Buffert: tips, råd och överkurs

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Allt du behöver veta om buffert
2. Vad medierna brukar säga om buffert
3. Ämnet förtjänar mer än löpsedlarna
4. Bufferten är en paradox
5. Problemet före lösningen
6. Trust but verify, och avsnittet som ett samtal
7. Vilka problem ska bufferten lösa?
8. En läsarhistoria: när kontot stod på noll
9. Sova gott och slippa beteendemisstag
10. Bufferten ökar möjlighetsutrymmet
11. Frihetskapital
12. Omställningsmöjligheter och bortfall av inkomst
13. Fuck-off-kapital och att kunna lämna
14. Vad påverkar bufferten? Boendet
15. Skicket på grejer, och koll på utgifter
16. Spontan, drullig och passiva utgifter
17. Inkomsternas påverkan på bufferten
18. Egenföretagare, partnerns inkomst och a-kassa
19. När huset äter pengar
20. Katastrofscenarier
21. War game för privatekonomin
22. Risktolerans och volatilitet
23. Den finansiella termometern
24. Den som styr livet efter lönen
25. Att kunna sätta ord på risk
26. Börsens svängningar och ditt humör
27. Var ska bufferten placeras? Variationen avgör
28. När bufferten egentligen är ett sparande
29. Möjligheten att låna är underskattad
30. Skam och skuld kring lån
31. Reklampaus: tack till Patreon-communityn
32. Alternativkostnaden för bufferten
33. Hatchers modell: hur ofta måste skiten inträffa?
34. Beloppet spelar ingen roll
35. Med rätt låneränta behövs nästan ingen buffert
36. Olika perspektiv i forumet: genomgångskonto eller separat hink
37. Försvarsbuffert och likviditetsbuffert
38. Ska jag amortera eller behålla likviditeten?
39. Att sprinta igång ett buffertsparande
40. Att lära sig hälsosamma vanor med ekonomin
41. När och hur ska bufferten användas?
42. Consumption smoothing
43. Bufferten som regulator, och att inte dö med en stor buffert
44. Hur stor ska bufferten vara?
45. Den minst dåliga tumregeln
46. När behövs inte en försvarsbuffert?
47. Stresstesta din ekonomi
48. Avrundning: vad tar vi med oss?

Allt du behöver veta om buffert

Jan: Välkommen till Rika Tillsammans. Detta är dagens avsnitt. Allt du behöver veta om buffert? Ja, men idag blir det tips, det blir introduktion, och det blir lite tumregler och frågor. Varför ska man ha buffert? Var ska man ha den? Hur stor ska den vara? När ska man använda den? Och liknande. Det blir också fördjupning och tankespjärn kring buffert.

Caroline: Ja, men exakt. Jag tycker det är kul att fråga: vad säger forskningen om buffert? Vilka är faktorerna som påverkar? Sätter man det i relation till sitt övriga sparande och i förhållande till sin livssituation? Och liknande.

Jan: Det kan vara olika typer av buffert, kommer vi prata om. Vi kommer också prata om att det faktiskt finns situationer då man inte behöver buffert. Och som vanligt är avsnittet sammanfattat.

Caroline: Ja, men inte i slutet.

Jan: Nej. Men ni andra, vi släpper ju numera kortpoddar och kortvideo, och det finns sammanfattat på våra sociala medier och olika kanaler. Detta är fördjupningen. Jag tycker man ska lyssna på detta för att det blir lite mer än vad man får i klassiska Aftonbladet. Detta är tre snabba tips om buffert. Idag kommer det verkligen vara allt du behöver veta på riktigt.

Varmt välkommen till Rika Tillsammans-podden som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av vår livsresa, våra erfarenheter, framgångar och misstag så att du ska kunna göra din ekonomi, ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver denna podden heter Caroline och Jan Bolmeson. Varmt välkommen till avsnitt 342.

Vad medierna brukar säga om buffert

Jan: Detta är buffert. Det gjorde vi ett avsnitt om 2018. Jag vet inte om du minns det. Jag tycker vi har pratat vid olika tillfällen om buffert, men kanske inte en sådan här fördjupning. Det har vi inte gjort på länge.

Caroline: Nej, precis.

Jan: Jag tänker att i och med att vi släppte det här om bästa fonden, så här ska du tänka kring ditt sparande, allt du behöver veta om din privatekonomi, så tyckte jag: ja, men låt oss titta på det här. Och utgå från de fyra frågorna som nästan alla har. Varför ska jag ha buffert? Hur stor ska den vara? Var ska jag ha den, och när ska jag använda den? Ska man liksom sammanfatta buffert?

Om man tittar på vad som sägs i media, för det kommer alltid med kvällstidningar eller bankbloggen. Alla har ju någonting om buffert. Och då är det alltid samma sak. Man ska ha det om en oförutsedd händelse inträffar. Om kylskåpet går sönder eller luftvärmepumpen behöver bytas. Och sen slänger man alltid in någon sådan undersökning, gärna från SCB, så man inte behöver betala för den själv. Och så säger man: en av fem har inte en kontantmarginal på 13 000 kronor, eller klarar inte en oförutsedd utgift på 13 000. Hälften av alla utrikesfödda svenskar har ingen kontantmarginal. 25 procent av alla svenskar är oroliga för hushållets ekonomi. Och 50 procent av svenskarna upplever stress för lite pengar.

Och nu har jag inte hittat på det här.

Caroline: Nej, nu har du också tagit de här siffrorna.

Jan: Exakt, så att vi har det klart på de första fem minuterna. Och detta är riktiga siffror. Det kommer från SCB, Statistiska centralbyrån.

Caroline: Ja, från deras undersökning av levnadsförhållanden, ULF kallas den.

Jan: Och Länsförsäkringar hade en undersökning 2017: 50 procent upplevde stress över för lite pengar. Och sen blir det alltid: hur stor buffert ska man ha? Då blir tumregeln någonstans mellan en och sex månader. Och så säger man tre, för att det är liksom lite konsensus. Men det är ingen som har tänkt på var den här tremånadersregeln kommer ifrån. Den kommer för övrigt från en amerikansk studie från 1985. Man kom fram till att den genomsnittliga arbetslösheten var tre månader i USA.

Caroline: 1985, då ja.

Jan: 1985. Men jag vet inte, det kanske är samma nu.

Caroline: Ja.

Jan: Och sen säger man: ha pengarna på ett sparkonto. Och så säger man: börja litet, börja med en buffert innan du investerar.

Caroline: Ja, så brukar artikeln se ut. Och den kommer med jämna mellanrum på olika ställen. Hur kommer det att skilja sig idag?

Ämnet förtjänar mer än löpsedlarna

Jan: Bra. För nu har du ändå tagit den här snabbversionen, som man brukar se i media. Och innan vi går vidare tycker jag att det är fullt rimligt. Alla de här, tre månadslöner anpassat till livssituation, etcetera.

Caroline: Det är ju bra att det skrivs om det. Så att man inte är helt, alltså att man aldrig har sett begreppet buffert. Man blir ändå utsatt för det någon gång ibland.

Jan: Exakt. Jag tycker att ämnet förtjänar mer. Jag tycker inte vi bara ska...

Caroline: Jag kan tänka mig att du tycker det. Och det kommer bli bra. Jag känner det på mig.

Jan: Går man in på Google Scholar och söker på "emergency fund"...

Caroline: Ja, Google Scholar är där man kan hitta publicerad forskning.

Jan: Exakt. 54 000 referenser till "emergency fund".

Caroline: Det är inte så mycket. 54 000 artiklar om buffert? Eller hänvisningar eller referenser. Jag vet inte, jag sökte så här... Jag bara fick för mig att det kunde finnas mer.

Jan: Jag vet inte. Jag tyckte 54 000 resultat var ganska mycket. Jag tycker att de första vetenskapliga artiklarna på riktigt kom någonstans på 80-talet, så man har ändå hållit på i 45 år. Och jag ställde också lite frågor i vårt forum, på Facebook och på Instagram innan. Och man märker att det är otroligt stor skillnad på hur man ser och förhåller sig till buffert.

Caroline: Som människor emellan?

Jan: Ja, absolut. Det är otroligt stor skillnad på vilka förutsättningar man har i sin ekonomi, i sitt liv, som påverkar bufferten. Det är ganska många vanliga frågor, alltså bufferten i förhållande till min portfölj. Ska jag ha pengar i buffert eller ska jag amortera? Ska jag ha räntefonder som buffert, är det en bra grej? Är en stor buffert en dålig idé? Vad är alternativkostnaden för buffert? Det finns jättemycket man kan prata om bortom löpsedlarna och de här tre månadslönerna.

Caroline: Ja, men exakt.

Bufferten är en paradox

Jan: Jag tänker att det är lite vår uppgift på Rika Tillsammans. Det är ingen annan som tar sig tiden att nörda kring buffert. Och sen tycker jag att det är spännande med buffert, för att det blir en paradox. Det blir lite som i skidåkning, att ju sämre skidåkare du är, desto mer behöver du anstränga dig och desto mindre tid får du vila. Medan ditt gäng som kan åka skidor, de är ju sist ner. Och då har de redan vilat.

Caroline: Så är det.

Jan: Exakt. Du måste anstränga dig mer, för ju långsammare du åker skidor, desto svårare är det. Och det är paradoxen i ekonomin. Ju sämre ekonomi, desto viktigare blir det med buffert. Men desto svårare är det också att skapa den.

Och sen tänker jag att när jag tittar på alla frågorna vi får in kring buffert, vi har ändå 25 000 frågor som har kommit in i forumet, så är jag mer av uppfattningen att de flesta har alldeles för stor buffert i vår community. Och sen är det naturligtvis jättemånga som har alldeles för liten buffert, om vi tittar på de här ULF-undersökningarna. Så jag upplever att få har rätt buffert. Vad skulle du gissa? För stor eller för liten buffert?

Caroline: Säkert för stor. Jättemycket. Jag skulle säga till och med kanske två gånger, eftersom jag tänker att du i ekonomin dessutom är en trygghetssökare. Så vi har definitivt flera gånger för stor.

Jan: Och då ska vi också prata om vad kostnaden är med det.

Caroline: Du pratade om alternativkostnad innan, och det kanske inte alla vet exakt vad det är.

Jan: Jag kan inte heller säga exakt vad en alternativkostnad är, men det kommer vi till. Man kan säga i korthet: vad förlorar vi på att ha pengarna på ett sparkonto, jämfört med om vi hade haft dem investerade? Differensen däremellan. Och sen finns det faktiskt situationer då man inte behöver en buffert i klassisk mening. Så jag tycker att det är jättemycket spännande.

Caroline: Det är en cliffhanger.

Problemet före lösningen

Jan: Ja. Och sen tänker jag också att jag har blivit lite smittad av Jonathan Stolzenberg, som vi hade i något avsnitt precis innan jul, typ 330-ish någonting. Där han säger: Jan, kom ihåg, du kan aldrig lösa ett problem i ett vakuum. Skilj på problemet och lösningen, problemet före lösningen. Och buffert är en lösning på ett eller flera problem. Det är viktigt att komma ihåg.

Caroline: Ja, vad sa han? Problemet före lösningen.

Jan: Ja, precis. Innan man börjar prata, för buffert är en lösning på vissa typer av problem. Till exempel oförutsedd händelse eller omställningsmöjlighet. Men har man inte de problemen så behöver man ju inte heller ha buffert. Eller hur?

Caroline: Jag vet inte om jag håller med riktigt. Jag tänker ju att problemen kan dyka upp. Och då kommer man att tänka så.

