Intervju med AP7 som förvaltar5 miljoners svenskars pension

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Hela varvet runt – från AP7 till självförvaltning och tillbaka
2. Allmänbildande och lite nördigt – plus friskrivningen
3. Välkommen Pontus – bakgrunden
4. Varför är räntor viktiga?
5. Ränterisk och kreditrisk
6. Vem borde välja en räntefond?
7. Räntefond eller obligationsfond?
8. Vad är derivat?
9. Två byggstensfonder
10. Glide path – när är man "ung"?
11. Hävstång i aktiefonden
12. Vad skulle ni aldrig ta in?
13. Hela varvet runt – Jans egen resa
14. Vad är AP7 SÅFA?
15. Att zooma ut på hela ekonomin
16. Aktiv eller passiv förvaltning?
17. Den passiva spararen vinner
18. Korpligan mot elitserien
19. Att rädda folk från indiska småbolag
20. Vad ligger bakom ordet "tror"?
21. Att slå marknaden – vad säger forskningen?
22. Räntefondens innehav
23. Varför bara svenska kronor?
24. Behöver man oroa sig för bostadsobligationerna?
25. Förväntad avkastning i räntefonden
26. Bolån och räntepapper samtidigt?
27. Att konstruera en kapitalbevarande ränteportfölj
28. En okorrelerad ränteportfölj till aktier
29. En portfölj för FIRE
30. Naturlig avkastning kontra guld
31. Hållbarhet och ESG
32. Lehman Brothers och finanskrisen
33. Sämsta finansiella rådet
34. Boktips och tack

Hela varvet runt – från AP7 till självförvaltning och tillbaka

Pontus: Men det är ju det som är lite roligt. Jag började med att ha mina pengar hos er. Och sen, lite förmätet, tänkte jag så här: nu kan jag göra ett bättre jobb. Så jag testade att göra jobbet själv i tio år, bara för att konstatera att nej, jag hade fel. Ni gav ju en mycket bättre avkastning, och sen bytte jag tillbaka till er.

Jan: Varmt välkommen till Rika Tillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av vår livsresa, våra erfarenheter, framgångar och misstag, så att du ska kunna göra din ekonomi, ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver den här podden heter Caroline och Jan Bolmeson.

Jan: Idag är det dags för avsnitt 289, och idag har vi en gäst med oss. Vi har Pontus von Essen, som är Head of Strategy på Sjunde AP-fonden. Och jag älskar Sjunde AP-fonden, dels för att de står bakom AP7 SÅFA, det här icke-valsalternativet i premiepensionen som jag tycker är ett av de bästa valen man kan göra där. De har ju fem miljoner svenskar som kunder, eller fem miljoner svenskar som har sina pengar hos dem. Och de förvaltar alltså hisnande 900 miljarder kronor. Det är rätt mycket pensionspengar.

Caroline: Ja, precis. 900 000 miljoner. Det är ju helt bisarrt.

Jan: Men vi pratar om deras räntefond, eftersom räntor är inne i spel, men vi kommer även in på den andra portföljen och hur det hänger ihop med deras aktiefond. Hur de resonerar, som är så pass stora förvaltare i Sverige. Och hur man skapar olika typer av ränteportföljer. Så jag tyckte det här var jättespännande. Vad tog du med dig? Vi pratade ju också om några lyssnarfrågor, såklart.

Allmänbildande och lite nördigt – plus friskrivningen

Caroline: Jo, jag tyckte det var kul att lyssna på Pontus, för han var jordnära och försökte förklara det här med räntefonden och räntor generellt på ett sätt som man ändå kan haja lite grann. Jag är ju inte den som är mest ekonomiintresserad av oss två egentligen. Men jag känner ändå att ju mer jag hör det här, desto mer lär jag mig. Och jag tyckte det var kul att prata med Pontus.

Jan: Jag gillar det också, att det blev både allmänbildande och lite nördigt.

Caroline: Och lite nördigt, ja. Vissa delar.

Jan: Och eftersom vi pratar om fonder, vi pratar om pension, så är det viktigt att säga några saker. Det första är att alla placeringar kan öka och minska i värde. I värsta fall kan man förlora hela beloppet. Historisk avkastning är inte en garanti för framtida avkastning. Vi har själva våra pengar i AP7 SÅFA sedan flera år tillbaka. Vi har inte fått betalt för det här, så det är inget samarbete. AP7 har inte heller fått betalt. Men jag tycker, eftersom fem miljoner svenskar har sina pengar hos dem, att det här är relevant information. Så det är ingen investeringsrekommendation, bortom just att jag faktiskt brukar säga: överväg AP7 SÅFA. Men det pratar vi om i andra avsnitt. Du behöver göra din egen research, du behöver fatta ditt eget beslut. Vill man läsa mer om allt det här med villkoren och friskrivningen, så läs mer på rikatillsammans.se/villkor. Med det sagt tänker jag att det är väl bra att vi släpper på Pontus.

Välkommen Pontus – bakgrunden

Jan: Varmt välkommen, Pontus von Essen. Du arbetar ju som Head of Strategy på Sjunde AP-fonden, eller det som normalt kallas AP7, sedan ett par år tillbaka. Och ni förvaltar en räntefond på typ 90 miljarder i förvaltat kapital och en aktiefond på över 800 miljarder kronor i förvaltat kapital, för ungefär halva svenska befolkningen. Du har varit portföljansvarig och ansvarig för tillgångsallokering på Ericsson, på deras pensionsdel, arbetat med räntor på SEB, haft en kort sejour på Lehman Brothers och en hel del styrelseuppdrag. Varmt välkommen!

Pontus: Tack så mycket!

Jan: Är det något du vill lägga till?

Pontus: Nej, egentligen inte. Jag har varit på AP7 i fem och ett halvt år nu ungefär. Jag har gjort lite olika saker där. Nu senast ansvarade jag för strategi, och då är det mer business-strategi. Alltså hur företaget, Sjunde AP-fonden, förvaltningsbolaget, hur vi ska bedriva förvaltningen. Innan dess var det mer ränteförvaltning, all förvaltning, exekvering och valutahantering.

Jan: Precis, precis. Innan vi går in på räntorna – von Essen, är det en stor släkt? Kanske vara något med Strindberg. Och Siri von Essen, är du släkt med henne?

Pontus: Om jag kommer ihåg rätt så var Siri von Essen i den andra von Essen-släkten. Det finns två stycken.

Jan: Ja, det finns två, ja.

Pontus: Jag tror att hon var i den andra, ja.

Jan: Men är det inte alltid så, att det alltid är den andra delen? Jag har också en släkt, mina föräldrar är från Polen, vi har också en släkt där som är så känd. Men det är alltid så, vi är den fattiga delen.

Varför är räntor viktiga?

Jan: Men du, jag tänker så här, Pontus, om vi börjar på ganska hög nivå. Varför ska jag lyssna på det här? Varför är räntor viktiga? Räntor har ju inte varit i spel på tio år. Varför skulle du säga att räntor är viktiga?

Pontus: Det är väl framför allt viktigt ur ett samhällsperspektiv. Hela ekonomin bygger ju på konceptet ränta. Om du inte vet vad den riskfria räntan är, så kan du inte prissätta någonting annat. Inte ens egentligen en aktie. Det är därifrån allting börjar. Systemet bygger på att någon lånar ut pengar och får ränta på de pengarna, och den andra sidan betalar ränta på de pengarna. Sen kan man komma till investeringsvärlden och hur man hanterar räntor där. Men grundkonceptet, hela ekonomin, hela det monetära systemet bygger på att centralbanken sätter räntan. Och sen kommer allting därifrån. Så det är det mest grundläggande konceptet.

Jan: Kan du säga något mer om det här med prissättningen? För någon som lyssnar och är ny – hur tänker du där, att man inte kan prissätta någonting annat?

Pontus: Man kan börja med att centralbanken egentligen sätter räntan för idag till imorgon. Det är egentligen det de gör. Så ser systemet ut nu, och det har gjorts sedan 80-talet ungefär. Så det är inte flera hundra år gammalt, även om räntor har funnits i tusentals år. Det finns hela vägen tillbaka till flera tusen år sedan, registrerade räntor. Så det är ganska intressant. Men idag sätter Riksbanken i Sverige räntan för vad en krona kostar att låna, om man är en bank som kan låna av centralbanken. Eller vad staten i princip kommer att kunna låna pengar på. Och sen blir allting annat egentligen riskpremier på den räntan.

Pontus: Så om du är ett företag som ska låna på en längre period, då får du dels titta på vad riskpremien är för den längre räntebindningsperioden, säg ett år, och du får titta på vad risken är att du går i konkurs egentligen. Som marknaden också kommer att prissätta. Det är de aspekterna som läggs på den här overnight- eller endagsräntan som Riksbanken sätter. Och det gäller alla våra bolån. Alla här har säkerligen ett bolån. De prissätts av banken på lite samma sätt, för de är tvungna att hitta pengarna som de lånar ut till oss i kapitalmarknaden till stor del. Och därmed går det igenom hela vägen till bolåneräntan. Så i princip allting handlar om konkursrisker och likviditetsrisker, utöver det här som Riksbanken sätter, som är den säkraste, kortaste räntan för vad en krona kostar.

Ränterisk och kreditrisk

Jan: Jag tror också att vi har pratat om det innan, att man kan skilja på de här två riskerna: ränterisk och kreditrisk. Skulle du hålla med om det? Ränterisken: vad får jag betalt för det här, och förändras den här räntan? Om jag lånar ut till dig, Caroline, 100 kronor – just nu är räntan 3. Men om räntan förändras till 5 procent, då hade det varit bättre att inte låna ut till dig idag, utan vänta till imorgon och låna ut för 5. Och kreditrisken kan man väl säga är: vad är risken att Caroline inte betalar tillbaka?

