Hattleken och andra konceptför dig som vill starta eller jobbar i företag

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Saker att tänka på i uppstarten av företag
2. Ett annorlunda avsnitt med en följare
3. Att skifta perspektiv som anställd
4. Drömmen om att jobba med djur
5. Att investera i problem man gillar
6. Lycka är att lösa problem man själv valt
7. Att vi inte är bra på att be om hjälp
8. Att be om hjälp är asymmetriskt rätt
9. I vilken ordning gör man saker?
10. Optionalitet framför billigt och låst
11. Skatteverket: underlag och intention
12. Skatteverket vill hjälpa till
13. Få ut mer värde av redovisningsfirman
14. Bokföringsprogram: vilka moduler behövs?
15. Mina egna val: Billogram och Fortnox
16. Vad är det värsta som kan hända med Skatteverket?
17. Vem råkar illa ut?
18. Kontrollbalansräkning och personligt ansvar
19. Värde, inte kontanter
20. När ska bokföringsfirman vara på plats?
21. Personkemi med rådgivaren
22. Vad kostar en anställd?
23. Heltid, deltid eller på timme?
24. Lön, utdelning och pension
25. Utdelningsutrymmet ackumuleras
26. Tjänstepensionens fördel: man kommer inte åt den
27. Vad kan köpas på företaget?
28. Grafikkortet och boken om kärlekens fem språk
29. Att låna ut pengar till bolaget
30. En dator och en isolerad hundkoja
31. När ska man ha en bil på företaget?
32. Körjournal och att hitta sin balans
33. Vad behöver kunderna egentligen?
34. Hemsida eller sociala medier?
35. Personlig e-postadress
36. Våga ta tillräckligt bra betalt
37. Introvert eller extrovert företagare
38. När man är där för företagets skull
39. Försäkringar som egenföretagare
40. A-kassa och inkomstförsäkring först
41. Att alltid ha koll på nedsidan
42. Klassiska nybörjarmisstag: fokus på intäkter
43. Misstag två och tre: kostnader och att be om hjälp
44. Marknadsföring med glimten i ögat
45. Tillstånd som hinder, och som fördel
46. Allt baseras i rädslor
47. Flaskhalsen i verksamheten
48. Hattleken: arbetaren, chefen och ägaren
49. Varningsklockan: en riskkapitalists perspektiv
50. Att ta hjälp med de svåra besluten
51. När pris hamnar på sjätte plats
52. Tydlighet är snällhet
53. Möjligheten att tänka till innan start
54. Beginner's mind
55. Det lilla stegets kraft
56. Avrundning och guldkornen

Saker att tänka på i uppstarten av företag

Jan: Välkommen till RikaTillsammans. Detta är dagens avsnitt: saker att tänka på i uppstarten av företag. Vi pratar väldigt mycket med Lina, en av våra läsare, om vikten av att be om hjälp. Inte bara redovisningskonsulten, utan andra företagare, andra som har gjort saker innan. Vi pratar om att sälja skinnet innan björnen är skjuten, att ta hjälp av en duktig bokföringsbyrå. Många av de sakerna är efter att man har konstaterat att jag vill starta företag, man har startat det, och nu undrar man: vad gör jag i uppstarten?

Jan: Misstaget är att bara jobba i sitt företag. Vi kommer prata om det här med olika hattar, hattleken brukar jag kalla det. Många av oss som startar företag eller är i ett företag, och detta gäller även dig som är anställd, vi gör mycket i företag. Vi är där och springer och löser problem, skapar rapporter och skickar mejl. Vi gör grejer, men väldigt sällan tar vi ett steg tillbaka och tar på oss chefshatten, det strategiska perspektivet, och tänker: vad är rätt sak att göra? Snarare än hur gör jag saken på rätt sätt? Och som egenföretagare är detta sjukt viktigt, för du behöver ibland ha möte som Jan arbetaren, ibland Jan chefen och ibland Jan ägaren. Alla de tre ska ha olika perspektiv, olika mål, olika uppgifter.

Jan: Och tips som gäller alla företag? Vi pratar om sådana här klassiska tips, som att i alla företag finns det en flaskhals, och den som prioriterar resurserna får bara lov att investera i flaskhalsen. Vi pratar om fokus på försäljning och många sådana här grundläggande generella regler som man ibland glömmer bort när man är i sitt företag.

Ett annorlunda avsnitt med en följare

Jan: Varmt välkommen till RikaTillsammans-podden som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av vår livsresa, våra erfarenheter, framgångar och misstag så att du ska kunna göra din ekonomi, ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver denna podden heter Caroline och Jan Bolmeson.

Jan: Välkommen till dagens avsnitt, som är ett lite annorlunda avsnitt. Här intervjuar vi, eller snarare blir vi intervjuade av Lina, som är en av våra följare. Hon hörde av sig och var så här: jag har jobbat som anställd i många år och jag har haft den här drömmen om att göra något annat. Och nu har jag startat mitt företag, men jag känner mig liksom som Bambi på hal is. När jag får sådana mejl brukar jag vara så här: ja, men grattis till att du har startat, men det är svårt för mig att hjälpa till om du inte har konkreta frågor. Så då skrev jag tillbaka till henne och då kom hon med de här frågorna. Och då tog vi och spelade in dagens avsnitt.

Jan: Jag tror att detta är bra både för dig som funderar på att starta bolag, att det är inte så farligt. Om man inte skriver upp sig för ett hyresavtal för de kommande tre åren, så är fallhöjden ganska låg. Det kan kosta dig några tusenlappar, men den insikten, den erfarenheten, den kunskapen du får är lätt det värt. Vad tog du med dig?

Caroline: Jag tyckte det var roligt att vi lite grann fortsatte. Vi har ju gjort några avsnitt med Monica, som ville starta företag, och de var väldigt uppskattade. Och nu fortsätter vi med någon som precis har startat företag och som har frågor i den processen. Det tyckte jag var jättekul. Det blir också väldigt konkret.

Jan: Ja, precis. Jag tänker att det bara är att hänga på. Och det som jag verkligen skulle vilja ge bort i detta avsnittet är att många av de här sakerna kan du applicera även om du är anställd. För det är inte som att ett företag, om vi tar Lina, hon behöver jobba i sitt företag. De flesta av oss jobbar i en organisation eller i ett företag. Så där kan man många gånger tänka: okej, men hur kan jag applicera detta i mitt jobb?

Att skifta perspektiv som anställd

Caroline: Vad tänker du då? Att man också har de andra perspektiven?

Jan: Ja, men som till exempel hattleken. När vi pratar med Lina om att ta på sig ägarhatten, så kan man som anställd ta på sig: okej, men hur skulle detta se ut för min chef? Eller min chefs chef? För vad det handlar om egentligen är ju att skifta perspektiv. Och det tror jag är viktigt.

Caroline: Det är viktigt.

Jan: Alla företag behöver fokusera på försäljning, till exempel. Och även organisationer som inte har någon försäljning, statliga organisationer och så vidare, får också en budget. Så det finns viss försäljning i det också. Men jag tänker att annars är det så här: är man inte intresserad, finns det massa andra avsnitt. Man kan alltid lyssna på avsnitt 302 om indexfonder, eller avsnitt 305 om avgifter, eller avsnittet 306 eller 307 om pension. Men jag tycker ändå detta var värdefullt, annars hade vi inte publicerat det.

Caroline: Ja, absolut. Det var jättekul.

Jan: Snyggt. Men jag tänker att vi gör det inte svårare än så här, utan vi släpper på lite. Men du, jag tyckte det var jättekul att du mejlade. Jag läste nästan lite frustration mellan raderna. Kan du inte berätta lite kort om din dröm, eller det du vill göra, och sen tar vi det därifrån, tänker jag.

Lina: Jo. Alltså, du hade helt rätt. Det var viss frustration när jag interagerade med er här på RikaTillsammans. Och det beror mycket på att jag länge har känt, i kanske 10–15 år som anställd, att jag egentligen har velat göra någonting annat. Jag har varit frustrerad över att jag inte har tillräcklig kontroll på mina arbetsuppgifter. Och jag har känt att jag inte riktigt utnyttjar min tid på bästa sätt.

Drömmen om att jobba med djur

Lina: Det har lett till att jag har hoppat runt bland en massa arbetsplatser. Sökt nya jobb och nästan haft det som hobby. Att söka nya jobb och tänkt att nu kommer det bli bra när jag har fått det här nya jobbet. Och det är det under sex månader eller ett år. Och sen går det ett och ett halvt år, så börjar det skava. Och så känner jag samma sak igen. Men vad gör jag med mitt liv och så vidare. Och både i er podd och på många andra ställen är det ju så här, att man ska prova att starta eget. Och jag har känt att det vill jag. Men nästan alltid när man hör någon som gör det, då är det något proffs som kan designa hemsidor eller konsulta och sitta lite hemma på sin kammare och göra det här vid sidan om. Och jag har inte alls några sådana kompetenser där jag kunde känna att jag kan prova lite grann.

Lina: Min största hobby här i livet, min passion, det är djur. Jag har alltid hållit på med hästar och med hundar. Och jag har redan påbörjat hunddelen lite grann just nu, med valparna då. Det var också en sådan dröm jag hade. Att starta en kennel. Och det gjorde jag för ett halvår sedan. Jag gick en utbildning och registrerade den. Och så har jag vågat ta valparna. Och det är jättestort för mig. Det kanske låter jättefånigt för andra, att "oj, har du några hundvalpar hemma?" Men för mig var det inte så enkelt.

Lina: Men jag kände att jag älskade hela den här resan. Jag lärde mig om saker som jag faktiskt var intresserad av. Och så tänkte jag: ja, men vänta nu, jag måste ju jobba med hundar. Det är ju det jag vill. Problemet är att med hundar kan du inte bara säga "nej, men jag tar hand om lite hundar". Utan det är massa hinder på vägen. Det är massa myndighetstillstånd, det är massa utbildningar. Och du ska ha en lokal. Du ska anställa folk, du får inte ha hur många hundar som helst själv hemma. Och så vidare. Så för mig blev det här en ganska stor resa. Och inte bara som någonting jag kunde starta vid sidan om.

Lina: Och då tänker jag att det måste ju finnas massa människor där ute som också har drömmar. Men som man inte bara kan starta vid sidan om och göra lite enkelt. Utan som man faktiskt måste satsa hundra procent på. Och kanske säga upp sig från en anställning och så vidare. Och det är det jag känner att jag skulle vilja att de människorna fick komma till tals lite mer.

Att investera i problem man gillar

Jan: Ja, men vad fint. Jag tänker så här, Lina, du har helt rätt. Det är alltid enkelt att berätta om saker i efterhand, för då har man glömt alla utmaningar och sådant. Ja, men det var ju jättelätt att starta företag, säger man, för man har gjort det för 15 år sedan och glömt alla de där tvivlen. Alla sakerna. Jag brukar ibland tänka på det. Det är väl som ni kvinnor, när man har fött barn. Jag har hört den metaforen, att efteråt minns man bara de fantastiska grejerna. Man minns inte de jobbiga grejerna. Och jag tänker så här, det är väl tur att människan är funtad på det sättet att vi bara minns de positiva sakerna. Men visst är det så som du beskriver.

