Mer pengar för pengarna!

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Inledning: en recension av Småsparguidens bok
2. En översikt över privatekonomi
3. Boken är riktigt bra
4. Studier, referenser och att våga kritisera
5. Bokens struktur
6. Problemet med rådgivare
7. Vilka råd man ska lyssna på
8. Lindy-effekten
9. Vissa delar av boken är skrivna för 2020
10. Oberoende rådgivare och vad de kostar
11. England och de dolda provisionerna
12. Första utdraget: aktier som företagslotter
13. Räntefonder och prospektteorin
14. Svåra riskfrågor när man öppnar konto
15. Femårig sparhorisont: 50 procent sparkonto?
16. Är det värt risken?
17. Statsobligationer kan vara mer riskabla än man tror
18. Beteendemässiga misstag som invändning
19. Galenskaparna och experter som inte håller med
20. Är hundra procent aktier alltid bäst?
21. Drakportföljen och recency bias
22. Har du vunnit spelet, sluta spela
23. Bristperspektiv versus överflöd
24. Utdrag om att vara försiktig
25. Forskningen: billigt är bra
26. Finansbranschens förhållande till forskningen
27. Det inspelade rådgivningsmötet
28. Siffrorna bakom indexfonder
29. Fondbolagens förening håller med forskningen
30. Mitt guldkorn: de tre hypotesfrågorna
31. Hypotesfrågorna applicerade: ny teknik-fonder
32. Hypotesfrågorna applicerade: investmentbolag
33. Sverigefond eller globalfond?
34. Om alla investerar i indexfonder
35. Sverige-exponering och avsteg från forskningen
36. Sparkonto som ränteplacering
37. Lån, amortering och ränteplaceringar
38. Global spridning även på räntorna
39. Att investera hållbart
40. Välja till bättre än att välja bort
41. Del två: bolån och fastighet
42. Att låna för att investera
43. Riksbanken om att belåna huset
44. Investera allt på en gång eller sprida ut?
45. Barnsparande och saker att inte spara i
46. Produkter att undvika
47. Att direkt äga aktier
48. Del tre: pension
49. Del fyra: bostäder och att huspriser kan gå ner
50. Boende som konsumtion och kostnadsdrivare
51. Att binda räntan
52. Förhandla och bli inte helkund
53. Försäkringar
54. Småsparguidens tio budord
55. Avrundning och sammanfattning
56. Tack till communityn

Inledning: en recension av Småsparguidens bok

Jan: Jag tycker att Småsparguiden har skrivit en fantastisk bok som ger en bra överblick, en bra introduktion till ekonomi och sparande, och den kommer absolut hamna på min topplista. Den är full av matematiskt och rationellt korrekta svar. Men det finns andra saker som jag tycker är minst lika viktiga, som man också hade behövt kasta lite ljus på.

Jan: Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Idag är det dags för avsnitt 177, och temat är "Mer pengar för pengarna". Det är en diskussion och en recension av boken med samma namn, av tre författare.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Boken är av Andreas Runnemo, Patrik Siegbahn och Elisabeth Wass. Jag har säkert uttalat namnen fel.

Caroline: Det är svenska namn i alla fall.

Jan: Ja, men jag uttalar alltid namn fel. Jag tänker att det här avsnittet kommer vara en diskussion och en liten recension av den här boken från Småsparguiden. De här tre personerna har tillsammans Småsparguiden, och de har själva satt undertiteln: "Spara, låna och försäkra som de verkliga experterna".

Caroline: Vad var det du sa med Småsparguiden? Jobbar de med Småsparguiden?

Jan: Ja, de har grundat Småsparguiden. Jag tror att det är Andreas och Patrik som driver den, och sen tror jag att Elisabeth sitter i styrelsen. Men jag är inte riktigt på den nivån.

Caroline: Vi ställer alltid så bra frågor som jag inte har kollat upp.

Jan: Som det ska vara.

En översikt över privatekonomi

Caroline: Vet du vad? Jag tänker att det här avsnittet också kommer vara en översikt över privatekonomi. Nästan en sammanfattning, att få rätt på de viktigaste delarna.

Jan: Ja, för om jag ska säga så här: jag och Småsparguiden, jag håller med dem i 98 procent av allt det de skriver.

Caroline: Det är ju rätt mycket.

Jan: Det är jättemycket. Sen är det några nyanser jag inte riktigt håller med om, men som vi kommer ta upp. Och jag tycker att de är jätteduktiga. Det är väl liksom de och jag, eller vi, som jag upplever håller småspararnas flagga högst. De säljer inte heller några produkter eller finansiering på det sättet. Jag ska också vara tydlig med att detta inte är ett samarbete. Vi har inget samarbete. Jag tror inte ens att de vet om att vi gör det här avsnittet, så jag tror det blir lite av en överraskning för dem. De släppte boken nu under 2020.

Caroline: Precis, jag köpte den på Bokus. Så jag har inte ens fått den som recensionsexemplar.

Jan: Nej.

Caroline: För ibland kommer det hem lite böcker. Men varför köpte du den? Varför tyckte du att den var spännande?

Jan: Jag har en lång historia, kort sagt. Jag har alltid sett vad Småsparguiden gör, och jag tycker att de har varit duktiga. Men jag har tyckt att det är lite jobbigt, för även om vi inte är konkurrenter så säger vi till stor del samma sak. De gör sin grej. Jag har pratat med Patrik på Twitter några gånger, när det har varit vissa saker, så vi har delat med oss. Jag har tipsat dem om grejer, "det här skulle ni kunna kolla upp". Men eftersom vi är så lika känner jag alltid att när de har gjort något, tänker jag: fan, det där skulle jag ha gjort innan dem.

Caroline: Det är väl en komplimang?

Jan: Och det är lite roligt. Patrik och Andreas, det här ska jag säga: jag vet att de också har läst saker hos mig, som sen har dykt upp hos dem och i boken.

Caroline: Ja, bra.

Boken är riktigt bra

Jan: Sen vill jag vara tydlig med att boken är riktigt bra. Det kan jag säga redan nu. Tittar man på YouTube så ser den ut så här.

Caroline: Visade du den innan?

Jan: Ja, jag har den på skärmen bakom dig också.

Caroline: Det var bra att jag inte ser skärmen vi har bakom oss.

Jan: För dig som lyssnar: man kan köpa den på Adlibris eller Bokus. När jag har läst boken har jag plockat fram mina understrykningar. Så vi kan säga att det här avsnittet går igenom mina understrykningar.

Caroline: Dina understrykningar.

Jan: Mina understrykningar, det som stack ut för mig. Det var två, tre grejer som jag tänkte var riktigt bra, det kommer jag sno från dem. Så det är mina tankar och guldkorn. Och boken kommer hamna på min topplista om jag ska rekommendera folk. Ska du komma igång med ekonomi är den en översikt.

Caroline: Jag misstänker att du inte kommer säga något mer om författarna.

Jan: Nej, jag får bara säga det här nu då. På baksidan står det att småspararna Andreas Runnemo och Patrik Siegbahn hade välbetalda jobb inom finansbranschen, när de upprördes över hur rådgivare lurade in folk i dyra fonder. Elisabeth Wass har också varit en upprörd pensionsexpert, eller är kanske. Det står också att de har avslöjat skandalbolaget Allra och fått konsumentpriset Blåslampan.

Caroline: Ja.

Jan: Det får vi också säga.

Caroline: Okej. Jag hade inte med det.

Jan: Jag tycker det är en ganska stor merit, även om ingen blev fälld i Allra-rättegången, vad jag vet.

Caroline: Nej, precis. Ja, men bra.

Studier, referenser och att våga kritisera

Jan: Det jag uppskattar med boken är att det är mycket hänvisningar till studier. Jag gillar att läsa sådant, för nu har de gjort jobbet. Jag vet hur sjukt noga man måste vara när man skriver en bok och har med studier och referenser.

Caroline: Ja, precis.

Jan: De har letat upp nya referenser på studier som återigen överlappar till 95 procent med de studier vi hänvisar till, men de hade hittat några som jag inte har läst eller sett. Så det var kul. Sen är det väl det som skiljer oss, dig och mig, från Småspargrejen: de vågar kritisera saker rakt ut. De har en sån här lista, "årets finansiella skitprodukt", och sen rankar de. De ger sig på att det här är skitdåligt, eller som Allra. Medan jag har mer en policy. Jag kritiserar väldigt sällan något, utan då är det hellre att jag inte pratar om det.

Caroline: Ja, vid några tillfällen har du kritiserat med namn. Inte med personer, utan med bolaget kanske.

Jan: Ja, det gjorde vi när Danske Bank gav sig på oss. Då fick de en replik. Och några sådana här rådgivare också. Men jag tycker det är helt okej, så det gör de bra. Det som också är skönt i boken är att de inte är så mycket "det beror på". De säger: gör så här.

Caroline: Ja.

Jan: Och jag gillar det. Idag känns det som att så mycket är mellanmjölk. "Det beror på, gör så här."

Caroline: Ja, eller att man måste ta egna beslut som man tycker är svåra. Om man har läst boken eller lyssnat på podden eller på experten för att få raka bananer, och så har det inte blivit det.

Jan: Nej, precis. Alla håller med om att "ska vi åka på semester", ända tills jag säger att jag vill åka till Venezuela eller Nordkorea. Helt plötsligt, när man blir specifik, är det då man kan kritisera. Ingen kommer kritisera "vi åker på semester", men när man går ner på detaljer blir det mycket enklare att ha en åsikt.

Caroline: Hur kom Venezuela fram där?

Jan: Jag vet inte.

Caroline: Jag tänker att det är ett ganska jobbigt resmål faktiskt.

Jan: Ja, jag blev chockad.

Bokens struktur

Jan: Så att de lägger upp boken så här: de har grundläggande finanskunskap, sen privatsparande, sen pension, sen pratar de om bostäder, lån och försäkringar, och sen har de sina tio budord. Jag tycker boken är bättre i början, och sen är de andra kapitlen lite svagare. Det kan också vara att jag inte är så intresserad, eller att de inte gav mig så mycket.

Caroline: Du får också tänka på hur mycket du redan kan, jämfört med hur mycket en nybörjare får ut. Det får man också fundera på.

Jan: Men det kan också vara så att jag brukar zona ut när det blir pension. Jag tycker det är klurigt.

Caroline: Var det pension mot slutet?

Jan: Ja, precis. Jag tänker att om vi går igenom det, tar jag det lite i kronologisk ordning. Något som stack ut. Jag tänker också att om man lyssnar på det här kan man använda det. Har man följt oss är det typ ingenting nytt här.

Problemet med rådgivare

Jan: Då kan man kolla i innehållsförteckningen, det här guldkornet som jag har ett par minuter in.

Caroline: Säg nu bara vad du vill säga. Håll inte på och säg att man inte ska lyssna.

Jan: Jo, jo. Nej, men jag menar att man kan ta checkpoints, att det här är bra grejer att veta.

Caroline: Okej, men säg det nu då.

Jan: I början av boken pratar de ganska mycket om problemet med rådgivare. Det är något jag också pratat om rätt länge. När du träffar någon på banken brukar man säga "din personliga bankman". Men den personliga bankmannen är inte mer än min personliga tv-rådgivare på Mediamarkt.

Caroline: Nej, det var väldigt bra. Well put.

Jan: Åtminstone på Mediamarkt har de det schysta att det står "säljare". Jag gillar också hur de uttrycker det i boken. De skriver rakt upp och ner: får du ingen faktura efter mötet, så har du varit på ett säljmöte. Det är en ganska schyst grej att ha med sig i många sammanhang.

Caroline: Precis.

Jan: Sen hade de hittat en studie som jag faktiskt missat, av professorerna Harry Flam och Roine Vestin från 2014, som skriver att vi svenskar i genomsnitt betalar fem miljarder för mycket i fondavgifter. Det är där vi betalar för saker vi inte får valuta för, för att vi går på myten att ju dyrare desto bättre. Som kan stämma: en Tesla, till exempel, är bättre än många andra bilar och den är dyrare. Men när det gäller en fond finns det ingen korrelation mellan dyr fond och bra produkt, utan snarare tvärtom. Billig fond, billig och bra. Ju billigare, desto bättre, punkt.

