Spara till barn och spara med barn

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Spara till barnen eller med barnen
2. Ett av Jans favoritavsnitt
3. Det här bygger på gamla artiklar och en bok
4. Den formella brasklappen
5. En liten plug för Patreon
6. Tips ett: spara till dig själv först
7. Tips två: spara inte för mycket
8. Vad barnpsykologerna sa
9. Vänd på frågan
10. Tre stora skiften samtidigt
11. Vad en bostad kostar 2041
12. En ojämlikhetsaspekt
13. Ekonomisk barnmisshandel
14. Lita inte på den som inte kan förenkla
15. Varför bankkontot är en garanterad förlust
16. Tips tre: hur du sparar till barnen
17. Tidshorisonten avgör
18. Varför svenskar har så mycket på bankkontot
19. Basportföljen
20. Tips fyra-upptakt: Förmynderiutredningen 1988
21. Vad som står i föräldrabalken
22. Vem är överförmyndaren
23. Fri föräldraförvaltning
24. Sammanblandningsregeln
25. Vad är "tryggt"?
26. När barnet äger sina egna pengar
27. Bankföreningens faktablad
28. Jan har lånat av Freja
29. Måste man misstänka sitt eget barn?
30. Tips fyra: i vems namn ska du spara?
31. Spara i eget namn
32. Kapitalförsäkring med barnen som förmånstagare
33. "Var är de där 750 000?"
34. Särskild förvaltning
35. Hur Jan och Caroline har skrivit testamentet
36. Tips fem: spara med barnen
37. Barn klarar mer än vi tror
38. Varje fråga är ett lärotillfälle
39. Lekia-problemet
40. Skicka in en motfråga
41. Är det här svårt i praktiken?
42. Vi har inte tid för barnen
43. Månadens aktie
44. Frejas portfölj
45. Prata lika länge som barnet är år gammalt
46. Unga Aktiesparare
47. Fler organisationer
48. Veckopeng: olika typer
49. Den entreprenöriella veckopengen
50. Ge pengar vid behov
51. Appen Gimi
52. Fördelning: konsumtion, sparande, investering, välgörenhet
53. "Chief family officer"
54. En tredjedel var
55. "Freja var aktieägare"
56. Den coolaste är aktieägaren
57. Att sälja saker
58. Tips sex: säg inte nej, säg "vad intressant"
59. "Pappa, är vi rika?"
60. Ska man berätta att man är rik?
61. Var vill man att barnen ska ta sig?
62. Sonen som tog en kreditupplysning
63. Tips sju: ge ansvar och befogenhet
64. Cirkeln av ansvar
65. Tips åtta: spara rättvist till alla barnen
66. Lösningen: spara i en pott
67. Lite nördig statistik
68. Ränta på ränta i slutet
69. Sequence of returns-risk
70. Tre organisationer och tre tips
71. Avrundning

Spara till barnen eller med barnen

Jan: Om jag skulle behöva välja mellan att spara till barnen eller spara med barnen, så skulle jag absolut välja att spara med barnen. Att ge barnen en ekonomisk utbildning och ett självförtroende är faktiskt viktigare än att ge dem en stor summa pengar.

Jan: Du lyssnar på RikaTillsammans-podden, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi. I den här podden får du varje vecka ta del av konkreta tips, råd, verktyg och inspiration för att ta ditt sparande och din privatekonomi till nästa nivå på ett enkelt sätt. Vi som gör den här podden heter Jan och Caroline Bolmeson. Idag är det dags för avsnitt 242.

Jan: Och idag är temat, eller titeln, typ så här: Spara rätt. Innan hade jag "spara rätt och lätt till barn och med barn", men du tänkte att det inte var så lätt.

Caroline: Ja, men nu stod det något annat här på mina anteckningar, så jag blev helt förvirrad.

Jan: Tanken var egentligen att jag hade bläddrat igenom massa gamla artiklar på bloggen om barnsparande. Det är något vi började skriva om 2011, när vår dotter Freja föddes. Och när jag läste några av de här artiklarna, så skämdes jag. Gud vad pinsamt.

Caroline: Men vad var det som var pinsamt? Var det mer hur du hade skrivit artiklarna?

Jan: Hur jag hade skrivit, och det var tips jag inte längre stod för. Tio olika artiklar, lite hipp som happ. Så idag kommer helt enkelt en sammanfattning, kan man säga, av våra och forumets bästa tips.

Ett av Jans favoritavsnitt

Jan: Jag tror att detta är ett av de få avsnitten där jag verkligen vågar säga: du som lyssnar på detta, jag kommer garanterat ta upp något du inte har tänkt på tidigare. Det är ett av mina favoritavsnitt, av just den anledningen. Att man tittar på det och tänker: shit, det där hade jag inte tänkt på.

Jan: Så om jag skulle sammanfatta: det här avsnittet är en sammanfattning, eller egentligen allt du behöver veta, det viktigaste att veta om sparande till barn och sparande med barn. Och jag kommer att skilja på de två. Det är lite som pensionsavsnittet förra veckan, som jag varmt rekommenderar, där vi gick igenom allt det viktigaste, men nu kring barnsparande.

Jan: Och som vanligt, något jag upplever mer och mer, är att vi håller på med det här lilla skiftet. Från att RikaTillsammans har varit en podd och en blogg med ett forum, till att det nu verkar vilja bli ett forum med en blogg och en podd. Så det är mycket sammanfattning från forumet, från folk som har ställt frågor, skrivit och postat rapporter som jag inte ens visste fanns.

Caroline: Nej, men jag tänker också att man kan tro att forumet bara är där folk sitter och tycker, men det är ju inte riktigt så.

Jan: Nej, så här: när jag gjorde researchen och sammanfattade, så var det någon läsare som hade postat Länsförsäkringars rapport över vad bopriserna kommer att vara 2041, när ens barn flyttar ut. En 30 kvadratmeters etta i olika kommuner i Sverige. Jag var bara: detta hade jag aldrig hittat på egen hand.

