Pengapsykologi

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Att bli ödmjuk är ett sätt att öka sin förmögenhet
2. Att läsa böcker och att skriva dem
3. Nyhetsbrev och en sammanfattning av del ett
4. Kapitel 6: svansar, eller "tails you win"
5. Heinz Berggruen och konsten ingen kunde förutspå
6. Du kan ha fel ofta och ändå ha väldigt rätt
7. Samma logik som indexfonder
8. Riskkapital: 0,5 procent av bolagen står för det mesta
9. Russell 3000: 7 procent av bolagen bar hela uppgången
10. Därför ogillar jag direktinvesteringar i aktier
11. Apple, Amazon och oljebolagen som föll
12. Buffett: tio aktier av 400–500 bär resultatet
13. Gurus och paradox of skill
14. Kapitel 7: Freedom
15. Jocko Willink och extreme ownership
16. Pengar och olycka
17. Vi inser inte hur mycket frihet vi har
18. The man in the car paradox
19. Valet parkern som aldrig såg på föraren
20. Status att signalera och privatjet på Instagram
21. Wealth is what you don't see
22. Elon Musk: fin bil eller fint hus
23. Vi bedömer förmögenhet efter det vi ser
24. Påfågelsfjädrar och Rihanna
25. Rich vs. wealthy
26. Analogin med träning och dieter
27. Förmögenhet ger valfrihet och kontroll över tiden
28. Kontanter och kontroll över tiden
29. Kapitel 10: Save money
30. Sparkvoten är det du kan kontrollera
31. Förmögenhet är relativ till det du behöver
32. Lifestyle bloat och jakten på den extra procenten
33. Ödmjukhet som väg till mer pengar
34. Är man en nobody utan prylarna?
35. Relationer, inte prylar
36. Att spara ger pengar tillbaka till dig själv
37. Tid är den viktigaste resursen
38. Den som är satt i skuld är inte fri
39. Flexibilitet som en osynlig avkastning
40. Balansen mellan att spara och att konsumera
41. Vet vi innerst inne vad som är bra för oss?
42. Spelet "vann du?"
43. Rack up those little wins
44. Är det en tävling, och mot vem?
45. En grisvecka och 80 procent vunna dagar
46. Hur tar man mindset-skiftet?
47. Vinnandet och pengarna hänger ihop
48. Att tacka nej till uppdrag du inte vill ha
49. Kapitel 11: Reasonable vs. rational
50. Läkaren som smittade syfilispatienter med malaria
51. Yale-studien: belåna dig som ung
52. Rationellt men ingen skulle göra det
53. Jack Bogle och hans sons aktiva fond
54. Hellre rimlig än rationell
55. Avrundning och en del tre
56. Patreon och avslutning

Att bli ödmjuk är ett sätt att öka sin förmögenhet

Jan: Jag har aldrig tänkt på att ett sätt att faktiskt öka sin förmögenhet, det är att bli mer ödmjuk. För om man inte behöver allt det som ens ego önskar, då betyder det faktiskt att pengarna kommer räcka till mycket, mycket mer.

Du lyssnar på Rikatillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson.

Idag är det dags för avsnitt 193. Och idag blir det faktiskt en fortsättning på förra veckans avsnitt. The Psychology of Money, del två.

Caroline: Ja, vi ska prata om Morgan Housels bok.

Jan: Och jag gillar att prata om böcker. Jag har i många år haft en förkärlek till böcker. För jag tänker att det är ett av få sätt att man för 150 spänn kan få helt nya tankar, helt nya idéer. Det är svårt att utvecklas snabbare än genom att läsa en bok, tänker jag.

Caroline: Ja, ja. Det hörde jag när jag gick på gymnasiet. Läsa böcker och resa, det är det som är utvecklande. Men sen vet vi att det finns annat också nuförtiden. Men jag håller med.

Att läsa böcker och att skriva dem

Caroline: Och sen har du sagt att efter att du skrev boken Gör ditt barn rikt tillsammans med Charlie Söderberg, så inser du att där har folk lagt ner otroligt mycket av all sin kunskap och...

Jan: Och sammanfattat det och haft redaktörer.

Caroline: Allt vad de har i en bok, och så köper man den, kanske i pocket för 59 spänn.

Jan: Ja, men precis. Det är lite så här att Ramit Sethi, en sådan amerikansk coach som vi gillar, som också håller på med ekonomi, han brukar säga att får han ett boktips så köper han det. Oavsett pris, det får vara en sådan där kosta-vad-det-kosta-vill-kategori.

Så jag tänker att den här boken är fantastisk. Morgan Housel, som vi ska prata om, han jobbar på ett företag som heter The Collaborative Fund, så man kan googla Morgan Housel.

Caroline: Är det en fond då?

Jan: Ja, precis. Där jobbar han med beteende och investeringar, i tvärsnittet mellan beteende och investeringar. Han kan liksom investeringar och psykologi och beteende. Och hans tes resonerar med mig, den som säger att din ekonomiska situation är ett resultat av ditt beteende.

Idag kommer vi prata om ytterligare ett par kapitel i hans bok, till exempel att det är bättre att vara reasonable än att vara rationell.

Caroline: Vänta här nu. Kommer vi prata om det sen, eller måste jag fråga dig vad reasonable är?

Jan: Vi kommer prata om det. Vi tar det sen.

Nyhetsbrev och en sammanfattning av del ett

Jan: Så jag tänker att jag vill bara tipsa om vårt nyhetsbrev. Det kommer ut en gång i månaden och man kan anmäla sig till det på rikatillsammans.se/nyhetsbrev. Och sen har vi faktiskt ett till där på den sidan, så man kan få ett mejl varje gång det kommer ett nytt avsnitt. Det kan du också få om du lyssnar eller tittar på det här, då kan du trycka på prenumerera, så får du dem på YouTube eller i din poddapp.

Och så vill jag verkligen inte ta någon kredd för något vi säger här, utan de flesta styckena kommer från Morgan Housels bok, The Psychology of Money, som släpptes nu i februari 2021, tänker jag.

Det går absolut utmärkt att bara lyssna på det här avsnittet. Man behöver inte gå tillbaka till avsnitt 192 och känna "jag behöver veta, vad var det ni pratade om i förra avsnittet?". Det här är ganska fristående resonemang kring pengar.

Det vi pratade om i förra avsnittet, det var att "no one is crazy", att alla har en rational till varför man gör som man gör. Vi pratade om det här med tur och risk. Vi pratade om att ha tillräckligt. Vi pratade om ränta på ränta, och sen pratade vi också om skillnaden mellan att "stay wealthy" och "get wealthy". Är det något du tänker att vi ska lägga till innan vi kör igång?

Caroline: Nej, inte direkt. Vi kör på.

Kapitel 6: svansar, eller "tails you win"

Jan: Ja, då tänker jag så här att då är vi på kapitel sex. Då pratar han om svansar, eller "tails you win" heter kapitlet i boken. Det är svansar i betydelsen att man alltid har de där extrema händelserna i en matematisk distribution.

De flesta människor är liksom 1,85 långa. Men sen finns det en lång svans, och där finns vissa som är... De flesta män, kanske de flesta män i en viss kategori i Sverige. Nej, förlåt.

Caroline: Vi säger att det finns ett genomsnitt i kroppslängd.

Jan: Som vi hittar på. Jag sa bara min egen längd där. Och så finns det vissa som är 2,20 och sen är det vissa som är 1,60. Då säger man att det är ganska ovanligt med de som är väldigt korta och ganska ovanligt med de som är väldigt långa. Då kallar man det att det är svansarna på en distribution, helt enkelt.

Caroline: Ja, till exempel.

Jan: Men distributionen kan se olika ut. Det behöver inte vara en normalfördelning. Och det är inte det som är så relevant, utan det är det som menas nu när jag säger svans. Jag menar liksom inte en svans på en katt.

Heinz Berggruen och konsten ingen kunde förutspå

Jan: Och då har han en historia som han börjar boken med, där han pratar om Heinz Berggruen, som flydde 1936 från Tyskland och 1990 var en av de största konstsamlarna någonsin. Och år 2000 sålde han en del av sin samling till den tyska staten för en miljard kronor, alltså 100 miljoner euro. Det roliga var att den tyska staten uppfattade det mer eller mindre som en gåva, för det var värt så mycket mer än de 100 miljoner euro de betalade.

Då ställer sig Morgan Housel den här frågan: hur kom det sig att Heinz visste att de här Picassotavlorna eller de här konstnärerna...

Caroline: Eller de här verken.

Jan: Ja, att de skulle bli så kända. Och så resonerar man: hur kunde han veta vad som skulle bli värt något? Handlar det om tur, eller handlar det om skicklighet? Då finns det faktiskt ett företag som heter Horizon Research, som har kollat på just sådana här jätteframgångsrika konsthandlare. Vad är det som har gjort dem framgångsrika? Du sitter och småler, vad tänker du?

Caroline: Nej, men jag tänker att jag vet vart det tar vägen nu.