Jan: Jo, men absolut. Men jag kan ha ett problem som heter oförutsedd utgift. Jag behöver inte veta vilken typ av oförutsedd utgift det är, men man kan titta på det. Min poäng är att de flesta människor, vi har inte tiden eller kunskapen eller det mentala överskottet att hänga kvar i frågan, att verkligen dyka ner på djupet. Vad är behovet av buffert? Vilka problem löser buffert i vårt liv? Vilka möjligheter vill vi att bufferten ska ge i vårt liv? Hur hänger bufferten ihop med vår livssituation, med vår ekonomi, med vårt jobb, med våra inkomster, med våra utgifter? Och då blir det lätt slarvigt att man tänker: tre månadslöner. Och sen känner man att man har lite extra behov av trygghet, så blir det sex månadslöner. Förstår du hur jag tänker?

Caroline: Ja, precis. Man vet aldrig riktigt när det räcker liksom egentligen. Nej, det stämmer.

Trust but verify, och avsnittet som ett samtal

Jan: Så innan vi ska hoppa in i det, för vi kommer prata lite om att man kan investera de pengar man ska ha i buffert, då är det viktigt att säga att allt sparande innebär en risk, att man kan förlora hela eller delar av sitt kapital. Och man kan läsa mer om risk på rikatillsammans.se/risk. Avsnittet är sammanställt från massor av forskningsartiklar, vårt gamla avsnitt, frågor på Instagram, diskussioner i forumet och så vidare. Och som vanligt gäller trust but verify. Ställ frågor, kolla själv, gärna.

Jag tänker att avsnittet idag är början på en diskussion, en diskussion i communityn och forumet. Men det är också början på en diskussion som du som lyssnar eller tittar kan ha med din partner, ett syskon, en vän eller en kollega. Många gånger är våra avsnitt en ursäkt för att ha ett samtal. Man kan säga: du vet vad, jag lyssnade på detta, det här är mitt guldkorn, kan inte du också lyssna, vad tar du med dig? Och så kan man prata om det.

Och sen, naturligtvis, ställ frågor i forumet, kolla kommentarerna. Är du riktigt osäker finns det finansiella rådgivare som tar betalt till och med för var påbörjad sjätte minut.

Caroline: Jaha, vänta. Kanske bara en parentes, men vad menar du? Behöver man ibland bara kanske tolv minuters rådgivning?

Jan: Ja.

Caroline: Jaha, men det är skönt att det kan gå så snabbt.

Jan: Ja, och så tar man liksom... Vi kommer ha ett avsnitt om finansiella rådgivare, så vi återkommer till det. Men det finns oberoende finansiella rådgivare som man kan prata med.

Vilka problem ska bufferten lösa?

Caroline: Bra.

Jan: Så om vi tar första steget: vilka problem ska bufferten lösa? Och i det stora perspektivet, om vi zoomar ut på 10 000 meter, så återkommer jag nästan alltid till att ha en välmående privatekonomi och ett rikt liv. Och det handlar om att ha det både idag och i framtiden. Det är en kombination, som vi brukar säga. Jag vill ha trygghet idag, det vill säga jag har koll på min löpande ekonomi, jag har koll på hur mycket tillgångar jag har och vilka skulder jag har. Men jag vill också i framtiden ha tryggheten att klara av en oförutsedd händelse som påverkar min ekonomi. Så trygghet idag, trygghet i framtiden. Många gånger när vi upplever otrygghet är det för att vi inte har koll. Det är ofta det det handlar om.

Och sen, när det gäller frihet, så vill jag idag ha den ekonomiska möjligheten att kunna göra val där jag njuter av livet. Kan jag handla i delikatessdisken? Vill min unge åka på turnering, så kan den få göra det. Det kommer inte haverera privatekonomin. Och att jag i framtiden är på spår att nå mina framtida ekonomiska mål. Så trygghet och frihet, idag och imorgon.

En läsarhistoria: när kontot stod på noll

Jan: Jag tänker att du ska få läsa en läsarhistoria från E. Andersson, som skrev när vi hade den här forumtråden inför avsnittet.

Caroline: Det ska bli spännande.

Jag har själv funderat mycket på bufferten på sistone. Jag hade en rimlig buffert efter att jag köpte hus, och den tickade på en bit över 10 procent av husets värde. Och det låg bara och skvalpade massa pengar, så då tänkte jag att jag använder lite för att fixa taket, som inte var en kris, och köpte sen solceller också för en större del, som var en nice to do.

Caroline: Och sen när den låg på marginalen så kom det ena efter det andra. Flera oförutsägbara händelser, och många bäckar små sägs det. Så i september 2023, efter ett drygt år som husägare, var det kontot som alltid haft pengar på sig tomt. Noll kronor. Jag har aldrig känt mig så i hamsterhjulet som jag gjorde då. Jag sov så dåligt att min flickvän trodde jag vänsterprasslade.

Förlåt att jag skrattade.

Jan: Nej, det var ganska kul.

Caroline: Jag sålde av lite aktier och andra prylar och började blocketjobba för att fylla på hinken snabbt igen, som kändes som om den hade hål i sig. Mitt andra sparande var plötsligt hotat. Jag har nu kommit till sans och insett att det kontot kommer ta ett tag att bygga upp igen, och har nu lagt om mitt månadsspar till övervikt buffertspar och tänker ha det så i minst ett år. Det i sig orsakar dock lätt FOMO för andra investeringar.

Vad tänker du?

Jan: Jo, men jag tänker också att det ofta är så att man har pengar som bara ligger där. Pengar ska rulla, typ.

Caroline: Den känslan att vi kan väl använda dem. Och det här är nog det som alla är rädda för, att de bara tar slut och sen har man inte dem när man behöver dem. Eller vad tänker du?

Jan: Nej, men jag tänker att den här bufferten av våra pengar har en så stor påverkan på vårt välmående. "Jag mådde så dåligt så min flickvän trodde jag vänsterprasslade." Och det är ju det jag menar. Det är också alltid så roligt, för forskare tittar alltid på det så superrationellt. Vi är nyttomaximerande, vi ska maximera nyttan av våra pengar över vår livstid. Men de tar liksom inte hänsyn till att det kan vara så mycket stress att ha noll på det kontot, att det går ut över välmående och hälsa.

Bufferten av våra pengar har en så stor påverkan på vårt välmående. Forskare tittar på det superrationellt, men de tar inte hänsyn till att noll på kontot går ut över hälsan.

Sova gott och slippa beteendemisstag

Jan: Så om vi hoppar tillbaka till frågan, vilka problem ska bufferten lösa, så tänker jag: sova gott om natten. Det är någonstans nummer ett, att jag inte ska ha negativ påverkan på min vardag.

Och sen tänker jag att den ska kunna komplettera ens övriga pengar eller övriga sparande. Att kunna hantera volatilitet, till exempel. Det vill säga, om jag har mina pengar i aktieindexfonder, som vi pratat om de senaste två avsnitten, så kommer de ju öka och minska i värde över tid. Det är en volatilitet, de kan tappa 30 procent på tre veckor, som de gjorde under corona. Och det leder ofta till att vi gör beteendemisstag. Det har vi pratat om i andra avsnitt, att till exempel en genomsnittlig småsparare tappar 30 till 40 procent av sin avkastning till följd av beteendeproblem. Så säg att avkastningen skulle vara 10 procent, då får småspararen bara kanske 6–7 procent i stället för 10, för man beter sig.

Och du kan ju läsa vad Mattias A90 skriver på forumet.

Caroline: "Är man orolig över sina investeringar på börsen, så kan det vara en tydlig signal på att bufferten är för liten. Hellre lite för stor buffert än för liten."

Jan: Exakt. Så ett syfte med bufferten är att se till att man inte freakar ut.

Caroline: Verkligen. Men du, jag tänkte på det som han skrev, han som inte kunde sova på natten. Att det hotade hans andra sparande, att han inte hade bufferten. Jag kan tänka mig att han ändå varit noga med att vi inte ska ta av de pengarna. Han sålde av lite aktier, men det är nog det supervanligaste, om man har ett annat sparande, att man tar av de pengarna.

Jan: Ja, exakt. Så det är väldigt tydligt att bufferten har flera syften.

Bufferten ökar möjlighetsutrymmet

Jan: Ett annat syfte är att den ska öka möjlighetsutrymmet. Att jag till exempel, har börsen kraschat, kanske kan göra en extra investering. Eller, kommer du ihåg, ibland dyker bra erbjudanden upp. Som när vi kunde köpa Global-knivar på en konkursutförsäljning för halva priset. Det var: du kan köpa dem nu, men du behöver betala nu. Sen gav jag bort dem, vilket Caroline aldrig kommer förlåta mig för.

Caroline: Ja, du köpte några andra knivar som inte låg bra i min hand. Så nu har vi långsamt försökt köpa Global-knivar igen.

Jan: Ja, så man kan också säga att en buffert är till för när man har otur.

Caroline: Nej, men sen kan det också vara sådana saker som att kunna hänga med på en resa, vara spontan. Att någon säger: vi ska göra det här, jag ska fira 40-årsdag, jag vill åka skidor, ska du hänga med?

Jan: Det kan också vara att öka möjlighetsutrymmet, att slippa ta dyra, kortsiktiga nödlösningar. Tyvärr är det ju ofta så att de som har mest behov av lån får betala mest för dem. Det är det man brukar säga ibland: det är dyrt att vara fattig.

Frihetskapital

Jan: Och sen gillar jag termen frihetskapital. Jag önskar jag hade kommit på den själv, men det är Länsförsäkringar som 2017 hade en kampanj, de hade till och med en sajt som hette Frihetskapital.se. Men den har de tagit bort nu, så jag vet inte. Det är lite synd, för annars brukar man säga, jag vet inte om det är samma, men fuck you-kapital.

Caroline: Ja, men exakt, jag brukar alltid säga... Så de vill kanske mynta ett annat, lite skönare begrepp.

Jan: Exakt. Du kan ju läsa vad Elisabeth Hedenmark skrev om vad frihetskapital var.

Caroline: "Enkelt uttryckt är frihetskapital sparade pengar som du har på kontot och kan använda för att avbryta situationer som du inte vill vara i, eller säga ja till drömmar som att starta eget eller ta ledigt. Pengar som ger dig frihet, helt enkelt."

Jan: Jag tycker det är så här, alltså, it's brilliant. Det är fint, det där med att avbryta situationer som du inte vill vara i.

Caroline: Ja, eller hur?

Omställningsmöjligheter och bortfall av inkomst

Jan: Och då tänker jag också att innan sa vi: öka möjlighetsutrymmet. En del av att öka möjlighetsutrymmet är omställningsmöjligheter. Jag ska kunna ställa om livet. Jag vill kunna klara till exempel en arbetslöshet, vilket är det klassiska. Nästan alla studier bygger på att buffert är till för att klara omställning vid bortfall av inkomst. För om du blir sjuk eller arbetslös tar det någon tid innan du har anpassat din nivå, eller innan din a-kassa, sjukersättning eller sjukpenning kickar igång.

Men där ska man också komma ihåg att 30 procent i Sverige får jobb inom en månad. Ytterligare 25 procent får jobb inom sex månader. Så mer än hälften har ett nytt jobb inom sex månader. Och som någon också skrev: en uppsägning vet man i regel minst en till sex månader innan. Ganska många har a-kassa och inkomstförsäkring. Absolut, buffert för att klara en omställning, men glöm inte bort a-kassa och inkomstförsäkring. Och det kommer vi också prata lite om, att försäkringar är ett sätt att minska behovet av buffert. För de är ju en försäkring per definition, att klara en oförutsedd händelse. Du försäkrar bort det.

Fuck-off-kapital och att kunna lämna

Caroline: Ja. Eller sen pratar hon också om att starta eget eller byta jobb.

