Ekonomi genom livet - oavsett om du har 100 kr eller 100 miljoner

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Olika ekonomiska scenarion, från student till mångmiljonär
2. Varmt välkommen, Pär Palmström
3. Scenario: 43-åringen mitt i livet
4. Globala, breda, billiga indexfonder och premiepensionen
5. Scenario: Emma, 30 och i början av livet
6. Scenario: Sara, företagaren och 3:12-reglerna
7. Pengarna i bolaget och träda
8. Att lösa ut allt på en gång
9. Scenario: Joakim, 5 till 10 miljoner
10. Att räkna med arv och föräldrar
11. Spending rate och att peppa folk att leva
12. När jobbet var hela identiteten
13. Idrottsstjärnornas tomrum
14. Scenario: Gunilla, 50 miljoner och generationsväxling
15. Testamente och de icke-finansiella frågorna
16. Myten om att rika har bättre investeringar
17. Varför institutionerna inte vågar
18. Förvärva, ärva, fördärva
19. Utbildning och när barnen ska få pengarna
20. Stiftelser och varför de är skatteineffektiva
21. Trust fund och tankarna bakom
22. Månadssparande, fast tvärtom
23. Caroline: ett sånt fokus på pengar
24. Brandtalet om lycka och pengar
25. Medveten konsumtion, inte konsumtion för pengarnas skull
26. FIRE, är det ett mål bland era kunder?
27. Tiden, energin, pengarna
28. Vad är ett riktigt liv för dig?
29. Frånvaron av elände och att göra gott
30. Från jurist till finansiell rådgivare
31. Bankernas obegripliga pappershögar
32. Dimensional och beslutet att bilda ett värdepappersbolag
33. Tillståndet hos Finansinspektionen
34. Faktorerna och rosorna på Valentine's Day
35. Underviktad mot Tesla, och risken man inte får betalt för
36. Aktiv, passiv, eller "missaktiv"?
37. Vad skiljer Dimensional från en indexfond?
38. Tankevurpor och att skydda sig mot sig själv
39. Vad kostar det att anlita Evida?
40. Att sätta avgiften i perspektiv
41. Hur går det för Dimensional över tid?
42. Hur kommer man i kontakt med Evida?
43. Anekdoten från Finansinspektionen

Olika ekonomiska scenarion, från student till mångmiljonär

Jan: Välkommen till RikaTillsammans och dagens avsnitt, där vi pratar om olika personer i olika ekonomiska scenarion. Vi har allt från den första personen som är i början av sin ekonomiska resa, en typisk student, singel eller utan barn, till oss som är mitt i livet med hus och barn och aktiviteter på kvällarna. Till någon som står inför pensionen eller driver ett eget företag, eller till och med personer som har jättemycket pengar, många miljoner.

Jan: Vi gör det här avsnittet tillsammans med Pär Palmström, som är en oberoende finansiell rådgivare och före detta skattejurist på Evida, som är ett family office i Malmö. Det här är alltså reklam för dem, och vi gör avsnittet i samarbete. Men jag tycker det är superintressant att få perspektiv från någon annan som i mångt och mycket faktiskt delar vår filosofi.

Jan: Det här är den första delen av kanske två eller tre. Vi har ett extra avsnitt där Pär får hissa eller dissa indexfonder, fondrobot, guld och alternativa investeringar. Jätteroligt! Men se det här avsnittet först, för det är basen. Sedan är det andra bonus. Och sedan kommer vi eventuellt ha en livekväll där vi pratar om skatt och ISK för personer som bor utomlands, eftersom det är kombinationen av finansiell rådgivning och skatt, vilket är deras expertområde. Det har vi haft många diskussioner om i forumet, så jag återkommer om det. Men med det sagt, här kommer Pär och Caroline.

Varmt välkommen, Pär Palmström

Jan: Varmt välkommen till RikaTillsammans-kanalen, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av våra erfarenheter, vår livsresa, våra framgångar och våra misstag, så att du ska kunna göra din ekonomi, ditt varande och ditt liv lite rikare. Vi som driver den här kanalen heter Caroline och Jan Bolmeson.

Jan: Varmt välkommen, Pär Palmström. Du är utbildad jurist. Du har en bakgrund på Mannheimer Swartling, PwC och KPMG. Men sedan tio år tillbaka är du medgrundare till Evida, som är ett family office i Malmö. Ni är oberoende finansiella rådgivare. Och sedan har du suttit i styrelsen för Sveriges Olympiska Kommitté i mer än tio år, och tävlat i fäktning också.

Pär: Stämmer bra.

Jan: Varmt välkommen! Något du vill lägga till?

Pär: Nej, jag tror du har fått med det mesta.

Jan: Vi ska prata om resan från jurist till family office och finansiell rådgivning. Men jag tänker så här: den som inte känner till Evida, hur är 60-sekunderspitchen?

Pär: Oberoende finansiell rådgivare, som har bestämt sig för att vi så gott det går ska följa den finansiella vetenskapen. Vi tar hand om kunder som normalt sett har runt fem miljoner och uppåt. Vi hjälper dem med allt. Med allt menar vi familjerättsliga saker och skatterättsliga frågor. Många av dem har bolag, det kan vi titta lite på. Så vi får upp en helhet. Vi simulerar deras ekonomi tills de är 100, och ser till att de kan leva det liv de vill leva med sina pengar.

Jan: Jag tror att du som lyssnar förstår varför jag gillar Pär. Väldigt mycket överlapp.

Scenario: 43-åringen mitt i livet

Jan: Vi ska prata om så många saker idag. Men jag tänker, om vi ska ta några scenarion. Jag tänker att snittlyssnaren på RikaTillsammans är typ 43 år gammal. Man tjänar mer än cirka 80 % av den svenska befolkningen. Man har barn, man har ett lite belånat boende, och man har ett sparande som också är lite större än snittet för befolkningen. Säg någon hundratusen. Vad skulle du säga är det viktigaste att tänka på för en sådan person?

Pär: Då tänker jag på det stora sparande man har i den åldern. Om man förmodligen är tjänsteman, eller tjänstekvinna, det vet jag inte vad man säger, men man jobbar med något. Då har man fått in en hel del pensionskapital som man ska leva av när man börjar bli äldre. Det tycker jag man ska se över. Där tror jag man sitter på en stor tillgång, och min erfarenhet är att de flesta är totalt ointresserade, nästan blir rädda när man börjar prata om det.

Jan: Vad tänker du när du säger se över?

Pär: Då menar jag att man ska titta på hur pengarna är placerade. Var är pengarna någonstans? Vem har hand om dem? Försöka bryta igenom den här vallen av termer och konstruktioner som egentligen är helt obegripliga. Det är fantastiskt komplicerat. Jag misshandlade själv min tjänstepension ända tills jag började med det här. När jag började titta tillbaka på gamla rådgivningsprotokoll insåg jag att de alltid hade rådgett det som var det dyraste. Jag hade ju kunnat begripa det om jag hade läst på och vetat. Så man ska se över vad det kostar.

Jag misshandlade själv min tjänstepension ända tills jag började med det här. De hade alltid rådgett det som var dyrast.

Globala, breda, billiga indexfonder och premiepensionen

Pär: Man ska enligt min uppfattning inte försöka spekulera med de pengarna, utan köpa det som ni brukar prata om på RikaTillsammans: globala, breda, billiga indexfonder. Placera det där, inte hoppa in och ut. Se över premiepensionen. Mitt förslag är att man byter tillbaka till AP7, om man inte redan har det. Det kommer ha stor betydelse. Är man 43, när går man i pension nu? 69. Det är lång tid. Så det där kommer ha stor betydelse. Det tycker jag är en given, det är lätt. Det kostar inte så mycket, men man bör verkligen förstå det.

Jan: Vad är den andra stora vinsten?

Pär: Den andra stora vinsten får man se i frågan: vad vill jag med livet? Vad har jag för kostnader? Går man hela tiden back och börjar plocka smålån och sådant, det ska man inte. Det kanske inte den här typen av 43-åringar med bra jobb gör. Då har man förmodligen inte kunnat köpa sitt hus kontant själv, om man inte har ärvt en massa pengar. Då blir det en stor exponering i familjens ekonomi. Så man bör se över hur man bor och vad man betalar. Nu förutsatte jag att man ägde boendet, det behöver man ju inte göra.

Jan: Ja, men jag sa ju det. Jag sa belånat boende.

Pär: Och där ska man, som alla nu säger men som är så svårt, pressa banken så att man får så bra ränta som möjligt. Och så har man det här eviga dilemmat om man ska binda eller ha löpande, eller om man gör lite av varje. Det vetenskapliga svaret är att det alltid är billigare att köra löpande. Eller rörligt, som det heter. Och sedan, om det blir ytterligare pengar över, får man försöka spara det. Jag har lyssnat på en del andra poddar ni har haft, men har man tid och uthållighet är det samma filosofi som med pensionspengarna. Sedan är det inte förbjudet att gambla. Man ska bara veta vad man håller på med, och hålla det avgränsat.

Scenario: Emma, 30 och i början av livet

Jan: Vi tar Emma. Emma är ung, i 30-årsåldern, och hon har typ mellan 10 000 och 50 000 kronor sparat. När man är i början av livet, vad tycker du är de viktigaste vinsterna? Vad borde hon ha koll på?

Pär: Jag känner ju inte Emma, som du förstår, eftersom jag precis har fått höra talas om henne.