Caroline: Nej, kanske inte. Vissa saker tänker man inte ut själv heller.

Jan: Nej. Vårt forum är befolkat av vissa människor.

Caroline: Ja, men jag sa ju att jag älskar det. Och det är helt okej att vara nybörjare i forumet också.

Det här bygger på gamla artiklar och en bok

Jan: Så detta blir en sammanfattning av tidiga artiklar. Jag har plockat bort alla de gamla artiklarna.

Caroline: Jag tänkte precis fråga, ligger de kvar?

Jan: Nej, det blev för pinsamt. Jag har länkat alla dem till den här artikeln. Så detta kommer vara the shit kring sparande till barn, barnbarn och så vidare. Det är också en diskussion vi har skrivit om. Vi skrev en bok 2017 som heter "Gör ditt barn rikt", så vi tar guldkornen därifrån.

Jan: Vi ska faktiskt gå igenom Bankföreningens faktablad om barns tillgångar. Swedishbankers.se har gett ut en lång skrift om barn och barns tillgångar. Så vi kommer prata ganska mycket legalt idag. Sånt som, lite pinsamt, jag inte hade koll på.

Jan: Och jag vill också säga att det vi pratar om i det här avsnittet, bortsett från det legala som är det legala, är subjektiva åsikter från oss. Särskilt när det handlar om att spara med barnen och utbilda barnen kring ekonomi. Det bygger på att vi har två barn, det ena fött 2011 och det andra 2018. Vi har inte gjort några studier på mängder av barn, utan detta blir högst anekdotisk bevisföring. Det är inga sanningar, utan man får göra det efter sitt eget huvud. Se det mer som inspiration, snarare än en pekpinne eller någon sanning. Vad tänker du? Du bara sitter och skrattar åt mig.

Caroline: Nej, men det är absolut högst anekdotiskt och subjektivt. Och jag, som aldrig är klar i tanken och inte ens har fått tänka igenom detta, kommer säkert sitta här och babbla om något.

Jan: Du får hindra mig från det.

Caroline: Ja, men vi leker.

Jan: Och det kommer också bli väldigt konkreta tips, saker som förhoppningsvis du inte visste.

Den formella brasklappen

Jan: Eftersom vi kommer prata om sparande och sånt, är det viktigt att säga det vanliga, det juridiska: historisk avkastning är inte en garanti för framtida avkastning. Särskilt när vi pratar om sparande till barn. Investeringar kan öka och minska i värde, och i värsta fall kan man förlora hela sitt kapital.

Jan: Och detta är inte personlig finansiell rådgivning. I forumet har vi en lista med finansiella rådgivare som vi rekommenderar, om man vill ha den personliga hjälpen. Vi har sammanställt informationen från Swedish Bankers, från Länsförsäkringar och från forumet, så vi känner att källorna är trovärdiga. Men man kan inte garantera det, utan man får kolla på källorna själv.

Jan: Och sen tror jag att vi pratar om Lysa, Avanza, Nordnet och typ Opti. Som vanligt har vi sponsrade länkar till dem, så vill man stödja oss och använda dem kan man göra det, eller så går man bara via Google. Fullständiga villkor finns på rikatillsammans.se/villkor.

Caroline: Liksom. Ja, förlåt.

Jan: Nej, det är inget "liksom". Rikatillsammans.se/villkor. Och här också, när vi går in på de legala bitarna: detta är vår tolkning av lagtexten, jag är inte jurist. En civilrättsjurist kan vara bra att dubbelkolla med, särskilt när vi kommer prata om testamente, arv och sådana bitar.

Caroline: Bra, så det var det formella.

En liten plug för Patreon

Jan: Så jag tänker att vi kör igång. Vi har redan pratat om forumet, och en liten del av vår community på forumet hänger även i Patreon, som är vår lite mer exklusiva, mindre del, där man får extra material. Jag tror vi har över 30 avsnitt där. Vi har ett väldigt uppskattat avsnitt nu på sistone om allmänna principer i en föränderlig värld, med Jonathan Stolsenberg, som jag tror kommer komma in till bloggen sen som gäst. Vissa har sagt: shit, jag har lyssnat på detta tre gånger. Det finns på patreon.com/rikatillsammans, och man väljer själv.

Caroline: Bra, ska vi köra igång första tipset? Spara till dig själv först.

Tips ett: spara till dig själv först

Jan: Ja, och jag tänker att när vi pratar om sparande till barn eller barnbarn, så är det viktigt att komma ihåg att det är helt okej att inte spara till barnen. Man överlever ju ändå, tydligen.

Caroline: Du har redan hintat det, att varken du eller jag fick någon större summa.

Jan: Nej, och det är okej. Herregud, jag har ingen grudge mot mina föräldrar för det.

Caroline: Nej, och det har gått ganska bra i alla fall.

Jan: På flyget säger man ju alltid: i händelse av tryckfall i kabinen, sätt först masken på dig själv innan du hjälper andra. Så ett sparande till dig själv är mycket viktigare än ett sparande till barnen.

Ett sparande till dig själv är mycket viktigare än ett sparande till barnen. Sätt först masken på dig själv.

Jan: Sen vet jag att det ibland är som med cigaretter. Man är okej med att man själv röker, men det är fan inte okej att ens barn röker. Så vissa ser det så här: shit, jag har aldrig sparat till mig själv, men till barnen ska jag tusan spara.

Caroline: Ja, att de kanske ändå har högre, vad ska man säga, någon typ av status.

Jan: Det finns undersökningar på detta nu också. Nu freestylar jag lite, för jag har inte tagit fram dem, men vi tenderar att vara duktigare på att ge medicin efter recept, så som man ska, till våra husdjur och till våra barn, än vad vi är mot oss själva.