Jan: Jag brukar ibland tänka att starta företag hänger ihop med det jag säger om investeringar. Investera i saker där du kommer gilla de problem som investeringen för med sig. Investera i en fastighet, du får vissa problem. Investera i indexfonder, du får vissa problem. Starta företag ger dig alltså en hästkärra med problem. Det ger dig så sjukt mycket problem. Och det är därför jag också säger: ska du starta företag så ska man göra det i någonting man brinner för. Så att man har den där orken att ta sig igenom. Precis som du säger, jag brinner för djur.

Starta företag ger dig en hästkärra med problem. Det är därför man ska göra det i någonting man brinner för. Så att man har orken att ta sig igenom.

Jan: Du fick sjukt mycket problem med tillstånd, med myndigheter, lokaler och så vidare. Är du it-konsult, ja, då ska du ha ansvarsförsäkringar och hitta någon it-säljare. Startar du företag inom, jag vet inte, bilmekaniker, då får du massa tillstånd, miljöprövning och, gissar jag, massa sådant.

Caroline: Men det blir ju att man får en utveckling på köpet. Man lär sig massa saker själv och man lär sig om sig själv också.

Lycka är att lösa problem man själv valt

Jan: Ja, och min poäng dit jag var på väg var ju också så här: det finns den här boken The Subtle Art of Not Giving a Fuck. En av de grejerna jag tog med mig från den boken var att vi kommer alltid ha problem i livet. Vi kommer inte vakna upp en dag och bara känna: gud vad bra, nu har jag löst alla mina problem i livet. Nu är jag färdig. Och då säger författaren: tänk om lycka går ut på att lösa problem i livet som vi själva har valt. Jag tror att utmaningen många gånger är att vi ska lösa problem som vi egentligen inte gillar, och vi ska lösa dem åt någon annan.

Tänk om lycka går ut på att lösa problem i livet som vi själva har valt.

Jan: Så jag tänker så här, Lina har helt rätt. Jag tycker att du kastar jättebra ljus på det. Och precis som Caroline säger, det är också så att man lär sig väldigt mycket om sig själv. Och man lär sig om saker som faktiskt är kopplade till det verkliga livet. För det är det jag kan tycka att jag saknar som anställd, att jag sitter och lär mig program och massa saker som jag bara har nytta av där. Men det jag märker är skillnaden i det här projektet, den här resan, det är att man lär sig om sig själv, hur man fungerar i olika sammanhang och hur samhället fungerar. Det är väldigt allmänbildande att starta företag.

Caroline: Ja, och det är ju så här, man behöver vara lite generalist. Man behöver gilla att lära sig saker. Och man kommer ju lära sig saker hela tiden. Jag tänker att man kan komma i kontakt med sig själv, som man aldrig har sett sig själv, och tycka att det är jädrigt jobbigt med alla de här problemen, och hur ska jag kunna lösa dem och jag har ingen erfarenhet och så där. Men vill man det så kan man det. Man tar ju ett litet problem i taget.

Caroline: Men något som jag inte tycker att man pratar så mycket om, det är att om man är företagare, eller nyföretagare i alla fall, då måste man ju också ta hand om sig själv. Alltså ändå ha stöd omkring sig. Och ta hand om sig själv så att man inte jobbar 18 timmar om dygnet. Sådana saker. Det är en sådan grej som jag inte tycker att man pratar så mycket om.

Att vi inte är bra på att be om hjälp

Jan: Ja, fast jag tror att det där handlar om, nu bara spånar jag, så Lina, du får hoppa in här, men jag tror att det handlar om att man tror att man ska göra allt själv.

Caroline: Man tror att man ska göra allt själv, ja.

Jan: Och vi är generellt inte så duktiga på att be om hjälp. Jag brukar ibland, när jag har föreläsningar, ställa frågan: hur många av er här gillar att hjälpa en annan person? Om det skulle komma en person och säga: du Lina, jag har aldrig haft en hund, jag funderar på att skaffa en hund, vilka är dina tre bästa tips, vad ska jag tänka på när jag väljer hund, vad ska jag tänka på när hunden växer upp? Då tror jag att du hade tackat ja till en sådan fika, eller hur? Jag tror att de flesta hade tackat ja i ett område som de är duktiga på. Men om vi sen vänder på frågan, brukar du aktivt gå och be om hjälp? Då är det väldigt få som aktivt ber om hjälp. Utan då tänker man: jag ska starta företag, nu ska jag lära mig bokföring själv. Då ska jag ha all kontakt med myndigheter själv. Jag ska göra allting. Jag ska inte besvära min kompis som kan detta.

Caroline: Nej, och sen har vi till och med sådana, jag brukar ibland säga så här, och så ska ens kompisar ha rabatt. Och jag är bara så här, nej nej, ens kompisar borde ju betala dubbelt så mycket bara för att de är kompisar. Det är det som är kompispriset. Fullpris eller mer. Så brukar vi göra med våra kompisar.

Lina: Ja, det är bra, det ska jag ta till mig.

Jan: Nej, men vi kan gå in på det direkt.

Lina: Och jag måste säga att jag svalde det ganska fort, det här med att inte be om hjälp. Jag har bett jättemycket om hjälp.

Jan: Och har du fått den?

Lina: Ja, det är klart. Jag är så otroligt tacksam. Jag säger det jätteofta. Jag har fått hjälp med stora saker. Jag hade ritningar som skulle tas fram på stora hus och sånt som skulle skickas in till myndigheter. En gammal kontakt på ett jobb som jag hade bad jag om hjälp, och fick massor med hjälp med det här, helt gratis. Han fick en middag. Jag har fått hjälp med folk som har drivit sådana här typer av verksamheter tidigare. Vad är viktigt och vad är inte viktigt när man startar. Jag har en gammal kollega som har jobbat med bokföring som har hjälpt mig starta upp allting. Det är säkert jätteenkelt egentligen för den som har gjort det förut. Men första gången är det jättesvårt. Utan det hade jag inte varit någonting idag. Och jag är så otroligt tacksam för det. Jag har också sagt att jag kommer alltid hjälpa folk som frågar mig 110 %.

Att be om hjälp är asymmetriskt rätt

Jan: Exakt. Och det roliga är att detta har vi haft i forumet ibland. Vi hade en kvinna som ville starta någon vårdklinik. Och så var det någon annan som bara: hej, jag driver en vårdklinik, tänk på detta och detta och detta. Och då var det någon så här: gud, jag trodde aldrig jag skulle få hjälp av en konkurrent. Men det är inte så man tänker, att nej, nu ska jag inte hjälpa den personen för det blir en konkurrent i framtiden. För man tänker så här: men kakan är tillräckligt stor för alla. Så man kan till och med be om hjälp från de som är konkurrenter.

Jan: Och visst kommer det vara någon som säger nej då och då. Men ett, det är ovanligt. Och två, det är så här asymmetriskt rätt att be om hjälp. För om de säger ja, så får du hjälp. Då kommer du ta steg framåt. Säger de nej, då är du på exakt samma ställe som du var innan du frågade. Så det är ingen nedsida förutom för ens ego. Vilket kan vara stort nog att hindra en från att faktiskt be om hjälp.

Be om hjälp är asymmetriskt rätt. Säger de ja, får du hjälp. Säger de nej, är du på exakt samma ställe som innan. Ingen nedsida förutom för ens ego.

Jan: Ja, förlåt, jag avbröt dig Lina.

Lina: Nej, det tror jag inte alls att du gjorde. Det var bra att du kom in på det här. För jag vill verkligen säga det. Jag har fått så otroligt mycket hjälp. Mer än vad jag någonsin hade kunnat ana. Genom att bara skicka ett sms. Eller fråga någon på Instagram. Det var inte ens svårt när man väl hade börjat. Det svåra var att ta första kontakten. Och säga att du håller på med det här, kan jag få hjälp? När man hade fått den första gången, då var det inte så svårt. Då tänkte jag: hur många andra har jag i mitt nätverk som jag kan utnyttja nu? Och utnyttja på ett bra sätt, såklart. Så att jag får betala tillbaka det när jag kan. Med hundpassning eller någonting annat. Så det är ett jättebra första tips. Ta hjälp.

I vilken ordning gör man saker?

Jan: Sen hade du några frågor också.

Lina: Ja, jag har ganska många frågor. Det som jag har lite fastnat på i hela det här när jag ska starta, det är i vilken ordning man gör saker och ting. Det är hela tiden en tajmingfråga för mig. Jag vill vara igång ett visst datum med den här verksamheten. Då ska jag ha kunder. Behöver jag en hemsida kanske innan? Hur långt innan behöver jag registrera företaget för att allting ska vara klart?

Lina: Jag hamnar till exempel i en konstig situation när jag ska skriva på avtalet med en fastighetsägare för en lokal. Då hade jag inte hunnit starta företaget, i fall det gick så fort. Och jag ville ju att företaget skulle stå på papperna. Och då drog det ut på tiden. Och nu står jag i en situation där jag kanske ska börja köpa in saker till företaget. Och då är det så här, vågar jag dra på mig de utgifterna, vågar jag skaffa ett bokföringsprogram? För jag vill inte stå med en massa utgifter innan jag kommit igång med intäkterna. Som kommer lite längre fram. Jag har väldigt svårt att få ihop tajmingen på hur man går tillväga och startar upp allt.

Jan: Ja, men jag tänker... Det var många frågor i en. Vi börjar. Det första som jag brukar säga är: sälj skinnet innan björnen är skjuten. Så försäljningen är nummer ett. Att man har en plan för intäkter. Det är det viktigaste innan man drar på sig kostnader. De kostnader man drar på sig tycker jag ska vara så låga som möjligt. Och att man kommer ihåg att när du har drivit ditt bolag i tio år, då är de första sex månaderna ganska orelevanta.

Optionalitet framför billigt och låst

Jan: Så jag tänker till exempel i början. De flesta bokföringsprogram, eller hyror, då vill folk att du köper ett år, så får du 20 procent billigare. Och då är jag så här: nej, betala hellre den höga månadskostnaden. Så att du har flexibiliteten. Att funkar inte detta, då är jag inte låst i något längre avtal. Och kostar det mer på kort sikt? Ja, det gör det. Men å andra sidan så köper du dig optionaliteten att hoppa av. Så gör jag nästan alltid, även idag med program. Jag testar dem först i tre månader och sen ser jag om jag har nytta av det här eller inte.

Betala hellre den höga månadskostnaden och köp dig optionaliteten att hoppa av, än att binda upp dig i ett långt avtal för att det blev lite billigare.

Jan: Samma sak med till exempel ett bolag som jag hjälpte till, som skulle teckna ett hyresavtal. Då ville hyresvärden ha tre år. Och jag var så här: vi vet inte om detta företag kommer att finnas om tre år. Så vi sa, vi kommer inte teckna treårsavtal. Vi kan betala 25 procent mer hyra per månad nu i början. För att kunna ha optionaliteten, att kunna tacka nej. Så att man inte drar på sig långsiktiga kostnader.