Jan: Vi lägger till lite förutsättningar. Emma är pigg och frisk och jobbar och är i arbetsför ålder.

Pär: Då, och jag vet att ni har pratat om det här ibland, det här med humankapitalet. Det är egentligen hennes viktigaste tillgång. Så hon ska se till att tjäna pengar och jobba, men även komma ihåg att leva. Jag har själv en 27-åring och en 30-åring, så jag kan identifiera mig med vad de håller på med.

Jan: Vilka råd ger du till dem?

Pär: Jag ger dem rådet att spara löpande. De har köpt boende, lite kanske med hjälp av pappa och mamma när det gäller handpenningen. Men det de sparar, sparar de hos oss i min verksamhet, väldiversifierat och vetenskapligt. De kan ta mycket risk. Även om aktiemarknaden skulle gå ner har de kanske inte exakt något att spara för just då, men då kan de få låna av mamma och pappa en liten stund och så komma över det. Så det beror lite på vilken situation man befinner sig i. Men en ung människa har råd att satsa på aktiemarknaden och kan ta risk. Men, tillagt: om hon samtidigt säger att om tre veckor ska hon köpa en cykel som kostar 10 000 för att hon älskar det, ja, då ska hon inte köpa aktier och hoppas att det går upp på tre veckor. Då får hon se till att spara pengarna.

Scenario: Sara, företagaren och 3:12-reglerna

Jan: Nu ska du få träffa en ny person.

Pär: Oj!

Jan: Sara.

Pär: Sara?

Jan: Ja. Allt du får reda på om Sara är att jag tror hon är företagare.

Pär: Är det allt?

Jan: Det är allt. Sedan får vi hitta på. Men jag skulle gissa att hon är en hyfsat framgångsrik företagare. Om hon är själv omsätter hon kanske mellan en och två miljoner om året. Har hon anställda omsätter hon ungefär en miljon per anställd. Och då tjänar hon in pengarna i bolaget. Hon är liksom företagare. Vad är viktigt att tänka på?

Pär: Då ska Sara, det blir mycket skatt där, skulle jag spontant säga. Förresten, nu har jag jobbat med det tidigare. Pengarna i bolaget kan hon inte köpa smör och bröd för, eller betala sina egna räntor. Hon behöver fundera på hur hon på bästa sätt får ut det överskott som finns i bolaget i egen ficka. För bolaget förutsätter jag att hon gör vad hon kan med intäkter och kostnader.

Jan: Precis, så vi fördjupar oss inte i det.

Pär: Nej, inte i verksamheten. Vi vet ju inte vad det är heller. Och där är en hel del att fundera på. Jag ska säga något snabbt, för det är roligare: lön upp till brytpunkten. Och sedan är hon säkert verksam i bolaget, så det är de så kallade 3:12-reglerna man ser över. Då kan man få en schablonmässig utdelning varje år, beskattad till 20 %.

Jan: Den ska väl ändras nu 2026?

Pär: Ja, och det ser ganska bra ut, tycker jag spontant. Jag tror det blir så, om man får lov att tipsa om det, eller ha en uppfattning om det. Därefter, på en omsättning på en till två miljoner, tror jag kanske inte det blir så jädra mycket över för henne att ta ut, om jag ska vara ärlig. Så där är det nog löst. Sedan ska hon fundera på hur mycket hon ska stoppa in i tjänstepension. Jag tycker hon ska ha en tjänstepension, därför att då är pengarna avskilda och borta. Det finns varianter som på sitt sätt kanske kan vara bättre, man sparar i eget bolag och sådär. Men om man kommer i en skymningstid och det går dåligt, så riskerar man att det försvinner i bolaget. Man vill rädda de anställda, och helt plötsligt försvann pensionspengarna i det. Så då är det bättre, jag tycker hon ska skaffa sig ett pensionssparande.

Pengarna i bolaget och träda

Pär: Men inte utöver skorstenarna, därför att över en viss nivå kan det vara bättre att behålla pengarna i bolaget. Låt säga att det går jättebra, för hon verkar driftig, Sara. Då tjänar hon massa pengar där, lägger på hög, och sedan när hon närmar sig slutet kan man göra det här med att träda, om ni vet vad det är, när man inte längre är aktiv i bolaget under fem år. Det funderar man på att begränsa till fyra. I det nya förslaget som du nämnde blir det bara 25 % skatt. Och då är det bättre än att få en massa tjänstepension utbetald som pension som skattas som tjänst.

Jan: Två edge case där, för att testa på dig. Ett vanligt tips vi brukar ta är att fem år innan man planerar att gå i pension, typ maxa periodiseringsfonder. För att kunna ta ut lön. För då tar du ut lön på oskattade pengar. Det är dessutom skattemässigt förmånligt efter att man är 68, för då minskar arbetsgivaravgiften. Så då får du faktiskt mer pension än vad du sätter in. Vad säger du? Du maxar periodiseringsfonden fem år innan, och sedan löser du upp dem som intäkter och kvittar mot kommande lön, även när du satt sig och inte bedriver någon verksamhet i bolaget.

Pär: Ja, det är inte så dumt.

Jan: Så att det var...

Pär: Har du jobbat som skatterådgivare?

Jan: Nej.

Pär: Det låter som ett chiffer för mig.

Jan: Vad sa du?

Pär: Det här låter som ett chiffer för mig.

Jan: Vad betyder det?

Pär: Det är obegripligt för mig.

Jan: Vi kan dyka ner i det sen. Men det är viktigt att du är med på det, för alla som lyssnar.

Pär: Ja, men för företagare kan man prata med sin redovisningskonsult, eller prata med dig, eller prata med Sverigeforumet.

Jan: Det här är inte något jag har hittat på. Jag tror det är Monica. Communityn är ju sjukt smart. Sedan brukar jag ibland skoja att communityn ser det som sin stora uppgift i livet att rätta mig när jag har fel.

Pär: Ja, det tror jag.

Att lösa ut allt på en gång

Jan: Så då kommer alltid sådana här saker upp. Det andra var att om det går supersuperbra för Sara, så kan man typ, när man kommer upp i typ 26 miljoner, lösa ut allt på samma gång.

Pär: Ta ut allt på en gång?

Jan: Ja, och då blir det någon sådan här, optiskt, 90 prisbasbelopp. Jag kan inte beloppen, jag glömmer det alltid.

Pär: Det finns också, om det är någon som sitter och har jättemycket, över 20 miljoner, ett alternativ. Jag kan dra det superkort. Det är så att första delen, det man kallar gränsbelopp, beskattas med 20 %. Och sedan säger man att så bra ska det inte vara, och då hamnar resten i tjänst. Men sedan har man sagt att det finns ett tak på det. Så det blir 20 %, sedan inkomst av tjänst, vad det nu är, förmodligen 57 %. Och sedan går du tillbaka till, det är väl 30 tror jag?

Jan: Ja, 30 ja.

Pär: Nej, det är inte 25, det blir lite högre. Så jag tror att du får ut 5 % mindre kapital, men du behöver inte vänta i fem år eller fyra år.

Jan: När går man tillbaka, sa du då?

Pär: Efter 7 miljoner i lön.

Jan: Jaha, okej. Så det är lite tips när vi ändå är inne på det.

Pär: Ja.

Jan: Bra, det var Sara. Det tycker jag är sjukt bra. Kul för Sara.

Pär: Ja, eller hur?

Caroline: Ja, verkligen.

Scenario: Joakim, 5 till 10 miljoner

Jan: Nu kommer vi nog in mer på era kunder. Joakim, som har typ en investerbar förmögenhet på mellan 5 och 10 miljoner.

Pär: Nu kan inte jag säga om Joakim är kund hos oss eller inte, det fattar du?

Jan: Nej, nej. Precis. Du får se Joakim framför dig. Han har mellan 5 och 10. Han har kanske fått ett arv eller sålt ett bolag, och nu är det mellan 5 och 10 miljoner. Och din fråga är hur vi tar hand om honom?

Pär: Ja, vad borde han tänka på?

Jan: Ja.

Pär: Jag fattar att ni vill generalisera. Sedan är livet som det är. Det är en botanisk trädgård med olika plantor. Så vi måste börja prata med Joakim ordentligt. Vi pratar sällan om pengar i början, utan så här: var är du i livet? Hur många barn? Hur många har du försörjningsansvar för? Vad har de andra för inkomster? Och vad vill du egentligen? Jag trivs jättebra i sommarstugan, eller jag vill köpa en lustjakt, eller vad det nu är. Så vi börjar med att förstå vad de är. Och tittar sedan på vad han gör och vad det kostar att leva det livet. Och då kan man lägga in det i en beräkningskalkyl.

Att räkna med arv och föräldrar

Pär: Och sedan tittar vi på: hur lång tid har du kvar till pension? Jobbar du? Vill du jobba? När vill du sluta jobba? Hur ser pensionspengarna ut? Det känns ibland lite jobbigt, har vi insett när vi pratat med folk. Om vi säger att han är 43, kanske hans föräldrar fortfarande är i livet. Men de kommer gå bort, så då sneglar man lite, för det är en realitet. Sedan vill ju inte folk sitta och beräkna med att de ska få arv av sina föräldrar medan de är i livet, vilket är klädsamt och trevligt. Men man borde ändå ta med det i en plan.

Jan: Ja, men det gör vi, vi försöker lite.

