vi tittar på balansräkningen, vad är då de här tillgångarna, eller vad är det Kiyosaki pratar om? Det vanligaste, jag har någon bild i min kamera, jag gick förbi en bank och där stod huset som din största tillgång eller din största investering. De flesta av oss tänker att huset är det största köpet många av oss gör.

Jan: Men om vi tittar på huset, så skulle de flesta placera det i tillgångskolumnen. För det är en tillgång. Men om vi tittar på hur pengarna flödar från huset, så kan man på en föreläsning ställa sig frågan: okej, om huset är en riktig tillgång, så ska det stoppa pengar i din ficka. Eller hur? Men för de flesta är det inte så. För oss är det inte att vårt hus gör oss rikare varje månad, att det kommer in massa extrainkomst bara för att vi har huset.

Caroline: Nej, jag tror vissa skulle argumentera så här: jo, men när du säljer det, så skulle man kunna ta ut det på alla månader man har bott, och då har man ju fått pengar in i sin ficka. Men nej, vi får inte det.

Jan: Ja, så är det.

Caroline: Man kan tänka så, men vi får ju inte pengar i vår ficka just nu.

Boendet är den största kostnadsdrivaren

Jan: Nej, och det är nu här det blir knökigt. De flesta tänker fel. För om vi tänker på hur huset beter sig, så påstår jag att det ägda boendet, oavsett om det är bostadsrätt eller hus, är den största enskilda kostnadsdrivaren. Huset driver kostnader, eller ditt boende driver kostnader.

Jan: Vad jag menar är att om vi tar vårt eget hus: vi betalar ränta för huset, vi betalar försäkring, vi betalar en fastighetsavgift, vi betalar el, vatten och avlopp, vi betalar för att hantera trädgården, prylar. Ibland behöver vi hjälp att underhålla huset, renovera eller fixa grejer. När man köper huset betalar man lagfart, man betalar pantbrev om det inte finns, man betalar mäklaren. Om huset inte står på fri grund betalar man en tomträttsavgäld.

Jan: Så här säger Kiyosaki: nej, ditt hus är inte en tillgång, ditt hus är en skuld. Är du med? Här kommer vän av ordning att argumentera mot, och det är därför jag säger att min variation är: det är en tillgång, men det beter sig som en skuld. Är du med? För huset genererar massa utgifter som jag måste betala.

Närande och tärande tillgångar

Jan: Och för att göra det lite enklare att förstå gör jag ett frånsteg från Kiyosaki. Han placerade huset i skuldkolumnen. Det gör inte riktigt jag, för du har precis rätt: jag skulle kunna sälja huset och ha det ökat i värde, så jag faktiskt fått pengar i fickan. Nu är inte det helt säkert, vi har till exempel sett fallande bostadspriser nu på ett tag. Så det är inte så säkert.

Jan: Därför har vi i Spirecta-verktyget delat upp tillgångar i två typer. Närande tillgångar och tärande tillgångar. Vi kan ha tillgångar, något jag äger som verkligen stoppar pengar i min ficka. Det är typiskt aktier, eget företag, räntefonder, en fastighet jag hyr ut, reala tillgångar, rättigheter och liknande. Sen kan jag utöver dem äga tillgångar som beter sig som skulder. Det här som Kiyosaki säger. Folk köper i tron att det är tillgångar, men de beter sig som skulder, vilket leder till den stressade ekonomin.

Caroline: Vilka är de då?

Jan: Ja, det de flesta köper är boendet, huset, bostadsrätten, fritidshus. Många oroar sig nu, gud, hur ska jag värma upp fritidshuset nu när jag inte är där och det bara är direktverkande el. Återigen, du äger det, du skulle kunna sälja det, få pengar för det, men under tiden du äger det kostar det dig pengar. Givet att du inte hyr ut det så att du tjänar mer än det kostar dig, då skulle det bli en närande tillgång.

Guld och krypto beter sig också tärande

Jan: Sen kan man, för att göra sig ovän med folk, också argumentera för att till exempel guld eller kryptovalutor beter sig som tärande tillgångar. Det kostar ju att äga guld.

Caroline: Ja, det gör det ju.

Jan: Ja, för du behöver betala försäkringar och du behöver betala lagring för det. Kryptovalutor har inte heller någon naturlig avkastning. Så detta är, nu är vi inne på det här, vilken historia berättar den här tillgången? Det är en väldigt stor skillnad på historien om hur en räntefond fungerar, jämfört med hur huset fungerar. Huset driver kostnaderna, medan räntefonden ger mig pengar. Det är att jag har lånat ut pengar till någon annan och får en förutbestämd ränta på det.

Caroline: Får jag bara fråga vad du menar med vilken historia den berättar?

Jan: Ja, men hur flödar pengarna? Hur beter den sig? Om jag har den här fyrkanten med inkomster, utgifter, tillgångar, skulder, var placerar jag den i fyrkanten? Och hur kommer flödet av pengar fungera? Är ni med?

Hur en räntefond berättar sin historia

Jan: Om jag har en stor påse, vi tar en räntefond. Räntor är att jag lånar ut pengar. Vi säger att jag lånar ut pengar till dig. Då placerar jag det i min ekonomi som en tillgång. Eller hur? Du har lånat tusen kronor av mig, och så säger jag att jag vill ha 10 procents ränta, så jag vill ha 1 100 kronor tillbaka. Då har jag en tillgång på 1 000 kronor och kommer få en inkomst på 100 kronor. Eller hur? Hos dig, var hamnar den? Vilken av de fyra rutorna?

Caroline: Ja, jag har ju en skuld.

Jan: Ja, så den hamnar i skuld. Du har 1 000 kronor i skuld. Och vad kommer den här skulden på 1 000 kronor att generera?

Caroline: Det är ju en tärande skuld. Den kostar mig ju i ränta.

Jan: Ja, den kostar 100 kronor. Så för mig får jag den som en tillgång och får en inkomst. Du får den i din skuldruta och får 100 kronor i utgift.

Caroline: Ja.

Jan: Och så här kan man börja fundera, för det här är lite sjukt kanske, men alla går vi runt med en sån här resultat- och balansräkning ovanför huvudet. Det är som ett spel. Är du med?

Alla går vi runt med en resultat- och balansräkning ovanför huvudet. Det är som ett spel.

Alla balansräkningar är sammankopplade

Caroline: Det är exakt som jag har tänkt mig, men jag tänkte den här storyn på ett lite annorlunda sätt. Men det kan vi ta sen.

Jan: Nej, men ta det nu då.

Caroline: Nej, men jag har inte tänkt tanken färdigt. Vi tar det sen.

Jan: Nej, men jag blir jättenyfiken här.

Caroline: Men så här, företag, om jag går och handlar på Ica, så blir det ju samma sak. Då blir min utgift deras inkomst. Så alla de här resultat- och balansräkningarna är ju sammankopplade. Mellan människor.

Jan: Ja.

Caroline: Men när man läser boken så tänker man: vilka är de här tillgångarna som inte är tillgångar? Och då har vi ju sagt...

Jan: Det är de tärande tillgångarna. Det är hus, bil, båt, fritidshus, guld, kryptovalutor. Egentligen skulle jag säga allt som inte har en naturlig avkastning, eller allt som kostar dig pengar.

Kostar det att äga aktier?

Caroline: Men vad är naturlig avkastning egentligen? Aktier, det kostar ju mig ändå att ha dem. Lite grann.

Jan: Nej.

Caroline: Jo, men gör det inte det? Vänta, jag måste fundera här nu. Jag har aktier, antingen i Lysa eller på Avanza.

Jan: Ja, eller i sin grund, återigen, gå till det som är mest grundläggande. Vi har pratat färdigt här nu.

Caroline: Okej. Kostar det inte mig då i någon typ av vinstskatt åtminstone för mina aktier?

Jan: Jo...

Caroline: Nu avslöjar jag min okunskap. För jag börjar tänka att det ändå kostar mig någonting att ha aktier.