Jan: Men någonting som också handlar om att avbryta en situation du inte vill vara i. Så skrev Eva U på forumet:

Jag tänker att några ord om fuck-off-kapital hade varit bra. Det är ju också en slags buffert för oförutsedda händelser. Att lämna en relation är ofta kostsamt. Att stanna kvar kan vara ännu kostsammare. Ingen rolig sits att stanna i för att man inte har råd att lämna. Många kvinnor har haft det så.

Jan: Och här brukar jag kalla mig själv, eller bli kallad, för pappafeminist.

Caroline: Brukar du kalla dig själv det? Det är inte någonting man kan stoltsera med.

Jan: Nej, då har jag missförstått.

Caroline: Att man blir intresserad av feministiska ståndpunkter när man får döttrar, då kan man äntligen sätta sig in i hur tjejer har det. Nej, det är inte något att stoltsera med. Att man inte kunde det innan, eller att man var självcentrerad till den graden.

Jan: Okej, men jag tar tillbaka det då. I vilket fall, så ville jag ändå kolla lite siffror. Upplevelsen av möjlighet att separera. Då var det Fredrika Bremer-förbundet: sex av tio kvinnor har inte råd att bo kvar i sin bostad vid skilsmässa.

Å andra sidan tycker jag inte... man köper en bostad för att man ska vara två. Ska jag inte flytta till en egen? Jag behöver inte vara ensam i en bostad som är gjord för fyra. Förstår du vad jag menar? Så för mig är det ganska rimligt.

Caroline: Bra.

Jan: Men, två av tio, eller en av fem, skulle få det tufft ekonomiskt eller vet inte vilka tillgångar ens partner har. Sex av tio kvinnor tvivlar på om de har råd att lämna en relation. Fyra av tio anser att deras ekonomi är ett ganska stort hinder för att separera, medan bara två av tio män anser att ekonomi är ett stort hinder. Detta kommer mycket från SIFO och Danske Banks undersökningar. Vad tänker du?

Caroline: Nej, men det är trista siffror, men jag undrar också hur de har gjort de här undersökningarna.

Jan: Intervjuer. Man har intervjuat 1 200 personer.

Caroline: Ja, för det här med att sex av tio kvinnor tvivlar på om de har råd att lämna en relation. Man måste ju räkna på det. Och det tror jag inte att så många har gjort. Man måste se siffrorna. Jag vet inte, då kanske det är så att man har råd. Förlåt mig, nu blir jag sådär kritisk.

Jan: Kom in i det här kritiska academic-modet.

Caroline: Ja.

Jan: Men så här är det också. Jag har en kompis som jobbar på bank, och han säger: bokas det ett möte av en 40-årig kvinna utan sin man, så är det 90 procents sannolikhet att jag kommer få frågan: har jag råd att skilja mig? Det är en väldigt vanlig fråga de får. Så jag tror att det nog är mer vanligt förekommande än vi tror.

Vad påverkar bufferten? Boendet

Caroline: Bra.

Jan: Så jag tänker att vi börjar titta på vad som påverkar bufferten, för det är ett antal faktorer. Jag har tänkt göra detta som en plus-minus-lista. Man får säga: okej, detta har en hög påverkan, du borde öka behovet av buffert, du borde öka summan. Men det går inte att säga att om du har 16 plus, då ska du ha 1 000 kronor per plus. Utan man får helt enkelt tänka: okej, detta är något som gör att behovet ökar, storleken ökar, och detta är ett minus som gör att jag inte behöver så mycket.

Caroline: Jättefin tabell du har gjort här, måste jag säga.

Jan: Ja, jag funderade mycket på hur vi ska illustrera detta. Alla slides kan man se senare. Det ska ju vara så att man bara kan lyssna på detta avsnitt.

Caroline: Ja, men såklart.

Jan: Man kan alltid ladda ner det, det finns alltid en sammanfattning, kolla forumet, kolla länk i beskrivningen. Men om man har boende, så är hyresrätt till exempel inte ett jättestort behov av buffert, eftersom det är fastighetsägaren som ska fixa det mesta. Så det är minus. Bostadsrätt, radhus, plus, alltså du äger ditt boende och kan vara ansvarig, då behövs buffert. Villa har jag skrivit plus plus, alltså där är det mer grejer i en villa som kan gå sönder. Du är ansvarig för taket och fasaden, till exempel. Medan i en bostadsrätt är du inte ansvarig för den yttersta fasaden, för det gör ni tillsammans i föreningen.

Sen, naturligtvis, är det ett stort renoveringsbehov så behövs en ökad buffert. Å andra sidan kan jag ibland tycka att ingen som äger ett hus borde bli överraskad av att taket behöver fixas. Eller att luftvärmepumpen behöver bytas ut. När vi flyttade in visste vi: okej, den här luftvärmepumpen är åtta år gammal, men en luftvärmepump håller i 10–14 år. Så då kommer det en kostnad på 200 000 de kommande fem åren. Så då ska man egentligen ha en underhållsfond.

Caroline: Ja, precis, det är inte samma som buffert.

Jan: Nej, jag tycker inte det.

Caroline: Men vissa har inte den planeringen, då blir det ju en buffert som behövs till det. Är man ny husägare så har man kanske inte riktigt koll på det.

Jan: Det kan jag köpa faktiskt, att man märker efterhand och behöver prata med folk.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Skulle man säga: nybliven husägare, plus plus plus plus. För du har liksom ingen koll på vad det kommer kosta.

Skicket på grejer, och koll på utgifter

Jan: Sen kommer alla sådana, bil, barn, fritidshus, husdjur, plus. Du vet aldrig vad barnen gör eller vad som händer. Sen är det också stor skillnad, är dina grejer i nyskick eller är de gamla? En bil, till exempel, vi köpte ju bil 2021. Vi har inte behövt lägga en krona i underhåll eller reparation på den bilen. När vi hade vår V70 kom det en gång om året att den skulle in på verkstad. Så där blir det också nyskick, minus.

Och sen tänker jag också att om man har koll på utgifter så behöver man inte lika mycket buffert jämfört med någon som inte följer upp sin ekonomi. Har man bra koll på försäkringar så behöver man inte heller lika mycket buffert. Vad tänker du?

Caroline: Nej, men om jag har koll på mina... kommer du ihåg i början när vi var ihop, så var jag alltid: ja, men vi har utgifter på, nu bara hittar jag på, 14 000 kronor, men sen hade vi en oförutsedd utgift på 4 000 kronor. Och sen nästa månad: vi har utgifter på 14 000, men sen har vi en oförutsedd utgift på 5 000. När jag efter tio månader insåg att vi hade en oförutsedd utgift varje månad på 4 000. Every month is special months. Då insåg jag: nej, men vänta här, jag har ju inte koll. Det är inte 14 000, det är 18 000. För ena månaden var det en semesterresa, sen var det något annat, eller en ny cykel. Så har man koll på sin ekonomi så upplever jag behovet av bufferten mindre än om man inte har koll.

Jan: Så ett bra sätt att minska behovet är att jag byter den här tiden, att jag använder något verktyg. Har jag koll på försäkringar, har jag koll på a-kassa, vet jag vad min inkomstförsäkring är, har jag tecknat en inkomstförsäkring, har jag en sjuk- och olycksfallsförsäkring? Ja, då är också sannolikheten stor att behovet av mer pengar i bufferten för en omställning är lägre, för du vet att jag har försäkrat upp 90 procent av min lön i sex månader. Då behöver du inte någon större omställning. Du vet också att jag har 10 procents sparkvot. Då kommer ju inte min vardag förändras överhuvudtaget. Så tänker jag lite.

Spontan, drullig och passiva utgifter

Jan: Och sen skrev jag också: är du en person som är spontan, eller en person som är drullig, har mycket otur i livet så att din telefon trillar i toaletten? Jag tror alla känner en sådan person.

Caroline: Ja, exakt.

Jan: Nej, men då är det också: öka behovet av buffert.

Caroline: Men tänk om man inte vet att man är en sådan person? Man brukar inte ha koll på sig själv.

Jan: Ja, då får man... Det andra får tala om för en att du behöver extra mycket buffert.

Caroline: Ja, men exakt.

Jan: Så man kan egentligen sammanfatta utgifternas påverkan på buffert så här: har du mycket passiva utgifter, alltså mycket utgifter som du inte kan välja bort, som är obligatoriska och återkommer, ja, då behöver du en buffert. Har du mycket aktiva utgifter, det vill säga utgifter du kan välja, till exempel en resa, så är den ofta aktiv. Jag väljer aktivt att göra detta. Då kan man ofta i en nödsituation, eller när man behöver dra ner, säga: ja, men då blir det ingen weekendresa. Aktiva utgifter är väldigt enkla att dra ner. Så där behöver man titta. Känns det förståeligt?

Caroline: Ja.

Inkomsternas påverkan på bufferten

Jan: Om vi tittar på inkomsternas påverkan på bufferten, så tänker jag att storleken på inkomsten är på någon nivå avgörande. Om jag har en hög inkomst, då är inte behovet av en buffert så stort, för jag kommer kunna täcka det med mina inkomster. På samma sätt kräver en låg inkomst sannolikt en större buffert.

Sen var det Jonathan igen. Vi hade ett samtal, fika tillsammans, som vi har i Patreon-communityn. Varje onsdag hade vi ett samtal om buffert. Då kom han också in på: ja, men jag har valt att ta mindre buffert för att jag har en hög möjlighet att göra en temporär extrainkomst. Han är i 30-årsåldern, utbildad sjuksköterska, eller utbildar sig till det. Det finns alltid behov av extrapass, nattpass, semesterpass, så då kan jag göra en sprint och jobba massor extra om jag behöver den här bufferten. Så han var: mitt behov av buffert är ganska lågt, för jag har en hög möjlighet att sprinta in pengar på kort sikt. Så alla som kan ta extratimmar, övertid, extrajobb, då är behovet av buffert ganska lågt.

Caroline: Ja, det är logiskt.

Jan: Sen blir det naturligtvis också mängden framtida inkomster, storleken på humankapitalet. Har jag mycket framtida inkomster behöver jag inte lika mycket buffert som om jag har låga framtida inkomster, alltså om man är äldre, till exempel.

Caroline: Absolut, en sådan grej.

Jan: Sen också: vad är risken för uppsägning? Har jag en hög risk? Är jag sist in på företaget? Kanske lite större behov än om jag har jobbat där i 15 år och det är LAS och jag jobbar statligt. Risken för uppsägning som lärare, till exempel, är i princip noll. Och samma sak, vad är risken för långsiktig arbetslöshet? Är den hög behöver jag en större buffert, och vice versa.

Egenföretagare, partnerns inkomst och a-kassa

Caroline: Bra.

Jan: På samma sätt, är man frilans eller egenföretagare, då har jag satt plus plus. Det har det ju varit för dig och mig. Vi jobbar i samma företag. Skulle Rika Tillsammans skita sig, då skiter det sig för båda två.

Caroline: Ja, för hela vår ekonomi.

Jan: Ja, så därför blir det ett större behov än om jag till exempel har en partner som har en inkomst från ett annat ställe. Jag har också satt partnerns inkomst, om min partner också har en hög inkomst, så är inte behovet av buffert lika högt i vår ekonomi.

Och naturligtvis satte jag a-kassa och inkomstförsäkring på minus minus. Har jag a-kassa eller inkomstförsäkring så minskar det behovet av buffert. Det är förmodligen, skulle jag säga, att a-kassa och inkomstförsäkring för de flesta är det bästa och billigaste sättet att minska behovet av buffert. Om jag skulle välja ut en, då skulle jag nog vara på den. Något du tänker?

Caroline: Nej, för jag har varit tvungen att dubbelkolla här på sliden. Det var inkomsternas påverkan på buffert, och sen tänker jag på utgifterna.

Jan: Ja, men det var det vi hade innan.

Caroline: Ja, för vi pratade om det här med om man är en familj. Om vi säger att båda har höga inkomster, oftast har man ju då också höga utgifter.