Pär: Mer för att säga: om man inte får ihop det, får man ihop det ändå, så blir det icing on the cake. Men det där lägger vi mycket tid på att reda ut med de här människorna. Och sedan tittar man på vad vi har för kapital. Tanken är att det här kapitalet ska jobba för de här människorna. Vi kallar det för lådor, du kallar det för hinkar. Jag tycker det är ett väldigt bra sätt att prata om det.

Pengarna är på marken först, sedan skickar vi upp dem ut i yttre rymden. Men ju närmare man kommer tidpunkten man ska använda dem, måste man ta ner dem, först i stratosfären och till slut i atmosfären. Sedan ska de gå ner för landning.

Pär: Då börjar man titta på vad det är för pengar vi behöver just här. Jag brukar ibland se det som ett flygplan. Pengarna är på marken först, sedan skickar vi upp dem långt ut, till och med i yttre rymden. Då är de svåra att få hem om man vill ta hem dem nu. Men ju närmare man kommer den tidpunkt man ska använda dem, måste man börja ta ner dem i stratosfären och till slut i atmosfären. Sedan ska de gå ner för landning. Och då är lådtänket väldigt bra, där man tänker att de pengarna ska användas inom ett år, och de pengarna inom ytterligare några år längre fram. I takt med det kan man öka risknivån. Vi jobbar inte med en portfölj, utan flera. Normalt sett blir det buffert, mellan, och tillväxt ett, och finns det mycket pengar finns det till och med tillväxt två. Det är mammas gata för era lyssnare. Och så är det kommunicerande kärl.

Spending rate och att peppa folk att leva

Pär: Man ser över det en gång om året, dels om man håller sin spending rate. Vi är inga poliser. Men det finns ändå något lite bra med det, även om det aldrig är uttalat. Helt plötsligt är det en annan människa man måste gå till och prata med. Hur ska jag uttrycka det? Det är inte så att vi lägger några moraliska aspekter alls i vad folk gör, det har vi verkligen tänkt på. Men jag tror det är rätt. Jag kan själv tänka mig att jag ska gå till någon och säga: ja, men nu har jag gjort av med mycket mer. Så det finns en viss återhållande faktor i det.

Pär: Så det blir nog snarare så att vi ibland får stimulera folk. "Ja, men kom igen nu." "Köp bilen, kolla, du har ju alla de här pengarna." "Jag skulle så gärna vilja göra det." "Ja, men gör det, vi har ju räknat på det. Gör du inte det?" Så det blir nog mer att vi behöver peppa folk att göra saker med pengarna. Så nu flippar jag ur lite.

Jan: Nej, du flippar inte ut. Jag vill fråga en sak i anknytning till det. Joakim har jobbat jättehårt för det här bolaget som han nu har sålt. Så när han kommer till er vet han inte vad han vill göra. Han har bara jobbat, stenhårt. Finns det något sätt ni kan tackla det?

När jobbet var hela identiteten

Pär: Jag tycker det är en fantastiskt bra fråga, och det är nog mer vanligt än vad folk vill erkänna. Det handlar inte bara om att man är företagare. Jag tror många som ser pensionsåldern i ett romantiskt skimmer tänker: då ska jag. Och så till slut kommer den dagen, och så slutar telefonen ringa. Du får inga mer mejl. Allt det man har suckat om tidigare, åh vad jobbigt det är, men nu är det slut. Man var kanske mer sitt jobb än vad man trodde. Det här handlar inte om ekonomi, det handlar om livsfrågor. Vad är en människa? Vad gör man med den tid man har fått här?

Pär: Vi är beredda på den typen av frågor. Vi ser det, och det händer. Vi är också i olika åldrar, och vi har en delägare som fyller 70 nu, som heter Lars. Vi försöker inleda diskussioner om det, men vi är ju inte psykologer. Man ska nog vara lite ödmjuk inför hur mycket vi kan med våra kunskaper. Men samtidigt är vi medmänniskor, och man behöver inte tillstånd av Finansinspektionen för att vara medmänniska. Man kan relatera till det och försöka coacha och pusha dem lite. Vi har, precis som ni, haft kunder som har träffat Moa, och som fortfarande träffar henne tror jag. Så att man hittar någon annan typ av människa.

Jan: Exakt. Det är extremt vanligt att man tappar mening, sammanhang, syfte och riktning. Jag tror vi hade en diskussion i forumet, någon Silicon Valley-miljonär. Han sa: jag sålde mitt bolag för 975 miljoner dollar, och jag är typ superolycklig. Jag har gjort slut med min flickvän, jag försökte starta ett robotikbolag. Då inser man att man inte behöver vara så gammal.

Idrottsstjärnornas tomrum

Pär: Vi har förmånen att få jobba med en del idrottsstjärnor. Hockeyspelare. Om du har varit hockeyspelare och glider in på isen på ett fullsatt stadion i Las Vegas och alla jublar, hur hittar man någonsin någonting annat i livet som ger samma kick? Vad är det du ska göra? Det är ju mer akut här. Det finns en överrepresentation bland toppidrottare i spel och sånt. Så risken är att man satt tid på att tjäna upp pengarna, och sedan gamlar man bort dem i sin olycka.

Jan: Jag såg en undersökning på NFL. 80 % av alla NFL-spelare upplever en ekonomisk stress två år efter att de har slutat. Många har blivit av med alla pengarna. Men det är en annan historia. Jag tänker att man behöver ta små steg bara. Ni gör säkert ett bra jobb med det här med att vara medmänniskor och pusha lite, så att man börjar med det lilla.

Pär: Ja, och sedan tror jag alla, jag har tänkt mycket på det här. Innan vi började programmet pratade vi om high sensitive person. Man föds själv och man dör själv, i någon mening. Man har ett eget ansvar för sitt liv. Man bör reflektera. Om det är något jag skulle vilja skicka med alla, och det gäller i alla åldrar: där jag är nu reflekterar jag över vad jag har gjort, vad jag vill göra och vart jag är på väg. Det handlar inte om pengar, men någonstans behöver man tänka på de tunga frågorna i livet, för då har man sina pengar förhoppningsvis så att de inte är ett orosmoment, och kan använda dem på det sätt man vill.

Jan: Vi hade någon i communityn som skrev efter ett avsnitt: "Jag som jobbar på hospice kan intyga att pengar på bankkontot är det sista man tänker på när man dör." Och det roliga var att jag misstolkade det först. Att den sista tanken innan man dör är bankkontot.

Caroline: Nej, det var nog inte det.

Jan: Det var du som kom på det den dagen.

Caroline: Då var hon så här: det man ofta pratar om är att man skulle följa sina drömmar mer, att man borde spendera mer tid med barnen och en massa andra saker.

Scenario: Gunilla, 50 miljoner och generationsväxling

Jan: Jag tänker att vi ska ta en sista här. Gunilla. Hon har 50 miljoner eller mer, kanske till och med 100. Har hon barn?

Pär: Ja, vi hittar på att hon har barn.

Jan: Hon funderar framförallt på generationsväxling. Vilka frågor dyker upp för Gunilla? Vad borde hon tänka på? Hur ser de kunderna på det? För jag vet att ni har haft sådana kunder.

Pär: En första grej kan vara: hur har Gunilla fått pengarna? Där möter vi en obekväm känsla hos många. Om man inte själv, är det verkligen mina pengar? Man måste på något sätt lära sig att man är rik. Vi har kunder som inte riktigt tar det till sig och vill prata om det, för de har ärvt och känner att det nästan kan vara skamfyllt. Eller i alla fall inte en positiv känsla. Vi andra som kanske tänker "tänk om jag fick 50 miljoner av någon gammal tant", så är det inte nödvändigtvis enbart en positiv upplevelse.

Pär: Även där kan det handla om att det är så mycket pengar att om man inte själv haft de ambitionerna att göra av med det, så hinner man kanske inte ens göra av med avkastningen, om man inte börjar göra en massa konstiga grejer. Nu i dessa tider med klimatavtryck, för alla pratar ju alltid om att resa. Så vad vi gör där är att vi förvaltar pengarna, och mycket handlar om en tillväxtlåda. När vi gör kalkylen visar det sig att här kommer det bli väldigt mycket pengar över när du går bort. Och då är frågan: vad gör man med det?

Testamente och de icke-finansiella frågorna

Pär: Så där försöker jag ibland peppa: men du har inget testamente. Jag har någon som inte har barn. Då kommer dina syskon ärva det, vill du det?

Jan: Nej, det vill jag inte.

Pär: Det är ingen panik, men man vet ju inte när man går bort. Så det är mer, och återigen, då hamnar vi på de icke-finansiella frågorna.

Jan: Ska jag vara helt ärlig? Jag har en resa om hur jag hamnade i det här nu, men hur man ska ta hand om den strikta förvaltningen...

Pär: Ja, det är lite som Churchill sa om demokratin. Det är ett jävla skit, men vi hittar inget bättre. Och det som jag uppfattar att vi på något sätt, high level, är lite överens om, det är nog det bästa.

Jan: Så det vet vi ju. Så det kanske vi inte behöver prata om så mycket om de här människorna. Mer än att få dem att disciplinera sig att göra det. Utan det är nog snarare vad man ska hitta på med pengarna. Och så bara, har de ofta bra investeringar när de kommer till er? Eller hur ser portföljen ofta ut?