Caroline: Jo, men det har jag också hört. Men det heter freestyla, inte freebase. Jag tror det är något man gör när man tar knark.

Jan: Okej, okej. Jag vet inte.

Caroline: Nej, men det är sant. Jag har också hört det, att man är bättre på att till och med ge medicin till sitt husdjur än till sig själv. Det är som att ta hand om någon annan är lättare än att ta hand om sig själv.

Jan: Men då säger vi tvärtom nu.

Caroline: Ja, och då är vi tillbaka på Helena-avsnittet här om veckan. Att säga ja när du menar ja och säga nej när du menar nej.

Jan: Som vi för övrigt också ska kommentera i ett annat avsnitt, för vi har fått mycket roliga kommentarer på det. Jag tror det var avsnitt 239.

Barnens välmående är en spegling av ditt eget välmående. Se till att du mår bra, så kommer barnen att må bra.

Jan: Så det viktigaste här: se till att spara till dig själv först, ha en egen buffert. Det visar också barnpsykologisk forskning. Barnens välmående är en spegling av ditt eget välmående. Så istället för att bara se till att barnen mår bra, se till att du mår bra, för om du mår bra så kommer barnen att må bra. Och det vet vi alla, att en dålig eller ansträngd ekonomisk situation påverkar alla beslut, och barnen.

Jan: Så det var tips nummer ett. Ska vi ta tips nummer två?

Tips två: spara inte för mycket

Caroline: Tips två: spara inte för mycket.

Jan: Ja, och detta är en av de här pinsamheterna i en gammal artikel.

Caroline: Berätta vidare. Nej, men jag tror jag vet vart du är på väg. Du var ju mycket för att man skulle spara till barnen tidigt, när vi fick barn. Och du sparade ordentligt. Så det blev mycket.

Jan: Ja, det blev mycket. Tesen var den här. Den vanligaste invändningen mot sparande är att det tar en så förbaskad lång tid. Och den andra sidan av myntet är att man brukar säga att barn växer upp så himla fort. Innan man vet ordet av så flyttar de hemifrån. Så jag tänkte: kan man inte bara slå ihop de två sakerna, då kommer sparandet gå skitsnabbt? För man kommer relatera det till barnens uppväxt.

Jan: Det var på den energin jag skrev boken "Gör ditt barn rikt" med Charlie, som tyvärr inte finns att köpa. Jag jobbar på att få tillbaka rättigheterna och kunna ge ut den igen. Men typ samma dag som Freja föddes skrev jag: så här ska Freja bli miljonär när hon fyller 18. Och det gick ju jättebra. Efter ett par år hade vi sparat typ några hundratusen till henne.

Vad barnpsykologerna sa

Jan: När vi skrev boken "Gör ditt barn rikt" träffade vi barnpsykologer, förskolepedagoger och ekonomiska experter. Och alla de sa: ja, vi fattar din ambition, men du hade nog lite otur när du tänkte.

Caroline: Men varför vill man inte ge barnen så bra grundplåt som möjligt i till exempel en lägenhet? Ju mer pengar, desto bättre.

Jan: Jo, för de sa att ge en 18-åring en stor summa pengar kan lika gärna stjälpa som hjälpa. Det kan till exempel förhindra drivkraften, eller göra att man får allt serverat och inte lär sig att man behöver anstränga sig för saker. Så det är dåligt på den emotionella och psykologiska arenan, snarare än på den matematiska.

Caroline: Jag fattar det. Men kolla här: nu har man 18 år på sig. En jättechans att utbilda sitt barn i någon typ av intelligens. Och det kan ju vara så att jag som förälder inte har det själv.

Jan: Och jag kan förstå att det kan stjälpa om man ger sin 18-åring 100 000 kr. Det är därför detta avsnitt heter "Spara till barnen och med barnen". Om jag skulle välja, så skulle jag säga: ge barnen hellre ett ekonomiskt självförtroende, en ekonomisk grund att stå på kompetensmässigt. Alla experterna vi intervjuade var helt överens om att det är mycket viktigare än att ge dem en summa pengar. Det de kommer att tjäna till följd av sin kompetens överstiger över en livstid långt mycket mer än det du kan ge dem på 18 år. De kommer ju leva minst 80 år till. Så man ska inte ta ifrån barnen det här "kan själv".

Ge barnen ett ekonomiskt självförtroende. Det de tjänar på sin kompetens över en livstid överstiger långt det du kan ge dem på 18 år.

Vänd på frågan

Jan: Och där ställde den ena psykologen en fråga till mig: men Jan, vänd på frågan. Om du hade fått en miljon när du var 18, hade du haft mer eller mindre pengar idag? Och handen på hjärtat, jag hade nog haft mindre.

Caroline: Jag hade också haft mindre idag. Hade jag fått den som 40-åring, ja, men idag har jag växt med mina pengar. För det är ju det det handlar om, tror jag, att växa i takt med sina pengar.

Jan: Och det blir ju också ett problem. Det har vi pratat om i avsnittet med Mo, när folk får en sån här engångssumma, ett stort arv eller en försäkringsutbetalning. Är man inte van vid beloppen så kan det ställa till med en stor emotionell stress. Så det är inte bara: shit, om jag bara fick tio miljoner, då hade mitt liv varit bra.

Caroline: Nej, du hade fått en massa andra problem.

Jan: Eller de vi har pratat med får en massa andra problem på köpet. Så jag skulle säga: ja visst, man kan spara, men räkna lite bakifrån, baklänges. Vad vill du spara till?

Tre stora skiften samtidigt

Jan: Nu har jag skrivit här vad vårt mål är, så får du se om du köper det. En tes vi hade i "Gör ditt barn rikt" var att när man fyller 18 till 20-ish, så händer tre stora grejer i ens liv samtidigt. Man ska skaffa sig en egen ekonomi, för man blir myndig. Man ska ofta skaffa ett eget boende. Och sen ska man antingen studera eller jobba. Det är tre ganska stora ekonomiska skiften som sker samtidigt. Och då kan en summa pengar underlätta att göra de här skiftena.