Pontus: Exakt. Du skulle ju kunna ta de 100 kronorna som du lånat för 3 procent och låna ut dem till mig för 5 procent. Så tjänar du 2 procent emellan. Det är typiskt ena sidan. Å andra sidan: kreditrisken skulle vara att du försöker sälja det här lånet till mig. Okej, men vad är chansen att du kommer betala tillbaka de pengarna i slutändan? Då vill jag ha en liten – jag känner ju inte dig så väl, jag har inte koll på din privatekonomi, det kan hända vad som helst. Är det ett endagslån kommer det nog inte hända så mycket. Är det tio år, då kommer jag väl ha ganska mycket premium där. Ganska mycket säkerhetsmarginal för att våga köpa det. Så ja, det är helt olika risker.

Pontus: Och ska man vara lite mer teknisk, jag tänker mer portföljkonstruktion: att ha ränterisk, att addera ränterisk i sin portfölj, har under den senaste tiden, sen 80-talet, sen inflationen kontrollerades, varit en väldigt bra sak, för den är negativt korrelerad. Den samvarierar negativt med aktierisken, eller kreditrisken för den delen. Så om du har en exponering mot att räntan ska gå ner, så kommer du tjäna pengar när börsen går dåligt. Så har det varit på senaste tiden. Och det fungerar så i ett välfungerande ekonomiskt system.

Jan: Förutom 2022.

Pontus: Ja, där har vi problemet. För då var ju inflationen inte under kontroll. Och så har det varit innan också. Då var det ju inte välfungerande, kan man säga. För det hela handlar om: tror du att räntan går upp för att inflationen går upp, eller går räntan upp för att den ekonomiska tillväxten går upp? Tror du att det är den ekonomiska tillväxten som driver, då fungerar systemet som det ska. Då får du den här negativa korrelationen mellan räntor och börsen, som tycker om det. Men åt andra hållet är det inte bra, som vi såg 2022.

Vem borde välja en räntefond?

Jan: Ska vi ta en läsarfråga här, Caroline?

Caroline: Vi tar Anton Byberg. Vem är personen som borde välja en räntefond?

Jan: Ska vi säga er räntefond?

Pontus: En räntefond allmänt.

Jan: Ja, men okej.

Pontus: Det finns ju ett antal olika alternativ, och personer eller tillfällen i livet. Vi är ju en pensionsförvaltare. Vi förvaltar folks pensioner. Och för oss, när vi stoppar in pengarna i vår räntefond – de flesta personer allokerar vi ju för också. Du kan välja aktiefonden eller räntefonden separat, men om du inte har gjort ett val så allokerar vi åt dig. Och då tänker vi så här: desto äldre du blir, desto mer sannolikt är det att du vill ta ut pengarna. För du kommer inte jobba längre, du behöver de här pengarna, det är ju dina pensionsbesparingar. Och du vet aldrig hur många år du har kvar efter pensionen.

Pontus: Vill du ha en säker investering? Du kanske vill ta ut pengarna lite varje månad, du kanske vill ta ut dem i en klumpsumma. Men oavsett vill du veta ungefär vad du har att ta ut, för du kommer inte kunna skapa några nya intäkter, eftersom du inte kommer kunna ta ett nytt jobb. Därmed är en räntefond väldigt bra för någon som vill ha säkerhet och trygghet. För det du bygger in är ju att du vet vad du får. Så länge du inte har några konkurser i de emittenter, de som du har lånat ut till, så vet du vad du kommer få. Lånar du ut till staten på 3 procent, så är det en otroligt liten sannolikhet att svenska staten går i konkurs inom tre år. Man ska aldrig säga att det är 100 procent klart att de inte gör det, men det är ganska nära. Så de personerna som behöver trygghet och säkerhet i sina investeringar.

Pontus: Men det kan också vara människor som under vissa perioder i livet parkerar pengar snarare. Säg att du har sålt en bostad och ska flytta till ett annat land, och där hyr du. Då har du pengar över som ligger på ett konto. Då kan du likaväl köpa en obligationsfond eller liknande, som har en lägre risk kanske. Det beror på vilken risk du vill ta med de pengarna, såklart. Men om du vill veta att när du kommer hem om tre år, ditt tillfälliga jobb eller dina studier är slut, ja, då vill du veta ungefär vad du har. Då passar räntor också mycket bättre.

Räntefond eller obligationsfond?

Jan: Det är bara ett kort sidospår. Det här är mest så att jag vill kolla om jag har tänkt rätt. Ibland pratar man om räntefonder, ibland om obligationsfonder. Det är väl egentligen bara löptiden? Under ett år kallar man det räntefond, och om löptiden är över ett år kallar man det obligationsfond. Är det så?

Pontus: Jag skulle säga så här. Allting är på engelska generellt sett när man jobbar i det här. De flesta motparter vi har, alltså banker och liknande, där är all konversation på engelska. De svenska bankerna säljer till internationella kunder likaväl som till oss. Så det mesta händer på engelska. Så det blir fixed income. Och det är ju fixed income, man vet vad man får i inkomst. Och egentligen kan man säga så här: bonds på engelska, då pratar du verkligen obligationer, det är instrument, du köper dem. De är ofta rätt långa, löptider mellan, som du säger, ett år och utåt egentligen.

Pontus: I Sverige finns ju konceptet penningmarknadsfonder. Och då är det innanför, jag tror det är ungefär ett år. Kanske maximalt två år däromkring. Förr i tiden var det det. Det är ett annat sorts instrument man köper. Mycket kortare, mer likvitt på vissa sätt. Du har inte lika mycket kovenanter och andra specialsaker med varje obligation som du har längre ut på kurvan. Men fixed income idag handlar mycket mer om derivat också. Säger du räntemarknaden, så handlar det väldigt mycket mer om derivat, utöver också obligationerna. Så om det är en obligationsfond eller en räntefond, så skulle jag tänka på ungefär samma sätt i Sverige. Jag skulle inte säga att en räntefond inte kan innehålla obligationer, eller att en obligationsfond inte kan ha viss exponering mot räntederivat. Så för mig är de ganska likvärdiga.

Vad är derivat?

Caroline: Vad är nu derivat?

Jan: Derivat är väl att man investerar i förändringen av någonting. Så istället för att jag äger själva det underliggande, så äger jag något som ger mig förändringen på värdet. Ge facit nu, Pontus, nu när jag har gjort bort mig.

Pontus: Du har helt rätt. Det är precis det. Det är egentligen bara att du vill ha exponeringen, men du vill inte ge bort alla pengarna. Tänk dig att vi ingår ett avtal och säger att du ger mig pengar om räntan går upp, och jag ger dig pengar om räntan går ner. Men det är inte så att jag ger dig 100 kronor dag ett, utan dem sätter jag på ett konto. Så vet du att de finns där, och du gör samma sak. Fast jag kanske inte behöver sätta 100 kronor. Så det gör att jag kan få tio gånger så mycket exponering mot räntan om jag gör ett derivatavtal, jämfört med om jag skulle köpa obligationen av dig. Det är egentligen ett sätt att få mer exponering mot någonting än man kan få genom att bara köpa ett Avista-instrument. Ett cashbaserat instrument.

Caroline: Ja. Det är så roligt, för det blir så konstigt komplext på en gång. Sen kommer det ett nytt ord, och man bara... ja.

Jan: Nej, men vi kör på.

Två byggstensfonder

Jan: Jag tänker att vi hoppar tillbaka, och sen jobbar vi oss neråt igen. Om vi zoomar ut, så förvaltar ni, som du sa innan. Och en av de grejerna jag gillar är att ni har, jag tror ni kallar det på er egen hemsida, två byggstensfonder. Ni har AP7 Aktier och sen har ni AP7 Räntor. Och det är de två extremerna, skulle jag säga: AP7 Räntor är låg risk, och AP7 Aktier är högst risk. Och sen har ni dessutom däremellan offensiv, balanserad och försiktig. För någon som aldrig varit inne på hemsidan, kan du beskriva hur er tanke är? För de här – offensiv, balanserad – består ju av en kombination av de två extremfonderna.

Pontus: Exakt. Grundtanken, och egentligen hela tanken för de som jobbar på AP7, är ju att skapa det som är SÅFA, det här hanterandet av alla som gör ett icke-val. De ska ändå få ett minst lika bra val som om de gjorde det. Det är vår tanke, att vi ska ta hand om de personerna och göra det bästa vi kan på ett aggregerat sätt över en väldigt lång tidsperiod. Och byggstenarna till det kommer från den här Capital Asset Pricing Model, alltså CAPM, som bygger på att du har den här riskfria räntan, och sen har du en kurva med mer och mer riskabla tillgångar, och de kommer vara mer och mer volatila. Och då kan du bygga en portfölj av de här olika tillgångarna och därmed få en bra avkastning i relation till din volatilitet eller risk.

Pontus: Sen beror det på hur mycket risk du vill ha, var på kurvan du vill vara. Och då tänker vi så här: när folk är unga ska de ha mycket risk, det är på lång sikt. Över tio år eller längre horisont så är det nästan bara aktier, ungefär. Man kan ha lite räntor, man kan ha likviditet, man kan ha pengar åt sidan, men den här delen av din pension, som egentligen är innesluten – du kan ändå inte ta ut dem – så är det lika bra med bara aktier. Och sen adderar vi ännu lite mer aktierisk, för att det är vad vi ser är bäst på den horisonten som folk har.

Pontus: Men när du blir äldre, då flyttar vi över pengar till den andra byggstensfonden, som är den här riskfria fonden. Den har vi valt att lägga extremt lågt nere i risk, och självklart till låg avkastning också. Så det är nackdelen med vår räntefond. Men samtidigt: de papper vi har där är i princip alla högsta rating, och statspapper, bostadsobligationer och andra sådana här överstatliga organisationer som IMF och liknande. Så väldigt säkra investeringar. Och sen, om du vill välja själv, så har vi gjort några kombinationer till dig som du kan välja från. Men du kan också välja exakt hur du vill, hur många procent du vill, vid vilket tillfälle som helst egentligen. Du kan köpa en fond eller båda fonderna, eller hur du nu vill göra.