Pär: Jag skulle säga de flesta, det är väldigt sällan... Nej. Nej, skulle jag vilja säga. Det är enkla svar, för annars hade de inte bytt. De som är på en plats som vi har, då är de trygga. Men det vanligaste är faktiskt att pengarna är cash. Det är första gången, något har hänt, de har sålt eller ärvt och inte investerat ännu. För då är det en sådan trigger: nu har jag ett ansvar, så nu tittar jag runt. Och till min stora glädje hamnar då många av dem hos oss. Då blir det lite tydligare vad skillnaden är. Det är ju ingen bra förvaltning att ha det på banken. Men det är inte så att de investerar, många gånger. Jag kan inte komma på att vi har jobbat med att avveckla någon stor portfölj och sedan investera.

Myten om att rika har bättre investeringar

Pär: Men det finns en liten myt ibland, att rika människor har bättre investeringar. Och jag är alltid så här: nej.

Jan: Ja, det tror jag absolut inte på. Absolut inte.

Pär: Jag tror de sämsta av alla är institutionerna.

Jan: Ja. Ni läser ju också Alecta och allt vad det heter.

Pär: Och vi har tittat på det. Det är många gånger inte folks egna pengar, många gånger sådana här stiftelser. Tror ni Nobelstiftelsen har sina pengar perfekt förvaltade?

Jan: Nej.

Pär: Det är inte min bild. Jag tror att de har gett Nobelpris till sådana som vi har kommit och forskat och gör saker som vi använder i vår förvaltning, men de tillämpar det inte själva.

Jan: Hur kommer det sig?

Pär: Eugene Fama fick Nobelpris 2013. Sharpe har också fått Nobelpriset, och en massa andra. Markowitz. Jag tror det är fem, eller sju, kopplade till Dimensional. Nu kommer jag inte exakt hur många det är. Men om du sedan frågar hur de gör, så nej.

Jan: Spännande. Jag har ett svar på den frågan, men den har ni inte ställt.

Pär: Varför?

Jan: Ja, men ta det nu då.

Varför institutionerna inte vågar

Pär: Det är tjänstemän som sitter och driver det där. Och då ska de fatta ett beslut som de ska kunna stå för inför sin styrelse. Du kommer aldrig bli hängd om du går till SEB, Handelsbanken, Nordea eller vad är den fjärde, jag har glömt? Någon storbank. Men om du skulle säga "jag har hittat ett litet bolag i Malmö som Pär och August driver, de gör det här skitbra, vi kan visa hur vi gör", då är de livrädda. "Det kan vi inte lägga pengarna där, för tänk om de blir fel." Så det är lite mer fruktan för att göra fel som gör att det inte blir så bra.

Jan: Ja, det är logiskt det du säger.

Pär: Precis. Det tror jag gäller stiftelsen.

Jan: Ja, men exakt. Bra. Om Gunilla har barn, hur dyker det upp? Det vet jag att vi haft mycket diskussioner om i forumet. Jag kan ta min egen situation. Jag var till min mamma och sa: nej men alltså mamma, vi behöver inget arv från dig. Vi fick inga pengar när vi fyllde 18 och sånt, så vi behöver inget arv. Och sedan är det vissa som till och med, jag pratade med en kompis som sa: nej men min släkt är ganska förmögen, men från 17 års ålder har jag inte tagit en krona. Du vet, att den yngre mottagande generationen blir lite tvärstopp. Att de inte vill ha pengar.

Förvärva, ärva, fördärva

Pär: De vill stå på egna ben.

Jan: Medan feedbacken var så här: men du vet, om det är så viktigt för din mamma, tänk att hon har sparat med målet i många år. Hennes största mål är att ge de pengarna, för henne är det supermycket. Och så är du en sådan skitstövel som bara säger: de kommer inte ens göra någon skillnad i vår ekonomi. Det är en ganska dryg ståndpunkt. Så jag har insett hela den här problematiken, man pratar om förvärva, ärva, fördärva. Jag har insett att generationsväxling och pengar över generationsgränser är en ganska komplex fråga.

Pär: Det tror jag också. Vad vi ser generellt, och även här, nu vet jag att vi ska försöka generalisera, men alla är ju olika individer. Man känner kanske sina barn och ser vad de gör, och de gör olika saker. Men i princip alla vi hjälper lägger vi någonstans in i den här simuleringen fram till de är 100, och alla vill hjälpa sina barn att få in en fot på bostadsmarknaden. Det här är min uppfattning, återigen, att man nog gör sina barn en otjänst om man ger dem för mycket. Man mår bra av att kämpa och göra något själv, för självförverkligandet. Får man allting, hur roligt ska man få kickarna då?

Jan: Karaktärsdanande.

Pär: Ja, annars får man börja knarka eller köra för fort med bilar. Någon form av beroende. Så jag tror man mår bra, det är min uppfattning i alla fall. Men det är klart att så som det ser ut är det faktiskt rätt tufft att komma in på bostadsmarknaden. Så alla vill hjälpa barnen att komma in där. Man budgeterar gärna också innan de får utbildning. Det är sånt som vi föräldrar tycker är jättekul att betala för våra barn, så att de får det.

Utbildning och när barnen ska få pengarna

Jan: Men det här med utbildning?

Pär: Om barnen ska plugga tre år på ett universitet i USA, det är ju svindyrt.

Jan: Ja, okej. Jag tänker bara att Sverige har rätt bra utbildning.

Pär: Det håller jag med om.

Jan: Ja, men i USA...

Pär: Men många vill ut och vidga sig. Så jag säger bara, det är ofta något. Sedan kommer vi längre fram till: vad ska man göra sedan? Och när ska de få pengarna? Där vill jag påstå att de flesta ligger... Vi har en som nu har fått pengar av sin pappa, som har sagt: jag kommer inte göra av med de här i mitt liv, det är bättre att mina barn får dem innan de är för gamla. Vilket är väldigt storartat. Men de barnen som inte är barn längre är ändå inte så unga, men ändå i livet så att man kan använda dem till något kul. Ge hellre ett lite mindre arv tidigare än ett stort arv senare.

Ge hellre ett lite mindre arv tidigare än ett stort arv senare.

Pär: Och sedan är det den här frågan: är det familjen som ska ha pengarna? Vilket traditionellt har varit så, när man hade bönder och gav åkerlappen vidare så att de kunde försörja sig. Men är det det som gäller nu, eller ska man försöka skicka dem någon annanstans? Man kan titta med ganska stort intresse på Microsoft-grundaren.

Jan: Bill Gates, han har sagt att hans barn "bara" ska få 10 miljoner dollar. Det är 100 miljoner kronor, det är asmycket pengar. Men det är typ mindre än 1 % av hans förmögenhet.

Pär: Ja, och varför ska de ha mer? Det är ju han som har slitit ihop dem med sina idéer. Om han nu vill påverka världen, han försöker väl ändå göra gott?

Jan: Ja, det väcker så många tankar. Jag undrar hur Wallenbergarna gör. De har nog inte så att det går en massa miljoner i arv, utan de försöker hålla ihop det?

Pär: De har en stiftelse.

Stiftelser och varför de är skatteineffektiva

Jan: Ja, men de har en stiftelse. Kan vi göra en sådan här separat? Vi jobbar på att bjuda in någon stiftelsejurist. Jag tog mig friheten att skriva det.

Pär: Ja, vad bra. Jag har inte sett dig så.

Jan: Men om vi tar kort. Vissa gör stiftelser, men de flesta upplever att stiftelser är en ganska dålig lösning på grund av att det räknas som skatt.

Pär: Ja, jag har aldrig varit med om det. Allt när man jobbar som skatterådgivare, vilket jag gjorde fram till 2014, handlar i Sverige om att vi beskattar inkomst av tjänst högre och inkomst av kapital lägre. Så det är ingen som sätter upp en familjestiftelse, för oftast är det lite förmögna familjer, där allt som barn och andra ska få ska beskattas i tjänst. Det finns ju inte.

Jan: Nej, precis. Tanken som vi diskuterade var att göra lite Wallenberg: istället för att ge arvet till våra barn skapar vi en stiftelse, och sedan betalar stiftelsen en årlig utdelning. Men det är extremt skatteineffektivt.

Pär: Exakt. Och därför är det nog inte så att man ser det.

Jan: Nej, man gör inte det. Om jag ska vara ärlig. Så frågan är om det är det ni ska ha här. Vi ska väl inte ha någon stiftelse?

Caroline: Nej, vi ska inte ha någon stiftelse.

Jan: Men det fanns vissa, till exempel en som sa: mina barn har en funktionsnedsättning eller diagnos. Så för mig hade det funkat som en bättre lösning att de får en årlig utdelning än en stor summa pengar. Så det finns många goda tankar om man vill bevara det över generationen. Man vill bryta den här förvärva, ärva, fördärva-grejen. Men systemet i Sverige var inte upplagt för det.

Pär: Nej, inte för det.

Trust fund och tankarna bakom

Jan: Där var mitt inspel att man kanske skulle börja titta på kapitalförsäkring.

Pär: Är det det som är trust fund?

Jan: Nej, det är något annat.

Pär: Det vet jag inte riktigt vad det är, om jag ska säga. Det låter som lite engelska ord i alla fall. Men det är en djungel. Det finns en historia bakom trust som gör att det helt enkelt inte funkar i svensk rätt. För i Sverige, vem äger det, säger Skatteverket? Och sedan tycker man att trust är skattefusk. Men det finns en logisk, fin tanke med det. Eller härlig ska jag inte säga, men en logisk tanke.

