Proffs är kassa på att identifiera andra proffs men bra på att förlora pengar

Proffsen hade allt och misslyckades ändå

Tänk dig att du har ett helt team av analytiker, tillgång till de bästa konsulterna i branschen och möten med förvaltarna själva. Borde du då kunna byta till en bättre fond eller förvaltare när den gamla underpresterar? Forskarna Stewart, Neumann, Knittel och Heisler ställde exakt den frågan i studien Absence of value, publicerad i Financial Analysts Journal 2009. De gick igenom cirka 80 000 årsobservationer av amerikanska institutioners byten av förvaltare, fonder och produkter mellan 1984 och 2007. Det vill säga: pensionsstiftelser, universitetsfonder och andra som har detta som heltidsjobb. Resultatet är grafen ovan, och den är inte smickrande. Vi har skrivit en fördjupande genomgång av studien för dig som vill gräva djupare.

Bara 2 av 18 år skapade bytet ett värde

I 16 av 18 beslutsår blev avkastningen sämre de fem följande åren efter ett byte, jämfört med att ha behållit det man hade. Bara byten gjorda 1994 och 2002 gav ett positivt bidrag. Forskarna mätte den rullande överavkastningen fem år framåt för varje beslutsår 1985–2002, och nästan varje stapel i grafen pekar nedåt.

Så här ser ytterligheterna ut i datan:

I snitt över alla 18 åren kostade ett byte cirka 0,63 procentenheter per år i fem år (vår beräkning från studiens dataserie). Det låter kanske lite, men kom ihåg att det här är proffsens facit, med alla resurser i världen. Hela dataserien finns i bilagan längre ned på sidan.

Mekanismen: vi anlitar gårdagens vinnare

Det konsekventa mönstret över 18 år är ingen otur, det är ett systemfel i hur vi väljer. Institutionerna bytte oftast till den förvaltare eller produkt som nyligen gått bäst. Problemet är att gårdagens vinnarfonder statistiskt sett är framtida förlorare, och att 10 års historik inte säger någonting om skicklighet. Man köper alltså dyrt och säljer billigt, fast i förvaltarformat.

En oberoende studie av Goyal och Wahal i Journal of Finance 2008 följde 3 400 institutioner mellan 1994 och 2003 och landade i samma slutsats:

If plan sponsors had stayed with fired investment managers, their excess returns would be no different from those delivered by newly hired managers.

Goyal & Wahal, The Journal of Finance (2008)

Hade de behållit förvaltaren de sparkade, hade resultatet blivit minst lika bra som med den nya. Två oberoende forskarlag, samma facit. Det är sällan forskningen är så samstämmig.

Vad det betyder för dig som sparare

Om proffsen med heltidsanställda analytiker inte klarar att identifiera vilka andra proffs som är bättre än snittet, då är oddsen för oss vid köksbordet ännu sämre. Det är samma slutsats som i Barras-studien där 99 % av alla proffs var sämre än en indexfond, och kedjan fortsätter nedåt: småsparare är ännu sämre än proffsen.

Här är de tre viktigaste lärdomarna jag tar med mig från studien:

• Jaga inte nästa vinnare. Att byta fond för att en annan gått bättre senaste åren är exakt det beteende som kostade institutionerna pengar i 16 av 18 år.
• Skilj på produktjakt och strukturbyte. Att byta från en dyr aktiv fond till en bred, billig och global indexfond är inte produktjakt, det är att sluta spela ett spel med dåliga odds.
• Gör ingenting, på riktigt. Den tråkiga strategin att behålla sin indexfond slog bytesstrategin nästan varje år. Vi har räknat på varför det är dyrt att avvika från index.

Forskningen säger inte att du aldrig får röra ditt sparande. Den säger att byten motiverade av ”den här har gått bättre” i snitt gör dig fattigare.

Bytet är en kostnad som inte syns på avgiftsbladet

Forskarna uppskattade den samlade värdeförstörelsen från bytena till uppemot 170 miljarder dollar över perioden. Det är en kostnad som inte står på något faktablad, syns inte i fondavgiften och bokförs aldrig som en avgift. Den uppstår i mellanrummet mellan att sälja det som känns dåligt och köpa det som känns bra.

Personligen tycker jag det är den viktigaste poängen med hela grafen. Vi pratar ofta om fondavgifter, och de spelar roll. Men beteendekostnaden, alltså priset för själva bytandet, kan vara större än avgiften. Det är därför vi brukar säga att det är dyrt att göra slut med din indexfond. Den som vill se hur lite som krävs för att hamna snett kan också titta på Morningstars Active/Passive Barometer, som visar samma mönster bland fonderna själva. Det dyraste i ditt sparande är sällan avgiften du betalar, utan besluten du inte behövde fatta.

Läs vidare

Om du vill fördjupa dig i forskningen bakom passivt sparande har vi samlat de mest relevanta sidorna här:

• Institutioner är lika kassa som småsparare – vår fördjupning av Stewart-studien som grafen bygger på.
• 99% av alla proffs är sämre än en indexfond – Barras studie av 2 000 fonder över 30 år.
• Småsparare är ännu sämre än proffsen – Garay (2021) om varför vi underpresterar.
• Det är dyrt att avvika från index – samlingssidan om kostnaden för aktiva beslut.
• Bästa fonderna – det praktiska nästa steget: våra konkreta fondförslag.
• Sluta välja fonderna som gått bra – studien om varför vinnarjakt misslyckas.

Bilaga: Data till grafen

Nedan finner du datapunkterna som ligger till grund för grafen ovan.