Jan: Ja, men ska du läsa vad Horizon Research konstaterade?

Caroline: Nej, läs du, för nu har jag mina glasögon, så det går inte.

Jan: Ja, då skriver de så här: "The great investors bought vast quantities of art. A subset of the collections turned out to be great investments, and they were held for a sufficiently long period of time to allow portfolio value to converge upon the return of the best elements in the portfolio. That's all that happened."

Så de köpte jättemycket olika konstverk. Och sen var det en del av det som blev värt jättemycket, en del inte.

Caroline: Precis.

Jan: Och håller du det tillräckligt länge så blir det så att värdet på hela samlingen tenderar att konvergera mot de bästa delarna av portföljen.

Caroline: Vadå, hur då konvergerar? Gjorde de sig av med det som...?

Jan: Nej, nej, de behöll allting, men värdet. Säg att du köper en massa saker för 10 kronor. Du köper 10 grejer för 10 kronor styck. Och sen plötsligt växer en av de här tiokronorna till en tusenlapp. Då kommer värdet konvergera mot 900-något, alltså mot det elementet. Mot den del som är den bästa i samlingen.

Caroline: Ja.

Jan: Och det är värt att komma ihåg att av det här som Heinz samlade på sig, den här konsten, 99 procent blev inte värt något. Men det spelar ingen roll om den där sista procenten är Picasso eller Matisse eller Rembrandt eller några andra kända konstnärer.

Du kan ha fel ofta och ändå ha väldigt rätt

Jan: Och Morgan Housel resonerar att det här är en av poängerna: att han kunde ha fel många gånger om, men ändå ha väldigt rätt.

Caroline: Kan du utveckla det där?

Jan: Ja, ofta tror vi så här att för att jag ska tjäna pengar så måste jag ha rätt fler än hälften av gångerna. Men det behöver jag inte. Om jag har några enstaka som blir väldigt rätt, då kan jag ha ganska många tior, säg att jag har tusen sådana, som inte är så mycket värda, om jag har den där enda som blir en tusenlapp.

Caroline: Ja, jag trodde att vi skulle komma till att det var indexfonder som betyder något. Men det är inte riktigt det, va? Eller hur?

Jan: Jo!

Caroline: Är det?

Jan: Ja. Vi är på väg dit.

Caroline: Ja, okej. Nu känns det som att du har klurat ut något i förväg.

Jan: Jag försökte klura ut det, men sen tänkte jag att det nog inte riktigt var indexfonder ändå.

Du kan ha fel ofta och ändå ha väldigt rätt. Om jag har några enstaka som blir väldigt rätt, då kan jag ha ganska många som inte är så mycket värda.

Samma logik som indexfonder

Jan: Jo, för grejen är så här: om vi tittar på det, så är det den långa svansen, alltså den sista delen på en distribution, som har oproportionerligt stor påverkan inom konst, eller inom finans, eller inom jordbävningar, eller inom vad som helst. Det är de extrema händelserna. Det här lilla, lilla antalet händelser, det är ju det vi pratade om i avsnitt 160, när vi pratade om Nassim Taleb och asymmetrier, att tail events har en väldigt stor påverkan.

Och om vi tittar på indexfonder, så blir det faktiskt detsamma som man gör. Man säger: jag vet inte vilken konst, jag vet inte vilka tavlor eller vilka konstnärer som kommer bli framgångsrika eller bli värda något i framtiden, så jag köper allihop. Det är precis samma resonemang som vi har med aktier. Jag vet inte vilka aktier som kommer gå bra eller dåligt i framtiden, så jag köper allihop. Och då köper man en indexfond.

Caroline: Självklart. Men det låter ändå som att det är dyrare att vara konsthandlare på något vis.

Jan: Jag förstår inte frågan.

Caroline: Nej, det var bara en parentes. Det känns som att konst generellt är jättedyrt, oavsett om det är fantastisk konst eller något annat.

Jan: Jo, men det där är sanning med modifikation. Ska du köpa ett företag så är ett företag jättedyrt också. Det är bara att vi har konstaterat att det är smidigt om vi delar upp ett företag i tusentals andelar och säljer andelarna i stället.

Caroline: Ja.

Jan: Så kan man göra med konst också. Det finns sajter på nätet eller fonder där du kan investera i en fond som köper sportbilar eller veteranbilar eller konst eller andra saker.

Caroline: Inte ett jätterelevant inspel, upplever jag.

Jan: Nej, det kanske det inte är, men han...

Caroline: Gro Hauke, eller vad han hette. Han måste ju ändå ha haft pengar att köpa konsten för.

Jan: Ja, ja, absolut.

Caroline: Nej, det kanske inte är ett relevant inspel. Det var bara min hjärna som funkar på det viset. Att den vill tycka så, att det inte är samma sak.

Jan: Ja, men det är det inte. Återigen, det är inte det som är poängen. Poängen är att du inte kan förutsäga framtiden, du vet inte vad som kommer gå bra eller dåligt. Och lite som Morgan Housel skriver: "It can be hard to deal with, even if you understand the math. It's not intuitive that an investor can be wrong half the time and still make a fortune. It means we underestimate how normal it is in life for a lot of things to fail, which causes us to overreact when they do."

Caroline: Ja, ja, okej.

Riskkapital: 0,5 procent av bolagen står för det mesta

Caroline: Men du, om man... Man skulle kolla på Warren Buffett, en av världens rikaste människor. Har han också gjort på samma sätt, eller har han haft en annan strategi när han har gjort sin förmögenhet?

Jan: Vi kommer till det. Ja, vi kommer till det.

Tittar man på riskkapitalbolag, alltså sådana VC-fonder, då gjorde man också en undersökning där man tittade på företag som investerar i bolag utanför börsen. Det var ett företag som hette Correlation Ventures som gjorde en undersökning på 21 000 riskkapitalinvesteringar mellan 2004 och 2014. Och de konstaterade att 65 procent av de här 21 000 gick back. 2,5 procent tjänade 10–20 gånger pengarna. 1 procent tjänade mer än 20 gånger pengarna. Och 0,5 procent, det vill säga 100 bolag av de här 21 000, tjänade mer än 50 gånger pengarna. Majoriteten av avkastningen i de här riskkapitalfonderna kom från de här 0,5 procent av bolagen.

Så jag tror att det här är så himla viktigt att förstå, att det inte är så att när du investerar kommer det gå jämnt. Du kommer ha vissa som går jättebra och andra som inte alls går bra. Det här tror många intuitivt, men det här är för onoterade bolag, alltså riskkapitalbolag. Och det är därför man inte kan investera i onoterade bolag.

Russell 3000: 7 procent av bolagen bar hela uppgången

Jan: Men JP Morgan, den amerikanska banken, undersökte hur det såg ut för ett index som heter Russell 3000. Russell 3000, det är börsnoterade bolag i USA. Det är ett index som består av 3 000 bolag på den amerikanska börsen. Som helhet hade det här indexet, mellan 1980 och 2020, ökat med mer än 73 gånger pengarna. Det är noterade bolag.

Och de konstaterade att 40 procent av alla bolag i Russell 3000, alltså 1 200 bolag, förlorade 70 procent av sitt värde och återhämtade sig aldrig. Och hela indexets avkastning, de här 73 gånger pengarna, kom från 7 procent av bolagen. Så av 3 000 bolag var det mindre än 300 som stod för hela uppgången i indexet. Vad tänker du?

Caroline: Absolut, då kan jag förstå den här liknelsen man gjorde med konstsamlingen.

Därför ogillar jag direktinvesteringar i aktier

Jan: Och det här är den stora anledningen till varför jag ogillar direktinvesteringar i aktier. Eller som Småspararguiden, de kallar det till och med aktielotter. För när du köper en aktie... Det gjordes också en annan undersökning som heter The Capitalism Distribution, gjord av ett företag som heter Blackstar Funds. De tittade på ett sådant här index mellan 1983 och 2006, alltså en ganska lång period, 23 år. Och de konstaterade: 39 procent av alla aktier går back. 19 procent av alla aktier förlorar 75 procent eller mer av sitt värde. 64 procent, alltså två tredjedelar av alla aktier man köper, underpresterar mot index. Och 25 procent av aktierna står för hela uppgången. Och 4 procent av aktierna slog index med mer än 500 procent.

Så det blir så här att det är sjukt svårt, för när du köper de här aktierna vet du inte vilka aktier det är som kommer vara de där 25 procent som står för uppgången. Eller vilka det är som kommer slå index stort. Snarare är sannolikheten mer än 50/50 att du kommer underprestera mot index. Och fyra fall av tio, alltså fyra aktier av tio, kommer gå back, tänker jag.

Apple, Amazon och oljebolagen som föll

Jan: Och man kan börja bryta ner det här ännu mer. Tittar man till exempel på 2018, det är nog få som hade sagt att Apple stod för 7 procent av hela utvecklingen i S&P 500, alltså indexet som tar USA:s 500 största bolag. Eller att Amazon samma år stod för 6 procent av den utvecklingen. Men de är ändå två stora företag som jag inte tror att man känner sig osäker på om man köper aktier i.