Tänk er tillbaka till medeltiden i England. Nu ska jag åka ner och befria Jerusalem. Jag är inte säker på att jag kommer hem. Så här får du ett letter of wishes: ta hand om pengarna så länge.

Pär: Tänk er tillbaka till medeltiden i England. Nu ska jag åka ner och befria Jerusalem från muslimerna. Jag är jätterik, och jag åker ner med min rustning och mina soldater. Jag vet inte om jag kommer hem. Jag kanske kommer hem, men jag är inte säker. "Jan, du är en bra kille. Så här får du ett letter of wishes och en instruktion: så här tar du hand om pengarna medan jag är borta." Och det är oklart om jag kommer tillbaka och tar över kommandot över pengarna eller inte. Och då står svensk rätt: usch, vem äger det? Är det Jan, är det jag? Jag har lämnat över det in trust till Jan för att ta hand om det. Det är grundtanken, att någon annan får ta hand om det så länge. Så förklarades det för mig en gång. Och så har det utvecklats i anglosaxisk rätt jättemycket. Men i Sverige sitter man i stolpiga stiftelser.

Jan: Ja, jag förstår.

Månadssparande, fast tvärtom

Jan: Jag tänkte faktiskt, för jag gissar att Gunilla har samma problem med att använda pengarna som vi hade på Joakim. Men där hörde jag en ganska kul grej som vi ska prova i år, tänkte jag.

Pär: Spännande.

Caroline: Du är inte informerad.

Jan: Nej, lite halvt. Jag har tagit upp det.

Caroline: Vågar du dra det här utan att ha förankrat det?

Jan: Ja, det har hänt att jag har ett avsnitt som heter "Jan har fel". Nej, men att till exempel ta ut en summa pengar. I vårt fall blir det inte från kapitalet utan som utdelning. Och sedan, istället för att ta ut till exempel ett engångsbelopp i början av året, kan man sprida ut det, och så ska pengarna användas. Man gör motsatsen till ett månadssparande.

Caroline: Måste ni hitta på något varje månad?

Jan: Ja.

Caroline: Och hur mycket är det?

Jan: Nej, men det har vi inte bestämt. Men till exempel de här som jag fick tipset av, det var så här, typ 50 miljoner plus. Där hade deras rådgivare sagt: vi betalar ut 50 000 på kontot varje månad, och de här pengarna måste ni använda på något sätt. Och har ni inte använt dem måste ni skänka bort dem. För att trigga dem.

Pär: Kul tanke!

Jan: Ja, för att liksom...

Pär: Det låter som myndighets-Sverige.

Jan: Ja, och han sa: för oss gjorde det jättestor skillnad. För plötsligt såg vi... Han sa: jag fattar att det här låter helt sjukt, men jag fick lite ångest av att se att kontot bara ökade och ökade.

Pär: Man har ju hela året på sig, så man kan ackumulera tre månader.

Jan: Ja, gud ja, absolut. Och återigen, det här är bara ett spel för att lura hjärnan.

Pär: Men vi är så vana. Det låter som att då har man kniven mot strupen att faktiskt komma på vad man vill göra. Det är väl lite det det gör?

Jan: Ja, exakt. Och jag gillar också motsatsen, för många av oss tar det så naturligt att vi ska månadsspara. Varje månad gör vi det i 60 år, vi puttar in pengar. Men vi är ganska dåliga på att ta ut pengar. Och tar vi ut pengar så tar vi ofta ut dem i en klumpsumma. Så varför inte använda månadssparande, fast tvärtom?

Caroline: ett sånt fokus på pengar

Jan: Caroline, inte alls entusiastisk över det här.

Caroline: Nej, alltså vi måste prata igenom det här. Jag vet inte, det känns som att vi jobbar på. Och så tycker du bara att det ska skvättas ut pengar. Men så tänker jag, det blir ett sånt fokus på pengar. Det här låter ju extremt fint och vackert. Men så säger man, livet är kanske de där små grejerna som inte kostar någonting.

Jan: Men så är det. Och egentligen har vi kanske för mycket pengar. Men min tes är att de flesta av oss inte har tränat på att använda våra pengar för att göra livet rikare. Vi är ganska otränade. Precis som du sa, jag har också sett det där med människor som har jättemycket pengar. Eller det behöver inte ens vara jättemycket. Folk som har bra lön, men de tar inte städhjälp till exempel. Eller när man blir äldre tar man inte hem extra hjälp i hemmet, kring hälsa och sådant. I USA eller andra länder, till exempel hospice, du är hemma och har en sjuksköterska som bor hemma hos dig. Vi är snåla med att anlita PT.

Jan: Alla fattar att fotboll kräver träning. Men att använda pengar för att skapa lycka, det ska alla kunna från början. Och jag är så här: nej, det där är en träningssak.

Brandtalet om lycka och pengar

Jan: Och förlåt, det sista jag ska säga, mitt lilla brandtal. Det kom en ny studie 2021. Kahneman hade 2010 sagt att pengar inte gör en lyckligare efter en nivå på 75 000 dollar per år.

Pär: Är det där gränsen går?

Jan: Ja, det var där gränsen gick 2010. Hushållsinkomst på 75 000 dollar per år. Efter det blir du inte lyckligare. Men sedan visade det sig att 2021 gjorde man om den studien, och insåg att de hade gjort fel i metodiken i 2010-studien. När de gjorde om den visade det att välmående och upplevelse av lycka ökade även efter 75 000. Och där fanns ingen gräns. Det planade inte ut, som är den där klassiska grejen, att efter en viss mängd gör inte pengar dig lyckligare. Nej, bullshit. Utan det kräver träning.

Pär: Nej, det där tror jag är kulturellt betingat också. Vad ska grannarna säga? Och mamma och pappa, "så gjorde vi inte på min tid". Man kan minsann valla sina skidor själv. Jag vet inte varför jag tog det där, det var det bästa exemplet. Men jag åkte Vasaloppet någon gång, och då kunde man lämna in dem, och så kostade det en slant. Och så känner man, vad fan, klart man vallar sina egna skidor. Dumt exempel, men ni fattar vad jag menar.

Jan: Caroline, du ser ut som att jag har sagt det dummaste. Berätta nu.

Caroline: Det är nog topp tre, allt dumt du gör. Jag vet inte, det känns så... Det är klart att det finns många människor som lyssnar på det här som kan ta det till sig och som har pengar. Men sedan kanske vi också har de som bara kämpar på.

Jan: Ja, men det är klart det är.

Caroline: Då blir det så jättekonstigt för mig i mitt huvud. En absurd diskussion för dem.

Medveten konsumtion, inte konsumtion för pengarnas skull

Jan: Fast jag håller inte med. För jag tänker att det inte handlar om att använda pengarna för pengarnas skull. Det handlar om medveten konsumtion. Och för att bli duktig på medveten konsumtion, det är som Moa, som vi båda känner. Hon har en fantastisk fråga: hur får du mest lycka i livet? Hur får du bäst avkastning på dina spenderade pengar? Och jag tror inte att det går att lista ut, utan jag tror att man måste prova sig fram.

Jan: Jag tror att många av oss ligger i, det är ett fenomen, feedbacken som min mamma som är 71 och fortfarande sparar. Och jag säger: for what purpose? Jag tror att många gör det, och hade haft mer glädje eller lycka av att testa. Sedan håller jag med dig om att tid till spaning tillsammans med barnen, det är inte så att man måste resa för att det ska vara bra.

Caroline: Vi hamnar egentligen i samma diskussion eller frågeställning som kring någon av de här personerna som du introducerade mig för i början. Som hade sålt och som bara hade jobbat. Så det handlar om pengar, den här podden. Men ganska raskt handlar det om livet istället. Och vad det innebär att vara människa. Och hur får man bäst, vad vill man med den här korta tiden man promenerar runt här?

Jan: Jag vet inte detta. Men jag hoppas att alla reflekterar över det i tid. Och sedan snegla på sina pengar när de har kommit fram till vad de vill, för då kan man använda det för att göra det andra som man vill. Så att det inte bara går, och sedan är man 85 och har jättemycket pengar och tänker: åh, allt jag borde ha gjort. Och sedan är det slut.

Pär: Exakt. Det är som i Fawlty Towers. Han har den här berömda repliken. "Vad var det?" "Det var ditt liv." "Aha, kan man få ett nytt?" "Nej." "Okej."

Jan: Ja, men exakt.

FIRE, är det ett mål bland era kunder?

Jan: Du, vi ska snart runda av. Men jag tänker att vi ska ta några frågor. Många i communityn drömmer om ekonomisk frihet. Det här FIRE, Financial Independence, Retire Early. Är det ett mål bland era klienter? Eller de som har de här stora summorna, tänker de: nu ska jag gå in till chefen och ge fingret?

Pär: Nej, det är extremt... Nej.

Jan: Är det någon som tänker "attans, då får jag jobba längre"? Alltså, är FIRE ett uttalat mål hos de som kan gå i FIRE? För min tes är att vi känner människor som har mycket pengar, och ingen av dem har slutat jobba.

Pär: Nej.

Jan: Men de jobbar inte för pengarna, utan för att de tycker att det är kul. Det fyller de här: signifikans, mening, sammanhang. Sedan har vi också pratat med en annan ekonomisk rådgivare, han sa: det finns människor som kommer till mig och vill veta hur de kan gå i FIRE. Och att det liksom finns en status i det också.