Jan: Men barnpsykologen, och jag tror Claes Hemberg var inne på det också, sa: ge dem inte hela kontantinsatsen, utan kanske två tredjedelar. Behöver de 150 000 kr till en kontantinsats, ge max 100 000 kr. Så att de får jobba ihop de sista 50 000 kr själva och lära sig att spara, jobba, hantera pengarna och prioritera.

Vad en bostad kostar 2041

Jan: Och då blir frågan: okej, så hur stort är beloppet? Det var där på forumet som användaren Thomas86 publicerade rapporten från Länsförsäkringar, som de tillsammans med andra aktörer hade räknat fram. Vad kommer en genomsnittlig bostadsrätt kosta i olika kommuner 2041? De tittar på en 30 kvadratmeter stor bostadsrätt.

Jan: Stockholm är dyrast. De har räknat på att bostadspriserna ökar med 4 %, 2 % inflation och lite annat, man kan kolla på antagandena. Men en etta på 30 kvadrat 2041 kommer i Stockholm att kosta 5,2 miljoner kr. I Malmö 2,2 miljoner kr, i Göteborg 3,4 miljoner kr, Uppsala 2,5 miljoner kr, Östersund 1,9 miljoner kr. Vi har detta på bloggen. Man kan gå in på rikatillsammans.se/barnsparande, eller bara klicka på länken i beskrivningen, så får man den här tabellen.

Jan: Det innebär att en kontantinsats i Stockholm kommer behöva ligga på typ 800 000 kr om man skulle ge hela. I Göteborg 500 000 kr, i Malmö 300 000 kr, i Uppsala 400 000 kr och i Östersund 300 000 kr. Och tittar man på hur mycket man behöver spara per månad, om man sparar under en 18-årsperiod, så går alla utom Stockholm att spara på barnbidraget.

En ojämlikhetsaspekt

Jan: Sen ska man komma ihåg att alla inte har möjligheten att spara barnbidraget. Vi behöver inte gå in på det politiska, men jag kan tycka att det är lite synd att vi har en så icke-fungerande bostadsmarknad. Vi skrattar ibland åt folk i USA, att de ska spara till college för att barnen ska kunna få sig en utbildning. I Sverige behöver vi inte spara till utbildning, men vi behöver spara till barnen för att de ska kunna flytta hemifrån. Där finns en ojämlikhetsaspekt som inte är att förringa, men jag tänker att den hör hemma i ett annat avsnitt.

Caroline: Det var ju inte det som var syftet med barnbidraget från staten, att du ska lägga undan det för att spara till en bostadsrätt.

Jan: Nej, det var det väl inte. Man skulle kunna använda det.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Så jag skulle säga att någonstans runt 250 000 kr-ish är ett rimligt mål på 18 års sikt. Det kan låta som sjukt mycket pengar, men vi kommer till det sen. Det är inte du som ska behöva jobba ihop pengarna. Vi ska ju ha ränta på ränta under en ganska lång tidsperiod, faktiskt 18 år. Så man kommer få ganska mycket skjuts, och jag visar lite tabeller sen.

Ekonomisk barnmisshandel

Jan: Och då började vi prata om sparandet till barnen. En av de artiklarna jag skrev för många år sedan fick jag lite skit för. Jag skrev att det är ekonomisk barnmisshandel att spara långsiktigt till barn på ett bankkonto.

Caroline: Ja, jag vet, du skrev det. Vad tänker du om det nu då?

Jan: Jag hade nog inte uttryckt mig så, men jag gillar ändå att man hajar till.

Caroline: Ja, man hajar till. Du hade starka åsikter förr i tiden.

Jan: Ja, men jag har väl blivit klokare och insett att jag inte sitter på sanningen. Jag har passerat Mount Stupid, som vi har pratat om.

Caroline: Säg inte det! Jag tänker att jag är där hela tiden med saker.

Jan: Det vi pratar om är Dunning-Kruger-effekten. När man inte kan något så uttalar man sig inte, och sen lär man sig lite och då tror man att man kan allt. Man har klättrat upp på Mount Stupid.

Caroline: Och man vet inte att man är på Mount Stupid. Man tänker att man har koll på läget.

Jan: Ja, och jag har väl inte haft koll på läget. Nu inser jag att det är ett ganska komplext ämne, och svaret är nästan alltid "det beror på".

Lita inte på den som inte kan förenkla

Jan: Men om man ska förenkla det. Det var faktiskt Jonathan som sa att hans mentor hade sagt till honom: lita inte på en person som inte kan ta ett ämne och göra det mer komplext eller förenkla det, baserat på vad som behövs. Jag har lärt mig att många av de ämnen vi pratar om går att göra jättekomplexa, och de går också att förenkla väldigt mycket.

Caroline: Vänta, han sa "lita inte på"?

Jan: Ja.

Caroline: Det är ju så jättekul. Jag har träffat hur många människor som helst som inte kan förenkla sitt ämne. Och jag litar i och för sig på dem, men jag ville hjälpa dem att förenkla.

Jan: Man kan säga så, naturligtvis. Lita inte på dem.

Caroline: Ja, men det är lite tufft.

Jan: Ja, det är tufft. Men tänkvärt.

Varför bankkontot är en garanterad förlust

Jan: Men om man vill förenkla det, vad är svaret på varför jag skrev så? För att den underliggande poängen är valid. Om du tittar på en genomsnittlig 20-åring, säg att du ger en hundralapp i doppresent, vad är den värd 20 år senare när de har gått ut gymnasiet? I genomsnitt förlorar en hundralapp ungefär 20 % av sitt värde under perioden.