Jan: Sen hade de hittat en annan studie de refererade till. Det gjordes en studie av KTH, Kungliga Tekniska Högskolan, på uppdrag av Konsumentverket, som visar att de som inte hade fått hjälp av en finansiell rådgivare ofta hamnar i ett bättre läge än de som har fått det. Detta enligt Berglund 2014.

Caroline: Vid vilket tillfälle då? Vad är det de gör då? Är det när de ska placera sina sparpengar?

Jan: Ja, folk som placerar sina sparpengar och fått hjälp av en finansiell rådgivare får sämre eller dyrare råd. Eller, nu blir jag osäker på om jag inte har skrivit fel här. Den visar att de som inte har fått hjälp av en rådgivare hamnar i bättre läge än de som har fått det.

Caroline: Då var det fel.

Jan: Nej, jag tror att det var rätt.

Caroline: Ska vi pausa och kolla upp det?

Jan: Nej, vi ska inte pausa. Så viktigt är det inte. Men poängen var att värdet av en finansiell rådgivare som är gratis, som du inte betalar för via en faktura, är högst begränsat. Och jag håller helt med om det.

Vilka råd man ska lyssna på

Jan: Detta gör det klurigt, för då säger folk: men du är ju en expert, du ger ju råd. Jag har tänkt jättemycket på det, att man behöver skilja på vilka råd man lyssnar på. Alla råd är ju inte dåliga.

Caroline: Även om de kommer gratis?

Jan: Ja, till exempel. Jag tänker mycket på att jag nu försöker dela upp råd om framtiden, och råd som historiskt har hållit, alltså som har funkat historiskt. Råd om framtiden, skit i dem. Det finns så mycket studier, jag tror de inte tog upp dem i boken, men det finns studier där man gick igenom 6 000 förutsägelser och 17 000 olika analyser, och konstaterade att experter i genomsnitt har rätt i 48 procent av fallen. Så det är bättre, och vi har gjort ett eget avsnitt på det temat, som hette "Singla hellre slant än att lyssna på en expert".

Caroline: Ja.

Jan: Man ska inte lyssna på råd som gäller framtiden, det vill säga vilka fonder du ska köpa, vad som kommer gå bra imorgon, om man ska ha ny teknik-aktier, om bitcoin kommer gå bra, om guld kommer gå bra. Inget värde i att lyssna på det.

Lindy-effekten

Jan: Däremot, i avsnittet med Nassim Taleb, kommer du ihåg att vi pratade om Lindy-effekten?

Caroline: Nej, jag kommer inte ihåg Lindy-effekten.

Jan: Lindy-effekten kom från att det fanns skådespelare på Broadway som satt på ett fik utanför en stor Broadwayteater, som hette Lindy. De konstaterade att de pjäser som har gått väldigt länge på Broadway var uppbokade väldigt lång tid framåt. Slutsatsen blev att ju längre något har varit relevant historiskt, desto längre tid kommer det vara relevant framåt. Förstår du?

Caroline: Var det ett exempel?

Jan: Nej, det var så man kom fram till Lindy-effekten. Och då ser man till exempel att råd som filosoferna i Grekland gav för 2 000 år sedan, eller Sun Tzu, "The Art of War", som var aktuell för 2 000 år sedan och är aktuell idag, sannolikt kommer vara aktuell om 2 000 år. En artikel på Aftonbladet som var relevant för en timme sedan kommer högst marginellt vara relevant en timme till.

Caroline: Då är det som en Lindy-effekt.

Jan: Därför gillar jag råd som har bestått tidens tand. Det är därför en av mina andra favoritböcker är "Den rikaste mannen i Babylon". Den är skriven 1926. Kan man skriva en bok med finansiell rådgivning 1926 som är aktuell 2026, så lär den vara aktuell om 100 år ytterligare.

Ju längre något har varit relevant historiskt, desto längre tid kommer det vara relevant framåt.

Vissa delar av boken är skrivna för 2020

Jan: Här kan man diskutera att jag tror att deras bok kommer vara inaktuell om ett par år. Den är väldigt skriven för 2020. Men det är en annan effekt.

Caroline: Vänta nu. Det var intressant att du sa det. Du menar inte hela boken?

Jan: Inte hela boken, men vissa delar om räntefonder. De avråder till exempel från räntefonder, och menar att man ska ha pengar på sparkontot.

Caroline: Ja, det är relevant för att vi har nollränta i dagsläget.

Jan: Men över en längre tidsperiod är det inte så relevant. Vi kommer komma till det. Det jag hade velat ta med i boken som en komplettering är just att skilja på vilka råd man lyssnar på. Allt som har med framtiden att göra, skit i det. Men råd som de skriver, hur man kan tänka, placera långsiktigt, hur man kan tänka kring bolån, sådant kan man lyssna på, för det har funkat i 100 år och kommer förmodligen funka i 100 år till. Så det är en bra tumregel.

Oberoende rådgivare och vad de kostar

Jan: Sen den andra kommentaren, som man inte alltid går in på: det finns ju typ två, tre oberoende rådgivare som skickar en faktura efter mötet. Men då får man räkna med att det kostar 2 000 till 5 000 kronor.

Caroline: Per möte?

Jan: Ja, eller för det mötet.

Caroline: Och sen måste man ju gå vidare, och då kan det vara större fakturor.

Jan: Så jag brukar säga att det sällan är värt det om man inte har flera hundra tusen kronor. Mer, väl, det måste vi säga, mer i alla fall. För den avgiften måste du ändå kunna räkna hem.

Caroline: Ja, fast det beror också på. Har du haft pengarna i dyra fonder och gjort klantiga grejer, så kan man räkna hem den relativt snabbt.

Jan: Ja, det är möjligt. Men grejen är att de är duktiga. Jag råkar känna de oberoende rådgivarna som finns i Sverige, och de säger inget annorlunda än vad de skriver i boken eller vad vi säger. Så det känns ganska schyst.

Jan: Något man kan fundera på: jag tittade vid ett tillfälle på att ta en rådgivningslicens. Problemet är att finansiell rådgivning är så reglerad i Sverige att det inte går att göra billigare. Det kostar flera hundra tusen att ansöka om tillståndet, att upprätthålla det, att uppfylla alla kraven.

Caroline: Det är väl ett heltidsjobb?

Jan: Ja. Man kan inte bara göra det på deltid.

Caroline: Nej, precis.

England och de dolda provisionerna

Jan: Sen tycker jag det är intressant att man i England ändrade lagstiftningen så att man var tvungen att vara mer transparent vid rådgivningssituationer, vilket skapade lagmässiga förutsättningar för oberoende rådgivare. Man fick inte göra det dolda på det sätt som det var innan. Det dolda var att man hade samarbeten med fondbolag, där man var tvungen att rekommendera deras fonder och fick betalt för det. Och det visste kunden inte om.

Jan: Jag pratade häromdagen med en finansiell rådgivare som precis hört talas om att det fanns sådana här rådgivare som inte var oberoende, utan jobbade på företag, jag behöver inte nämna vilka, som sålde strukturerade produkter. "Det här är jättebra, begränsad risk och hög uppsida." Och sen fick de 8 procents provision på beloppet. Sålde de in något för en miljon till en rik klient fick de 80 000 kronor i provision.

Caroline: Och vad tänkte de att kunden skulle känna eller tänka när den fick veta det?

Jan: Det döljer man över en femårsperiod i den där produkten.

Caroline: Jag förstår att man döljer den.

Jan: Man måste veta hur man ska titta för att se vad det har kostat en. Sånt är svineri. Och det har man förbjudit i andra länder. Man tittar på att göra det i Sverige, men man är inte där än. Jag förstår att Andreas, Patrik och Elisabeth är upprörda över att det går till så i finansbranschen, att man inte ger människor de råd som är bra för dem. Jag tror att Finansinspektionen nu tittar på att förbjuda viss typ av sådana produkter.

Första utdraget: aktier som företagslotter

Jan: Ska du läsa nästa utdrag från boken? Det här tyckte jag var ganska kul. Vårt första utdrag.

Caroline: "Vi föreslår att du tänker på aktier som en slags företagslotter, där den stora skillnaden mot Trisslotter och Stryktipset är att du i genomsnitt vinner mer än du förlorar. Att som 35-åring ha pensionspengar i räntefonder är som att elda upp dem."

Jan: Jag tyckte det här var ganska kul, av två anledningar. För det första har jag aldrig tänkt på aktier som företagslotter, men jag undviker direktinvesteringar. Jag får jätteofta frågan: vad tänker du om det här bolaget? Jag höll på att säga: ingen aning, jag direktinvesterar inte i aktier. Men nu, tack Andreas, Patrik och Elisabeth, från och med nu ska jag svara så här: jag köper inte företagslotter.

Caroline: Eller det är som att köpa en Trisslott.

Jan: Ja.

Caroline: Men då kommer folk säga: nej, det är det ju inte. Då har du diskussionen igång.

Jan: Ja, precis. Sannolikheten att vinna på en Trisslott är ju väldigt, väldigt låg. Men det här är andra studier, som de inte hänvisar till, ett tips till nästa version. Det finns studier som visar att i två av tre fall, alltså i 66 procent av fallen, när du köper en direktinvesterande aktie kommer du underprestera mot index. Jag tror till och med att det var så att i 20 procent av fallen kommer du förlora mer än 75 procent av pengarna. Och det är typ bara 4 procent av alla aktier som har stått för majoriteten av all uppgång. Så det ligger ganska mycket i resonemanget kring företagslotter. Ja, jag gillade det. Vad tänker du?

Caroline: Jag tänker att folk kanske tycker att man är lite dryg om man har den här diskussionen. Det är inte alls samma risk att förlora pengarna som när man köper en lott.

Jan: Ja.

Caroline: Och så kommer jag in i de tankarna. Men säg att det inte alls är samma sak. Att det kan bli en sån diskussion kring att det inte alls är samma risk att förlora pengarna om man skulle köpa företagsaktier.

Jan: Men vi måste tänka så här: enskilda aktier. Vi kommer inte in på det här, vi ska prata om indexfonder. Men enskilda aktier, det är till exempel mina Tesla-aktier, det är enskilda aktier. Det är lite företagslotter. Det har gått bra för dem, men jag har haft andra som det har gått mycket dåligt för.

Caroline: Ja, precis.

Räntefonder och prospektteorin

Jan: Sen pratar de om att ha pensionspengar i räntefonder som 35-åring är att elda upp dem. De är inte glada för räntefonder.

Caroline: Nej.

Jan: Det här är en av de grejerna som jag inte riktigt håller med om. De gör en jämförelse som de kallar ränteplaceringar, och där buntar de ihop sparkonton, obligationer, korta och långa räntefonder och peer-to-peer-utlåning. De säger: allt som är lån är samma sak, det spelar inte så stor roll om det är lån till stater, företag, andra privatpersoner eller banken. Räntor är lån. Man lånar ut sina pengar och får ränta. Och så säger de att över tid kommer aktier alltid ge ungefär fyra gånger mer i slutändan än räntefonder. Därav att investera i räntefonder som 35-åring är att elda upp dem.

Jan: Och jag håller med om det. Långsiktigt sparande över tio år, är man 35 år och har pensionssparande tills man är 65, då ska man inte ha det i räntefonder. Det är ingen invändning. Det vi är överens om är: kortare än två år, ränteplaceringar. Längre än tio år, aktier. Hundra procent överens.

Caroline: Det är den perioden man tänker att man ska ha pengarna där ute. Sparhorisonten.

Jan: Precis. De fokuserar väldigt mycket på sparhorisonten. Det är något jag också varit inne på, på våra workshops, att den viktigaste faktorn är tiden. Tiden avgör vilken avkastning du kommer få och hur stor risk du tar. Ju längre du sparar, desto mer risk, desto bättre avkastning, och desto lägre risk över tid.