Pär: Nej, är svaret på frågan. Jag kan inte komma på någon nu. Och jag är personligen väldigt... Jag har själv barn, om de kom hem till mig och sa "nu ska jag bli FIRE", så känner jag: nej, men vänta nu lite här. Tänker du rätt?

Jan: Men vad associerar du till det?

Tiden, energin, pengarna

Pär: Att vara återhållsam i 20 år och inte leva livet när man är ung. Man brukar säga att när man är ung har man tre faktorer: man har tiden, man har energin, men man har inte pengarna. Sedan kommer man i medelåldern, då har man pengarna och energin, men man har inte tiden. Och sedan blir man gammal, då har man pengarna och tiden, men man har inte energin. Så det är livets dilemma. Men att då ge upp... Jag kanske har förstått det fel, men jag hade inte passat mig alls.

Pär: Jag åkte till Amsterdam och pluggade, tog extra lån. Nu ska jag på 30-årsreunion, by the way, i april. Superkul. Det gjorde att jag fick ett bättre jobb, mitt första jobb. Så jag körde nog helt tvärtom. Jag tänkte att mitt humankapital skulle bli så starkt. Jag kommer ihåg att jag tänkte: antingen får jag ett okej jobb, så jag kommer aldrig kunna betala tillbaka studielånet, men det avskrivs väl vid någon viss ålder, det gjorde det då i alla fall, och då är det fine. Och nu har jag passerat the tipping point. För det var 4,5 år när man pluggade juridik, lika bra att ta ett år till och ha kul. Eller så går det jättebra, och då kan jag betala tillbaka, och då gör det väl ingenting. Så jag kan inte alls... Det där får någon förklara för mig. Jag säger inte att det är fel, för var och en ska hitta lyckan på sitt ställe.

Caroline: Jag känner lite som du. När jag läser artiklar om unga människor som ska spara tills de är ekonomiskt oberoende. Unga människor alltså. Och alla matlådor de gör och allt de inte köper eller unnar sig. Jag känner också en aversion mot det. Jag kanske hade gillat det bättre när jag var 25. Men nu känner jag: nej, man måste ju göra saker.

Jan: Skönt, då har vi fler punkter där vi gör oss ovänner med communityn. Gillar de FIRE? Många gillar FIRE. Media gillar också människor som sparar och sparar.

Pär: Det hoppas jag ni noterade när jag sa det, att jag är väldigt ödmjuk inför det här. Jag har vid flera tillfällen sagt att vi alla är olika. Och mår ni bra av det och vill göra det, så gör det. Det passar inte mig.

Jan: Precis.

Vad är ett riktigt liv för dig?

Jan: Du, vad är ett riktigt liv för dig?

Pär: Vad är ett riktigt liv för mig? Det blir en ögonblicksbild av Pär Palmström 2025. Tiden går. Jag har verkligen tänkt på den här frågan. För att hitta den inre... Jo, ett riktigt liv för mig, det är när jag inte bara går omkring och oroar mig, har en klump i magen och känner ångest och stress, utan när jag känner någon form av inre balans.

Pär: Och när gör jag det? Jo, det är kanske inte nödvändigtvis där jag själv trodde. Jag trivs jättebra på jobbet med mina kollegor. Vi bygger saker. Jag är stolt över det vi bygger, och det går hela tiden vidare. Så jag tycker det är jättekul. Men jag är också glad om jag inte behöver jobba på helgen eller jättesent på kvällarna. Jag har gjort massor tidigare i mitt liv.

Pär: Ett rikt liv för mig, jag berättade för Caroline att vi flyttade ut lite på landet, så vi har en kombo, kan man säga, året-runt-bostad och sommarbostad. Jag gillar projekten där. Nu har jag handlat färdigt alla pilarna, jag köpte en sådan här flismaskin, jag ska flisa alla pinnarna. Jag har två hundar att gå ut och gå med. Älskar närheten till Köpenhamn. Jag gillar musik och att gå på det. Så där jag befinner mig nu, så som jag försökte ställa in det, är det ett rikt liv.

Ett rikt liv är också frånvaron av saker. Frånvaron av elände.

Frånvaron av elände och att göra gott

Pär: Det är frånvaron av saker också. Frånvaron av elände. Nu har mina föräldrar gått bort. Det är tråkigt såklart, men de var gamla. Men att alla de andra är friska, det är fantastiskt skönt. Man vet hur raskt det blir eländigt när folk börjar må dåligt. Nu fick min frus mamma ett cancerbesked, men det behöver inte vara det ändå.

Jan: Absolut inte, de botar ju jättemycket cancer.

Pär: Sedan har jag haft ett långt engagemang med idrotten och hänger upp mig fortfarande på vissa grejer där. Jag tycker om att engagera mig. Jag är nyfiken. Jag försöker tänka på de här sakerna jag pratat om, för att organisera mitt liv så att jag gör bra saker. Saker jag tycker är givande ger mig ett rikt liv, för det var det frågan var. Att göra gott är viktigt. Jag kan inte bara vinstmaximera. Titta gärna på verksamheten: vi satte upp den verksamheten för att den fattades i Sverige, inte för att sedan bara göra det som alla andra gör för att det tjänar man mer pengar på. Nej, jag vill kunna se mig i spegeln och säga: gör jag bra grejer? Ja, det gör jag. Bidrar det på något sätt? Ja. Tjänar vi pengar? Ja, det gör vi. Är det bra för kunderna? Ja, det är superbra för kunderna. Är det bra totalt sett för branschen i Sverige? Ja, det är jättebra.

Jan: Nej, men jag tycker det är fint. Och jag gillar också att det är fokus på vardagen. Att det är det löpande livet. Det är inte de där två veckorna, Big Bang.

Pär: Nej, inte för mig.

Från jurist till finansiell rådgivare

Jan: Vi ska runda av, vi ska ta några frågor kring finansiell rådgivning. Och er. Hur blev det så här? Du är jurist, du kommer inte från finansbranschen. Hur hamnade du där?

Pär: Jag var verksam på KPMG, där jag var delägare och kontorschef fram till 2013. Och så sa jag upp mig i januari 2014, för då drev mig något att jag ville göra mer, bredare. Det är inget fel på skatterådgivning, men jag ville göra mer affärer, helheten. Så då började jag jobba med några personer när jag lämnade, och det ena gav det andra. Då hade vi ingen tanke på att vi skulle sätta ihop ett värdepappersbolag.

Pär: Helt plötsligt hade en av de här personerna väldigt, väldigt mycket pengar på bordet. Hade gjort en superstor fastighetsaffär. Och den andra vi jobbade med var väldigt förmögen, redan investerad. Så den ena parten sa: jag fattar ingenting vad alla de här håller på med, nu får ni åka runt och ta reda på det. Och den andra sa: nu ska jag göra något med de här pengarna. Och med juristens angreppssätt, lite "vad är bevisat?", så gav jag och min kollega Lars oss ut. Vi var i Schweiz och Luxemburg och träffade Credit Suisse och banker till höger och vänster. Om man får säga så, ett möte vi hade i Zürich, när vi lämnade Credit Suisse sa Lars till mig efteråt: "Fan, du är som en terrier med tre pungkulor." Det tar jag som en av de finaste komplimanger jag fått vid det tillfället.

Bankernas obegripliga pappershögar

Jan: Det är jobbigt för bankerna, helt enkelt.

Pär: Nej, de var så kass. Jag försökte förstå. Okej, men vänta lite här. Vi börjar med ingående balans, det hade vi när vi började. Och sedan kan det vara utdelningar, kapitalvinster, kapitalförluster, avgifter och skatter. Kan det vara något annat? Nej, bra. Men kan ni inte sätta upp det då, så vi fattar? "Well, the information is in here." Och så bara växte pappershögen. Till slut blev jag så provocerad att jag sa: jag har ett uppdrag för min huvudman att presentera det här på ett begripligt sätt. Menar ni att jag ska behöva sitta och gå igenom det här, ni som gör det? Det var så fruktansvärt dåligt. Nu finns de inte längre, men jag tror det är likadant överallt.

Pär: Och då börjar jag fundera: vänta, vad är det här? Folk tjänar skitmycket pengar, kör de fräckaste bilarna, har de finaste kläderna, bor i de största husen, och bedriver sådan verksamhet som Sayda bedrev på tv, sitter och spår i en spåkula. Och jag blir provocerad av alltihop. Och så börjar jag titta på min egen tjänstepension, som jag hade misshandlat i alla år. Varje år har jag bestämt mig för att nu ska jag förstå det. Och alltid kommit hem och sagt att jag gör det nästa gång, jag orkar inte, så jävla tråkigt. De snackar om traditionell förvaltning och jag fattar ingenting. Då gick jag tillbaka och började titta på de gamla protokollen, och insåg att jag alltid hade accepterat det dyraste. Det är förfärligt. Jag är egentligen lurad, men jag hade kunnat göra det så mycket bättre. Och då tändes det: nej, så här får det inte vara.

Varje år har jag bestämt mig för att nu ska jag förstå min tjänstepension. Och alltid kommit hem och sagt: jag gör det nästa gång, det är så jävla tråkigt.

Dimensional och beslutet att bilda ett värdepappersbolag

Pär: Och till slut hittade vi en rådgivare. Ett bolag som jobbade med Dimensionals fonder. Och här kände jag mig hemma. Så här fattar jag. Det här är bra, det här begriper man, det är rimligt prissatt, det finns en logik. Återigen, som demokratin: det är ett jävla skit, men det är det bästa vi hittar. Och till slut är det någon i gänget, vi var en löst sammansatt grupp som jobbade, som säger: vi bildar ett värdepappersbolag. Vi hittar ingenting, så vi gör det själva.