Jan: Ibland hör man mor- och farföräldrar som inte vill investera pengar i aktier för att man kan förlora. Så sätter de pengarna på ett bankkonto och har en garanterad förlust på 20 % till följd av det som kallas inflation.

Sätter du pengarna på bankkontot för att aktier känns osäkert, har du en garanterad förlust till följd av inflationen.

Jan: Här tog vi en bild på Ekonomifakta, som är en sajt på nätet. Man kan googla "Ekonomifakta räkna på inflation". Man fyller i: 100 kr 2001, vad är de värda 2021? Då är det 78 kr. Så för någon som föddes 2001 och fick en hundralapp i doppresent, är den värd 78 kr i december förra året.

Caroline: Alltså, jag tycker det tål att höras, för det är ju så många människor som har mycket pengar på sina bankkonton. För att man inte vet hur man ska investera, man är rädd för det.

Jan: Och detta är för långa tidsperioder, när vi har en inflation på 2 % om året.

Tips tre: hur du sparar till barnen

Jan: När det gäller sparande till barnen, så är det inte som att man sparar på något annat sätt än vi har pratat om tidigare. Här tänker jag, lyssna på avsnitt 238 eller avsnitt 99. Tesen är densamma: köp hela höstacken, skit i att försöka leta efter nålar.

Caroline: Men vänta, Jan, det kan vara så att man inte vet vad höstacken är.

Jan: Ja, men jag är på väg in i det. Det handlar om att investera i alla bolag, i alla länder, i alla branscher, i alla storlekar, om man ska göra det, så billigt, regelbundet och långsiktigt som möjligt. Översatt till konkret, det är det vi pratar om i avsnitt 238 eller 99: en global, billig indexfond eller en fondrobot. Vi gillar Lysa, som är en fondrobot, eller Opti. Opti är mer en app, så då kan man gå in i App Store och söka på Opti, eller gå in på Lysa.se. Ni får gärna använda vår sponsorlänk. Jag tänker inte prata mer om det här, vi har avsnitt 99 eller 238 om man vill fördjupa sig i varför det är bättre än att hålla på själv.

Caroline: Men vi skrev tips 3 här, sparande till barnen. Du har pratat om det nu. Att inte bara spara på bankkonto, och enligt tidigare nämnt i 238 och 99.

Jan: Ja, precis. Så nu är vi inne på hur man sparar till barnen. Man sparar till barnen precis som du sparar till dig själv på pensionen, och precis som du sparar till annat.

Tidshorisonten avgör

Jan: Och då är det viktigt att tänka på, som vi pratar om i avsnitt 238, tidshorisonterna. En kort tidshorisont är 0 till 2 år. Då ska man inte investera i en fondrobot eller aktier, utan då är det bankkonto. Sen har vi de långa tidshorisonterna, alltså över 10 år. Börjar jag spara när barnet är tre och vi ska spara till 18 år, då är det mer än 10 års sparhorisont. Då är det 100 % aktier, alltså aktieindexfonden. Och sen är det perioden mitt emellan, jag vet inte om det är tre, fem eller tio år.

Caroline: Ja, då brukar vi säga 50 % aktier och 50 % bankkonto, så har man någon balans.

Jan: Men det som är klurigt med detta är att om du tar en 15-åring, så kan man argumentera för att tre år är en rimlig sparhorisont, att de ska få pengarna vid 18 år. Men man kan också argumentera för att tio år är rimligt, att de får pengarna när de är 23 eller 25. Sparhorisonten för en ungdom eller ett barn är mindre viktig än den är för en pensionär.

Sparhorisonten för en ungdom är mindre viktig än för en pensionär. Kraschar börsen kan en 18-åring vänta ett par år. En 65-åring har inte samma flexibilitet.

Jan: Min poäng är: säg att jag ska använda pengarna om tre år, och börsen kraschar och jag har haft full aktieexponering. För någon som är 65 kan det innebära: nej, tråkigt, du kan inte gå i pension, du får jobba tre år till. För en 18-åring blir det: ja, börsen kraschade, sorry, du kan inte flytta hemifrån förrän om tre år. Den relativa besvikelsen, eller betydelsen av de där åren mellan 18 och 21, påstår jag är objektivt sett mindre än mellan 65 och 68.

Caroline: Ja, och det kan ju till och med vara så att man tar tag i det själv och bara jobbar häcken av sig för att kunna flytta hemifrån.

Jan: Så sparhorisonterna ger lite mer flexibilitet. Man kan säga: ja, 18 år, sorry, det var ett kast på börsen, du får vänta ett år till. Även om 18 år kanske tycks vara att ett år är aslänge, så vet vi som är lite äldre att det inte är så mycket.

Varför svenskar har så mycket på bankkontot

Caroline: Men jag tänkte på det faktiskt, en tanke nu med sparhorisont och varför man har pengar på bankkonto. Är det inte som du sa för några avsnitt sen, att man inte vet när man behöver pengarna, så då tycker man att det är bättre att ha dem på bankkonto? Och jag tänker inte bara på barnsparande nu. Jag blir så fascinerad av att svensken har så mycket pengar på bankkontot.

Jan: Det handlar nog om många faktorer. En kan vara att man inte vet när man behöver pengarna. 60 % av svenska befolkningen har inte ett ISK-konto. Det handlar om okunskap och rädsla för börsen, skulle jag säga.

Caroline: Snarare än att man bara tänker: åh, jag kan investera i en fondrobot, jag kan det, men jag skiter i det och har pengarna på ett bankkonto.

Jan: Nej, jag tror inte det.

Caroline: Nej, naturligtvis.

Basportföljen

Jan: Och sen har jag också lagt i artikeln vår basportfölj. Om man inte vill köra en fondrobot, utan vill ha fonder, säg att mor- eller farföräldrar säger att de vill köpa fonder. Vilka fonder kan man då köpa, och fördelningen på dem? Det är basportföljen. Det är inget nytt, det är samma basportfölj vi hade 2021, det är det vi pratar om i avsnittet.