Caroline: Ja, fast det där är också så här: kolla Cisco, jättemycket värt år 2000. Och sen dess har de, har jag för mig, harvat ganska mycket. Så du vet inte vilka det är.

Jan: Ta oljebolagen som var stora på 20-, 30-, 40-talet. Det är inget oljebolag idag som är någon fantastisk investering.

Caroline: Nej, inte om man ska hålla länge i alla fall.

Jan: Nej. Så jag tror att poängen att ta med sig här är att det är svansarna, alltså extremfallen, som kommer stå för majoriteten av din utveckling. Det är extremt svårt att träffa de här svansarna. Och det är därför vi, eller jag, alltid pratar så mycket om att äga allting. För äger du allting, då kommer du få med svansarna. Med stor sannolikhet.

Buffett: tio aktier av 400–500 bär resultatet

Jan: Och apropå, du hade en fråga om Buffett. Du kan läsa vad han skriver så här, vad han sa 2013, då hade de årsstämma och då sa han det här: "If you remove just a few of Berkshire's top investments, its long-term average is pretty average."

Han säger att han genom sin livstid har ägt ungefär 400–500 aktier totalt. De största vinsterna kommer från ungefär 10 av dem. Och det är det han säger, hade man plockat bort de här tio från hela portföljen hade avkastningen på Berkshire inte varit särskilt fantastisk. Så även för en investerare som Buffett, som många anser är en skitduktig investerare, och det är han, så är det ändå inte så att alla 500 har bidragit lika mycket till vinsten. Det är en extrem snedfördelning av var vinsten kommer ifrån.

Och jag gillar George Soros. Han har också vid något tillfälle sagt så här: "It's not whether you are right or wrong that's important, but how much you make when you're right and how much you lose when you're wrong."

Det här går i linje med något jag känner igen från poker, att när du har oddsen på din sida, då behöver du satsa. Hur mycket vinner du när du väl vinner? Och sen gäller det att hålla förlusterna små under tiden. Så jag tror att misstaget vi gör är att vi ofta bara fokuserar på vinnarna, för de är lätta att se i efterhand.

Caroline: Ja, det är de. Men jag blir intresserad av hur en person som tycker att man ska äga enskilda aktier skulle ställa sig till de här siffrorna. Vad skulle argumentationen vara från en sådan människa, tror du?

Jan: Ja, att de kan välja de här. Att de vet vilka de är.

Caroline: Att man hoppar av dem som går dåligt.

Jan: Ja, jag förstår. Men jag har inte sett någon som klarar det. Och det finns inget vetenskapligt stöd för det där. Så då är jag liksom... Om folk i stället bara säger så här, jag köper de här aktierna för att jag gillar företaget eller vill följa det, eller det är sexigt, jag vill vara med på det här tåget, ja, då är det fine. Det som ofta gör mig frustrerad är när de säger att de slår index med det här. Då bara, nej, det gör du inte.

Gurus och paradox of skill

Jan: Och sen hamnar vi i den där diskussionen, som vi hade förra veckan, "no one is crazy". Att vi har olika syn på världen. Och det är klart att det är någon som kommer välja det där tionde företaget som blir svansen. Förutsätt till exempel Michael Burry, vi hade en sådan diskussion på forumet nu.

Caroline: Ja, Michael Burry har gått ut, han som var med i den här Big Short, han har förutsett...

Jan: Ja, som filmen Big Short är baserad på.

Caroline: Ja, Big Short. Och att han har förutsett något.

Jan: Och det är så här, bara för att du hade rätt en gång betyder det inte att du kommer ha rätt fler gånger.

Caroline: Nej, det är väldigt fascinerande hur en person kan bli en sådan guru.

Jan: Ja, för att man hade ett... Det fanns gurus som förutsåg fallet 87, det fanns gurus som förutsåg fallet 99. De hade fantastisk utveckling mellan 1996 och 2006, och sen underpresterade de å det grövsta under finanskrisen. Och andra sådana exempel.

Så det är det här som vi också pratade om i avsnittet, paradox of skill. Finans är ett område som påverkas väldigt mycket av tur. Ju duktigare deltagarna är i spelet, desto större påverkan kommer turen ha. Det är det som är paradox of skill. Att ju duktigare man blir, desto mer tur behöver man. Eller desto större roll kommer turen spela.

Kapitel 7: Freedom

Jan: Bra, så jag tänker att vi ska ta nästa. Kapitel 7, Freedom.

Caroline: Ja.

Jan: Och då skriver Housel så här, att en av de högsta formerna av förmögenhet, eller att vara rik, är att kunna vakna varje morgon och säga: idag kan jag göra vad jag vill. Att det handlar om den här friheten.

Och det där har vi också pratat om i, jag tror det var avsnitt 116, där vi pratar om att om inte pengar gör dig lycklig, så spenderar du dem fel. Han refererar till jättemånga psykologiundersökningar som visar att den största korrelationen med lycka, eller happiness, är att kunna påverka sin situation, eller påverka sitt liv. Det är när vi inte har makten över vår egen situation som vi ofta mår dåligt. Det är därför det finns en massa böcker om det där, liksom ta ansvar för ditt liv.

En av de högsta formerna av att vara rik är att kunna vakna varje morgon och säga: idag kan jag göra vad jag vill.

Jocko Willink och extreme ownership

Jan: Min senaste bok jag läste på ämnet var Jocko Willinks Extreme Ownership. Väldigt amerikansk.

Caroline: Ja, han är väl före detta SEAL, som har intervjuats av Tim Ferriss. Jag kommer ihåg att jag hörde att han gick upp 4.30 varje morgon och tränade, tror jag, för att han jobbade för att jobba mer än vad fienden gör. Och då tror jag han var militär.

Jan: Ja, men han gör det fortfarande. Han har ett väldigt roligt Instagramkonto, typ 90 procent av alla bilder är en bild på hans klocka 4.30 på morgonen, varje dag, på julafton, på nyår, och så går han och tränar.

Caroline: Ja, men det är väl en trygghet också för honom. Men vad var det jag tänkte nu... Ja, säg du ditt, så ska jag se om jag kommer ihåg mitt. Med Jocko Willink.

Jan: Nej, jag tänkte fortsätta. Mycket i personlig utveckling handlar om att ta ansvar, påverka din situation. Du är inte maktlös.

Caroline: Nej, men det var det jag skulle fråga om, Jocko Willink. För jag tänker att det finns ju många som har pengar och som ändå är olyckliga. Eller som känner att de inte kan påverka sin situation ändå. Och så tänker jag bara: gör dig av med dina skärmar och se vad som händer då. Men hur gör Jocko Willink? För jag tänker att han vill ha extreme ownership i sitt liv. Har han sagt något om det här med att inte vara en produkt av sin tid?

Jan: Jag tror att vi sparar det här till... Vi ska ju göra ett sådant struntavsnitt, ett off-topic-avsnitt. Och jag tror att det där, vi får ha en diskussion om...

Pengar och olycka

Jan: Jag tycker det är så intressant när folk säger att pengar gör mig inte lycklig. "Jag har jättemycket pengar, jag känner ändå att det är tufft."

Caroline: Ja, det är inte tufft. Jag tror inte att det är tufft, Jan. Jag tror inte på det. Jag tror att det är för att man inte fattar. Man behöver göra något annat än det man gör nu.

Jan: Ja, men då är det ju tufft för en. Om man inte fattar så fattar man inte. Människor gör så gott de kan och fattar så fort de hinner.

Jag tror att det där är lite som han, Rajat Gupta, vi pratade om. Han hade 100 miljoner dollar och sen gör han en insideraffär, sitter i fängelse i flera år. Jag tror inte han skulle tycka att det är så jäkla lätt.

Caroline: Men när du tittar på honom, där du står med dina värderingar, så blir det så här. Jag tror det är lite som han också säger: se upp vem du ser upp till och se upp vem du ser ner på.

Jan: Ja, men jag ser inte ner på Rajat Gupta för att han gjorde sin insideraffär eller för att han behövde ännu en segelbåt. Jag ser inte ner på honom. Det gör jag inte. Jag ser faktiskt inte ner på någon som har mycket pengar och säger att de är olyckliga.

Caroline: Nu vet jag inte någon som gör det. Så vad är din poäng?

Vi inser inte hur mycket frihet vi har

Jan: Men poängen är att vi har jättemycket frihet, det har vi. Men vi inser det inte. Jag tror att vi inte inser hur mycket frihet vi egentligen har. För vi sitter i våra rutiner. Du vet, när vi säger att man hamnar på Expressen.

Caroline: Ja.

Jan: Man bara hamnar i ett flöde på sin skärm. Då tar man ju inte ansvar för att man har den friheten egentligen.

Caroline: Nej.

Jan: Och det är därför det är en kombination av pengar, personlig utveckling och en massa andra perspektiv på livet. Och jag tror att det där... Vi hade ju det där avsnittet med den här kanadensaren, där vi pratade om det, jag kan lägga en länk till de avsnitten.