Jan: Och sen får man, där får man prata, nu är jag inte expert på det här, för jag har inte gjort vår egen bokföring på hur många år som helst. Men jag tänker att det ofta inte är något som hindrar att man tar till exempel kostnaden privat och sen, när man har företaget startat, då kan man föra över kostnaden till företaget. Och där finns vissa regler, att det är upp till 6 månader eller 12 månader. Men det är liksom inget annat heller som hindrar, så länge det är till marknadsmässiga villkor, att om jag köper en dator privat så kan jag sen sälja den till företaget. Det viktiga är att jag inte försöker lura någon. Jag köpte datorn för 10 000, men jag säljer in den för 25 000. Det funkar inte. Utan så länge det är marknadsmässigt så kan man.

Skatteverket: underlag och intention

Jan: Och här bör man också komma ihåg att det finns inget strikt regelverk. Till exempel med Skatteverket, det är det många tror. Detta är avdragsgillt, detta är inte avdragsgillt. Så är det inte, utan det är alltid en diskussion, att kunna motivera. Så jag brukar säga så här: skaffa dig så mycket underlag som möjligt. Skulle man sen komma till Skatteverket eller till någon som har en åsikt, så säger man: titta här, jag hade inte fått svar från Bolagsverket, så jag köpte det privat, här är kvittot privat, här är var jag sålde in det till bolaget, det är samma pris, jag gjorde ingen affär, utan det var en administrationsmässig förflyttning. Och då har man svårt att någon ska argumentera för att det var fel.

Jan: Det får du verkligen inte göra. Så man kan kolla upp sånt i förväg, men sånt brukar ofta gå. Så jag tror, ett: ha mycket dokumentation. Två: visa på intentionen. Jag ville inte starta detta företag innan jag visste att jag hade det här. Och återigen, det kan vara värt att ta någon engångskostnad i början, för i det stora hela spelar inte det så stor roll.

Lina: Men du ser, redan där har jag fått svar på konkreta frågor. Det här med att kanske inte binda upp sig på för lång tid, som man gärna gör, som du säger, det blir mycket billigare. Man tänker att företaget ska rulla på under många år. Och som du säger här med bokföringen, jag har ju varit lite livrädd för att ha det från fel konto eller så, att det ska bli någonting stökigt i bokföringen redan från början. Jag menar, jag har en skräck för bokföring, och inte kanske för skattemyndigheten än, men jag vill verkligen att det ska bli rätt. Och det ligger väl lite i mig som kontrollmänniska också.

Skatteverket vill hjälpa till

Jan: Och där är det också som jag tyckte det var så fint när vi intervjuade till exempel just Skatteverket, som brukar vara de som i så fall har mest åsikt i den här frågan. Grejen är att de är en service, de vill hjälpa till. Och min upplevelse är att de är snällare mot någon som precis har startat, har intentionen att göra rätt, än mot någon som har drivit bolag i 15 år och man ser att det där inte var så snyggt. Så jag tror, har man koll på sina papper, och intentionen är rätt, man kan argumentera för sin sak, så à la bonheur.

Jan: Och sen, jag tycker att man ska anlita en bokföringsfirma direkt från början, att ha en redovisningskonsult. Och sen kan man skilja på vad man gör själv och vad redovisningskonsulten kan göra. Så gjorde jag i början, jag gjorde det själv, men sen gick jag till konsult och sa: har jag gjort rätt? Så att man använder dem som ett bollplank. Och idag finns det så många bra tjänster, så att man behöver inte utnyttja, ofta kostar en redovisningskonsult 500–600 kronor i timmen. Då behöver man inte utnyttja dem för att göra inmatningen eller komma till dem med en skokartong kvitton, utan du kan skanna kvittona själv på telefonen.

Jan: Idag kan du skicka alla fakturor till en e-postadress, så att det hamnar inne i bokföringsprogrammet. Det finns appar, till exempel, jag gillar en app som heter Mynt, för kort. Så att alla mina kortbetalningar hamnar liksom... Jag betalar med kort, precis som vanligt i en affär. Och sen har jag en hemsida som jag loggar in på, där jag laddar upp kvittot och säger: detta var transport eller detta var restaurangbesök. Och sen skickas det in i bokföringsprogrammet.

Få ut mer värde av redovisningsfirman

Jan: Så jag tror att många gånger, och vi hade en tråd om det i forumet också, att ibland säger folk: nej, men jag betalar jättemycket till min redovisningsfirma. Och då brukar jag vara så här: ta ett samtal med redovisningsfirman, hur kan vi få ner det? Hur kan vi få ut mer värde för de här timmarna? För de flesta redovisningskonsulter tycker inte debet och kredit är jättekul heller, utan de gillar mer att hjälpa till, förklara siffrorna, sammanställa rapporterna, ha diskussionen kring att utveckla bolaget.

Jan: Och där finns det, nu kommer jag säga emot det jag sa innan, men till exempel för mig, som jag har drivit mitt bolag länge, jag vet att jag använder Adobes program. Då kan man göra precis tvärtom, att jag tar årsabonnemanget, för då får jag en faktura istället för tolv fakturor per år. Och har jag då, som jag, tio program, så är det skillnad mellan att jag får tio fakturor eller 120 fakturor. Och det säger sig själv, 120 fakturor kostar mer att bokföra än tio årsfakturor. Men återigen, man behöver titta på, här är jag ute efter att spara pengar och optimera i början.

Jan: Och där behöver man också ha respekt för att, vad är det, nio av tio bolag överlever inte fem år. Så man behöver inte heller slå på sig själv om att bolaget inte lyckades. Det är mer sannolikt att det inte lyckas än att det lyckas. Men då har man ett, haft roligt under tiden. Man har lärt sig sjukt mycket grejer. Man har lärt sig både om sig själv, om företagande, om samhälle, om ekonomi. Och man har definitivt ovärderliga erfarenheter inför framtiden.

Lina: Det är bra att du säger det, för jag håller med. De erfarenheterna får man ganska snabbt, hur det än går.

Bokföringsprogram: vilka moduler behövs?

Jan: Fick du lite svar på frågan där om tajmingen? För då är det inte så blodigt med själva tajmingen om man kan jobba med andra parametrar.

Lina: Precis. Det jag tog med mig var väl egentligen att man kan ha ett bokföringsprogram och köra lite löpande själv, men också ta hjälp för att se att man gör rätt och så vidare. Så det är jättebra. Men då kommer nästa detaljfråga om det här. Nu blir det detaljfrågor då.

Jan: Nu blir det detaljfrågor.

Lina: Det finns ju moduler i olika bokföringsprogram. Man kan ha fakturering, man kan ha kvittohantering och sen, det som kan bli aktuellt för mig, det är lönebilen. Måste jag ha allt det här på en gång så att jag är redo? Eller kan jag lägga till i efterhand? Hur avancerat måste mitt bokföringsprogram vara?

Jan: Ja, jättebra fråga. Jag kan säga så att jag stör mig varje gång jag får faktura från Fortnox. För jag tycker att de är dyra och jag ogillar det. Så jag skulle säga så här: ofta har redovisningsbyråerna betalat ingenting för redovisningsprogrammet. För de vill ju att det ska användas. Så byråer har andra avtal. Så har man en redovisningsbyrå så brukar man ofta kunna få det billigare på något sätt. Fortnox, till exempel. Sen vet jag att det finns andra, som Bokio till exempel. Och det finns en massa andra bokföringsverktyg. Så jag skulle säga så här: välj något som funkar för den verksamheten. Och gör det i samråd med din redovisningskonsult.

Mina egna val: Billogram och Fortnox

Jan: Sen kan man också göra, jag använder för fakturor Billogram. Och det kan också vara så här, du kan använda Fortnox. Ja, fast å andra sidan, jag gillar Billogram, för där betalar jag en fast summa per faktura. Vilket jag inte gör i Fortnox. Men å andra sidan så kan jag göra det själv utan att behöva ha Fortnox-licensen. Jag kan få kommunikation direkt med kunderna kring fakturan. Så där har jag valt att inte använda den funktionaliteten i bokföringsprogrammet.

Jan: Så det enda jag tror vi betalar när det gäller bokföringsprogram, det är lönebiten. Men annars går det på min faktura på redovisningsbyrån. Så jag skulle säga så här: kolla med en redovisningsbyrå. Säg i så fall, jag vill använda ett gratisprogram. Eller komma överens. De flesta byråer upplever jag använder antingen Visma eller Fortnox. Så webbaserat. Det enda jag brukar säga är att det ska vara webbaserat. De kan komma åt det och jag kan komma åt det.

Lina: Men om vi ska avdramatisera det här lite med bokföring och skattemyndigheten. Vad är det värsta som kan hända? Vad kan jag försätta mig i för situation som gör att mitt liv skulle rämna?

Vad är det värsta som kan hända med Skatteverket?

Jan: Då ska man anstränga sig ganska mycket. Det värsta som kan hända. Nu får man inte hänga mig för detta, för nu kommer en personlig åsikt. Men jag tror så här: har du koll på dina papper, så att du inte kommer till Skatteverket och säger, jag har inga underlag, utan har du koll på dina underlag, du har bokfört, så tror jag, skulle jag säga, att det mest sannolika scenariot är att Skatteverket säger: ja, detta blev lite fel, du behöver korrigera de här grejerna. Det är steg nummer ett.

Jan: Steg nummer två kan vara så här: ja, detta blev fel, du behöver korrigera, och vi behöver lägga ett skattetillägg. Och då får du betala 40 procent, tror jag, på den skatt som blev fel. Så skulle du betala 30 kronor i skatt, så kommer du få betala de 30 kronorna plus 12 kronor i extra tillägg. Så det skulle jag väl säga är det mest sannolika.

Jan: Är det så att du har gjort en momssnurra där du har utländska företag och flyttar ut moms utomlands för att lura svenska staten på moms, alltså då blir det åtal och fängelse.

Lina: Det förstår jag. Det ska väl inte gå.

Jan: Nej. Och sen tror jag dessutom att har du då bokföringsfirman, så hjälper de ju såklart till. Sen ska man ha koll på så här: jag brukar säga, ska man hålla koll på någon man ska betala, så är ju Skatteverket först i kön. Jag tror Skatteverket är väl de som sätter flest företag i konkurs i Sverige någonsin. Men där är det också så här, du får flera varningar längs vägen. Det är nästan att man ska anstränga sig för att misslyckas.

Vem råkar illa ut?

Jan: Jag tror att de som råkar illa ut, det är antingen att man har intentionen, jag drar en rövare här med brottsligt uppsåt. Eller så skulle jag säga att det är att man har stoppat huvudet i sanden. Att man har ignorerat varningstecken eller påminnelser. Det kan vara så att man vill ha företaget, men man har inte satt sig in så mycket i ekonomin kring det.

Caroline: Men också vilken typ av företag man har spelar väl roll, eller vad säger du, Jan?