Jan: Ja, men det är då det gäller. Men det var då vi pratade om de här aktiva eller passiva.

Caroline: Ja, att man kan avsluta prenumerationer. Vad kan det mer vara? Allt möjligt som man har signat upp på.

Jan: Ja, fast det är inte där slaget står. Jag tänker att de som har höga inkomster ofta har höga utgifter. De som är kloka, det är inget fel på höga utgifter så länge de är aktiva.

Caroline: Men det behöver inte bli en skidresa.

Jan: Ja, pang där, snittskidresan i Sverige till Åre kostar typ 40 000 för en familj.

Caroline: Ja, det blir ingen skidresa.

Jan: Ja, men det är en aktiv utgift, så den behöver inte påverka. Jag behöver inte i min buffert ta hänsyn till att vi ska åka skidor. Det är inte en buffertgrej, tycker jag. Tittar man på vad vi behöver för att leva de passiva utgifterna, ja, det är ränta, mat, vissa försäkringar, kanske barnens aktiviteter.

När huset äter pengar

Caroline: Ja, mest skrämmande tycker jag det är när man har någonting som huset, som äter pengar. Och man har anpassat allting efter det. Och sen, om den ena blir arbetslös eller sjuk, då helt plötsligt står man där med de här kostnaderna som inte går att få ner på något vis. Det tycker jag är ganska jobbigt.

Jan: Exakt, men det är ju det vi pratar om, omställningsperioden. Okej, vi räknar med sex månader. Det tar mig sex månader att få ett nytt jobb. 60 procent i Sverige får ungefär ett nytt jobb inom sex månader. Och då kollar jag a-kassa, inkomstförsäkring. Okej, det täcker 80 procent av min lön. Men täcker det? Om jag får 80 procent och du har 100 procent, täcker det fortfarande allt? Det är så man får räkna. Och täcker det inte allt, det som saknas, det är ju det man behöver ha i bufferten.

Så därför, ett resonemang som vi ska komma in på, hur stor ska bufferten vara? Ett sätt som jag brukar rekommendera, det kräver lite tid och lite matte, men det är att ta tolv månaders utgifter minus alla garanterade inkomster under den perioden. Då får du: okej, jag blir uppsagd. Ja, men då är det tre månaders uppsägningstid, då kan du dra bort tre månader. Då är det bara nio månader kvar. Sen de här nio månaderna, då har jag a-kassa och inkomstförsäkring till 90 procent, då kan jag ta bort åtta månader. Okej, då har vi 0,9 månader kvar. Vad är våra utgifter? Vad är 0,9 av en månadsutgift? Ja, men då är det kanske 20 000. Då är det 20 000 vi behöver för att ställa om. Förstår du?

Caroline: Jo, men det är jättebra att vi spaltar upp detta nu. Och jag tycker du har gjort det bra.

Katastrofscenarier

Caroline: Men så kommer jag i kontakt här nu med sådana här katastrofhändelser i livet. Och då blir jag så övertygad: ja, men det kommer behövas jättemycket i buffert. För tänk om man måste sälja huset och det tar ett och ett halvt år för det är så dålig marknad. Du vet, jag kommer i kontakt med sådana här katastrofscenarier nu. Är du med?

Jan: Ja, men låt oss fortsätta. Och det är nog bara för att vi är inne där och rotar.

Caroline: Det betyder inte att de på något vis har med verkligheten att göra, utan det är bara: jag tänker om något skulle hända på den nivån.

Jan: Ja, men vad skulle det då vara?

Caroline: Ja, men det skulle väl vara... jag vet inte. Låt oss säga att våra jobb går i putten. Och vi har ju våra utgifter med huset, till exempel. Ja, då måste vi kanske sälja huset. Låt oss säga...

Jan: Okej.

Caroline: Du bara skrattar och tycker: nej, det behöver vi inte.

Jan: Nej, vi behöver kanske inte göra det på en gång.

Caroline: Och vi kanske klarar av att vänta ett och ett halvt år innan någon köpare kommer som vill lägga ett vettigt bud.

Jan: Okej.

Caroline: Men du behöver inte skratta åt mig.

Jan: Nej, men jag tycker du är jättefin.

Caroline: Men du sa att vi skulle in här och rota, nu gör vi det och du skrattar.

Jan: Nej, men förlåt att jag skrattar. Jag tycker du är så himla fin som tänker så. Men vet du varför jag skrattar? Det är nog för att jag är ganska nära de där scenarierna by default. Så för mig är det bara: åh, titta, Karro kommer in i det här rummet. Och så blir jag: åh, så söt.

Caroline: Jag är också där ibland, men det är inte som att jag går och vädrar de tankarna med dig. För jag tänker: vi har löst det. Men nu när vi tittar på det är jag: har vi löst det?

Jan: Ja, men det har vi.

Caroline: Men om du skulle dö, till exempel, då skulle jag ändå sitta där och undra: hur löste vi nu det? För det är ju du som är mest insatt.

Jan: Ja.

Caroline: Och det är helt okej med mig.

Jan: Ja, och där finns Excel-filer för allt. Även om jag skulle dö så finns det en Excel-fil med alla livförsäkringar.

Caroline: Är det någonting du rekommenderar? Nej, men nu när vi är inne på sådana här saker som buffert och försäkringar.

Jan: Det här är ett helt annat poddavsnitt.

Caroline: Det här är ju typ det. En kram till eftervärlden, hur man tar hand om de som är kvar, de duger vidare.

Jan: Ja, det ska vi. Jag håller på att prata med Folus. Där kan man ha sådana här Excel-filer och passwords-filer. Men det är ett annat avsnitt.

Caroline: Det är ett annat avsnitt.

War game för privatekonomin

Jan: Men ja, Caroline. Om vi skulle... Rika Tillsammans, pang, tjoff, dött. Då har vi ett års månadslöner i företaget. Så redan där kan vi driva Rika Tillsammans ett år utan inkomster. Nummer två: är du med i facket eller a-kassan?

Caroline: Jag är med i a-kassan och har inkomstförsäkring.

Jan: Exakt. Då är det ytterligare 12 månader. Säg 24 månader. De flesta får ett nytt jobb inom sex månader. Du har 24 på dig. Så min tanke är att det borde vi klara mer än så. Annars är planering bortom 24 månader kanske lite väl. Det tycker jag är bortom händelsehorisonten.

Och sen är det också så, som vi kommer in på här. För det är inte bara inkomster och utgifter som påverkar. Det som påverkar är också mängden kapital, ditt andra sparande. Så det kommer vi också in på. Är du med?

Caroline: Så ja, det är skitbra att vi kommer ha en övning efter idag. Efter detta avsnitt som är: vilka är de troliga?

Jan: Återigen, för att citera Jonathan: vad är farligast just nu, versus vad är troligast just nu?

Caroline: Ja, och då får man sätta det i relation.

Jan: Vad är farligast? Det är absolut att Rika Tillsammans slutar funka. Men är det troligt? Nja, det kanske inte är troligt. Men även om det skulle inträffa har vi en strategi. Vi har tolv månader på oss. Du behöver hitta ett jobb och jag behöver hitta ett jobb. Och dessutom är det egentligen inte så. Vi behöver egentligen bara ha en viss inkomst för att täcka våra passiva utgifter. Är du med? Så det är ganska långt innan huset behöver säljas. Hoppas jag.

Caroline: Ja.

Risktolerans och volatilitet

Jan: Bra. Så nästa grej är risktolerans och volatilitet. Vi säger att mitt förhållande till risk och volatilitet, alltså volatilitet är börsens svängning, att den varierar i värde. Hur är mitt förhållande? Då har man, i en studie jag nu har glömt vilken, definierat risktolerans som fyra komponenter. Riskattityd, det vill säga vad är investerarens vilja att anta finansiella risker? Har jag en hög riskattityd, då behöver jag inte så hög buffert, för jag vill ju ta risken. På samma sätt, riskbenägenhet, mitt faktiska finansiella riskbeteende. Är det högt, eller har jag en benägenhet att ta högre risker, så kanske jag borde ha en högre buffert.

Ja, jag inser nu när vi tittar på tabellen att den är fel, plus och minus är fel. Så du som tittar, skit i plus och minus. Jag kommer korrigera det i artikeln.

Riskkunskap, vad är min faktiska kunskap kring vilka risker det är jag tar? Att jag investerar i en aktieindexfond och är medveten om att den kan falla med 30 procent på tre veckor, då behöver jag kanske inte lika hög buffert. Har jag ingen aning kommer jag få panik, och då behöver jag extra mycket buffert för att inte röra den. Riskkapacitet också. Okej, vad är de facto min möjliga förmåga att ta den här risken? Det påverkar också, för jag kan ha min känsla, och vad säger siffrorna? De kan vara två helt olika saker.

Den finansiella termometern

Jan: Och jag brukar ibland sammanfatta, för det här är ganska svårt med riskbenägenhet, riskkunskap och riskkapacitet. Hur känslig är min finansiella termometer? Jag tänker på det att förr hade vi så här på ett konto, om det var 50 000, då var allt bra. Man kunde logga in och känna att det var bra. Och så var man generös, man kunde bjuda folk på lunch.

Caroline: Ja, men det minns jag ju.

Jan: Och sen, om det var under 40 000, kunde jag bli helt snål och bara: nej minsann, jag ska inte bjuda dem.

Caroline: Men är det så fortfarande?

Jan: Ja, så är det absolut, men beloppen är ju annorlunda.

Caroline: Men det är väl så ändå? Jag tror att det är bra att man har en sådan termometer.

Jan: Ja, jag tror alla har en termometer. Man måste ha det, för annars tror jag inte vi hade överlevt från början ute i skogen.

Caroline: Nej, men så kan det vara.

Jan: Nej, men jag tänker att det är väldigt unikt för var och en. Det är ungefär som att fråga: vad kostar ett dyrt vin? För någon är det 70 kronor eller 100 kronor, för någon annan: vad kostar en dyr flaska champagne? När folk säger 1 500, då är jag: ja, du vet, vi har köpt en flaska för 25 000. Inte som vi har druckit, som vi har i vår vinportfölj. Men jag menar, det är skillnad på, en dyr flaska för mig är 25 000, för någon annan är det 399 kronor. Så det blir högst personligt med temperaturen.

Caroline: Med temperaturen.

Jan: Och jag tror, ju mer känslig man är, desto större buffert behöver man nog. Det är min tes.

Caroline: Hur vet man hur känslig man är?

Jan: Jag tror, kolla det där välmåendet. Om man sover dåligt och ens sambo tror att man vänsterprasslar, då är det ett ganska tydligt tecken på att man behöver mer buffert.

Caroline: Har du stött på någon som är okänslig, eller som är mindre känslig än du?

Den som styr livet efter lönen

Jan: Ja, ja, ja. Gud, ja. Det finns ju folk som inte har någon buffert alls. Vi skulle göra en aktivitet, jag bara hittar på, vi ska åka gokart. Så pratade jag med en kompis, detta var många år sedan, och han var: nej, vi kan göra det. Så jag var: vi gör det nästa vecka. Nej, jag kan inte göra det förrän om två veckor. Så jag: ja, är du upptagen? Nej, jag får inte lön förrän på måndag.

Och då var jag: jag vet inte här nu, han styr sitt liv beroende på när han har lön. Och så var jag: så gör inte jag. För mig är det ingen skillnad om jag tar en utgift idag eller innan lön eller efter lön. Och då tänkte jag: shit, alla tänker ju inte som jag. Och då insåg jag: nej, men det är väl inte alla som har en buffert. Och det visar ju SCB också. Men det är lätt att man blir så här, att man är i sin egen bubbla: så här gör nog alla.

Caroline: Ja.