Glide path – när är man "ung"?

Caroline: Jag tänker en sån här parentes i det du sa, när man är ung. Jag kommer ihåg när jag läste det första gången, då tänkte jag så här: ung, ja, då är man typ 25, 23. Men sen var jag så här: vänta, ung i forskningen, eller ung utifrån ert perspektiv, är ju att ni inte börjar vikta ner förrän typ 55 års ålder. Så det är väl skönt, tänker jag, för alla som lyssnar och tänker "ung" – ja, det är man tills man är 55.

Jan: Är det någon specifik tanke ni har haft där, det här med glide path? För om jag inte minns fel så lägger ni på ungefär 3 procent räntor per år från 55 års ålder.

Pontus: Det hela handlar ju om demografi, hur länge du ska jobba, hur länge du förväntas leva i allmänhet, när du ska ta ut din pension, vad som är bäst i snitt över väldigt lång tid. Vi vill ju inte optimera för en enskild ålderskohort, alltså vissa personer som är exakt 50 idag, eller födda på 70-talet eller 50-talet, utan vi vill optimera för alla som är i systemet. Så över tid, beroende på när du slutar jobba, i snitt, utan att vi vet någonting om individuella människors egna val, så är det här den optimala produkten vi kan skapa.

Pontus: Sen ändras ju nu vår lagstiftning vid årsskiftet, 22–23, och det gör att vi kommer kunna addera flera komponenter till det här framöver. Det är lite det som är strategitankarna också. Till exempel fastigheter har vi varit ganska öppna med och pratat om att vi investerar i länge. Det förbättrar den här kurvan. Relationen mellan avkastning och risk ser vi blir bättre om vi adderar flera tillgångsklasser.

Jan: Det gäller aktiedelen, att ni kommer ha infrastrukturprojekt och fastigheter i den? Den typen av... är det mark också då? Markfastigheter?

Pontus: Ja, det skulle kunna vara det. Men jag menar egentligen att vi har fått en ny gräns för hur mycket illikvida investeringar vi kan ha. Och det står egentligen inte exakt vad det ska vara, utan det är samma som de andra AP-fonderna: de bestämmer själva vad de vill göra, och vi bestämmer vad vi vill göra. Det beror på vilka investeringsmöjligheter vi hittar, etcetera. Och det tar väldigt lång tid att göra det där. Så det blir som en långsam utrullning, kontrollerat. Ungefär på samma sätt som vi gör med allting annat.

Hävstång i aktiefonden

Jan: Om vi tar ett sidospår och hoppar in i aktiefonden. Förr var det ju mycket prat om att det fanns en möjlighet att öka risken genom typ belåning. Men sen har jag för mig att jag läste i något utskick att det inte är lika aktuellt längre. Att ni har löst att ta hög risk utan att använda hävstång. Är det så, eller har jag drömt det? Hur förhåller ni er till den här hävstången?

Pontus: Nej, det kan man väl säga. Generellt sett, från början, 10, 11, 12, i början, då var hävstången på 50 procent. Alltså belåningen på 50 procent. Så vi adderade det genom att belåna fonden. Derivat igen då. Derivat på 50 procent av beloppet i fonden, kan man säga. Sen gjordes det under 2016 en större förändring av den strategiska allokeringen. Vi tänkte om. Vi adderade andra komponenter i fonden. Så nu har vi mer småbolag, emerging markets, och de komponenterna är egentligen mer volatila i sig än de globala aktierna som vi hade innan, enbart. Och vi har private equity också. Det är också mer volatilt. Så de komponenterna gör att hela fonden i sig blir mer volatil, och då behöver vi inte ha lika mycket belåning på den för att uppnå den här risken. Och det är den risken vi vill uppnå, den som är bäst på 30 års sikt för gemene man, alltså snittinvesteraren.

Vad skulle ni aldrig ta in?

Jan: Pratar vi nu om räntefonden redan?

Pontus: Nej, nu pratar vi om aktiefonden.

Jan: Jag tänkte bara ett sidospår. Vad skulle ni inte ta in? Vi läste ju att den kanadensiska lärarpensionsfonden...

Caroline: Det var Ontario Teacherss, lärarfonden. De hade ju investerat i FTX.

Jan: Vi förstår att ni inte skulle göra det.

Pontus: Ja, fast det var ju... Sen ska man ändå ge Ontario Teacherss lite kredd, för det var bara under en halv procent.

Jan: De är väldigt duktiga.

Pontus: Kanadensiska pensionsfonder är väldigt duktiga generellt sett. Och Ontario Teacherss är också väldigt bra, har en stor utbyggd organisation och bra historisk avkastning. Men det är som ni säger: de gör mycket fler direktinvesteringar. Vi gör inte så mycket direktinvesteringar. Vi är ju mer av att vi allokerar till någonting. Då är det en förvaltare emellan. För oss, om vi skulle vara investerade i FTX, så skulle det vara via någon av våra venturefondsallokeringar som finns i vårt private equity-program. Och då skulle det vara, nu är private equity några procent av portföljen, säg 4, 5, 6 beroende på marknadsläget, och så skulle det vara en liten del av en liten del av det.

Pontus: Och självklart, det är som allting annat: om du har tusen investeringar, som det säkert finns i vår aktiefond – vi har flera tusen aktier till exempel – då är det klart att någonting går i deform, någonting går bankrutt. Det är bara att titta på Ryssland. Ryssland fanns med innan kriget, det fanns med i alla, för det fanns med i MSCI World All Country-indexet som vi replikerar, och där hade vi en nedskrivning på 0,9 procent eller någonting sånt. Och det kan hända igen. Men vi tycker att vår investeringsstrategi, det sätt vi gör det på, är ganska optimerat för att göra det billigt och enkelt att förstå. Och därmed har vi varken interna team som gör direktinvesteringar i sådana tillgångar som FTX, eller ett speciellt stort private equity-program som gör stora sådana allokeringar.

Hela varvet runt – Jans egen resa

Jan: Jag tänker så här: min resa hos er började med AP7 SÅFA, som vi ska prata lite om. Och sen tänkte jag...

Caroline: Och min också.

Jan: Ja, din också. Och den hängde ju med Jan här nu.

Caroline: Jag tyckte så här: men vi gör så här. Vi började på AP7 SÅFA.

Jan: Och sen, i något slags övermod, i ett par år, tänkte jag så här: jag är mycket bättre än ert team på plats, och jag kör själv.

Caroline: Valde själv.

Jan: Valde själv, såklart. För jag var ju mycket bättre. Och sen, efter tio år, när jag tittade på min avkastning, och sen tittade på er avkastning, så var ju er avkastning mycket bättre. Och sen bytte jag tillbaka för tio år sedan och haft er igen. Så jag brukar säga ibland att jag har gått hela varvet runt. Hur vanligt är det, och vad tänker du när du hör det här?

Pontus: Jag tänker att det är bra. Det som är starkt av dig är att göra aktiva val, och även sen utvärdera de valen och göra ett nytt aktivt val. För väldigt många människor hamnar i att om du gör en investering som inte är lika bra som du trodde, eller som du förlorar pengar på, så tittar du inte på den. Det finns ju en stark korrelation mellan hur mycket du handlar på de här Avanza och liknande, om det går bra eller dåligt. Ofta ska det vara precis tvärtom: de vinnarna du hittar ska du låta vara, och det är förlorarna du ska stänga ner snabbt. Och folk gör precis tvärtom. Det är många små vinster, köper och säljer, köper och säljer, men de stora förlorarna låter man bara vara, hela vägen ner till noll.

Vad är AP7 SÅFA?

Jan: Kan du säga något om AP7 SÅFA? Hur brukar du förklara den? För jag påstår att det där är en av de bästa grejerna vi har i Sverige.

Pontus: Ja, det är ju samma sak. Om man tänker investeringen, så är det de här två byggstenarna, så den är otroligt optimerad för att vara enkel, billig och skalbar också till stora delar. Och vi kan komma tillbaka till vad som inte är skalbart kanske. Men i grunden är det så att när du kommer in i systemet, när du börjar jobba och inte gör det här valet, det här är liksom din lilla silver lining till din pension. Det är där du tar risk. Så då ger vi dig så pass mycket risk som vi tycker är rimligt att ta. Och det är mycket risk, för då blir det aktier 100 procent egentligen, och sen med den här belåningen, säg 115–125 procent kanske i aktierisk. Anledningen till att vi gör det är att du kan ta det. På sikt är det den premien du förväntar dig att få. Sannolikheten att du ska få ditt sannolika utfall blir så bra som möjligt om vi gör det på det sättet.

Pontus: Och då gör vi det så billigt och så enkelt som möjligt. Globala aktiefonder som replikerar index, vilket gör att vi inte riskerar att hamna snett i någonting. Eftersom vi egentligen gör som alla andra, kan man säga. Det är lite som att vi tror på att marknaden är relativt effektiv, och därför följer vi efter. Och sen, när du blir äldre, så flyttar vi över dina pengar stegvis. Du ska inte ha en stor sån här pinnrisk, som man pratar om i optionsmarknaden, alltså en risk där du vid ett enskilt datum flyttar alla pengar. Utan vi gör det över en lång period. Det skulle kunna vara en längre period, det skulle kunna vara en kortare period. Ekonomi och finans är ju inte den vetenskapen där du kan säga exakt "det här är alltid rätt". Men över tid, den data vi byggt det på visar att det här är lagom, som Janet Yellen skulle säga – glide path, från hög risk till låg risk. Och sen, när du är i pension, har du en låg risk, men fortfarande en tredjedel aktier. Så billigt och enkelt, skalbart och transparent, är egentligen hela grunden i alltihop.

