Frågor och svar: Ekonomisk prepping,att inte förlora pengar och lite bakom kulisserna

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Tillbaka till rötterna: frågor och svar från communityn
2. Elins fråga: kan man undvika att förlora pengar?
3. Tankeexperimentet: en nittioprocentig nedgång
4. Den största nedgången i historien
5. Bedrägeririsken: den risk få tänker på
6. Enskilda krascher: SAS, SBB och Enron
7. De tre exploderade förmögenheterna
8. Det media sällan berättar om bedrägerierna
9. Bedrägeriförsök mot äldre
10. Lekhinken som skydd mot att förlora allt
11. Mikaels fråga: hur tänker man kring sin nettoförmögenhet?
12. Fonderad pension kontra inkomstpension
13. Vilken fråga vill du egentligen ha svar på?
14. Axels fråga: hur blir man mer passiv?
15. Ha en lekportfölj för intresset
16. Ersätt suget med ett nytt projekt
17. Ekonomisk prepping vid kris eller krig
18. Lärdomar från Ukraina
19. Den bästa preppingen är bra relationer
20. Att ha pengar utomlands som överkurs
21. Ansvar i fredstid gäller även i krig
22. Ekonomisk prepping som handlar om diversifiering
23. Kristinas fråga: investera i oroliga tider
24. Tänk om du investerade på toppen 2007?
25. Det är inte mer skit idag
26. Riskpremierna gör skillnaden över tid
27. Julias fråga: vad skulle du göra utan lönearbete?
28. Att göra RikaTillsammans mer på egna villkor
29. Att tillåta sig att vara i vakuumet
30. Away from och toward
31. Om jag bara hade x pengar, då hade livet varit bra
32. Hur vill du att livet ska kännas?
33. Handlar det egentligen om pengar?
34. Pinsamt: kräver det verkligen pengar?
35. Caroline om sitt partimedlemskap
36. Att ge tillbaka till samhället
37. Anna-Karins fråga: risken att bli kapad
38. Ring upp banken själv
39. Helenas fråga om Jans investeringsresa
40. Helenas fråga: hur skapas ett avsnitt?
41. Research och inspelning
42. Klippning och efterproduktion
43. Transkribering, forum och sociala medier
44. Fyrtio timmars jobb per avsnitt
45. Årsintentioner: nästa nivå
46. Carolines årsintention: skriva mer
47. Avrundning och tack till Patreon-communityn
48. Patreon: ge och få värde
49. Vad RikaTillsammans är och inte är
50. Avslutning och inbjudan till communityn

Tillbaka till rötterna: frågor och svar från communityn

Jan: Välkommen till RikaTillsammans. Det här är dagens avsnitt: frågor och svar från er i communityn. När vi började podden för 350 veckor sedan började vi med just frågor och svar från er i communityn. Så det blir lite tillbaka till rötterna, och det blir väldigt blandat. Allt från "hur menar ni det här att regel nummer ett är att man inte ska förlora pengar" — och vi kommer prata om risk. Vi kommer prata om bedrägerier. Vi kommer prata om hur det går till när vi producerar ett poddavsnitt. Men vi kommer även in på vilket parti Caroline är medlem i, och på hur man vill att livet ska kännas. Så det blir som vanligt högt och lågt. Det blir om pengar och ekonomi, investeringar, men naturligtvis också om rikedom i livet bortom bara pengar.

Jan: Varmt välkommen till RikaTillsammans, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av vår livsresa, våra erfarenheter, framgångar och misstag, så att du ska kunna göra din ekonomi, ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver den här podden heter Caroline och Jan Bolmeson. Välkommen till avsnitt 350.

Jan: Jag tänker så här: låt oss hoppa rakt in i det. Första frågan är från Elin på Facebook. Ska du läsa?

Elins fråga: kan man undvika att förlora pengar?

Caroline: "Hej, jag är en ganska ny lyssnare och investerare, så det här kanske ni har tagit upp redan. Men i något avsnitt för länge sedan sa ni typ att första regeln är att man inte ska förlora pengar, andra regeln är att man inte ska förlora pengar och så vidare."

Jan: Ja, det är så här... vad är det? First rule of fight club?

Caroline: Ja, men det här är Warren Buffett. First rule is: förlora inte pengar. Regel nummer två: glöm inte bort regel nummer ett.

Jan: Men vi kommer in på det.

Caroline: Ja, vi fortsätter med Elins fråga. "Och att när ens portfölj minskar i värde, så behövs det en mycket större ökning för att få tillbaka pengarna till det ursprungliga värdet. Men hur gör man då för att inte förlora pengar? Om man följer er modell med bred, billig, passiv, global indexfond och så vidare, innebär det att man inte kommer förlora pengar då? Eller är det bara tanken att man inte förlorar pengar på lång sikt? Men tänk om börsen går ner 30 procent det här året och sen upp 30 procent året efter? Då har man ju inte vunnit 30 procent, då har man ju fortfarande förlorat pengar. Eller tänker jag knasigt nu?"

Jan: Ja. Men bra fråga. Jättebra.

Caroline: Jag tycker ändå det är roligt att hon skrivit "en förvirrad nybörjare".

Jan: Jag tycker så här: det här är ändå ett ganska avancerat resonemang. De flesta tänker inte på det. Att om jag har 100 kronor och förlorar 50 procent, då är jag på 50 kronor. Om jag då har en uppgång på 50 procent, då är jag bara på 75 kronor. Så en nedgång på 50 procent, från 100 kronor till 50 kronor, kräver en hundraprocentig uppgång för att vara tillbaka på...

Caroline: Till ursprungsvärdet, ja.

Jan: Precis, vara tillbaka på noll. Så bara att ha fattat det är ett bra steg.

Tankeexperimentet: en nittioprocentig nedgång

Caroline: Kommer du ihåg att jag ställde en fråga till dig en gång? Om man har förlorat, jag tror det var 90 procent av sina pengar, hur stor uppgång behöver man då?

Jan: Ja, och så visste jag att det var en kuggfråga. Men jag kunde inte räkna ut hur mycket uppgången måste vara. Jag kunde inte räkna ut det bara så där. Vad är det? Är det 270 procent eller något sånt?

Caroline: Nej, men risk att jag ger bort mig här nu, så tror jag att det är över 900 procent.

Jan: Nej, men så här: om vi benar ut det. När man ger sig in och börjar investera, så kommer värdet på ens pengar både öka och minska. Och den variationen i värde är på något sätt, hur ska man säga, inträdesbiljetten som vi betalar för att pengarna ska öka i värde över tid. Så det är mycket riktigt. Även om man har en bred, billig, passiv, global indexfond, så kommer man i perioder förlora pengar i värde. Och som vi har pratat om, jag tror det var i avsnittet om risk, 340-ish någonting, så sa vi att under en tioårsperiod är det rimligt att utgå från att man kommer vara minus 50 procent.

Jan: Och där finns till och med en period som vi kan, vi kan ju leka en sån här liten lek faktiskt. Caroline, du får vara lyssnaren här nu och exemplet. Den som det leks med. Men du som lyssnar eller tittar, du får gärna hänga med på det här exemplet själv. Jag har kört det här på föreläsningar ibland. Steg nummer ett: tänk på hela det belopp du har investerat idag. Hela summan av allt ditt finansiella kapital. Och om du vill, du kan ta med pensioner, tjänstepensionen. Ju mer, desto bättre känns det som.

Caroline: Ju högre siffran är, desto större blir fallet.

Jan: Då kan man ge sig själv en klapp på axeln också under tiden, att man ändå har ett stort finansiellt investerat kapital. Så alla pengarna på Lysa, Avanza, Nordnet, tjänstepensionen. Se den siffran framför dig. Har du siffran?

Caroline: Ja.

Jan: Okej, vi väntar in lyssnarna och tittarna här en sekund. Om du inte har siffran, så bara uppskatta, gissa eller tryck på paus. Då gör du så att du halverar det beloppet. Du har det investerat, dålig period på börsen, det halveras. Okej, så har du gjort.

Caroline: Ja, jag har gjort matten.

Jan: Du har gjort matten, okej. Du som lyssnar och tittar, du gör matten, så halvera. Och sen går det en period, och så halverar vi det igen.

Caroline: Ja.

Jan: Hur känns det när du tänker på beloppet nu?

Caroline: Det är ju för lite.

Jan: Vadå, det är för lite?

Caroline: Vi har gjort den här övningen innan, så jag är lite disconnectad till den. Men samtidigt tänker jag, nej, så lite hade vi inte. Så lite var det inte.

Jan: Det hade varit jobbigt.

Caroline: Det hade varit jobbigt.

Jan: För de flesta är det jobbigt. Du hade ursprungsbeloppet, du halverade. Du halverade igen, två gånger. Och nu, bara för att jävlas, så halverar du det en gång till. Nu är du inne på tredje halveringen. Hur mycket pengar är det nu? Och känn efter, hur känns det? Vad tänker du om du hade loggat in på din bank nu, eller på Avanza eller Nordnet eller Lysa, eller whatever du har dina pengar på? Hur hade det känts att se det beloppet där? Och sen, som sista: ta bort 10 procent till. Och se det. Känn efter, hur känns det, hur ser det ut?

Jan: Om du har räknat rätt, så ska du ha ungefär 10 procent av det ursprungliga beloppet kvar. Det är ungefär vad det ska vara. Så det vi pratar om här är en nittioprocentig nedgång.

Den största nedgången i historien

Caroline: Och då kan man vara så här, ja, nu har du väl ändå tagit i. Du brukar ju prata om 50 procent på tio år.

Jan: Den här nittioprocentiga nedgången, det är den största nedgången vi har haft på brett index. Det är i USA, från toppen 1929 till botten 1931. Så det här är utvecklingen om man loggade in på sitt konto när det var som högst och loggade in igen när det var som lägst 1931. Då var man 90 procent back. Så det är teoretiskt möjligt.