Jan: Men det kan man ju bara ställa sig själv frågan: är jag en person som påverkas, en faktor i mitt beslut i min ekonomi, beroende på vilket datum det är i månaden? För vissa är svaret ja. Och för andra är svaret nej. Och det är inget som är mer rätt eller mer fel, utan det beror helt och hållet på mina värderingar. I mitt liv är det jättedåligt, för jag har en värdering som heter trygghet, och friheten att få välja. För någon annan är det ett icke-problem.

Caroline: Absolut.

Att kunna sätta ord på risk

Caroline: Men jag ska säga en sak om de här: riskattityd, riskbenägenhet, riskkunskap och riskkapacitet. Jag visste inte att man kan hamra ut olika delar av risk i stort.

Jan: Ja, men grejen är att tittar man på många av de här studierna kring buffert, alltså, forskare är jätteroliga. Det finns, jag läste en studie, övertro på egen förmåga och dess påverkan på buffert. Då är det någon forskare som gjort: hur påverkar övertro på min egen förmåga mitt behov av buffert? Och konstaterade: nej, för vissa är det positivt, för vissa andra negativt. Sen var det några som tittade på det rekommenderade antalet månadslöner, och då har man koll på månadslöner, för man kan inte kolla på månadsutgifter, så då har man kollat på månadslöner. Och så konstaterade man: ja, rekommendationen är sex, men typ ingen når upp till tre. Och sen är det massa artiklar just på det där, beror det på kunskap, att folk inte vet? Beror det på benägenhet?

Caroline: Ja, de måste veta vad det är för någonting, och då måste man undersöka.

Jan: Ja.

Caroline: Men också ha ord för de olika sorternas beteenden. Men jag måste säga att jag blir helt överväldigad när jag ser de här olika termerna inom risk. Jag tänker: shit, nu måste jag pay attention här.

Jan: Nej, men jag tänker så här. Ett är: vad är mitt förhållande till risk, är jag en riskbenägen person, ja eller nej? Tar jag mycket risker, då kanske jag ska vara schysst och ha en hög buffert. För ofta har man ju konflikter med sin partner som inte har lika hög risk. Okej, har jag hög kunskap om risk, då minskar behovet av buffert. Vad är min känsla versus vad kan jag bära? Det är ofta så för många att de tar mycket lägre risk än vad de egentligen skulle kunna, att de kan bära mycket högre risk än vad de bär. Så till exempel, vi kan bära mycket högre risk än vad vi tar.

Caroline: Ja. Det är så subjektivt, Janne. Jag fattar inte hur jag ska veta vilken risk jag kan bära mentalt. Hur känslig jag är.

Jan: Nej, nej, inte bära mentalt, utan vad kan din ekonomi bära?

Caroline: Men vad var det, riskbenägenhet?

Jan: Riskattityd.

Caroline: Jag vet inte hur min riskattityd är.

Jan: Nej, men då kan jag berätta. Eller, jag vet att den är otroligt låg.

Caroline: Exakt, det var samma. Men det är lätt att säga det när det är högt eller lågt. Men när man är någonstans där och puttar på kanske fyra av tio. Man vet inte ifall det är fyra eller fem.

Jan: Ja, men då påverkar det inte. Då är det varken plus eller minus. Det är ingen sådan...

Caroline: Men nu gör jag kanske en höna av en fjäder här.

Jan: Ja, du gör en hel häst av en...

Caroline: Men det är för att det var spännande tydligen.

Börsens svängningar och ditt humör

Jan: Okej, vi går vidare. Sen har jag skrivit: börsens svängningars påverkan på mitt humör. Är jag en sådan som loggar in varje dag för att kolla, och så går det upp, då mår jag bra, går det ner mår jag dåligt? Inte superframgångsrikt, då kanske jag behöver en större buffert. Det är det Mattias A90 sa i början. Samma sak, påverkan på mitt beteende på grund av börsens svängningar. Att jag får: nu har det gått ner, nu får jag panik, nu måste jag göra någonting.

Då är det för många, har ju skrivit i forumet, att när börsen har gått ner jättemycket så tänker jag att det är högriskhinken. Och sen tittar jag på min bufferthink och ser att den inte har rört sig alls. I bufferthinken är det 100 000. Det är jättemycket, jag kan ändå göra allting. Det påverkar inte min ekonomi ett skit att högriskhinken har gått ner. Då kan jag luta mig tillbaka och somna om. Så där blir det också: har börsens svängningar en hög påverkan, hög buffert. Har den en låg påverkan, då behöver du inte öka bufferten.

Oroar jag mig för det här? Ja, men återigen, större buffert. Det jag vill säga är att mitt förhållande till risk spelar roll, helt enkelt.

Var ska bufferten placeras? Variationen avgör

Jan: Och detta hänger också ihop med frågan: var ska jag placera min buffert? Och här, återigen, fika tillsammans-samtalet. Detta avsnitt hade inte varit möjligt utan alla er som har skrivit på Instagram, i forumet och på alla andra ställen. Jag tror det var Jonathan, eller någon annan, han älskar ju risk. Då sa han: vilken nivå av variation på bufferten är du beredd att acceptera? Det vill säga, säg att du har 50 000 i din buffert och du behöver ett nytt kylskåp. Kommer det gå åt helvete för att det då plötsligt är 10 procent mindre i bufferten? Att bufferten har fallit med 10 procent i värde och där bara är 45 000?

Caroline: Nej, det tror jag inte.

Jan: Eller hur? Vilket också är en aspekt där jag kan kolla på variationen på värdet på bufferten. Att jag säger: bufferten behöver inte vara 50 000. Bufferten kan vara 50 000 plus minus 10 procent. Om jag kan unna mig att säga att den är plus minus 10 procent, då plötsligt... För om jag säger: nej, den ska vara 50 000 vid alla givna tillfällen, då har jag bara ett alternativ. Då är det ju bankkontot som pengarna måste vara på.

Om jag kan tänka mig att det varierar med plus minus 5 procent. Och nu pratar jag inte just nu i början av 2024 när vi har fasträntekonto på 3,75, utan i ett snittläge då kanske bankkontona är 2 procent. Så om vi har 2 procent på bankkonto kan vi kanske tänka oss en kort räntefond, typ en fond som heter någonting räntefond kort. En sådan varierar plus minus 5 procent. Då kanske jag kan ha pengarna i en sådan. Kan jag tänka mig en variation på 12 procent, att den kan vara 50 000 plus minus 12 procent, då kan jag tänka mig en mixräntefond. Kan jag tänka mig plus minus 20 procent på bufferten, då kan jag plötsligt tänka mig 50 procent räntor, 50 procent aktier. Alltså en medelportfölj på en fondrobot, eller det som vi pratar om, basportföljerna i avsnitt 341, eller 340. Och kan jag tänka mig 30 procents variation på värdet, då kan jag plötsligt ta en global aktieindexfond.

Kan jag plötsligt tänka mig 30 procents variation på bufferten, då är frågan: är det ens en buffert? Behöver jag ens buffert?

Caroline: För mig är det nog hur mycket pengar som ligger där i.

Jan: Exakt, precis.

Caroline: Och det blir ju högst relevant. Det är skillnad om det är 10 000 eller en miljon. Då skulle det varit ett sparande, eller en investering. Men den skulle ändå fungera kanske som en buffert.

Jan: Ja, exakt. Om kylskåpet måste bytas ut.

När bufferten egentligen är ett sparande

Caroline: Exakt.

Jan: Och detta börjar bli ganska intressant. För kan vi nu se att om jag har mina två miljoner, och jag kan acceptera en 30-procentig nedgång, då behövs inte buffert.

Caroline: Nej. Utan den är... den är en buffert ibland.

Jan: Nej, det är ingen buffert.

Caroline: Nej, men vänta här nu, får jag bara... Den kanske fungerar som en buffert när den behöver vara en buffert. Men overall så är den inte det.

Jan: Den är ett sparande, en investering.

Caroline: Exakt.

Jan: Och då börjar vi gå till det här, att inte göra den här mentala bokföringen, utan börja se sin ekonomi som en helhet. Och detta har vi haft en diskussion om. När Pelle Pennan startade en sådan tråd för något år sedan, så var det: ja, jag har ingen buffert, jag har allt investerat. Och det går lite mot det här ointuitiva, att nej, du behöver ingen buffert. Och jag vet att Pelle Pennan fick ganska mycket motstånd mot den tråden i början.

Caroline: I början? Men sen?

Jan: Nej, jag tycker resonemanget håller. Och här har jag också utgått från KIID-skalan, så att alla fonder i Sverige, eller i EU, ska ha ett riskbetyg från 1 till 7. Och då säger man: okej, när jag säger de här plus minus 5 procent, då är det med 97,5 procents konfidens. Så det är inte garanterat, utan man säger att i 97 procent av alla fall kommer en kort räntefond gå mellan plus minus 5 procent. Så jag tycker detta är återigen ett intressant perspektiv på buffert.

Möjligheten att låna är underskattad

Jan: Och ett ytterligare sådant här överkursperspektiv, som påverkar bufferten egentligen jättemycket men som är lite tankespjärnigt. Det är min möjlighet och förmåga att ta lån, att ta en kredit. Jag påstår att möjligheten att ta lån är väldigt underskattad i sammanhanget av buffert. Om jag har ett kreditkort, till exempel med 50 000 i kredit, 90 dagars eller 60 dagars fri ränta, och jag har möjligheten att amortera på det direkt, ja, då är det som att jag har 50 000 på det där kreditkortet. Då är det som en buffert. Samma sak med konsumtionslån. Alla de här jättedåliga lånen med 15–17 procents ränta. Men har du möjlighet att ta ett sådant lån?

Och jag vet hur detta låter. Nu pratar du: behöver inte buffert, du kan ta ett konsumtionslån, ansvarslöst.

Caroline: Men du pratar om att man ska kunna betala av det direkt innan räntan har börjat slå till.

Jan: Nej, inte ens det.

Caroline: Okej, berätta nu vad du tänker, jag är inte med dig längre. Jag vill inte ha 17 eller 29 procents ränta gående på pengar.

Jan: Hatcher släppte år 2000 en studie där han räknade på det här. Jag kommer göra hans räkneexempel. Antagandet var: du betalar ränta på 17 procent i sex månader.

Caroline: Så 17 procent per månad?

Jan: Nej, 17 procents årsränta.

Caroline: Årsränta?

Jan: Ja, alla... Kom igen, Caroline. När vi pratar räntor är det alltid på årsbasis.

Caroline: Ja, men vänta lite. Jag kanske har missförstått hur det fungerar. Låt oss säga nu att jag har mitt kreditkort, som har ungefär 20 procents ränta, som ett konsumtionslån. Och så är det maxat.

Jan: Ja, då betalar du 20 procent på årsbasis på den summan. Så har du lånat 100 000 den första januari på ditt kreditkort, så kommer du under året att betala 20 000 i ränta på de 100 000.

Caroline: Ja, det är ändå mycket pengar.

Jan: Ja, men det är inte 20 000 per månad.

Caroline: Nej, jag trodde det. Grejen är den att jag aldrig riktigt satt mig in i det.

Jan: Ja, detta är jättepinsamt nu här i denna podd om ekonomi.

Caroline: Men det är för att jag har tänkt så här: det ska fan aldrig hända.

Jan: Nej.

Caroline: Och så har jag undvikit en liten vattenpöl jag kunnat hoppa över, i stället för en stor sjö.

Jan: Ja, men det är bra. Det är superbra.

Caroline: Jag har bara tänkt: nej, jag ska aldrig få den här räntan på mina pengar. Det ska bara betalas av på en gång.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Så då har jag inte ens brytt mig om att ta reda på, löper den över en månad eller ett år?

Skam och skuld kring lån

Jan: Ja, men det är bra. Jag tycker ändå att det kastar ett ljus, för det blir väldigt känslomässigt.