Jan: Ja. Okej. Men nu blandar du in vinst. Om aktier gör en utdelning, så att du får 100 kronor i utdelning, då vill staten ha skatt. Är ni med? Så skatt är en utgift hos dig, och har du en skatteskuld så ligger din skatteskuld i den nedersta högra kvadranten, för för staten ligger den i statens tillgångskolumn. Är ni med? Din utgift är statens inkomst.

Caroline: Okej.

Hur aktier beskattas

Jan: Och när vi kommer in på aktier säger staten: det finns lite olika sätt hur aktier beskattas. Är det en onoterad aktie så är det till exempel 25 procent på vinsten. Är det en vanlig noterad aktie så är det 30 procent på vinsten. Om du inte har det på ett ISK, då är det 1 procent på värdet. Eller en kapitalförsäkring, då är det 1 procent på värdet. Så ISK och kapitalförsäkring är bara olika skattekonstruktioner.

Jan: Och då är vi tillbaka på det vi pratade om för två avsnitt sen. Att om du har ett företag, då är det som att du i det här spelet får ytterligare en sån här non-playable character. Du får en kompis med en egen resultat- och balansräkning. Och plötsligt har du två resultat- och balansräkningar som du kan kontrollera och göra transaktioner mellan, enligt vissa regler i lagstiftningen. Till exempel får du som privatperson låna ut pengar till ditt företag, men ditt företag får inte låna ut pengar till dig som privatperson.

Caroline: Nej.

Jan: Och sen har vi de olika reglerna som vi också pratade om för två avsnitt sen. Som privatperson har du din inkomst, du betalar skatt och sen kan du använda dina pengar. Företaget får inkomst, har alla sina utgifter och sen betalar det skatt.

Caroline: Så det handlar om att bryta ner skatten i sina beståndsdelar.

Att ta ut en vinst är inte en utgift

Jan: Och det är därför jag älskar det här, jag tycker det är fantastiskt roligt. För det blir som ett strategispel man kan vinna.

Caroline: Ja, jag förstår, du gillar sånt. Det är bra att du förklarar det. Men jag tänkte också med aktier, om man har en vinst, så är det ju ändå så att om man vill ta ut det, så får man pengar från det. Det är bara att man får lite mindre, för man betalar också skatt på det. Och det var det jag menade, att det kostar någonting. Men det blir snurrigt i mitt huvud.

Jan: Nej, Caroline. Jag får bara säga, innan du fortsätter, keep that thought. Problemet är att vi kollapsar grejer, att vi inte tänker på det.

Caroline: Det är det jag säger. Jag säger att det blir förvirrat i mitt huvud.

Jan: Det är väl samma sak som att kollapsa saker.

Caroline: Okej. Det var bara att jag ville ta det här nu framför kameran, för jag kan tänka mig att någon annan också sitter där ute och tänker lika förvirrat som jag.

Jan: Och jag märker detta när jag hjälper folk med Spirecta, att detta tycker folk är jätteklurigt. För som sagt, ingen har ju lärt oss detta. Men tänk aktien utan något skatteskal, utan någon vinst. Då blir det mycket enklare. Om jag köpt en aktie för 100 kronor, då har jag egentligen i min tillgångskolumn tagit pengar från mitt bankkonto, för mitt bankkonto är en tillgång. Och sen har jag flyttat pengarna från bankkontot och bytt det mot en aktie. Och sen kan jag byta tillbaka de här pengarna till ett bankkonto.

Jan: Men ett vanligt fel är att folk säger att detta är en utgift. Det är ingen utgift.

Caroline: Nej, okej. Jag trodde inte det.

Var ska vi ta vägen med balansräkningen?

Jan: Sen kan någon som är riktigt duktig på bokföring börja prata om skillnaden på en utgift och en kostnad. Men jag tänker att det behöver vi inte ta nu.

Caroline: Det behöver vi inte ta.

Jan: Och skillnaden på en inkomst och en intäkt.

Caroline: Ja. Men var ska vi ta vägen med allt det här nu då, med den här balansräkningen?

Jan: Jo, men jag tror att om man bara förstår att man ser framför sig, när du går ute och lyssnar på oss, att ovanför huvudet på alla personer finns det en resultat- och balansräkning. Där finns inkomster, utgifter, tillgångar, skulder. Bara att du vet det, och att du vet att det finns tillgångar och skulder, gör att du vet mer än de flesta.

Caroline: Ja, men det är skönt att veta.

Jan: Kan du dessutom som nästa steg veta att om vi kan dela upp tillgångarna i två delar, där vi skiljer på närande och tärande tillgångar, då är du ännu längre fram än alla andra. För vad de flesta i medelklassen gör är att de köper tärande tillgångar. De köper saker som kostar dem pengar. Deras pengar går ner till tärande tillgångar, de tärande tillgångarna skapar utgifter, och så har vi den här stressade ekonomin, för jag måste hela tiden finansiera de tärande tillgångarna. Jag måste betala underhållet på bilen, jag måste betala underhållet på huset, jag måste betala för att flytta upp båten, och nu måste jag betala försäkring.

Staten ser bilen som en intäktsmöjlighet

Jan: Och där kommer staten in. För staten är inte dum, de fattar att detta är en intäktsmöjlighet för dem. Precis som jag borde fundera på hur jag kan tjäna mer pengar, så är det folk som sitter och funderar på statens vägnar. Hur kan vi tjäna mer pengar? Alla verkar ha bil, det verkar smart, då beskattar vi bilen. Bra, då har vi moms på bil. Sen säger man, okej, men det är bara en engångsintäkt, vi vill ha löpande intäkter på den där bilen. Bra, då har vi trafikskatt. Och sen tänker man, ja, fast det är också bara en gång om året, det kan man inte ta så mycket för. Men då tänker vi, bränslet, ja, då tar vi bränsleskatt på det.

Jan: Så det är hela tiden någon annan som driver en agenda för hur vi ska tjäna pengar på det där. Och sen är det orättvisa, nu när vi har brutit ner det, att samhället har våldsmonopol. Staten kan säga: om du inte betalar den här skatten så utövar vi våld på dig.

Caroline: Va? Utöva våld. Du menar att man får böter?

Jan: Ja, du får böter. Och får du inte böter, då hamnar du förr eller senare inlåst på fängelse. Och vill du inte in i fängelse, så använder vi våld för att sätta dig i fängelse.

Caroline: Ja, du får det att låta så hemskt, Jan.

Jan: Nej, men...

Caroline: Vi kom till ett väldigt speciellt ställe här, känns det som.

Krypto och statens våldsmonopol

Jan: Nej, men jag tycker detta är intressant, för det blir mer intressant i ett större perspektiv. Där man har de här krypto-bros som pratar om att bitcoin kommer att ersätta allt. För att bitcoin inte går att beskatta, eller att bitcoin rör sig fritt. Och jag är så här, sorry, men det sitter någon med våldsmonopol där borta. De kommer inte ge upp bara för att du har kommit på något sånt. De kommer komma med en större klubba och slå dig i huvudet. Än mer, för om krypto skulle slå över världen, då är det som att säga att staten förlorar sitt våldsmonopol. Jag har fortfarande inte sett någon lösning där krypto tar bort våldet som håller på.

Caroline: Nej, och det är så intressant det du säger. Det är väl ofta sådana här idealister, eller kanske till och med åt anarkisthållet, som gillar tanken att det ska vara fritt och ingen ska kunna säga till mig.

Jan: Det finns en fantastisk tråd på nätet. Och när du transkriberar, Caro, kom ihåg att vi ska lägga in länken till tråden med Camille Gallé. Där han pratar om våldsentreprenörer.

Caroline: Ja, det ska vi absolut göra.

Jan: För det är ett sidospår.

Caroline: Ja, och det var en Twitter-tråd. Den var väldigt utbildande.

Kreativa entreprenörer och våldsentreprenörer

Jan: Ja, som handlar om att det finns två typer av entreprenörer. Det finns de kreativa entreprenörerna och sen finns det våldsentreprenörer. Och våldsentreprenörer tar det de vill ha med våld.

