Investmentbolag tenderar utvecklas som svenska småbolag

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Välkommen och dagens upplägg
2. Läsarfrågan från O om att unna sig
3. Lite idag, jättemycket imorgon
4. Pendeln slår åt andra hållet
5. Bufferten som aldrig blir tillräcklig
6. Att tycka att man är värd det
7. Perspektivet du kommer från
8. Köpkänslan som försvann
9. Behöver jag det här, blir mitt liv rikare?
10. Pensionen, ingen borde bli överraskad
11. Demografin som inte går ihop
12. Höjningen som måste smygas in
13. Bygg pengamaskinen själv
14. AP7 SÅFA och jämförelseverktyget
15. Allra och de höga avgifterna
16. Varför ekobrottslingar sällan fälls
17. Trustor och skriverierna
18. Mannen med 22 procents bolåneränta
19. Relation till procenten, inte kronorna
20. Mät dig mot index
21. Nästa gång: boendet

Välkommen och dagens upplägg

Jan: Välkommen till RikaTillsammans-podden, som handlar om konkreta och smarta grejer för din privatekonomi. Detta är avsnitt 21. Jag heter Jan Bolmeson och vid min sida har jag Caroline, min fru.

Caroline: Hej.

Jan: Vad konstigt det känns att säga hej till sin fru.

Caroline: Jag säger inte hej till dig.

Jan: Jag säger hej till dig, men också till våra tittare och lyssnare.

Caroline: Okej, vad bra. Tack.

Jan: Vad otrevlig jag känner mig nu. Men i alla fall, jag tänkte att idag ska vi prata om det här: pension. Det har varit mycket om det i media. Men jag tänkte faktiskt att vi skulle prata om två andra grejer först. Det var två senaste avsnitt.

Caroline: Ja, det har varit jättemycket kommentarer kring dem. Det var ju inkomstkvadranten.

Jan: Just det, de här små stegen. Det handlade om frustrationen över några av våra kompisar som hade samma startläge som vi, men för tio år sedan. Vad var det, var det inte den här metaforen vi använde, med en bil som kör 105 kilometer i timmen och en som kör 110? Det är väldigt liten skillnad i början, men över tid blir det väldigt stor skillnad.

Caroline: Ja, och sen hade vi fått jättemycket kommentarer på det här med huset, att det inte är en investering.

Jan: Ja, gud.

Caroline: Det är inget som engagerar så mycket som att säga till folk något om deras största affär.

Läsarfrågan från O om att unna sig

Jan: Men var tänker du att vi börjar idag?

Caroline: Jag tänker att vi börjar med inkomstkvadranten. Vi har fått en jätteintressant kommentar från en läsare som heter O. Och han eller hon säger så här: så fort jag får pengar över ska de sparas. Jag har lite svårt att unna mig grejer, trots att jag sliter ganska mycket för mina pengar. Och då förtjänar man ju att unna sig. Vill jag kanske exempelvis åka på resa, så tänker jag att det är bättre att spara. Vad tänker du kring det? Du nämnde att du hade det här tvånget att spara nästan.

Jan: Ja, alltså, det är ju som vi pratade om i det här avsnittet, då pratade vi också om det här att man kan bli lite sparmongo, brukar jag säga.

Caroline: I denna konsumtionsvärld, skulle jag vilja tillägga.

Jan: Ja, fast det var inte det jag tänkte på, utan jag tänkte väl snarare på det här att om man tittar på ränta. Jag tror det var 8 % ränta på 20 år, så är det fem gånger pengarna. Så om du har ett belopp, kanske 1 000 000 kronor, och jag ska handla någonting för. Eller jag använder ju mobiltelefonen som exempel. Jag köpte en ny mobiltelefon, den här nya iPhonen.

Caroline: Som för övrigt inte var värd det, som någon annan kommenterade, de här 13 000 kronorna.

Jan: Men poängen var att om man sparar de här 13 000 i stället för att köpa en ny iPhone, hade sparat de här 13 000 kronorna i 20 år till 8 % ränta, så hade de varit värda fem gånger, ungefär 50 000–65 000 kronor.