Och jag tror att det också går i linje med det som Morgan Housel skriver. Att Gallup gjorde en undersökning 2019 i 140 länder, där man konstaterade att fyra av tio, alltså 40 procent av människorna, upplevde "a lot of worry" den gångna dagen. Alltså att man oroar sig och känner sig maktlös.

Trots att, om vi ska vara inne lite på det du är inne på, att tittar man på i princip vilket nyckeltal som helst och jämför en medelklassfamilj mellan 1950 och 2020, så har vi det mycket bättre. Vi bor på fler kvadratmeter, vi har mer prylar, barnen har mer leksaker, vi har mer uppkoppling, vi har mer av allting. Men det är inte som att vi upplever den där friheten. Man kan prata mycket om det här, men vår upplevelse är att vi springer fortare, vi är mer fångna, och det är en massa måsten.

The man in the car paradox

Jan: Ska vi ta nästa? Nu handlar det om "the man in the car paradox", alltså paradoxen med mannen i bilen. Du kan läsa här vad han har skrivit, för han har skrivit det jättebra.

Caroline: Ja. "No one is impressed with your possessions as much as you are. When you see someone driving a nice car, you rarely think: Wow, the guy driving that car is cool. Instead, you think: Wow, if I had that car, people would think I'm cool. Subconscious or not, this is how people think." Det vill säga...

Jan: Vet du, ta resten också, för jag tycker... Jag hade inte kunnat säga det bättre än han och skrivit det.

Caroline: "There's a paradox here. People tend to want wealth to signal to others that they should be liked and admired. But in reality, those other people often bypass admiring you, not because they don't think wealth is admirable, but because they use your wealth as a benchmark for their own desire to be liked and admired."

Valet parkern som aldrig såg på föraren

Jan: Så jag tycker... Han har en historia, att det här kommer från att han jobbade som en sådan här, jag vet inte vad det heter på svenska, valet parker. Alltså när folk kommer till en restaurang.

Caroline: Ja, när de kommer och parkerar bilen åt dig. På hotell och restauranger.

Jan: Ja, precis. Och då sa han så här, då kom det folk som hade en Ferrari eller en Bentley. Och han sa: jag kollade aldrig på den som satt i bilen, utan jag var så här, wow, vilken cool bil, tänk när jag har en sådan bil, tänk vad folk kommer kolla på mig. Sen fick han köra bilen till parkeringen.

Och sen är det ingen som... Det där, det slog mig, när jag läste boken sen, så var jag ute på mina powerwalks, och så såg jag någon snygg bil, och så tänkte jag: nej, jag kollar ju inte vem som sitter i bilen, utan jag kollar bara, fan vad snygg bil, sådan hade jag också velat ha.

Caroline: Jag kollar också på bilarna, men jag kollar faktiskt ibland på vem som sitter i bilen. Och då är det alltid äldre män, och ibland är det kvinnor faktiskt.

Jan: Ja, då är det ofta frun till den äldre mannen.

Caroline: Det är inte säkert, Jan.

Jan: Nej, det är klart att det inte är. Jag skulle bara vara dryg. Jag bara skojar.

Status att signalera och privatjet på Instagram

Jan: Och det här är också ganska kul, apropå det. Jag vet inte om du har sett det, men apropå Instagram och sånt, så finns det idag tjänster där du kan hyra in dig, typ en halvtimme på ett privatjet, och ta bilder till ditt Instagram. Och du kan till och med få en professionell fotograf, och du kan få en champagneflaska.

Caroline: Det är ju det att man ska visa upp för andra då.

Jan: Ja, precis. Man vill signalera status, man vill signalera framgång. Så jag gillar verkligen hans poäng här, att ingen är så imponerad över det du äger som du själv.

Caroline: Ja, det här har jag faktiskt tänkt på, att jag vill lära mina barn att man kan beundra något som någon annan har. Men man behöver inte äga det själv. Jag tror man bara måste skifta det från att vilja ha det, till att förstå att jag kan titta på det, och det kan också vara en njutning. Jag tror man bara måste träna på det. Att det är en njutning också att få titta.

Jan: Ja. Jag tror egentligen, det jag tänkte när jag skrev det här, det var den här historien jag berättade, när vi hade Teslan på uppfarten. Det var så här att man vill, eller jag vill ibland, jag ska minsann visa dem att det går bra nu. Och så är jag beredd att lägga flera hundratusen, och sen läser jag det här, och så är jag bara: de hade inte ens brytt sig om mig, utan det enda de tänker är, hur hade det varit om de hade bilen? Om de nu hade tänkt något om bilen ens.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Så, ja, det var lite roligt.

Ingen är så imponerad över det du äger som du själv.

Wealth is what you don't see

Jan: Vi tar nästa. Då är det så här: "Wealth is what you don't see."

Caroline: Det låter spännande. Ja.

Jan: Då är det det här klassiska, att "spending money to show people how much money you have is the fastest way to have less money". Så här blir det också mycket beteende och drivkrafter. Han har ett resonemang i boken som är så här, att om du ser någon som kör en bil som kostar en miljon, så kan det se ut som att den personen kan vara förmögen. Men det vet du inte, utan det enda du faktiskt vet, om du ser någon som kör en bil som är värd en miljon, är att de hade en miljon innan de köpte bilen. Eller att de har lånat pengar till den.

Caroline: Ja, ja, visst.

Jan: Eller att de har en miljon mer i skuld. Det är det enda du vet. Men oftast skapar vi en helt annan historia kring det där.

Elon Musk: fin bil eller fint hus

Jan: Och det är roligt, jag läste något om Elon Musk, att också när han hade sålt något företag, om det var PayPal, då hade han råd att köpa en fin bil eller ett fint hus. Men han hade inte råd att köpa både och. Och vad köpte han då? Då köpte han en fin bil och köpte ett litet hus. Då köpte han en McLaren.

Caroline: Jag har för mig att han köpte en sportbil.

Jan: Ja, han köpte en McLaren F1. Men som jag förstår det har det varit väldigt viktigt.

Caroline: Ja, det är klart.

Jan: Jag hade kanske inte haft Tesla annars.

Caroline: Nej, för han körde ju mycket med sin Lotus, eller vad det var.

Jan: Ja. Körde mycket med den och den fick bli lite skamfilad. Men han har nog tyckt efter det att man måste kunna få köra en sexig bil och ändå...

Caroline: Ja, det har varit skitviktigt för honom. Att ha en bil som går på...

Jan: Ja.

Vi bedömer förmögenhet efter det vi ser

Jan: Och han skriver också att vi tenderar att döma förmögenhet, eller bedöma förmögenhet, efter vad vi ser. Men vi ser ju inte... Om vi ser någon som har flyttat till ett dyrt hus eller köpt en dyr bil, så är det bara det dyra huset och den dyra bilen vi ser. Vi ser inte om de har belånat sig till det, vi ser inte hur mycket pengar de har, hur mycket de har investerat. Så det vi ofta förlitar oss på är de här externa faktorerna för att bedöma ekonomisk framgång.

Men förmögenhet är ju mycket det du inte ser. Det är det där huset som inte köptes. Den där bilen... Till exempel, folk ser vår V70 från 2009, som har rostiga fälgar, men man ser inte bankkonton eller den Tesla vi inte köpte.

Caroline: Nej, precis. Man ser inte det man inte gjorde.

Jan: Nej.

Caroline: Men jag håller med i det. Jag går också på de där markörerna, trots att jag fick mig en sådan tankeställare för flera år sedan. Jag skulle flytta en bil åt någon. Jag fick nycklarna och åkte till platsen och skulle flytta bilen. Och det var någon... Alltså, en dyr bil var det. Så jag bara, fan också, det är tur jag inte ska flytta den så långt. Och så tänkte jag: men den här personen som äger den, jag vet ju att han inte har ett välbetalt jobb. Jag vet ju det. Så även om jag kommer ihåg den här insikten, att den här bilen var viktig för honom och jag har respekt för det, att han vill ha den här bilen, så förstår jag att han har lånat till den. Och jag vet att det är så när jag ser en BMW-suv ute på stan, att man mycket väl kan ha lånat till den bilen. Och inte ha så mycket annat. Men ändå går man på de yttre markörerna.

Påfågelsfjädrar och Rihanna

Jan: Ja, och det är ju det här med påfågelsfjädrarna. Han skriver så här, Bill Mann, jag tror att det är en investerare. Han skriver: "There is no faster way to feel rich than to spend lots of money on really nice things. But the way to be rich is to spend money you have and to not spend money you don't have. It's really that simple."

Och det finns massor av sådana exempel, framförallt idrottsstjärnor. Rihanna var också tydligen en sådan här sångerska som typ hade gjort av med alla sina pengar. Och sen blev det i domstol att hon stämde sin finansiella rådgivare. Och då ska den här finansiella rådgivaren ha sagt: är det rimligt att jag ska förklara att om du köper något för pengar, så blir du av med pengarna och får prylen?

Caroline: Rihanna är ju en jättestor artist.