Svåra riskfrågor när man öppnar konto

Jan: De invänder, vilket jag också håller med om, att när man ska gå till en finansiell rådgivare eller öppna ett konto på Lysa, får man frågor. Hur stor sannolikhet bedömer du att du behöver pengarna inom ett visst år? Väljer du hellre 10 000 med 100 procents säkerhet eller 20 000 med 50 procents säkerhet om börsen faller? Sådana här svåra frågor, som är svåra till och med för mig. Helt ärligt, jag brukar skippa dem. Jag trycker bara nästa, nästa, nästa, och sen ställer jag in det jag vill ha själv.

Caroline: Därför att du inte vill svara på dem.

Jan: Nej, för jag tycker att de är lite irrelevanta. Men det är krav på att de ska finnas. Där har de ett resonemang om att däremellan, mellan korta ränteplaceringar och tio år eller längre med 100 procent aktier, gör man en kombination. Och det roliga, det tog de också upp, precis som jag alltid tjatar om: en tumregel, som inte är en naturlag, är 10 procent i aktier per år i sparhorisont.

Caroline: Ja, var kommer det egentligen ifrån?

Jan: Du, jag vet inte. Jag fick den frågan också. Jag har läst den och jag tror inte att de har en källa på det heller.

Caroline: Nej, men det är någon sån här oskriven regel. Eller en skriven regel numera.

Jan: Ja, jag vet inte. Aktiespararna, jag har varit på debatter med dem, de tycker att man ska ha 100 procent aktier redan.

Caroline: Så från dem kommer det inte i alla fall?

Jan: Det kommer inte från dem. Och ja, jag vet faktiskt inte.

Caroline: Det är nästan så att man ska spåra det här.

Jan: Men det gör vi utanför programmet. Jag misstänker att de kanske har sett det hos mig.

Caroline: Och du har sett det hos någon annan?

Jan: Jag vet inte, förmodligen. Jag vet att jag har tjatat om det här rätt länge. Och sen brukar jag tyvärr, förlåt Patrik, men gör så här: du googlar det, och sen går du så långt bak du bara kan i Googles resultat. Då kommer det komma upp något från 1970.

Caroline: Ja, jag tackar nej till det.

Jan: Jag kan göra det.

Caroline: Ja, du kan göra det.

Jan: Bra.

Femårig sparhorisont: 50 procent sparkonto?

Jan: Här kommer de med ett ganska intressant resonemang. De säger: på fem år, ta 50 procent sparkonto och 50 procent global aktiefond.

Caroline: Okej. Varför ska man ha hälften av sina pengar på sparkontot? Handlar det om någon slags buffert?

Jan: Nej, det här tycker jag är ganska intressant, något man skulle kunna diskutera. Vi är överens om 10 procent i aktier per år i sparhorisont, eller hur? Då har vi vid fem år 50 procent i aktier. Vad gör vi med resten? Resten ska vara ränteplaceringar.

Caroline: Ja, och det tycker de är att elda upp pengarna.

Jan: För en 35-åring, på ett 30-årigt sparande.

Caroline: På 30 år. Förlåt mig.

Jan: Ja, här pratar vi om en femårig sparhorisont.

Caroline: Ja.

Jan: Det jag tycker är spännande är att de säger sparkonto och inte en kombination av räntefonder. Den globala aktiefonden är vi helt överens om, men här skulle de säga sparkonto.

Caroline: Har du inte skrivit varför?

Jan: Jo, jo. Vi kommer till det. Deras resonemang är att i dagens räntemiljö är till exempel Lysas förväntade avkastning på deras räntedel en procent om året. Och då har du en risk i räntefonderna, medan du kan få en procent om året på sparkonto med insättningsgaranti utan risk. Varför ta den ökade risken utan att få mer i avkastning? Så går resonemanget.

Jan: Samtidigt blir jag så här att det är väldigt mycket en anpassning till dagens läge. Jag vill gärna, även om jag har fem års sparande, ha en portfölj som funkar i 30 år, om jag ändrar mig. Så det är inte fel. Vad tänker du att man ska göra med sin hälft av pengarna?

Caroline: Jag hade haft en kombination, kanske 20 procent på bankkontot, och sen 30 procent spritt i olika typer av räntefonder.

Jan: Inget annat? Inget guld eller något sånt?

Caroline: Nej, det kan vi diskutera.

Jan: De är inga fans av guld. Inte på fem års perioder i alla fall.

Caroline: Nej. Jo, det hade jag haft. Men då hade jag plockat det i lika delar från aktierna och från sparkontot.

Jan: Okej.

Är det värt risken?

Caroline: Vad? Förlåt mig, jag zonade ut lite när du berättade om varför de tyckte att man skulle ha 50 procent på sparkontot.

Jan: Ja.

Caroline: Det var något komplext som hände där. Kan du inte bara säga det i en enda mening?

Jan: De säger att det inte är värt risken och bekymret för den avkastningen. Det är egentligen vad de säger, att det är mycket enklare.

Caroline: Men om man skulle räkna på det? Det är en sak att ha det teoretiskt och säga att det här verkar vara ett bra upplägg. Om man räknar på det, hur tror du det ska se ut?

Jan: Det är jättesvårt att räkna, för du måste göra antaganden om framtiden.

Caroline: Ja, och det är bara fem år. Det är en väldigt kort period egentligen som man har pengarna. Men om man inte tänker på framtiden, utan tittar på olika femårsperioder bakåt, skulle det verkligen vara så att det inte är värt att ha pengarna i aktier?

Jan: Nej, historiskt sett tror jag inte att det här hade varit optimalt. Men du kan inte heller titta i backspegeln och köra framåt. Jag skulle säga att 2020 är det här ganska klokt. Kommer det vara klokt 2025 till 2030? Not so much. Men det vet vi inte.

Statsobligationer kan vara mer riskabla än man tror

Jan: Däremot skrev de en grej jag inte har tänkt på. De gjorde en reflektion kring statsobligationer. Det är att man lånar ut pengar till stater, och det är ofta de man vill ha, för de är säkra. En stat går sällan i konkurs, även om det har hänt. De säger att tittar man på en 30-årsperiod, har statsobligationer ibland varit mer riskabla än aktier. Vi har haft att räntorna har ökat kraftigt. Det hände på 70-talet i USA, det hände på 90-talet i Sverige. När räntorna ökar faller obligationerna i värde. Det har vi pratat om i avsnitt 63. De säger att över en 30-årsperiod är statsobligationer inte så säkra som man tror. Det har de också som en anledning att inte köra räntor.

Jan: Sen säger de också att tittar man på riktigt långa tidsperioder, över en 20-årsperiod, så har jag själv räknat fram att sannolikheten att gå på plus är över 90, till och med uppemot 99 procent. Som de skriver: ingen period längre än 17 år har varit negativ på börsen. Då kan man ställa sig frågan: varför ska man ens ha räntefonder?

Beteendemässiga misstag som invändning

Jan: Här kan man ha en invändning. Jag upplever att de överhuvudtaget inte tar så mycket hänsyn till beteendemässiga misstag i boken. Jag har under de här 25 åren jag investerat gjort väldigt många beteendemässiga misstag. Jag vet väldigt många läsare som har gjort beteendemässiga misstag. Jag kan tycka att, som de skriver, ja, en 90/10-portfölj, varför har man de 10 procenten räntor? Det ger en lägre avkastning. Och jag bara: ja, det ger en lägre avkastning om vi förutsätter att du sitter stilla i båten och agerar rationellt. Men om de 10 procenten i räntor hjälper dig att agera rationellt när du annars hade agerat irrationellt, då är det värt att ta det. Förstår du?

Caroline: Absolut.

Jan: Det är sådana här nyanser där vi egentligen är överens. När de säger potato, säger jag potato.

Caroline: De säger potato och du säger potato.

Jan: Så är det.

Caroline: Och jag håller med dig, det är extremt viktigt med vilka beteenden man har kring sina pengar. När man har sparat ihop dem och satt dem någonstans, och de går ner och man har haft sin strategi, och den inte känns som den funkar längre. Skriver de inget om det?

Jan: Nej, de pratar inte så mycket om det. Eller så kan det vara att jag missat det. Men jag är till exempel ett stort fan av det som kallas prospektteorin, av Daniel Kahneman och Amos Tversky. Den säger till exempel att vi värderar en förlust ungefär dubbelt så negativt som vi värderar en vinst positivt.

Caroline: Ja.

Jan: En förlust känns så mycket sugigare än en motsvarande vinst. Jag tar mycket mer hänsyn till det beteendemässiga. Och då säger jag, vilket de skulle argumentera emot, att det är bättre att jag bara får 90 procent av vinsten i en uppåtgående marknad. Det kommer ändå kännas som en vinst, det får en känsla på 100. Men om jag går sämre, när marknaden går ner, och jag går mindre ner än andra, mindre ner än index, för jag har inte 100 procent i aktieexponering, kommer det göra att jag känner mig mycket bättre. Om det då kan hindra mig från att sälja av och få panik, då är det värre i längden att få 10 procent mindre avkastning. Så tänker jag.

Caroline: Bra.

Galenskaparna och experter som inte håller med

Jan: Sen tyckte jag att de hade ett kul citat från Galenskaparna, som jag kanske också ska stjäla lite: "Spring inte runt och vela, då sabbar du det hela."

Caroline: Bra, jag tänker inte så mycket.

Jan: Jo, men det är väl sant för mycket.

Caroline: Ja.

Jan: Sen det här, jag vet inte om de skrev det till mig, men jag kände mig lite träffad här. Är det något utdrag jag ska läsa? Jag tror kapitlet hette "Alla experter håller inte med".

Caroline: Okej. Då läser jag det här. "Andra vanliga tumregler är 60/40 eller 90/10 eller allvädersportföljer. Vår uppfattning är att argumenten för dessa portföljer baseras på idén att det är viktigare att minska obehagskänslan av att vissa år kan ge negativ avkastning än att se till bäst avkastning och minst risk för förlust på lång sikt."

Jan: Ja. Vad tänker du?

Caroline: Jag tänker att den här obehagskänslan är ett faktum för många. Man ska nog inte bara tycka att det är bara att knipa ihop och titta åt andra hållet när det blinkar rött.

Är hundra procent aktier alltid bäst?

Jan: Jag skulle säga två saker här. Så som det är skrivet är det rätt. En 100 procent aktieportfölj kommer sannolikt ge bättre avkastning än en 90/10, en 60/40 eller en allvädersportfölj.

Caroline: Under en lång tidsperiod, ja.

Jan: Absolut. Säg att vi räknar själva, att aktier går 6 procent per år realt, och säg att allvädersportföljen gör kanske 3 procent realt. Det säger sig självt att deras kommer ge mycket bättre avkastning. Men, och här är min invändning, nummer ett: som vi pratade om med obehagskänslan, vi är inte rationella. Jag påstår att de flesta inte klarar en 100 procent aktieportfölj. Det såg vi nu under coronakrisen 2020. Framför allt inte nybörjare, som är många av dem som lyssnar på oss.

Jan: Nummer två tänker jag så här: det finns en trygghet i, ta allvädersportföljen eller RikaTillsammans-portföljen som vi använder. Den har gått back typ två gånger sedan 1970. Det är ganska schyst att veta att det är en portfölj som i majoriteten av fall alltid kommer gå plus. Den gör mig inte rikast, men den går plus, jag kan sova tryggt om natten, och jag behöver inte ha en åsikt om framtiden.

Drakportföljen och recency bias

Jan: Sen skulle jag säga ytterligare två nyanser. Jag säger inte att det här är fel, men kommer du ihåg diskussionen vi hade med Eric Strand om drakportföljen? Den här "the allegory of the hawk and the serpent". Det var en hundraårsportfölj.

Caroline: Hundraårsportföljen.