Lite idag, jättemycket imorgon

Jan: Och sen var det en annan läsare, jag tror Andreas, som kommenterade att en annan av mina favoritbloggar, Mr. Money Mustache, hade skrivit att om du har en veckovis utgift på till exempel 100 kronor, så över en tioårsperiod med ränta på ränta ackumulerat är det 752 gånger pengarna. Så 100 kronor i veckan motsvarar då över en tioårsperiod, med ränta på ränta gånger 752, det vill säga 75 000. Det blir ju sådana enorma summor.

Caroline: Lite idag och jättemycket imorgon.

Jan: Jättemycket imorgon. Alltså, nu är jag ju nördig här, men jag tror att en månadsutgift på 1 000 kronor på tio år, ränta på ränta, då var det 172 gånger pengarna.

Caroline: Jag fattar att du känner dig nördig kring det, och att du vägleds av det på något vis. Men det finns, bara en parentes, det finns ju de som kanske skulle bli hjälpta av att tänka så.

Jan: Precis.

Caroline: När de ska ut och spendera.

Jan: Exakt.

Caroline: Det är precis det som är min tanke, de flesta borde ju liksom: gud, ska jag köpa den här, jag vet inte, porslinstomten.

Jan: Ifrågasätta sina egna.

Caroline: Men typ Kosta Boda. Du vet, ett fat, tusen spänn. Idag. Och sen tänker man, okej, men detta skulle ju kunna vara värt fem gånger 5 000 spänn över lång tid.

Pendeln slår åt andra hållet

Jan: Men grejen är att detta är ju det som pendeln slår åt ena hållet, och det är ju det som den här läsaren O pratar om, att detta blir ju så att det tar över hela tiden. Och att man kanske borde unna sig mer. Och här kan jag ibland känna att jag är ute på hal is. Jag tror nämligen inte att lösningen på att unna sig handlar om, eller att man kan lösa det problemet i den ekonomiska arenan. Utan jag har ju haft Moa, som är min coach, sedan många, många år tillbaka. Vi pratar en gång i månaden. Och det där är något som vi alltid återkommer till.

Caroline: Unna dig.

Jan: Det handlar ju inte bara om att livet ska vara bra. För mitt liv är ju, eller vårt liv är ju, fantastiskt på många sätt och vis. Och ändå, ibland känns det inte så. Jag har ju pratat om det här innan, att jag är rädslodriven. Att min största, det var ju en stor grej som jag skämdes för rätt länge, att Sveriges största ekonomibloggare, det enda han drivs av är sin rädsla. Det här att när min pappa gick bort när jag var 13 år gammal, och vi visste inte om vi kunde bo kvar i huset, och då var jag så här: jag ska inte hamna i den här ekonomiska situationen igen.

Det enda han drivs av är sin rädsla. Sveriges största ekonomibloggare.

Jan: Så det har ju gjort att jag sparar hela tiden, för jag tänker så här: ja men tänk om det går åt helvete. Men någonstans med det där beteendet blir det ju att jag unnar mig inte så mycket grejer, för det blir hela tiden nya saker som kan gå åt helvete. Och man hittar ju bara på nya scenarier.

Bufferten som aldrig blir tillräcklig

Caroline: Det är klart.

Jan: Kring det där, att man först är så här: gud, jag borde ha en buffert på 20 000. Sen kommer man upp till en buffert. Det hade varit mycket bättre om jag hade en buffert på 50 000. Ja, men nu bor vi i ett hus, nu borde man ha en buffert på 100 000.

Caroline: Var det inte Anne Wibble som sa att man skulle ha en årslön på banken?

Jan: Alltså, det tar ju aldrig slut.

Caroline: Men du säger att du och din coach har pratat om det, att detta inte är något man löser i det ekonomiska?

Jan: Nej, utan detta behöver man ju lösa med självkänsla, sitt arbete med självkänsla. Att det handlar kanske inte om, som Moa säger till mig alltid. Jag ska faktiskt bjuda in Moa till att vara med i ett sånt här poddavsnitt vid tillfälle. Men vad Moa säger alltid är: i stället för att sätta ekonomiska mål, sätt ett mål känslomässigt. Hur vill du att det ska kännas? Och jag tycker det är jätteskumt.