Jan: Ja, men återigen tror jag så här. Det är jättestor skillnad, om jag ska vara krass, att driva en liten konsultfirma eller att ha som du en kennel med hundar. Eller driva en mekanisk verkstad, du vet, där du behöver köpa in maskiner för 25 miljoner. Det är helt olika risk. Och problemen kommer ju alltid när utgifterna blir större än intäkterna och man kan inte täcka det. Men å andra sidan, är man konsult, då är det enda man har ens lön. I ditt fall skulle jag säga att den farliga kostnaden, det är ju hyresavtalet. Men är man också där och säger: vet du vad, det första året tar vi löpande, eller vi tar tre månaders uppsägningstid, vi betalar den extra riskpremien för det, då är risken rätt begränsad.

Kontrollbalansräkning och personligt ansvar

Jan: För tar man det i nästa steg då, men nu blir det så här, nu kan jag skrämma folk, men då finns det ju något som heter KBR, alltså kontrollbalansräkning. Och det är en grej som du ska göra när, nu blir det komplicerat här, när halva aktiekapitalet är förbrukat. När du startar ett aktiebolag, så sätter man in 25 000, och det betyder att där ska alltid finnas minst 12 500 i värde. Om det går under 12 500 i eget kapital, så måste man upprätta en kontrollbalansräkning.

Jan: Och vad syftet med kontrollbalansräkningen är, det är att säkerställa en plan för hur man kommer tillbaka till de här 12 500 i eget kapital, minst. Eller ännu återställa aktiekapitalet. Men varför man vill göra den här kontrollbalansräkningen, det är för att då är aktiebolaget ansvarigt för till exempel hyresavtalet. Då kan du säga: nej, men du vet, bolaget gick i konkurs, kära fastighetsägare, sorry, jag kommer inte betala. Men har du inte gjort KBR:en, den här kontrollbalansräkningen, så kan fastighetsägaren säga: du har inte uppfyllt dina krav enligt aktiebolagslagen, du är personligt ansvarig.

Jan: Och det där är väl också en av anledningarna till varför jag tycker att man ska ha en bokföringsfirma, för att de har stenkoll på det här. För när det händer, om man bokför, och man gör bokföring relativt löpande, det lyser som en röd lampa för bokföringsmänniskor. Shit, du måste göra en KBR. Sen är det massa regler för vad man ska göra, hur lång tid man har på sig att återställa det.

Värde, inte kontanter

Caroline: 25 000 kronor i aktiekapital är ju ganska lite, så att komma ner till 12 500, det kan man ju göra ganska enkelt genom ett inköp, om det skulle vara så.

Jan: Både ja och nej. Det beror på vad det är för ett inköp. Pengarna behöver inte vara där i kontanter, utan det är ett värde i bolaget som behöver vara 12 500, det egna kapitalet. Så nej, du kan inte ta ut lön. Sätter du in 25 000, tar ut lön 25 000, för då är det inget värde. Men till exempel, återigen, man får inte ta mig ordagrant, för ett, det är inte mitt expertområde, och två, där är säkert någon som har en variant på det här. Men säg att du skulle köpa till exempel aktier. Så länge aktierna har ett värde över de här 25 000 så är det inga problem, för värdet av det egna kapitalet finns där. Så det behöver inte vara kontanter, det behöver vara ett värde. Det är viktigt.

Caroline: Så man kan ju åtgärda det genom att stoppa in egna pengar?

Jan: Ja, ja, precis. Så man kan stoppa in. Detta händer inte så himla ofta, utan det är en grej som, och där är inte ens, detta har vi också haft en diskussion i forumet, man behöver inte ens genomföra den här KBR:en, för man vet: jag kommer återställa kapitalet, jag har inga utgifter, så där är inget jag kan bli personligt ansvarig för, så jag skiter i KBR:en. Så har jag gjort. Jag har kontroll på bolaget, så där är ingen, utan du gör bara den här för att inte bli personligt ansvarig. Men återigen, nu låter detta så här: shit, detta måste jag ha koll på, detta är en jättestor grej. Nej, så är det inte. Det har hänt mig en, två gånger under 20 år att vi har behövt upprätta detta. Och återigen, det har bokföringsfirman koll på. Det kan man säga till dem: jag vill att ni håller koll på att jag bokför rätt, ni ska ha koll på att jag inte hamnar i KBR. Då har man en bra beställning.

När ska bokföringsfirman vara på plats?

Lina: Men återigen då med tajmingen, om man ska anlita en byrå som gör bokföringen. Om vi tar i mitt fall, så kommer jag kanske börja få riktiga intäkter i september, oktober, på grund av att jag behöver tillstånd och sånt först, innan jag kan börja fakturera och ta emot kunder. När måste jag liksom vara igång med en person som kan hjälpa mig att bokföra? I hur god tid måste jag vara ute?

Jan: Jag skulle säga så här, ta en lunch, bjud dig på en lunch. Det där brukar jag också säga: de har intresse av att du ska gilla dem. Så låt dem bjuda på en lunch och så pratar du och så ställer du exakt denna frågan till dem. Jag tror att ju tidigare, desto bättre. De behöver inte göra något jobb, eventuellt i början, utan då har man relationen och så berättar man och så kör man igång när man behöver.

Lina: Jag tänker ofta att mitt företag är så litet, inte som att en bokföringsfirma skulle vara intresserad av att hjälpa till där. Det känns som att jag är en för liten kund. Förstår du hur jag tänker?

Jan: Absolut, men å andra sidan är det ju så här, ett, de kommer ju tjäna pengar på dig och de tar betalt per timme. Så det där tror jag också, det som jag brukar ibland säga till vår dotter Freja, när hon säger "pappa, nu är vi fem minuter sena" till restaurangen, du kan inte säga så. Så säger jag: fast kolla här Freja, det är vi som betalar dem. De är intresserade av att flytta mina pengar från min ficka till deras ficka. Och då får de stå ut med det. Och vill de inte, då väljer man någon annan. Så jag tror att samma sak där, testa några olika och se vilka man får kemi med, vilka man gillar. Och sen kan det vara vissa som säger att vi jobbar inte med så små bolag. Och då är det så här, fine, då frågar man: känner du någon som gör?

Personkemi med rådgivaren

Lina: Ja, det är sant. Det är bara att fråga. Men det är som du säger, jag tycker också den personkemin kan vara viktig. Även om det bara är en redovisningskonsult, så vill jag känna att jag kan ringa och störa när jag vill.

Jan: Ja, jag skulle säga så här, bara en redovisning... Det är förmodligen den människan, den rådgivaren, du kommer ha mest att göra med i ditt företagande. Så att den är ganska viktig. Samma sak som jag, vi har vår firma som vi använder. Den är inte billigast i Malmö. Men å andra sidan vet jag att går inte siffrorna ihop, så ligger Kristina sömnlös på nätterna så att inte jag behöver göra det. Så där är det också, att jag köper mig en trygghet.

Lina: Om vi kommer till nästa steg då, så är det att också på grund av myndighetskrav så kommer jag behöva anställa folk. Vare sig jag vill eller inte så är det så. Man får inte ha hur många hundar som helst på en person. Och då är det så här, om man aldrig har gjort det förut. Sen ska man tänka, vad kostar det att ha en anställd? Jag har gjort kalkyler på nätet och sådär, men kan vi göra något litet exempel på det här?

Vad kostar en anställd?

Jan: Ja, den enklaste tumregeln är att de kostar dubbelt så mycket som de får i handen. Det är väl den klassiska tumregeln. Så ska de ha ut 100 kronor i handen, då kostar de 200 kronor i företaget. Och sen får man räkna baklänges och komma fram till, vad är timlönen? Och sen kan man räkna timlönen gånger 170. Det är väl liksom månadskostnaden. Det är ungefär 167 timmar på en månad i genomsnitt. Och sen får man räkna, okej, vad är 25 000? Ja, då är 25 000 typ 17 och ett halvt ut. 18 ut kanske, ja, då kostar det typ 36 000 för företaget. Det finns bättre kalkyler, men detta gissar jag hamnar i rätt härad.

Lina: Jag tänker, är det en generell regel? Jag har också sett att man kanske kan få vissa bidrag och så när man anställer för första gången, eller inom ett visst åldersspann eller vad det nu kan vara.

Jan: Där ska jag återigen, det är en sån typisk grej för bokföringsfirman som jag hade gått med. Kristina, hur ska jag tänka? Och sen är det ju så här också att, till exempel, nu vet jag inte var du bor, men i Malmö eller i storstad finns det sådana tjänster som till exempel Yepstr, där man kan anlita ungdomar på timme, då är det billigare. Sen finns det säkert långtids... sådant fanns förr, att man som arbetsgivare kan få bidrag om man anställer någon som varit långtidsarbetslös. Men då får man kolla med Arbetsförmedlingen, just hur det specifikt ser ut. Men jag brukar tänka så här, det blir aldrig värre än den där gånger två-regeln.

Lina: Nej.

Jan: Jo, det blir värre på höga löner, men jag gissar att håller man sig under statlig gräns, så brukar det vara samma.

Heltid, deltid eller på timme?

Lina: Men är det någon skillnad då om man anställer, vi säger att jag ska ha en person på heltid, är det då att man anställer på någon slags... kan man anställa på timme, spelar det någon roll, eller ska man ha en heltidsanställd, hur är det rent ekonomiskt?

Jan: Ja, där skulle jag säga att man behöver kolla på behovet. Om man har ett fulltidsbehov, utgå från att du har ett behov på 100 procent. Då får man också tänka lite så här på flexibilitet, och det blir så mycket kemi och sånt. För du kan ju ta två 50-procentare, men det är svårare att hitta, eller så tar du en på 100 procent. Det jag tror är viktigt där, det är att man har provanställning, och samma sak att, precis om inte bokföringsfirman kan de här arbetsrättsliga reglerna, så tror jag att det är viktigt att man har någon man kan ringa och fråga. Hur funkar... men oftast, har du en lite större bokföringsbyrå, så brukar de kunna det också. Så det är dit jag hade ringt och frågat: hur funkar provanställning, hur funkar uppsägning, hur funkar löneförhöjning, kollektivavtal, och så vidare.

Lina: Det är också ett jättebra konkret tips. Jag hade ingen aning om att en bokföringsfirma kunde svara på den typen av frågor. Så det ska jag testa.

Jan: Inte alla, alltså återigen, det beror på, det är jättestor skillnad på en bokföringsfirma som består av en person eller Grant Thornton, som har tusentals anställda. Så det får man kolla. Och samma sak när man träffar dem: jag har behovet av bokföring och behovet av årsredovisning, löner, och så vidare. Men där hade jag också varit så här, för det är också en sån grej att man drar på sig ganska stora åtaganden, i alla fall efter de där sex månaderna efter provanställningen. För då är det ofta uppsägningstid. Så jag hade försökt vara försiktig där också. Och sen får man, precis som du säger, balansera tillståndskraven med företaget. Och sen behöver man ju gilla andra människor.

Caroline: Ja, det är ju så att man behöver gilla dem och deras utveckling.

Jan: Ja, jag är ju notorisk. Jag har ju för allas bästa valt att inte ha anställda, både för min egen och för andras skull. Men jag har inte behov av den typen av verksamhet.