Att zooma ut på hela ekonomin

Jan: Det här kanske låter jättefånigt, men för mig var det en stor insikt. Ibland kan man tänka kring premiepensionen så här: jag borde inte ta så här hög risk, jag borde ha lite räntefond i. Och sen tror jag att det jag läste på Pensionsmyndighetens hemsida var: tänk på att du måste sätta din premiepension i relation till din inkomstpension, och din inkomstpension är låg risk. Så kombinerar du din PPM, din premiepension, med din inkomstpension, så är premiepensionen en så pass liten del att du bör unna dig den här höga risken. Och då insåg jag att jag alltid sett dem isolerat från varandra. Vad tänker du om det?

Pontus: Nej, jag håller helt med, det är precis så vi tänker på det också. Det är ju svårt att göra den utzoomningen, men i princip bör du zooma ut på hela ditt liv och titta på alla dina tillgångar. Ditt jobb, är det väldigt säkert eller väldigt riskabelt? Din boendesituation, har du belånat dig väldigt mycket eller väldigt lite? Hur mycket pensionsbesparingar har du? Har du en bra tjänstepension? Utöver det har du den här statliga pensionen. Allt det där sammantaget, och sen kollar du på hur lite, över en arbetsperiod på säg 30–40 år, som egentligen finns i premiepensionen. Om du zoomar ut och lägger ihop det så, så är det där du kommer. Men det är väldigt få människor som gör det. Man ser bara en summa på ett konto och tänker: jag vill inte förlora pengarna.

Caroline: En del av det du pratar om är ju inte heller jättesvårt att mäta. Hur säkert mitt jobb är, eller om jag har belånat mig, det är ju lätt att mäta. Men en del av de sakerna kanske man bara... man vet inte hur man ska mäta risken på det. Vad jag menar, på hela ens liv.

Pontus: Ja, men det är lite samma sak i alla tillgångar. Hur ska du mäta risken på börsen om ett år? Eller vilken aktie som helst egentligen. Det kanske finns ett antal riktpriser som banker har fått fram. Men det är samma sak där. Om du skulle jämföra de riktpriserna med var börskursen ligger om ett år, så finns det ett jättestort utfallsutrymme runt det. I sig differentierar de kanske 100 procent mellan den högsta och den lägsta i pris. Så jag tror att du skulle kunna göra ett bättre estimat på hur säkert ditt jobb är, jämfört med bankernas förväntan på vad börsen ska vara om ett år, eller vad ett enskilt bolag ska vara om ett år. Det är ju samma sak egentligen.

Caroline: Ja, jo, du har... absolut.

Jan: Det är det här jag tror vi också pratar om, Paolo Sodini pratar om det som humankapital. Där är så många aspekter att lägga in.

Aktiv eller passiv förvaltning?

Jan: Men jag tänker också, du nämnde det i förbifarten, att ni också har valt väldigt tydligt att ni vill ha en passiv strategi. Ni replikerar världsindex, de globala marknaderna. Den här diskussionen, aktiv kontra passiv – ni har ju ställt er tydligt i ena hörnet. Men kan du utveckla lite hur resonemanget går på kontoret?

Pontus: Ja. Det är ett intressant koncept i form av att när du är liten, så kan du i princip vara 100 procent passiv. Du kan verkligen följa med marknaden och inte ändra marknadens prissättning. Säg att du förvaltar 10 miljarder, 20 miljarder, 50 miljarder. Desto större du blir, desto mindre – alltså du kan fortfarande vara passiv i grunden, men flöden, köp och sälj, eller att allokera om mellan olika tillgångar, kommer vara så pass stora att du får en viss aktivitet där som du behöver tänka på. Så det är ungefär där vi har hamnat nu.

Pontus: Och det har ju funnits en så kallad PPM-effekt i svenska kronmarknaden länge. Det var någonting som kom just för att de här flödena från PPM-systemet, ut från kronor till andra valutor, var väldigt stora under en viss dag. Så väldigt många sålde kronor, och därmed gick kronan ner i värde, och sen dagen efter gick den upp igen. Och det är någonting som vi har hanterat på vår sida, vi är ju hälften eller lite mer av PPM-flödet. Då kan vi självklart inte vara helt passiva där, för då förlorar vi pengar, och då förlorar våra sparare pengar på det. Och ganska mycket miljoner kronor på en dag. Så det är någonting vi måste kunna hantera aktivt. I vissa former: desto större du blir, desto mer aktiv behöver du vara runt kanterna, runt hanteringen av din exponering.

Pontus: Räntemarknaden är ju alltid på ett sätt aktiv, för det är en OTC-marknad. Där är det priser från banker. Over the counter-marknad betyder egentligen bara att om ni är en bank och jag köper av er, så ställer ni ett pris till mig. Det finns inget objektivt pris på den obligationen, utan ni ställer ett pris, och sen ställer andra banker ett annat pris, och så får jag välja vad jag köper. Och därmed blir det alltid lite skilt från exakt index i din exponering. Det är väldigt svårt att köpa exakt rätt volymer. Ni kanske inte vill sälja den här obligationen den dagen, så ni ställer ett väldigt dåligt pris. Ska jag då ändå köpa den? Nej, då väntar jag kanske någon dag eller två, eller försöker hitta den på ett annat sätt. Så därmed är en ränteportfölj aldrig lika exakt replikerande som en aktieportfölj, speciellt när den blir större.

Pontus: Det finns mycket att säga om det här, men i princip tänker vi så här: vi vill göra det billigt, vi vill göra det effektivt, och då är det passivt det handlar om. Allting annat får du betala för, för det är en risk som någon tar på sig att utföra. Och å andra sidan vet vi nu att när vi är lite större, och vi får addera fler tillgångsslag och vi har effekter på marknaden, så kommer vi bli lite mer aktiva i form av vissa inspelningar.

Den passiva spararen vinner

Jan: Skulle man inte kunna säga så här – för jag gillar det du säger, och det låter väldigt mycket som jag kommer ihåg när jag vid ett tillfälle pratade med Dimensional, som är också så här. Då pratade de väldigt mycket om: hur ska vi exekvera vår passivitet så att vi inte blir utnyttjade på marknaden? Att folk vet "nu ändras S&P 500, nu kommer vi behöva köpa den här nya aktien för den ingår", lite det du säger med kronkursen. Men om man backar ett steg, så släpper ju Pensionsmyndigheten den här rapporten en gång om året, "så gick det för pensionsspararna". Och där ligger ju ni alltid så här – den genomsnittliga spararen hos er, som har varit passiv. Jag brukar ibland säga när jag är på föreläsningar: du som inte har gjort något val och varit passiv, oengagerad, inaktiv, inte loggat in – grattis, för du har sannolikt haft bättre avkastning. För hos er har den genomsnittliga spararen i genomsnitt haft bättre avkastning än den som har valt privata fonder. Vad skulle du säga är förklaringen?

Pontus: Förklaringen är ju, å ena sidan, att om vi har en passiv fond precis i mitten på avkastningsfördelningen, och säger att det är snittavkastningen, och om du har 100 personer som gör aktiva val, då kommer ett x antal handla på ovansidan och ett x antal på nersidan. Så i snitt, om det inte fanns några kostnader i systemet, då skulle det nog vara rätt normalfördelat, att lika många skulle vara bättre som var sämre. Allting annat vore lite konstigt. Men nu finns det ju faktiskt kostnader, både för att handla och som de här firmorna tar ut för att sälja sin produkt. Och en aktiv förvaltning är ofta mycket mer handelsintensiv än en passiv. För du tar aktiva val, saker händer, du säljer eller köper på priser i marknaden, eller på nyheter, eller din modell ändras. Så först tar du bort dem, och sen tar du bort kostnaden för själva förvaltningen, och därmed har du en strukturell förskjutning, så att det blir många fler som hamnar på nedsidan.

Pontus: Lite är det som att du ska tro att du är klart bättre än vad en passiv investering är. Och sen, utöver det, så har vi vissa fördelar. Jag menar, att göra private equity, som har gett oss överavkastning – det är inte alla som kan göra private equity. Är du en liten fond så kan du inte sätta upp sådana här breda program som vi har. Vi har belåningsmöjligheter. Det har inte alla fonder heller. Så vissa saker har vi som andra inte har, plus att vi har väldigt låga avgifter. Vi har några strukturella fördelar. Det är inte så att vi försöker konkurrera ut alla andra, utan vi gör det här för att vi tror att det här är det bästa valet för folk.

Korpligan mot elitserien

Jan: Jag tänker, nu blir det lite provprat. En sån grej jag ibland tänker, du vet, när jag tittade tillbaka på min aktiva sejour, när jag var hos någon annan, då tänkte jag också så här: gud vad förmätet av mig att tro. Om man tittar på de som jobbar hos er, ni har lång erfarenhet, ni har många gånger varit på många andra banker, ni har långa utbildningar, folk som har doktorat. Och så tänker jag så här: ja, men jag har mitt vanliga jobb, och sen ska jag välja det här på kvällarna en gång i veckan. Det känns som att jag spelar i korpligan, och sen plötsligt ska jag upp mot er, och ni spelar i elitserien.

Pontus: Jo, men du har ju ändå fått tänka ut det. Vanligtvis tänker man nog bara så här: jag vet inte vilka de är som sitter på AP7.

Jan: Nej, men de har fystränare och massörer och sånt, och jag går ner på grusplaner.

Pontus: Men jag tror inte man, överlag tänker man nog inte på vem man spelar mot.

Caroline: Men vad tänker du på?

Jan: Ni har inte massörer, tydligen, hör jag.

Pontus: Nej, exakt, det har jag inte. Borde kanske ha det. Men delvis har du rätt. Din fördel – man ska alltid tänka: vad är styrkorna som du bygger din verksamhet på? Vi har de här totalfördelarna, och att vi får all research av alla banker, för att alla vill ha oss som kund, för vi är stora. Din fördel är att du är väldigt snabb, du är liten. Så fördelen för dig är att om du tror på någonting spetsigt, så kan du gå in med hela ditt belopp där och säga: nu tror jag bara på den här lilla delen av den här sektorn inom det här landet. Jag tror på indiska småbolag.