Caroline: Du bara skrattar åt mig. Ja, men kan du ta ett exempel?

Jan: Nej, men att i stället för att sätta så här: åh, jag ska spara 100 000, så kanske sätta så här: men okej, vilken känsla vill jag ha? Att kanske se att tryggheten ligger inte i pengarna, utan tryggheten ligger kanske i förmågan. Vi föddes inte med 100 000, utan vi har gått från noll till 100 000. Att man kan hitta ett lugn där, i stället för att vara det här rädslodrivna.

Att tycka att man är värd det

Jan: Sen tror jag också att detta att unna sig handlar om att man behöver tycka att man är värd det. Det där, alltså, om vi bara hoppar till ett helt annat område här i vår relation, så är det ju det där som jag jobbar på från tid till annan, att jag fattar ju fortfarande inte varför du är gift med mig. Och säkert är det rationellt. Ibland tänker jag så här: ja, men jag är ändå ganska framgångsrik.

Caroline: Avbryter igen. Det är därför jag är gift med dig.

Jan: Kommer du ihåg när jag sa det till dig första gången? Du blev skitförbannad.

Caroline: Jag är fan inte gift med dig för pengarnas skull.

Jan: Nej, men det, ja.

Caroline: Det var ju lite tufft, alltså.

Jan: Ja. Så att jag tror ju tyvärr att det handlar om att börja titta på det från ett energiperspektiv.

Caroline: Får jag bara fråga dig, vad är det som händer med dig när du lägger undan de här pengarna? Hur känns det då?

Jan: Ja, men det känns väl bra, för då tänker man så här: gud, nu har vi ytterligare en månad ekonomisk frihet.

Caroline: Hur kändes det när du köpte telefonen?

Jan: Alltså, det kändes ganska meningslöst, helt ärligt. Det var ju roligt, det roligaste var, alltså, detta är också helt sjukt, det är kudos till Apple, men det fantastiska var att jag får lov att köpa deras nya telefon. Men sen köpte jag den, och sen upplevde jag bara så här: jaja, detta var den telefonen. Det är ju det som blir problemet.

Perspektivet du kommer från

Caroline: Det är lätt att gå in där och smeta till det med att det är tomt med konsumtion. Men det är inte tomt med konsumtion om man kommer från rätt håll.

Jan: Nej, exakt. Och det är det som Moa och de här coacherna som pratar om självkänsla försöker säga till mig, som är lite trög. De säger att det handlar inte om själva grejen du gör, utan det handlar om perspektivet du kommer från när du gör det. Så det kan fortfarande handla om att köpa telefonen, och det kan fortfarande handla om att spara. Men sparar du på grund av en rädsla som kanske inte ens är rationell och kanske inte ens verklig? Eller sparar du för ett framåtriktat, ett towards to?

Det handlar inte om själva grejen du gör, utan om perspektivet du kommer från när du gör det.

Jan: Så det handlar väldigt mycket om beteende. Som ni hör, jag har ju inget fantastiskt svar på det där.

Caroline: Nej, men jag skulle kunna berätta hur det känns om jag unnar mig någonting. För då är jag i framtiden och tänker hur gött det skulle vara att ha den pyjamasen när jag myser på kvällen. Om jag har sett en pyjamas på Twilfit, till exempel. Jag tänker framtidsmässigt på hur det skulle vara att ha pyjamasen. Det är ju det, att gå in i känslan och konsumera för att det ger mig energi. Vet du vad jag menar?

Jan: Kanske.

Caroline: Du har aldrig gjort det! Du har aldrig hamnat på det viset. Och att föreställa sig hur det skulle vara att ha?

Jan: Nej.

Caroline: Ställer du inte? Telefonen? Telefonen i din hand. Och hur lätt det skulle vara att jobba med Siri, som du älskar att prata med.

Jan: Nej. Nej, jag vet inte. Jag handlar inte alls så.

Caroline: Du handlar inte med känslorna?