Lön, utdelning och pension

Lina: Men om vi då kommer in på själva företaget, och jag tänker, om man utgår från att efter x antal månader så har man faktiskt pengar som man kan ta ut lön. Och så rullar det på. Och så får man väl plocka ut så mycket man har råd med, gissar jag, varje månad. Och sen kommer ju någonting, när man har aktiebolag, som heter utdelning också. Hur funkar det?

Jan: Tumregeln, och här, nu vet jag att det alltid kommer finnas någon som har en annan åsikt, men generellt, konsensus och tumregel i forumet, det är så här: ta ut lön till brytgräns. Så först och främst lön. Jag tror brytgränsen i år ligger någonstans på 49 000 i månaden. För då får du maximal avsättning till pension, du får maximal avsättning till SGI. Du maxar det svenska välfärdssystemet. Så det är steg nummer ett.

Jan: Därefter diskuterar de lärde, men jag tycker man ska ta tjänstepension. Så att man som företagare, min grundregel är så här: man ska alltid tjäna mer och jobba mindre, i alla fall över tid, än vad man hade gjort motsvarande som anställd. För annars kan man ju lika gärna vara anställd någonstans. Då får man ju ingen uppsida av företaget. Sen kanske inte det går från början, men det måste vara målet.

Som företagare ska man alltid tjäna mer och jobba mindre över tid än vad man hade gjort som anställd. Annars kan man ju lika gärna vara anställd.

Jan: Så jag tycker, om det klassiska kollektivavtalet, då är det väl typ 4,5 procent tjänstepensionsavsättning. Så då tycker jag, efter att man har maxat lönen, då sätter man av till tjänstepension. Sen är det vissa variationer på det, att man tar direktpension, men det gör inte jag. Tjänstepension, vanlig. Därefter tar man utdelning. Och sen därefter investerar man bolagets pengar.

Utdelningsutrymmet ackumuleras

Jan: Så jag skulle säga så här också, utdelning, innan du har en lön på 49 000 i månaden, så behöver man inte tänka så mycket på utdelning.

Lina: Nej.

Jan: Faktiskt. Utan upp med lönen först. Och det gör ingenting att du inte tar ut utdelningen, för det utrymmet ackumuleras. Så då kan du i framtiden göra en större utdelning. Du kan ta ut tio års utdelning på ett tillfälle om tio år. Så att man förlorar ingenting på det.

Lina: Och med pension, du nämnde tjänstepension och att sätta av 4,5 procent. Men när man har ett aktiebolag, finns det andra sätt att förmånligt spara pengar till pensionen?

Jan: Det finns ju det med direktpension, men jag är inget stort fan av det.

Lina: Vad sa du? Vad är det för något?

Jan: I korthet är det att man tar en påse pengar i företaget och sen klär man in det, lägger man dem i ett hörn i en liten skrubb, och sen på dörren till skrubben sätter man: de här pengarna är avsatta till pension. Men om det brinner i resten av huset, så kan man springa dit och ta ut pengarna istället. Och vissa tycker att det är bättre än tjänstepension, för då har du tagit ut pengarna, för annars är de ute och då får du inte ut dem, då kan du inte hantera dem förrän du är 55. Och då tycker vissa: ja, fast om det händer någonting med företaget, så vill jag ju kunna hantera de pengarna.

Tjänstepensionens fördel: man kommer inte åt den

Jan: Och då påstår jag så här: ja, fast det är en lika stor fördel i att inte kunna ta ut dem. För jag har sett exempel på när ett företag börjar gå dåligt, så går folk dit och hämtar pengarna i skrubben för att betala de anställdas lön, på bekostnad av sin egen pension. Medan om pengarna har satts av i en tjänstepension, då kan du inte gå dit och hämta dem, och då har du fått din pension. Så där är lite olika för- och nackdelar. Jag vet att vissa älskar det och är jättestora fans. Jag är not so much.

Caroline: Kan man sätta av mer än 4,5 procent i tjänstepension? Du säger 4,5 procent, men kan jag plocka ut mer?

Jan: Jag tror att du kan sätta upp till antingen 30 eller 35 procent.

Caroline: Ja, okej. Det är mycket.

Jan: Så det är jättemycket. Och sen kan man dessutom, som många inte vet om, göra en extrainsättning. Att om man inte har haft full tjänstepension historiskt, så kan du göra en sådan jätteengångsinsättning. Så då tar man kontakt med ett pensionsbolag och ber dem: om jag skulle vilja göra en engångsinsättning, hur mycket kan jag sätta in då? Jag tror vi gjorde den räkningen för dig, och då kunde vi sätta av typ 300 000.

Caroline: Var det inte mer?

Jan: Ja, eller till och med mer. Det var bisarrt mycket pengar.

Caroline: Ja, det är bra.

Vad kan köpas på företaget?

Lina: Sen funderar jag mycket på det här med vad jag behöver köpa in på företaget. Och vad kan jag egentligen använda mina privata saker till tills vidare? Det vill säga dator, bil, telefoner, var går gränsen på det?

Jan: Jag skulle väl säga så här, återigen en sak att ta med bokföringsfirman. Men grundregeln är så här, Skatteverket gillar ju inte de här, när folk är smarta. Du vet, jag köper detta för att jag kan använda det privat. Så då brukar man få betala, man brukar förmånsbeskattas. För får man någonting av sin arbetsgivare, så är det att se som en viss lön, och då ska du beskattas för det. Sen blir det naturligtvis områden som är väldigt svåra. Som till exempel telefon, där du inte betalar extra för samtal. Är du med? Företaget betalar mobiltelefonen, men ja, jag ringer privata samtal också, för det kostar inget, det är ingen förmån för företaget.

Jan: Samma sak med dator, till exempel. I mitt fall har jag inget dåligt samvete med att ha min dator helt på företaget, för det enda jag gör på datorn är att jobba. Jag spelar ingenting, det jag sitter och gör privat är typ obefintligt. Och då kan jag argumentera för att det ska vara på företaget. Sen återigen är vi tillbaka på det där. Ha bra underlag, ha bra story och var duktig på argumentationen.

Grafikkortet och boken om kärlekens fem språk

Jan: Så till exempel, jag köpte ett ganska dyrt grafikkort till min dator som kostade, jag tror, 15 000. Och då skulle folk säga, ja, men folk köper detta för att spela dataspel. Men då kan jag säga: jag kan visa, jag köper inga dataspel, jag spelar inga dataspel. Och framförallt, när jag renderade videoklipp, så gick det från att ta en timme till att ta 15 minuter. Det var en oerhörd effektivitetshöjning, och jag kunde använda datorn under tiden, vilket jag inte kunde innan. Och då tror jag att det ska gå. Jag hade varit ganska sur om Skatteverket hade tyckt: nej, men detta får du inte dra av. För jag upplever att jag kan visa väldigt mycket bevis för hur jag använder det.

Jan: Jag brukar säga, försöker man kofota in grejer i företaget, så är det ofta fel. Men där får man också säga att det är en av grejerna, har du ett företag som handlar om din passion. Till exempel, nu ska vi göra ett avsnitt nästa vecka, tänkte vi, om kärlekens fem språk. Då tycker jag det är rimligt att köpa den boken på företaget, eftersom det var uppenbart att vi kommer göra ett helt avsnitt om den. Medan jag hade nog tyckt det var svårt att köpa kärlekens fem språk på företaget, om vi sen inte hade använt den i firman.

Lina: Jag tänkte nästan tvärtom. Jag är ju så rädd att ta utgifterna nu på företaget. Jag vill spara pengar där, så jag tänker att jag lånar mina privata saker och använder dem på företaget.

Jan: Det var så jag också förstod det.

Lina: Jaha, förlåt.

Jan: Jag vill säga sorry. Men bra, då har du tagit det.

Att låna ut pengar till bolaget

Jan: Men då skulle jag säga så här, hur jag hade löst det där initialt. Givet att man har ett aktiebolag, då hade jag lånat ut pengar till aktiebolaget. Och sen hade jag låtit bolaget handla, köpa grejerna, och sen hade bolaget fått betala en ränta till mig för det lånet, för att de inte har tjänat några pengar än. Så då hade jag lånat 100 000 till bolaget. Och sen hade jag skrivit ett låneavtal. Så jag säger: titta, nu har mitt AB lånat 100 000 för detta. Jag tror riksbanksräntan idag är 3,5 procent. Och sen kan man lägga på en, två, tre procent, för att det är risk med bolaget att jag inte får tillbaka pengarna. Och sen betalar bolaget ränta för detta, antingen när lånet betalas tillbaka eller när som helst. Och sen handlas sakerna på bolaget.

Lina: Nu känner jag att jag behöver hjälp från bokföringsfirman.

Jan: Ja, fast man kan bolla, men det är inget konstigt. Det man behöver tänka på är att bolaget behöver pengar, de har inga pengar. Så antingen, hur får man in pengar? Antingen skjuter ägarna till pengar, eller bolaget lånar pengar, eller bolaget säljer. Där finns inte så många andra alternativ. Och i detta fallet är det, ja, men då lånar jag mina privata pengar till bolaget istället för att handla det privat och sen ska det säljas in till bolaget. Det blir stökigt. Det är mycket renare att säga, här är en summa pengar, varsågod bolaget, ni får låna detta i uppstartsfasen. Och sen får man hantera det där.

Lina: Men är det något som en bokföringsfirma skulle kunna komma med förslag på, att så här kan du göra?

Jan: Ja, absolut. Gud, ja.

En dator och en isolerad hundkoja

Lina: Jag har ju sett över pengarna såklart, i företagskontot, så det finns pengar där. Men jag är så noga med att de ska gå till rätt saker. De ska gå till min isolerade hundkoja som jag måste ha för myndigheterna och sådär. Så allt det här som ligger lite utanför det är svårare, tycker jag.

Jan: Precis, fast jag skulle säga så här. På vilket sätt är det skillnad på en dator och en isolerad hundkoja? Du kan inte bedriva verksamhet utan någon av dem.

Lina: Nej, det kan jag ju inte, såklart. Nej, jag förstår.

Jan: Så återigen, grundregeln att komma ihåg är så här: alla kostnader för inkomstens förvärvande eller inkomstens behållande är avdragsgilla. Och sen är det ingen lista. Utan det blir underlag och en story som hänger ihop och som är sann.

Alla kostnader för inkomstens förvärvande eller inkomstens behållande är avdragsgilla. Det är ingen lista, utan ett underlag och en story som hänger ihop och som är sann.

När ska man ha en bil på företaget?

Lina: Men om vi kommer lite längre fram då, till exempel på större utgifter som en bil. När kan jag känna att man ska ha en bil på sitt företag? Jag kommer behöva en bil för att transportera hundar. Men jag har en egen privat bil som jag kan använda till det just nu.

Jan: Ja, det ekonomiska svaret är aldrig.

Caroline: Utveckla.