Caroline: Men är inte det bara kriminella då?

Jan: Jo. Eller, i det samhälle vi har tycker vi att de är kriminella och vi vill inte bejaka våldsentreprenörer. Så vi försöker ta bort dem, så att de kreativa entreprenörerna kan skapa och bygga. Och detta är till exempel problemet i Ryssland. Ryssland har inte tagit bort de här våldsentreprenörerna, utan tvärtom. Så i Ryssland har inga kreativa entreprenörer kunnat bygga någonting. För så fort det är något som börjar få värde, innan det utvecklas vidare, så kommer en våldsentreprenör och tar det.

Caroline: Ja, men det är inte mitt specialområde. Men det var superintressant. Det är intressant var vi hamnar i det här. Men jag tycker det är intressant med de här riktiga tillgångarna. Och det är ju det man vill ha. Nu när man ska gå in i det här riktänket.

Jan: Ja.

Caroline: Sen får man också ta hänsyn till att de här kan falla i värde. Absolut. Aktier kan ju variera i värde, det vet vi.

Vilka är de riktiga tillgångarna?

Caroline: Kan vi inte bara säga vilka de är? Det är aktier, eget företag, räntefonder, fastigheter som man hyr ut.

Jan: Ja, ska jag gruppera dem? De största två blir egentligen aktier och räntor. Räntor inkluderar lån till andra. Det kan vara lån till andra privatpersoner, lån till andra företag, lån till stater. Jag lånar, jag kapitaliserar någon genom att låna ut mina pengar.

Jan: Det andra sättet, när vi tittar på entreprenörer som jag kan hjälpa ett företag, är att jag säger: vet du vad, jag vill dela på risken med dig. Så jag köper aktier i ditt företag. För de aktierna sätter jag in pengar i ditt bolag. Och om bolaget inte går bra så har du ingen skuld till mig. Är du med? Så det är de två. Jag kan ha det som kallas equity, eller lån. Det är de två största tillgångstyperna.

Jan: Sen till detta kan man lägga olika former av reala tillgångar. Saker jag kan ta på. Det kan vara skog, mark, hus, råvaror. Reala, materiella tillgångar. Sen kan vi ha det som kallas immateriella tillgångar. Det är allt som är till exempel rättigheter. Jag har skrivit en låt, och varje gång låten spelas får jag pengar. Eller ett patent, varje gång någon vill använda uppfinningen jag har uppfunnit får jag en ersättning. Så jag skulle säga aktier, räntor, immateriella tillgångar, materiella tillgångar. Det är grupperna.

Guld hamnar mitt emellan

Jan: Sen finns det de som hamnar någonstans mitt emellan. Guld är en sån. Jag skulle säga att guld beter sig som en tärande tillgång. Det kostar mig pengar, och sen är tanken över tid att guld ska bevara värde. Det ska inte öka i värde. Bra, känns det tydligt? Framför allt, är det tydligt, kontrasten mellan de närande och tärande?

Caroline: Ja, men det är en bra fråga. Det är så att man bara, men vänta här nu, fastigheter, det kostar ju ändå.

Jan: Men det kostar mindre än vad det ger mig i pengar.

Caroline: Det är väl så man får tänka. Om jag har en skogsfastighet, så kostar det mig ändå pengar att ha den, för den måste enligt lagen underhållas. Men avverkningen man gör, som man också måste göra enligt lagen, den kommer ändå att ge pengar in. Den kommer vara större än det som det kostar mig.

Jan: Ja. Ett positivt nettobidrag över tid.

Caroline: Ja, ett positivt nettobidrag över tid.

Jan: Då är det en riktig tillgång.

Förväntad avkastning per tillgångsslag

Jan: Och det är samma sak med aktier. Vi brukar säga att över en tioårsperiod räknar vi med 7 procents värdetillväxt. Räntor räknar vi med 3–4 procents värdetillväxt över en tioårsperiod. Bankkonto 1–2 procent över en tioårsperiod. Reala tillgångar kan man ofta säga växer i takt med inflationen.

Caroline: Ja.

Jan: Där. Okej. Känns det förståeligt? Och de tärande tillgångarna då, saker jag köper som kostar mig mer pengar. Hus, bil, båt, fritidshus. Sen kommer det alltid vara saker som hamnar mitt emellan. Men återigen, jag är inte ute efter att definiera en ny naturlag eller fysikalisk lag, utan bara, det här sättet att tänka gör att, ja, när jag köper detta, så köper jag det för det här.

Jan: Och samma sak här, vad vi säger är inte att det är fel att köpa hus. Vi är väl medvetna om detta, och vi köpte vårt hus. Varför gjorde vi det? Jo, men för att vi gjorde det som en konsumtion. Vi ville bo här, vi ville bo nära barnens skola, vi ville ha nära till allt, vi bor centralt. Men vi köpte, och detta har jag sagt från början, vi köpte inte huset i tron att det är en investering.

Vi köpte huset som en konsumtion, inte i tron att det är en investering.

Om din enda tillgång är ditt hus

Jan: Och lite som han skriver också, om din enda tillgång på balansräkningen är ditt hus, då har du ju problem. Och det har vi lite kommit undan de senaste 20–30 åren, för vi har haft 8 procents värdeökning på hus. Men det är inte säkert att det kommer vara så, det ser vi inte minst nu. Och dessutom ser vi nu, när räntorna ökar, att det blir problematiskt. Jag såg någon siffra att om kostnaden att bo ökar med 7 000 kronor, så kommer 30 procent av alla bostadsägare inte ha råd. De kommer inte kunna klara det.

Caroline: Ja.

Jan: Bra. Toppen. Så jag gillar det här, här gör vi som sagt ett avsteg från Kiyosaki. Vi kallar det tärande tillgångar i stället för att säga att det är en skuld. Han säger att det är en skuld i boken. Men jag köper inte det, det blir knökigt i nästa steg.

Caroline: Det är en illustrativ poäng.

Jan: Bra. Och sen pratar han, om vi tar huset, vi fortsätter prata om boendet.

Caroline: Vi pratar om hur han pratar om huset nu, eller hur du pratar om huset.

Jan: Nej, men vi.

Caroline: Vi.

Att betala av ett hus man aldrig äger fullt ut

Jan: Så då skriver han: många spenderar en väldigt lång tid på att betala av ett hus de aldrig äger till fullo. Där kan vi räcka upp handen. Där är ju vi.

Caroline: De flesta väl.

Jan: Ja, så det är inget konstigt. Värdet på hus går inte alltid upp. På långa historiska tidsserier har man sett, det finns någon gata i Amsterdam som man har data från 1600-talet. Tittar man på en riktigt lång serie så tenderar huset att gå i samma värde som inflationen. Men då har man inte räknat in allt underhåll, som ofta behöver skjutas till. Och där är en tumregel som jag önskar att jag visste tidigare. Det är inte orimligt att tänka att huset kräver 1–2 procent av värdet i underhåll per år. Har du ett hus för en miljon, då är det 20 000. Är det 5 miljoner, då är det 100 000. Och tyvärr, för oss har den verkat stämma ganska väl.

Caroline: Det har den absolut. Men vad var det med det holländska huset, att det egentligen inte hade gått upp i värde om man slog ut det? Ända från 1600-talet.

Huset som värdebevarare, inte värdeökare

Jan: Så är det fram till 90-talet i Sverige också. Tittar du mellan 1900 och 1990, så har inte värdet på huset gått upp i reala termer. Om man räknar bort inflationen. Då kan man säga att huset är en värdebevarare. Det skyddar mot inflationen. Så 2–3 procents värdeökning kan man räkna per år. Men eftersom vi har en inflation på 2–3 procent historiskt, så blir nettot noll. Det är ingen real tillväxt, medan aktier ska ha en real tillväxt, alltså en tillväxt efter inflation, på 5–6 procent. Okej?