Jan: Och vi har också pratat om att det går ner även de åren det går upp. Jag vet inte om du minns den grafen som vi hade för ett par avsnitt sedan. Oliver kan kanske lägga ut den sen på forumet. Av de senaste 44 åren på den amerikanska börsen, som motsvarar hälften av en global aktieindexfond — USA är ungefär hälften — så var 33 av de åren plus. Men i princip inget av de här 44 åren var plus hela året, utan alla hade någon nedgång inom året. Och snittnedgången inom året, det här som heter intra-year drawdown, var ungefär 14 procent.

Det går inte att investera utan att förlora pengar i perioder. Det ingår. Är det någon som säger "du kan investera här utan någon risk, du kan inte förlora pengar", spring därifrån, för det är inte sant.

Jan: Det finns alltid en risk. Och det här har jag också påstått i ett annat avsnitt: du kan inte ta bort risk, du kan bara byta en risk mot en annan risk. Om vi tar den här svängningsrisken som Elin är inne på, volatilitetsrisken, ja, då kan jag ta bort den. Jag vill inte ha svängningsrisken, då kan jag sätta pengarna på bankkonto. Då har jag tagit bort svängningsrisken, men då har jag å andra sidan tagit på mig en inflationsrisk, för att räntan på bankkonton är nästan alltid lägre än vad inflationen är. När jag har svängningsrisken, då har jag inte så mycket inflationsrisk, för svängningarna kompenserar oftast över tid för inflationsrisken.

Jan: Och sen är det också viktigt, jag säger alltid när vi pratar om sånt här: historisk avkastning är inte en garanti för framtida avkastning, men den kan ändå ge en info om hur det kan se ut.

Bedrägeririsken: den risk få tänker på

Caroline: Det blir mycket snack om fråga ett nu, men jag känner att jag har mycket att säga. När jag tänker på att förlora pengar, så är det faktiskt en risk som jag inte tänkt på så himla mycket innan, men som blivit lite mer aktuell efter att vi var hemma hos min mamma ett par dagar.

Jan: Jaha, berätta vad du tänker på då.

Caroline: Nej, men något: bedrägeririsk, faktiskt. Den här risken när man kan bli... om jag ska dra Elins fråga lite längre. Jag är inte så orolig när man säger att inte förlora pengar, för att även om jag är i det här indexet, så är risken jag tar svängningar. Risken att jag skulle förlora alla pengarna i en bred indexfond är extremt låg. Det var det avsnittet där du ställde frågan: vad behöver hända för att alla pengarna i en indexfond ska försvinna? Att 10 000 bolag ska gå i konkurs samtidigt. Och så var jag nöjd där, och så började du: ja, om vi får pandemi eller zombieapokalyps.

Jan: Och sen blev det i kommentarerna att det var det avsnittet. Det var det vi hörde om.

Caroline: Men det är alltid kul att spekulera i zombieapokalypsen.

Jan: Ja, men exakt.

Caroline: Men jag tycker att risken är väldigt, väldigt, väldigt låg, att jag ska förlora allt. Däremot finns det ganska många typer av investeringar där jag kan förlora hela insatsen. Och det är nog snarare de typerna av investeringar som jag är mån om att undvika.

Jan: För om du blir av med alla dina pengar, om du exploderar, som jag brukar kalla det, då kan du inte sitta kvar vid bordet. Då kommer du inte vara med på uppgången från botten, som 1931, och den uppgång som skedde därifrån. För över tid har börsen historiskt gått plus. Och jag tror den kommer göra det även framgent, till följd av de här riskpremierna som vi har pratat om. Bankkonto: ingen risk, ingen avkastning. Pengar i räntor: lite högre risk, lite högre avkastning. Eller så tar jag risken att förlora mina pengar i aktier, då ska jag ha mer betalt.

Det man ska akta sig för är där risken är genuin: att jag kan förlora allt.

Enskilda krascher: SAS, SBB och Enron

Jan: Det finns några olika sätt att förlora allt. Det ena är enskilda investeringar. Vi har sett till exempel SAS, som från toppen 99 var 99,9 procent ner. Alla investeringar, oavsett nivå, kan gå 100 procent ner. Och det händer från tid till annan, de här spektakulära krascherna. Vi hade SBB som gick ner jättemycket. Men sen har vi sett i bitcoin, eller i krypto, att folk har haft sina pengar på någon kryptobörs och sen har den blivit hackad, eller det har varit bedrägeri.

Caroline: Jag tror John Oliver hade ett avsnitt nu häromveckan.

Jan: En talkshow.

Caroline: Ja, talkshow-världen. Om sådana här scams. Du vet, där det ser ut typ som en nätmäklare, fast krypto. Man sätter in sina pengar, man kan se att det ökar och minskar i värde och så vidare. Men sen när du ska ta ut pengarna, så funkar det inte.

Jan: Ja, men sånt har vi pratat om tidigare.

Caroline: Men är de väldigt vanliga nu? Är det det som är...?

Jan: Det är väldigt vanligt, i alla fall i USA. Vi hade ju FTX.

Caroline: Som har fått nya pengar nu, har jag hört.

Jan: Jaså? Ja, vi låter det gå vidare. Nej, men där kan vi också ta ett litet sidospår. Jag lyssnade på Barry Ritholtz, som är en amerikansk... han har en blogg och en förmögenhetsförvaltningsfirma. Han hade någon föreläsning i Miami, typ för några månader sedan, för sådana här ultra-high-net-worth-människor, och så streamades den. Och så tänkte jag, fan, det här måste jag kolla på. Så jag satt och kollade.

De tre exploderade förmögenheterna

Jan: Han inledde den här föreläsningen, och det var ganska roligt. Han berättade om en familj i USA, ganska känd familj, med någon som hade flytt vid andra världskriget och startat någon gummiverksamhet. De hade blivit jättestora och tjänat massor av pengar. Det här var i Texas, tror jag, eller vad det var — jag kan ha fel på detaljerna här nu. Men det hade gått jättebra, och så hade de investerat sina pengar. Då hade de hört talas om ett jätteframgångsrikt energibolag som man kunde investera i, som växte jättemycket och var jättekänt där i slutet av 80- eller 90-talet. Så de investerade massor av pengar i Enron.

Jan: Och sen exploderade det. De blev av med typ alla de här pengarna de hade tjänat på sin business, men själva businessen gick jättebra. Och så var de så här, nej, vi kanske inte ska investera i bolag som vi själva bara tror på, utan vi ska ta hjälp av finansiella rådgivare. Så de nya pengarna, och det skadestånd de fick efter Enron, investerade de igen i början av 2000-talet. Gissa hos vem.

Caroline: Jag vet inte. Lehman Brothers?

Jan: Nej, Bernie Madoff.

Caroline: Jo.

Jan: Så de investerade massor av pengar hos Bernie Madoff, och sen exploderade det. De blev av med de här pengarna igen.

Caroline: Det känns som extremt mycket otur.

Jan: Ja. Och sen var de så här, nej, vi ska inte använda kapitalrådgivare eller energibolag, vi ska investera i ny teknik. Så i mitten eller slutet av 2010-talet, då investerade de typ nästan alla sina pengar i...

Caroline: Men varför investerar de alltid i klump? Det känns också dumt.

Jan: Ja, ja, men vet du vad jag gissar?

Caroline: Men när var det du sa? Mitten av 2010-talet, slutet av 2010-talet?

Jan: Jag vet inte.

Caroline: Ja, såklart.

Jan: Jag trodde att de höll på då.

Caroline: Liksom.

Jan: Han, Barry Ritholtz, var så här: du kan göra av med dina pengar själv, du kan anlita någon kapitalförvaltare som kommer explodera, eller så kan du gå på det nya, heta och bli av med dina pengar.

Caroline: Ja, det är exakt vad de gjorde, alla de tre. Men också att de satte alla pengarna i klump på ett ställe.

Jan: Ja, men det är många som gör sånt. Euroclear kom ut med en rapport nu om att den genomsnittlige aktieägaren äger fem aktier. Det är mer än innan, men det är ändå för lite. Du behöver minst 30–60 aktier för att ta bort en del av den bolagsrisken.

Det media sällan berättar om bedrägerierna

Jan: Men sen ska man också säga, ett sidospår som sällan kommer ut i media och som jag nästan aldrig har hört: Barry Ritholtz sa faktiskt att vad som nästan aldrig kommer fram med Bernie Madoff-storyn, är att konkursförvaltarna och de som skötte det haveriet sen har lyckats återbetala ungefär 92 procent av alla pengar. Alltså inte vinsterna som folk trodde att de hade, men av pengarna som folk faktiskt satt in, så lyckades man i skadestånd och så vidare samla ihop ungefär 90–92 procent. Så det måste ändå ha legat en rätt stor bit någonstans.

Caroline: Ja, ja. Och folk hade inte plockat ut så mycket heller, antar jag.

Jan: Ja, bland annat. Och kanske de fick sälja familjens fina våningar och sånt.

Caroline: Ja, ja. Och båtar och allt sånt.

Jan: Och man räknar med att även i den här FTX, du vet. Och jag kan tycka att...

Caroline: Där känns det som de slarvade bort lite här och var, eller gjorde de inte det?

Jan: Både ja och nej. Men det framkommer sällan i media, för storyn blir inte så bra. Lika bra så, "den här skurken och här försvann pengarna". Men de som hade satt in pengarna har ett eget ansvar, nummer ett. Men nummer två, att de ofta har fått tillbaka nio av tio satsade kronor.

Caroline: I FTX?

Jan: Ja, man tror att det kommer bli något sånt även i det fallet. Eller det var vad han spekulerade i. Jag vet inte.

Caroline: Han spekulerade i det, ja.

Jan: Ja, precis.

Caroline: Ja, den storyn är ju inte lika kul, nej.