Jan: Jag har ingen aning om vem det är.

Caroline: Nej, okej. Så hon hade blivit av med sina pengar för att hon har handlat. Och stämde sin finansiella rådgivare.

Jan: Och det var på den här nivån, att du kan inte spendera pengar du inte har. Eller när du spenderar dem så försvinner de.

Caroline: Ja, precis.

Rich vs. wealthy

Jan: Och här, det här gillar jag också, så gör han en distinktion, jag vågar mig inte på att översätta det, men mellan rich och wealthy, alltså rik och förmögen. Och då säger han så här: någon som är rik, det är till exempel någon som kör en miljonkronorsbil. En sådan person är rik, antingen för att de har köpt den och äger bilen, eller åtminstone har de någon inkomst som gör att de kan köra den typen av bil. Du måste ändå täcka det där lånet, eller ha tillräckligt med lön.

Men han säger så här om wealthy, alltså förmögen: "Wealth, in fact, is what you don't see. It's the cars not purchased, the diamonds not bought, the renovations postponed, the clothes forgone, and the first-class upgrade declined. It's assets in the bank that haven't yet been converted into the stuff you see." Och jag gillar det.

Analogin med träning och dieter

Jan: Och så gör han också en fantastisk analogi med träning och dieter. Och då säger han så här, att att träna, det är att vara rik. Till exempel, jag gjorde jobbet, jag var och promenerade, jag var på gymmet, det gör att jag kan unna mig. Jag kan spendera det här, jag kan unna mig, jag förtjänar det här.

Caroline: Vadå, jag hänger inte med riktigt här nu.

Jan: Jag gjorde jobbet.

Caroline: Ja, och då förtjänar jag det här. Vad förtjänar man då?

Jan: Ja, men min glass i mitt fall till exempel.

Caroline: Jaha. Är du med?

Jan: Nej, jag resonerar inte så.

Caroline: Okej, gå vidare.

Jan: Medan att vara förmögen är att säga nej till glassen.

Caroline: Mm.

Jan: Det ena resonemanget är liksom så här, nej, men jag unnar mig och spenderar. Och det funkar i flera områden än bara pengar.

Caroline: Nej, jag förstår det här.

Förmögenhet ger valfrihet och kontroll över tiden

Jan: Och då avslutar han också så här: "A key use of wealth is using it to control your time and providing you with options. Financial assets on a balance sheet offer that. But they come at the direct expense of showing people how much wealth you have with material stuff."

Så förmögenhet ger mig den här valfriheten. Vi kommer prata om det här sen också, men det ger mig flexibilitet, det ger mig förmågan att välja. Det är därför jag också pratar om kontanter ibland. Och jag säger att kontanter har ett möjlighetsvärde, ett optionsvärde, som många gånger är underskattat. Jag upplever att många kritiserar kontanter, men det är därför jag gillar till exempel kontanter i bufferthinken, eller våra hinkar. För det gör att jag inte bara har möjlighet att köpa fler finansiella tillgångar. Det ger mig även möjligheten att kontrollera min egen tid.

Och där blir jag också så här, jag har en kompis som vill... Ibland skojade vi, för det är ganska många som säger så här, jag är ointresserad av pengar. Men sen är de ändå uppe 6.30 och kör till jobbet.

Caroline: Ja, precis, för de älskar sina jobb så mycket.

Jan: Nej, eller inte. Men det visar ändå att de där pengarna verkar vara viktiga, för annars hade man kanske inte gått upp den tiden.

Kontanter och kontroll över tiden

Caroline: Vad var det du sa, jag fattade inte det här. För du sa att du hade kontanter för att du tycker om att kontrollera din tid. Hur hänger det ihop?

Jan: Har jag kontanter, det betyder ju att, säg att jag har 200 kronor i timmen. Jag har då 200 kronor, det betyder att det finns en timme jag inte behöver sälja. Då har jag kontroll över vad jag vill göra den timmen. Jag kan välja att gå och jobba, eller jag kan välja att göra något annat. Jag kan välja att gå i... Eller?

Caroline: Det är ologiskt.

Jan: Vad tänker du?

Caroline: Nej, men det var precis det, att det var kontanter som gjorde att jag reagerade.

Jan: Men det är inte bara kontanterna.

Caroline: Jag tänkte att det var något speciellt med de här kontanterna, men det var det inte.

Jan: Nej, men kontanter är möjlighetsvärde, framförallt när det gäller investeringar. Att jag har förmågan, jag är inte fullinvesterad, jag kan göra ändringar. Men samtidigt som kontanter ger mig möjlighet inom området att investera, så ger de mig även andra möjligheter.

Caroline: Men kontanter, tänker jag, det är pengar i handen som jag kan touch, liksom likvid. Då är det pengar som inte är investerade.

Jan: Nej, det är inte kontanter i fysiska hundralappar.

Caroline: Nej, men Jan, kontanter, det är sådant man går och handlar med, eller förr i tiden kunde gå och handla med, nu måste man ha ett kort.

Jan: Ja, jag fattar det, men det var inte det jag menade. Jag tänkte så här, shit, det är något jag inte har fattat här. Jag resonerar så här, man kan ha aktier, man kan ha fonder... Ja, vad ska man annars kalla de pengarna som inte är investerade?

Caroline: Och då säger du kontanter och jag säger likvida medel nuförtiden.

Jan: Ja, men det är ju samma sak.

Caroline: Ja, och det är bara det att ingen missförstår mig och tror att jag måste ha kontanter hemma.

Jan: Ja, du är ju den smarta av oss.

Caroline: Ja, det är jag faktiskt.

Kapitel 10: Save money

Jan: Ja, ska vi köra vidare nu?

Caroline: Vi kör vidare.

Jan: Save money, kapitel 10.

Caroline: Ja.

Jan: Där pratar han om sparande, och då säger han också så här, att många gånger underskattar vi att det som faktiskt genererar mest pengar eller mest avkastning är faktiskt en av de saker vi kontrollerar mest. Och han skriver så här: "The first simple but easy-to-overlook is that building wealth has little to do with your income or investment returns and lots to do with your savings rate."

Och då är det ofta så här, att vi vill fokusera... Det är mycket samtal, på forumet och så vidare, där vi pratar om avkastningen. Alltså avkastningen på våra pengar, räntan. Och absolut, avkastningen är superviktig och det är den som kan göra oss rika eller förmögna. Men grejen är att om man har en strategi, vår strategi är mycket indexfonder och fondrobotar, så är det mycket osäkerhet kring vilken avkastning det blir. Kommer det vara 8 procent om året? Kommer det vara 7 procent om året? Kommer det vara 4 procent om året över tid? Vad kommer avkastningen vara nästa år? Det är oklart. Eller hur?

Sparkvoten är det du kan kontrollera

Jan: Men om man tittar på hur duktig jag är på att spara och hur sparsam jag är, det vill säga, han skriver så här, "finance and efficiency", det kan jag kontrollera. Jag kan kontrollera hur mycket jag spenderar till viss del. Jag kan kontrollera hur mycket jag sparar. Jag kan kontrollera till viss del hur mycket jag tjänar. Och den sparkvoten är egentligen mycket, mycket viktigare än vi tror.

Så hans poäng är att i stället för att lägga så mycket fokus på avkastningen, lägg i stället fokus på sparsamheten. Sen kan jag ha en personlig åsikt, att han inte tar upp det här att du bara kan spara 100 procent av din lön, men du kan tjäna... det finns ingen begränsning i hur mycket pengar du faktiskt kan tjäna.

Men han har väldigt rätt i ett påstående. Han säger så här: du kan bli rik genom att ha en hög inkomst, men inte utan en hög sparkvot.

Caroline: Ja, jag håller med kring det där.

Jan: Så du kan bli rik genom en hög inkomst, men inte utan en hög sparkvot.

Förmögenhet är relativ till det du behöver

Jan: Och då pratar han också om att värdet på din förmögenhet, och det här är också något vi har pratat mycket om, men inte så här urskilt, är att värdet på ens förmögenhet är relativt till det man behöver. Relativt till vad du och jag behöver, så behöver vi inte alls lika mycket som vissa kompisar som behöver mycket, som ska ha båt till exempel, eller ska ha ett större hus, eller ska göra fler resor än vad vi ska göra. Så att bli förmögen för oss, eller att vara förmögen för oss, är en lägre siffra än för andra.

Och han skriver så här: "A high savings rate means having lower expenses than you otherwise could, and having lower expenses means your savings go farther than they otherwise would have." Det vill säga, genom att ha lägre utgifter eller en högre sparkvot så kommer mina pengar räcka längre.

Lifestyle bloat och jakten på den extra procenten

Jan: Och det här tycker jag är så klockrent, för då säger han så här, att det finns professionella investerare som jobbar 40, 60, 80 timmar i veckan för att lägga till 0,x procent till sin avkastning. Eller företag betalar miljarder för att ha den där lilla överavkastningen mot index. Men samma investerare som lägger de här 80-timmarsveckorna kan förlora 2–3 procent på det han kallar "lifestyle bloat". Alltså att man har utgifter som man kanske inte hade behövt, utgifter som kanske inte ger någon energi, utgifter man inte får någon glädje av.