Caroline: Hur hittar man den då?

Jan: Bara tryck på länken i beskrivningen, inne på bloggavsnittet som tillhör det här poddavsnittet.

Caroline: Ja, precis. Bra. Så det var tips nummer tre.

Tips fyra-upptakt: Förmynderiutredningen 1988

Jan: Nu ska vi gå in på tips nummer fyra. Men vi ska ha lite historia och bygga upp inför det. Du kan läsa rubriken här på min slide.

Caroline: Förmynderiutredningen 1988.

Jan: Vi ska tillbaka till 1988. Då gjorde man en sån här utredning, och sen blev det en proposition i riksdagen, 1993/94:251. Man tittade på sparande till barn, och på vad som händer när barn får en tillgångsmassa. Då upptäckte man två problem. Du kan läsa vad man identifierade.

Caroline: "Föräldrar som i och för sig vill sina barns bästa men saknar erfarenhet och kunskap för att kunna förvalta barnens egendom, i vart fall avseende mer omfattande egendom och egendom som kräver aktiv bevakning." Och "föräldrar som kan ha ett intresse av att använda sina barns tillgångar på ett otillbörligt sätt".

Jan: Det var de två problemsituationerna. Man insåg att man behöver skydda barnen i de här två fallen: föräldrar som vill sina barns bästa men saknar kunskap eller erfarenhet, och föräldrar som vill använda barnens pengar för sin egen räkning. Detta såg man som problem.

Vad som står i föräldrabalken

Jan: Då gjorde man ett tillägg. Man diskuterade hur det skulle gå till, var man hittar en bra kompromiss. Och då skrev man in i föräldrabalken, SFS 1949:381, följande. Du får läsa andra paragrafen.

Caroline: "När värdet på en omyndigs tillgångar som ska förvaltas av föräldrarna genom arv, gåva, värdestegring eller på något annat sätt har kommit att överstiga åtta gånger gällande prisbasbelopp enligt andra kapitlet sjätte och sjunde paragraferna socialförsäkringsbalken, så tillämpas bestämmelserna i..."

Jan: Vad fan gör du?

Caroline: "...paragraf tre till sju för förvaltningen." Och läs paragraf tre?

Jan: Ja.

Caroline: "Inom en månad efter det att värdet på en omyndigs tillgångar överstigit det belopp som anges i andra paragrafen första stycket, ska föräldrarna ge in en förteckning över den omyndiges egendom till överförmyndaren."

Jan: Ja. Vem är överförmyndaren? Detta är ju spännande. Vad betyder detta på svenska?

Caroline: Vänta lite, jag ska bara, det är sån här juridiksvenska. Tredje stycket läser jag nu: "Har egendom tillfallit den omyndige med villkor om särskild överförmyndarkontroll enligt andra paragrafen andra stycket, ska föräldrarna ge in en förteckning över egendomen till överförmyndaren inom en månad därefter."

Jan: Så att någon annan ska ha kontroll över barnets pengar?

Caroline: Det är inte föräldrarna?

Jan: Nej. Och det är för barnets bästa.

Vem är överförmyndaren

Caroline: Och vem är överförmyndaren?

Jan: Varje kommun har en överförmyndare. Det betyder att om ditt barns tillgångar är över åtta prisbasbelopp, det vill säga 384 000 kr omräknat till 2022, så ska detta anmälas till kommunens överförmyndare. Och det är nog ganska många som inte känner till det.

Caroline: Nej, det är som en sån bortglömd lag som de har i vissa delstater i USA. Att man inte får köra in i delstaten med ett äpple på huvudet.

Jan: Nej, det är absolut inte samma sak, naturligtvis.

Caroline: Men det är inte så många som trycker på den här lagen. Det är inte som att man får veta det när man får en nyfödd.

Jan: Nej. Och på allvar, 384 000 kr. Ska du spara till de här kontantinsatserna så kommer du förr eller senare komma över den summan. Då ska detta anmälas. Det är för att skydda barnet, inte för att jäklas. Man bedömer att barnet inte är myndigt att fatta egna beslut eller försvara sin rätt, så man har någon annan som försvarar barnets rätt.

Fri föräldraförvaltning

Jan: Men för att detta inte ska vara helt kass, att man plötsligt har förvaltat pengarna bra och så ska man bolla med någon på kommunen, så finns det något som heter fri föräldraförvaltning. Nu blir det lite mer text. Detta har jag saxat, tror jag, från Konsumenternas.se, en jättebra sajt just när det gäller de här grejerna.

Caroline: "Föräldrarna ska förvalta tillgångarna på ett omsorgsfullt sätt och agera på det sätt som bäst gagnar barnet. Pengarna ska placeras säkert och ge en skälig avkastning. Det innebär att de ska förvaltas försiktigt med betoning på trygghet."

Jan: Så lagstiftningen säger att det ska vara en skälig avkastning, och att de ska förvaltas försiktigt med betoning på trygghet. Och sen att tillgångarna i skälig omfattning får användas för barnets uppehälle, utbildning och nytta i övrigt. Så jag kan inte ta ut pengar och köpa en ny bil, men jag kan ta ut en del och använda dem. Det var något rättsfall där de hade inrett barnets rum med pengarna, det var okej. Jag tror det var en annan dom där det till och med var okej att ta ut pengarna och betala barnets andel i en resa man gjorde. Det ansågs skäligt.

Sammanblandningsregeln

Caroline: "Pengarna får även användas till sådant som kommer föräldrarna och familjen i övrigt till godo, om deras intresse är en bieffekt."

Jan: Men här kommer det viktiga, och detta är en sammanblandningsregel. Barnets tillgångar får inte blandas ihop med föräldrarnas, exempelvis förvaras på samma konto. Är det barnets pengar, har du en gång gett pengar till barnet i en gåva, så måste de hållas separata från din ekonomi. Du kan inte föra över det till barnets konto och sen föra tillbaka det från barnets konto till dig själv.

