Hem » Studier » Institutioner är lika kassa som småsparare

Institutioner är lika kassa
som småsparare

Proffs klarar inte heller att hitta andra proffs som är bättre än index (Stewart, 2009)

Omfattande forskning på 80 000 årliga observationer av institutionella investeringsprodukter visar att pensionsfonder och stiftelser systematiskt förstör värde genom sina beslut att byta investeringar. Produkter (t.ex. fonder) som tar emot kapital underpresterar de som förlorar kapital med 1,1% årligen, vilket motsvarar 170 miljarder dollar i förlorat värde över den undersökta perioden. Så nej, inte ens proffsen är duktiga på att hitta andra proffs som ska slå marknaden.

Författarna fann att endast under två av de arton åren mellan 1985 och 2002 bidrog planförvaltarnas beslut med ett mervärde under de efterföljande fem åren. Att jaga tidigare avkastning ansågs vara den främsta orsaken till underprestationen. Författarna noterade att förvaltarna tenderar att satsa pengar på tillgångsslag som nyligen haft hög avkastning – bara för att sedan bli besvikna. Inte helt olikt vanliga småsparare.

Sammanfattning av studien

Forskare analyserade 80 000 årliga observationer av institutionella investeringsprodukter mellan 1984-2007 för att avgöra om pensionslösningar, stiftelser och fonder skapar värde genom sina allokeringsbeslut. Studien använde PSN-databasen som omfattar tillgångar värda över 10 000 miljoner dollar fördelade på aktie-, ränte- och balanserade produkter.

Resultaten visar att investeringsprodukter som tar emot kapitalinflöden konsekvent underpresterar mot de investeringar varifrån kapital tas ut. Den genomsnittliga underavkastningen är 1,1% det första året, 0,9% årligen över tre år och 0,7% årligen över fem år. Denna negativa prestation kvarstår och reverserar inte över tid.

Genom att dela upp avkastningsskillnaderna fann forskarna att produktval inom tillgångsklasser bidrar mer till underprestation än allokering mellan tillgångsklasser. Detta tyder på att institutionella investerare inte lyckas identifiera förvaltare som kommer prestera bra framöver.

Den ekonomiska betydelsen är substantiell – studien beräknar att värdeförlusten uppgår till 170 miljarder dollar över studieperioden. För institutionella investerare innebär detta att en strategi att behålla befintliga investeringar hade varit överlägsen aktiv omallokering. Det vill säga att det hade varit bättre att vara passiv än aktiv.

Grafen nedan visar att i bara två av 18 åren bidrog ett beslut att byta förvaltare / produkt med ett värde de kommande fem åren.

Liknande resultat kommer även t.ex. SPIVA fram till.