Jan: Där tittar man, och detta är ett tips till er Andreas och Patrik, nu förutsätter jag bara att de kommer se det här, på att mycket av resonemanget när man pratar om att ha 100 procent aktier bygger på att det är det som gått bra de senaste 50 åren. Och tittar man tidigare än 50 år, tidigare än 80-talet, är det svårt, för det finns dålig data. Den författaren, eller den studien, argumenterar att de flesta finansiella rådgivare har växt upp under den här perioden, då aktier har gått bra och räntor har gått bra. Men det är inte en sanning om man tittar på alla generationer ännu längre tillbaka. Det är något som kallas recency bias. Allvädersportföljen skapades på 70-talet, när man hade upplevt ett annat klimat. Ingen hade skapat en allvädersportfölj från början idag. Förstår du hur jag menar?

Caroline: Ja, varför hade man inte gjort det?

Jan: För att man inte har upplevt de problem som den skulle lösa. Allvädersportföljen ska lösa vissa problem, som inte har uppstått de senaste åren.

Caroline: Nej, precis, okej.

Jan: Den andra invändningen är: hur vet vi att aktier kommer gå bra de kommande 100 åren? Tittar man tillbaka har en 100 procent aktieportfölj inte varit det mest optimala.

Caroline: Jag kommer ihåg att jag blev lite chockad när vi pratade om de här 100 åren tillbaka. Om hur det egentligen har sett ut, att det inte har varit aktier som har varit bäst.

Jan: Nej, majoriteten av avkastningen, om man tittar på en 100-årsportfölj, har kommit de senaste åren.

Caroline: Men vad var det innan som funkade bättre?

Jan: Det har varit olika typer av räntefonder, det har varit guld, det har varit råvaror. Alltså en massa av de saker som de direkt avråder från. Och där känner jag mig inte så trygg i att säga att aktier kommer vara det bästa tillgångsslaget för max avkastning de kommande hundra åren.

Caroline: Nej, inte de kommande hundra åren i alla fall.

Jan: Nej, jag tycker det är svårt.

Har du vunnit spelet, sluta spela

Jan: Sen mitt sista argument mot det de skriver, att ha 100 procent aktier, är att de bygger på det grundläggande antagandet i den här boken och de flesta andra sammanhang: att ju mer pengar, desto bättre. Jag har också levt i det paradigmet väldigt länge, och utgått från att ju mer avkastning desto bättre. Men numera, både när vår ekonomiska situation har blivit bättre och när vi umgås med folk som har väldigt, väldigt mycket pengar, inser jag att det finns situationer då vinstmaximering inte är det övergripande målet.

Jan: Jag har tänkt på det här jättemycket efter avsnittet med Eric Strand. Kommer du ihåg, där han la fram resonemanget att man inte ska ha massor av pengar? Han säger: månadssparar du på ett sådant sätt att det kommer vara massor av pengar kvar när du dör, då har du missat saker i livet.

Caroline: Och du har missat saker.

Jan: För oftast har vi fått göra en ansträngning för att tjäna de pengarna. Då kanske vi inte har använt den tiden eller de pengarna på det mest resurseffektiva sättet. Jag vänder mig mot det, och de finansiella rådgivare jag har pratat med, en av grundreglerna är: har du vunnit spelet, sluta spela. Har jag de pengar jag behöver för att leva resten av livet, varför ska jag då ta 100 procent aktier och risk?

Caroline: Ja. Förstår du?

Jan: Förstår du?

Caroline: Det hade varit så himla spännande att höra vad de säger om detta.

Jan: Vi får bjuda in dem.

Caroline: Ja, vi får nog bjuda in dem.

Jan: Online då, på Zoom, eftersom det nu är coronavåg 2. Så jag säger så här: de har rätt i nio fall av tio rekommendationer. Jag håller helt med dem. Men det finns ett tionde fall som jag tycker man bör diskutera, så som vi gör nu.

Caroline: Jag tycker det är rätt fräscht med det här att inte vilja vara i det paradigmet där vi måste, inte vara giriga, men åt det hållet i alla fall. Att "nu ska jag maxa här". Det kan vara ett roligt spel. Men om man kanske inte vill spela hela det spelet exakt så, så är det fräscht.

Maxar jag pengarna kanske jag inte maxar livet.

Bristperspektiv versus överflöd

Jan: Det kommer lite från det vi pratade om förra veckan. Eller inte förra veckan, för två veckor sedan, om överflöd versus bristperspektiv. Att det kommer från ett bristperspektiv. "Jag vill ha så mycket pengar som möjligt, jag vill ha så mycket avkastning som möjligt." Men om jag säger så här: nej, jag behöver inte mer än det jag behöver. Och det är väl ditåt jag mer och mer börjar komma. Och sen är det olika för olika personer.

Jan: Jag tycker det är jätteskönt att kunna säga: okej, vi två, vi har räknat på det här. I vår pension behöver vi en avkastning på 5 procent. That's it. Vi behöver inte 6 procent, inte 7 procent, inte 8. Vi behöver 5 procent nominellt, det vill säga 3 procent realt, de kommande 25 åren. Varför ska jag maxa en 100 procent aktieportfölj och ta den risken när jag egentligen bara behöver 3 procent realt?

Caroline: Ja, det var en lång utläggning här. Jag kände dig träffad ju.

Jan: Ja, jag vet inte. Det är inte så många andra som brukar prata om en 90/10-portfölj. Den har jag snott från Warren Buffett.

Caroline: Ja.

Jan: Folk kan också tänka: Jan, fan vad du är arrogant, du tror att det här handlar om dig. Men det här skrev faktiskt Warren Buffett om i sitt letter to the shareholders, hur hans pengar ska placeras. Men det är inte så många i Sverige som pratar om en 90/10-portfölj.

Caroline: Ja, vi tar nästa.

Utdrag om att vara försiktig

Jan: Nästa utdrag.

Caroline: "Vet du med dig att du inte står ut med obehaget att se ditt kontobesked blinka rött, och därmed riskerar att sälja vid nedgång? Är det en anledning att vara försiktig. Men i slutändan resulterar det nästan säkert i mindre pengar på kontot."

Jan: Ja.

Caroline: Vänta nu. Vad är det jag ska göra då? Ligga kvar i 100 procent aktier?

Jan: Jo, titta här. Om jag inte står ut med obehaget och ser mitt kontobesked blinka rött, så är det en anledning att vara försiktig.

Caroline: Men på vilket sätt? Vänta. I slutändan förstår jag att jag kommer förlora på det, att vara försiktig. Så vad ska jag göra då?

Jan: Jag tycker att man ska ha räntefonder. Eller mer ränteplaceringar. Och lite guld. Och lite råvaror.

Caroline: Ja, för det här är i sammanhanget om räntefonder.

Jan: Nej, det här handlar om hur man placerar långsiktigt. Det var bara för nästa stycke i det de hade skrivit, efter det där.

Caroline: Jo, men titta här nu, Jan. Du och jag, det här kommer bli ett långt avsnitt. Du och jag fokuserar på lite olika saker. Jag har inte läst boken, men jag tittar på dig, Jan, för att få lite vägledning. När någon skriver en sån här, för mig, diffus grej, "det är anledning att vara försiktig", så vet jag inte vad det betyder. Vad ska jag göra med det? Jag får sådana här stresshormoner nu, för för mig är det diffust. Jag vill gärna veta då.

Jan: Ja, men då ska man ha mer räntefonder.

Caroline: Jag förstår, men jag står ju inte ut med att se det blinka rött.

Jan: Ja, men därför ska du ha en 60/40. För då kommer det inte blinka lika mycket rött.

Caroline: Jo, men det ska man ju inte ha.

Jan: Nej, för det kommer ge dig mindre pengar i längden.

Caroline: Ja, så vad ska jag göra då? Förstår du? För mig är det så. Skit ner dig, jag tar inte det rådet. Jag blir jättearg av att få diffusa råd. För jag vet att jag inte står ut med det röda. Så jag får vara försiktig. Men jag kommer ändå förlora pengar i slutändan. Så bara, ja, så suck it up.

Jan: Ja, lite så.

Caroline: Ja, visst. Jag kan suck it up, men jag kommer inte göra det på det viset man föreslår här. Jag vet inte. Vadå försiktig? Hur ska jag vara försiktig?

Jan: Genom att ha ränteplaceringar.

Caroline: Ska jag försiktigt titta på mina kontoutdrag?

Jan: Nej, genom att inte logga in. Det brukar vara det bästa rådet. Vi är försiktiga i sammanhanget. Nu går vi vidare.

Caroline: Jag blir bara förbannad.

Jan: Nej, men vi kan hänga kvar här lite. Förstår du vad jag menar?

Caroline: Ja, jag fattar.

Jan: Du tänker så här: okej, jag vill ha den stora avkastningen och jag mår dåligt.

Caroline: Ja, men du var försiktig.

Jan: Ja. Så vad ska du nu göra när du är försiktig, Caroline?

Caroline: Ja, du får ha dem i aktier då, jag vet inte.

Jan: Jo, men vad är det du ska göra när du är försiktig?

Caroline: Jo, men det är två val, Caroline, som utesluter varandra. Antingen tar du... Det gör de. Så hur ska jag vara försiktig?

Jan: Ja, jag vet inte.

Caroline: Nej, jag vet fan inte heller.

Jan: Okej. Då går vi vidare.

Caroline: Förlåt mig, men man kan inte skriva så, därför att det är så diffust. Det säger mig ingenting.

Jan: Men det kanske finns en mening med tanken. Okej, Caroline.

Caroline: Det framgår inte för mig i det här utdraget.

Jan: Det kan vara så att jag har gjort utdraget kast, så jag vill inte att det ska falla någon skugga på dem.

Caroline: Nej, det ska inte falla någon skugga på någon här.

Jan: Okej. Bra, vi går vidare.

Forskningen: billigt är bra

Jan: Sen går de igenom forskningen, och det är väl inga nyheter här. Billigt är bra. 99,4 procent av alla fondförvaltare slår inte index. Den studien har de inte med, det är Barras 2010.

Caroline: Blev lite förvånad faktiskt. Det låter som någon på mitt gamla jobb. Lunds universitet.

Jan: Det är Barras 2010. Och man behöver inte ens säga vilken tidskrift det var, det vet alla.

Caroline: Ja, men Barras har också gjort något 2008.

Jan: Men det är inte den jag menar. Då går vi vidare. Sen har Fama också gjort det. Du vet, det är sjukt att jag kan de här i huvudet. "Measuring the luck and skill."

Caroline: Ja, skitsamma.

Jan: Bra. Sen delar vi uppfattningen att det inte är någon konst att slå börsen enskilda år. Problemet är att urskilja om det är tur eller skicklighet. De skriver också, det tyckte jag var kul, att det bara är 2 procent av aktierna på den svenska börsen som ägs av småsparare. Om man trodde att man höll på med andra småsparare, att det är dem jag handlar med, då kanske man hade en chans. Men eftersom 98 procent ägs av proffs, så är det väldigt, väldigt svårt.

Finansbranschens förhållande till forskningen

Jan: Sen skriver de att när de träffar många människor kan man sammanfatta hur folk i finansbranschen förhåller sig till forskningen. Det här tyckte jag var ett bra citat. Det är inte ett citat om något de har sagt, utan från boken, som de har aggregerat. Jag tyckte de fångade det bra, för jag känner igen det själv. Du kan läsa här.

Caroline: Okej, jag läser det här utdraget. "Jo, jag vet att forskningen säger att det är bäst med billiga fonder, på ett sätt håller jag med. Men just den här fonden har gått riktigt bra. Jag känner förvaltaren och jag vet att hen är riktigt skarp."

Jan: Ja, det känner vi väl igen.

Caroline: Ja, eller hur. Att någon säger så. "Jag känner förvaltaren."

Jan: Eller "jag har en bra känsla", eller "den har gått bra historiskt".

Caroline: Ja, precis.

Jan: Eller när jag var i debatt med Aktiespararna, en författare till en annan bok där, vi delar inte uppfattning överhuvudtaget. "Ja, men jag vill ge mig själv chansen att överprestera mot index."