Jan: Där, det var vi inne på, att se huset som en konsumtion i stället för en investering. Och detta tyckte jag också var intressant. Nu blir det ett citat från boken, så jag har faktiskt inte översatt det. Du får gärna läsa.

Caroline: The greatest losses of all are those from missed opportunities. If all your money is tied up in your house, you may be forced to work harder, 'cause your money continues blowing out of the expense column, instead of adding to the asset column. The classic middle-class cashflow pattern. If a young couple would put more money into their asset column early on, their later years would be easier. Their assets would have grown and would have been available to help cover expenses.

I Sverige ska du äga ditt boende tidigt

Jan: Ja. Jag tycker att detta är, han pratar om att köpa, och detta är så tragiskt i Sverige. I Sverige är det en sanning att du ska äga ditt boende, och du ska äga det från tidig ålder. Det vet ju vi, vi flyttade inte till hus förrän vi var typ, jag var, vad var jag, 35. Så vi bodde i tio år i en hyresrätt, dessförinnan i studentlägenhet. Och det var många som frågade, min mamma var ju på oss.

Caroline: Hon var på dig, men inte mig, därför att jag hade sagt att vi inte vill, eller någonting.

Jan: Men hon pratade med dig om att vi borde flytta till hus.

Caroline: Ja. Och sen var det många som var så här: ja, men ska ni inte flytta till bostadsrätt? Var det det? Ingen pratade med mig om det.

Jan: Jaså? Ingen?

Caroline: Ja. Så skönt jag hade det.

Jan: Ja. Nej, och då blir det så här, för så fort du köper boendet, så driver huset, eller boendet, kostnader. Bor du i en bostadsrätt driver det också kostnader. För det är du som är ansvarig för föreningen. Man har avgiften till föreningen, du har räntan till banken, du har avgifter för det där.

Pengar som kunde ha köpt nya tillgångar

Jan: Och då blir det som han säger: då åker pengarna ut ur utgiftskolumnen. Pengar som du egentligen hade kunnat, i stället för att skicka inkomster och utgifter rakt på den övre delen av fyrkanten, hade du kunnat skicka dem neråt till tillgångar. Då hade du kunnat köpa tillgångar som genererar nya pengar. Och för de nya pengarna hade du kunnat köpa nya tillgångar som genererar nya pengar, som genererar nya tillgångar, som genererar nya pengar. Medan nu blir det inkomster betalar räntor, inkomster betalar avgift, inkomster och så vidare.

Caroline: Absolut.

Jan: Och sen skriver han lite mer, och detta har jag faktiskt inte tänkt på. Det får du gärna läsa också, rakt upp och ner.

Caroline: Making a decision to own a house that is too expensive in lieu of starting an investment portfolio impacts an individual in at least the three following ways.

Jan: Genom att köpa ett för dyrt hus tidigt i förhållande till att börja spara och investera, så förlorar man på de här tre sätten.

Caroline: Loss of time during which other assets could have grown in value. Loss of additional capital, which could have been invested instead of paying high home maintenance expenses.

Jan: Ja. Och sen den tredje.

Loss of education: man blir aldrig en sofistikerad investerare

Caroline: Loss of education. Too often people count their house and saving and retirement plans as all they have in their asset column. Because they have no money to invest, they simply don't invest. This costs them investment experience. Most never become what the investment world calls a sophisticated investor. And the best investments are usually first sold to sophisticated investors, who then turn around and sell them to the people playing it safe.

Jan: Ja. Så genom att vi köper det här huset eller boendet som driver kostnaderna, bilen eller fritidshuset, de tärande tillgångarna, så låser vi upp en hel del av vårt kapital, vilket gör att vi förlorar tid för de här tillgångarna. Vi tar bara oss själva som exempel. När vi köpte vårt hus behövde vi lägga typ en miljon i handpenning. För att lägga en miljon i handpenning var vi tvungna att sälja av de investeringar vi hade. Så där förlorade vi tid som de här pengarna hade kunnat jobba.

Jan: Nummer två, vi sparar mindre än vad vi hade gjort. Bara så här, vi betalade hantverkare förra månaden 27 000 för att vi gjorde lite tilläggsisolering, vi fick drevade fönster och massa sånt. Det är 27 000 som vi hade kunnat lägga i en indexfond. Och sen förlorar man ofta utbildningen. Eftersom jag inte har något att investera, så är jag inte med i investeringsspelet. Och förlorar på det sättet.

25 år av misstag, 25 år kvar att göra rätt

Jan: Och här kan jag ibland känna att okej, nu har jag investerat i 25 år. Och jag har gjort så jävla många misstag. Jag har gjort så mycket fel. Och nu känner jag egentligen att okej, nu är det väl dags att börja göra rätt. Att utnyttja alla de där misstagen jag har gjort de senaste 25 åren. För jag har 25 år kvar till pension. Och då tänker jag, shit, tänk om man börjar nu. Då har man ju lärt sig tills man går i pension. Fattar du vad jag menar?

Caroline: Jo, men absolut. Men jag tänkte på det vi pratade om, huset. För innan vi flyttade hit hade vi diskussionen flera gånger om att de pengarna kommer bli inlåsta nu. Och så tog vi beslutet att flytta av helt andra skäl. Vi visste att vi kommer låsa in kapital.

Jan: Jag tror, Caroline, om jag ska vara helt ärlig. Jag tror, hade vi inte flyttat till hus, så hade jag ångrat mig. För jag hade alltid tänkt: ja, men tänk om jag inte hade försökt maxa pengarna. Tänk om vi hade bott i hus, tänk hur hade vår livskvalitet varit då?

Caroline: Men det var det vi pratade om, att vi skulle ha något annat än att bo på Möllevången.

Färdig med huset?

Jan: Medan nu känner jag att jag börjar känna mig färdig med huset. Ska vi flytta tillbaka till Kristianstadsgatan i Malmö? Som är ett ganska tufft eller svårt område i Malmö. Vi trivdes skitbra i tio år. Det var nog kanske bara en kväll när jag var ute, av alla tre gånger jag var ute, som det var någon som knivhögg någon annan på andra sidan gatan och tvättade av sig i en vattenpöl, och jag bara gick där. Gå hem nu.

Caroline: Ja, ett sidospår.

Jan: Men så, ja, vårt hus driver jättemycket kostnader. Och för mig blir det också, apropå att vi har pratat om det, jag kanske inte hade behövt jobba lika mycket om jag inte hade de kostnaderna. För nu, vad har vi, typ tre och en halv miljon i lån på huset. Och det var ändå så här, 12 000 spänn.

Caroline: Tror jag inte.

Jan: Nej, 9 000 spänn tror jag att det var vi betalade den här månaden i räntor. Och det är ändå 10 000 i månaden i räntor. 10 000 i månaden i sex år, det är en miljon.

Caroline: Ja, du vet så här.

Jan: Vi kollar på Hemnet nu.

Caroline: Du kollar på Hemnet.

Jan: Jag kollar på Hemnet.

Caroline: Ja, vi får se.

Jan: Bra.

Mer pengar löser inte problemet

Jan: Men om vi tar ytterligare ett av mina egna sidospår kring Kiyosaki. Om vi återigen tänker att alla människor går runt med den där resultat- och balansräkningen ovanför huvudet. Så blir det här också förklaringen till det vi sa för två avsnitt sen, att mer pengar inte löser problemet. Om vi tar medelklasspersonen som har en stressad ekonomi, och du ger den två miljoner extra, vad kommer den göra? Köpa ett större hus, till exempel. Eller köpa en finare bil.

Caroline: Eller, nu kommer det, nej, för de kommer investera i en indexfond.

Jan: Nej, det sa jag absolut inte. Jag vet inte vad de kommer göra, faktiskt. Men sannolikt betala någon skuld och köpa någon ännu finare bil. Okej, bra, jag omformulerar. Skitsamma, vi ger dem inte två miljoner. Vi höjer deras lön med 10 000.

Caroline: Ja, men då så.

Jan: Now you're talking.

Caroline: Now you're talking. Då ökar man sina livsomkostnader. Eller hur?