Jan: Som att någon har förlorat 600 miljoner på ett bräde.

Caroline: Ja, på sin insättning, okej.

Bedrägeriförsök mot äldre

Jan: Och varför det kom upp här nu med din mamma. Hon är 71. Men det var ju helt sjukt.

Caroline: Jag har inte trott att de här bedrägeriförsöken är så vanliga. Men bara när vi hängde där under fem dagar, hon fick ju flera sådana här sms. "Nu har du behövt byta ut. Nu har du fått ett nytt BankID. Nu har du fått ett nytt BankID. Klicka på den här länken för att gå till banken och aktivera det." Det var ju så här bara under de dagarna vi hängde tillsammans.

Jan: Ja, jag var också förskräckt faktiskt över det. Jag pratade med henne: klicka inte på någonting.

Caroline: Nej, och svara inte. Och det ringde också. Samtal från, ja, jag vet inte, typ Libanon.

Jan: Ja, det blir så jädra...

Caroline: Nu kanske hon är lite van och bara ignorerar det. Men jag blir vansinnig. Om det helt plötsligt bara hade kommit massa sånt, jag hade nog slutat med det jag håller på med under dagarna och bara polisanmält varenda liten grej. Och det hade säkert inte lett till någonting. Men det här är helt otroligt.

Jan: Jag håller med dig.

Caroline: Det är som att äldre människor blir tagna för att de är dumma i huvudet.

Jan: Ja, eller för att de inte vet och inte riktigt hänger med. Uppdrag granskning hade något program om det också. Så där tror jag, alltså, vår generation, fan, vi behöver nog prata med våra föräldrar om det där. Och om att inte göra några stora överföringar.

Caroline: Nu var det ju också så här att i USA hade det kommit det här med AI-röster. Att, du vet, ens unge ringer och säger "jag behöver pengar, kan du föra över?" Och att man borde ha något sånt här lösenord. Vi har ju inte gjort det med vår än. Att komma överens om något sånt: okej, om du ringer, så säger du det här ordet. Eller det här ordet om du är i distress, om det är någon som står med en kniv och ringer och du ska...

Jan: Ja, men vi kanske får göra ett miniavsnitt om det här eller någonting. Vi får ta tag i det.

Lekhinken som skydd mot att förlora allt

Caroline: Ja, men det blev väl liksom så...

Jan: Jag tror att när jag menar att inte förlora pengar, så handlar det inte om den här variationen i värde. Utan det handlar om att inte förlora hela, så att du inte kan komma tillbaka. Och det är därför vi också säger: håll spekulationer och sånt i lekhinken, som är 10 procent av din portfölj som max. Och av de 10 procenten, ha aldrig mer än 2 procent i ett enskilt innehav. Det gäller inte en indexfond, för en indexfond är de facto tusentals, över tusen innehav. Är det något mer vi ska säga? Det var en lång utläggning. Väldigt långt svar på fråga nummer ett.

Caroline: Ja, men jag tycker det är en viktig, viktig fråga.

Mikaels fråga: hur tänker man kring sin nettoförmögenhet?

Jan: Ska vi ta Mikael på forumet? MIK TR 112.

Caroline: "Jag skulle gärna vilja höra hur ni resonerar kring ens eget net worth, förmögenhet. Det jag är ute efter är att jämföra mina egna tankar, om de är rimliga. Hur man sammanställer och följer upp sitt totalvärde, det vill säga summan av alla tillgångar minus alla skulder, och följer det över tid."

Jan: Jag tänker så här: man kan ta lite olika perspektiv på sin förmögenhet. Det bokföringstekniskt korrekta sättet är att ta med allt. Alla tillgångar, och då menar jag pensioner, inkomstpension, huset, bilen. Egentligen skulle man ta med alla inventarier. Alltså, om jag hade sålt allting, hur mycket pengar skulle jag fått? Lite som den här snubben i England för många år sedan som sålde allt han ägde, och sen satte han det på kasino på rött.

Caroline: Är det sant att det finns en sån historia?

Jan: Ja, det finns ett sånt klipp på YouTube. Det var en stor grej.

Caroline: Vi vill typ inte veta hur det gick för honom.

Jan: Jo, men han vann. Han vann faktiskt.

Caroline: Helt sjukt.

Fonderad pension kontra inkomstpension

Jan: Men då är det många som argumenterar så här: inkomstpensionen, den är ju inte ens fonderad, de pengarna finns inte på riktigt.

Caroline: Vad är det när något är fonderat, egentligen?

Jan: Jo, men det är skillnad. I ens pension är det två delar. Det ena är de fonderade pengarna, det gäller fonderade pensioner. Det vill säga att det finns riktiga pengar som står på ett konto i ditt namn, där du kan välja vilken fond du vill lägga dem i. Typiskt premiepensionen och tjänstepensionen, det är fonderade pengar. Sen finns det inkomstpensionen, som är den stora för de flesta av oss. Men det är inte fonderade pengar, utan det är mer en skuldsedel. En skuld som staten har till dig och mig, som jag har rätt att kräva i form av en allmän pension när jag går i pension. Och då är det vissa som tycker, nej, jag vill inte räkna med den.

Vilken fråga vill du egentligen ha svar på?

Jan: Så då kommer frågan tillbaka: vad är det du vill ha svar på? Till exempel förmögenhet. Den vanligaste frågan jag brukar vilja ha svar på är: vilken tillgång har jag till pengar på kort sikt om något skulle skita sig? För jag går ju alltid med mina trigger-tankar och mina oroskedjor, "tänk om det här händer". Då vill jag veta, hur mycket pengar kan jag få tag på inom 14 dagar, till exempel? Och då blir det Avanza, Nordnet-pengar, Lysa-pengar eller Opti-pengar och så vidare. Så då har jag det. Det är en delmängd av min förmögenhet som jag kallar för obundet kapital, eller finansiellt fritt kapital.

Jan: Medan till exempel huset — skillnaden mellan vad vi hade kunnat sälja huset för, minus skatt, efter att vi betalat skulderna — det är mer ett bundet kapital. Så då har vi fritt finansiellt kapital, bundet finansiellt kapital, bundna materiella tillgångar. Det beror på vad man vill ha svar på. Vill man ha svar på frågan "hur rik är jag?", ja, då tycker jag att man ska ta med allt. Men den är sällan relevant i praktiken. Ofta vill man veta: okej, kan jag åka på semester, hur mycket pengar kan jag få ut på kort sikt? Eller, jag tror den vanligaste frågan i forumet är: hur mycket pengar kan jag investera för att få till exempel fyra procents uttag per år, för att kunna leva på det, för att kunna vara FIRE?

Resonemanget kring förmögenhet handlar om vilken fråga det är jag vill ställa. Och det kluriga, upplever jag, är ofta att formulera frågan för sig själv.

Caroline: Ja.

Jan: Vad upplever du att frågan är här? Han vill ha ett resonemang kring förmögenhet, och jag hoppas att jag har gett ett resonemang kring förmögenhet. Vad som är rätt, hur ska man tänka, ska man tänka inklusive pension, inklusive bostad, ska jag ta allt? Men jag påstår att det är olika svar beroende på vad jag vill ha reda på. Hur tänker du när du tänker förmögenhet? Om jag skulle fråga dig, hur rika är vi?

Caroline: Jag hade nog tänkt lite som du, vad är egentligen bundet?

Jan: Men hade du räknat med din inkomstpension? Hade du loggat in på Pensionsmyndigheten?

Caroline: Ja, men det hade jag gjort. Numera är jag ju så tränad. Så jag hade inte glömt den, även om den är lätt att glömma bort. Nej, men jag hade nog tagit med allt som jag kom på. Och sen hade jag delat upp det i: vad kan jag komma åt snabbt och vad kan jag inte komma åt snabbt? Och då hade jag väl känt någon typ av tillfredsställelse, eller inte tillfredsställelse.

Jan: Ja. Jag tror det handlar också om det. Att känna någonting när man ser siffrorna.

Caroline: Ja. Att kunna veta, jag vill ha mer, eller det är okej.

Jan: Exakt. Annars får Mikael, han hänger ju redan i forumet, så Mikael, du får ställa följdfrågor kring det.

Axels fråga: hur blir man mer passiv?

Jan: Ska vi ta trean? Axel på Instagram.

Caroline: "Ni kanske redan har pratat om det, men tips på hur man blir mer passiv och bättre på att inte ta till sig allt brus i nyhetsflödet."

Caroline: Det kan jag svara på en gång. Inte ta del av nyhetsflödet, till att börja med. Eller vad säger du, Janne?

Jan: Jo, absolut. Sen är du mycket bättre på det än vad jag är. Du kollar ju inte på nyheter.

Caroline: Nej, men jag har SvD ibland, mest för att jag vill läsa sådana djuplodande artiklar. Och de är ju inte en del av att "det här är trendigt nu" eller "så här gör du, bla bla bla, för att investera", eller "nu ska du tänka så kring din ränta". Det är så djupt ointressant för mig. Men jag förstår att det inte är det för andra.

Jan: Ja, jag tror så här att man ska skaffa sig något man ersätter det med. Det bästa är, om du inte har pengar eller investerande som hobby, då blir det ganska ointressant. Det är därför jag brukar säga att den som är ointresserad har en större fördel. Det är större sannolikhet att lyckas och bli en bättre investerare än den som har ett behov av att logga in, eller som klockan tio på kvällen känner "nu är det bara två och en halv timme till de asiatiska börserna öppnar" — och jag nämner inga namn, AC72 i forumet. För då gör det det enklare. Är du med?

Ha en lekportfölj för intresset

Caroline: Men om man ändå har det intresset, vilket jag har full respekt för att AC72 och många andra har?

Jan: Då skulle jag, det är därför jag säger så här: ha en liten lekportfölj.

Caroline: Jo, men tänk när den tar slut då.

Jan: Vadå tar slut?