Caroline: Nej.

Jan: Och jag tror att det är fler än jag som lärde oss detta den hårda vägen. Vi förde över pengar till Freja och sen ville vi föra tillbaka dem, och då gick inte det. Detta är lagstiftning som bankerna måste upprätthålla. För om inte bankerna gör det, så kan barnet eller överförmyndaren sen klandra banken för det. Är du med?

Caroline: Ja, jag förstår. Men det känns ändå som väldigt subjektiva regler. En betoning på trygghet. Jag tror att det hade varit svårt att komma undan med att vi placerade barnens pengar i krypto.

Jan: Ja, men vad är trygghet?

Caroline: Försiktigt och tryggt ska det vara.

Vad är "tryggt"?

Jan: Jag skulle säga, så som vi har pratat om sparande. Jag förstår att inte någon som läser detta skulle sätta pengarna i krypto.

Caroline: Men det är ju subjektivt hur man...

Jan: Jag hade haft svårt att se hur en överförmyndare skulle argumentera mot forskning.

Caroline: Jo, men jag tänker på föräldrar. Det är inte föräldrarna som ska placera pengarna?

Jan: Jo, föräldrarna får placera dem. Om jag kommer till en överförmyndare och säger att jag placerar detta i Lysa, i en indexfond, och vi har tio års sparhorisont, så tror jag inte att de kommer protestera. Men det finns många andra. Man kan köpa en enskild aktie och hoppas att det är tryggt och försiktigt.

Caroline: Ja.

Jan: Jag tror att man hade kommit undan med det också, tyvärr. Jag hade inte accepterat det som överförmyndare, men det är en annan diskussion.

Caroline: Men vad är straffet?

Jan: Jag vet inte, jag har inte kollat det.

Caroline: Vad är konsekvenserna?

Jan: Att du kan bli klandrad för förmögenhetsskada, skulle jag gissa. Nu gissar jag, det är säkert någon jurist som lyssnar och kan detta bättre än mig.

När barnet äger sina egna pengar

Jan: En annan grej. Nu gäller inte detta dig och mig än, men om man har ett barn som är över 16 år och har tjänat pengar själv och satt in dem på ett konto, så får inte föräldrarna ta ut pengarna utan att barnet godkänner det. Är man 16 år eller äldre och har sina egna pengar, så är de ens egna pengar.

Caroline: Med risk för att låta som en idiot så tycker jag det är... vi behöver ju ha en bra relation med Freja.

Jan: Man behöver ha en bra relation med sitt barn om barnet äger sina pengar, det vill säga har dem på sitt eget konto.

Caroline: Vi är på väg dit.

Jan: Vi är på väg till ett tips som heter "vem äger pengarna?". Men innan vi kommer dit behöver vi fatta problematiken kring vem som äger pengarna.

Bankföreningens faktablad

Jan: Sen finns det en skrift på typ 50 sidor som heter Bankföreningens faktablad om barns tillgångar. En vanlig person är inte målgruppen, det är bankjurister, de som jobbar på bank. Men de har några punkter, så här har jag bara copy-pastat. Ska du läsa?

Caroline: "En omyndig får oavsett ålder också råda över medel som den omyndige har fått i gåva med villkor om fri dispositionsrätt."

Jan: Så har man gett en gåva med fri dispositionsrätt, då får barnet bestämma självt.

Caroline: "Det är föräldrarnas skyldighet att se till att pengar och värdepapper som tillhör barnet förvaras på sådant sätt att de inte sammanblandas med förälderns egna eller annans tillgångar. För att en förälder ska kunna låna pengar från sitt barn krävs att god man utses för att företräda barnet, samt att överförmyndaren samtycker till åtgärden. Detta gäller även tillfälliga handlån och oavsett beloppets storlek. Lånet måste ges mot ränta och säkerhet. Dessutom ska en amorteringsplan upprättas."

Jan har lånat av Freja

Jan: Jag kan tänka mig... jag har ju lånat pengar av Freja. Utan att upprätta en amorteringsplan, utan att ge någon säkerhet.

Caroline: Du har brutit mot lagen.

Jan: Jag har brutit mot lagen i detta. Jag bara tänker: gud vad roligt. Man går till barnet och bara, här är en kreditupplysning, här är säkerhet. Så det är bra att veta, man får inte låna av sina barn om man inte gör det som om man skulle låna av någon annan. Återigen: visste du detta?

Caroline: Nej.

Jan: Bra. Detta är också sista punkten.

Caroline: "Det är inte möjligt för föräldrarna att inför barnets 18-årsdag utföra transaktioner i syfte att hindra barnet från sina möjligheter att därefter disponera sina egna pengar. De beskrivna reglerna om förbud att blanda ihop barnets pengar med sina egna, att ge bort barnets tillgångar, samt reglerna om jäv och utlåning gäller även i dessa fall."

Jan: Så alternativet att spara till sina barn i deras namn fram till deras 17-årsdag, och sen när de är 17 och ett halvt tänker "shit pommes frites, detta blir en Kos-resa i sommar om inte jag tar tillbaka de här pengarna", det är no can do.

Måste man misstänka sitt eget barn?

Caroline: Jag fattar det. Men det som stiger upp för mig här, och som du säkert kommer opponera dig mot: varför? Varför tror man att barnet ska åka till Kos eller festa upp pengarna? Man måste ha en bra relation med sina barn. Tillit, och att man pratar med varandra. Har du ett barn som åker till Kos och festar upp sina 18-årspengar, så har du andra problem.

Jan: Då har man andra problem.

Caroline: Det var min stora dröm att åka till Kos, men jag fick ju inte.

Jan: Det var inte min dröm. Jag hade i och för sig inte pengar för det heller.