Jan: Ja. Och det blir samma sak. Då tar du bara flödet i den här fyrkanten. Det kommer mer pengar in, sen går det mer pengar ut, och så blir det förmodligen en större grej. En extra bil, eller en lite finare bil, eller man byter boende. Så det enda som händer när man får mer pengar, för de flesta, säkert inte alla, och är det någon som säger nej, inte i min ekonomi, grattis, då är du en av de få. Men för de flesta är det enda som händer att tempot ökar. Det här flödet blir bara starkare, det förändras inte.

När de flesta får mer pengar är det enda som händer att tempot ökar. Flödet blir starkare, men det förändras inte.

Mycket pengar betyder inte bra investerare

Jan: Och det här har du ju problem med. Till exempel nu, som jag vet, jag och Caspian, Caspian gillar ju Kanye, eller Ye, eller vad fan han heter.

Caroline: Kanye.

Jan: Kanye West.

Caroline: Jag säger alltid Canye, eller?

Jan: Kanye West heter han, men han kallar sig Ye. En sån typisk, du vet, nu hade han satt några antisemitiska grejer, och så Adidas, och så hade han sagt: jag kan säga antisemitiska grejer, Adidas kommer inte säga upp samarbetet. Och sen säger Adidas bara: hold my beer. Och de sa upp det. Vad var det du skulle komma till? Jo, men då åkte han bort från Forbes-listan. För förmodligen har det avtalet varit att han får in massor av pengar, och sen har det varit en immateriell rättighet. Och nu försvann det bara.

Jan: Och en sån person, jag har sett det mycket, bara för att de tjänar mycket pengar betyder det inte att de är duktiga investerare. Samma sak, vi hade på en fika tillsammans, jag träffade någon som hade jättemycket pengar, och så skulle de ge investeringsråd bara för att de hade mycket pengar. Och min första fråga var: men frågade de hur de hade fått ihop sina pengar? För det är en stor skillnad om de har varit duktiga företagare, byggt upp sitt företag och sålt det. Ta råd från dem om hur man bygger upp ett företag och säljer det. Men ta för guds skull inte investeringsråd. Tvärtom kommer de sannolikt ha sämre investeringar. För det är ju inte det de har varit duktiga på. Och förmodligen har folk sett att, shit, de har mycket pengar, och då säljer man på dem all möjlig skit.

Pengar är en förstärkare, inte en lösning

Jan: Och detta är väl också det som vi har pratat om i avsnitt 255 med Moa, att pengar inte är lösningen, pengar är bara en förstärkare. Moa pratar mycket om det utifrån det emotionella planet, att är du rädd och får en massa pengar, eller ökar din inkomst, så blir du bara mer rädd. Det löser ingenting. Men här ser vi, om man börjar tänka på hur pengarna flödar i den här fyrkanten, så blir mer inte bättre, mer kan till och med göra det värre.

Jan: Jag pratade med en kompis som känner ganska många som har höga jobb i Stockholm, områdeschefer eller mellanchefer på stora internationella företag, som kanske tjänar 60, 70, 80, 90, 100, 150 tusen, vd:ar. Och där blir det superproblematiskt. För då har du en stor lägenhet, man ska åka på semester till Maldiverna, man ska ha den senaste bilen, och sen blir man uppsagd som vd när du är 46 år gammal. Och då får du inte ett nytt jobb, 50 år gammal, på 150 000 i månaden. Och då ska du plötsligt börja skruva ner det här, börja anpassa kostnaderna, och det kanske inte ens går.

Caroline: Nej, precis.

De stora frågorna när livet ändras

Jan: Och då kommer vi tillbaka till andra saker, att ställa sig de stora frågorna. För då är kanske frågan inte att sänka utgifterna, utan då behöver man vara så här: vi kanske ska sälja lägenheten. Vi kanske inte kan bo i en åtta på Östermalm. Och då kommer allt det som hänger ihop där. Vill min partner vara tillsammans med mig, även om vi flyttar? Och det är inte säkert.

Caroline: Nej, men det är så märkligt att du kommer in på sådana här saker. Det skulle varit jag som kom in på det.

Jan: Vadå då?

Caroline: Nej, men jag tycker det är uppfriskande med en sådan städning i livet. Där man har en massa fejkgrejer.

Jan: Ja, men det är Caroline.

Caroline: Och så tycker jag, vad bra att man fick en nystart. Men det tycker ju inte de som blir drabbade.

Jan: Jag skulle inte tyckt det var kul med en nystart om jag blir drabbad.

Caroline: Det är inte så att man tänker så här. Men hur det än är, så är det någonting som händer, som man måste ta i då.

Grattis, du fick sparken

Jan: Ja, och där, absolut, så är det. Grattis, du fick sparken. Vad är det mest fantastiska med att du fick sparken? Då kan man säga: shit, detta är en möjlighet till nystart. Det är dock inte den initiala reaktionen.

Caroline: Nej, det är det inte. Och jag skulle inte heller haft den reaktionen. Såklart inte. Men jag blev väldigt arg. Jag blir alltid provocerad av sånt här fejkliv. Du vet att jag kallade det det. Och för de som lever det är det inte fejk.

Jan: För mig hade det varit jävligt mycket fejk att åka till Maldiverna och ha en åtta på Östermalm.

Caroline: Ja, för det är du.

Jan: För det är jag, ja. Men jag ska inte heller döma någon som har det så.

Caroline: Nej, tvärtom.

Jan: Då är vi tillbaka på värderingsnivå. Vad är det som är viktigt på riktigt i mitt liv?

Vad händer över statlig inkomstskatt

Jan: En annan sån här grej, som spaning, är att det intressanta också är att man tror att mer pengar kommer lösa problemet. Nja, vad händer när du går från 45 till 80 000 i månaden? Du hamnar över statlig skatt, och plötsligt är det väldigt lite av de pengarna över statlig skatt som faktiskt hamnar i din ficka. Jag tror att skatten då ligger på 50 procent. Räknar du dessutom in arbetsgivaravgifter, ja, då är det mindre än 50 procent av pengarna som kommer in. Det är därför företagare ofta ligger under gränsen för statlig inkomstskatt. För därefter får du behålla mindre än hälften av pengarna. Så skatten ökar när inkomsterna ökar. Återigen, någon som ansvarar för statens resultat- och balansräkning som har tänkt till.

Jan: Sen något också som jag tänker, att rätt ofta lurar man sig med ett sparande. Man tänker, klassikern: jag har inkomster. Jag träffade en person som sa: jag sparar 10 000 kronor i månaden. Och jag bara, skitbra, hur länge har du sparat det? Ja, men typ ett år, hittar jag på. Skitbra, då borde det ju finnas ett konto med 120 000. Men det finns det väldigt sällan. Då är det kanske ett konto med 40 000. För 80 000 har gått till två semestrar, en skidresa och en annan semester.

Periodiserad utgift, inte sparande

Jan: Och då är det inte ett riktigt sparande, utan då är det mer bara en periodiserad utgift. Att vi hade kunnat ta 4 000 i månaden och lagt där. Så där är mycket stress. I de flestas ekonomi är det mycket stress. Och det är därför vi känner den här pressen. Det är därför vi är rädda. För vi tänker, tänk om jag får sparken, tänk om jag inte får mina inkomster. Vad ska hända nu när elräkningarna ökar, när räntorna ökar, när livsmedlet ändras. För vi inser att pengarna måste in, annars skiter det sig. Så man kan se det i den här resultat- och balansräkningen.

Jan: En annan intressant reflektion också, detta är Kiyosakis, det här har jag inte tänkt på innan. Han tittar i de fyra delarna, inkomster längst uppe till vänster, utgifter, tillgångar och skulder. Och då säger han: på inkomstsidan, inkomstkvadranten, då jobbar du oftast för ett företag eller en organisation. Du jobbar för någon annan, du jobbar för en lön.

Caroline: Ja.

Vem jobbar du egentligen för?