Köpkänslan som försvann

Jan: Eller så gör jag kanske det. Men jag jämför med hur det var när man var typ 15 och jobbade en hel sommar, och sen gick man och köpte, du vet, en extra hårddisk eller en ny skärm. Man hade sett fram emot den hela sommaren. Och sen fick man den, man njöt av den. Idag är det så här. Jag kommer ihåg att jag sparade två år till en ny dator när jag var liten. Idag kan jag ha en ny dator här hemma om en halvtimme. Det är bara att åka till affären och köpa den, pang bom, hemma. Men det ger mig liksom ingen känsla. Det ger inte den där lyckogrejen. Och därför tror jag att det är väldigt viktigt att fundera på: vad är det som ger mig energi när jag konsumerar det? Att hela tiden utvärdera, inte från det ekonomiska perspektivet, utan från det känslomässiga. Och det är för oss som kommer från pengahållet. Alltså, som är duktiga på att spara. En person som bara, om jag ska överdriva som du, som bara: åh, känslor, det kommer kännas så bra, men inte har några pengar på sparkontot.

Caroline: Det är många av oss, kan jag säga.

Jan: Den personen borde ju snarare tänka så här: gud, detta är 752 gånger pengarna på tio år med ränta på ränta.

Caroline: Ja, absolut. Det har hindrat mig från att handla. Och jag har inte ångrat det i efterhand. Jag har bara tänkt så här: vad skönt att jag inte köpte det där. Det hade jag ändå inte köpt. Det hade jag ändå varit orolig för.

Behöver jag det här, blir mitt liv rikare?

Jan: Det var en annan läsare, Pelle, som kommenterade det där briljant. Jag bara tänkte: gud, vad smart skrivet. Han sa så här: det handlar om att skifta frågan från "har jag råd med det här?" till "behöver jag det här?". Och jag skulle nog vilja lägga till: behöver jag det här, men kommer detta göra mitt liv rikare? Inte rikare pengamässigt, utan rikare som koncept. Kommer jag bli glad? Kommer jag ha energi? Kommer detta bidra till mitt liv?

Skifta frågan från "har jag råd med det här?" till "behöver jag det här, och kommer det göra mitt liv rikare?"

Jan: Sen är det ju vissa grejer som jag köper som jag älskar. Jag har vissa tröjor, vissa kläder som jag alltid går med.

Caroline: Ja, den där orangea?

Jan: Den där orangea klassikern. Eller mina Fjällräven-byxor. Nej, så att jag tror att man behöver angripa detta känslomässigt. Och jag tror att tyvärr så är många av oss som är ekonominördar. Vi har ju slagsida åt Excel-hållet. Och njuter kanske inte så mycket. Vi har pengarna, men vi njuter inte. Sen finns det människor som njuter, men de har fan inga pengar.

Caroline: Nej, för vi njuter hela tiden av dem.

Jan: Ja. Och då borde man kanske kunna hitta den här balansen. Men jag ska ta hit Moa vid ett tillfälle. Jag tror jag redan bokat in henne till någonstans i december. Så ska hon få prata.

Caroline: Ja, så du skulle nog kunna bjuda in flera olika aktörer hit.

Jan: Ja, jag tror särskilt?

Caroline: Det kan ju bli en överraskning för framtiden.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Bra.

Pensionen, ingen borde bli överraskad

Jan: Sen ska vi prata om lite pension. Detta tycker jag är roligt. Du har plockat upp Aftonbladet.

Caroline: Ja, det är första gången jag har köpt Aftonbladet.

Jan: Från vilken dag var detta?

Caroline: Detta är från i fredags. Jag var på ICA, och så var rubriken, för dig som lyssnar på det här och inte ser det i videon: "Så blir den nya pensionsåldern."

Jan: Jag tycker detta är spännande med pensionen. För folk dyker ju detta alltid upp som en överraskning. De blir så här: åh, nu ska de förändra pensionen.

Caroline: Ja, det blir en chock, och vissa tar det personligt.