Caroline: Absolut. Och det är också det där att man direkt hör talas om en ränta som går på kredit. Då vill man typ inte ens dit och titta. Hur fungerar det här egentligen? Utan det ska man bara undvika till varje pris. För annars är man en sådan som är nära sms-lån.

Jan: Ja.

Caroline: Man skulle lika gärna kunna ta ett sms-lån.

Jan: Ja, precis. Bra. Så samma sak. Har man möjlighet, har man ett så pass starkt humankapital att jag kan ha ett kreditkort med hög kredit, jag kan ta ett konsumtionslån, eller ännu bättre att man har värdepapperslån, att man har pengar man kan belåna, eller man har möjlighet att utöka sitt bolån, eller man har möjlighet att låna från sina föräldrar, sitt syskon eller en kompis.

Och jag vet att det är så mycket skam och skuld förknippat med det. Jag kommer ihåg att jag pratade med min kompis Niklas Delmar för många år sedan. Och så sa jag: om det hade gått riktigt åt helvete, då får du väl ringa mig så får du väl låna hundratusen. Och i den konversationen var det ändå klart att man hade hjälpt en kompis om det hade varit last resort. De har sålt huset, och det går fortfarande fan inte ihop.

Caroline: Ja, till och med innan de har behövt göra alla de grejerna, känner jag. Det är klart att man hjälps åt. Och det har vi ju vänner som berättar om, att de säger: nu ska vi ta ut våra kompisar på middag, för de har hjälpt oss ekonomiskt när vi hade det tufft förra året. Och så är man: ja, det är fan gött.

Jan: Ja, exakt. Och det ska vi också prata om sen, att använda sin buffert. Men har man förmågan och möjligheten att ta lån, så är det högst relevant.

Reklampaus: tack till Patreon-communityn

Jan: Och då kommer vi till det här med alternativkostnaden. Men jag tänkte faktiskt ta en minut, en kort reklampaus, för att säga tack till vår Patreon-community som sponsrar oss varje månad, som gör det möjligt att vi kan lägga två dagars research, en arbetsvecka, på detta avsnitt med allt runt omkring. Så tack, det hade inte varit möjligt utan er.

Och Patreon är ju en community. Det handlar inte bara om att stödja oss och göra välgörenhet, utan om att vi försöker ge tillbaka digitalt. Varje onsdag har vi till exempel ett event klockan tre. Jag har tänkt under 2024 testa att vi ska ha sådana här after-avsnittet-event, kanske en gång i månaden. Detta är vad vi har pratat om i månaden, vad tyckte du om avsnitten? Ge lite andra tips. När börsen var på glatt humör gav vi börstips, teckna, sälj på börsspekulationer. Extra avsnitt, extra material, digitala event, kanske något liveevent, föreläsning, you name it. Så att man ska få något tillbaka också. Så patreon.com/rikatillsammans. Och man väljer själv vilket belopp. Standard är väl 100 kronor i månaden, som ett Spotify. Men jag vet att vi har studenter som ger en tia i månaden. Och du får allt på alla nivåer, vi gör ingen skillnad. Så tack, och hoppas att det är något som är intressant.

Alternativkostnaden för bufferten

Jan: Bra. Så om vi hoppar tillbaka, det här med alternativkostnad. Nu ska vi sätta lån i relation till alternativkostnad. De flesta har ju sin buffert på sitt sparkonto. Och även om man idag har en ränta på sparkonto på säg 3,75, tror jag att det är i januari 2024, så har vi en kostnad till inflationen, för inflationen är ofta högre än bankkontoräntan. Men vi har också en förlust, inom citationstecken, till följd av att vi inte har de pengarna placerade i en global aktieindexfond. Pengar på sparkonto under 2023 gav 4 procents ränta. Hade du haft global aktieindexfond var det 20 procent ungefär. Så det är 16 procentenheters alternativkostnad. Hade det varit 100 000, då är det 16 000 kronor vi inte fick för att vi hade dem på sparkonto i stället för i en aktieindexfond eller fondrobot.

Och då börjar vi tänka på det här med alternativkostnad. År 2000 kommer en sådan här landmark-artikel av Charles B. Hatcher: should households establish emergency funds. Innan dess hade folk argumenterat mycket som vi har argumenterat tidigare, du vet, känslan, etcetera. Medan han var: nej, man borde titta på detta utifrån ett rent alternativkostnadsperspektiv, och vilken ränta kan du låna pengar för?

Hatchers modell: hur ofta måste skiten inträffa?

Jan: Och då gjorde han en modell, nu förenklar jag ganska grovt, där man tittar vilken avkastning de här pengarna hade kunnat få i ett annat fall. Och då säger jag: 7 procent aktieindexfond. Vad är räntan på sparkontot? Historiskt kanske 2 procent. Och då har jag ändå varit generös med 2 procent. Och sen sätter vi: vilken ränta kan jag låna för? Och här har vi sagt: låt oss ta den där skiträntan på 15 procent per år. Om vi räknar om en 15-procentig årsränta, så sa han: låt oss säga att vi behöver sex månader för att betala av det där lånet, då kommer du få betala 7,7 procent i ränta på beloppet.

Och då kan man sätta upp detta och koppla det till sannolikheten för att någonting ska inträffa. Och då blir formeln väldigt enkel: avkastning minus ränta för sparkontot, dividerat med låneräntan. Så får vi en kvot. Om vi räknar med att vi har pengarna i en aktieindexfond eller på sparkonto, det är de två alternativen, och vi räknar med 15 procents årsränta för ett lån, alltså mer eller mindre ett kreditkort, då får vi en kvot som är ungefär 0,65. Så det betyder att vi måste omsätta vår budget, alltså använda hela vår buffert, i 65 procent av alla år. Hänger ni med? Att i två av tre år ska något inträffa där jag måste använda hela min buffert, för att det ska vara bättre att ha pengarna på sparkontot och inte låna, än att ha pengarna investerade och ta ett lån för att lösa skiten.

Okej, så jag säger det igen, för jag vet att du nu rullar med ögonen.

Caroline: Jag rullar inte med ögonen.

Jan: Okej. Är du så fundersam?

Caroline: Ja.

Jan: Så vad vi räknar fram här är: jag har två alternativ. Jag kan ha pengarna på sparkontot, och när skiten inträffar betalar jag dem med sparkontot. Det andra sättet att tänka, jag investerar pengarna i en aktieindexfond, och om skiten inträffar tar jag ett lån för 15 procent. Det är de två alternativen jag jämför.

Caroline: Ja, jag förstår det.

Jan: Och så kommer jag fram till: okej, hur ofta behöver den här skiten inträffa?

Caroline: Exakt.

Jan: För att sparkontolösningen ska vara bättre än investera-plus-ta-lån-lösningen.

Caroline: Och då kommer du fram till?

Jan: Till att det är 65 procents odds, 0,65. Alltså i två av tre år måste skit inträffa där jag behöver använda alla pengarna på sparkontot.

Beloppet spelar ingen roll

Caroline: Ja, men det kan väl hända. Man kan ändå tycka att det är osannolikt. Jag vet inte, det beror ju på hur mycket man har i sin buffert naturligtvis. Om man har 5 000, eller, jag vet inte, bor i ett ruckel, då kan det nog hända att det går åt. Men är du med? Det beror mycket på omständigheterna och hur mycket man har.

Jan: Det spelar ingen roll.

Caroline: Gör det inte?

Jan: Nej, beloppet är ointressant. Det är därför jag inte säger något om storleken på beloppet. Varför jag kan skita i beloppet är för att beloppet är samma i båda alternativen. Och eftersom det är en ekvation, så länge du gör samma sak på båda sidor får du göra vad du vill, då kan du stryka beloppen på båda sidorna. Du behöver bara titta på avkastningen.

Caroline: Detta är superrationellt.

Jan: Ja, men det är rationellt.

Caroline: Men det är liksom som att jag bara försöker hitta något som säger emot. För det känns som att det borde vara så att det kan inträffa saker så pass ofta som äter upp hela ens buffert.

Jan: Precis, men då kan det hända: shit, jag behövde handla mat den här veckan också.

Caroline: Nej, det är inte samma nivå, Jan.

Jan: Nej, men det är lite så.

Caroline: Men man kan ha mycket som händer.

Jan: Det vet jag inte. Då har man kanske inte planerat så bra med sitt hus.

Caroline: Exakt, då är det snarare dålig planering. Nu inträffar att vi ska åka på resa en gång till.

Jan: Alltså, det står bilkostnader som kommer varje år. Det är där jag skojade om oväntade kostnader.

Caroline: Ja, men jag tänkte snarare på huskostnader. Man har koll på att badrummet ska renoveras inom två år.

Jan: Eller man har koll på att taket har en livslängd på 30 år, eller 50 år.

Caroline: Så absolut. Nej, men det är sant. Man måste ju först och främst ha koll på vad det är för utgifter man kommer ha de facto, oavsett.

Jan: Ja. Så detta var ju verkligen en emergency fund. Alltså, hur ofta inträffar mitt emergency? Vi pratar inte likviditetsbudget.

Caroline: Nej, precis.

Med rätt låneränta behövs nästan ingen buffert

Jan: Okej. Men då är det så att man hellre kan ha det investerat, om man börjar ta hänsyn. De flesta tar ju inte hänsyn till sannolikheten. För det var ju det som var breakthrough i hans artikel, han introducerade att vi borde ta hänsyn till hur ofta skit inträffar.

Caroline: Men har du kollat, och jag förväntar mig inte detta, Jan, har du kollat sen hur många som har citerat den här artikeln? Och sen kunnat säga: vi har testat vår hypotes gentemot den här, det han skriver? Alltså, jag förstår att du inte har gjort det.

Jan: Caroline, jag har 60 slides och vi är halvvägs. Nej, jag har inte kollat det, men den är typ en av de mest refererade. Läser man andra artiklar som alltid inleder med en literature review, så är det alltid: Hatcher 2000 skrev bla bla bla. Så ja, jag tänker inte gå djupare än så.

Caroline: Nej, nej.

Jan: Bra. Så då har jag gjort en uträkning baserat på den här modellen, där jag jämför olika årsmedelavkastningar, till exempel 4 procent som är en 50/50-portfölj, en aktieindexfond på 7 procent, och sen på andra axeln sätter man: vad är räntan jag kan låna på? Och så har jag jämfört till exempel Avanzas 1,99 procent värdepapperslån. Så om jag kan låna för 1,99 procent och placera pengarna i globala aktieindex för 7 procent, då ska, för att det ska vara mer lönsamt att ta pengarna på ett sparkonto, skiten inträffa fem gånger per år.

Caroline: Ja, det låter ju inte sannolikt.

Jan: Nej. Om jag i stället säger att jag kan låna på en bolåneränta på 5 procent, och jämför med en aktieindexfond på 7 procents avkastning, då ska skiten inträffa två gånger per år. Jag ska omsätta hela min buffert två gånger per år. Och nu säger jag inte: sluta ha buffert. Jag försöker bara ge tankespjärn kring att om du inte omsätter hela din buffert, då kanske du har den här alternativkostnaden för din buffert. Det finns kanske ett mer rationellt, nyttomaximerande sätt att se på bufferten.

Caroline: Ja, men jag tycker det är skitbra detta. Man måste ju räkna på det för att kunna säga någonting om alternativkostnaden.

Jan: Ja, och framför allt tänker jag att det ger lite perspektiv på det här att buffert alltid är bra. Om du har en bra kreditmöjlighet eller en portfölj, säg att du har en miljon, och det här 1,99-procentslånet är upp till 10 procent, det betyder att har du en miljon sparat... Nu fattar jag att det är typ 7 procent av Avanzas kunder som har en miljon där. Men det betyder att du kan få 100 000 till 1,99 procents ränta. Då kanske det inte behövs en buffert på 100 000, för du kan lösa det på det sättet i stället.