Caroline: Ja, det är fina ord.

Jan: Ja, men om man tittar på fakta. De tar fram några studier som jag faktiskt inte hade sett. Men just det här citatet, de menar att man kan höra det då och då, varianter på det, från folk i finansbranschen.

Caroline: Ja, absolut. "Forskningen, har du hört talas om det här med indexfonden? Ja, ja, jag fattar. Jag fattar, men..."

Det inspelade rådgivningsmötet

Jan: Här är faktiskt, fan Caroline, vi behöver prata om det här. Jag har ett inspelat rådgivningsmöte, där en storbank ringde mig och ville ge mig finansiell rådgivning. Och jag kunde inte låta bli att tacka ja. Sen tänkte jag: undrar om de har googlat. Men det hade de inte gjort. De hade inte googlat. Där är ju ditt namn. Och så tänkte jag: jag spelar lite dum i det här rådgivningsmötet. Och ja, det är katastrof.

Caroline: Ja.

Jan: "Jo, jag vet, en indexfond är bra. Men titta på vår fond, den har gått jättemycket bättre i den här tidsperioden." Vi får kolla om vi ska lägga ut den på bloggen.

Caroline: Jag vill inte hänga ut. Jag vill absolut inte hänga ut någon. Men man behöver ju inte ta den inspelade originalfilmen. Man kan...

Jan: Aggregera den.

Caroline: Aggregera den lite, ja. Vi kan prata om det sen. Min poäng var också, i vilket syfte ska vi göra det?

Jan: Jo, jo. En av mina behållningar från det rådgivningsmötet som var en katastrof, det var så många saker om förväntad avkastning i framtiden. De kommande fem åren kunde jag enligt dem räkna med 15 procents avkastning. De säger i boken 6 procent, 8 procent nominellt. Jag brukar säga 7 procent nominellt, 5 procent realt. Realt är efter inflation. Så den här storbanken sa att jag de kommande fem åren skulle få 15 procents avkastning, som är dubbelt så hög.

Caroline: Per år då?

Jan: Ja, i genomsnitt de kommande åren. Och då tyckte han ändå att det var försiktigt.

Caroline: Ja, det har vi väl aldrig varit med om.

Jan: Nej, det är helt sjukt. Och sen kunde man ha mycket i aktier och mycket ny teknik. Såklart, 40 procent av portföljen skulle in i en ny teknik-fond. Anledningen att jag tar upp det här nu är att många av de här finansiella rådgivarna tror ju på det själva. De har placerat sina egna pengar på det sättet.

Caroline: Jo, men det skulle varit sorgligt om de inte hade gjort det.

Jan: Ja, då hade det varit kriminellt.

Caroline: Ja, det hade varit hemskt. Det är klart de måste tro på det själva. Men då frågar du henne eller honom var han eller hon hade sina egna pengar.

Jan: Ja, i samma, så som de rådgav mig.

Caroline: Ja, ja. Det är för att de tror på det.

Jan: Ja.

Caroline: Nej, men sjukt.

Siffrorna bakom indexfonder

Jan: Men i alla fall, mellan 2014 och 2018 lyckades 20 procent av europeiska fondförvaltare slå det europeiska indexet. 80 procent misslyckades. I USA under samma period slog 18 procent S&P 500, alltså USA:s 500 största bolag. Så 82 av 100 slog inte sitt index på en fyraårsperiod. Tittar vi på en 30-årsperiod är det 994 av 1 000 som inte slår index. Och då kan man ändå tänka att hade fonderna varit gratis och urvalet slumpmässigt, hade det åtminstone varit 50/50. Eller hur? Index är ju genomsnittet, hälften bättre, hälften sämre.

Jan: Sen, som de skriver, Morningstar själva, ett sånt här bolag som utvärderar fonder, säger att den största korrelationen mellan en fonds framtida utveckling och ett nyckeltal idag inte är antalet stjärnor, inte betyg, inga analyser, utan hur dyr eller billig fonden är. Ju billigare fond, desto större sannolikhet att fonden går bra i framtiden. Så det både de och jag konstaterar när vi läser forskningen är att det bästa man kan göra är att investera i en indexfond som ger marknadens genomsnittliga avkastning. Helt enkelt. Jag försöker inte förutse vilka aktier som kommer gå bra eller dåligt imorgon, utan jag köper allihop, väl medveten om att några kommer gå bra och några dåligt.

Jan: Här är min egen kommentar, de har inte skrivit det i boken, men jag tror de skulle skriva under på det: ju fortare man inser att man är genomsnittlig och att det är okej, desto mer pengar kommer man tjäna över tid.

Ju fortare man inser att man är genomsnittlig och att det är okej, desto mer pengar kommer man tjäna över tid.

Fondbolagens förening håller med forskningen

Jan: Sen hade de faktiskt ett citat från Fondbolagens förening. Det är en intresseorganisation för svenska fonder, där de flesta svenska fondbolag är med. Du kan läsa det här.

Caroline: "Argumenten för indexförvaltning bygger till stor del på forskning som visar att aktiva förvaltare i genomsnitt och på lång sikt inte kan prestera bättre än marknaden, det vill säga index. Exempel är Sharpe 1966, Jensen 1967 och Malkiel 1995."

Jan: Redan här har vi Lindy-effekten också. Det är studier som är nästan 50 år gamla, som fortfarande håller. Har de hållit i 50 år så har de överlevt som gladiatorer på vetenskapens Colosseum, och kommer förmodligen hålla i 50 år till. Fama fick ju Nobelpris för det 2013 också. Ska du fortsätta?

Caroline: "Wermers 2000, som undersökte fonder under perioden 1975 till 1994, kommer visserligen fram till att aktiva fonder i genomsnitt kunde välja ut aktier som slog marknaden. Dock gav fonderna ändå i genomsnitt inte bättre avkastning än index, vilket förklaras av fondernas avgifter samt det faktum att likviditet måste hållas i fonden för att möta spararnas insättningar och uttag. Pettersson 2014."

Jan: Och då ska det ändå sägas att alla är överens om att det var mycket enklare att förvalta fonder på 90-talet, för konkurrensen var inte så hård som den är nu på 2020-talet.

Caroline: Men var det inte lättare då att ta höga avgifter? Eller är det bara att man förpackar det snyggare nu och ändå kan ta höga avgifter?

Jan: Nej, man tar fortfarande höga avgifter. Det finns fortfarande, kommer du ihåg HSB, när vi gick igenom de fonderna, det var över 2 procent. Jag vet inte vad fonderna låg på på 90-talet.

Caroline: Nej, jag ska vara helt ärlig, jag vet inte heller något genomsnitt.

Jan: Jag tror att genomsnittsavgiften i dagsläget ligger på 1,4 procent. Men då tror jag att räntefonderna är inräknade, som är billigare. Jag tror att genomsnittspriset på aktiefonder kan ligga uppemot 2 procent. Mellan 1,4 och 2 procent skulle jag gissa.

Caroline: Jag tycker det här är intressant. Det är lite spännande att Fondbolagens förening säger det här också.

Jan: Det är ingen tvekan om vad forskningen säger. Och jag tycker det är så skönt att det nu inte bara är vi, Småsparguiden och vi, som tjatar om det här, mot typ hela finans-Twitter.

Caroline: Finans-Twitter.

Jan: Ja, jag har inte ens varit på Twitter på flera år.

Caroline: Jätteskönt. Vi är inte där.

Mitt guldkorn: de tre hypotesfrågorna

Jan: Mitt guldkorn från boken. Det här kommer jag ta med mig, det här tyckte jag att de gjorde riktigt bra. De beskriver det med en historia, att någon av dem, Andreas eller Patrik, jobbade i finansbranschen, på en hedgefond, och hade en chef som alltid ställde tre frågor. När man tittade på en fond eller en investeringsstrategi, skulle den uppfylla frågorna. Den första frågan: bekräftar historisk data hypotesen? Finns det historiskt bevis för att det här är sant? Fråga nummer två: finns det en bra teoretisk förklaring till det här? Och sen har Andreas, Patrik och Elisabeth lagt till en tredje fråga: är det rimligt att den teoretiska förklaringen kommer gälla även i framtiden?

Caroline: Mm.

Jan: Och jag själv skulle gärna lägga till en fråga innan det här: vad är hypotesen?

Caroline: Vadå, tänker du?

Jan: Om man ställer de här fyra frågorna. För etta är "bekräftar historisk data hypotesen?". Ja, vad är hypotesen?

Caroline: Ja, precis.

Jan: Så fråga ett vill jag ha som "vad är hypotesen?". Fråga nummer två: bekräftar historisk data den här hypotesen? Och gärna också där, om man vill ta ett A och ett B: bekräftas hypotesen av data på olika marknader? Jag kan ta några exempel. Finns det en teoretisk förklaring? Och kommer den här förklaringen och hypotesen gälla även i framtiden? Jag tycker det här är briljant, för det kan man applicera på så mycket som finns där ute.

Hypotesfrågorna applicerade: ny teknik-fonder

Jan: Ny teknik-fonder. Vad är hypotesen? Okej, är hypotesen att ny teknik-fonder kommer fortsätta överprestera mot index? Okej, bekräftar historisk data den hypotesen? Nej, det gör den inte. I vissa perioder har värdebolag gått bättre. I vissa perioder har IT-aktier gått bättre. Det är en massa olika typer av bolag.

Caroline: Men är det inte samma då?

Jan: Jo, jag sa IT-aktier och ny teknik. Jag hörde själv att jag sa det. Finns det en teoretisk förklaring? Ja, då kan man säga: det är corona, det är bolag som funkar att jobba hemifrån. Eller: det är så mycket teknikutveckling nu. Och då kan man säga: okej, är det rimligt att det kommer gälla även i framtiden? Och jag tror inte det.

Caroline: Men är det inte en åsiktsfråga då? Varför skulle inte ny teknik funka i framtiden, om vi nu har en sån här...

Jan: Jo, det är klart de ska funka. Men att de kommer gå dubbelt så bra som index, varför skulle de göra det?

Caroline: För det kommer hela tiden ny teknik, Jan.

Jan: Ja, jag skulle gärna vilja ha ett bättre argument än ditt.

Caroline: Ja, jag vet, det låter lamt. Men det är inte samma bolag som utvecklar den nya tekniken hela tiden då heller, eller?

Jan: Nej. Med Apple, är det ny teknik eller gammal teknik?

Caroline: Jag vet inte, nu är jag kanske oinsatt i ny teknik.

Jan: Ja, men skitsamma. Det är bara en samling aktier som man har döpt till ny teknik. Där är Apple och de här stora bolagen. På 20- och 30-talet, nu vet jag inte årtalen, men du vet, var vissa bolag jättestora då. Det finns de här böckerna vi kommer ihåg, "Good to Great". Och sen går det i cykler.

Caroline: Vad tänkte du med "Good to Great"?

Jan: Man tar upp bolag där som är jättebra, "great". Och sen, 10 år efter att boken getts ut, så är de inte så jävla great längre.

Caroline: Nej.

Hypotesfrågorna applicerade: investmentbolag

Jan: Eller ta investmentbolag. Bekräftar historisk data? Vad är hypotesen? Investmentbolag är bättre än andra bolag, det var hypotesen. Bekräftar historisk data hypotesen? Ja, i Sverige gör den det, det är ju så vi kom fram till hypotesen. Finns det en bra teoretisk förklaring? Nja. Funkar den teoretiska förklaringen på andra marknader? Nej. Tyska eller amerikanska investmentbolag är inte dubbelt så bra som det landets index. Förstår du? Är det rimligt att investmentbolag kommer gälla även i framtiden? Kanske. Förstår du?

Caroline: Så de här tre frågorna hjälper en att ta beslut kring sitt långsiktiga investerande?

Jan: Ja, eller vad man gör. Nej, det hjälper en att utvärdera den strategi man har. Istället för att bara läsa Aftonbladet, fonden du borde haft, eller vad alla pratar om. Jag vet att det finns grupper. Jag använder ju inte sociala medier, men jag får höra från kompisar som gör det. I grupper är det så här: du är dum i huvudet om du har en indexfond.