Jan: Ja, precis, småbolag.

Pontus: Och då tror jag på det. Och det kan vi aldrig göra. Vi kan aldrig följa efter dig. Du kan ju springa kors och tvärs hur mycket du vill, och allokera fram och tillbaka hur mycket du vill, och du kan vara snabb. I morgon gör jag det här, och dagen efter gör jag det åt andra hållet. Det tar oss åratal att tänka ut strategin, tänka från alla vinklar, implementera, bygga system, strukturer och liknande. Så du har ju dina fördelar, och det är de du måste använda. Det är inte så bra för dig att gå och köpa någonting som är som vi, fast med högre avgift. Det kommer vi inte att tro på.

Att rädda folk från indiska småbolag

Jan: Nej, men det är fint det du säger faktiskt, att du belyser vad som är fördelarna för er och för oss. Men om vi skulle springa runt så...

Pontus: Det skulle ju vara i vår spekulationsdel.

Jan: Ja, ja. Men om jag omformulerar din fråga. Du vet, om någon kommer, som du bryr dig om – jag vet inte om du har barn, eller syskon, eller någon förälder – som säger: du, nu tror jag på indiska småbolag, så nu kommer jag gå all in i min premiepension eller i mitt sparande. Vad hade du sagt?

Pontus: Jag hade ju försökt rädda dem. Jag har nog varit med om det här för mycket. Jag försöker inte rädda folk längre. Plus att jag har ju ett antal gånger haft fel, självklart. Om du säger "jag tror på indiska småbolag", då säger jag "nej, det kommer inte att funka, tänk på det här och det här, indiska politiska systemet verkar väldigt skört just nu" eller någonting. Och sen går du upp 30–40 procent mer. Vilket är lätt hänt. Det kan ju vara så att du har ett bra halvår, och sen kanske det går ner om ett år. Men det vet ju inte jag när det händer.

Pontus: Just den här grejen det bygger på är att jag tror inte, och det är väldigt få hos oss som tror, att de över tid kommer slå marknaden så pass mycket att det är värt det, i den här strukturen med de här beloppen, att bygga de förutsättningarna. Att satsa allt på det. Däremot, om du tar något enskilt litet mandat inne i vår fond och säger "tror vi att den här private equity-fonden kommer slå marknaden?", ja, det tror vi. "Tror vi att det här cleantech-bolaget kommer göra det?" Det är en annan sak. Du kan verkligen hitta delar av marknaden där du tror att du kan slå den, om du har en strategi som funkar. Men med 1 000 miljarder, och kanske framöver 2 000–3 000 miljarder, för väldigt många människor under en väldigt lång period – hur gör man det på bästa sätt? Då tycker vi det är mycket bättre att göra så här. En annan sida av att ta aktiva bett är att vissa år slår du marknaden och vissa år förlorar du. Och det vore ju trist om en generation förlorade och en generation vann.

Vad ligger bakom ordet "tror"?

Caroline: Men när du säger så där, "jag tror att det här cleantech-bolaget kommer gå upp mycket" – vad ligger bakom ordet "tror"? För man kan göra jättemycket research och sen tro. Men man kan också bara... jag har en känsla.

Jan: Eller än värre: jag hörde det på en podd.

Pontus: Exakt.

Jan: Vi har kommit ganska långt från räntemarknaden här nu. Vi kommer tillbaka, vi kommer ha frågor på den också.

Pontus: Men i princip, som sagt, vi är ett väldigt litet team. Det vi gör är att vi tar fram en strategi. Vi bygger strukturen så att vi kan allokera pengar på ett korrekt och billigt sätt. Vi har alla möjligheter, alla handelsvägar öppna egentligen. Och sen allokerar vi mandat. Så vi har ju aldrig köpt något enskilt cleantech-bolag. Vi tror ingenting om någonting egentligen, förutom då kapaciteten hos förvaltaren att skapa överavkastning, eller att skapa exponering mot ett index till en viss kostnad och göra det på ett väldigt bra sätt. Vi bedömer kvaliteten hos förvaltare generellt sett, och vi bygger strukturen och strategin. Det är egentligen det vi gör.

Jan: Kan man inte säga så här – nu testar jag lägga ord i din mun, så du får protestera – men då skulle jag säga: det låter som "okej, vi accepterar att forskningen, den effektiva marknadshypotesen, gäller". Den gäller kanske inte alltid, man behöver inte vara fundamentalist, kanske, som Fama: det finns inga bubblor. Utan vi säger: den funkar i största grad. Vi tror inte att vi över tid kan överprestera, definitivt inte med den storlek som vi har och det mandat vi har. Så vi försöker göra en så bred, passiv lösning som möjligt, och sen försöker vi implementera den så effektivt som möjligt. Och det låter nästan som att ni lägger majoriteten av tiden på att implementera den så effektivt som möjligt, snarare än att ha en åsikt om "vi kanske borde investera i indiska småbolag".

Pontus: Ungefär så är det, som du beskrev. Alla sådana institutioner, eller organisationer som vi – om man ska förstå den individuella institutionen, så måste man gå till uppdraget. En annan stor, den enda som är större än vi i Sverige är Alecta till exempel. De har ett annat uppdrag än vi har. Och du kan titta på försäkringsbolagen, de andra fonderna har också andra uppdrag än vi, de har ett annat avkastningsmål. Det går aldrig att säga "det här är sättet man ska investera pengar på", utan det beror helt på vad som står i uppdraget. Och för vårt uppdrag är det ju att vi tar hand om folk som inte har valt.

Pontus: Ett annat uppdrag skulle kunna vara att se till att skapa de bästa nischprodukterna, så att folk kan välja extremt nischade produkter. Det är ett helt annat uppdrag. Det går ju att göra det också. Det är inte så att det inte går att slå marknaden, vissa kommer alltid slå marknaden. Då bygger man någonting som man tror på för det uppdraget. Men vårt uppdrag är inte det. Det är i alla fall inte så vi ser det, eller definierar det. Vårt uppdrag är att skapa det här som tar hand om de som inte har valt, och ge dem det bästa vi kan göra, för hela den fem-miljoners-klumpen av människor.

Att slå marknaden – vad säger forskningen?

Jan: Jag tänker att vi ska hoppa tillbaka till räntefonden, jag tycker det här är så intressant. Men nu vet jag att du sa en sak som jag kommer få skit för om jag inte frågar om, från hela vår community. Det är ju hela tiden den här diskussionen vi har, det här med att slå marknaden. Du sa "vi har ett uppdrag", eller man skulle kunna ha haft ett uppdrag som lät "slå marknaden". Hur funderar du? För jag påstår att det kanske är fem, tio av tusen personer, i studier som har gjorts, Barras och liknande, som... ja, det finns folk som kommer slå marknaden, men det kommer vara en minoritet, och för varje år du lägger på, desto färre kommer det vara. Och man visar, SPIVA visar det här, att 90 procent av alla fonder inte slår sitt jämförelseindex över en tioårsperiod. Hur tänker du kring det? Och om du var tvungen – nu pratar vi inte AP7 – hur resonerar du kring det här med att slå marknaden?

Pontus: I allmänhet skulle jag säga att en stor del av vad man ser där är det här avgiftsuttaget som finns. Om du hade tagit bort alla avgifter, så skulle det se annorlunda ut, som vi pratade om förut. Då är det egentligen bara: någon köper, någon säljer. Men om du börjar lägga på avgifter, då höjer du verkligen tröskeln för hur mycket du måste slå marknaden varje år. Sannolikheten, om du tänker att du ska slå marknaden, eller din portfölj jämfört med det här indexet, som i sig inte har några handelskostnader, så har det en fördel där. Du kommer ju handla en hel del och därmed dra på dig kostnader, och utöver det har du andra kostnader för att driva fonden eller mandatet. Så till att börja med börjar du back där, och sen ska du leverera pengar in för att driva businessen, och då gör den avgiften att du måste skapa ännu mer avkastning. Så någonstans är alltid svårigheten att först ska du uppnå det, och sen ska du leverera överavkastning, och du får inte ta mer risk. Hur gör du då? Det är ju svårt. Du börjar två steg bakom indexet, så att säga.

Pontus: Så det säger sig självt att det är många fler... Det är lättare att hitta en strategi som har fungerat historiskt än som fungerar framåt. Det är lite lättare. Där har du ju facit i princip. Det är väldigt många strategier som jag har sett genom åren som ser väldigt bra ut, fram till den dagen då den går live, och sen går den mycket sämre. Och ett sånt här generellt knep, ett sätt att titta på historisk avkastning om den inte är live utan på backtest, det är att titta på olika ratio av avkastning till risk, eller Sharpe-kvot, avkastning till riskfri avkastning. Du börjar med att halvera dem ungefär, och sen börjar du lägga på lite kostnader och se vad som händer, då kanske du hamnar mer likt vad det kommer bli i verkligheten.

Pontus: Men samtidigt har jag träffat de flesta av världens största och bästa hedgefonder, eller liknande private equity-bolag, och de jobbar ju väldigt hårt. De lägger väldigt mycket pengar på organisationer, på strukturer, på teknologi, de skapar dataset som ingen annan har. Med de fördelarna som du har, så har du en väldigt hög sannolikhet att slå marknaden, men du kanske inte gör det efter avgifterna som du tar ut. Så det är en annan aspekt. Har du blivit väldigt stor, väldigt framgångsrik, har alla resurser i världen att bygga den bästa teknologin, då har du en väldigt hög sannolikhet att slå marknaden innan avgifter.