Caroline: Man har använt upp den.

Jan: Ja, men då får man leka inom ramen för den. Och så kan man vara passiv med det andra. Förstår du?

Caroline: Ja, jag förstår.

Jan: Så att man omriktar den där uppmärksamheten. Då kan jag följa den. Vi hade ju för något år sedan det här fiaskot med Storskogen. Det var en känslomässig resa, och det gick jättemycket upp, det gick upp med 600 procent. Men sen, apropå att inte förlora pengar, så föll den med 70 eller 80, 90. Jag tror den är 90, eller det måste vara mer, den har fallit med 95 procent sedan toppen. Men då var ändå det isolerat till lekhinken. Så att vi kunde vara passiva i pengarna som var på Lysa. De var kvar på Lysa.

Ibland tror jag att man har en förväntning om att man ska vara den perfekta investeraren. Och jag är så här: nej, synda. Synda lite. Eller synda begränsat. Synda på ett sådant sätt att det inte drabbar helheten.

Jan: Det är därför jag älskar konceptet med lekhink. För i lekhinken kan jag få utlopp för det känslomässiga behovet, för den sociala aspekten av investeringar, för att ha något att prata om, att få hänga med andra. Det är därför jag är positiv till till exempel Unga Aktiesparare och att lära sig om aktier. Man kan lära sig jättemycket om ekonomi via investeringar. Men man behöver vara tydlig, på det klara med varför. Varför gör jag det här?

Caroline: Ja, men det är bra. Är det något mer vi vill säga om det?

Caroline: Nej, jag tycker det är bra att veta varför man vill vara mer passiv. Och vad man... ja, att leka begränsat.

Jan: Ja, precis. Synda, men synda begränsat. Synda lagom.

Ersätt suget med ett nytt projekt

Caroline: Ja, eller ersätt den här urgen att kolla på Dagens industri.

Jan: Richard Thaler, Nobelpristagare, han har skrivit boken Nudge, tror jag. Han sa så här: investera dina pengar brett, billigt, globalt, passivt, och sen gå och titta på fotboll. Jag har det klippet med honom, jag tycker det är fantastiskt. Och så säger han: om du går och kollar på fotboll, så är det bättre både för dig och för dina pengar.

Caroline: Ja, jag tänkte precis på det, finns det något framgångsrikt exempel på människor som har distraherat sig? Och sagt "okej, nu ska jag faktiskt inte kolla mer på det, jag ska inte hålla på och scrolla mer på det här, utan jag ska göra det här istället"? Finns det något framgångsrikt exempel?

Jan: Ja, ja, det finns en ganska kontroversiell person på Twitter som heter Cavastu, eller Arne Talving, som jag har träffat ett par gånger. Jag gillar honom jättemycket. Vi har ju helt olika syn på investeringar, totalt olika syn. Men i vissa perioder säger han, "nu tror jag inte börsen kommer gå bra, så nu bygger jag ett sommarhus i Estland", eller var det nu är han har sitt sommarhus. Och sen går det en period, sen är han superaktiv igen, och sen säger han, "nej, nu tror jag inte på börsen, nu går jag en danskurs". Och så går han en danskurs. Och nu, "nej, nu tror jag inte på det här", och så har han något nytt projekt.

Jan: Förr — nu har jag inte följt, jag har inte träffat honom på flera år — men förr kunde hans flöde först vara supermycket aktier och grafer och sånt. Och sen plötsligt kom det en massa byggbilder. Och sen övergick det. Det var så här tydliga faser. Så det är väl ett sätt.

Caroline: Okej, börja med ett nytt projekt.

Jan: Ja, det skulle jag säga.

Ekonomisk prepping vid kris eller krig

Caroline: Ekonomisk prepping har vi här som nummer fyra då. "Hur ska man tänka och agera kring sitt sparande vid kris eller krig? Det vill säga ekonomisk prepping."

Jan: Ja, alltså, jag är ingen expert på det här överhuvudtaget.

Caroline: Jag tänkte att du kanske ändå skulle vara en expert.

Jan: Nej, men jag tackade faktiskt nej till en intervju om ekonomisk prepping i media. För jag känner, nej, det här är inte mitt område.

Caroline: Vem kan sånt?

Jan: Jo, det fanns, SvD gjorde någon sån intervju. Vi har en tråd, en jättelång tråd i forumet.

Caroline: Ekonomisk prepping. Jag har nog missat den artikeln.

Jan: Men om man tittar på några av tipsen från MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, så var det så här: ha till exempel kontanter hemma, en del kontanter i mindre sedlar, så att du kan gå och handla på Ica när betalsystemet eller internet ligger nere. Det var en sån grej.

Lärdomar från Ukraina

Jan: Men jag upplever att vi landade i den här diskussionen kring prepping överhuvudtaget i forumet i egentligen två insikter. Och det här kommer också från att vi har Pavel, en medarbetare i Ukraina, som vi hade innan kriget och som vi har fortsatt jobba med. Internet har till exempel i stora drag fungerat. Betalningar har i stora drag fungerat. Jag vill inte säga att det inte är så stor skillnad på livet — de är i krig, och det är jätteklart en jättestor skillnad mot oss i Sverige. Men han säger till exempel att det de upplever som det jobbigaste är de här flyglarmen, som går mitt i natten, som ryssarna skickar för att folk inte ska kunna sova.

Caroline: Vänta, vad sa du? Att ryssarna har igång flyglarm?

Jan: Nej, ryssarna skickar missiler mot städerna. Och då går flyglarmen. Och vad de ofta gör då, säger han, är att man går ofta inte ens ner till skyddsrummen, utan man lägger sig så att man har dubbla väggar ut, så man inte är vid ett fönster. Man är i en hall oftast, eller man är i badrummet, för där har man ofta inte fönster. Men barnen går ändå i viss form i skola, eller går distansskola, mat fungerar. Alla de här sakerna som jag många gånger innan trodde var apokalypsscenariot — "ingen mat i matbutikerna" — nej, kaféer är öppna i Kiev, matbutiker är öppna, du kan handla.

Caroline: I Kiev?

Jan: Ja. Kort funkar, men även i de andra städerna.

Caroline: Där det inte funkar. Alltså, vi har ju någon i Lviv också.

Jan: Ja. Där funkar det som det ska. Men jag tänkte, i Kiev.

Caroline: Ja.

Jan: Där det inte funkar är till exempel Avdijivka, där det är krig just nu, men där tvångsevakuerar man folk ifrån. Det går ju inte att vara där det är aktiv beskjutning, där de skjuter på varandra. Men vi har ofta en ganska sned bild också. Och vad han också sa, att många hjälper varandra.

Den bästa preppingen är bra relationer

Jan: Många som är duktiga på prepping, och även den här boken som vi läste, Neil Strauss för många år sedan, säger att den bästa preppingen är att ha bra relationer. Ha bra relationer med andra människor, så att du kan få hjälp och du kan hjälpa andra.

Jan: Så jag tänker kring ekonomisk prepping så här: lite kontanter i små sedlar, lite olika kortutgivare. Till exempel, vi har vårt kreditkort, och sen har vi kort från Swedbank, och sen har vi kort från ytterligare en leverantör. Så ligger Swedbank nere och jag inte kan betala med Swedbank-kortet på Ica, ja, då tar jag Morrow Bank-kortet istället. Och funkar inte det, ja, då har man kanske någon hundralapp som man kan ta. Så det är det ena.

Jan: Det andra tänker jag var: var inte till last för andra.

Caroline: Och man kan undvika det.

Jan: Och man kan undvika det. För om alla resonerar att "jag försöker klara mig så gott jag kan i en vecka eller två veckor", som MSB säger, ja, då kommer samhället sen kunna organisera sig. Det har man också sett i Ukraina till exempel. Bomb, internet nere, vad tog det, två dagar? Sen var det de som jobbade med att fixa internetkablar som hade fixat internetkablarna. Man städar undan allting, så att livet kan få vara normalt, för att folk behöver det för att kunna gå vidare i sin vardag.

Caroline: Ja, så du menar att vi har en sned uppfattning om vad krig skulle innebära?

Jan: Och folk tror mycket så här, "jag ska ha konserver för 24 månader, taggtråd runt tomten, och jag ska inte släppa in en jävel, och ha ammunition och vapen". Nej, sorry. Det är inte framgångsfaktorn i en sån situation.

Caroline: Det känns väldigt amerikanskt, det sättet.

Jan: Ja, men lite så.

Caroline: Manligt och amerikanskt känns det.

Jan: Ja, okej.

Caroline: Ja, men jag tycker det är en balanserad bild som vi pratar om nu.

Att ha pengar utomlands som överkurs

Jan: Ja. Och sen, om man vill och man kan, överkurs är att försöka ha lite pengar utomlands. Men idag, med alla sådana här KYC och sånt, är det i princip omöjligt.

Caroline: KYC, det är "know your customer", blanketter och allt möjligt?

Jan: Ja, penningtvättsreglerna gör det jättesvårt idag att ha ett konto utomlands. Men säg att man har något, till exempel Revolut-kort eller Lunar-kort, något som inte är knutet bara till Sverige. Så att om man skulle åka till England, ja, då hade jag kunnat ta ut pengar i England. Men det är svårt idag, därför brukar jag inte ens tipsa om det. Men om det är någon som lyssnar som bara tar sig för huvudet, så hör gärna av er, så tar vi ett kort avsnitt eller en intervju kring det här.

Ansvar i fredstid gäller även i krig

Jan: Och förlåt, också en sån grej som jag inte hade tänkt på. Grundregeln i Sverige är att den som är ansvarig för något i fredstid är ansvarig för det även i krig. Det är liksom grundregeln. Så till exempel, kommunen är ansvarig för skolgång, för att barnen ska gå i skola. Då är kommunen ansvarig för att barnen ska gå i skola även i krig. Det är, om man läser, vad jag också läst i min bok Cornucopia, vad många glömmer bort, till exempel husdjur. Så när man preppar för att man ska ha sina 14 dagar enligt MSB, glöm inte bort mat till katten eller till hunden.