Jan: Tittar vi på den övre högra kvadranten, utgiften, så jobbar du ofta för staten. För du betalar moms, du betalar skatt, du betalar massa andra grejer. Tittar vi i den nedre högra, skuldkvadranten, där jobbar du för banken. För där jobbar vi för det här lånet vi har tagit upp som kostar oss i räntor. Så här blir det också en reflektion: vem är det vi jobbar hårdast för? Shit, tänk vad mycket i mitt liv jag jobbar för någon annan. Att jag jobbar för staten, jag jobbar för banken, jag jobbar för företaget.

Caroline: Ja, men han skrev att typ en månad om året jobbar man för staten. Och en annan månad om året jobbar man bara för banken.

Jan: Ja, men det är bara att räkna. Vi betalar 30 procent skatt på alla inkomster, minst. Det betyder att 30 procent är 3,6 månader. Så 3,5 månader jobbar du för staten.

Caroline: Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med det.

Jan: Vadå?

Caroline: Man blir ju lite så, det blir liksom ett nolläge i hjärnan på något vis. Jag tänker, men 3 månader om året jobbar jag inte ens för mig själv. Utan då ska bara bankens pengar in.

Jan: Nej, staten.

Caroline: Ja, whatever.

Tält i skogen eller samhällskontraktet

Jan: Ja, och vi som betalar 9 000 i månaden, 90. Det blir 3,5 månader för staten, 2,5 månader för banken.

Caroline: Om man tänker det så, så tänker man gudskelov inte så ofta. Man blir helt konstig i hjärnan om man tänker så. Då vill man typ flytta ut i ett tält i skogen.

Jan: Ja.

Caroline: För man vill inte, jag vill inte jobba för någon annan. Jag vill bara jobba för mig själv.

Jan: Ja. Sen får man också, vad ska man göra med den här informationen, John?

Caroline: Ja.

Jan: Ja, men så här, första steget är ju att inse det. Och sen nästa steg blir att välja. Sen kan man också vara lite rättvis och säga: men vi betalar inte något för tjejernas skolgång. Det ingår ju.

Caroline: Nej, men det är skönt. Nu pratar du bra här, känner jag.

Jan: Ja. Och jag får ju infrastruktur som jag kan använda i samhället. Och massa andra saker. Så det är inte helt så. Men det sätter ändå lite perspektiv på det.

Caroline: Ja, lite hälsosamt perspektiv. Men man behöver också perspektivet med det som du säger, vad man får för sina skattepengar.

När samhällskontraktet kollapsar

Jan: Ja, men absolut. Det är ju det som vi i fina ord kallar samhällskontraktet. Att du jobbar för oss i två och en halv månad, och i utbyte behöver du inte vara orolig för att någon våldsentreprenör kommer och slår dig i huvudet.

Caroline: Nej, jag får sjukvård och skola och sånt.

Jan: Problemet blir, om folk upplever att samhällskontraktet inte uppfylls. Om det händer, ja. Och pengarna ändå ska in. Då kommer korruption, till exempel. Och sådant.

Caroline: När kommer korruption? Vad menar du då? Jag tänker snarare att det blir revolution.

Jan: Nej. Korruption, då blir man så här, då smyger man med skatt och sånt. Jag vill inte betala så mycket skatt, jag fuskar.

Caroline: Nej, precis.

Jan: Och sen betalar jag dig, för kan inte du lösa detta, så att mina barn kan gå i skolan här.

Caroline: Sant. Okej. Jag älskar ju sånt här egentligen. För då kan man börja titta på vilka länder det pågår korruption i. Och så förstår man varför den har uppstått, kanske från första början, om det har funnits ett samhällskontrakt som sen har kollapsat på något vis.

Ryssland och brutet samhällskontrakt

Jan: Ja, och det är till exempel problemet i Ryssland nu, Ukrainakriget. Samhällskontraktet i Ryssland var: vi tar dina friheter, men under tiden kommer du få det bättre. Och du kan titta på krig och sånt, hur vi återuppstår Rysslands storhet. Och sen plötsligt kom mobiliseringen. Och det var ett brott mot samhällskontraktet. För jag skulle ju få vara passiv här. Och nu plötsligt blir jag inblandad i det där spelet. Det vill jag inte vara med på. Och då flyr 700 000 ryssar utomlands. Och ekonomin håller på att kollapsa och allting. Så det här samhällskontraktet är superviktigt.

Caroline: Läste du, jag vet inte om det stämmer, men läste du att de som var kvar på arbetsplatserna, de har inte ens tagit undan efter sig eller diskat sina kaffekoppar, de som stack. Läste du det? Förlåt att jag skrattar, men det blir liksom så helt absurt.

Tillbaka till kapitel 1: låt pengarna jobba

Jan: Men om vi hoppar tillbaka. Och det är här som vikten kommer. Då är vi tillbaka på kapitel 1 för två avsnitt sen. Där det var, rika jobbar inte för pengar, de låter pengarna jobba för dem. Återigen, nu pratar vi inte rika i mängden pengar, utan riktänk. För den enda kvadranten vi inte har berört, där du jobbar för någon annan, är tillgångskolumnen. För i tillgångskvadranten nere till vänster, det är där dina pengar jobbar för dig, skapar inkomster. Så återigen, bara den här synen på att vi har den ekonomiska spelplanen är viktig.

Jan: Och då kommer vi till den sista ekonomin. Vi har pratat om en enkel ekonomi, pengar in och ut, och en stressad medelklassekonomi, pengar till tärande tillgångar som sen går till utgifter. Så den rika ekonomin, eller den generativa ekonomin, eller FIRE-ekonomin, Financial Independence Retire Early, det är att pengar kommer in, går ner till tillgångar, som genererar inkomster, som går tillbaka till tillgångar, som genererar inkomster, tillbaka till tillgångar, och sen går de ut.

Vårt eget spel: flytta först när tillgångarna täcker det

Jan: Och att man har spel, som vi faktiskt hade, som var att vi inte flyttar, eller gör det här bytet, förrän vi har någon tillgång som kan finansiera det. Det var mycket vårt spel. Att vi vill kunna, att den avkastning vi får per år egentligen ska kunna täcka våra bostadskostnader. Och vi flyttade först när det var uppnått, på det sättet. Något mer du vill säga?

Caroline: Nej.

Jan: Så här kan man också säga, att om man vänder på detta, så kan man egentligen säga att här har vi Lyxfällan-ekonomin. Det funkar liknande. Pengar in, går till skulder som inte kan betalas, för det är 25 procent ränta på det där sms-lånet, som genererar en större skuld, som genererar en större ränta, som genererar en större skuld, som genererar en större ränta, och så snurrar det runt.

Ränta på ränta är gaspedalen, oavsett sida. Antingen bygger du en Lyxfällan-ekonomi, eller så bygger du en generativ FIRE-ekonomi.

Jan: Så ränta på ränta kan man säga är gaspedalen, oavsett sida. Antingen kan du snabbt fixa dig en Lyxfällan-ekonomi, eller så kan du bygga dig en generativ ekonomi, en FIRE-ekonomi, genom att köra.

Varför är det lättare att bygga en dålig ekonomi?

Caroline: Det är nog jävligt mycket lättare att skaffa sig en Lyxfällan-ekonomi.

Jan: Ja, det går snabbare.

Caroline: Jag vet ju hur man gör det. Men varför vet jag då inte lika lätt hur man skaffar sig en regenerativ ekonomi? Förstår du vad jag menar? Jag vet hur man skaffar sig en Lyxfällan-ekonomi. Man handlar en jävla massa skit och sen betalar man inte för grejerna. Varför är det lättare att skaffa sig en dålig ekonomi än en bra ekonomi?

Jan: Jag tror, konceptuellt är det inte svårare på riksidan. Buy income-producing assets.

Caroline: Ja, men det ska vara lätt.

Jan: Just keep buying. Fortsätt månadsspara, köp indexfonder. Köp saker som genererar inkomster, och för de inkomsterna köper du nya saker som genererar inkomster. Teorin är ju lika enkel.

Caroline: Det kanske bara är så att man måste bli van vid det.