Räntefondens innehav

Jan: Ja, men spännande. Det här känns som att vi hade kunnat hoppa ner i det kaninhålet. Men jag tänker att vi hoppar upp och tillbaka till räntefonden. Jag tittade på fördelningen i räntefonden just nu, och då var det typ så här: 71 procent bostadsobligationer, 9 procent kommuner, 4 procent svenska staten, 1 procent statliga bolag, och sen 7 procent överstatliga organisationer. Och geografin var typ 100 procent Sverige. Kan du säga något mer om det? Det är ju väldigt skilt från aktiefonden, som är global, marknadsviktad. Det här känns som ett väldigt specifikt bett på framför allt svenska bostadsobligationer.

Pontus: Ja, jag menar, som sagt, räntefonden, i grunden ska aktiefonden och räntefonden komma från samma tankesätt. Så därför följer den ett index. Men där har vi all förvaltning internt. Så skillnaden mellan aktiefonden och räntefonden är att den är 100 procent internt förvaltad. Anledningen till det är att det är en over-the-counter-marknad. Du köper obligationer av bankerna på deras riskpriser, inte på en börs. Och därför är det inte lika fördelaktigt att lägga ut det på någon annan global förvaltare, för de får snarare sämre priser än vi får. Vi är en stor aktör i den här lilla marknaden. Så därför är det bättre att göra det internt. Och det är ganska enkelt att göra.

Pontus: Fonden följer heller inte den formen att den är slaviskt en indexfond. Utan den är en aktivt förvaltad fond. Det betyder att vi har ett riskutrymme runt det här benchmarket. Men vi har däremot inget avkastningskrav som är högre än indexet. Vilket gör att det finns ingen anledning för oss att ta massa kortsiktiga bett. Utan det här riskutrymmet finns där för att prissättningen i marknaden ibland varierar. Ibland är det bättre att köpa lite mer av den ena obligationen eller mer av den andra. Så över tid har vi samma risk som indexet, och vi har samma avkastningskrav.

Pontus: Grunden till varför det ser ut som det gör är egentligen det här indexet. Det bygger på alla emitterade obligationer i svenska marknaden som är utgivna av staten, eller av Kommuninvest, som är en sammanslutning för nästan alla kommuner i Sverige, och bostadsobligationer. Så i grunden är det marknadsviktat. Sen har vi under 2022 sålt nästan alla våra statsobligationer och köpt sådana här överstatliga obligationer. Och anledningen är att de är så kallade green bonds, gröna obligationer. Det är därför vi sålt staten och köpt dem som kallas supranationals eller agencies på engelska.

Varför bara svenska kronor?

Jan: Vi ska prata om det där med hållbarhet och gröna obligationer. Men jag tänker, vi har en fråga här från SNS på forumet som skriver: varför har ni exkluderat amerikanska statsobligationer, eller tyska eller brittiska, som är en stor del, och där är inga företagsobligationer? Det är ju väldigt mycket som är exkluderat i den här. Vilket första gången jag såg det förvånade mig lite, och sen försökte jag nysta i varför det var så.

Pontus: Det är en jättebra fråga faktiskt. Det är någonting vi jobbar med internt också. Hur ska vi utveckla den här fonden? När jag började på AP7 för fem år sedan så var den 30 miljarder, tror jag. Nu är den som sagt 90 någonting. Om aktiefonden har ett bra år, så allokerar vi över väldigt mycket pengar till räntefonden, för att folk ska ha de vikter som vi har satt, som de ska ha strategiskt. Den här fonden kan lätt växa till 120, 130, 140. Den kan bli stor, och den kommer över tid bli lika stor som aktiefonden på lång sikt, när folk är äldre och har mer investeringar i räntor. Så fonden kommer bli mycket större över tid, och det gör att vi behöver tänka på likviditet och ha större utrymme att investera den i.

Pontus: När den sattes upp så räckte svenska bolånemarknaden och statsmarknaden, för då var den en väldigt liten fond. Så likviditetsmässigt räckte det att sätta upp den så. Att den är bara i svenska kronor är ju nästa aspekt. Då tänker vi så här: när folk är äldre, så vill de inte ha valutarisk, på samma sätt som de inte vill ha aktierisk. Så det här är pengar som de vet vad det blir i svenska kronor, för det är det de använder, det är det de gör av med, vardagsutgifter. Så den ska vara hedgad i kronor om det är externa investeringar i andra valutor, eller, likaväl, så räcker det att investera i svenska papper direkt. Därför sattes den upp så när den var liten.

Pontus: Nu har den blivit så pass stor att, först och främst, hållbarhetsaspekter har börjat integreras i den. Så av båda de anledningarna behöver vi framöver expandera det här investeringsuniverset. Och då kanske det inte är mest naturligt att gå till amerikanska statspapper, för där har vi ju en marknad i Sverige som ändå fungerar, i alla fall bostadsmarknaden, som också är AAA. Så där har vi redan en AAA-tillgång. Då är snarare frågan: okej, vad ska vi addera som gör att den blir bättre över tid, men ändå fortsatt har låg risk? Och det är någonting vi kommer titta på framöver. Det finns inget att säga om det nu, men generellt sett, när den växer, så måste vi bredda förvaltningen och gå utanför Sverige.

Behöver man oroa sig för bostadsobligationerna?

Jan: Men jag tänker, om vi tar de här 71 procent bostadsobligationer, särskilt nu till exempel när svenska bostadsmarknaden har sjunkit med 20 procent. Behöver man ligga och oroa sig på natten över det här, eller gör ni det åt mig? Eller oroar ni er inte alls?

Pontus: Nej, precis. Jag skulle inte oroa mig, varken jag själv, eller jag tycker inte du bör göra det heller. Om man tänker med bostadsobligationer, så har det historiskt sett, hittills, inte varit någon av de obligationerna som inte betalat tillbaka. Du har alltid fått tillbaka dina pengar. Du kan tänka på det som att det finns säkerställda lån bakom det här, som är lån till hushåll. Så om vi skulle investera, säg en miljard kronor, i en bostadsobligation, då finns det, säg, 1,3 miljarder i lån till svenska hushåll bakom det. Och det är splittrat över hela landet, och det finns massa olika regler för hur det ska se ut. Men det finns alltid en buffert där.

Pontus: Och om någon av de här bolånen, någon som har lånat pengarna, inte kan betala tillbaka och inte gör det, då måste man flytta ut det och stoppa in ett nytt bolån där. Så det ska alltid finnas en säkerhetsmassa att ta av, så att säga. I slutändan ska man ju ta husen, men det är väldigt långt bort. Egentligen är det som sker att banken måste upprätthålla den här covered poolen, som den heter på engelska. Och om inte banken kan det, då pratar vi om att banken går i bankrutt. Så någon av de stora svenska bankerna skulle likvideras och inte räddas av staten, och sen skulle du sälja alla husen, och det är otroligt, otroligt långt bort. Det är säkerligen delar jag inte tar upp här, är man expert så kan man titta på det. Men i grunden är det så att hela banksystemet måste gå omkull för att vi ska förlora pengar på det.

Förväntad avkastning i räntefonden

Jan: Om man tittar på den här kombinationen, vad är den förväntade avkastningen? Säg att jag skulle ha 100 procent räntefonden. Vad kan jag, mellan tummen och pekfingret, förvänta mig för avkastning nu, säg över en rullande tioårsperiod?

Pontus: Just nu kan du titta någonstans runt var vi köper de här obligationerna. Vi säger mellan tre, fyra procent, kanske är en rimlig avkastning ett år bort. Men i grunden kommer vi in på durationsrisk och viss del kreditrisk, för de här bostadsobligationerna har en viss spread, eller överavkastning, ränta över statsobligationer, och den varierar väldigt mycket beroende på hur landet bedöms internationellt. Just nu ses de som väldigt riskabla, jämfört med hur de har setts.

Pontus: Så jag skulle säga att på sikt, det beror på, då kommer man tillbaka till: vad tror du om långsiktig reporänta? Vad tror du om inflationen? Det är nästa fråga. Om du tror på centralbankens prognoser, att inflationen kommer ner, de kommer kunna sänka räntan, räntan kanske hamnar runt 1,5 procent, eller mellan 1 och 2 procent, då kanske vi ska ha det plus, plus, någon slags premie för kreditrisken i de här bostadsobligationerna. Säg en halv procent till. Så det är väldigt svårt att säga på sikt, eftersom vi investerar i ganska korta obligationer. Snittlängden på de här är ju tre år.

Jan: Jag tror till och med att det står i era fondbestämmelser att det är absolut max fem år.

Pontus: Exakt. I snitt. Så en enskild obligation kan vara längre, men portföljen får inte ha mer duration än det.

Bolån och räntepapper samtidigt?

Jan: Bra. Jag tänker en vardagsekonomifråga här.

Caroline: När du har honom där, så fråga honom, Saitam, fråga så här: du, bolån och räntepapper i en privatekonomi samtidigt – är det hiss eller diss?

Pontus: Ja, det mest grundläggande kan man säga är att det kanske är diss, i form av att du lånar på en viss ränta och så investerar du på en annan ränta. Men banken ser ju till att de tjänar marginal på det där, och då måste du se till att du tjänar marginal på det här också, så du måste ta ganska mycket mer risk med de pengarna som du lånar. Men samtidigt, då pratar vi kanske för min del: om du ska låna massa pengar som du inte behöver, och du tänker investera dem – ska du köpa, om du väntar på en bättre ingång i aktiemarknaden eller liknande, då kan du köpa en räntefond och ligga med det. Då kanske du kan se till att få ungefär samma kostnader, så att du får ett nollsummespel. Men någon gång ska du ju tänka att du ska köpa någonting mer riskabelt, skulle jag säga.

Jan: Ja, precis.