Så det hade varit mycket smartare att i stället för att lägga ner all den här jakten på den extra procenten, ta hem den vinsten på andra sidan, genom att vara mer effektiv med dina utgifter, mer effektiv med din sparkvot, mer effektiv med vad det är som är viktigt i ditt liv. Vad tänker du?

Caroline: Jag har inte så mycket att säga om det.

Jan: Nej, men det är så här "makes sense".

Caroline: Ja.

Ödmjukhet som väg till mer pengar

Jan: Och sen gillar jag också så här, han har en formulering, han skriver så här: "Past a certain level of income, what you need is just what sits below your ego." Så han säger att ett av de sätt man nästan aldrig pratar om för att bli rikare, det är att bli mer ödmjuk. Jag älskar det.

Caroline: Ja, men är du förvånad?

Jan: Nej, men säg något mer. Varför slår det an hos dig?

Caroline: Jo, men det slår an, som vi pratade om på vår promenad idag, det här med att vara osäker. Och att det kanske inte är egot då, eller det kan vara. Den här osäkerheten, kanske om jag är kvinna och kan vara osäker kring till exempel mitt utseende och känner att jag behöver operera mina bröst. Jag säger inte att alla som opererar brösten är osäkra nu. Men det kommer kosta mig en massa pengar, såklart. Det kommer också kosta mig en massa pengar att uppgradera min garderob eller köpa en bil eller whatever. Eller att behöva hävda mig. Det har ju med egot att göra. Hävda hur framgångsrik jag är.

Om man inte har alla de grejerna, osäkerheten och hävdelsebehovet, då behöver man inte spendera de pengarna heller. Och då behöver man inte den inkomsten.

Är man en nobody utan prylarna?

Caroline: Och någon kan sitta här nu och säga, då är man en jävla nobody.

Jan: Ja, men vi är det ändå. Vi är det ändå.

Caroline: Ja, det protesterar jag lite mot.

Jan: Jag tycker det är så jävla skönt att veta. Vi är nobodies allihop ändå.

Caroline: Vad menar du med nobodies?

Jan: Ja, men för de flesta, de vet inte att man existerar.

Caroline: Ja, ja, du menar så. Och för de som tycker om en, så är man ju något, fastän man har, eller inte har, en jättesnygg bil. Ja, jag tycker det är jättespännande med det här med ödmjukhet och vad det kan resultera i i det fysiska livet.

Jan: Ja, jag tyckte det var så här att den bara hoppade ut på mig, den här raden: "One of the most powerful ways to increase your savings isn't to raise your income, it's to raise your humility."

Caroline: Ja, det är jättefint. Jag tycker det är jättefint.

Jan: Ja, för det är oftast inte där man letar.

Ett av de mest kraftfulla sätten att öka ditt sparande är inte att höja din inkomst, det är att höja din ödmjukhet.

Relationer, inte prylar

Caroline: Nej, jag tänkte på det häromdagen, när jag tänkte på vänner som vi tycker om. Då är det ju för att de är underbara personer. Inte för att de har fantastiska cyklar eller något. Eller hur? Vissa har ju cyklar för 100 000. Det är inte därför man älskar en människa. Eller hur?

Och nu är jag jättemycket inne på att relationer är det som spelar roll i mitt liv. Det kanske det inte är i någon annans liv. Men för många människor är det relationer som spelar störst roll egentligen. Inte störst roll egentligen, men stor roll.

Jan: Stor roll, ja, det är klart att man har andra behov också.

Caroline: Men vi... Ja, that's it. Jag ska inte säga mer nu, det känns som att jag bara spiraliserar ut i en massa märkliga resonemang här idag som vi har behövt klippa bort. Låt oss gå vidare.

Att spara ger pengar tillbaka till dig själv

Jan: Vi går vidare. Men nästa grej är fortfarande på det här med att spara pengar, det var ett ganska stort kapitel. Då har han vissa tips. Ett av dem var också så här, nej, men du behöver inte ha en specifik anledning till att du sparar. Han säger också, och jag gillar det här, han har skrivit så här: "A bit of savings is like taking a point in the future that would have been owned by someone else and giving it back to yourself." Han är en sådan liten ordkonstnär.

Caroline: Det är fint skrivet.

Jan: Ja, men det här är varför jag gillar att läsa böcker på engelska och på originalspråket.

Caroline: Ja, absolut.

Tid är den viktigaste resursen

Jan: Det handlar verkligen om att tid... Jag tycker personligen att tid är den viktigaste resursen. Har jag schabblat bort 100 000, så kan jag alltid tjäna nya 100 000. Jag kan till och med schabbla bort 100 000 om året i tio år, och sen det elfte året tjäna en miljon, och vara plus minus noll. Har jag schabblat bort tio år med mina barn, så kan jag inte ta igen det elfte. Har du schabblat bort dem, forever.

Caroline: Ja.

Jan: Så tid på det sättet upplever jag egentligen mer värt än pengar. Och precis som vi pratade om här, pengar ger frihet. På samma sätt blir konsumtion idag, det värsta är konsumtion på kredit. Det betyder att jag har något idag, men sen kommer jag behöva jobba i flera år för att betala det där jag använde, i tid.

Så jag brukar mycket tänka på tid och pengar som en tidslinje. Genom att avvara något idag när jag sparar, så betyder det att jag får mer i framtiden. Och mer i framtiden, vad är det mer? Jag får valfrihet och jag får friheten.

Caroline: Ja, men du sa att han pratade om att man inte behövde ha något specifikt man sparade för, utan det var det här att ge tillbaka något till sig själv som man kanske annars skulle varit av med.

Den som är satt i skuld är inte fri

Jan: Ja, men det är en variant på den här klassiska, den som är satt i skuld är inte fri. Men där tänker vi ofta på det monetärt, och så glömmer vi bort de psykologiska aspekterna av att inte vara fri. Eller oron för att räntan ska gå upp, eller att jag måste jobba, vad händer om jag blir sjuk? Eller, jag kan inte jobba mer. Så det är där resurserna blir någon slags frihet, upplever jag.

Och jag gillar det här sättet, jag får väl återkomma i något kommande avsnitt om det där, men jag gillar det här sättet att tänka på tid och pengar på en tidslinje. Att jag flyttar fram och tillbaka. På samma sätt som ett lån egentligen är framtida konsumtion flyttad bakåt i tiden. Så tänker jag till exempel. Att vi hade inte kunnat köpa vårt hus förrän vi var kanske 70 eller 65 om vi skulle betala det kontant. Men genom att låna på banken kunde vi köpa det när vi var 35. Men vi kommer få betala för det här lånet i 35 år. Är du med? Så då har vi flyttat huset från framtiden till nu.

Caroline: Och det är fint att man kan det.

Jan: Ja.

Caroline: Det tycker jag är helt okej.

Jan: Ja, det är klart det.

Caroline: Men sen finns det annat.

Jan: Ja, och att spara för mig blir precis tvärtom. Det är att jag avvarar något idag för att få mer i framtiden. För att skapa mig utrymme i framtiden. Så det är liksom, ja, nej, men jag gillar det synsättet.

Flexibilitet som en osynlig avkastning

Jan: Och sen skriver han också så här: "That flexibility and control over your time is an unseen return on wealth." Alltså, vi får en avkastning på våra pengar, men vi får även den här flexibiliteten och kontrollen över vår tid. Och det är ofta något vi inte sätter spontant värde på. Vi har egentligen så här dubbel avkastning, vilket jag tycker är nice.

Och då säger han så här: hur värderar du möjligheten? Hur värderar du möjligheten att kunna byta ett jobb som du inte trivs med? Där var det en Gallup-undersökning där 70 procent hade bytt jobb om de bara hade vågat. Hur värderar du möjligheten att kunna vänta på en bra investering? Eller hur värderar du möjligheten att gå i pension tidigare? Eller hur värderar du möjligheten att inte behöva oroa dig?

Balansen mellan att spara och att konsumera

Caroline: Det är bra att du säger det, att han tar upp det. För jag börjar fundera på det här, hur man ska hitta balansen mellan konsumtion och sparande. För det kan lätt bli så att man vill spara mycket, om man är inne på det här tänket, om man läser den här boken och tänker, ja, men det är ju så att jag tar något från mig själv i framtiden. Det blir inte lätt att konsumera då heller, fastän man kanske skulle behöva konsumera också. Kanske få en massage. Och så bara kostar den jättemycket pengar i framtiden. Man kan ju inte tänka så heller.

Jan: Nej, men det blir alltid den här balansen, dikotomin eller yin och yang. Du behöver ha balans mellan att spara idag och ha en framtid. Och då får man kanske bara sätta en kvot.

Caroline: Ja.