Caroline: Ja, det har du tjatat på mig om, så nu har vi supermycket kattmat hemma och sand. Jag tror inte sand behövs, men ja.

Jan: Och samma sak med medicin. Det är väl också en sån klassisk, så om man tar någon medicin, se till att ha för 14 dagar.

Caroline: Det är mer den andra preppingen än ekonomisk prepping.

Jan: Ja, precis.

Ekonomisk prepping som handlar om diversifiering

Jan: Och sen är det ekonomisk prepping som inte handlar om krig. Det var ju specifikt frågan, det handlar om buffert, tillgänglighet, sådana saker. Eller, förlåt, gud, det här är ett engagerande ämne. Men prepping kan ju också vara att tänka, vad kan hända? Och pratar man med forskare, som vi har gjort kring ekonomi, så säger många: investera till exempel inte i den bransch du jobbar i. Många tänker, jag jobbar i IT-branschen, jag kan IT-branschen. Ja, fast då har du tagit på dig en onödig risk, för om IT-branschen skulle backa, då kommer du både bli av med jobbet och inkomsten och dina investeringar. Så där vill man kanske ha en diversifiering.

Jan: Det är därför jag inte heller är någon superfan av när folk säger, "ja, jag har fått det här optionsprogrammet". Då brukar jag säga, ja, ofta är de lönsamma, delta i dem, men när du kan kliva av dem, kliv av dem och diversifiera, så att det inte blir den här Enron-grejen, där många anställda hade sin lön och sin pension och sina investeringar allt på samma ställe.

Jan: Så då är vi tillbaka på att ekonomisk prepping är mer än bara kris och krig. Det kan vara, hur har vi fördelat, är jag i samma bransch, är jag konjunkturkänslig?

Caroline: Ja, eller om man har samma jobb. Också att man sitter i samma bransch. Det är kanske vanligt att man har träffats för att man jobbar i samma bransch. Det kan man kanske inte göra så mycket åt, men det är ändå något man kanske får fundera på.

Jan: Ja, men exakt. Och försäkringar. Vi ska fortfarande göra... vi hade ett Patreon-avsnitt om försäkringar, men jag tycker att det är ett ämne som förtjänar mycket, mycket mer, för det är så viktigt.

Caroline: Bra. Ska vi gå vidare?

Kristinas fråga: investera i oroliga tider

Caroline: Fem då. Kristina på Instagram. "Hur ska man investera när tiderna är oroliga, när hot om krig är överhängande, och när demokratier hotas och man tycker att den politiska utvecklingen av världens största ekonomi går åt fel håll?"

Jan: Ja, då tänker hon väl att det är USA då.

Caroline: Mitt i primärvalskulturen. Primärvalen, vi är nu i mars 2024.

Jan: Ja, men precis. Jag tänker att man investerar precis som vanligt. Tittar man, återigen, historisk avkastning är inte garanti för framtida avkastning, alla investeringar innebär en risk, man kan förlora delar eller hela sitt kapital. Med det sagt, vi har haft de här kriserna i alla år. I alla år. Då var det andra världskriget, sen var det Koreakriget, sen var det Vietnamkriget, sen var det Jugoslavienkriget, så var det första Irakkriget, andra Irakkriget, Afghanistan. Vi har de här hela tiden. Vi har haft fastighetskris i Sverige i början av 90-talet. Sen hade vi IT-bubblan 2000, vi hade finanskrisen 2008.

Tänk om du investerade på toppen 2007?

Jan: Och då kan man också ställa sig frågan. Jag såg ett blogginlägg häromdagen hos, tror jag, Ben Carlson, på A Wealth of Common Sense. Det var så här: hur mycket pengar hade man haft idag om man investerade dagen innan nedgången började i finanskrisen? Man hade maximal otur. Man är så här, fan, nu investerar jag på absoluta toppen. Vad tror du man har haft för avkastning fram till idag? Totalavkastning, inte per år. Har man fått tillbaka pengarna?

Caroline: Pratar vi nu, är det?

Jan: Ja, det var typ juli 2007.

Caroline: Men det kan nog ändå vara rätt bra återhämtning.

Jan: Tror du man har hämtat tillbaka pengarna?

Caroline: Ja.

Jan: Tror du man har dubblat pengarna?

Caroline: Ja.

Jan: Tror du man har tripplat pengarna?

Caroline: Nej.

Jan: Jo, det har man. Jag tror det var 354 procent upp.

Caroline: Ja, vad blir det, 15 år?

Jan: 16 år.

Det är inte mer skit idag

Jan: Så liksom, jag tror att min tes — det här är ju för er som är äldre, så gärna korrigera — men min upplevelse är så här: det är inte mer skit idag. Det är bara att just nu har vi nått en ålder där vi börjar se skiten och vi kan titta tillbaka. Men den som upplevde Kubakrisen kände nog inte att det var en ball period i livet.

Caroline: Nej.

Jan: Medan vi som inte upplevde Kubakrisen, vi har ingen relation till det. Eller, när vi kanske får barnbarn, så kommer det vara så här, "pandemi, covid, 2020", och de har ingen relation till det.

Investeringar är liksom så här: blunda, håll för näsan och hoppa, och ha den långa tidsperioden, och zooma ut.

Jan: Även om Trump skulle bli president igen, vilket jag inte hoppas, så tror jag mänskligheten kommer överleva det också. Och överlever inte mänskligheten det, då har vi ändå inget problem.

Caroline: Ja, men jag måste säga att jag är jätteintresserad av om Trump blir president igen och gör som han vill den här gången.

Jan: Ja, du har blivit engagerad.

Caroline: Det här är min guilty pleasure här. Nej, jag är inte så engagerad i det, det är jag inte. Men jag har råkat lyssna på olika poddar och söndagsintervjuer och sånt. Så tänker jag så här, undrar vad de stora företagen gör. De kommer nog inte göra så mycket. Eller, du vet, Apple till exempel, de kommer göra sin grej, de kommer fortsätta.

Jan: Ja. Så nej, jag tror, min tes är, det är inte mer skit nu än vad det har varit något decennium innan. Det är bara att, du vet, folk — jag vet inte om det är sant, men jag vet att i USA hade de träningar i skolan, vad som händer om det blir en kärnvapenattack, med barnen.

Caroline: Vänta, när då?

Jan: Ja, på 50- och 60-talet. Då skulle man ligga under bordet eller gå in i kylskåpet och sånt.

Caroline: Ja, men exakt.

Jan: Och då kan man ändå tycka, vi har ändå inte idag övningar med barnen kring vad man ska göra vid ett kärnvapenanfall.

Riskpremierna gör skillnaden över tid

Jan: Så jag tror, om man har lång sikt, man ser att historien inte återupprepar sig, men den rimmar, så tror jag att jag i alla fall inte ser det som någon större anledning att göra något annorlunda med det långsiktiga sparandet. För, ett, vi människor har inte förändrats, och nummer två, där är fortfarande det här med riskpremierna som vi har pratat om så viktigt. Det är viktigt att man förstår att aktier på en teoretisk grund ska ge högre avkastning än räntor, och räntor ska ge högre avkastning än bankkonto, för det handlar om risken. Och om vi inte har något sätt att hantera risk, då har vi ett mycket större problem.

Caroline: Bra.

Jan: Men som sagt, jag sitter inte som en jävla guru här, utan har du andra kommentarer, skriv det gärna till avsnittet, framförallt gärna i forumet, där vi är många som hänger.

Caroline: Ja. Okej.

Julias fråga: vad skulle du göra utan lönearbete?

Caroline: Fråga nummer sex då. Julia på Facebook undrar: "Om du inte behöver gå till ditt lönearbete, vad skulle du ägna din tid åt då?"

Jan: Ja. Jag fick faktiskt den frågan häromdagen av Oliver.

Caroline: Vår nya stjärna på RikaTillsammans, som börjat jobba med oss sedan 15 januari? Får bjuda med honom snart?

Jan: Ja, vi ska ha honom i podden. Han har ju dessutom en egen podd som heter Allemog, så vi får ta med honom. Men då ställde han frågan, tillsammans med en annan, Johannes: vad är målet? Vad är RikaTillsammans om tio år? Och då var väl mitt svar: nu är du nyfiken, va?

Caroline: Jag har hört den här frågan flera gånger, och svaret har alltid varit "jag vet inte". Du har sagt "jag vet inte". Och då tänker jag att det är samma svar den här gången.

Att göra RikaTillsammans mer på egna villkor

Jan: Jo, men jag tror att jag är ett steg närmare. Jag tror att jag vill fortsätta göra RikaTillsammans, men vill göra det mycket mer på mina villkor.

Caroline: Och det gör du inte nu?

Jan: Nej, för nu känner jag ändå så här: vi har släppt 350 avsnitt i rad, vi behöver släppa även 351, eller vi behöver ha ett visst antal samarbetspartners för att Oliver ska kunna få lön och vi ska kunna få lön. Så jag hade nog mer velat göra det av mer lust. Även om det är stor del lust idag, så upplever jag ändå, särskilt har jag sett det när Oliver hänger — det här är lite roligt, Oliver jobbar hemma hos oss, så han kommer ju klockan nio på morgonen, och jag jobbar ju mitt i natten, så det har faktiskt hänt att Oliver kommit och jag har sovit. Men det roliga är att det har fått kasta ljus på vad jag gör på dagarna när Oliver sitter bredvid. Och då har jag insett, shit, vad mycket säljmöten jag har, grejer som jag egentligen inte tycker är så himla roligt med RikaTillsammans. Hade jag fått önska fritt, jag hade nog bara hängt i forumet, och sen hade du och jag spelat in poddavsnitt när inspirationen faller på. Så tror jag att jag hade gjort.