Jan: Ja, och jag tänker så här: pension är ju det som borde vara minsta överraskning för folk. För detta handlar om demografi. Detta handlar om befolkningen i Sverige. Och det är ju fakta, detta är inte att ha någon åsikt om. Fakta i Sverige är: vi blir äldre, vi lever längre. Medellivslängden ökar. Forskningen i hälsovården går framåt. Man pratar till och med nu, vi har en kompis som är läkare som sa så här: vart tredje barn som föds idag kommer bli 100 år gammalt. Och man misstänker att den människan som kommer bli 200 år gammal redan är född. Alltså, det är ju ganska coolt.

Demografin som inte går ihop

Jan: Men, vi blir färre som arbetar, eftersom vi får färre och färre barn i västvärlden. Att vi inte kan ha det pensionssystem som vi haft, kan ju inte vara någon överraskning. Jag brukar berätta den historien att, jag tror det var 1913, när man införde pension i Sverige, så var det revolutionerande. Det var skitgrymt. Det var i slutet av industrialiseringen. Och då sa man så här: om du har jobbat i industrin hela ditt liv, för det var tungt och skitigt, så betalar vi från det att du går i pension, då betalar vi alla dina utgifter. Då var pensionsåldern 67, om jag inte minns fel. Men grejen var att medellivslängden var 58. Så detta var ett ganska riskfritt beslut för staten.

Jan: Från 1913 till 2013 eller 2017 har medellivslängden ökat från 58 till 83. 83,4 tror jag att det är. Och pensionsåldern har sänkts från 65. Grejen är egentligen att den har sänkts från 60 till 61. Man kan idag gå i pension när man är 61.

Caroline: Ja, om man har råd.

Jan: Ja, om man har råd. Så det säger ju sig självt. Det där går inte ihop. Och det fattar ju politikerna också. Problemet är att om man säger så här: grattis 61-åring, du fick tio år till, då händer det som hände i Grekland för många år sedan. Typ att man såg pensionärer, det var första gången jag har sett pensionärer på Rapport, eller på gatorna, som kastar gatsten. Så det funkar ju inte.

Höjningen som måste smygas in

Jan: Men sen fattar man, som det står i artikeln, att pensionssystemet bygger på ett förtroende. Och finns det då inte pengar, så måste man helt enkelt höja pensionsåldern. Men grejen är att man kan inte göra det i ett stort slag, utan man behöver smyga in det. Och det är den här smygningen som har pågått nu de senaste åtta åren. Det som är nytt här nu är att hon, vad heter hon, Annika Strandhäll, vår minister, hon har ju sagt att de inte utesluter att det fattas beslut innan nästa val. På den nya pensionsåldern. Och då ska den höjas från 61 till 63. Man får inte lov att ta ut sin pension innan 63. Så det är två års höjning. Och sen ska man kunna jobba tills man är 67. Man ska inte kunna få sparken på grund av åldern. Men grejen är att detta räcker inte. Man kommer ju behöva höja detta till över 70, lugnt över 70, för att få ihop det.

Caroline: Vänta här nu. Okej, medellivslängden är 83?

Jan: Jag tror det. Ja, mellan 80 och 84. Jag tror det ligger där. För män och kvinnor är det några års skillnad.

Caroline: Och man ska jobba tills man, låt säga att man är 71?

Jan: Ja.

Caroline: Då har man ju inte så många år. Så att man kan njuta.

Jan: Nej, nej, och det är ju där.

Caroline: Jag bara tänker så, tio år, liksom, innan man dör.

Bygg pengamaskinen själv

Jan: Ja, men precis. Det är därför jag säger så här: man behöver ju fixa pensionen nu. Alltså bygga en pengamaskin, et cetera. Varje individ behöver själv ta ansvar.

Caroline: Ja, definitivt. För att man ska få fler år så man kan njuta.

Jan: Ja. Definitivt. Och där tänker jag också några saker. Nu är det mycket fokus på inkomstpension, PPM. Men där vill jag verkligen säga: passiv förvaltning på din PPM-pension. Håll inte på. De passiva spararna, de som inte gjort något val, ligger alltid i alla undersökningar nästan bättre än alla de som gör aktiva val. Jag får ofta frågan: vad har du gjort i din pension? Jag har sjunde AP-fonden, alltså det här standardvalet. Så jag har aktivt valt att vara inaktiv. Det har varit ett aktivt val att vara passiv.