Jan: Eller snarare, jag tänker väl snarare så här, att innerst inne vet vi vad som är viktigt för oss på riktigt. Apropå det där off-topic-avsnittet vi ska ha, "Strunt om pengar", jag vet inte, vi kallar det det, det är en working title. Var det något som var i integritet med dig? Gav det dig något att ta den där massagen? Det kan vara det bästa du kan göra. Och det kan också vara så här, nej, det var helt meningslöst.

Caroline: Absolut.

Jan: Så jag tror att man kommer tillbaka till sig själv, att innerst inne vet man om det var rätt eller inte.

Vet vi innerst inne vad som är bra för oss?

Caroline: Ja, men man vill ju helst inte komma till läget efter att man har spenderat pengarna och tänka, nej, det här var värdelöst. Man vill veta det innan.

Jan: Tror du alla har det omdömet? Att veta innerst inne, jag ska inte köpa det här cigarettpaketet, eller jag ska inte...

Caroline: Ja, men jag vet inte.

Jan: Men jag tror till exempel, apropå Jocko Willink, så sa han så här, ingen ångrar någonsin ett träningspass, om det inte är så att man skadade sig på passet. Men annars är det ingen som ångrar att man gjorde något som var bra för en.

Caroline: Nej, men jag käkade en sallad till lunch. Fan, det var jävligt dumt gjort.

Jan: Ja, men det ligger något i det. Det är jättespännande.

Caroline: Okej, så han utgår från att vi vet vad som egentligen är bra för oss.

Jan: Ja, jag tror att vi har det egentligen, men att vi kanske inte alltid lyssnar på det. Och där kommer en massa roligt. Vi vet att jag borde gå och träna, jag borde gå till gymmet, eller jag borde äta bättre. Och sen kommer den där, han, Mr Resistance, liksom, som säger: jag vill ha glass, jag vill ha glass, jag vill inte gå och träna nu. Eller jag är trött nu, eller jag har lite ont, eller jag gör det imorgon. Och sen gör vi inte det. Och då förlorar vi energi. Och så hamnar vi i de där positiva eller negativa spiralerna.

Spelet "vann du?"

Jan: Så jag tror att det är... Alltså, nu blir det här supernördigt. Men du och jag har ju börjat ett spel nu som är sjukt provocerande för vissa. För jag delade med mig till en kompis, som var så här, du vet att det här är sjukt provocerande.

Caroline: Åh, vad spännande. Va? Vad är vårt spel? Nej, men varför var det provocerande? Vi får berätta om spelet och se varför det var provocerande.

Jan: Ja, men vårt spel är så här att vi frågar varandra nu flera gånger om dagen: vann du? Och det kan vara så här, lunchen, vann du? Och det är så här, käkade jag nyttigt, då vann jag. Eller man gjorde det som man visste var bra för en.

Caroline: Ja.

Jan: Och då kan det vara att man vet att man borde gå på sin powerwalk, eller man borde äta något nyttigt till lunchen, eller man borde...

Caroline: Jag borde skippa glassen.

Jan: ...jobba två timmar.

Caroline: Ja, och inte bara jobba. När jag väl jobbar, jag vet vilken arbetsuppgift jag borde göra egentligen.

Jan: Ja, och inte skjuta upp den och sånt. Så att vi vet, ja okej, men vi utgår från att vi vet.

Caroline: Ja.

Jan: Och så hittade vi på spelet. För det handlar egentligen om energi och integritet. Gör jag det jag har sagt att jag ska göra, eller gör jag det jag har tänkt göra? Det har vi snott från, jag vet inte om det var Willink eller Goggins som är så här, vann du? Och man vet ju när man inte har vunnit. För man har tappat energi då. Man ångrar sig.

Rack up those little wins

Jan: Och poängen är också, det är klart att jag har förlorat flera sådana här slag. Men det är ändå roligt. Och det är väl... Jag är i någon sådan här fas nu, men jag har lyssnat mycket på sådana här när jag har varit på gymmet, på Schwarzenegger, och då säger han så här: "Rack up those little wins." Att summan av de här många små, små vinsterna över tid blir en ganska stor vinst.

Men det är också så här, apropå förmögenhet, framgång och sånt, det bygger på det man inte ser. Precis som förmögenhet. Det är de där timmarna, powerwalks, kilometer efter kilometer, eller timmarna på gymmet, eller när du tog en sallad i stället för en hamburgare.

Caroline: Men varför var det provocerande?

Jan: Nej, men det blir provocerande. Ta någon som inte gör det de vet att de borde göra, och sen sitter någon där som bara liksom, fiss, bara, vann du. Det blir ju sjukt in your face. Och sen är det många som inte gillar tävlingsinriktning.

Caroline: Ja, absolut. Men det är inte en tävling. Det är ju inte en tävling.

Jan: Ja, för mig är det absolut en tävling.

Caroline: För mig är det inte en tävling.

Är det en tävling, och mot vem?

Jan: Det är en tävling mot mig själv. Tog jag nu det beslutet som jag visste att jag borde ta?

Caroline: För mig är det ingen tävling, utan det är bara...

Jan: Men det är ändå så här, vann jag?

Caroline: Ja, alltså, det är en inställningsfråga.

Jan: Ja, det är inte en tävling mot någon annan.

Caroline: Men visst, vi pratar ju om att det är som att man vann.

Jan: Ja. Men för mig är det slaget mot mig själv.

Caroline: Ja, men det är klart att det är. Det är ju inte en tävling mellan dig och mig.

Jan: Nej, nej, nej. Och det där, för mig kom det... Jag blev inspirerad till det här spelet efter att jag lyssnade på Willink, och då var han så här, varje minut, varje timme, varje dag, varje vecka, varje månad räknas. Liksom, vinner du? Hur går det i ditt liv? Har du "gained ground" eller "have you lost ground"? Och det är klart att du inte alltid bara kommer vinna.

Caroline: Nej, det är klart att man inte kommer det.

En grisvecka och 80 procent vunna dagar

Jan: Vi har ju räknat ut under dagarna, eller liksom känslomässigt gjort ett överslag och sagt, jag vann till 80 procent idag. Och ibland har man vunnit hela dagen och det känns helt sjukt.

Caroline: Ja.

Jan: Helt sjukt skönt är en dag när man har vunnit hela dagen. Men det är inte heller så att man slår på sig själv när man bara vann till 50 procent.

Caroline: Nej.

Jan: Och det börjar ju med... För jag har haft en sådan riktig grisvecka. Där jag har snoozat i en och en halv timme på morgonen och tyckt synd om mig själv och tyckt att världen är dum. Så att...

Caroline: Att du måste göra saker du inte vill.

Jan: Ja, precis. Tyckt synd om mig själv.

Hur tar man mindset-skiftet?

Caroline: Men hur... Nu måste jag fråga dig, hur tar du övergången från att säga "jag vill inte det här" till att tänka "det är det här som gör att jag vinner"? För det är en stor klyfta. Det är ett stort mindset-skifte mellan att känna "fan, jag vill inte gå på min powerwalk" till att tänka "nu gör jag det här och jag kommer vinna, och det kommer kännas fantastiskt".

Jan: Jag vet inte.

Caroline: Jan, det är det som är det intressanta. Hur du bestämmer dig för att ha ett skifte där. Att inte snooza. Att i stället för att tänka "bara lite till", säga "fan, hellre går jag upp nu, för jag vill vinna" eller "det är viktigt för mig".

Jan: Ja. Jag vet inte, jag tycker det är klurigt. Där får man hitta sina egna sätt. För mig är det så här, jag finner ett visst nöje i det här. Att veta att jag jobbar hårdare än alla andra.

Caroline: Jo, jag förstår dig, Jan. Men om du inte vet varför, så kan det vara så att du hamnar tillbaka i ditt snoozande. Och du vet inte hur du ska komma tillbaka till att vinna. Eller varför du ska vinna ens.

Jan: Ja, för det känns bättre att vinna.

Caroline: Det känns bättre att vinna, ja.

Jan: Låt oss stanna vid det då. Vi kommer kanske föra den här diskussionen i ett annat poddavsnitt. För det är jätteintressant. Det har mycket med pengar att göra också.

Caroline: Jaså? Varför det?

Vinnandet och pengarna hänger ihop

Jan: Jo, men det har det ju. Om man konsumerade eller sparade där man visste att...

Caroline: Jag skulle inte gjort det.

Jan: Det har ju jättestor påverkan på ens finanser, skulle jag säga. Det här med att bedöma vad jag skulle göra och inte göra med mina pengar.

Caroline: Vad spännande, för där har jag inte reflekterat överhuvudtaget. Om jag har vunnit eller inte. Utan för mig står slaget oftast i träning.

Jan: Ja, men då är det för att det området är viktigt för dig.

Caroline: Ja, eller det är där jag oftast inte vinner.

Jan: Ja, ja.

Att tacka nej till uppdrag du inte vill ha

Jan: Nej, men för att avsluta då, det är så här, "saving money". Så säger han också, att "this hidden return of flexibility and control over your time is becoming more important". För då säger han också att om vi tittar på 50-talet, så konkurrerade du med dem som bodde i din stad. Idag konkurrerar du inte bara med dem som bor i din stad, du konkurrerar med dem som bor i hela landet. Men du konkurrerar även med folk globalt. Särskilt med jobb som är mer intellektuella, alltså idébaserade eller kreativa jobb.