Jan: Jag måste bara fråga de här tre frågorna.

Caroline: Är det inte lätt att lura sig själv lite, för att man vill att något ska vara på ett visst sätt?

Jan: Jo, men bara det att man ställer sig de här frågorna kommer göra hästlängders skillnad, att man kan börja ifrågasätta sig själv. Det vanligaste jag får är: varför ska jag inte ha en ny teknik-fond, eller vad tycker du om min portfölj, jag har de här ny teknik-fonderna? Då brukar jag säga: det är ingen tvekan om att ny teknik-fonder har gått mycket bättre än index. Men hur vet du att de kommer göra det de kommande tre åren? Det många proffs pratar om nu är att värdebolag har underpresterat, så jag tror vi kommer börja se en början på en trend för värdebolag. Investerar jag i det? Nej, för jag vet inte. Men jag har varit med i 25 år, så jag vet att det går en trend i vad som är populärt i olika perioder. För mig blir det här ett sätt att försöka identifiera det.

Caroline: Ja, absolut.

Sverigefond eller globalfond?

Jan: Sen, något jag tyckte var intressant: de argumenterar för att man ska ha en indexfond, men inte så stenhårt att den måste vara global. De pratar faktiskt om att investerar du i Sverige är det inte en jättestor skillnad. Många svenska bolag är globala, och den svenska marknaden påverkas av den globala. De säger att en billig Sverigefond är bättre än en dyr globalfond. Jag har inte tänkt på det på det sättet, men det är svårt att argumentera mot. Jag hade ändå, precis, till syvende och sist valt en billig globalfond framför en Sverigefond.

Caroline: Men måste man då undersöka vilka Sverigefonder det är där globala företag ingår?

Jan: Nu är vi så här: okej, vi är överens om att vi ska åka till Venezuela, men nu är vi oense om vilka städer i Venezuela vi ska åka till. Alltså, det är på den nivån. I boken rekommenderar de Nordnets Superfonden Sverige och Avanza Zero. Jag är inget fan av någon av dem, jag tar hellre SEB Sverige Indexfond.

Caroline: Men får jag bara fråga, vem är boken för?

Jan: Det är som våra lyssnare, någon som inte kan så mycket. Och vissa av våra lyssnare kan mycket.

Caroline: Så kan man läsa boken?

Jan: Ja, det kan man. Vi kommer prata i nästan två timmar om det här, så underlag finns. Men jag tyckte det var spännande att de inte gjorde en grej av det. Min behållning från det kapitlet är att skillnaden nog är mindre än jag trodde mellan att ha en bred Sverigefond jämfört med en bred globalfond. Jag har nog trott att skillnaden, på en skala mellan ett och tio, är typ åtta. Och de säger att skillnaden kanske bara är fyra. Det tyckte jag var spännande.

Om alla investerar i indexfonder

Jan: Sen pratar de om invändningen mot indexfonder, att om alla investerar i indexfonder kommer de inte funka, för alla bolag kommer värderas likadant oavsett hur bra eller dåliga de är. Det är teoretiskt sant, men alla kommer inte göra det.

Caroline: Nej.

Jan: Något jag tyckte var intressant: de hade en siffra från 2018, att 17 procent av alla pengar investerades i indexfonder. 13 var det, eller 11 procent några år tidigare. Så vi har sett en ökning på fem år med 6 procent. Det är inte jättemycket. Majoriteten av världens pengar förvaltas fortfarande aktivt. Sen är det så att vi som gillar passiv förvaltning, att man köper allt istället för att ha en fondförvaltare, vi behöver de aktiva fondförvaltarna, annars kan inte vi göra vår grej.

Jan: Sen understryker de också det jag alltid säger, att det inte är någon poäng att ha två globalfonder. Vissa tänker: jag har Avanza Global och Länsförsäkringar Global. Då har de en skitbra metafor: det är ingen skillnad att köpa gott och blandat på Ica eller på Coop, det är fortfarande samma gott och blandat. Det tyckte jag var en bra metafor.

Caroline: Bra.

Sverige-exponering och avsteg från forskningen

Jan: De velar också i det här med Sverige eller inte. De pratar mycket om att vi har en stor exponering mot Sverige oavsett, eftersom man bor här och har sin ekonomi här. Om jag skulle spela djävulens advokat kan man säga att de menar att det räcker med en global indexfond. Köp Länsförsäkringar Global Indexnära. Vilket jag tycker är lite spännande. Läser man mycket av forskningen som ligger till grund för indexfonder, till exempel CAPM-modellen från typ 60-talet, så säger den att man ska äga hela marknaden så billigt som möjligt, så lång tid som möjligt, och köpa så regelbundet som möjligt. Här gör de ett avsteg från den, för de säger att det räcker att du äger aktier i den globala indexfonden, men du behöver inte ha så mycket i Sverige, inte så mycket i tillväxtmarknader, inte småbolag, de delar som inte ingår i en vanlig indexfond.

Jan: Det är en av anledningarna att jag gillar en fondrobot. En fondrobot gör det mycket enklare för mig att komma närmare forskningen. Medan de säger att det är ett okej avsteg. Här kan jag tycka att de i vissa fall blir lite inkonsekventa. I vissa fall är det bättre att "nära nog är good enough", men i vissa andra fall vill de att man ska optimera. Så de är till exempel mot fondrobotar, medan jag är väldigt positiv, framför allt till Lysa, eftersom Lysa är billig, 0,4 procent. Sen finns det andra fondrobotar som är dyra, dem avråder jag också från. Så återigen, inget som är svart eller vitt.

Caroline: Bra.

Sparkonto som ränteplacering

Jan: Sen pratar man lite om sparkonto. Sparkontot är liksom den bästa ränteplaceringen.

Caroline: Jag hänger inte med nu.

Jan: Nej, vi har lämnat aktier ett tag nu.

Caroline: Ja, det här med räntan. Jag känner att jag har liksom... Jag tänker att de inte gillar räntefonder, så då pratar vi inte mer om det.

Jan: Ja, men det var det jag sa i början, att de buntar ihop sparkonto med insättningsgaranti och 0 procents ränta, sparkonto hos nischbank med lite högre ränta, obligationer, korträntefond, långräntefond och peer-to-peer som en enda ränteplacering. Så de säger att den bästa ränteplaceringen är sparkonto. Jag håller med 2020. Jag vet inte om jag skulle säga det 2022 eller 2023.

Caroline: Nej.

Lån, amortering och ränteplaceringar

Jan: Sen kan jag göra en liten utvikning, som jag tror vi kommer återkomma till i framtida avsnitt. De flesta av oss har bolån. Ska man resonera rent optimalt och rationellt, inte känslomässigt, är det dumt att ha någon ränteplacering, oavsett om det är sparkonto eller räntefond, om man samtidigt har ett lån. Så har man 100 000 kronor att investera och vill sätta dem i en 50/50-portfölj på fem års sikt, hade det varit bättre att ta 50 000 kronor och amortera på lånet, och sen ta 50 000 kronor i 100 procent aktier. Men det skulle resultera i att när du loggar in på din portfölj har du 100 procents aktieexponering.

Jan: Få av oss tittar på vår ekonomi utifrån en helhet och tänker: ja, men jag har faktiskt amorterat 50 000 på mitt lån. Och då är vi tillbaka på det där rationellt och matematiskt korrekta svaret. Det här skriver de inte om i boken, men jag vet att vi har diskuterat det på Patreon i vår community, att det egentligen är dumt att ha räntefond och ett lån samtidigt på det sättet.

Caroline: Bra.

Global spridning även på räntorna

Jan: Sen, som jag var inne på, avråder de från räntefonder och från en global spridning. Jag tycker att man borde ha en global spridning på sina ränteplaceringar. Det tycker Lysa också. Så återigen, det här är en tolkning av den forskning som finns. Jag tycker precis som med aktier: jag ska äga alla aktier och inte försöka förutsäga framtiden om vilka som kommer gå bra eller dåligt. Så upplever jag att jag inte ska göra det med räntefonder heller, utan äga alla räntetyper och inte försöka förutsäga vilka som kommer gå bra eller dåligt.

Caroline: Hur kan man göra det då?

Jan: Vi gör det via Lysa. Vi har delegerat det jobbet till Lysa, att de får plocka fram hela det man kallar universumet av räntefonder.

Caroline: Ja. Make sense.

Jan: Ja, jag vet, du hatar anglicismer.

Caroline: Jag gör det ju själv. Men ja, jag hatar anglicismer.

Att investera hållbart

Jan: Sen har de en utvikning om att investera hållbart eller inte, där de faktiskt har gjort en genomlysning av den forskning som finns. Och forskningen är väl oklar. De pratar mycket om att det finns olika sätt att välja till eller välja bort.

Caroline: Men vänta, om man nu vill investera hållbart, och det är ju en ganska bred definition. Etiskt eller hållbart, är det samma?

Jan: Det är kanske inte samma.

Caroline: Nej, precis.

Jan: De flesta fonder antingen väljer till eller väljer bort bolag. "Vi investerar inte i..."

Caroline: Nej, eller vi har grön... Vad, hjälp mig.

Jan: Eller vi försöker påverka bolagen.

Caroline: Ja, "vi har olja, men vi har också vindkraftverk".

Jan: Eller vi försöker påverka bolagen. Och den forskning som finns om påverkan är högst skeptisk till om det gör någon skillnad.

Caroline: Ja, jag är högst skeptisk.

Jan: Någon gång måste vi undersöka det, Caroline. De har lite studier de relaterar till, om hur man påverkar andra bolag. Men å andra sidan, AP7, har jag precis som de hört från flera, gör ett jättebra påverkansarbete. Det tror jag på.

Caroline: Men det kan också vara så att man använder det ordet för något litet samtal man gör en gång om året. God jul. Och sen har man "gjort ett påverkansarbete". Jag är så skeptisk till sådana här. Man måste vara tydlig.

Jan: Ja, och så gör till exempel inte Första AP-fonden.

Caroline: Nej, jag vet att de inte gör så.

Välja till bättre än att välja bort

Jan: De hänvisade till studier som visade att det var bättre att välja till bolag än att välja bort bolag. Väljer man bort ett bolag spelar det ingen roll. Att aktien inte handlas eller att jag inte köper aktier påverkar inte bolagets verksamhet. Men genom att välja till bolag kan man ge kapital, till exempel vara med och stödja i nyemissioner, eller nya bolag som behövde kapitalet och därmed kan utvecklas. Så det är bättre att välja till.

Jan: Men de landar väl egentligen i samma resultat som vi har pratat om här tidigare. Om man verkligen är intresserad av det här med positive impact investing, att göra skillnad och göra gott, så är det många gånger, kommer ni ihåg han vi hade från Effektiv altruism, nästan bättre att ha sina fonder någorlunda schysta men med låga avgifter, och det man annars hade betalat i högre avgift ge bort till en organisation som du tycker gör ett bra jobb. Man gör liksom både och, men man särskiljer på dem.

Caroline: Absolut.

Jan: Det verkar enligt forskning ge mest effekt, det är det jag också upplever. Sen finns det det som hamnar mitt emellan, typ Trine och andra sådana vi har haft, som försöker göra... ja, du investerar i solpaneler, det bidrar till mer solenergi och du får en viss avkastning. Men de investeringarna kommer med en helt annan risk, för går bolaget eller projektet i konkurs förlorar alla pengar. Så det finns inga gratisluncher i det.

Caroline: Bra.

Del två: bolån och fastighet

Jan: Nu har du skrivit del två i boken här.

Caroline: Ja, men det kommer gå mycket snabbare nu.

Jan: Okej. Vad handlar del två om?

Caroline: Jag tror att de andra delarna handlar om pension, bostäder och försäkringar. Det vi har gått igenom i ettan är den finansiella grundkunskapen.

Jan: Grundkunskapen.

Caroline: Och nu kommer då?