Att konstruera en kapitalbevarande ränteportfölj

Jan: Jag tänker att vi ska snart börja runda av, men vi har en fråga. Det här är från en diskussion vi har haft i vår community nu i typ 500 inlägg. Så jag tänker att här får du komma lite från sidan. Diskussionen var så här: om man tittar på en ränteportfölj, så sa vi att man kan konstruera en ränteportfölj på väldigt olika sätt, beroende på om man till exempel vill ha låg risk, eller om man vill maximera avkastning. Men skulle du inte kunna ge några pointers, hur kan man tänka sig, om jag vill ha en ränteportfölj med låg risk? Vad är det för typ av räntor? Ska jag ha korta räntor? Ska jag ha svenska räntor? Hur hade du gjort, om du fått i uppdrag att konstruera en portfölj som ska vara kapitalbevarande?

Pontus: Ja, vi börjar där, kapitalbevarande. Du menar som AP7 Räntefond ungefär?

Jan: Ja, syftet där är att vara kapitalbevarande. Den ska inte vara högst riskjusterad avkastning, den ska liksom...

Pontus: Det var ju det, att kunna parkera pengarna.

Jan: Ja, i princip.

Pontus: Så utgångspunkten är att du som pensionär ska veta vad du har. Och sen ska du få så mycket ränta du kan, men fortfarande veta vad du har. Så att räntan, avkastningen, är sekundär. Och ska du konstruera en sådan fond eller investering själv, då skulle jag titta på någonting där jag investerat mycket i statspapper. Men egentligen, i Sverige, skulle jag likställa sådana här covered bonds, bostadspapper och bostadsobligationer, nästan likställa dem med statspapper. I och med att systemet är så nära länkat, husmarknaden, bankerna och staten. I nästan alla fall som är tänkbara så sitter de ihop. Och om du investerar på ett par års sikt, så är det i princip lika stor sannolikhet att få tillbaka pengarna i en bostadsobligation som i en statsobligation. Men du får kanske en halv procent ränta mer.

En okorrelerad ränteportfölj till aktier

Jan: Okej, coolt. Om jag ska komplettera – jag vill ha en okorrelerad ränteportfölj till aktiemarknaden. Jag har tio år i sparhorisont. Jag vill ha en 60–40-portfölj till exempel, en 50–50-portfölj. Hur ska jag tänka?

Pontus: Om du har en sån här klassisk 60–40, så brukar det vara att på räntesidan, räntebenet av den, har du mer duration än vi pratade om alldeles nyss. Bostadsobligationer är kanske mellan ett och fem år, då har du en snittduration på tre år. Om du pratar om en jämvikt till aktier, som ändå ger någonting när börsen går dåligt, då måste du kanske ha längre obligationer. Kanske tioåriga obligationer och liknande. Annars blir volatiliteten i det benet för liten för att kompensera någonting på aktiesidan.

Pontus: Jag menar, det finns ju massa ETF:er och fonder och liknande som har exponering mot amerikanska tioåriga obligationer, statspapper. Så vill du ha det som en jämvikt i din portfölj, att du vill ha en durationsrisk för att ha en negativ korrelation till aktiemarknaden och skapa en bättre riskjusterad avkastning totalt sett, då skulle jag titta på någon sån ETF, tror jag, det skulle jag försöka hitta. Då finns det, tror jag, också lite olika, mycket exponering: att de har tre gånger, en gång, eller fem gånger mot amerikanska tioåriga papper. Och det gör de ju via derivat, som vi pratade om förut.

Jan: Men kan man säga som någon slags tumregel att du ska ha lika lång duration som du har sparhorisont? Eller längre? Eller längre till och med?

Pontus: Det blir väldigt svårt att säga, så tumregeln... varför har du durationen? Det är den första frågan. En sak är att säga så här: om du har en sparhorisont på tio år, då kanske du ska ha längre, och då kanske du ska ha aktier. Om du har kortare än det, ja, om du har fem år, då finns det väldigt många saker du kan göra under den femårsperioden. Om du köper en high yield-obligation som förfaller om fem år, då har du ganska mycket risk. Om du köper en statsobligation som förfaller om fem år, då har du egentligen någonting som i princip enbart är säker avkastning, men det är en durationsrisk du har där. Så man får tänka ut: vad är det du behöver i portföljen, om du ska ha durationsrisk? Det är mer en portföljegenskap. En high yield-obligation som förfaller om fem år, då handlar det mer om sparhorisont, skulle jag säga.

En portfölj för FIRE

Jan: Och sista frågan, som kanske överlappar det vi har sagt. Det är många som är intresserade av FIRE. Jag ska checka ut från arbetslivet, leva på avkastningen av mitt kapital. Hur skulle du spontant sätta upp en sådan portfölj? Jag vill ha den klassiska fyra procents avkastning, så stabilt som möjligt.

Pontus: Ja, nej, men alltså high yield, eller det som kallades junk bonds förut, det är en ganska ny företeelse i Sverige. I Sverige är det, jag tror, mer än 50 procent fastighetsbolagsobligationer. Så det är en helt annan marknad än i USA. I USA är det mycket mer energibolag till exempel. Så high yield är lite av en missförstådd tillgångsklass, i form av att den inte har lika mycket risk som folk kanske tror. Det låter ju som en väldigt riskabel tillgångsklass. Och den har gett väldigt bra avkastning historiskt. Just för att den har den här durationskomponenten också: om räntorna går ner, så får du också den positiva effekten, förutom att din kreditrisk minskar. Så om du kollar efter finanskrisen, fram till många år framåt, så var high yield en minst lika bra avkastande tillgång som aktier i brett.

Pontus: Så high yield och investment grade, det är där du ska titta. För du behöver nästan high yield för att få den här extra avkastningen. Sen är high yield den som du bör kunna gå in och ut ur. Och det finns också leveraged loans, alltså lånemarknaden. Det finns säkert ETF:er och fonder som man kan få tag i även som privatperson där. Och det är egentligen samma risk som high yield, men istället för att durationen finns fast i high yield, så har du ingen duration här, utan du har flytande ränta.

Jan: Ja, de här FRN.

Pontus: Floating rate notes, precis. Och loans är egentligen ofta baksidan på riskkapitalbolagens utköp av bolag, att de finansierar sig med leveraged loans. Men lånemarknaden i allmänhet, alltså high yield, investment grade och loans, det är det du ska titta på om du ska få en rimligt stabil avkastning. Du kan titta på obligationer som är direkt länkade till olika fastighetsprojekt eller infrastrukturprojekt. Det är väldigt säkert. De är ganska långsiktiga, de har kanske tio års löptid och sådär. Jag skulle bygga ihop en portfölj av de komponenterna, skulle jag säga. Jag skulle inte ha så mycket statspapper. Då skulle jag hellre ha cash, bara säg fem procent cash eller någonting sånt.

Naturlig avkastning kontra guld

Jan: Spännande. Sista frågorna här. Vi hade en diskussion med en annan fondförvaltare, som hade mer portfölj, och de sa så här: "Vi prioriterar i princip bara naturlig avkastning. Alltså typ aktier, räntor, vi hade kunnat tänka oss skog eller fastigheter. Men där stryker vi liksom guld, vi stryker saker som inte har någon naturlig avkastning." Och nu frågar jag inte så här – AP7 har ju inget sånt – men hur resonerar du kring naturlig kontra annan avkastning, för en vanlig person?

Pontus: Ja, precis. Skillnaden, som du säger, är att vissa tillgångar inte har en förväntad avkastning. Till exempel guld. Det är väldigt svårt att säga vad din förväntade avkastning på guld är. Varför ska det gå upp i värde eller inte? Det är en sten liksom.

Jan: Ja, precis. Det är gult och fint.

Pontus: Okej, så det är svårt. Och det finns mycket annat också som är åt det hållet. Man kan tänka sig sådana här strategier som är momentumbaserade, till exempel commodity trading advisors, CTA:er. Det är en hedgefondstrategi, det finns vissa i Sverige som gör det. Sånt har inte heller egentligen en förväntad avkastning som är grundad i någon slags ekonomisk teori, utan det är mer av att du tror att om du gör på ett visst sätt, så kommer du tjäna pengar.

Pontus: Jag skulle säga så här: om man är liten, en privatperson, även för mig som en privatperson, så har jag inte samma behov av... eller jag kan hantera att det går upp och ner i värde lite. Jag kan investera på några års sikt, och så får jag se att ibland går det ner, men då tar jag det med ro, i form av att jag tror på det här bolaget eller liknande. Om du däremot är en stor institution, då kanske du har mycket mer av ett behov av att du inte får förlora mer än en viss procent under ett kvartal eller ett år. Och där skulle jag säga att det finns mycket mer anledning att ha sånt nu för tiden, för att det inte är 100 procent säkert att ditt ränteben, alltså din durationsexponering, kommer rädda dig om aktier går dåligt. Det kan likaväl vara så att det är på grund av att inflationen går uppåt, och därmed går räntan också uppåt, samtidigt som aktier går ner. Och då måste man tänka mer på sådana här strategier. Men du kan behöva en ganska stor portfölj för att det ska vara värt att titta på det.

Pontus: Guld är ju mer av en... guld är snarare så här: tror du det finns en risk att det blir krig, stort krig i världen? Ja, då ska du definitivt ha 10 procent av dina pengar i guld, bara. Och så lägger du undan det.

Jan: Ja, precis.

Hållbarhet och ESG

Jan: Jag tänkte sista området att beröra. Det som jag gillar jättemycket med er också är att ni lägger väldigt mycket fokus på hållbarhet. Ni har en hel kategori på hemsidan. Och jag skulle säga, i vissa fall upplever jag att ni är bland de ledande. Kan du säga något om det? Och sen såg jag att ni hade lämnat in en motion till Tesla om arbetarvillkor, och ni har den här svarta listan, och jag tror att ni var med i den sammanslutning som drog Volkswagen inför domstol. Hur jobbar ni med hållbarhet och ESG?