Skillnaden är hastigheten

Jan: Nej, men jag skulle säga att det som skiljer är hastigheten. Indexfonden ska ge i genomsnitt 7 procent per år. Det betyder att dina pengar dubblas ungefär vart tionde år. Okej, om du tar ett sms-lån med 25 procents ränta, så dubblas lånets storlek vart tredje år. Så det är samma princip. Och hur jag räknar detta, för de som inte vet, det är 72-regeln. 72 genom procenten ger antalet år. Så 72 genom 7 blir 10 år. 72 genom 25 är ungefär 3 år. Så principen är likadan. Det är bara att räntan är högre på skuldsidan. Så vi upplever att det är enklare för att det går snabbare.

Caroline: Ja, och en generativ ekonomi, då har jag bara de pengar jag har, som jag kan sätta i aktier till exempel, eller något annat. Medan i den dåliga snurren kan jag, det är helt oändligt hur mycket pengar jag kan göra av med och sen inte betala tillbaka.

Jan: Jag vet inte riktigt vart du är på väg.

Caroline: Ja, men jag menade bara det där, att det är skillnaden.

Inget hindrar dig från att accelerera

Jan: Nja, återigen, ekonomiska principer bryr sig egentligen inte om resultatet. Det är ingenting som hindrar dig. Om vi tar den här frågan, amortera eller investera. Eller hur? Det är inget som hindrar mig från att låna en miljon kronor och då öka min skuld, som kommer generera en ränta. Om den räntan skapar ett flöde på 2 procent per år, alltså 20 000 kronor, och så över en tioårsperiod låser jag på de här 2 procenten, så har jag betalat 200 000 kronor. Om jag i stället tagit den här miljonen och placerat den på tillgångssidan, och vi har 7 procents genomsnitt, då har den miljonen vuxit till 2 miljoner på de tio åren. Och sen har jag betalat 200 000 i ränta, så då har jag 800 000 kvar.

Jan: Nu säger jag inte att det är det man ska göra, men principiellt är det ingenting som hindrar att man gör så i en ekonomi. Så du kan snabba upp, och då kan man sätta det i relation att då har jag ökat med belåning. Belåning är som att trampa på gaspedalen, då accelererar jag. Och vad som händer i tillgångskolumnen är att det går snabbare.

Hävstången som gör folk till husmiljonärer

Jan: Det där är egentligen, nu blir det kanske lite mycket matte, men vad är det som gör att de flesta människor, till exempel min mamma, sitter och är miljonärer på sina hus? Jo, för då har de köpt ett hus för säg en miljon kronor. Och sen ökar det med 10 procent. Då har de tjänat 100 000. Och om vi sätter 100 000 i förhållande till en miljon, så har de haft 10 procents värdeökning. Okej.

Jan: Men så gör inte de flesta. De flesta köper boendet för en miljon, men de har inte en miljon, så de har 150 000 till handpenningen. Så de sätter in 150 000, lånar 850 000, och sen ökar värdet återigen med 10 procent på bostaden. Så de tjänar 100 000 kronor. Och ska vi räkna avkastning, ROI, return on investment, då blir det 100 000 i vinst minus räntan på de där 850 000, säg 20 000 kronor, ish. Eller förlåt, inte 2 000 kronor. Så då är det 80 000 kronor. Så 100 minus 20 000, dividerat med, hur mycket betalade jag för att få den här avkastningen? Jag satte ju in 150 000. Så jag har en vinst på 80 000 kronor, dividerat med 150 000 kronor, vilket give or take blir 50 procents avkastning. Eller hur?

Caroline: Ja.

50 procents avkastning på eget kapital

Jan: Så de flesta har inte haft 10 procents avkastning på sina hus. De har haft 50 procents avkastning på eget kapital, de har haft den här enorma hävstången.

Caroline: Ja, som man inte tänker på.

Jan: Nej, tro fan att min mamma och sådana har blivit miljonärer. För de har tagit en 50-procentig hävstång, eller 80 procents hävstång, som har gett dem 50 procents avkastning per år. 72 genom 50, ja, då dubblar du pengarna vart ett och ett halvt år. Så då har du kört Lyxfällan fast tvärtom, i tillgångskolumnen. Men de flesta har inte tänkt på det, för de tänker inte inkomster, utgifter, tillgångar och skulder. De tänker inte avkastning på eget kapital, vilket var det vi räknade ut här.

Jan: Så det går att göra snabbt i tillgångskolumnen också, men det är en risk.

Caroline: Kräver sina balls alltså?

Jan: Ja, men det kräver risk. Och det som gör det svårt, jag skulle säga att det är enkelt men inte lätt, det som gör det svårt är rädslan. Okej, vad händer om jag förlorar? Men egentligen skulle man bara kunna räkna ut att jag har pengarna till räntan på det här lånet. Vad som än händer med pengarna sen.

Vårt lån på mammas hus

Caroline: Ja. Och skulle det vara okej, om de gick upp eller ner under en lång period? De som man har lånat, tänker jag.

Jan: Om vi säger så här, vi har där 300 000 som vi har haft i mer än tio år, som vi lånade på min mammas hus, som hon var snäll nog att ställa upp med säkerhet. Det lånet har vi haft hur länge som helst, för det investerade vi för de år sedan, och sen har det taktat på. Så där finns ingen anledning. Sen när vi tog det, då var 300 000 asmycket pengar. 300 000 är fortfarande mycket pengar, men i förhållande till vår ekonomi, i förhållande till vårt hus, så är inte 300 000 mycket.

Caroline: Nej.

Jan: Så återigen, intressant, bara att ta det här bokföringsperspektivet på en ekonomi. Ska du läsa två citat?

Caroline: Without a financial statement, you don't really know where you are in life's financial game. Like it or not, money tells the score of your game, and a financial statement is your score card.

Pengar är poängtavlan i spelet

Jan: Ja. Men vad tänker du kring det då?

Caroline: Alltså jag älskar ju detta.

Jan: För mig, jag har sagt länge, jag tror jag har snott detta från Philip, för han sa: pengar, det är ett spel, och jag vill bemästra det här spelet. Och jag tror det var Richard Branson som också sa att pengar bara är den där poängtavlan i mitten, i hallen, som visar hur det går. Och vissa saker kan jag utvärdera, ja, men detta ökade poängen, detta minskade poängen. Och jag är, som jag sa innan, jag har börjat bli så trött, för jag har sett så många gånger jag har tagit beslut och sen har det bara tickat ner på den där jävla tavlan.

Caroline: Du får det att låta som att du har gjort så många misstag, och att du gör många misstag, men nu gör du ju inte så många misstag längre.

Jan: Ja, det är ett annat avsnitt. Men just nu kan jag säga, jag är trött på finansbranschen, jag är trött på alla olika typer av investeringar. Som jag sa i våras, jag är så här, back to indexfonder, jag vill fan inte investera i något annat än indexfonder. Jag har sett för mycket skit det här året.

Räkna förmögenhet i tid: om jag slutade jobba idag, hur länge skulle jag överleva?

Nu ser man vem som badat med brallorna nere

Jan: Och vet du vad, det är intressant, för nu kan man se vem som har badat med brallorna nere. Det såg man inte för ett, två, tre år sedan. Där är sjukt många som man är så här...

Caroline: Och du tänker företag nu, som bara har blött pengar, men det har ändå kommit in lite.

Jan: Jag tänker företag, aktier, jag tänker också det här forumet, jag tänker finansbranschen nu, när det är tuffare tider. Så ser man, it's not pretty. Folk står där, man trodde att de var vältränade, och sen såg man där bara, shit, nej.

Caroline: Ja, ska vi ta nästa?

Jan: Du får gärna utveckla det någon annan gång.

Caroline: Vad är det som händer nu? Är det ett stålbad nu?

Jan: Det är ett stålbad. Om vi tar många företag, de har innan haft en verksamhet som inte har varit sund eller frisk, och så har man kunnat säga, nej, men det går inte, vi behöver bara mer kapital. Och så har det varit jättemycket kapital tillgängligt, så har man rest kapital, och så har man inte behövt fixa till det som har varit problemet inne i verksamheten.