Caroline: Ännu mer luststyrt då, alltså.

Jan: Ja, det tror jag. Du då?

Caroline: Jag tycker det låter fantastiskt, det du säger. Jag vill ju skriva filmmanus. Det är det enkla svaret. Och det kommer jag göra också.

Jan: Ja, men bra. Och det är en superbra fråga att fundera på för alla andra: om inte pengar var ett problem, vad skulle du göra mer eller mindre av i livet?

Att tillåta sig att vara i vakuumet

Caroline: Ja, och då ska det sägas att vi har funderat jättemycket på det här. Vi har funderat på den här frågan i 16 år. Verkligen. Och det har också varit perioder av tomhet när man har tänkt, men jag vet inte vad jag skulle göra för någonting. Man måste tillåta sig att vara i det där vakuumet ett tag. Om frågan är helt ny för en, så är det inte så att saker kommer direkt.

Jan: Då skulle jag anlägga ett trädgårdsland.

Caroline: Det kanske man inte skulle. Det är inte det första man tänker kanske, om man inte har ett brinnande intresse.

Jan: Exakt.

Caroline: Och man har inte hunnit utveckla sina brinnande intressen, heltidsjobb. Så tänker jag. Så därför måste man vara okej med det vakuum som blir, om man nu inte behövde gå till sitt jobb.

Away from och toward

Jan: Men vet du vad, det är en reflektion som både du och jag, som jag inte vet om du tänkte på. Oftast, när man får den här frågan första gången, så svarar man "away from". "Jag skulle inte." Det är som att jag frågar någon, vart vill du åka på semester? "Jag vill inte åka till USA." Jag fattar att du inte vill åka till USA. "Nej, men jag vill inte till USA." Nej, jag vill inte jobba. Jag fattar att du inte vill jobba, men vad vill du göra istället? "Nej, men jag vill inte jobba." Då kanske man behöver vara där lite och säga alla sina "inte".

Caroline: Ja, men vi har ju varit där jättemycket.

Jan: Det var ju därför jag nu har observerat att när vi båda svarade spontant, så hade vi inte ett sådant svar, utan vi hade båda framåtriktade svar. När du var så här, jag vill skriva filmmanus, och jag var så här, jag vill hänga i forumet med communityn, och jag vill göra poddavsnitt på inspiration och lust, inte för att vi ska släppa ett varje månad.

Om jag bara hade x pengar, då hade livet varit bra

Jan: Men vet du vad, jag hade ju ett coach-samtal. Jag har ju några coach-klienter från tid till annan, där vi pratar mycket om det här. Den vanliga coach-klienten som jag har idag, som jag tycker är kul att jobba med, det är väl när man inser så här... ja, många gånger har vi ofta en föreställning: om jag bara hade x, då hade y löst sig. Och för många är det, om jag bara hade x pengar, då hade livet varit bra. Men många av de klienter jag tar mig an, som har insett "om jag bara hade x pengar", så uppnår de x pengar, och så inser de, nej, men det var inte... det löste ingenting. Jag har samma problem som jag hade innan, det är bara att det har blivit större. För det är mycket samma issues som jag har haft, eller har.

Jan: Och det är en fråga jag brukar ge, som är en variant på den här, som jag faktiskt tog idag med den coach-klienten jag hade innan vi spelade in. Och så här: hur vill du att livet ska kännas?

Caroline: Vad? Varför skrattar du åt? Du ser så förnumstig ut. Du är så nöjd att du har kunnat göra en variant på den här frågan.

Jan: Men okej, okej, vi går på det.

Caroline: Det här är Karro i ett nötskal. Man blir utskrattad och man vet inte ens varför.

Jan: Nej, jag ska inte skratta ut dig.

Hur vill du att livet ska kännas?

Caroline: Nej, men vi kan gå på det.

Jan: Hur vill du att livet ska kännas?

Caroline: Gränslöst vill jag att det ska kännas.

Jan: Ja, men berätta. Vad är det då?

Caroline: Ja, men det är så att jag är duktig på min profession. Låt oss säga då att skriva filmmanus. Och att det finns dörrar som öppnar sig, som jag kan tacka ja till, och jag kan ta med familj och vänner. Du vet, till Cannes kanske. Att det inte är sånt problem med "åh, hur ska jag nu få pengar till bla bla bla?". Nej, för det öppnas andra dörrar. Är du med? Så att det ska kännas gränslöst. Vad tänker du då?

Jan: Nej, men jag vill att det ska vara en kombination av lustfyllt, alltså kul. Jag vill ha roligt. Roligt är ju mycket så här. Jag vill att det ska vara otvunget. Att det är lätt. Och sen tror jag faktiskt också en del spontant. Alltså, som nu i helgen, vi träffade en kompis i fredags och fikade, och sen hade vi mellokväll med barnen där, ett par andra kompisar, på söndagen. Det var så här, "du, vi hade arrangerat en fest hos en kompis, vi har massa mat över, vill ni inte komma över?" Och så gick vi över, och så hade vi med oss lite rester. Och så hade vi, ja, men supertrevligt. Sånt gillar...

Caroline: Du gillar det.

Jan: Jag gillar det. Så att det ska vara liksom utrymme.

Så här är nog svaret faktiskt för mig. Utrymme. Att det ska vara utrymme att göra det som faller en in.

Jan: Och är det spontan restfest, eller restmiddag, eller ett poddavsnitt om ett ämne som kommer upp i en kommentar, eller att sitta i forumet för att där blev en spännande diskussion. Så fritt. Fritt och otvunget.

Caroline: Jag håller med dig. Och det kan säkert många som lyssnar eller läser det här också hålla med om, att man vill ändå ha den här ostressiga tillvaron och utrymmet.

Jan: Ja.

Caroline: Ja, också att hänga med barnen, om man har barn.

Jan: Ja.

Caroline: Det är en sån superstor grej, för det är nu man har dem.

Jan: Ja, exakt.

Handlar det egentligen om pengar?

Caroline: Och jag tror att egentligen många av de här grejerna handlar egentligen inte så mycket om pengar. Om jag ska vara helt ärlig.

Jan: Nja, jag skulle säga att de handlar om pengar. Men pengarna är bara det som håller uppe att det finns utrymme.

Caroline: Alltså, det kanske inte bara är pengar.

Jan: Men alltså, som du och jag, vi jobbar ju tillsammans och vi jobbar i företaget. Och då har vi ändå det här utrymmet som vi kan spela med. Vi behöver inte vara framför datorn 08.00. Är du med?

Caroline: Nej, men exakt.

Jan: Och det har ändå företagandet och pengarna möjliggjort. Jag är akut medveten, många gånger, om när pengar har möjliggjort saker i vårt liv.

Caroline: Absolut.

Jan: Jag förnekar inte det, men jag menar, det är inte som att vi inte kan ha de här känslorna eller det utrymmet förrän om tio år. Okej, så kanske otvunget är på en skala nio av tio. Men det går ju inte från noll till nio över natt. Utan det kan få vara sex, sju idag. Och sen om tio år så är det kanske åtta, nio.

Caroline: Ja, och vet du, jag håller med dig. Det kan absolut vara så att det är en... Men jag sitter och tänker här nu, när jag sa de här sakerna om pengar som möjliggör, att det är jävligt pinsamt, alltså.

Jan: Ja, alltså vadå?

Pinsamt: kräver det verkligen pengar?

Caroline: Tänk om man inte har så mycket pengar då? Vi har ju varit studenter, jag har inte haft så mycket pengar när jag var yngre. Men det var ändå som att man fick till saker med vänner. Vi hade middagar med vänner även då. Vi gjorde väl linsgrytor, antar jag. Det var gott och alla var mätta. Vi åkte till Liseberg med korridoren innan midsommar.

Jan: Ja, och vi åkte på skidresa där.

Caroline: Det var som allra, allra, allra billigast i fjällen, och kallast också. Men vi hade kul. Så jag känner att det var pinsamt sagt.

Jan: Vadå?

Caroline: Nej, men att jag kanske är lite bekväm.

Jan: Ja.

Caroline: Jag tycker det är uppfriskande att tänka att det kanske inte är så att pengar behövs till den grad som jag tror.

Jan: Exakt. Och det är nog det som är min poäng också. Att pengar... vi tror ofta att det blir sånt fokus på pengarna, när det egentligen kanske handlar om energi. Eller kanske bara lite andra val.

Caroline: Ja, och att man är proaktiv, för man vill träffas. Och det behöver inte vara så här ostar för 700 spänn eller vad det är.

Jan: Nej, vi har inte haft någon ostbricka för 700, så jag vet inte var det kom ifrån.

Caroline: Nej, jag vet inte heller. Men jag bara försökte överdriva lite. Ja, jag ska fundera på det här.

Jan: Ja, det får vara så här "to be continued".

Caroline om sitt partimedlemskap

Jan: Så vad var det du sa nu här när vi pausade, Caroline? Du behöver anamma din...

Caroline: Nej, men jag kan erkänna det här. Jag är inte politiskt intresserad egentligen. Men jag försöker ändå, efter att jag läste en bok som heter... ja, vad heter den? Det är Michel Houellebecq i alla fall. Skam? Nej, vad heter den? Underkastelse. Det var en väldigt politisk bok och jättebra. Och så insåg jag så här, ja, demokrati är ett väldigt fragilt system. Så efter det tänkte jag, jag ska nog ändå gå med i något parti och bara se att jag hänger med lite. Så då gick jag med som medlem i Kristdemokraterna och gillade den här medmänskligheten. Och sen var de inte medmänskliga längre, så då gick jag med i Vänsterpartiet.

Caroline: Och det här är jättekul att berätta när vi träffar våra entreprenörsvänner. För de är så här, "ja, jag är ju moderat in i själen" och sånt. Så säger man att man själv inte är det.