Jan: Ja, egentligen ganska logiska grejer, så det här kommer gå snabbt. De rekommenderar, nu är vi på bolån och fastighet: om du har ett bolån, prioritera att amortera ner till 75 procents belåningsgrad, och de rekommenderar inte att amortera bortom 50 procent. Jag brukar säga samma regel: följ amorteringskravet, överamortera inte.

Caroline: Nej.

Jan: Sen säger de ganska logiskt: amortera dyra smålån först.

Caroline: Vad kan det vara för dyra smålån?

Jan: Kreditkortslån, konsumentlån, avbetalningar på Klarna, delbetalningar, you name it. De landar i tre månaders buffert. Där har vi ett helt avsnitt om buffert, men där pratar vi mer om hinkar, jag tycker det är ett lite bättre resonemang. Sen säger de att man ska spara till barn och pension i 100 procent aktiefonder om det är en lång tidsperiod. Det är väl inte så mycket att säga emot.

Att låna för att investera

Jan: Och sen älskar jag det här, för jag har varit så jäkla ensam om det här resonemanget. De skriver, du kan läsa det.

Caroline: "Att låna på huset för att investera i aktiefonder kan låta helgalet, men för långsiktigt kan det vara helt rätt."

Jan: Ja. Och det här är återigen sådant forskningen säger: är man ung, har lång tidshorisont och inte behöver stå och falla med pengarna, bör man ha en högre risk. Men det förutsätter att man inte freakar ut. Vi har precis gjort det, vi har lånat pengar för att investera, men vi har varit med om börskrascher. Vi vet att vi kan hantera räntebetalningen, amorteringen, och vi kan till och med hantera om det skulle skita sig med investeringen. Kan man låna för att köpa en bil som garanterat faller i värde, varför i helvete, förlåt att jag svär, skulle man inte kunna låna för att investera i något som med stor sannolikhet ger pengar över tid?

Jan: Och det roliga, ett tips här till Patrik och Andreas, och till alla er andra också såklart.

Caroline: Men är det inte till Elisabeth med?

Jan: Och Elisabeth, förlåt. Herregud.

Caroline: Jag behöver hålla den kvinnliga flaggan här.

Jan: Nej, men det vet du, förlåt. Jag visste inte att Elisabeth var med i Småsparguiden, för när jag har pratat...

Caroline: Jag vet inte heller om hon är med i Småsparguiden.

Jan: Jag har bara haft kontakt med Patrik, så jag har aldrig ens pratat med Andreas. Så för mig är Småsparguiden, ja, det är Patrik. Så när jag läste boken bara: oj, de var tydligen två till. Det visar min okunskap. Förlåt till er två. Men som sagt, jag tycker det är lite jobbigt, för ni är duktiga, så jag är inte inne på er hemsida.

Caroline: Bra, vad var det?

Riksbanken om att belåna huset

Jan: Jo, tips. Riksbanken. Går man in på Riksbankens hemsida har de promemorior och analyser de har gjort. 2014, den 27 januari, skrev de en promemoria där de bokstavligt talat skriver: för de flesta hushåll i Sverige vore det ekonomiskt sett lönsamt att belåna huset upp till bolånetaket och investera pengarna långsiktigt i aktie- och ränteobligationsfonder. Riksbanken skriver alltså det här. Jag kan länka till det på bloggen, Caspian kommer sätta in en länk till promemorian. Det står på sidan tre. Och vi har ett avsnitt som heter "Bra och dåliga lån" också.

Investera allt på en gång eller sprida ut?

Jan: Nästa grej. På frågan om man ska investera allt på en gång eller sprida ut över tid, går de återigen på det rent matematiskt rationella svaret: investera allt på en gång. Jag är inte helt hundra på det. Inte att det inte stämmer matematiskt, för det finns bara ett matematiskt svar och det är korrekt. Det som spelar mest roll för din avkastning är tiden pengarna är investerade. Men om man investerar pengarna 1 januari 2020 och den 30 mars har förlorat 35 procent, då ska man vara sjukt duktig för att inte få panik, ångra sig och ta ut pengarna. Så då är vi tillbaka på resonemanget vi hade innan.

Caroline: Men om man är lite som jag. Jag skulle kunna göra en sån grej och sen inte titta på det på fem år.

Jan: Ja, men då är det bra.

Caroline: För jag är inte så intresserad.

Jan: Nej, men det är bra. Det viktigaste är att du inte freakar ut. Så alternativet är att månadsspara in det.

Caroline: Jag vet, jag är inte dum i huvudet. Jag fattar att det är irrationellt, att det inte är matematiskt korrekt. Men jag tror ändå att det är en känslomässig aspekt man inte får glömma. Att för folk, återigen, känns det bättre att göra ett långsiktigt, alltså att spara in det. Spara in ett arv till exempel.

Jan: Ja, att det är okej. Jag har inte ens tänkt att man kan dela upp det. För mig är det bara ett jävla hassle. Förlåt mig. Det är bara jobbigt att behöva tänka så. Nu ligger pengarna där, de ska in där. Även om jag hade haft autogiro på det. Vi har avsnitt 92, där vi pratar en och en halv timme om just den här frågan. Så återigen, min feedback är att de har matematiskt korrekt, men det finns andra perspektiv. Jag upplever att de inte alls tar det här beteendemässiga perspektivet i den grad jag gör.

Barnsparande och saker att inte spara i

Jan: De kommer fram till ungefär samma sak som vi när det gäller barnsparande. De kritiserar HSB Bospar, de avråder, har långa stycken om det.

Caroline: Jag kanske har samlat mod nu att kunna avsluta vårt HSB Bospar. Tack. Någon annan sa det, det var inte bara jag som sa det, nu sa någon annan det också.

Jan: Vad bra.

Caroline: Jag vet inte riktigt vad du försökte insinuera där.

Jan: Saker att inte spara i, enligt författarna: inte spara i blandfonder. Fond i fond.

Caroline: Inte fond i fond.

Jan: Robotförvaltning gillar de inte. Och jag håller med om att 90 procent av alla fondrobotar är dåliga, för det är blandfonder eller fond-i-fond-fonder. Undantaget i min värld är Lysa. Undantaget på plats nummer två är Opti. Opti gillar jag, men det är lite för dyrt. Jag vet dock att de kör kampanjer. Fastigheter får du via börsen, så de tycker inte att man ska investera direkt i fastigheter, utan via fastighetsbolag som är mycket mer professionella och bättre. Vår kompis som investerar i fastigheter kommer inte hålla med.

Jan: Råvaror tycker de är ren spekulation. De tycker att guld är ren spekulation. De säger: tänk om man, det finns små mängder guld i havet, om man lyckas hitta ett sätt att billigt utvinna det guldet, så kommer guldet rasa i värde.

Caroline: Ja, det är svårt att argumentera mot. Finns den teknologin på ingång eller?

Jan: Jag vet inte. Men återigen, det här är fördelen och nackdelen med att vara kategorisk. Jag är inte kategorisk på det sättet. Folk säger att guld är en barbarisk relik, en sten du betalar för att ha i en låda. Och sen har vi Eric Strand och andra som säger att guld är det enda du kommer ha, för annars går det åt helvete.

Caroline: Nej, han säger inte det.

Jan: Men åt det hållet. Och då är jag så här: okej, vad finns det belägg för i studier? Mellan 5 och 10 procent guld. Bra, då tar jag mellan 5 och 10 procent guld.

Produkter att undvika

Jan: Optioner och derivat skriver de om att man inte behöver syssla med. Håller med. Valutor ska man inte heller hålla på med. Strukturerade produkter håller jag också med om.

Caroline: Vad kan det vara? Jag vet inte om jag skulle känt igen det om jag hade sett det.

Jan: Det är ofta sådana här: du kan tjäna, det finns ingen begränsad uppsida, nedsidan är begränsad till 20 procent i 95 procent av fallen.

Caroline: Vad skulle de kallat det?

Jan: Strukturerad produkt. Som tur är finns det inte så mycket nu. För 15 år sedan var det jättestort.

Caroline: Ja, men sen kom 2008.

Jan: Ja, men det handlar inte om 2008.

Caroline: Men det var väl strukturerade produkter där?

Jan: Nej, inte på den tiden.

Caroline: Kallar man inte de här bostadslånen för strukturerade produkter?

Jan: Ja, det var subprime. Men det här var mer strukturerade produkter mot privatperson. Det var strukturerade produkter mellan institutioner. Så det är inte riktigt samma.

Caroline: Bra.

Att direkt äga aktier

Jan: Sen avråder de från att direkt äga aktier. De säger att man kan köpa det som hobby, men precis som vilken hobby som helst kommer det kosta dig pengar att direktinvestera i aktier.

Caroline: Hur ser frågan ut? Direktinvestera i aktier, det är inte när jag går in på Avanza och köper aktier?

Jan: Jo, jag sa att jag inte köper fonder, jag köper de enskilda aktierna. Jag skulle kunna lägga till onoterat också, det har vi ju.

Caroline: Ja, det är de här företagslotterna.

Jan: Vi, du, ja, och vårt barn.

Caroline: Ja, men det är för ett pedagogiskt syfte.

Jan: Absolut.

Caroline: Ja, och vad har hon?

Jan: En aktie i 25 olika företag.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Sen har ni överpresterat, såklart, för att universum har en sjuk humor och bestämt sig för att jag ska ha fel. Hade vi låtit Freja förvalta våra pengar hade vi haft dubbelt så mycket pengar i år. Men vad är hypotesen? Finns det historiska belägg för hypotesen? Kommer den här hypotesen hålla framgent? Hur vet vi att Freja kommer ha rätt i sina aktieval nästa år?

Caroline: Nej, och mina Tesla-aktier kan ju falla jättemycket.

Jan: Ja, de har klättrat upp i träd nu.

Caroline: Bra, ska vi ta nästa?

Del tre: pension

Jan: Del tre i boken, om pension. Det här har jag hoppat ganska mycket i deras kapitel. Jag tycker det är klurigt.

Caroline: Varför tycker du pension är klurigt?

Jan: För beroende på vilken generation du tillhör kommer du få ut olika mycket. Sen finns det olika lösningar, KAP-KL, ITPK, vissa garantilösningar. Så det är jättesvårt att säga något generellt. Men det är väl också för att vi får fördjupa oss. Poängen de hade var samma som jag: det bästa du kan göra i ditt PPM är Sjunde AP-fonden, AP7 SÅFA. Vi är väl överens om att pension är svårt och svårt att förutsäga.

Jan: Sen tar de upp problematiken som vi har varit inne på vid dödsfall. Att man får ha det här samtalet: vad händer om jag teoretiskt dör? Hur kommer ekonomin se ut för dig? Vad händer i olika situationer om vi skiljer oss? Vad händer om jag teoretiskt dör?

Caroline: Ja, okej, om jag dör eller? Vad händer teoretiskt om jag dör? Inte vad händer om jag teoretiskt dör? Jag känner mig lite stressad här, om en kvart ska jag hämta våra barn.

Jan: Ja, visst, vi ska inte hålla på. Testamente är också bra. Vi har andra avsnitt om det.

Caroline: Bra.

Jan: Så det var del tre, som är en ganska stor del i boken. Där kan man också titta, om man undrar hur man ska tänka kring att ta ut pengar i pension, vad man har i olika delar. Men jag tänker att det kommer komma ganska mycket lagstiftning nästa år, att man ska kunna flytta sin pension, så jag tror det blir mer aktuellt då.

Del fyra: bostäder och att huspriser kan gå ner

Jan: Sista delen pratar de om bostäder, lån och försäkringar. De är väldigt tydliga med att uppgången vi har haft på bostäder sedan 90-talet är en anomali. Det är inte någon naturlag. Det finns en sån här studie, många studier har gjorts på en berömd gata i Amsterdam, vars namn jag inte minns. Det roliga med den gatan är att man har prisuppgifter på varenda hustransaktion sedan 1600-talet. Det är en jättelång, obruten dataserie. Man har konstaterat att mellan 1600- och 2000-talet, på de här 400 åren, har värdeökningen realt, alltså efter inflation, varit 0,2 procent. Och det trots att Amsterdam har ökat sin befolkning 10 gånger under perioden. Så man kan inte säga att staden inte växte.