Jag har aktivt valt att vara inaktiv. Det har varit ett aktivt val att vara passiv.

Jan: Och jag gillar den här sjunde AP-fonden på grund av att den har belåning. Så för oss som är kanske 20, 30, 40, kanske till och med uppemot 50, då är detta bra. Aktiemarknaden går ju upp över tid, och har du då dessutom 1,5 i hävstång, eller upp till 1,5, så blir det en väldigt bra investering. Så man behöver inte ha dåligt samvete om man inte har gjort något val, utan har den här soffan. Och sen dessutom, är man lite äldre, för jag vet att det är en hel del äldre lyssnare också, så skiftar den ner. När man närmar sig pension skiftar den över till räntefonder helt automatiskt.

AP7 SÅFA och jämförelseverktyget

Caroline: Vem är det som sköter den?

Jan: Sjunde AP-fonden. Så det är ett statligt fondbolag. Så det är en av få gånger jag tycker att staten har gjort något riktigt, riktigt bra.

Jan: Vill man jämföra sig, för jag utgår från att andra gillar att jämföra sig själva med andra också, då finns den här tjänsten Kollektiva. Där man kan jämföra sig med andra i sin åldersgrupp. Det kostar ingenting, man kan jämföra. Sen kommer de försöka sälja in att man ska följa deras fonder och följa de bästa. Men då är man inne på det där med aktiv förvaltning igen. Och jag tror inte att aktiv förvaltning slår passiv förvaltning, så man kan göra det mest för att se hur man ligger till. Men inte använda det direkt som rådgivning, tänker jag. Vet du vad du har i din pension förresten? Du borde väl också ha en sjunde AP-fonden?

Caroline: Jag tror det, men jag har också gått efter Kollektiva någon gång och bytt. Jag får nästan kolla det till nästa gång.

Jan: Det får vara din uppgift till nästa gång.

Allra och de höga avgifterna

Caroline: Men du, bara en liten utvikning här på pensionen. Den här Allra, man har ju läst mycket om det. Det skulle vara någon aktiv förvaltning av pengarna. Men vad tror du har gjort att det kan komma in sådana skojare?

Jan: Att vi konsumenter inte är tillräckligt insatta. Apropå precis det som vi pratade om i början. Att folk fattar inte ränta på ränta. Nu har vi inte förklarat det här riktigt, men de snodde en massa pengar från pensionsspararna genom att ha höga avgifter. Grejen är, jag brukar hata att förutse framtiden, men jag ska inte bli förvånad om de kommer bli friade.

Caroline: För att?

Jan: Nej, men för att folk brukar inte åka dit på ekobrott. Och vad de har gjort är att de har haft höga avgifter på sina fonder, och på det sättet har de mjölkat alla sparare. Men att ha höga avgifter, man kan ju inte vara arg på någon annan för att man har gjort en dålig investering.

Caroline: Nej, du menar att det inte är olagligt att ha höga avgifter?

Jan: Nej. Utan det är vi konsumenter som måste titta på de här höga avgifterna och fatta att 3 % avgift, eller 1 % avgift om året, det låter inte så jäkla mycket, 1 krona på en hundralapp.

Caroline: Ja, fast med ränta på ränta på 25 år, då blir den där ena procenten 30 % av din vinst.

Jan: Ja, det är helt sjukt. Ja, jag tror inte han kommer åka dit.

Varför ekobrottslingar sällan fälls

Caroline: Nej, men det är det som är så konstigt också, att i ekobrott så verkar det som de aldrig åker dit. Så det handlar ju om mycket pengar.