Pontus: Ja, om man tittar på aktiesidan, så har vi gjort det väldigt länge i aktiefonderna. Vi har haft ett väldigt stort fokus, och har fortfarande stort fokus, på real world. Det finns en annan avdelning som driver och leder det här, så det är inte något jag jobbar med day to day. Det finns även en person inom kapitalförvaltningen som är 100 procent fokuserad på det. Men generellt sett tittar vi på vad den verkliga effekten är av vad vi gör. Och därmed är det inte så att vi fokuserar på något visst koldioxidmått eller någon viss finansiell ratio i portföljen, som vissa andra har gjort, och tänker på att minska det. Utan vi tittar på: kan vi rösta på bolagsstämmor så att bolagen ändrar sig och går åt rätt håll?

Pontus: Och efter 2016 handlar det här väldigt mycket om Parisavtalet, och att få ner koldioxidutsläppen mot netto noll 2050. Så vi försöker driva policy, vi försöker gå ihop med andra och få igenom ändringar av hur bolagsstämmorna röstar, så att de inte till exempel ger pengar till lobbyorganisationer som driver på åt andra hållet. Så vi försöker hålla dem på rätt väg. Men vi säljer inte ut bolag för att de släpper ut mycket koldioxid. Utan vi skulle sälja av dem, till exempel som vi gjort med Exxon, för att de inte ändrar sin strategi. För att de inte vill gå åt rätt håll långsiktigt. Då tänker vi att då säljer vi av det bolaget, för att vi tror att det är fel.

Pontus: Samma sak gäller om du till exempel, som Gazprom, eller andra bolag, Vale hade en dammincident, där du i princip beter dig på ett sätt som inte går hand i hand med de normer som vi följer. Som också svenska staten följer, eller Parisavtalet, till exempel som Exxon. Så vi säljer av bolag när de verkligen gör någonting som vi tycker inte fungerar för oss, eller agerar på ett sätt och inte vill ändra sig. Så vi optimerar inte portföljen efter att ha så låg koldioxidförbrukning som möjligt.

Pontus: På räntesidan, i räntefonden, är det här lite nyare. Det är någonting vi började med 2022 egentligen, att integrera hållbarhet i förvaltningen. Vi har haft gröna obligationer länge, men vi har inte haft något uttalat mål. Nu satte vi att 10 procent av portföljen skulle vara i gröna obligationer under 2022. Sen har vi ökat mot 20 procent under 2023. Och hela anledningen är att vi då lånar ut till organisationer som i sin tur lånar ut till projekt som är klimatpositiva, eller har någon del av... vad ska man säga, klimattransitionen är en del av det.

Caroline: Men känner ni att ni blir hörda? Att ni blir lyssnade på av de här bolagen? Eller är det bara så här, nu är de jobbiga där på AP7 igen?

Pontus: Mer detaljer på det, då tror jag att jag är fel person att prata med, för jag är inte involverad i de dialogerna. Men generellt sett har vi ju vunnit en del domstolsfall. Då har det handlat mer om att bolaget gjort någonting som var dåligt för oss som aktieägare. Det tror jag ändå har gett oss en viss... att folk känner igen vårt namn. Och när vi, som du pratar om med Volkswagen, när vi pratar med dem, så har jag i alla fall uppfattningen om att vi har börjat bli lite mer kända även globalt i de här sammanhangen, och att vi generellt sett får till någon slags dialog och någon slags ändring. Så det är få bolag som helt ignorerar oss, det är min uppfattning.

Lehman Brothers och finanskrisen

Jan: Ja, precis. Snyggt. Sista två frågorna. Det här brukar vi ställa till alla gäster.

Caroline: Vi måste fråga om Lehman också.

Jan: Ja, men fråga du.

Caroline: Du var ju på Lehman några månader, var det väl? 2007.

Pontus: Ja.

Caroline: Jag vill bara höra vad du tänkte sen, när de gick omkull. Vilka tankar gick då?

Pontus: Ja, jo, så här var det. Istället för att börja där, så tog jag ett jobb på Enskilda Securities, som det hette då, en del av SEB nu. Så jag tog det jobbet istället, och jag handlade aktier där. På båda ställena egentligen, kan man säga. Och då kommer jag ihåg att jag tänkte: ja, men vad skönt att jag valde det. Men sen ändrades en hel del av den verksamheten också på SEB. Så i princip, skillnaden var att istället för att – om jag hade varit på Lehman Brothers, så hade jag blivit av med jobbet och fått sluta säkerligen, för de la ju ner. Men på SEB lades det jag gjorde ner, och jag fick ett annat jobb istället. Så i princip kände jag att jag valde rätt. Och det känner jag fortfarande.

Jan: Men hela finansbranschen påverkades väl av krisen? Vad är lärdomen, vad tog du med dig? Nu börjar det bli färre och färre som har varit med i IT-bubblan eller finanskrisen. Vad lärde du dig då?

Pontus: Ja, det var extremt intressanta dagar, kan man säga. Hela den perioden var väldigt rörig. Jag skulle säga att det mest intressanta var hur nära hela systemet var att falla ihop. Jag kommer ihåg konversationer vi hade på den tiden, i Sverige eller på SEB.

Jan: Köper guld och ammunition?

Pontus: Nej, hur många dagar har systemet kvar egentligen, innan i princip allting faller, innan bankerna blir illikvida, innan de inte har pengar? För de har ju alltid en viss del av sin belåning i korta overnight-lån. Och i princip, det var ju några dagar där. Sen kom Riksbanken in också, som alla kanske kommer ihåg, och lånade ut väldigt mycket pengar till alla banker och säkrade upp systemet. Men hade det gått några dagar till, så kanske några banker hade fallit. Och det tror jag väldigt få tänker på idag.

Hur nära hela systemet var att falla ihop, det är väldigt få som tänker på idag.

Pontus: Nu, å andra sidan, är bankerna väldigt välkapitaliserade. Så det är någonting väldigt positivt just nu, 2022 och 2023. Bankerna står väldigt säkra. Och det är hela den förändringen, hela den regleringsförändringen som har skett sedan dess, som är anledningen till att de är så välkapitaliserade som de är idag. Det är därför vi inte... det kunde ha varit mycket, mycket värre. Det kunde ha varit som på den tiden igen, att de inte hade haft någon extra likviditet. Nu har de det. De har jättemycket kapital.

Jan: Ja, men det är skönt att du säger det. Det man kan höra annars där ute i media: så var det kris, och sen gick vi vidare, och ingen lärde sig någonting. Men så är det ju inte.

Pontus: Nej, GFC, Great Financial Crisis, Global Financial Crisis, den har definitivt satt en massa spår i regleringar, och i hur centralbanker tänker och reglerar.

Sämsta finansiella rådet

Jan: En fråga vi brukar ställa till alla våra gäster är: vilket är det sämsta rådet du har hört i finansbranschen, eller det sämsta finansiella rådet?

Pontus: Sämsta rådet. Ja, det sämsta man kan göra är att antingen tro att någonting är 100 procent säkert. Att "jag har läst den här analysen, eller jag har hittat den här datan, och jag vet vad som kommer hända". Det kan finnas allehanda strategier som folk visar upp och säger "kolla här vad jag har hittat, det här kommer gå bra, det är 100 procent säkert, det finns ingen risk här". Det är väl egentligen där det faller ihop, skulle jag säga. För då tenderar du att ta alldeles för stora risker.

Pontus: Det finns ett stort fondbolag som vi jobbar en del med, som har interna psykologteam. Och en av de här har mätt hit ratio, eller avkastning, på förvaltares interna positioner, och jämfört det med hur pass säkra de är på positionen. Och då kan man se, i den datan, det företaget, ett stort företag, att någonstans från 0 procent säkerhet upp till 60 procent säkerhet på positionen, där ökar avkastningen, och vi toppar någonstans 60–70. Sen vänder den ganska kraftigt neråt. Och är du 90–100 procent säker på att du tjänar pengar, så har du ofta ganska dålig avkastning. Det är någonting du missat, helt enkelt.

Är du 90–100 procent säker på att du tjänar pengar, så har du ofta ganska dålig avkastning. Det är någonting du missat.

Boktips och tack

Jan: Vad spännande. Ja, men det är med existens. Jag tänkte på den här Björn Natthikos bok, "Jag kan ha fel". Jag tycker det är en fantastisk titel på en sån bok, "Jag kan ha fel". Men apropå det, boktips. Har du något sånt, om du skulle rekommendera? Det kan vara vilken bok som helst, något du har läst som har varit bra på sistone. Det kan vara en finansbok, det kan vara skönlitterärt.

Pontus: Ja, vad ska jag säga. Det var faktiskt svårt. Jag kommer inte riktigt ihåg dem. Jag måste titta igenom mitt nattduksbord och se vad de hette, de här böckerna. Men det har varit mest managementböcker för mig på senaste tiden, faktiskt. Så jag har nog inget.

Jan: Du får återkomma. Senaste tipset vi fick där var Purple Cow, det var från en annan fondförvaltare, som handlar just om lite management och framför allt marknadsföring för säljare. Som hade, tydligen, på fondbolaget senare blivit obligatorisk läsning för alla.

Jan: Men Pontus, jag tänkte säga så här. Ett fantastiskt stort tack för att du har tagit dig tiden. Ett fantastiskt stort tack för det jobb som du och dina kollegor gör. Att vi är många nöjda andelsägare, och till och med vi som har kommit tillbaka efter en sejour. Jag tycker att ni gör ett fantastiskt bra jobb. Så tack så hemskt mycket.

Pontus: Kul att höra. Tack själv. Och jag har mina egna PPM-pengar där också, kan jag säga.

Jan: Ja, men vad bra. Och jag hoppas att vi kanske får återkomma i framtiden och ställa fler frågor. Det kändes som att vi hade kunnat prata ganska mycket mer.

Pontus: Ja, absolut. Det finns mycket att prata om. Kul att få vara med.

Jan: Tack så mycket.