Caroline: Vänta, vänta, vänta, jag får prata färdigt.

Risk-off och ljuset på osunda verksamheter

Jan: Och vad som händer nu är att nu är det risk-off, det finns inte så mycket pengar tillgängligt, och plötsligt kommer det här ljuset. Och du vet, när man tittar på företag, eller lyssnar på sådana här earnings calls, eller kvartalsrapporter, eller träffar de här styrelserna eller vd:arna, för jag vet inte, jag tycker management consulting är kul, så jag gör det från tid till annan, och nu har jag haft ganska många kompisar som har ringt in: kan du inte komma hit och kolla på det här? Och när jag tittar där så är jag så här, men shit, vad har ni hållit på med i den här verksamheten? Som till exempel en vd som inte kunde skilja på en resultatbudget och en likviditetsbudget. På riktigt.

Caroline: Ja, jag förstår. Men du, John, alla de som lägger in pengar, borde inte de ha vissa nyckeltal som de tittar på?

Jan: Jo, men man ser inte det.

Caroline: Varför ser man inte det? Jag vill ju för fan inte bli lurad. Jag skulle känt mig lurad. Om jag skulle lagt in pengar i ett företag där en vd inte har koll på balansräkning och likviditetsräkning, och sen så uppdagas det. Jag hade varit så jävla förbannad.

Jan: Ja, men det uppdagas.

Caroline: Det måste vara folk som är förbannade där ute, John.

Jan: Ja, jag är förbannad.

Hur kan det inte framgå i siffrorna?

Caroline: Jo, men man gör sin hemläxa.

Jan: Ja, men vad ska jag, det syns ju inte.

Caroline: Ja, nej. Man gör sin hemläxa.

Jan: Vem?

Caroline: Ja, jag som investerare. Låt oss säga att jag inte har gjort detta nu. Men låt oss säga att jag som investerare, jag slänger inte pengar på vad som helst. Så jag gör min hemläxa och tittar och pratar med. Men jag blir ju förd bakom ljuset. Är det det du säger? Att man har kunnat bli förd bakom ljuset som investerare, för att företagen har haft en osund ekonomi, men det har inte framkommit på något vis.

Jan: Nej.

Caroline: Hur kan det inte framkomma?

Jan: Ja, för de har inte haft koll på det själva. De har alltid haft en strategi. Vi kan ta in mer pengar för att växa.

Caroline: Jo, men någonstans måste man ju se det i siffrorna.

Jan: Ja, man gör inte det. För den kollen, då har man säljprognoser. För det har varit viktigt att växa. Det har varit viktigare att växa än att gå plus, till exempel. Det var viktigt förra året för väldigt många företag.

Caroline: Ja, naturligtvis.

Road to profitability

Jan: Nu är det till exempel så här, den vanligaste termen i år på styrelsemöten jag har lyssnat in på eller pratat om, är "road to profitability". Hur kommer vi till lönsamhet? Och den planen har inte varit så genomarbetad. Man har haft tre affärsområden, till exempel, i det här företaget. Eller fyra. Jag har till och med sett företag med fyra affärsområden. Och nu när man tittar, okej, varför har ni hållit på med det här affärsområdet? Nu måste vi döda tre affärsområden. Men det ser du inte. För när du pratar med dem och de säger, det är olika spår, detta är vårt spår och detta är detta, då låter det jävligt bra.

Caroline: Men då tänker jag på sådana äldre investerare som har varit med, låt oss säga i 40 år. Vet de detta? Att det kan se bra ut, men att man ställer vissa frågor. Varför tar ni in kapital nu, och varför, bla bla bla.

Jan: Jag säger inte att det är lätt.

Caroline: Jag bara säger, är det någon som försöker...

Jan: Vissa företag som jag har sett här på nätet, de har tagit in så här 200 miljoner som är borta. Det har varit en massa kända investerare.

Caroline: Vi måste ta ett enskilt avsnitt om detta.

Jan: Nej, men jag kan inte det, för jag kan inte prata så i detalj om vilka företag det är.

Det kommer komma goda tider igen

Caroline: Nej, men man kan ju fundera över hur det kan bli så. För det kommer komma goda tider igen. Och det kommer vara så att vi ska ta in 200 miljoner, vi ska göra en nyemission och sånt där.

Jan: Och du vet, jag kommer komma ihåg detta och tänka, med brallorna nere.

Caroline: Säkert.

Jan: Säkert, ni kommer inte få mina pengar i alla fall.

Caroline: Ja, och så blir du idioten för alla andra tjänar massor pengar när det företaget värderas upp, runda för runda för runda.

Jan: Ja. Det är okej för mig. Det är okej för mig. Du vet hur jag är, jag vill helst ha pengarna i en indexfond. Eller hur?

Caroline: Ja, ja, ja. Men det är också så här, jag kan väl vara idioten då. Men jag blir också irriterad, därför att det känns som att jag inte förstår hur man kan bedriva företag på det viset utan att ha koll.

Warren Buffett om idiotsäkra företag

Jan: Ja. Warren Buffett då, eller återigen, jag vet inte om det är han som sagt det. Han sa vid ett tillfälle: investera bara i företag som är så enkla att de kan ledas av en idiot, för förr eller senare kommer det komma en idiot. Warren Buffett, varför säger han så många smarta grejer? Han har varit med länge. Han har nog också gjort misstag och sett att folk har badat nakna. Och då vill han ha ett företag som är så enkelt att det funkar även om den jäveln badar naken.

Caroline: Ja, så är det.

Jan: Vi fortsätter här nu. Det är ett annat avsnitt. Okej, här har vi ett annat citat från boken.

Caroline: Wealth is a person's ability to survive so many number of days forward. Or, if I stopped working today, how long could I survive?

Jan: Ja, jag älskar det där. Om jag skulle sluta jobba idag, hur länge skulle jag överleva? Så han räknar förmögenhet i tid. Detta har jag också sagt, det är som försäkringar. Räkna i tid i stället för att räkna i pengar. Så detta funkar på Ye, som vi pratade om, Kanye West. Eller det funkar på oss, eller det funkar på Marko med en enkel ekonomi. Hur många dagar, om jag inte skulle få in några fler inkomster från min lön, hur länge skulle jag kunna överleva?

Vad tar vi med oss idag?

Jan: Bra. Jag tänker att vi håller där. Nu har vi inte haft diskussionen från reflektionsfrågorna. Jag tänker att vi håller här, för vi kan avvakta lite kommentarer och sånt. Det vore roligt. Och sen tar vi instuderingsfrågorna och diskussionsfrågorna kring detta. Snyggt. Vad tar du med dig idag?

Caroline: Jag tar med mig så här. Jag hade inte tänkt på det när jag förberedde avsnittet. Men jag gillar den här synen, att man är ett dataspel och alla går runt med en resultat- och balansräkning. Och sen är det vissa som har sådana småbarn i form av sina företag som också går med resultat- och balansräkning. Och så går man runt där och så flyttas det. Så när man skakar hand så flyttas det pengar från min utgiftssida till deras inkomstsida. Och sen kan man titta, okej, hur flödar pengarna? Majoriteten av flödet.

Jan: Men så tänker du väl normalt också, eller?

Caroline: Nej, men jag har inte tänkt på det så visuellt. Jag gillade den bilden. Du då?

Jan: Jag har också funderat mycket på hur, inte boxen, men åt det hållet. Och när du sa att alla har en story, som är ens ekonomi. Det var spännande.

Caroline: Jag har tänkt åt det hållet, men inte haft de orden på det.

Jan: Ja, coolt. Vi ser jättemycket fram emot dina kommentarer. Ta dem gärna i forumet. Jag vet att ibland kommenterar folk på YouTube eller på andra ställen. Jag är inte så duktig på att svara där. I forumet är jag betydligt bättre. Så stort tack, och så ses vi nästa vecka.