Olika perspektiv i forumet: genomgångskonto eller separat hink

Jan: Bra. Och det är här vi kom in på i forumet på olika perspektiv på buffert. Där skriver en person: jag har ingen buffert vid sidan, utan jag använder, pengar har inkomster, buffert, utgifter, sparande. Och sen har vi Mattias A90, som du kan läsa vad han skriver.

Caroline: "Buffert ersätter enligt mig inte kortsiktigt sparande till konsumtion eller upplevelser. Detta sparar man till vid sidan av eller utöver bufferten."

Jan: Så redan där har du två personer som säger precis motsatt sak. Den ena säger: jag har ingen buffert vid sidan, utan bara ett genomgångskonto. Det är som att jag har en hink där pengarna kommer in och sen går från den hinken till utgifter och sparande. Och sen säger Mattias: nej, du ska ha en hink som står helt bredvid, på en annan bank, separerad från din löpande ekonomi.

Försvarsbuffert och likviditetsbuffert

Jan: Och sen kommer Axel i forumet, och han säger: man kan tänka på det som två olika typer av buffert. Det ena är en försvarsbuffert och det andra en likviditetsbuffert. Jag tror du hade skrivit fel där. Olika perspektiv på budget. Men buffert pratar vi om, eller?

Förlåt, buffert. Ja, för jag kan ibland säga buffert när jag menar budget. Har jag sagt det?

Caroline: Nej, nej, du har sagt buffert hela tiden.

Jan: Men så tänkte jag: ja, även Jan kan säga... Alltså nej, buffert. Jag ser att jag har skrivit budget. Men strunt i sliden där det står budget. We don't endorse budget. Okej, vi pratar hela tiden om buffert.

Caroline: Hur långt tillbaka har jag sagt det?

Jan: Nej, jag vet inte, det var bara den sliden.

Caroline: Men då har vi en buffert för oförutsedda händelser. Vad sa han nu?

Jan: Försvarsbuffert och likviditetsbuffert. Och om vi tar försvarsbufferten, då skriver Axel:

Lågriskinvesterat, om shit hits the fan, om man inte kan klara den utgiften på något annat lämpligt sätt.

Det vill säga, jag kan inte ta lån eller någonting, då har jag min försvarsbuffert. Då ska det vara lågriskinvesterat. Du kan läsa vidare.

Caroline: "Har man hus där stora plötsliga utgifter kan komma så kan det behövas. Denna måste inte nödvändigtvis vara så stor att den täcker hela utgiften. Det räcker om den tar ner utgiften till en nivå där den sedan blir hanterbar, eller man kan acceptera den på vanligt vis. Denna buffert kan alltså vara mindre än många tror. Har man tillräckligt stort investerat kapital behöver man ingen försvarsbuffert. Tycker man inte uttaget spelar så stor roll, även om börsen just gått ner 50 procent, och uttaget från fonderna alltså blir dubbelt så dyrt, så fyller försvarsbufferten ingen funktion."

Jan: Ja. Och det är här, när man pratar om att försvarsbufferten kan vara på en annan bank. Så detta är ett perspektiv. Det andra, likviditetsbufferten. Då kan du läsa vad Axel skriver.

Caroline: "Det ska vara lättåtkomligt, typ lönekontot. Och här har man tillräckligt med pengar för att klara sin månatliga eller dagliga ekonomi utan att hela tiden behöva föra pengar fram och tillbaka mellan olika konton, när vanliga och förväntade utgifter kommer. Dess funktion är bara att göra dagliga ekonomin smidig."

Jan: Ja, och här kan man ha en acceptabel historisk lägstanivå. Man säger: jag vill alltid att detta står 50 000. Och sen rullar man. Det roliga är att efter att de hade skrivit detta insåg jag att det är precis så vi gör. Vi har en försvarsbuffert som vi har på en annan bank, den rör vi inte. Och sen har vi den här likviditetsbufferten, som är vårt e-sparkonto där alla löner kommer in och alla utgifter går till. Och sen brukar jag vilja att där alltid ska vara typ 25 000 eller 50 000, så att man kan hantera grejerna. Känns det också förståeligt?

Caroline: Ja.

Ska jag amortera eller behålla likviditeten?

Jan: Med försvarsbuffert och likviditetsbuffert. Bra. Sen kommer vi till den här frågan: ska jag amortera eller använda pengarna? Och Axel är verkligen den som nog har tänkt mest på detta i forumet, så jag tänker att vi citerar honom rakt upp och ner.

Caroline: Gör du det? Okej.

Jan: Då säger han: "amortera inte, det höjer din risk." Och detta var en tråd som kom efter att jag skrev förra året: vi valde att amortera, kanske inte det smartaste, men det kändes bra. Och han var: du har fel på båda ställena. Och så skrev han:

Att ha förmågan att betala av lånet imorgon, om jag så vill, är det som ger mig emotionell trygghet, inte att faktiskt betala det.

Jan: Poäng till honom. "Att pengarna i stället jobbar på börsen ger mig mer möjligheter, troligtvis bättre total livsinkomst. Att pengarna är mer likvida känns också som en emotionell trygghet." Ja, också en poäng. Men det är intressant, det här behöver vi också, för jag gissar att han eller hon är äldre än oss. Medan jag ser det så här, att har jag satt in pengarna på bolånet, så kan jag ta ut dem också. Men det kommer ju inte vara möjligt om 20 år, när jag är 60. Så just nu upplever jag att det är ganska likvitt, vi har ju använt vårt bolån ibland som en checkkredit.

Och sen skriver han:

Jag har väldigt svårt att se hur det skulle kännas tryggare att amortera. Då ger man upp kontrollen på pengarna och utelämnar sig till bankens godtycklighet, om man kan få tillbaka dem igen. Blir man sjuk, skadad, tappar jobbet eller annat dåligt händer, som gör att man hamnar i ekonomiskt trångmål, så kommer inte banken låta en låna pengarna igen. Alltså, amortera ökar risken.

Jan: Svårt att argumentera mot, ska jag hands down villigt erkänna. "Risken att inte kunna betala räntan känns däremot som obefintlig." Och då tänker jag, särskilt eftersom du har en stor påse pengar, så kan du använda den för att betala räntan under en ganska lång tid. "Med nuvarande räntenivå räcker lånebeloppet i sig till över 20 års räntebetalningar, utan att ens investera dem eller sätta dem på räntekonto. Med pengar i egen ficka kan man dessutom använda dem för att täcka andra problem, a.k.a. buffert. Ger man dem till banken kan man inte det." Guldstjärna i kanten på det inlägget. Och det är en hel tråd, där är hundratals inlägg efter det här.

Caroline: Men har du själv tänkt i de banorna när du ville amortera?

Jan: Vi pratade ju om det där med att vi nog inte kommer ha svårt att använda pengar vi redan har amorterat. Och sen är det också lite speciellt, vi kör ju Avanzas bolån. Avanza har en sådan att du har en viss summa i kredit på bolånet.

Caroline: Exakt, det var det vi pratade om, att det måste det vara, för annars vill vi nog inte amortera.

Jan: Men han har en poäng. Jag vet inte hur Avanza ställer sig till det om vi skulle bli sjuka helt plötsligt. Så varför jag tog med det i buffertavsnittet, det är för att detta är högst relevant utifrån om man skulle bli sjuk, eller om man blir äldre och inte kan få ut lån. Och då pratar vi om att se räntan som en optionskostnad. Det säger ju Taleb och massa andra också, att vi underskattar ofta möjligheterna som likvida medel eller lättillgängliga pengar ger oss.

Caroline: Ja, jag tyckte detta var sjukt klokt. Poäng till Axel.

Att sprinta igång ett buffertsparande

Jan: Bra. Sen tänkte jag ta några korta hygiengrejer. Det är ofta: kom igång med buffert, och då har jag strukit över "kom igång" till "sprinta igång". Så om det är någon som lyssnar, eller man har barn, så tänker jag ofta att det går mycket snabbare än man tror. Man kan ha en vit snålmånad. Du har ju haft sådana från tid till annan, att man har shopstopp. Och sen är det klassiska autogiro, när lönen kommer går pengarna in på en annan bank, om man har den här försvarsbufferten. Man kan titta på sådana här stresskostnader. Jag har inte hunnit laga mat, så jag köper lunch ute. Ja, men det är ju pengar som hade kunnat gå till att bygga på bufferten. Sen har vi det här att sprinta genom att öka inkomsten, övertid, extrajobb, frilans, blocketjobba, eller liknande.

Men det finns, och varför jag tog med detta, för jag tycker att det är viktigt även för dem som kanske inte har en så god ekonomisk situation, en jättefin princip som heter "save more tomorrow". Att du sparar, jag har ingen möjlighet att spara nu, men om jag får en löneförhöjning, en present, en skatteåterbäring, så sparar jag mer av den kommande, framtida, ökade inkomsten. Det är också en sådan grej man kan hjälpa folk med i en tuff ekonomisk situation. Nej, du har inte råd att spara nu, men du kan spara mer imorgon.

Caroline: Ja.

Att lära sig hälsosamma vanor med ekonomin

Jan: Och sen också, be om hjälp, tänker jag. Och här tänker jag, jag brukar alltid säga att man ska först spara till buffert innan man börjar investera. Men sen läste jag en av de här studierna, där de sa att ofta hänger en buffert ihop med ett bra finansierat sparande, att de som har stora buffertar ofta har andra höga finansiella sparanden. Och då var det också, apropå det här med beteende, att det är skittråkigt att spara till en buffert. Och då tänker jag, om det gör att jag inte kommer spara långsiktigt, för att det är tråkigt att spara till en buffert, då är jag nästan: skit i att spara till bufferten, spara långsiktigt. För då kommer ändå ofta beloppen vara så små, så det är viktigare att komma igång med vanan än med beloppet.

Caroline: Jag skulle vilja säga en sak om det, som var så himla fin. Vi har ju en sådan här hälsocoach, träningscoach, som heter Kajsa. Och hon mejlade mig, jag fick mejlet idag, så skrev hon: du ska tänka på ditt hälsosamma liv som att du lär dig hälsosamma vanor. Det kanske inte är så kul alltid med maten eller träningen, men ju mer man gör det, desto mer lär man sig den vanan. Jag har aldrig tänkt på det på det viset, fastän det är så. När vi väl är inne i det, så är vi: nu har vi lärt oss, jag vet att jag inte ska hålla på med det andra, som inte är nyttigt för mig. Och likadant kan man göra med sin ekonomi, att man lär sig hur man skapar en god, eller en hälsosam, ekonomi. Det var bara som att jag aldrig tänkt på det där med hälsa, att man lär sig sina hälsosamma rutiner och vanor. Och att det är lätt att hoppa ur det sen, för sen är man ju i det.

Jan: Absolut.

Caroline: Mycket, mycket svårare att komma ur det när man väl har lärt sig de här rutinerna. Även med ekonomi, skulle jag gissa.

Jan: Absolut.

När och hur ska bufferten användas?

Jan: Och jag tänkte att vi skulle ta något om ett vanligt misstag. Det är: när ska bufferten användas? Detta var också ett meddelande på Instagram från Sofia K. Kan du läsa vad hon skrev?

Caroline: "Hur och när ska bufferten användas? Och känslor av att behöva använda sin buffert? Det skulle vara intressant om ni kunde ta upp det. Jag hör ofta vänner säga med en besviken röst att de får ta av sin buffert när något har gått sönder, eller när sjukfrånvaron medfört lägre inkomst en eller flera månader. Som att man inte är en så bra person då, om bufferten behöver nallas på. Jag kan ibland känna igen mig själv i det. I stället för att känna glädje och stolthet över att det finns en buffert att ta av, för det finns ju en stolthet när man har sparat för att kunna köpa en sak, åka på en resa etcetera. Egentligen är det ju samma sak med en buffert. Alltså känslor kring att man har en buffert, sparar till en, och sedan använder sin buffert. Det skulle vara intressant om ni tog upp det."