Caroline: Nej, men så tänkte jag så här nu, när vi pratade om att det inte behövs så mycket pengar, kanske, för att ändå uppleva livet fullt ut. Så tänkte jag, men jag är ju ändå med i Vänsterpartiet nu, så jag behöver ju kanske fundera över hur relationen till pengar egentligen är. Och jag har nog fördomar också om Vänsterpartiet, och det kom också över mig här nu. Ett väldigt pinsamt avsnitt för mig hittills.

Jan: Nej, jag tycker det är jättefint. Jag personligen, som är ganska politiskt intresserad, jag bara försöker hänga med i svängarna när det går från KD till V.

Caroline: Jo, men jag testar saker.

Jan: Ja, jag tycker det är jättefint.

Caroline: Men det känns som att det är för evigt mitt öde att aldrig höra hemma någonstans. Att jag testar olika ytterligheter, och så känner jag inte... Och speciellt inom politik så känner man väl aldrig 100 procent hemmahörande.

Jan: Ja, precis. Intressant att veta hur många som satte kaffet i vrångstrupen.

Caroline: Ja, men har vi inte sagt det tidigare i något avsnitt? Typ, Folkets Vilja, Vänsterpartiets medlemstidning, kom i brevlådan samtidigt som Börsveckan. Så man tänker, vad är det här för låda?

Jan: Ja, ja, det är frugan som ska ha Folkets Vilja och mannen som ska ha Börsveckan.

Caroline: Och du bläddrar inte i den särskilt mycket.

Jan: Jag bläddrar nog mer i din tidning än i Börsveckan. Jag är ju inte någon fantast.

Att ge tillbaka till samhället

Caroline: Nej, men jag tycker det är jättefint, och jag tycker att det är roligt.

Jan: Jag känner ju själv också att ju äldre man blir... men det kanske också hänger ihop med, jag pratade med en entreprenörskompis om det igår, faktiskt Christoffer, Christoffer Eriksson, som har ett stort fint företag inom larm. Att det är nog också så att när man blir äldre, så inser man att världen handlar nog mer om än bara mig. Att det handlar om att bidra till samhället och ge tillbaka, att man har fått så himla mycket av samhället, så då har man en viss moralisk skyldighet att ge tillbaka.

Caroline: Ja, ska vi gå vidare?

Anna-Karins fråga: risken att bli kapad

Caroline: Vi går vidare till fråga sju. Anna-Karin på Facebook undrar: "Hur stor är risken att bli kapad, och hur skyddar man sina tillgångar?"

Jan: Ja, jag tror att den hänger ihop lite med första frågan. Det var nog så jag hade tanken, det är med bedrägerier. Jag skulle vara superskeptisk och superförsiktig och bara gå på stora aktörer. Och försöka sätta mig in i hur saker och ting fungerar. Till exempel, om jag ska signera något med BankID, läs vad som står i BankID-fältet. Bara klicka inte förbi. Eller, om polisen ringer upp dig, det går alltid att ringa till växeln, lägga på och ringa till växeln och bli kopplad. Den typen.

Jan: Jag skulle säga att förr hade jag nog satt risken för kapning eller bedrägeri som liten. Men efter att ha hängt med din mamma, som jag sa innan, som är 70 plus, så är jag så här, shit, det är nog mycket. Jag har nog underskattat risken för bedrägerier. Så jag kan inte riktigt säga hur jag kvantifierar risken, men jag skulle nog säga att ju äldre man blir, desto större är den. Och jag vet inte riktigt vad man ens kan göra åt det. Vi hade ju ett avsnitt med en polisinspektör för många år sedan. Det är kanske dags att göra en uppföljning på det. Men jag skulle vara så här, gå bara på de stora aktörerna.

Caroline: Och vad tänker du då för aktörer? Menar du vid internetbetalningar? Att ha sina pengar?

Jan: Det finns väldigt liten anledning att ha pengar någon annanstans än på de stora bankerna. Avanza, Nordnet och så vidare. På de stora, kända aktörerna. Men sen blir kanske också risken... jag tycker det är jättesvårt att bedöma. Jag vet ändå att det är ett gäng poliser och sånt som hänger i forumet, så kan inte ni ge er till känna och hjälpa oss med vad man ska göra? Men jag tror att min insikt, i alla fall 2024, är att risken nog är mycket, mycket större än vad jag har trott.

Caroline: Så där också, kanske inte ha alla pengarna på samma bank. Att dela upp det, så att om man skulle hamna i någon sån situation, då kan man inte föra över allt samtidigt.

Ring upp banken själv

Caroline: Men det du sa, om polisen ringer hem till en, så kan man säga att jag behöver ringa upp er, så kan man lägga på.

Jan: Ge mig... precis. "Vem är det som ringer här nu, vad heter du?" Det finns en polisväxel, vad den nu är, jag kommer inte ihåg numret. Ringa tillbaka, och då kanske de inte ens känner igen att någon har ringt därifrån.

Caroline: Men det måste man ju kunna göra på andra...

Jan: Ja, men även med internetbank. Om någon säger, "jag ringer från Swedbank", exakt, att man måste kunna köra en sån här, vi lägger på och jag ringer tillbaka. Och så ringer man till Swedbank, letar man upp Swedbanks telefonnummer på nätet och ringer, och så frågar man, jag har blivit uppringd från någon, hur ser ni kring det här ärendet? Och så slår de in ens personnummer, så ser de i sitt system om det är något ärende som gäller.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Men sen så hoppas jag också att det läggs någon typ av ärende, polisanmälan eller... jag vet inte. Man måste ju ändå få med det i statistiken.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Okej, vi får återkomma till det med kapning och bedrägeri.

Helenas fråga om Jans investeringsresa

Caroline: Ja, ska vi ta fråga nio? Helena Rooth. Här var egentligen en fråga som var, berätta om din investeringsresa, men jag tror att den får vara för ett kommande avsnitt.

Jan: Ja, det blir långt. Men jag tror att den som vill lyssna på min investeringsresa, det bästa avsnittet som fortfarande är relevant, det är ju när jag fick frispel där 2021, typ. Nej, men avsnitt 277.

Caroline: Är det "investeringstrappan, myten om investerarna"?

Jan: Precis. Om jag ska säga något kort: jag har ju hela tiden trott så här, om jag bara når nästa nivå, där kommer allt vara bra. Men det är det inte.

Caroline: Okej, men kommer du ihåg vilket nummer?

Jan: 277.

Caroline: 277.

Helenas fråga: hur skapas ett avsnitt?

Caroline: Men då tar vi fråga nio nu då. Helena Rooth undrar: "Hur funkar RikaTillsammans behind the scenes? Det vill säga, hur går det egentligen till att skapa ett avsnitt, från idé till att ni lägger upp inlägg om nytt avsnitt på forumet? Och vad gör ni då, och av vem, och hur lång tid tar allt egentligen?"

Jan: Ja, men så här, det tycker jag är en jättekul fråga. Det har vi faktiskt aldrig haft uppe innan. Jag går ju hela tiden och samlar på mig idéer. Och jag får ju mycket input från er som lyssnar och tittar, följer och skriver. Så jag har ett antal avsnittsförslag som ligger och gosar till sig. Till exempel, jag har ett avsnitt som jag är sugen på att göra om finansiell rådgivning. Och då har jag samlat artiklar, klipp och sånt under snart ett och ett halvt år. Så ett avsnitt börjar egentligen långt innan det blir förberett, genom att jag samlar på mig artiklar och vetenskapliga diskussioner och sådant.

Research och inspelning

Jan: Sen blir det ofta att vi bestämmer att vi ska köra. Och då börjar en mer researchfas där jag försöker sätta ihop en PowerPoint. Och den här PowerPointen blir oftast typ 50 slides lång, och den tar ofta en, två arbetsdagar, alltså 8–16 timmar. Sen ska jag få ner den till typ 20 slides, för att det ska bli ungefär en timme, 20 minuter. Så det är ganska mycket jobb.

Jan: Sen brukar jag komma till dig, Caroline, på onsdag, och då spelar vi in. Och du vet oftast inte vad vi ska prata om, utan du ska vara lyssnaren. Om det inte är så att vi har läst böcker eller något inför avsnittet.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Så sen spelar vi in, och det tar ofta två timmar, två och en halv timme.

Klippning och efterproduktion

Jan: Sen efter det tar jag från alla kamerorna och laddar ner det till datorn. Och sen gör jag så kallade proxy-filer, laddar upp det på nätet. Och så klipper jag en grovklippning, vad ska inte vara med, om vi har gjort något fel eller liknande. Och sen skickar jag det till Ranko, som är en kille i Serbien som jobbar på serbiska televisionen, som gör kameramixningen. Så att när jag pratar är jag i bild, och sen nickar du och ser intresserad ut, och så klipper han in det. Och så färgkorrigerar han och gör allt det där jobbet. Och sen skickar han tillbaka den, en Premiere-fil.

Jan: Och parallellt med det här börjar processen där ljudfilerna går till en annan kille, som också tror jag sitter i Serbien eller något sånt, som heter Sudan, som jobbar på radio och har eget företag via Upwork. Alla de här är via Upwork. Och vad han gör är att han synkar ljudet, så att vi har samma ljudnivå, vi pratar med samma röst, tar bort missljud.

Caroline: Med samma röst?

Jan: Eller samma volym. Inte samma röst. Samma volym. Och sen skickar han tillbaka ljudet, och så sätter vi ihop det. Det är Ranko klippt med den filen. Gör en videofil som går till YouTube.

Transkribering, forum och sociala medier

Jan: Och samtidigt skriver vi en beskrivning till avsnittet. Och parallellt med allt det här, då har vi gjort en transkribering, en AI-transkribering av allt som sägs. Och då går det till en tjej på Filippinerna, som heter Charliene, som går igenom hela den här transkriberingen med hjälp av ChatGPT, så att det blir läsbart. Så sätter hon rubriker, "Jan säger", "Caroline säger", och så bearbetar den texten. Och sen sätter hon upp det på WordPress.