Jan: Där finns inget att tjäna på att vara smart kring bil. Folk har ju i alla tider försökt vara smarta och göra det. Och är det någonting som Skatteverket inte gillar, så är det bil. Och det är alltid det man kollar på. Så jag skulle säga det enklaste, återigen, kolla med bokföringsfirman, men det enklaste skulle jag säga: använd den privata bilen, och sen betalar du en ersättning till dig själv från företaget för att du använder den privata bilen. Och jag vet inte vad ersättningen är. Nu är den ofta per mil. Jag vet att innan var den 18,50, men jag har något svagt minne av att den har höjts. Nästa år ska den höjas. Vet du detta? Vi hade det i podden med Skatteverket.

Caroline: Jaha, det har jag glömt. Jag vet att det ska förändras.

Körjournal och att hitta sin balans

Jan: Men jag skulle säga så här, det absolut enklaste är: ha bilen privat, låt företaget betala för den. Och sen får man uppfylla reglerna för att företaget ska kunna betala ut det, och då behöver man ofta en körjournal. Att du skriver: jag körde, mätarställningen var det och det, jag körde den och den sträckan. Men det finns det också automatiserat, bra appar för idag. Men där är det också en sån grej, kan jag säga: jag tror inte jag har tagit ut körersättning de senaste tio åren, för jag pallar inte den administrationen. Och då är det så här, det får vara den kostnaden, för jag pallar inte det. Jag gör det typ när jag har kört i Göteborg, eller jag körde till Borås. Ja, men då gör jag det. Men inte så här, nu har jag kört sju kilometer. Så man får hitta sin balans.

Vad behöver kunderna egentligen?

Lina: Om man tänker sen då, så ska man ha kunder och försöka vara en bra företagare mot dem. Då tänker jag så här, jag sitter just nu, jag har ett företagskonto och jag har precis skaffat ett kort så jag kan göra inköp. Men sen är min fråga, vad behöver man egentligen i dagens samhälle för att kunder ska bli nöjda? Behöver man ha företagsswish? Behöver man ha e-faktura? Hur mycket kostnader behöver jag betala banken för att det ska funka i min verksamhet, tror vi?

Jan: Ja, jag skulle säga så här, prata med kunderna. Låt kunderna bestämma. Vi har inga kunder som vill betala med swish, så vi har inget swish. Utan vi kör allt på faktura. Vi har ingen kortlösning, ingenting. Så jag skulle säga, prata med kunderna och låt dem bestämma. Jag tror också, apropå det där att be om hjälp, att det är en väldigt sån grej, många pratar inte med sina kunder. På vissa företag finns det människor som nog aldrig har sett en kund.

Lina: Fördelen för mig är att jag har varit kund i den här branschen, så jag kan utgå lite ifrån vad jag skulle tycka i den här situationen, och det gör jag också. Och det är jätteskönt på ett sätt, och det är också lite skrämmande, för man litar inte alltid på sig själv, att man har rätt.

Jan: Nej.

Lina: Och då tänker jag, jag kanske är gammal, jag kanske inte förstår vad som behövs där ute idag. Dels är det med de här banktjänsterna, och dels är det med marknadsföring. Alla tycker man ska vara både på TikTok och Instagram, och du ska ha det ena kontot efter det andra. Jag blir alldeles stressad och tänker, herregud, hur ska jag hinna med det där? Likaså hemsida.

Hemsida eller sociala medier?

Jan: Ja. Men så tror jag att det handlar om, vad tycker man är kul? Var är ens kunder? Det finns företag idag som fortfarande inte har hemsidor. Och sen skulle jag säga att det är en myt om att bara jag sätter upp en hemsida så kommer kunderna komma. Nej, så är det inte. Utan det tar ganska lång tid innan folk börjar googla sig till din hemsida. Så att jag skulle, i valet mellan hemsida och sociala medier, nog idag säga sociala medier. Och sen skulle jag nog bara köpt en domän i så fall som pekar till mina sociala medier. Så att om jag anger linaskennel.se, då kommer jag till ditt Instagramkonto, till exempel.

Lina: Jag kan säga att jag har en hemsida, jag har satt upp det lite för att det var kul. Men det är mer ett sätt för mig att samla informationen som jag vill kunna ge till mina kunder och ha det lite nästan i anteckningsformat. Med priser och lite hur jag tänker med tjänster och så vidare. Och sen, så länge man bara har satt upp den och inte gett ut adressen till någon, det är ingen som hittar den i alla fall.

Jan: Nej, exakt.

Personlig e-postadress

Lina: Nej, men jag tror, förlåt, nu hörde jag inte. Det jag tänkte var viktigt med det här, det var ju också att ha en e-postadress. Så att jag kunde skilja, om någon vill höra av sig så ska man kunna ha en info@ och så kennelnamnet, till exempel.

Jan: Jag kan säga att jag personligen inte är något stort fan av dem. Jag har hellre så här, lina@kenneln. Att göra det personligt. Ingen vill skicka, hej info. Nej.

Lina: Det ligger något i det.

Jan: Nej, så att jag tror mycket på det personliga. Men det är återigen min personlighet, litet företag, jag är företaget. Och det har sina fördelar, det har sina nackdelar. Men jag tror att är man liten, så kommer folk köpa dig.

Lina: Ja.

Våga ta tillräckligt bra betalt

Jan: Och där tror jag också att många gånger ska man inte vara rädd för... Det jag har klumpen i magen för din skull, som vi inte har kommit in på, det är att ta tillräckligt bra betalt så att du får runt det. För det vanligaste felet upplever jag är att folk tar alldeles för lite betalt. Och så har man inget självförtroende, och så ska man konkurrera med andra på pris. Och då är det alltid någon jäkel som kan göra det billigare. Men då är jag så här: nej, ta hellre mer betalt och lägg in din personlighet. Du får denna servicen, du kan ringa mig, jag delar med mig av vilka kurser du ska gå, jag kan koppla dig samman med en hundtränare. Jag hade uppskattat det mycket mer än att jag betalar 200 kronor eller 1 000 kronor mindre.

Lina: Absolut. Det personliga är jätteviktigt.

Jan: Vilken försäkring ska jag välja? Eller, vet du vad, ta kontakt med det här försäkringsbolaget. Så här tänker jag. Du vet, någon som ringer upp efter en månad: jag bara tänkte kolla, hur går det med er valp? Så jag tror att man behöver ta någonting som passar ens personlighet.

Introvert eller extrovert företagare

Jan: Och där tror jag också, jag läste någonting på Twitter häromdagen som jag tyckte var ganska kul. På sätt och vis är det lättare att driva företag som extrovert. Åh, jag gillar människor och jag är där ute. Men då var det ju någon som var så här: nej, men jag är introvert. Men det gör ju till exempel, jag kan kommunicera med folk digitalt, eller när folk mejlar mig, då kan jag svara, och sen när jag ska uppsöka, då har jag en kompis som får ringa de där första samtalen ut, och sen kan jag ta andra samtalet.

Jan: Så att jag tror att komma ihåg att bolaget är där, eller, detta är ingen sanning, men jag tror mycket på livsstilsföretag. Mycket av det folk drömmer om är att man vill skapa någonting. Jag vill få jobba med det jag tycker är kul. Inte så att jag ska bygga nästa Spotify, det är liksom en annan resa. Men om man har de här livsstilsföretagen, glöm inte bort att företaget ska vara där för att du ska må bra, för att du ska ha roligt. Och då menar jag, om det ändå ska finnas där för att jag ska må bra och ha roligt, då ska jag designa det på ett sådant sätt. Då behöver jag inte designa det så här: åh, jag ska ringa 20 kalla samtal om dagen. Om jag inte tycker att 20 kalla samtal om dagen är det roligaste jag vet.

Glöm inte bort att livsstilsföretaget ska vara där för att du ska må bra och ha roligt. Då ska du designa det på ett sådant sätt.

När man är där för företagets skull

Jan: Vad tänker du, Caroline?

Caroline: Jag tänker inget speciellt kring det faktiskt, men jag håller med dig. Vi gör ju det som vi vill, som är kul i företaget och som vi mår bra av. Och då går det också bra för företaget. Lägger du tid, så skapas det resultat. Och skapas det resultat, så kan du göra mer av det, för då tjänar du pengar och så vidare. Och det där behöver man vara uppmärksam på, för det blir i perioder att företaget inte är där för ens egen skull, utan att man själv är där för företagets skull. Och om man inte fångar det tidigt, så blir det inget kul i slutet.

Lina: Så är det, och det här är också en väldigt speciell verksamhet jag kommer driva, eftersom det måste vara öppet ganska många timmar varje dag. Jag har inte råd att anställa hur mycket som helst, så det krävs att jag är på plats väldigt stor del av dygnet egentligen. Och det här har jag funderat väldigt mycket på. Det är en sak att säga att det blir en trevlig resa och ett livsstilsföretag, men man ska orka också.

Försäkringar som egenföretagare

Lina: Nu kom jag in på en helt annan fråga kring det, men hur tänker man kring försäkringar och sånt som egenföretagare? För jag menar, om någonting händer mig, så kommer det vara ganska allvarligt.

Jan: Nej, här ska man inte prata bokföringsbyrå.

Caroline: Nej.

Jan: Men här får man också kolla på sin livssituation. Och så kolla, vad är riskerna, vad behöver jag betala bort? Där finns det ju ofta sådana här försäkringsmäklare eller försäkringskonsulter. Och då kan man gå till dem och säga: vad händer om jag skulle bli sjuk? Eller vad händer? Och sen har vi ju försäkringar, det är bara att kolla i forumet. Där är mycket olika åsikter. Allt från åsikten som en av våra kompisar har, att man ska bara försäkra det man inte har råd att betala, till sådana som jag, som har både en sjukvårdsförsäkring, som vi har läkare i forumet som säger är totalt meningslös, för att får du cancer så är det ändå inte den du kommer använda, då går du ändå på det statliga, för där finns inga privata aktörer som hjälper dig med cancer.

A-kassa och inkomstförsäkring först

Jan: Så jag tror att det handlar om att titta, vad är risken? Jag skulle nog, i någon prioritetsordning, faktiskt satsat på a-kassa och inkomstförsäkring. För om jag behöver lägga ner bolaget och jag blir arbetslös, då har jag en a-kassa. Så det hade jag nog tagit som steg ett. Sen vet jag inte vad exponeringen är i din verksamhet, men kanske någon ansvarsförsäkring. Vad är det värsta som kan hända om någon skulle...

Lina: Jag kan inte verksamheten. Verksamhetens försäkringar, den tror jag att jag har koll på. Jag är mer orolig att företaget är verkligen jag. Och jag har ganska många som kommer att vara beroende av mig dagligdags. Så om någonting händer mig, hur får jag det att rulla vidare? Har man pengar så man kan ta in någon tillfälligt? Jag skulle vilja ha försäkringar som täcker den typen av kostnader.

Jan: Jag tror inte det finns. Jag tror inte bönder har samma problem. Svaret är, jag vet inte. Utan det är väl typiskt att kolla med en försäkringsmäklare. Det finns något som heter avbrottsförsäkringar och sånt. Men jag kan inte det.

Lina: Nej, det är okej.