Pär: Och sedan har vi gjort det, och vi har tillstånd för portföljförvaltning. Det man kallar diskretionär och investeringsrådgivning. Och så tar man emot och vidarebefordrar order. Då börjar man förstå det finansiella ekosystemet i Sverige, där det visar sig att de grejer vi vill ha, de går inte att köpa någonstans. Då börjar man undra: varför inte det? Jo, därför att det bolaget inte betalar ut några kickbacks.

Jan: Kickbacks, vad är det?

Pär: Och så börjar man förstå: vänta nu lite här, det här är ju helt rubbat, det mesta. Man som kund får ju inte riktigt reda på någonting. Det känns som en kollektiv hemlighet i branschen. Vi kan väl vara överens om en sak: vi ska inte upplysa kunderna om hur det verkligen funkar. Utan vi håller det här, och så kan vi fortsätta med det jag brukar kalla för laglig skimning.

Tillståndet hos Finansinspektionen

Pär: Och så säger vi: nej, men vi går igång 2017. Då hade vi haft Vinge, en advokatbyrå, som hade hjälpt oss med tillståndet. Vi får ju själva skaffa tillstånd för att bli ett värdepappersbolag som får ta hand om tillgångarna. Så då isolerar jag mig i hemmet och skrev ihop en ansökan till Finansinspektionen och lämnade in den. Så nu har vi tillstånd att ha investeringssparkonto och depåer. Och kan därmed sidsteppa hela de här depåinstituten och ha konton rakt in hos fondbolaget, och handla helt utan mellanhänder.

Jan: Ja, det är ju en investering i början.

Pär: Men det gör också att ju mer det växer, desto mer får vi return på den investeringen. Framförallt är vi herrar i eget hus.

Jan: Kort, det ska jag inte göra, men jag vet att du är väldigt förtjust i Dimensional. Jag tror inte de flesta känner till dem. Du får 30 sekunder att berätta vad Dimensional är.

Pär: Det är aktivt förvaltade fonder.

Jan: Oj, säger alla. Det ska man ju inte ha.

Pär: Ja, men de är faktorbaserade. Det vill säga, de investerar överallt i hela världen. Extremt väldiversifierade. Den bredaste fonden innehåller 14 000 bolag. Det är grundtanken. Trust the market. Marknaden har rätt, du kan inte slå den. Går det att göra det lite bättre än att bara köpa allt exakt som det ser ut med de värdena? Ja, för då har Fama och French forskat och sagt...

Jan: Som fick Nobelpriset.

Pär: Ja, den ena av dem.

Jan: Det här är egentligen indexfondernas... Vi refererar ju ofta till honom.

Faktorerna och rosorna på Valentine's Day

Pär: Men det här är inte indexfonder, utan de köper allt överallt och överviktar mot lite mindre bolag, värdebolag och lönsamma bolag. För det är visat att det är... Ja, för det är vi tiden. Jag brukar säga: vi vinner inte guldmedalj något enskilt år, för att dra den här sportkopplingen jag gillar. Men när man jobbar med de här är det som att få fjärdeplats eller bronsmedalj på alla OS sedan 1896. Och eftersom det handlar om ränta på ränta, så blir det jäkligt bra.

Pär: Och nu har det precis varit Valentine's Day. En indexfond måste köpa rosor på Valentine's Day. Vad menar jag med det? Då ska alla ha rosor, och då går priset upp. När en indexfond handlar, så handlar den för att indexföretaget har tagit ut eller lagt in ett bolag i index. Man kan se att priserna går upp. Så Dimensional köper inte rosor på Valentine's Day, utan när alla indexfonderna måste köpa ett bolag, kan vi sälja till dem, och tjänar lite mer. Och när alla indexfonderna måste göra tvärtom, ja, då gör Dimensional tvärtom.

Dimensional köper inte rosor på Valentine's Day. När alla indexfonderna måste köpa ett bolag, kan vi sälja till dem.

Pär: Jag noterade nu, för vi hade styrelsemöte igår: hur exponerade är vi mot de här amerikanska techaktierna? Då tog jag Länsförsäkringar Global, den indexfonden. Då har de 30 % i de tio största innehaven. Storebrand hade 20 % i de största innehaven. Vår bredaste fond, Länsförsäkringar har 1 000 bolag i sin, Storebrand har 2 000. Dimensional har 14 000 bolag i fonden, och har 10 % i de 10 största innehaven. Ingenting i Tesla, till exempel. Så jag var tvungen att ringa och fråga dem, och då visade det sig att det var 0,185 % i Tesla.

Underviktad mot Tesla, och risken man inte får betalt för

Jan: Ja, men de är inte lönsamma.

Pär: Eftersom man sorterar alla bolagen på lönsamhet, storlek och värdebolag, så blir det underviktat mot Tesla. Så vi var ganska free. Det är klart vi har bolagen, och har varit med på resan upp, men vi känner oss mindre exponerade när det kanske vänder, vilket man inte vet. Vi tror ingenting om framtiden.

Jan: Nej. Bra. Men hur tar man... alla avvikelser från index tar en risk du ofta inte får betalt för. Så brukar man ju säga med, du vet, CAPM. Och vad är index? Marknadsviktat?

Pär: Ja, fast det är det ju ingen indexfond som är. Alla indexfonder följer ett index. Och hur är de indexen sammansatta? Finns det ett marknadsviktat index som det går att följa och som en fond gör? Jag tycker de blandar in mycket hållbarhetsöverväganden och sådär. Vad var din fråga igen?

Jan: Om man tar en risk när man följer ett index, en risk man inte får betalt för. Och så sa du den briljanta frågan: vad är index då?

Pär: Ja, precis.

Jan: Nej, men jag håller till viss del med, men jag upplever ibland att du blir... Jag gillar ju Dimensional också. Problemet är att vi aldrig pratar om Dimensional, det är precis som du säger, för man kommer inte åt dem på Avanza. Jag tror Handelsbanken har väl typ en Dimensional-fond eller liknande. Och anledningen är, precis som du säger, för de betalar inte kickbacks, så därför har vi inte lagt så mycket fokus på det.

Pär: Det fattar jag. Och jag kan säga att jag är också investerad i indexfonder. För min tjänstepension, där jag inte kommer åt det, så gör jag det. Så det är inte dåligt. Jag vill verkligen understryka det, så att folk inte uppfattar det som att jag rackar ner på någonting, för det gör jag inte.

Aktiv, passiv, eller "missaktiv"?

Jan: Nej, och sedan tänker jag att du säger att det är en aktivt förvaltad fond. Det är också en sanning med modifikation, för det är en jäkla skillnad på en global fond, eller på en fond som ska investera i Global tech, "detta är vinnarna", och så har de 30 innehav. Så jag skulle ändå säga att Dimensional, om man gjorde en skala...

Pär: Det fina ordet "aktiv", där har branschen kidnappat begreppet aktiv. Ja, de är aktiva på sitt sätt. Och sedan har man lite nedvärderande kallat de andra för passiva. Ja, hur kul låter det? Vem vill betala för någonting som är passivt? Det är ju dötråkigt. Eller det känns inte rätt, det ska inte kosta. Och så blir det snett. Jag menar, det borde ju heta "missaktiv", för de är aktiva och kostar mycket mer och gör saker som det inte finns belägg för att man får något betalt för. En indexfond, visst, den följer index, men den har ju ändå varit aktiv när den valde index och byter index. Och indexleverantören är ju aktiv när den väljer ut index.

Jan: Men kan man inte säga, vi ska inte dyka ner i det, men det är inte som att Vanguard... Jag skulle säga att den stora skillnaden med Dimensional är fokuset på faktorer. Kan man inte säga det?

Pär: Jo, det kan man säga. Vanguard, jag träffar ju Vanguards chefsförvaltare, de var så här: det är inte som att vi köper in bolag som ska in i index den dagen det lanseras i indexet. Vi har tagit positionen ett halvår innan, och vi avvecklar ett halvår efteråt. Så att även Vanguard köper inte rosorna. De är kanske smartare än de andra.

Jan: Ja.

Pär: För man ser i statistik att det handlas de dagar de stora indexen byter, det kan du se på marknaden.

Jan: Hedgefonder har ju utnyttjat det där, det vet jag.

Vad skiljer Dimensional från en indexfond?

Pär: Du har rätt, vad är skillnaderna? En indexfond ska följa ett index. Dimensional följer inget index, men beter sig som en indexfond. De blir egentligen sitt eget index, genom att köpa ännu mer, ännu bredare, ännu större. Och jag kan inte hitta någon annan fond som har riktigt den, ska vi säga, enorma diversifieringen. Sedan kan man diskutera om det behövs eller inte. Men Dimensional menar att det gör det. Och sedan är det faktorerna, precis som du säger. I varierande grad.

Jan: Ja, precis. När borde man träffa en finansiell rådgivare?

Pär: Den frågan har kommit upp här lite ibland. Man ställer den frågan till en finansiell rådgivare och tycker att det är en rimlig och rätt fråga. Så tänker jag: när ska man träffa en arkitekt, och när träffar man en cykelreparatör? Frågan kommer någonstans ifrån att vi i Sverige inte har någon tradition av att vi har det. Så egentligen är frågan: vad gör en finansiell rådgivare? För vi är alla marinerade i att vi går till en bank, de flesta. Och där träffar du inte en finansiell rådgivare, där träffar du en försäljare. Traditionen i andra länder, till exempel England, finns det en hel kader av sådana här.

