Din inkomst = det upplevda värdet du skapar
Ett kontroversiellt tips och tankespjärn
Din inkomst bestäms i grunden av det värde som andra människor upplever att du levererar. Man kan förenkla det till formeln: din inkomst = unik kompetens + hävstång + ansvarsnivå. Nu är det inte en absolut sanning, men det är en användbar modell för att se vilka rattar du har att skruva på om du vill öka din inkomst.
Förenklat kan man säga att:
- Unik kompetens handlar om att kunna något som få andra kan, vara på rätt plats vid rätt tid, eller ha tillgång till en sfär som andra inte har. Det som inte enkelt går att ersätta eller lära upp någon annan i värderas högre.
- Hävstång innebär att du kan multiplicera ditt arbete genom kapital, personal, idéer eller teknik. Ju lägre marginalkostnad för att leverera mer värde, desto högre potential för inkomst.
- Ansvarsnivå handlar om skillnaden mellan ”smaltid” och ”bredtid”. Smaltid är timbaserat arbete – jobbar du dubbelt så mycket får du dubbel betalning. Bredtid är resultatbaserat – du får betalt för värdet du skapar oavsett timinsats. Här tjänar man pengar med huvudet snarare än händerna.
Sedan förstår jag att det är enklare att säga än att göra. Men vore det enkelt skulle alla göra det. Jag är helt medveten om att starta eget, att byta jobb, att ta på sig ett större ansvar kräver både mod och ansträngning. Det finns alltid en kostnad, men det finns också en alternativkostnad med att inte uppfylla på sin inkomstpotential. Särskilt när inkomsten till stor del bestämmer de möjligheter vi har i livet, t.ex. att spara och investera, att resa, att gå i pension etc.
Se det därför som en modell istället för naturlag. Om du förstår du principen bakom värdeskapande kan du göra medvetna val om var och hur du arbetar. Du kan aktivt utveckla unik kompetens, söka positioner med mer ansvar, eller hitta sätt att utnyttja hävstång.
Målet är inte att påstå att allt är enkelt, utan att ge dig verktyg för att strategiskt påverka din ekonomiska situation genom att förstå vad som värderas på marknaden. Läs gärna diskussionen i forumet nedan.
Tycker du resonerar lite väl likt en 20 årig grabb som precis läst sin första NEK kurs och läst den osynlige handen, och på varje hemmafest självsäkert konstaterar att marknaden aldrig har fel..
Om jag skulle vara den enda läkaren i världen som kan bota barncancer, men jag tar 10 mnkr för det, så kan alla som blir botade (=kunden) vara nöjda och ändå tycka jag är girig.
Mvh
Björn
Flyttade inlägget till denna tråd istället då jag tyckte det var intressant. Fattar din poäng om girighet. Fattar också att marknaden har fel ibland - särskilt när saker regleras (och blir katastrof) men samtidigt upplever jag ändå att det finns en koppling mellan värdet jag skapar och ersättningen jag får. Se resonemanget överst där jag utvecklar tanken.
Tycker också att resonemanget blir lite väl naivt a la Ayn Rands Atlas Shrugged (som jag tyckte var cool första gången jag läste den när jag var 19, tills jag insåg att världen var lite mer komplicerad än så)
Jag är extrem marknadsliberal, men jag anser ändå att det finns massor av sätt att utnyttja sina anställda eftersom det är så mycket som står på spel mer än själva jobbet, relationer, familj, rykte, energinivå, kunskap osv. Så inte alls så att det är självklart att “bara byta jobb” när man levererar mer värde än man får betalt för.
Sen håller jag med om att de flesta inte förstår grundläggande marknadsekonomi och det är ett problem.
Mitt mål är inte att förklara världen som Ayn Rand. Jag tänker att jag tar min utgångspunkt i en vanlig person - som vill kunna påverka sin situation. För jag tycker att det finns extremt mycket tankespjärn och värde att hämta.
För självklart håller jag med om att allt inte är perfekt i samhället (t.ex. har jag en stark åsikt om låga löner till militärer, don’t get me started). Men det är ju är inte hjälpsamt. Särskilt inte om jag t.ex. vill snabba på min egen resa mot FIRE eller mitt rika liv.
Eller är jag helt ute och reser?
Tror absolut inte att det är din avsikt, men när man säger
…så kan det nog uppfattas som rätt drygt av en person med hus och barn på en liten ort med relativt lågt humankapital som känner att arbetsgivaren utnyttjar situationen.
Dessutom tycker jag inte det är så konstigt att människor har svårt att se värdet i det en hedgefondförvaltare skapar. Marknaden gör att det värderas väldigt högt, men det är ganska många steg man måste ta mentalt för att förstå hur det bidrar till en bättre värld.
… och ändå ligger lösningen i att förstå och välja. Men som du skriver så framstår den som säger det som dryg eller tondöv. Vilket innebär att det inte säga. Vilket innebär att många sitter där med lågt humankapital, ingen tro på att det går att ändra.
Jag tycker att budbäraren blir skjuten så himla ofta i denna konversationen.
Jag tror att anledningen till att budbäraren blir skjuten är just för att budbäraren ofta framför lösningen som att det är så himla enkelt.
Det -är- lösningen att byta jobb, men det är verkligen inte enkelt
Tänker att mycket inte bidrar till en bättre värld. Och behöver inte göra det. Särskilt eftersom det också är subjektivt. Hedgefondförvaltaren tex har en stiftelse för att rädda sjöpandor eller något annat.
Det ÄR enkelt. Men det är inte lätt. Två olika saker. Massor av människor gör det varje dag. Det svåra är att komma fram till VARFÖR man borde göra det och därmed hantera rädslan för att ta steget.
Men om man inte vet varför så kommer det aldrig ske. Då blir det svårt. Typ omöjligt.
Dålig på semantik, men du får det att låta som att det bara handlar om att ta modet att göra det. Att byta jobb imnebär massa risker och saker som måste hanteras, det kräver mer än mod, det kräver planering, tid, energi, riskmitigering osv