Jan: Och sen numera tar Oliver vid, och så gör han försättsbild till videoklippet, till hemsidan, sätter upp den här sammanfattningen av hela avsnittet via Claude, som är en sån här AI-tjänst. Och sen laddar vi upp poddavsnittet, som också Ranko eller Sudan har gjort parallellt. Så det är sjukt många moment. Och sen ska det upp i forum, mötas upp i sociala medier.

Fyrtio timmars jobb per avsnitt

Jan: Så ofta är det, när alla de andra har gjort klart sina grejer, så har jag ofta fyra timmar på söndagar där jag gör det här.

Caroline: Som vi försöker få ner lite grann, så att det inte behöver jobbas på söndagar.

Jan: Ja, men exakt. Så ja, jag tror, så ser ju processen ut. Det är ju lugnt 40 timmars jobb med ett avsnitt på en och en halv timme. Och massa, fyra, fem personer inblandade i ett sånt. Det är därför vi inte pallar med än att göra ett i veckan, för det tar jättemycket tid, vilket jag tror att många inte tänker på eller ser.

Det är därför jag är så sjukt tacksam också till folk på Patreon. För det gör ändå så att... jag tror att det bara är typ vårt åttonde eller tionde avsnitt vi gör som är sponsrat.

Jan: Utan vi kan göra som idag, att vi kan prata om massa andra grejer utan att ha någon intjäning på det. Men vi har ju kostnaden, kostnaden är ju samma för det här avsnittet som alla de andra. Sen kanske lite mindre research här, men det är ändå att sammanställa alla frågorna från alla kanalerna, få ut frågorna. Så det där har ju Oliver gjort ganska mycket jobb i bakgrunden.

Caroline: Ja.

Jan: Bra, ska vi ta en fråga till här?

Caroline: Ja.

Årsintentioner: nästa nivå

Caroline: Helena Rooth undrar: "Hur har det gått med era årsintentioner?" Vad blev ditt, Jan?

Jan: Ja. När pratar vi om årsintentionerna? Var det där i tolv, vad heter det, december 2023?

Caroline: Ja, men precis.

Jan: Så mitt för 2023 var ju förenkling. Och för i år så var det nog "nästa nivå", tror jag. Nästa nivå förenkling. Nej, nästa nivå bara. Nästa nivå. Ja, men levla vissa sådana här perspektiv. Oliver var ju en sån stor grej för oss. Nu har vi ju Oliver, som är 23 år gammal och jobbar heltid och är ordförande för Unga Aktiesparare och har haft sin egen TikTok-kanal och har sin egen podd. Jätteambitiös kille. Så det upplever jag är absolut en levling i mitt liv på det sättet.

Jan: Och det är också, rolig historia, vår femåring. Vi jobbade sent en kväll, så var ju Oliver här, så gick ju Elsa och la sig. Och sen kom ju Oliver på morgonen, dagen efter, sen kommer ju Elsa till mig och bara, "du, pappa, ska Oliver bo hos oss nu?" Men nu gillar hon honom jättemycket, för i lördags, då det var Mello, tog hon min telefon och spelade in någon som hon tyckte om på Mello. Och sen tog hon det och skickade till Oliver. Så det var inte ens en låt, det var någon som bara pratade.

Caroline: Ja, jag tror det var när Fredrik Kempe skulle bli invald, och då hade du skrivit "Här, Oliver", och så var det Å-L-I-V-Ö-R, liksom.

Jan: Oliver är bra med barn.

Caroline: Ja.

Carolines årsintention: skriva mer

Jan: Vad är det för dig?

Caroline: Årsintentionen, jag tror 2023, var inte det mitt andliga år?

Jan: Jo.

Caroline: Kan det vara, ja. Ja, men det är över nu.

Jan: Det är över nu, ja.

Caroline: Det har alltid skavt för mig som naturvetare, att hålla på med det andliga och sådär. Så jag har väl gått tillbaka till mitt vanliga tänk att allt går att förklara på något logiskt sätt.

Jan: Men vad har du för tema för i år då?

Caroline: Temat för i år är att skriva mer.

Jan: Ja, så det är absolut en levling.

Caroline: Ja. Det har varit en sån jävla uppförsbacke, ursäkta mitt språk. I flera år har det varit en uppförsbacke. Det är som att man behöver göra tillräckligt många dåliga texter och inte fatta varför, men vilja veta varför de är dåliga. Och sen också ha verktyg, och det finns ju på nätet, som hjälper en att förstå vad som är bra och vad som är dåligt.

Jan: Men så här, efter flera år, så fick jag ju läsa de första tre kapitlen i din bok.

Caroline: Ja, i en av berättelserna.

Jan: Och de var ju faktiskt jättebra. Och det var ju som att läsa en riktig bok. Så jag var faktiskt jätteimponerad.

Caroline: Ja, det är kul du säger det.

Jan: Så vi får se vad det blir av det.

Avrundning och tack till Patreon-communityn

Jan: Alltså jag tänkte att det här skulle vara halvvägs in i ett avsnitt. Nu är vi ändå... vi har snart en och en halv timmes gaggande.

Caroline: Exakt, så jag tror vi ska faktiskt runda av, så får vi bara ta frågesvar del två sen.

Jan: Men jag tänkte, vi var ju lite inne på det innan med Patreon-communityn, att jag vill säga så här, superstort tack till Patreon-communityn, alltså de som stödjer oss månad efter månad, år efter år. Jag inser att vi har haft Patreon nu i fem år. Och där är vissa som har sponsrat oss varje månad i fem år, så att vi kan göra de här avsnitten. Och jag tycker det är fantastiskt generöst.

Jan: Och sen försöker vi ge tillbaka, att där är lite...

Caroline: Ett värde.

Jan: Ja, men vi har haft digitala avsnitt med allt från om försäkringar, till att vi ska analysera någons privatekonomi, till att vi haft en föreläsning om Lilla stegets kraft, tillsammans med Niklas och Delmar. Och massa andra saker. Så jag hoppas att de som är med inte bara känner att det här är välgörenhet, utan att man faktiskt får något tillbaka. Och man slipper reklamen i poddavsnittet, man slipper reklamen i forumet och lite annat.

Patreon: ge och få värde

Caroline: Jag sponsrar några andra konton, 25 kronor eller något sånt.

Jan: Och det kan man också säga, förlåt, hos oss väljer man ju själv vilken nivå man vill sponsra på. Jag tror standard är 99 kronor, typ 75 kronor exklusive moms. Men om man tycker att det är för mycket, så har vi några studenter, det kom in någon igår, så var det 10 kronor i månaden. Och vi uppskattar allt.

Caroline: Ja, jag tänkte säga att ett av de konton jag sponsrar, det är en sån som ger verktyg till de som skriver. Hon har ju inget värde mer än sina bloggartiklar, som är helt gratis. Så där finns ingenting på Patreon. Och då tänkte jag, jag fattar det. När jag betalar 25 kronor, så har jag ändå redan fått mitt värde. Men sen har jag ett annat, någon serietecknare som jag också betalar 25 kronor till. Och hon har sina nya avsnitt som hon lägger upp i sitt flöde. Jag tycker Patreon är jättebra. Både för oss, men också att man kan hitta annat där som man gillar.

Vad RikaTillsammans är och inte är

Jan: Ja, men om det är något jag får ge bort, alltså, de flesta kreatörer... För jag hade ett samtal med dig för någon dag sedan, det var någon jag skulle berätta vad RikaTillsammans är och inte är. Och så sa jag så här: titta här, vi är en sajt eller en aktör som inte har någon stor företagsaktör bakom oss. Vi är inte sponsrade av Avanza eller Nordnet eller Lysa, eller som många av de andra poddarna är, som är av någon aktör som ser det här som en del i sin marknadsföring. Vi förvaltar inte andras pengar, så vi har ingen egen produkt som vi säljer. Vi säljer inte rådgivning, som många av de här, Ben Carlson eller Barry Ritholtz, som har en rådgivningsfirma vid sidan eller liknande. Utan vi försöker på något sätt dela med oss: okej, vad gör vi på vår resa? Och det är ingen tjänst, det är ingen konsumenttjänst, det är ingen myndighet.

Jan: Så på det sättet bara var han så här, alltså, ni är jävligt udda.

Caroline: Vem sa nu det, att vi var udda?

Jan: Ja, men det var Johannes. Ja, det var Johannes på Infly, som vi brukar anlita, som är jätteduktig på just sociala medier. Och så konstaterade vi... nej, men han var också så här, vem kommer på den sjuka idén att starta ett forum 2021? Och sen lyckas med det. Det är ni, Familjeliv och Flashback i Sverige som har ett fungerande forum.

Därför är jag så sjukt tacksam till dig som lyssnar, tittar, läser, för att det här har gått. För det här borde ju inte gå.

Caroline: Snyggt.

Avslutning och inbjudan till communityn

Jan: Men jag tänker så här, vi avrundar här. Och så har vi ytterligare några frågor. Tack till alla som skickat in frågor. Och så återkommer vi med de här frågorna också.

Jan: Och sen framförallt, nu har vi haft också ett par avsnitt tidigare med folk från communityn, vilket jag också gillar. Vi har haft Johanna och Elias i år, vi har haft Victor Bull, vi har haft Monica Molander. Så om du också har en historia som du kan tänka dig dela med dig av, hör av dig. För apropå den här udda frågan, jag tar mycket hellre gäster från communityn än någon som redan brukar dyka upp i massa andra poddar eller liknande. Det är de här historierna från verkligheten som jag tycker är sjukt inspirerande. Så har du en sådan, så hojta gärna till.

Jan: Med det, stort tack. Och så ses vi i forum, kommentarsfält, på nätet där du eller vi hänger. Tack så hemskt mycket.