Jan: Ja, nu har vi verkligen spårat ur. Men vi kan prata om det, det där är ju jätteintressant. Min egen tes om HQ-målet är att de som blir anklagade för ekobrott ofta har väldigt mycket pengar själva. De är ofta väldigt insatta i det som har skett. Så man har full koll på transaktionerna, och på det sättet har man ett informationsövertag mot åklagaren. Och eftersom man ofta har pengar, kan man anlita advokater som är ganska aggressiva. Och eftersom du har ett informationsövertag och kan betala duktiga advokater, så är det väldigt, väldigt tufft för Ekobrottsmyndigheten.

Varför ska du jobba som ekobrottsåklagare och tjäna 40 000 i månaden, när du med samma kompetens kan jobba som försvarsadvokat i samma mål för 150 000 i månaden?

Jan: Så alla de här, Finansinspektionen och sånt, det är ju tyvärr inte där de som är bäst i sina områden hamnar. Om man inte har den där inre kompassen. Jag säger inte att de som är där är dåliga, verkligen inte. Men de har en övertygelse om att de vill göra rätt. Och de är tyvärr färre än de som vill tjäna mycket pengar. Så därför tror jag att det är svårt.

Trustor och skriverierna

Caroline: Jag ska bara säga en sak om det här Aftonbladet. Jag bläddrade i den imorse när jag var uppe själv. Och det var någon person som var med i Trustorhärvan.

Jan: Ja, Joakim Posseman. Han har ju blivit tagen nu. Igen. För vad var det de skulle låna? 117 miljoner.

Caroline: Nej, men sånt här ekobrott. Du vet, det där tänker jag. Vad tänker du?

Jan: Nej, men jag tänkte så att?

Caroline: När jag såg det så bara: men gud, vad bra! Men det kanske bara är skriverier som egentligen inte leder till så mycket.

Jan: Nej, men jag tror så här, ingen rök utan eld. Men jag tror, alltså, eftersom vi, den generella svensken, inte är så himla duktig på att ta hand om sina pengar. Utan vi tar stora risker, och vi tycker att?

Caroline: Blundar lite på ögonen och bara ömmar stenar.

Jan: Ja, men eftersom vi tycker, till exempel, att det är tråkigt att få 7 % avkastning. För återigen, vi fattar inte ränta på ränta. Det var en professor som sa så här: antingen fattar du ränta på ränta, då betalar den dig, eller så fattar du inte ränta på ränta, då betalar du åt den.

Antingen fattar du ränta på ränta, då betalar den dig. Eller så fattar du inte ränta på ränta, då betalar du åt den.

Mannen med 22 procents bolåneränta

Jan: Och jag har träffat människor som har kommit fram till mig och sagt: ja men du Jan, det här med ränta, jag har 22 % bolåneränta. Och jag var så här: 22 % bolåneränta! Jag tänkte: gud, du måste ha tagit ett Bluestep-lån, eller inte ens Bluestep har ju 22 % ränta. Och så får jag berätta, hur har du fått det? Och så säger personen, detta var ju några år sedan, så säger personen så här: ja, men jag har ju ett lån på 4 % och ett på 3,5 och ett på 5. Och lägger jag ihop alla de lånen, så har jag 22 %.

Jan: Jag måste dela med antal lån, så får jag medelvärdet. Ja, men du vet, jag var så här: var börjar man? Var börjar man prata med en sån person? Och det där tror jag är så vanligt.

Jan: Jag kommer ihåg, för några år sedan hade vi ju en aktieklubb. Och jag skrev ju om den på nätet. Och du vet, folk sa till mig så här: vet du vad Jan, skicka ditt kontonummer så lägger jag in 100 000. Och pratar man då om Allra-exemplet, det hade varit så enkelt. Säga så här: jag tar emot dina 100 000, sorry, investeringarna gick dåligt, vi har förlorat 50 %, här får du 50 000. Och sen hade jag kunnat behålla 50 000.

Caroline: Du menar att det är lätt?

Jan: Det hade varit så lätt att lura människor. Och tyvärr finns det människor som ser detta som lätta pengar.