Och då kommer just den här flexibiliteten vara långt mycket viktigare. Att kunna tacka nej till ett jobb eller vänta mellan två uppdrag. Eller att inte behöva ta det där dåligt betalda uppdraget för att det råkade komma just nu. Så där finns många sådana fördelar.

Kapitel 11: Reasonable vs. rational

Jan: Ska vi ta den sista principen för idag? Ja, och då är det kapitel 11, reasonable vs. rational. Han säger så här, rakt upp och ner: "Aiming to be mostly reasonable works better than trying to be coldly rational. Reasonable is more realistic, and you have a better chance of sticking with it for the long run, which is what matters most when it comes to managing money."

Så ibland lever vi i det här att om man bara fattade matematiska beslut, så vore det mycket bättre. Men problemet är att vi inte är de där ikonerna som alltid bara maximerar nyttovärdet och bara ser till statistik och matematik.

Läkaren som smittade syfilispatienter med malaria

Jan: Och så har han en massa sådana här exempel, från till exempel sjukvården. Det var någon läkare som under 1900-talet konstaterade att det var många som dog av syfilis. Men om man fick feber samtidigt som man hade syfilis, så ökade sannolikheten att man överlevde. Så det var en läkare som började smitta sina syfilispatienter med malaria, så att de fick feber.

Caroline: Etiskt riktigt.

Jan: Nej. Ja, men det gjorde att fler överlevde. Jag tror att han på 50-talet fick Nobelpriset för det här. Och sen konstaterade man att feber, vid vissa sjukdomar, kan minska spridningen av virus med upp till 200 gånger, när kroppstemperaturen ökar. Jag tänkte när jag skrev det här, att det här kan du bättre än jag.

Caroline: Det kan jag inte, men det låter vettigt.

Jan: Ja. Och så sa han så här, det rationella, det borde ju vara att vi lät febern vara. Men vad är det de flesta gör? Kommer man till ett sjukhus och har feber, vad är det du får? Du får febernedsättande.

Caroline: Ja, men numera säger man ju att man ska låta febern vara. Och speciellt hos barn, tror jag. Att man inte behöver ta ner en feber som är under 40 eller vad det är.

Jan: Nej.

Caroline: Så man har förstått det ändå.

Jan: Ja, precis. Men vi är fortfarande, många gånger, så att vi vill må bättre instantly.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Och då gör vi irrationella grejer.

Yale-studien: belåna dig som ung

Jan: Och han pekar också på, det var ganska roligt, det här är en studie jag helt har missat. Det var en studie som gjordes på Yale 2008, som pekade på att den optimala strategin för unga människor som börjar investera, det var att ta en krona som de har och investera, och sen låna två kronor för varje sparad krona och investera dem också. Och sen skulle man minska den här belåningen lite över tid. Men att i princip gå all in när man är ung. Belåna sig två gånger för varje sparad krona.

Och även om man exploderade, det vill säga man blir av med alla sina pengar, dagen efter du blir av med dina pengar, sätt in en krona, låna två kronor och fortsätt med samma strategi. Vilket är roligt. De skriver det rationella resultatet. Ska du läsa här?

Caroline: Ska jag läsa vadå?

Jan: Det ska du läsa.

Caroline: "The expected retirement wealth is 90% higher compared to life-cycle funds and 19% higher compared to 100% stock investments."

Jan: Så det är så litet, John.

Caroline: "The expected gain would allow workers to retire almost six years earlier or extend their standard of living during retirement by 27 years."

Jan: Så de säger att den här strategin för en ung person, det vill säga, investera en krona, låna två kronor, investera dem. Gör det, minska belåningen över tid, blir du av med alla pengarna, fuck it, kör på ändå.

Caroline: Men hur investerar de pengarna?

Jan: I aktier.

Caroline: Okej, men enskilda eller bara en massa olika?

Jan: I stock market. En indexfond.

Caroline: Ja, jag tänkte väl. Det måste ändå vara en specifik investering.

Jan: Ja, men jag utgår här, jag har inte läst studien, men jag gissar att stock market är hela marknaden. Så de brukar jämföra med index.

Caroline: Det här är jätteintressant. När sa du att den var ifrån?

Jan: 2008.

Rationellt men ingen skulle göra det

Caroline: Och explodera här, det gör man ju om börsen bara backar minus 50 procent.

Jan: Så faller börsen med 50 procent så är du av med alla dina pengar eftersom du är belånad.

Caroline: Ja.

Jan: Trots det så säger han så här, ja men det här gör att du kan gå i pension sex år tidigare. Eller du kan ha din livskvalitet i 27 år extra.

Caroline: Ja.

Jan: Jag tycker det här är ett superbra exempel.

Caroline: Men vad har det då med reasonable och rational att göra?

Jan: Det här är rationellt att göra, men det är inte en jävel som kommer göra det.

Caroline: Nej, det är nog ingen som skulle tycka att det kändes bra att göra så.

Jan: Nej.

Jack Bogle och hans sons aktiva fond

Jan: Och sen är det en massa andra sådana saker. Det här är en rätt rolig historia, till exempel Jack Bogle. Han som var indexfondens fader, typ. Han startade Vanguard. Och han har skrivit massor av böcker om indexfonder. Och sen visade det sig, det visste jag inte, att hans son blev fondförvaltare i en aktivt förvaltad fond. Och då låg en del av Bogles pengar i hans fond.

Caroline: Jag tycker det är fint.

Jan: Ja, reasonable.

Caroline: Jag tycker det är jättefint. Barn gör alltid något helt annat än man tror, eller tvärtom. Och du vet, de kan vara framgångsrika i det. Jag tycker det är så himla roligt att höra det.

Jan: Men det är ju irrationellt.

Caroline: Ja, visst.

Jan: Jag tror inte heller han gjorde det för att han var pappa till den här.

Caroline: Jo, han skrev ju så här. Jo, men det kan inte ha varit bara därför som han la in lite pengar där.

Jan: Nu minns jag inte citatet i boken, men då var det nog så att vissa saker är viktigare än family bonds.

Caroline: Men pengarna, okej, okej. Men då var det därför.

Hellre rimlig än rationell

Jan: Så att inte ge... Jag gillar det här, för det handlar också om att i sin plattform behöver man inte vara så jäkla strikt. Bättre att ha en plan med flexibilitet. Var reasonable. Du behöver inte vara 100 procent rationell och stänga av alla känslor. Utan tvärtom. Gilla det du gör. Var medveten om konsekvenserna av det. För mycket av det som är 100 procent rationellt kommer man inte klara av, eller det är inte rimligt. Så hellre vara rimlig än vara rationell.

Du behöver inte vara 100 procent rationell och stänga av alla känslor. Hellre en plan med flexibilitet, som du faktiskt klarar av att hålla.

Avrundning och en del tre

Jan: Jag tänker faktiskt att vi avrundar här. Jag tror vi har sex, sju sådana här kvar. Så jag tror att det blir en del tre. Kanske nästa vecka eller veckan efter. Vi får se hur vi hänger med.

Det är en jättespännande bok, måste jag säga.

Caroline: Det blir nästan så att jag vill läsa den. För det är bara du som har läst den.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Ja.

Jan: Den finns på svenska också nu. Och allt Morgan Housel skriver är läsvärt. Han har ett roligt Twitterkonto. Han skriver på det här The Collaborative Fund. Den här boken började som ett blogginlägg.

Caroline: Vad heter den på svenska? Heter den Pengapsykologi?

Jan: Jag vet inte, jag läste den på engelska. Man får söka på Morgan Housel, så kommer det väl upp.

Caroline: Precis.

Patreon och avslutning

Jan: Bra, annars, det sista jag får tipsa om är vår Patreon-community. Där händer roliga grejer. Vi kommer ha en sådan här digital fika tillsammans med en finansiell rådgivare. Vi kommer ha en fika tillsammans med Filip Ripman från SPP Fonder, som förvaltar den hållbara fonden SPP Global Solutions, som fokuserar på sådana här hållbarhetsmål och bidrar till FN:s mål för en hållbar värld. Och vi har haft fika tillsammans om skog. Så det är nästan som en podd i podden. Nu har vi faktiskt 12–13 avsnitt.

Sen händer det en massa grejer. Jag tänkte faktiskt att jag skulle testa, vi skulle ha en sådan här fika också. Bara öppet forum. Man kan ha sin egen fika.

Caroline: Det gör vi. Vad trevligt.

Jan: Ja, jag ska se hur det går.

Caroline: Du hittar på så mycket kul, Jan.

Jan: Ja, men jag tycker det här är sjukt roligt. Men det är på Patreon. Patreon.com/rikatillsammans.

Och sen tänker jag helt enkelt att vi ses kanske i forumet under veckan, och sen kommer det ett nytt avsnitt nästa söndag, precis som vanligt. Ha det så bra. Tack för den här veckan.