Jan: Men det finns ju typ försäkringar där man just gör det här. Man kontaktar dem och säger: jag har detta behovet. Och sen sätter de ihop ett paket. Då ska vi plocka ihop den försäkringen, den försäkringen, den försäkringen. Och sen betalar man på årsbasis. Så det kan vara värdefullt att kolla.

Att alltid ha koll på nedsidan

Jan: Men jag som är riskorienterad, jag hade hela tiden försökt ha koll på, vad är nedsidan? Om jag skulle behöva avveckla, vad kommer detta kosta mig? Och samma sak där, jag gillar, det finns ju vissa företag som drivs på det sättet att man hela tiden måste tjäna nya pengar för att betala den kommande räkningen. Eller, momsinbetalningen nästa kvartal måste vi tjäna in till. Men jag tycker det är sjukt stressande. Så jag försöker alltid ha, jag kan vid varje givet tillfälle betala alla räkningar och alla skulder. Men så var det inte i början.

Caroline: Men hur gör du om du blir sjuk då?

Lina: Jag vet inte hur jag gör om jag blir sjuk. Jag kommer ju ha en anställd person, och jag kommer också se till att det finns personal som kan jobba extra. För det kommer behövas när det blir mycket hundar. Så det är bara att hoppas på att de kan rycka in och jobba lite mer där och då, om jag blir sjuk. Det är det enda jag kan göra i en uppstartsfas åtminstone.

Jan: Ja, designa det lite åt det hållet. Och där skulle jag också säga så här, det är få grejer som är bättre än en buffert.

Lina: Ja, så är det. Absolut. Och det har jag. Mycket tack vare er, såklart. Jag hade aldrig vågat göra det här om inte jag hade samlat på mig ganska rejält kapital i en buffert. Så de ligger på ett ISK och väntar om någonting skulle hända. Men jag hoppas att de får ligga kvar där också.

Jan: Men som sagt, ta en lunch med en försäkringsmäklare och be dem, ställ just den här frågan. Vad händer om jag blir sjuk? Vad händer om jag skulle dö? Alla de här scenarierna, så att man får svar på det.

Lina: Ja, precis.

Klassiska nybörjarmisstag: fokus på intäkter

Lina: Kan ni komma på något annat klassiskt nybörjarmisstag man gör som företagare?

Jan: Jag skulle säga misstag nummer ett, två, tre. Det är att man inte har fokus på intäkterna. Ett företag bygger på att du har pengar in. Och många tycker att försäljningen är klurig. Man är rädd för att få nej, och så vidare. Och jag säger liksom så här, jag hade en kompis som brukade säga: ja, men du jobbar på försäljningsavdelningen, då jobbar du egentligen på inkomstavdelningen. För inget företag klarar sig utan det. Så jag är alltid så här, sälj, sälj, sälj. Och sälj redan innan du är igång.

Du jobbar inte på försäljningsavdelningen, du jobbar på inkomstavdelningen. Inget företag klarar sig utan den.

Jan: Om du vet att du är igång i september, om du är perfekt, sälj redan idag. Ha kunder som står och knackar på dörren den första september.

Lina: Och då säger jag så här, men jag vet inte om jag är igång första september eller första oktober.

Jan: Nej, men håll dem då inkluderade redan under perioden. Så här går det. Ge dem i så fall någon uppsida. Och det behöver inte vara rabatt.

Lina: Nej.

Jan: Inga jävla rabatter. Utan erbjud hellre, vet du vad, jag kan hålla, ni första som anmäler, då kan vi ha en lydnadskurs. Eller då kan vi ha den här träffen. Erbjud något mervärde snarare än rabatt. Och sälj, sälj, sälj. Företag skiter sig för att de har större utgifter än de har inkomster.

Misstag två och tre: kostnader och att be om hjälp

Jan: Och sen var vi inne på det där, att inte dra på sig stora kostnader i början. Utan betala hellre 25 procent mer i hyra i början, för att ha möjligheten att kunna säga upp det med kort varsel. Och sen har du dessutom 25 procent marginal på hyran när du tecknar det längre avtalet. Och har du då vant dig vid den utgiften, då kommer det gå bra. Och sen det tredje skulle jag i så fall säga, be om hjälp. Men det känns ju som att det har varit lite temat.

Jan: Men vilka är dina kunder? Är det människor som vill köpa hund?

Lina: Nej, inte primärt. Utan det jag kommer bygga upp är ett hundcenter med hunddagis, pensionat och kurser på sikt. Så det är de som behöver hundpassning helt enkelt. Som kommer hämta sina hundar till mig.

Marknadsföring med glimten i ögat

Jan: Och där också, apropå marknadsföring. Vi har en tjej i communityn. Hon är också jätteintresserad av djur. Och där tror jag att ibland ha lite roligt och försöka sticka ut med marknadsföring. En grej hon gjorde var att hon hade en kurs. Det som gick ut på att hunden kunde hämta en öl i kylskåpet. Det var en gimmick. Men det var ändå väldigt roligt. Det var fulltecknat på den här kursen. Alla tyckte att han var ball, min hund kan springa och hämta en öl. Och det var glimten i ögat. Och sen hade hon också lärt, vad var det, olika trick eller vad det var.

Jan: Så jag tror, och då kommer vi tillbaka till det här med att ha roligt. Och sen, förlåt, nu kommer alla de där, prata med kunderna, lyssna med kunderna, lyssna vad det är de vill ha. Och för vissa kunder, nu kan jag återigen ingenting om detta, men jag skulle inte bli förvånad om det fanns någon som hade varit villig att betala för att man hämtar deras hund. Och då kan det vara så här, perfekt, det kostar det här. Och vissa kommer att säga ja.

Lina: Nej, absolut. Jag håller på att hitta nya möjligheter att tjäna pengar överallt. Problemet för mig är mycket myndighetskrav. Men det ska ju inte sätta sig på det hjulet heller.

Tillstånd som hinder, och som fördel

Jan: Nej, och jag skulle säga att tillståndspliktiga verksamheter är ju så här, när man är igenom det, så är man igenom det.

Lina: Ja.

Jan: Men just som du säger, som förslag, man kan hämta hunden, absolut, då behöver jag transportörtillstånd. Och sen kommer nästa och så nästa.

Lina: Jag förstår vad du menar, såklart. Det gäller att hitta sina inkomstkällor.

Jan: Ja, och så får man också tänka, någonting som jag tänker ibland. Jag lyssnade på en föreläsning för många år sedan som var så här: väggen är inte där för att hindra dig. Väggen är där för att hindra alla de som inte vill det lika mycket. Och då är det garanterat folk som inte har transportörstillstånd. Så det blir ju också, är man väl genom det där, så har man ju någonting som många andra inte har. Och det hindrar andra, andra säger: shit, då måste jag ha transportörstillstånd. Och så upplever jag det, så är det inom finans. Det är jättemycket tillstånd och Finansinspektionen och så vidare. Men när man väl börjar skrapa på ytan, så är det inte så himla allvarligt. Då får man bara säga: nej, men jag gör inte detta nu, jag gör det nästa år. Eller så säger man till kunden: nej, jag har inte det tillståndet just nu, men vi jobbar på det. Och det får man ju också pluspoäng för. Shit, vad den är seriös, jag visste inte ens att det fanns något som hette transportörstillstånd.

Väggen är inte där för att hindra dig. Väggen är där för att hindra alla de som inte vill det lika mycket.

Allt baseras i rädslor

Lina: Nej, men så är det. Men det handlar väl om rädslor där också, precis som med allt annat. Det är bokföringen och det är skattemyndigheten och vad händer om jag blir sjuk. Allting det här baseras ju i rädslor. Så man hela tiden måste sopa undan. Och man får ta det steg för steg. Men när man sitter där jag sitter, eller till och med tidigare, så är det så mycket rädslor som man ser framför sig. Så det är liksom så här, vart ska jag börja sortera i allt det här? Det är det jag har störst problem med generellt. Hur börjar man och slår hål på allt det här, helt enkelt?

Jan: Jag tycker du gör helt rätt. Prata med folk, be om hjälp, reach out. Och sen får man också så här, okej, bara prioritera. Jag brukar tänka lägga det längs en tidsaxel.

Flaskhalsen i verksamheten

Jan: Och en klassiker kring företagande är att alla företag har en flaskhals. Och den här flaskhalsen flyttas hela tiden. Har man löst den på ett ställe, då flyttar den sig. Och grundregeln, detta sa min mentor redan för 20 år sedan: ja, men din uppgift, Jan, som företagare, är att identifiera flaskhalsarna i verksamheten. Och sen får du bara lägga resurser på att lösa flaskhalsarna. Inget annat ska investeras i som inte är en flaskhals.

Din uppgift som företagare är att identifiera flaskhalsarna i verksamheten. Och sen lägga resurser bara på att lösa dem. Inget annat ska investeras i som inte är en flaskhals.

Jan: Och det är en ganska bra tumregel. Är transportörstillståndet flaskhalsen i din verksamhet just nu? Nej, då är det paus på den. Okej, är det anskaffning av kunder? Nej, det verkar som att kundanskaffning funkar. Ja, men är det tillståndet? Ja, men det är det. Okej, bra. Då lägger vi tid och fokus där. Så tänk hela tiden, vad är flaskhalsen? Vad är den begränsande faktorn? Och så har man det som ledstjärna. Så att man lägger fokus på rätt sak istället.

Jan: Så att många nya företag gör fel sak på rätt sätt. Att man till exempel lägger massor av tid på att lära sig bokföring. Ja, du kanske skulle lagt den tiden snarare på försäljning. Eftersom bokföring kan du betala bort.

Lina: Absolut. Nej, men det gäller att prioritera. Man kan ju inte göra allting på en gång, hur man än lägger upp det. Man måste se det som är viktigast för stunden, helt enkelt.

Jan: Ja, och flaskhalsen, jag gillar, än idag använder jag den metaforen på styrelsemöten. Där jag ställer frågan till vd:n, det är min klassiska: var är flaskhalsen i verksamheten just nu? Och jag blir alltid lite sur om de inte kan svara, för då vet jag att de inte gör rätt sak.

Hattleken: arbetaren, chefen och ägaren

Lina: Ja, men det är bra tips.

Jan: Och där, förlåt, när vi också är inne på det, jag brukar tänka på hattleken. I ett företag brukar jag säga så här, att man kan jobba i företaget. Det är så här springa och lösa grejer, isolera hundbyggnaden och skaffa kunder och så vidare. Men sen kan man jobba på sitt företag. Som till exempel just nu jobbar du ju på företaget. Vi pratar om strategiska grejer. Men att inte glömma bort båda de här perspektiven.

Jan: Och en sån fråga som jag upplever att de flesta företagare, även de som har varit igång länge, det är så här: okej, hur mycket pengar tjänar vi på det här? Är detta bättre för Jan än om Jan hade varit anställd? Och är svaret nej, då skulle jag säga, då är det ju någonting som vi behöver titta på strategiskt. Eller om Lina arbetaren jobbar 20 timmar om dygnet, där borde Lina chefen vara så här: det är någonting jag inte har lyckats med, eftersom Lina arbetaren jobbar 20 timmar om dagen. Där är någonting jag borde göra annorlunda. Så att Lina arbetaren får gå och ha ett samtal med Lina chefen.