Pär: Det korta, tråkiga svaret är: det är när du har behov av finansiell rådgivning och hjälp med din ekonomi. Och då kan man ställa sig frågan: när har man det då? För det finns också en allmänt utbredd uppfattning om att man kan göra det själv. Och det kan man ju. Vi brukar säga att vi kompenserar för folks brist på antingen tid, intresse eller kunskap. Har man både tiden, kunskapen och intresset, ja, då kan man vara sin egen arkitekt också. Då behövs vi inte.

Tankevurpor och att skydda sig mot sig själv

Pär: Men vänta, det kommer en grej till. Det jag mer och mer har insett, jag har till och med skrivit ihop en liten sammanställning om det, det är de här tankevurporna folk gör. Som det är så lätt att man fastnar i. Även om man har tiden, intresset och kunskapen, så gör man ändå tankevurporna. Så många gånger är det så att man behöver oss för att skydda sig mot sig själv och sina egna tankevurpor.

Jan: Nu får du konvulsioner.

Pär: Nej, jag håller helt med dig med ditt tillägg.

Jan: Ja, vad skönt att vi hittar varandra. Nej, men jag tänker också att det är styrkt. Vad jag reagerar på är, när folk ibland frågar mig vad som är sämsta rådet inom finans, så brukar jag säga att det är myten om att om man bara lägger ner tid, engagemang och intresse, så kommer man få ett bättre resultat än andra. Och jag är så här: nej. Det stämmer för arkitekt. För arkitekt handlar till stor del om skill. Det handlar inte så mycket om tur, "oh, vilken tur jag hade som fick ihop ritningen". Medan ett bra resultat på börsen påverkas av slump. Ingen förutsåg DeepSeek, att kineserna skulle släppa det. Och sedan faller Nvidias kurs med 20 %.

Sämsta rådet inom finans är myten om att om man bara lägger ner tid, engagemang och intresse, så får man ett bättre resultat än andra.

Jan: Och det intressanta var dessutom att det inte hände samma dag som DeepSeek släpptes. Sju dagar senare var det någon som noterade det, och då föll kursen. Så det var min lilla protest.

Pär: Med hjälp av en finansiell rådgivare är tanken lite att man vaccinerar sig mot det, därför att man har en plan. Vi vet ju ingenting. När folk frågar "vad tror du om det här och dit", jag har ingen aning. Men vi ska ändå ta hand om våra pengar. Det är det som gör det så obehagligt, tycker man. Samtidigt är det tack vare risk som vi kan få avkastning. Så vi ska egentligen vara tacksamma för risken. Hade vi inte haft någon risk, hade vi inte haft någon avkastning. Så vi brukar säga att vi gillar risken. Rätt risk.

Vad kostar det att anlita Evida?

Jan: Vad kostar det att anlita er?

Pär: Vi tar betalt på de pengar vi förvaltar. 1 % och neråt, lite beroende på hur mycket man har i förvaltning hos oss. Det är också så att vi kan diskutera det, så det blir lite individuellt beroende på hur mycket man utnyttjar oss. Men det börjar närma sig att det går neråt. Vi har som målsättning att för alla kunder inte ta mer än en halv procent. Så det jobbar vi mot generellt sett. Plus moms.

Jan: Och är det inklusive fondavgifterna också?

Pär: Nej. Så tillkommer fonden, och de ligger mellan 0,2 och 0,3 %. Men sedan är det stopp. Inga transaktionsavgifter, vi har inga andra avgifter. Och då får man den här guiden, och vi träffas egentligen så mycket som kunden vill.

Jan: För det kommer ju vara så här invändningar, du vet, jag inser att vi har gjort en tabbe ibland, Caroline. Vi har ju tränat vår community att det ska vara billigt, globalt, brett, och då tänker folk...

Pär: Tack ska du ha, Jan.

Jan: Ja, precis. Och så säger du: ja, men från mellan en och en och en halv, vad blir totalsumman, eller runt där.

Jan: Vad säger du till den som tänker att det är dyrt?

Att sätta avgiften i perspektiv

Pär: Sätta det i perspektiv. Om man kommer med fem miljoner och det kostar 1 %, så är det 50 000 om året. Det är mycket pengar. Men då kanske man börjar dela upp det per månad och titta på vad man betalar för andra saker, och hur viktigt det är. Och framförallt om det blir ännu mer pengar. Jag tycker inte det är orimligt dyrt med tanke på vad vi har byggt upp för maskin, med alla tillstånd och allt för att kunna hantera det här och komma åt de här produkterna som vi tycker ger en väldigt bra avkastning. Så det är allt vi gör.

Pär: Sedan kan man se vad alternativkostnaden för kunden är om man gör det själv. Då finns det studier, återigen beroende på hur rationell man är som människa, och vem är rationell. Det kan kosta upp mot 3 % i avkastning per år om man gör fel. I form av att man har fel strategi, fel risknivå, säljer när man var på botten av covid och sånt. Så är man trygg med att man är en helt rationell varelse som kan hantera alla de grejer som händer och fatta de kloka och rationella besluten, vilket är svårt när det är ens egna pengar, då behöver man inte oss. Men vi har sådana som är extremt rationella, extremt kunniga, och dessutom har tiden, som ändå väljer att komma till oss. För de tycker det känns så skönt och bra.

Jan: Ja, att outsourca. Det är ett värde i det. Den studien, jag vet inte vilken du refererar till, men Vanguard har ju en som heter Advisor's Alpha.

Pär: Ja, den har vi.

Jan: Det fanns någon som hette Dalbar någon gång.

Pär: Ja, precis. Dalbar hette den.

Hur går det för Dimensional över tid?

Jan: Men vi har inte pratat så mycket om hur det går för Dimensional. Över en lång period. Är det intressant att ta upp?

Pär: Ja, det går bra. Ju längre tidsperspektiv du har, desto bättre går det än index. Men du kan hitta tioårsperioder när det inte slår det. Så jag skulle säga att det är en... Ja.

Jan: Ja.

Pär: Nej, jag tycker det känns väldigt bra nu. Och alltid. Det är en månad jag kan investera mina egna pengar i.

Jan: Precis, hur investerar du dina egna pengar?

Pär: Ja, exakt likadant som för mina kunder.

Jan: Men, och sedan vet jag, någon gång i frågan: slås du aldrig av tvivel?

Pär: Jo, hela tiden. Det är så jobbigt. Eller ute idag faktiskt, jag blev lite lack. Bertrand Russell sa någonting: "The whole problem with the world is that fools and fanatics are so certain of themselves, and wiser people full of doubt." Och så där är vi. Men då får förhoppningsvis inte jag och August anfrätts av tvivel samtidigt. Då kan den ena säga: "Hallå, kommer du ihåg det här och det här?" Man ser någon som har gjort skitbra grejer och fått jättebra avkastning. Det är klart man tänker "vad fan?". Och så tittar våra kunder på det och säger "vad fan håller ni på med?". Men det finns aspekter i det.

Vi investerar inte bakåt, vi investerar framåt. Och då är det ett totalt vitt blad med fullständig osäkerhet.

Pär: Jag kan aldrig komma på... Vi investerar inte bakåt, vi investerar framåt. Och då är det ett totalt vitt blad med fullständig osäkerhet. Och då är det här det ansvarsfulla sättet att ta hand om andras pengar på, tycker jag.

Hur kommer man i kontakt med Evida?

Jan: Bra, sista två frågorna. Hur kommer man i kontakt med er?

Pär: Vi har en hemsida, där finns alla kontaktuppgifter. Vi heter evida.se. Och det är för att vi försöker jobba evidensbaserat. Där hittar man kontaktuppgifter. Och min mejladress är jättelätt: per@evida.se, om man vill mejla mig.

Jan: Med E.

Pär: Med E.

Jan: Pär, ett stort tack för att du ville komma. Ska vi se om vi inte kan göra ett bonusavsnitt också med dig, lite längre fram.

Pär: Ja, men tack. Får jag lämna en liten anekdot som ni kanske tycker var kul? Ni gör en bra grej här, tycker jag, det här med folkbildning och sånt. Det är klart att det är en liten anspänning. Man går in här, man sätter avsnitten. Jag vet att Eric Strand är populär, fäktare precis som jag, jag känner honom.

Jan: Ja visst.

Anekdoten från Finansinspektionen

Pär: Det påminner mig om när vi skulle söka tillstånd hos Finansinspektionen. Snacka om att vara utanför sin comfort zone när vi började. Vi sitter i Stockholm i väntsalen, och sedan går vi in. Jag och en kollega, och så är det fyra människor. Och så sitter jag och säger till dem: "Ja, det var lite nervöst när vi satt här ute. Men ni ska väl inte röntga oss också?" Säger jag till dem. Man vill lätta upp stämningen lite hos Finansinspektionen. Så tittar han bistert på mig. Sedan säger han: "Nej, här borrar vi direkt." Och sedan såg jag att han log lite i mungipan. Så tänkte jag: de här människorna ska vi nog kunna komma överens om. Så vi hade ett trevligt möte, och vi fick ett tillstånd.

Jan: Ja, vad roligt. Kul. Pär, stort tack!

Pär: Tack!