Hem » Studier » Bankernas fondförvaltare undviker sina egna fonder!

Bankernas fondförvaltare undviker sina egna fonder!

Flera erkänner anonymt att de har sina egna pengar i indexfonder (Spence, 2023)

Skrivet av

Jan Bolmeson, RikaTillsammans

Investerat sedan 1996 · Bloggat sedan 2007

Uppdaterad 13 juli 2026

Publicerad 11 juni 2025

5 minuters läsning

Källa

Dela

Vad gör de som lever på att sälja aktivt förvaltade fonder med sina egna pengar? Forskarna Yuval Millo, Crawford Spence och James Valentine ställde den frågan till 70 aktivförvaltare och analytiker i London, Chicago och New York mellan 2019 och 2021. Svaren, publicerade i tidskriften Economy and Society 2023, är obekväma för branschen. Flera erkände att de hellre rekommenderar indexfonder än de fonder de själva förvaltar, och en svarade rakt ut: ”All my own money is in index funds.”

Studien mäter ingen avkastning. Den undersöker hur branschen resonerar när indexfonderna tar allt större marknadsandelar och vilka argument som används för att försvara den egna verksamheten. Forskarna kallar mönstret epistemisk opportunism: självgynnande och motsägelsefulla argument som ska rättfärdiga en verksamhet man innerst inne tvivlar på.

Här går vi igenom vad studien visar, vad den inte visar och vad du som svensk sparare kan ta med dig.

Det mest avslöjande är vad förvaltarna gör med sina egna pengar

I en intervjustudie med 70 aktivförvaltare i London, Chicago och New York erkände flera att de rekommenderar indexfonder framför sina egna fonder. När branschens egna företrädare privat föredrar det enkla blir det svårt att låtsas som att frågan bara handlar om marknadsföring. Det handlar dock om enskilda, illustrativa röster; studien mäter inte hur stor andel av de 70 som gör så.

Min reflektion är att de här studierna är som bäst när de gör oss lite mindre imponerade av aktivitet. Det låter smart att välja, byta, analysera och optimera. Men om forskningen gång på gång visar att resultatet efter kostnader blir sämre än ett enkelt indexalternativ, då behöver vi åtminstone vara ärliga med oddsen.

Det här betyder inte att ingen någonsin kan lyckas. Men det betyder att standardvalet behöver vara ödmjukt: börja med det breda, billiga och enkla och låt undantagen bevisa sig själva.

70 intervjuer visar en bransch som försvarar sin roll

Studien bygger på 70 semistrukturerade intervjuer med investeringsproffs, både förvaltare på fondbolag och analytiker på investmentbanker, genomförda mellan april 2019 och maj 2021. Deltagarna förvaltade mellan 120 miljoner och 135 miljarder dollar, i snitt 14 miljarder dollar per person. Det är en kvalitativ studie som dokumenterar hur branschen resonerar, och tar inte hänsyn till fondernas prestation.

Det kanske mest talande fyndet är passiviteten. Av de 70 intervjuade nämnde färre än fem någon ansats att anpassa sig till indexskiftet, t.ex. genom utbildning eller nya arbetssätt. Resten fortsatte som vanligt, trots att många samtidigt erkände indexfondernas fördelar.

Argumenten för aktiv förvaltning flyttar sig när bevisen blir jobbiga

Forskarna identifierar fyra återkommande försvarsstrategier i intervjuerna: att hävda en stark yrkesidentitet, att ifrågasätta passiv förvaltning (”aktiva förvaltare behövs för prisbildningen”), att hoppas på framtiden (”vänta tills björnmarknaden kommer”) och att lyfta fram ESG och ägarstyrning som något bara aktiv förvaltning klarar. Björnmarknadsargumentet hann dessutom testas under studiens gång: i covid-raset första halvåret 2020 presterade aktiva fonder sämre än index, enligt de källor forskarna hänvisar till. Prisbildnings- och ESG-argumenten har samtidigt en kärna av sanning, t.ex. bidrar passiva fonder inte till prisbildningen, så avfärda dem inte helt.

Bakgrunden till försvaret är siffror som talar emot branschen. Enligt de källor studien citerar kostar en amerikansk indexfond i snitt cirka 0,10 % om året mot cirka 0,70 % för en aktiv fond, en skillnad på 0,60 procentenheter. Morningstar-data som studien lutar sig mot visar dessutom att bara 23 % av de aktiva fonderna på USA:s aktiemarknad slog sina passiva motsvarigheter 2010–2020.

Avgifter, friktion och beteende är små ord för stora pengar. En procentenhet hit eller dit kan låta futtigt på ett år, men över 20, 30 eller 40 år blir det skillnaden mellan pengar som jobbar för dig och pengar som läcker ut ur portföljen.

Det är därför jag ständigt återkommer till breda, billiga och globala indexfonder. Inte för att de är helt felfria, utan för att de tar bort många beslut som historiskt har varit dyra: tajming, fondbyte och jakten på vinnare.

Citatet är starkt men andelen ska inte överdrivas

”All my own money is in index funds” är ett av de starkaste citaten i hela aktiv-vs-passiv-debatten, men det är en enskild röst. Studien kvantifierar aldrig hur stor andel av de 70 som undviker sina egna fonder, och urvalet är inget statistiskt slumpurval. Påståenden om att ”alla” eller ”de flesta” förvaltare har sina egna pengar i indexfonder saknar därför täckning i materialet.

Urvalet är dessutom brittiskt-amerikanskt, utan svenska deltagare. Överföringen till svenska banker och fondbolag är en rimlig analogi, men inte en mätning. Samtidigt pekar svensk evidens åt samma håll: i Harry Flams studie från 2014 presterade 9 av 10 svenska fondförvaltare sämre än index, och Finansinspektionen visade 2025 att storbankerna gärna säljer sina egna, dyra och aktiva fonder.

Facit finns alltid i efterhand. Titta bakåt och det går utan problem att peka ut vem som slog index förra året, förra decenniet, vilken period som helst. Den svåra frågan ligger någon annanstans: att kunna se vinnaren innan man vet utfallet, orka sitta kvar genom de perioder då strategin ser ut att ha slagit fel, och till sist faktiskt få behålla den extra avkastningen när avgifterna är betalda.

De flesta av oss klarar inte det. Ett ärligt svar blir ”nej” eller ”ingen aning”, och det säger mer om hur svårt det faktiskt är än om den egna förmågan. Att inse det är ingen brist, snarare ett tecken på att man förstått spelet.

Bygg istället portföljen kring det enkla. En liten summa att leka med kan få plats vid sidan av, så länge den är för liten för att dra ner resten om det går snett. Det den aldrig får bli är strategin man faktiskt litar på.

Läs vidare

Om du vill sätta den här studien i sitt sammanhang är det här de mest relevanta fortsättningarna:

• 99 % av alla proffs är sämre än en indexfond – om du vill se hur avgifter och tur sorteras bort i fonddata.
• Matematiskt bevis: Aktiv förvaltning måste förlora i längden – om du vill börja med matematiken bakom indexfördelen.
• 9 av 10 svenska fondförvaltare är sämre än index – om du vill se svensk evidens i samma fråga.
• Handlar sparande om tur eller skicklighet? – om du vill skilja tur från skicklighet.
• Fondförvaltare: “Jag skulle inte rekommendera min egen fond…” – fördjupar samma investeringsfråga.
• 65 av 100 fondförvaltare undviker sin egen fond! – fördjupar samma investeringsfråga.