Relation till procenten, inte kronorna

Jan: Och jag tror, om jag ska runda tillbaka till det här med ränta på ränta, att det handlar om att, säg att de flesta människor har kanske 10 000 eller 50 000 på kontot. I sitt sparande, i sin medianportfölj på Avanza. Det betyder att om de har 10 % ränta, så får de kanske 5 000 spänn. Och så tänker de så här: 5 000 spänn, ja, det var ju roligt, men 5 000 spänn förändrar inte mitt liv. Och om man börjar månadsspara med en tusenlapp i månaden, då blir det bara några hundralappar. Och då har jag träffat många människor som säger så här: men vad spelar det för roll att jag sparar, det blir 200 spänn på hela året. Om jag jobbar två timmar extra övertid, så får jag ut mer pengar.

Jan: Och jag säger så här: helt rätt. Men, 5 % eller de där 10 %, de funkar oavsett vilket belopp du har. Har du en miljon, så är 10 % då 100 000. Då är det plötsligt väldigt mycket pengar. Så att jag tror att många gör misstaget att man fokuserar på de absoluta kronorna, och så har man en relation till kronorna. I stället för att ha en relation till procenten.

Jan: Och det hade ju jag jättelänge också, när man investerar på börsen. Att nu gick portföljen ner med 5 %. Ja, då förlorade vi kanske den dagen, vad kan det ha varit, 20 000. Och då var man så här: gud, är det lönt att jag gick till jobbet denna månaden? För 20 000 var ju hela månadslönen, eller hur?

Mät dig mot index

Jan: Och man kan inte ha den relationen till pengar, utan man behöver ha relationen till procenten. Cavastu, Arne Talving, han sa det också på sin kurs nu, den här kaostrenden. Du måste ha en relation till procenten, och gärna procenten mot index. Inte de absoluta talen, för då blir man helt knäpp.

Caroline: Jag fattar inte riktigt. Procenten mot index. Jag trodde du pratade över tid också.

Jan: Jo, precis, men man mäter sig själv mot index hela tiden. Att om index är 8 %, då mäter jag mig så här: hur mycket fick jag mot index? Jag försöker alltid: gör index 8, då ska jag göra 8. Gör index 10, då ska jag göra 10. Gör index 5, så ska jag göra 5. Gör index minus 2, så gör jag minus 2.

Caroline: Du investerar väl åt det hållet också?

Jan: Ja, och jag är alltid nöjd med det som är index. Medan jag tittar inte på om det är minus 50 000 eller plus 100 000 eller vad det nu är. Jag tittar bara på procenten. Och det är ju det som gör, till exempel, att Cavastu hade något sånt inlägg, att han var jättenöjd att han hade gjort minus 10 %. Och det var för att index hade gjort minus 20. Så han var ju dubbelt så bra som index. Och sen hade han fått en sån idiotkommentar så här: så du menar att du är nöjd med att förlora 100 000, eller 10 %? Du är dum i huvudet, jag avföljer.

Jan: Ja, too bad. Då har man liksom inte riktigt fattat grejen.

Nästa gång: boendet

Jan: Du, det verkar som att vi inte hann in på det här med bostäder.

Caroline: Vi kanske ska göra ett extra avsnitt i veckan.

Jan: Vi gör ett extra avsnitt. Ett bonus.

Caroline: Om kommentarerna kring boendet.

Jan: Boendet. Och framför allt skillnaden mellan hyresrätt, villa, bostadsrätt.

Caroline: Ja, absolut.

Jan: För det kan bli lite smetigt. Så att vi kommer tillbaka, förhoppningsvis på onsdag. Hinner vi inte på onsdag, så blir det nästa söndag. Första advent.

Caroline: Ja.

Jan: Snyggt. Tack för att du lyssnat på oss idag också. Tack för att du följer bloggen. Du som lyssnar på detta, eller kollar på detta på YouTube, gå gärna in på bloggen på rikatillsammans.se. För mycket av värdet som du hör i dagens avsnitt handlar ju om kommentarerna. Så fortsätt kommentera. Tack för att ni kommenterar. Vi läser alla kommentarer, även om vi inte hinner svara. Och det ger oss jättemycket. Jag hoppas att vi kan ge tillbaka, som hela detta avsnittet egentligen är till följd av de kommentarer som har kommit in. Så tack, och vi hörs och ses.