Lina: Nu är det ju i mitt fall så att jag vet ju att jag kommer jobba mer och tjäna mindre än vad jag har gjort som anställd under ganska många år framöver.

Varningsklockan: en riskkapitalists perspektiv

Jan: Ja, fast vet du vad? Redan det är för mig en stor varningsklocka.

Lina: Jag vet, jag hörde det när jag sa det, att du kommer säga det. Men ja, sant.

Jan: Men detta hade väl varit en typisk fråga någon annan, vad är en professionell hunddagis som gör detta? Det kommer en riskkapitalist. Jag hade ju aldrig investerat i ett företag och sagt: nej, men detta kommer vara många år innan vi är lönsamma. Då hade jag väl sagt: okej, men nu är det 2023, december 2024, då ska det vara lönsamt. Och då får man säga, som Lina ägare: 2024 ska jag tjäna minst lika mycket som jag hade gjort om jag vore anställd. Ja, men då har Lina chefen fått ett problem på sitt skrivbord. Och då får Lina chef gå och fundera på det här. Och sen får Lina chef organisera Lina arbetare på ett sådant sätt så att det där blir möjligt.

Jan: Och sen kommer det säkert vara så här, det händer rätt ofta att de hamnar i konflikt. Att Lina chefen säger: ja, men du vet, då måste vi ta 800 kronor i timmen. Och så säger Lina arbetare: alltså har du träffat våra kunder? De kommer aldrig betala 800 kronor. Och då får Lina arbetare säga: men då får vi testa. Men vi kommer förlora 30 procent av kunderna. Och så säger Lina chefen: absolut, men eftersom vi höjer priset så är det okej att vi förlorar 20 procent av kunderna för att det är för dyrt, för vi kommer ändå tjäna på detta. Och så kan Lina chefen säga: jag måste säga detta, för annars kommer Lina ägaren vara jättearg och sparka mig från Lina chefen.

Caroline: Så blir man helt schizo där.

Jan: Nej, det blir man inte.

Caroline: Nej, men det är jätteviktigt. Nej, fortsätt Caroline.

Att ta hjälp med de svåra besluten

Caroline: Jag tänker precis som Jan säger, att man kan ha sådana här argumentationer med sig själv. Men du sa innan, Jan, att man kan ju ta hjälp också. Hur ska jag kunna ta 800 kronor i timmen? Jättebra fråga. Vi kommer göra det, men hur ska det gå till? Och då måste man ju, man kanske inte kan tänka ut det själv.

Jan: Ja, och sen får man testa och prata med kunderna. Och vill de inte betala 800 kronor, då är den uppenbara frågan, vad hade krävts för att du skulle betala detta? Eller är det mer service? Är det mer flexibilitet? Priset är inte viktigast för folk. När man väl har fattat ett beslut, så är inte priset det viktiga.

Caroline: Kan du inte bara säga det en gång till? Inte det viktiga för folk.

Jan: Nej. Men då säger jag så här, jo, men det är det. Nej, men alltså, frågar du någon, okej, då säger de: priset är viktigast. Okej, men är det inte viktigare att du kan lita på att du kan lämna din hund här i ur och skur? Att du inte kommer hit och så är det stängt för jag pallar inte att ha öppet? Då hade de sagt: nej, nej, det är viktigare att det är öppet när vi har sagt. Okej, så det är viktigare med den tilliten. Okej, är det viktigt för dig att hunden mår bra här? Ja, men det är viktigt.

När pris hamnar på sjätte plats

Jan: Och sen kan man ranka det. När man har gjort så här stora undersökningar, då kommer pris på plats nummer sex. Kvalitet hamnar högst, leveranssäkerhet, tillit, relation. Där är väldigt många andra saker. Eller så säger man så här: vet du vad, du kan absolut, jag vet ett hundställe där borta, de kostar 300 kronor i timmen. Men de har inga tillstånd, där är massa hundar, de följer inte myndigheternas krav. Men det är klart att det är inte alla som älskar sin hund.

Caroline: Nej, men vet du vad. Nej, det är inte alla som älskar att pilla med hund.

Lina: Det är jättebra. Det där är ju jättelätt att säga, och jag tänker det nu, men sen är det jättesvårt att göra.

Jan: Men man får träna på den biten också. Det är också så att du behöver göra det under en tid, och sen efter ett tag så är du bara bekväm med det.

Lina: Ja, det kanske är så.

Caroline: Du är i en utvecklingsfas själv också.

Lina: Ja, så är det absolut. Och kanske också när man märker att det börjar fungera och man får lite mer trygghet i sig själv, att det är lättare att gå på lite hårdare då också.

Tydlighet är snällhet

Jan: Ja, och det är inte att gå på hårdare, utan det är bara att vara, rakhet är snällhet, eller tydlighet är snällhet. Och kan du inte, seriöst, driva din verksamhet långsiktigt, då spelar det ändå ingen roll. Så jag tror att det viktigaste är att man måste kunna få ihop sin affär. Och man måste be kunderna om hjälp. Prata med dem, hör deras tankar. Och som du säger, det största hindret för det här är en själv.

Rakhet är snällhet. Tydlighet är snällhet.

Jan: Och jag är inte bättre än andra. Jag tycker fortfarande, när jag höjer priser, detta kommer aldrig att gå. Och sen när man har vant sig vid den nya nivån, så säger man, vad fan, varför gjorde jag inte detta tidigare?

Jan: Och där kan det ibland, om man har någon kompis som är företagare, eller affärsutvecklare, eller har den här kompetensen, då brukar jag säga, ta hjälp av dem. Låt dem få vara bollplanket till Lina chefen, eller Lina ägaren. Att ta in den, så att man får, för man är så jäkla duktig på att slira med sig själv. Och särskilt med sådana, ja, men då jobbar jag en timme extra, eller då tar jag in en hund extra, istället för att säga, nej, men ta det tuffa beslutet, höj priset, bli av med några av kunderna, men du kan ge de som är kvar bättre service.

Möjligheten att tänka till innan start

Lina: Nej, jag sitter ju också i en bra sits. Jag har ju inte riktigt satt priserna ännu, så jag har ju möjlighet nu att tänka till rejält innan jag kör igång. Så man inte behöver röja direkt.

Jan: Ja, och så räkna, hur många kunder behöver jag? Hur många hundar behöver jag för att detta ska gå runt? Hur ska jag göra?

Lina: Ja, men det har jag ju såklart gjort någonstans. Jag har ju...

Jan: Precis, det är bra. Det är dyrare än andra, det brukar vara sådana här tips.

Lina: Ja, exakt.

Jan: Ja, men det är bra. Snyggt. Har du fler frågor?

Lina: Det har jag säkert, men jag har fått jättebra tips i alla fall. Och ibland är det också bara skönt att bolla med någon och få prata av sig lite.

Jan: Nej, men det är verkligen så.

Beginner's mind

Jan: Jag tror mycket att, vi har en kompis som alltid brukar prata om beginner's mind. Att man brukar vara nybörjare. Jag läste faktiskt igår, det var någon sån här på Twitter. Vem är den intelligentaste människan, eller den mest spännande människan i mänskligheten? Och så var det en människa jag aldrig hört talas om. Och då var det så roligt, för det var en person som lever i tioårsperioder. Och så var han så här, nu ska jag vara nybörjare i schack. Och då var han nybörjare i schack i tio år. När han började spela schack, då spelade han bara med tre bönder och kungen. Tills han lärde sig exakt hur tre bönder och en kung funkar. Och sen efter tio år så var han stormästare i schack.

Jan: Då började han med brasiliansk jiujitsu. Och sen efter tio år så blev han svartbältare. Och så gör han sådana här, nu är han typ 50. Så han har gjort tre, fyra sådana här grejer i livet. Och jag tänker, fan vad coolt att bara vara så här, nu är jag svart bälte i det här, men då börjar jag med något helt nytt.

Caroline: Det är också det där att man vill bemästra något. Och sen är det inte kul längre.

Jan: Jag tror det är en viss typ av människa vi pratar om här. Men vi pratar om beginner's mind. Man brukar vara nybörjare.

Det lilla stegets kraft

Lina: Exakt. Och vad jag också skulle vilja dela med mig av, det är det här som vi pratar om mycket, med det lilla stegets kraft. I den branschen som jag är i, är det mycket utbildningar som ska till för att man ska kunna få de här tillstånden. Och det är ingenting jag har gjort nu på slutet. Utan jag har ju ändå känt efter hela vägen att jag vill jobba med djur och hundar. Så medan jag haft mina anställningar, så har jag hela tiden pluggat. Jag har läst någon kurs i etologi, jag har läst in djurskydd och så har jag tagit de här små stegen över tiden.

Lina: Och det är också någonting som jag är otroligt glad för idag. Jag visste inte då att jag skulle få nytta av det. Men där jag står idag, bara, men gud så bra att jag gjorde det här. För nu kan jag komma igång mycket snabbare. Det är lite så med det här beginner's mind också, att man är nybörjare någon gång, men man kan ta ett steg i rätt riktning och sen till slut så uppnår man något resultat.

Jan: Ja, och jag tror att när man går på det där som är ens passion, så blir det ganska naturligt. Och du vet, nu är det enkelt att titta bakåt och dra streck mellan punkterna. Men det hade varit jättesvårt att göra från början. Och sen tror jag också att man ska inte ta de här tvära kasten. Utan jag tror absolut att man ska påbörja något medan man håller på med något annat. Precis som du säger, jag har en ambition kring detta, men vad kan jag göra redan idag? Kan jag gå kvällskurser? Kan jag vara på helgerna? Där finns jättemycket vi kan göra kring det där.

Avrundning och guldkornen

Jan: Ja, men super. Snyggt. Men då tänker jag att vi rundar av. Lina, vad tar du med dig? Guldkornen?

Lina: Guldkornen är, jag fick några bra konkreta tips där kring bokföring. Och det är skitfånigt att jag snöar in på det hela tiden, men det är viktigt för mig, för jag vill ha kontroll. Så det ska jag ta till mig, och kontakta några firmor ganska omgående. Också att skattemyndigheten kommer inte att skicka en brevbomb. Jag kommer inte ställa till det så mycket. Och det här med prissättning och pengar ska jag verkligen ta till mig. Så att jag inte fegar ur på den biten när jag startar.

Jan: Ja, coolt. Keep us posted. Så att, dyker det upp fler frågor, så har vi hittat till varandra. Så får vi ha detta som ett sidospår. Och sen får du också lägga ut, var någonstans är du i Sverige? Var kommer du ha den här?

Lina: Strax norr om Stockholm, i Sollentuna, kommer det här centret ligga.

Jan: Ja, så när du är igång, så får du starta en tråd i forumet. Så lägger vi, så får du uppdatera hur det går. Lycka till med hundarna i Sollentuna.

Lina: Ja.

Jan: Men stort tack, Lina.