Jan: Jag tycker detta är jättebra.

Caroline: Ja, jag tycker också det var fint skrivet.

Jan: Jag hade ett samtal med Niklas, min kompis, också. När det var tufft, corona, alla uppdrag försvann och allting. Och han var: ja. Men har du använt bufferten? Han bara: nej, nej, den får man ju inte använda. Jag var bara: det är corona, det är nu om något du borde använda bufferten. Så jag kan helt relatera till Sofia, till hennes inlägg. För det är ett väldigt vanligt sätt att tänka. Och jag tänker att den ska ju användas. Det är klart att den ska. Här behöver man vara kanske lite mer Excel-ig och rationell, och tänka: nej, men jag har en plan för att bygga tillbaka den, att fylla på den igen.

Caroline: Ja, och som hon säger, att man ska vara stolt över att man har en buffert, som man kan ta av ifall sjukfrånvaron har varit hög eller något annat. Vi tänker inte så ofta på det.

Consumption smoothing

Jan: Nej, och bufferten är ju till för... Läser man de vetenskapliga artiklarna, så pratar de mycket om sådan här consumption smoothing. Att okej, när dina inkomster under en period blir lägre, då använder du bufferten för att få upp det till den lagomnivån genom livet. Är dina inkomster högre under en period, då använder du en del av dem genom att du inte har så hög konsumtion som du skulle kunna ha, och du fyller på ditt sparande. Är du med? Så det handlar om smoothing.

Och sen, problemet är att jag tror tvärtom, flera av oss biter oss själva i svansen med det här avsnittet, 341, förra veckan om rikedom i livet. För vi sparar så mycket, bygger den här bufferten, och sen dör vi med massa pengar på kontot. Och då kan man ju tänka: hur smart var det? Det är ju mycket värre. Så jag tycker att buffert ska användas.

Caroline: Absolut.

Jan: Och sen får man väl också ta hjälp och prata med någon, studsa det och säga: använda min buffert? Och behöver jag använda bufferten för att jag har planerat dåligt, eller för att det faktiskt var en oförutsedd händelse?

Caroline: Ja, vad tänker du då med att prata med någon? Du vet, man sitter ner med en kompis och bara: hjälp mig att få perspektiv nu.

Jan: Ja, men exakt. Om det är så att jag har en 20 år gammal bil, och de senaste tre åren har fått lägga 10 000 om året på reparation, då är det väl ganska hög sannolikhet att jag kommer behöva lägga 10 000 även det fjärde året. Eller bara: oh, nu behövde taket läggas om. Ingen borde bli överraskad av att taket behöver läggas om. Men däremot är det stor skillnad, det var århundradets storm och det flög en telefonstolpe genom taket. Det var ju svårt att förutse. Men å andra sidan, där gäller ju försäkring.

Caroline: Precis.

Bufferten som regulator, och att inte dö med en stor buffert

Jan: Så jag är helt inne på Sofias linje, man ska använda den. Och jag ser den mycket som en regulator. Jag använder den när inkomsten sjunker, för att toppa upp, och när inkomsten är hög eller vanlig använder jag den för att fylla på den eller fylla på sparandet. Och tanken är att jag, enligt avsnitt 341, Rikedom i livet, tycker man ska dö med noll. Så att dö med en jättebuffert, det är mental bokföring.

Vi har ju min mamma. Kommer ni ihåg, för något år sedan, så var det: mamma, ska vi göra den här resan, eller ska du köpa det där? Hon: jag har inte råd. Och jag var: det låter jättekonstigt att hon inte skulle ha råd. Så då gick jag in på hennes bank med en sådan här bankdosa, och så stod det liksom 150 000. Och jag var: men mamma, där är 150 000. Och detta är så ordagrant. Nej, de finns inte. Och jag var: va? Nej, men de finns inte, men de står ju där på bankkontot. Ja, men det är min buffert. De får inte användas.

Caroline: Ja, ja, men...

Jan: Och det är supervanligt.

Caroline: Ja, men efter att vi hade pratat med henne, eller du har pratat med henne och stött och blött det lite, så har det väl ändå blivit så att hon använder sina pengar på ett annat sätt och mer.

Jan: Kanske, jag vet inte om det är bufferten.

Caroline: Andra pengar i alla fall, tror jag. Jag vet inte.

Jan: Min kontenta är att bara börjar man prata om de här sakerna, så blir det mer så.

Caroline: Inte som att man tänker tanken själv och sen försvinner den och kommer aldrig tillbaka, utan man blir van vid att man kan använda pengarna.

Jan: Exakt.

Hur stor ska bufferten vara?

Jan: Så om vi ska ta den sista frågan: hur stor ska den vara? Jättesvårt att säga, det blir högst individuellt. De klassiska tumreglerna är de här tre månaders inkomster. Men det kommer ju från de där studierna på 80-talet, för att täcka omställning vid arbetslöshet. Sen har det också kommit kritiska studier till det, för då fanns det inte sådana här omställningsförsäkringar i USA. A-kassa, det ser ju helt annorlunda ut. Och i Sverige är det så, vad sa vi, de flesta får ett nytt jobb inom fyra månader, plus vi har a-kassa, plus inkomstförsäkring, plus en massa grejer.

Anne Wibble sa tolv månadslöner, och hon har ju blivit utskrattad för det.

Caroline: Hon har fått lite upprättelse efteråt, väl?

Jan: Ja, men grejen var också att hon avsåg ju inte buffert. Hon avsåg finansiellt sparande. Hon tyckte att alla ska ha minst en årslön i finansiellt sparande totalt. Och det kan man väl tycka är högst rimligt, även om det inte är möjligt för alla, såklart.

Bode Schäfer, tysk författare, han sa 50 000 i kontanter. Det hade vi ett tag.

Caroline: Det var ändå rätt nice, faktiskt. Det kändes ju som sjukt mycket pengar.

Jan: Ja, detta var länge sedan. Det var innan de nya 500-lapparna, för jag fick gå till banken med dem och vara världens skurk.

Caroline: Vad har du fått? Har du sålt bil?

Jan: Och bara: nej, alltså, jag har haft dem i buffert.

Caroline: Ja, du fick inga hurrarop.

Jan: Nej, det fick jag inte.

Den minst dåliga tumregeln

Jan: Jag gillar ju den bästa, jag gillar ju fyra-hinkar-principen. Tolv månaders utgifter minus garanterade inkomster.

Caroline: Att man räknar ut det för sig själv, ja.

Jan: Ja, och där kan man också ta bara de passiva. Så vill man göra detta, så egentligen tolv månaders passiva utgifter minus alla garanterade inkomster, då har man ekonomisk trygghet. Men det kräver lite jobb. Så jag landar väl någonstans där vi började, att den minst dåliga tumregeln förmodligen fortfarande är tre månaders utgifter eller tre månadslöner, om man vill ha det väldigt enkelt. Och givet att det inte funkar för alla, men också här, att komma ihåg det vi pratade om med lån, att den kan vara noll, faktiskt, för att du har möjligheten att låna, du kan ha en stor portfölj, etcetera.

När behövs inte en försvarsbuffert?

Jan: Och då kommer vi in på, när behövs inte bufferten i avseendet försvarsbuffert? Den behövs inte om du har en stor likvid förmögenhet eller portfölj. Den behövs inte om du till exempel är ung och har föräldrar som har buffert eller likviditet. Den behövs inte när du ska komma igång med sparandet, som vi var inne på. Och den behövs inte när man har en kombination av högt humankapital, hög möjlighet till extrainkomst eller möjlighet att låna.

Så jag tror att många som lyssnar och har buffert ska ta med sig att de kanske inte behöver en så stor buffert. Och många som lyssnar och inte har någon buffert kanske borde tänka att jag borde ha en högre buffert. Så jag tänker att detta avsnitt är lite en möjlighet att överväga att man har fel storlek på sin buffert. Det är väl det första. Det andra är att den är för stor.

Stresstesta din ekonomi

Jan: Man kan gå igenom den här plus-minus-listan med vilka faktorer man har. Man kan ta hänsyn till det här med sannolikheten. Man kan faktiskt fundera på vilka saker man vill att den ska täcka. Vad är det för omställningsmöjlighet jag vill ha? Tänka lite försvarsbuffert eller likviditets... Alltså, det är sjukt. Varenda slide har skrivit budget. Härefter har jag svårt att...

Caroline: Men ibland säger jag fel.

Jan: Budget och buffert, de är ju lika varandra.

Caroline: Men nu har du skrivit fel.

Jan: Ja, överallt.

Caroline: Noterar jag.

Jan: Så förslaget är att unna dig tiden att prata med din partner, en vän eller kollega om avsnittet. Vad är guldkornet? Vad tar du med dig? Hur skulle vi kunna förändra vår buffert, vår syn på buffert?

Sen, om man vill, kan man stresstesta sin ekonomi. Vad händer om man blir arbetslös? Eller vad händer om jag skulle bli uppsagd? Hur lång uppsägningstid har jag? Och så titta: ja, men då har jag a-kassa. Okej, om jag skulle bli sjuk, vad händer då? Om taket skulle behöva renoveras, ja, men då kanske vi lånar upp på huset. Hade det kunnat gå att låna upp på huset? Ja, det hade gått. Alltså, som militären gör war games. Man gör ett eget war game.

Caroline: Jag tycker det låter fantastiskt. Ett sådant privatekonomi-game.

Jan: Och sen tänker jag, kolla på forumet, kolla vad andra skriver, ställ en fråga, dela med dig av dina guldkorn, helt enkelt.

Avrundning: vad tar vi med oss?

Jan: Bra, det var ett lite längre avsnitt idag. Vad tänker du? Vad tar du med dig?

Caroline: Jag vet inte riktigt ännu, eftersom det var ganska mycket. Jag gillar ju dina sådana tabeller med hur man ska tänka med plus-minus-faktorerna.

Jan: Plus minus, ja.

Caroline: Men vilka inkomster och utgifter, riskbenägenhet och riskattityd. De är ändå en bra sammanfattning. Det är så visuellt lätt att ta till sig på något vis. Vad tänker du då?

Jan: Jag tänker att vi har för stor buffert. Jag tänker på många av de här extra grejerna som man inte tänker på. Har jag möjlighet att jobba några timmar extra så kan jag lösa det, som Jonathan kastade ljus på. Jag gillade jättemycket det här med försvarsbuffert och likviditetsbuffert, att det är två olika saker och två olika syften. Hade du frågat mig för fem år sedan, hade jag varit: klart alla ska ha buffert. Medan idag är jag: jag kan se tre, fyra, fem, sex scenarion där buffert inte behövs.

Caroline: Så att, ja, men jag tycker att... Vad är det du säger, att du har blivit mer ödmjuk?

Jan: Ja, det kommer väl med åldern, tänker jag.

Caroline: Nej, men att se att det finns olika perspektiv. Det finns för- och nackdelar med alla. En stor nackdel med buffert blir ju den här alternativkostnaden.

Jan: Ja, den var intressant.

Caroline: Ja, faktiskt.

Jan: Snyggt. Så stort tack till dig som har lyssnat eller tittat. Prenumerera, gilla, lämna en kommentar, skriv en recension, ställ en fråga i forumet, dela vidare gärna. Och sen är det så här, det kan vara att du har en kompis som inte pallar att se en och en halv timme om buffert. Det finns en sammanfattning på 10–12 minuter i ett mycket kortare avsnitt också. Så skicka hellre sammanfattningen än hela avsnittet, och sen kan man ta det här när man tycker att det är spännande med ekonomi. Stort tack.