Jan: Så det är ingen naturlag, utan tvärtom tenderar huspriserna på olika marknader att gå i takt med inflationen. Min hypotes är snarare att bostäder inte ska öka i värde, utan behålla sitt värde. Jag utgår från att när vi säljer vårt hus får vi tillbaka lika mycket som vi har satt in. Men vi har totalt sett gått minus, eftersom vi har fått underhålla huset.

Caroline: Ja, visst.

Jan: De tycker att man ska räkna med att ens bostad kan sjunka i värde med 20 procent. Jag tycker att det är lite optimistiskt, jag skulle räkna med 30 till 40 procent, faktiskt. Jag tycker de är lite försiktiga. Sen tänker jag generellt att man ska se boende som en konsumtion.

Caroline: Ja, så ser vi på vårt hus.

Boende som konsumtion och kostnadsdrivare

Jan: Och man ska inte bara tänka "det här är det billigaste boendet", utan det är få saker man ska använda sina pengar till, tycker jag, och då är boendet ett av dem, eftersom det påverkar så mycket. Jag tänker också att det är ett mycket bättre resonemang att ha: vad händer om priset faller med 20 till 30 procent? Det kommer ju inte påverka mig, så länge jag inte säljer. Det som händer i ett bostadsprisfall är att jag blir inlåst i mitt boende. Jag kommer inte ha råd att flytta. Men så länge jag betalar räntorna kan inte banken kasta ut mig.

Jan: Därför tänker jag att innan man köper ett boende ska man titta: kan jag tänka mig att bo här de kommande tio åren, med den förändrade livssituationen? Vi köpte inte ett hus förrän vi visste att här kommer vi bo i tio år. Det värsta som kan hända för oss på 20 års sikt är att barnen flyttar hemifrån, så vi kommer inte behöva något större än det vi har.

Jan: Något jag också upplever att de missar, och som de flesta missar kring bostad ur ett privatekonomiskt perspektiv, är att huset i sin tur driver en massa andra kostnader. Huset är en kostnadsdrivare.

Caroline: Ja, det är det verkligen.

Jan: I renoveringar, i området där man bor, i underhåll.

Caroline: Ja, har man trädgård behöver man ta hand om den också. Det kostar också en massa pengar som man sen egentligen inte får tillbaka. Det är ingen som bryr sig om trädgården, mer än att den ska se fin ut.

Jan: Nej, precis. Det kommer vi återkomma till, för det finns några sådana här kostnadsdrivare.

Att binda räntan

Jan: Sen säger de väldigt konkret att det aldrig är läge att binda räntan.

Caroline: Vad tänker de med det?

Jan: De säger att när någon på en bank säger att nu är det dags att binda räntan, är det egentligen som att säga att mina kollegor som sitter på ränteavdelningen är dumma i huvudet och har räknat fel. Not gonna happen. Det kommer inte hända. Historiskt sett har det alltid gett lägre ränta att ha rörligt. Plus att det de argumenterar mest för är att du blir fastlåst i banken, du får inte så mycket valmöjlighet.

Jan: Återigen tror jag att de kommer från det matematiskt korrekta, sannolikhetsmässiga. Men vi band ju viss... Vi gjorde precis som de säger att man inte ska göra. Vi band en del av våra lån, på olika tidsperioder. För oss var det så här: vi flyttade till ett dyrt hus, då hade vi inte samma ekonomiska situation som idag. Och då var det "ja, vi kan bo här fram tills barnen går till årskurs fem, och det kommer gå bra". Så återigen, man måste kunna värdera sin känsla. Och det är okej att det kostar lite pengar, tänker jag.

Förhandla och bli inte helkund

Jan: Sen pratar de om att förhandla om räntan på banken. De avråder också från att bli helkund. Man behöver inte berätta hur mycket pengar man har. Jag brukar säga: Swedbank, när ni också lanserar en fondrobot som är lika bra som Lysa, då kan jag bli helkund hos er.

Jan: Sen är de skeptiska till seniorlån. Det är det här att man lånar, till exempel min mamma, hon är i pension men har ett obelånat hus, att hon skulle låna pengar på huset, för det blir dyrt för henne.

Caroline: Seniorlån, vad är det för ränta på dem?

Jan: De har ofta hög ränta, så de säger att det är bättre att barnen tar lånet, för då sparar man räntan. Sen är de inne på det här med att investera studielånet, det är inte en dum idé.

Caroline: Jag visste inte att det fanns seniorlån.

Jan: Ja, det är inte så aktuellt för dig.

Caroline: Att de kallas så. Och att det är högre räntor förstår jag, för de tycker att det är en risk med det.

Jan: Ska vi ta de sista två, tre slidesen här?

Caroline: Så man får alltså bara det om man är över en viss...

Jan: Nej, det är inte så. Vi behöver inte gå in på det. Men det är så att folk som är gamla har pengar i huset, men de har en dålig pension. Normalt sett får du inte låna på huset, eftersom du inte har en inkomst. Då löser man det genom att man lånar på huset, och betalar ingen ränta, utan tar räntan från värdet på huset. Så att arvet blir mindre till dem som ärver. Hänger du med?

Caroline: Bra.

Försäkringar

Jan: Försäkringar. En intressant fakta som jag inte visste var att du bara får tillbaka 20 till 30 procent av det du betalar in på en försäkring. Det vill säga 70 procent av en försäkringskostnad är bortkastade pengar. Så det är kvantifierat. Och då sa de att ett bättre, mer rationellt och matematiskt korrekt svar är att om du har en god ekonomi är det bättre att ha ett eget försäkringskonto, där man själv gör avsättningar och tar därifrån när det skiter sig.

Caroline: Är det som en buffert då?

Jan: Ja, till exempel ish. Och poängen de gör är: försäkra bara det som du inte har råd att förlora, vilket är precis samma sak som vår kompis Filip säger. Man ska bara försäkra det man inte har råd att köpa igen.

Caroline: Ja, som huset då.

Jan: Ja, till exempel. Är det lönt att ha en hel försäkring som kostar 5 000, eller 10 000 om året, på en bil som är värd kanske 100 000 kronor, om du har en miljon i sparkapital? Då är det bättre att du tar de pengarna, investerar dem, och sen får du bita i det sura äpplet om det skiter sig. När de listar försäkringar säger de hemförsäkring absolut, bil kanske, gravid kanske, men eftersom de är gratis kan man ta dem.

Caroline: Vadå? Gravidförsäkring? Som barnförsäkring?

Jan: Nej, gravidförsäkring.

Caroline: Gravidförsäkring, det kommer jag nästan inte ihåg vad det är.

Jan: Ja, men det hade vi. Det är innan barnet föds. Barnförsäkring kanske, sjukdom kanske, inkomstförsäkring kanske, djur kanske. Det enda de säger ja på är hemförsäkring, och kanske på de här. Och sen nej till alla sådana här självriskreduceringar, cykelförsäkring, telefon, dator, drulle, avbeställningsskydd på resor, avbokning, bara nej.

Caroline: Håller med.

Jan: För de flesta är det bättre.

Småsparguidens tio budord

Jan: De avslutar det hela med det de kallar Småsparguidens tio budord. Vi borde också göra RikaTillsammans budord. De säger så här: din personliga bankman är en säljare. Nummer två, finansanalytiker kan inte spå framtiden. Titta på priset när du köper fonder. Här hade jag velat ha "billigt och bra". Spel på aktier är en hobby som kostar pengar.

Caroline: Ja, den håller vi med om.

Jan: Ja, vi håller med om alla hittills. Försök inte tajma marknaden, det kommer kosta dig minst 2 procent i årsmedelavkastning, enligt studier. Investera inte i saker du inte förstår. Bostadspriser kan gå ner. Det är aldrig läge att binda räntan. Försäkra bara det du inte har råd att förlora. Och aktier på lång sikt. Vad tänker du?

Caroline: Ja, jag håller med.

Jan: Jag håller också med. Men det här är som "semester är bra". Sen när man bryter ner dem har vi haft lite olika åsikt.

Avrundning och sammanfattning

Jan: Så min sammanfattning, om vi ska runda av. De här budorden, kan man hitta dem på nätet?

Caroline: I boken?

Jan: De finns säkert på deras hemsida.

Caroline: Vadå? Ja, men det är en sån återpublicering.

Jan: Vadå?

Caroline: De har publicerat budorden i boken, och sen har vi återpublicerat dem.

Jan: Jaha. Ja, jag fattar inte. Avsnittet är ju från deras bok, så jag behöver inte ge källhänvisning.

Caroline: Nej, det behöver du inte, men man måste få tillstånd väl?

Jan: Nej, det vet jag inte. Jag är väldigt flexibel i min tolkning.

Caroline: Bra.

Jan: Så om jag ska sammanfatta: de utgår hela tiden från det matematiskt rationella. Det kan man argumentera är rätt, men jag ifrågasätter, är det verkligen alltid det jag ska fatta beslutet på? Jag fokuserar mycket mer på det beteendemässiga, att vi inte är rationella, trots att vi gärna vill tro att vi är det. Och sen tänker jag på något jag tycker att de missar helt och hållet: det här med "har du vunnit spelet, sluta spela". Har du de pengar du behöver för ditt liv, skit i att ta mer risk, att maximera avkastningen och ha en mängd pengar, eller överspara varje månad. Frågan är om jag maxar, här pratar vi om att maxa pengarna, medan jag är så här: jag vill nog maxa livet. Maxar jag pengarna kanske jag inte maxar livet. Jag tror att det är viktigare att komma så nära mitt liv som möjligt, det som är viktigt i mitt liv, snarare än att maximera bankkontot. Men det säger inte att det de har sagt är fel.

Caroline: Bra.

Jan: Jag tänker att vi är klara, typ där. Med boken, ja. Vad tänker du? Vad tar du med dig? Vad är spännande? Vad är din reflektion?

Caroline: Jag tar med mig de här tio budorden, att det var bra. För hur det än är så gillar vi listor.

Jan: Ja.

Caroline: Ja, men bra. Vad tog du själv med dig?

Jan: Jag tog med mig de här hypotesfrågorna, dem gillade jag. Och jag gillade vissa av studierna. Vi tycker ju samma, i 99 procent av alla grejer har vi samma åsikt. Gör man de här grejerna som de skriver om, som vi pratar om, så kommer ditt framtida jag tacka dig själv. Det här är bäst odds. Sen är det, som du sa, som jag skulle försökt göra, det här med potato eller potato. Skitsamma om du väljer Länsförsäkringar Global för 0,22 procent eller Lysa för 0,4 procent. Det är inte där slaget står. Slaget står i att du har valt något under 0,4 procent, att du gör det här långsiktigt och inte försöker tajma marknaden. De andra faktorerna är mycket, mycket viktigare.

Caroline: Bra.

Tack till communityn

Jan: Jag tänkte avrunda med att tipsa om och tacka vår RikaTillsammans-community. Då rikatillsammans.se/medlem eller patreon.com/rikatillsammans. Det är ju där vi, jag tycker det är roligast, vi har fika tillsammans, det är där vi gör saminvesteringar, det är där vi har extra material och undersökningar. Så det är en community för dig som tycker att det här är spännande och vill ha varannan vecka ett extra avsnitt som inte kommer på bloggen. Du väljer själv engagemangsnivå, och du väljer själv hur mycket du vill betala. Det är helt och hållet upp till dig. Det är mycket det som gör det möjligt att ha de här avsnitten helt reklamfria.

Jan: Och när jag har sagt det, reklamfritt, så tänker jag faktiskt så här: det här är en av få böcker man kan unna sig att köpa, ha i bokhyllan, slå upp, eller ta med och ge bort. Det tycker jag är bra.

Caroline: Snyggt.

Jan: Då tänker jag att vi slutar där. Tack för den här veckan, så ses vi nästa.