Caroline: Ja, nu kom det väldigt mycket värderingar och åsikter i det där.

Jan: Ja, det kom det.

Caroline: Vi kan gå vidare.

Jan: Vi går vidare. Så detta är bra att veta, tänker jag. De flesta vet nog inte det. Vill man nörda mer så heter skriften "Bankfrågor för ställföreträdare för barn och vuxna", publicerad 2020, tror jag, utgåva 4. Det finns en länk, eller så googlar man. Ganska spännande, om man inte har något att göra en tisdagskväll.

Tips fyra: i vems namn ska du spara?

Jan: Och nu kommer vi då till tips fyra. I vems namn ska du spara? Sparar du i barnets namn, alltså att du har ett ISK i barnets namn, eller ett konto i barnets namn, så anses det vara en gåva. Och har du gett en gåva får du inte ta tillbaka den. Du får inte blanda samman det med dina pengar. Du har inget att säga till om från 18-årsdagen. Blir det en summa över åtta prisbasbelopp så måste du anmäla det till överförmyndaren på kommunen.

Jan: Men å andra sidan: det är ingen risk vid skilsmässa, ingen risk vid bodelning eller vid dödsfall, utan det är barnets pengar. På riktigt. Så det är väl uppsidan.

Spara i eget namn

Jan: Om man sparar i sitt eget namn, så kan man välja när barnet ska få pengarna. Men man tar en risk vid skilsmässa. Om du och jag skulle skilja oss och pengarna är på Frejas ISK-konto, då ingår de inte i vår bodelning. Är de i ditt namn, ja då ska jag ha hälften, eller vice versa, eller så ska vi förhandla om dem.

Jan: Eller vid dödsfall. Om jag dör och vi har sparat i mitt namn till Freja, så har inte Freja någon dispositionsrätt, eftersom du som min maka har fri förvaltningsrätt på hela mitt arv. Givet att jag inte har särkullbarn, men det har jag inte. Vad jag vet om.

Caroline: Det är så gubbigt. Jag har varit ute och, jag vet inte, jag har nog inga barn, men man vet aldrig.

Jan: Okej då, vi klipper bort det. Jag har inte heller några andra barn, vad jag vet.

Kapitalförsäkring med barnen som förmånstagare

Jan: En variant här är att ha en kapitalförsäkring som man har i sitt namn, men med barnen som förmånstagare. Där går det ofta att ha flera barn. Så om jag dör, går de pengarna direkt till barnen utan att gå till dig. Det är en mellanvariant. Därför brukar vi som tycker att sparande är nördigt ofta rekommendera en kapitalförsäkring med barnen som förmånstagare. Det är ingen annan anledning än att du äger pengarna i ditt namn, men om du dör går pengarna iväg till barnen utan att de hamnar i dödsboet.

Jan: Vi själva gör en kombination. Vi har sparande i barnens namn, vi har sparande i vårt namn och en kapitalförsäkring.

Caroline: Ja, lite all over the place.

Jan: Ja, men det är lite så. Men vi har ändå hyfsat. Borde städa upp det.

"Var är de där 750 000?"

Jan: Jag har tänkt på det ibland. Freja tycker ju att vi är typ den tråkigaste YouTube-kanalen på internet.

Caroline: På YouTube, ja. Hon älskar YouTube och försökte titta på er, ni var skittråkiga. Det var vad man fick höra.

Jan: Nu har jag tagit bort artikeln, men jag har ändå refererat till den nu, den där "så ska Freja få en miljon när hon fyller 18". Hon var ju på väg att ha typ ett par hundratusen. Och nu har vi ju kappat det vid typ 250 000 kr. Undrar om hon någon gång kommer se oss. Du, pappa, titta här, här pratar du om en miljon, men jag har bara fått ut 250 000 kr. Var är de där 750 000 kr? Det kommer vara glömt då, begravt under åratal av YouTube-videos av marsvin som har fått ny inredning.

Caroline: Yes.

Särskild förvaltning

Jan: Men då finns det en sista variation på det här. Det är något som kallas särskild förvaltning. Detta har vi gjort med hjälp av våra jurister. Detta är också från Konsumenternas, så här har jag bara copy-pastat. De skriver det bättre än vad jag hade gjort. Du kan läsa.

Caroline: "Den som ger en gåva till ett barn kan ange att egendomen ska förvaltas av en särskild förvaltare, utan att föräldrarna i egenskap av förmyndare har något medbestämmande. Ett sådant villkor om särskild förvaltare kan också skrivas in i testamentet, i ett förmånstagarförordnande i en försäkring eller ett individuellt pensionssparande. I villkoret kan givaren föreskriva att egendomen ska förvaltas av förvaltaren längre än till barnets 18-årsdag."

Hur Jan och Caroline har skrivit testamentet

Jan: Detta är viktigt. Så som vi har skrivit i vårt testamente, och vårt testamente ligger, jag vet inte om jag har sagt det till dig, men jag har faktiskt lagt ut det i forumet.

Caroline: Varför har du lagt ut det där utan att säga det till mig? Jag har inte sett det.

Jan: Nej, men jag tog ju bort personnummer och sånt.

Caroline: Ja, men jag har sett det och tänkt att du hade lagt ut något mer.

Jan: Nej, jag ville bara visa att man kunde använda denna formulering för särskild förvaltning. För vi var så här: om jag dör, eller om du dör, så ärver vi varandra. Eller nej, korrekt: barnen ärver, men make eller maka har fri förvaltningsrätt. Men så tänkte jag: shit, om det osannolika skulle hända att du och jag dör samtidigt, så är det en ganska stor tillgångsmassa som ska gå till barnen. Och då får de den när de fyller 18. Och då tänkte jag att det kanske inte är så smart.

Jan: Så vi har skrivit in att de får 30 % när de fyller 18, 30 % när de fyller 21 och 30 % när de fyller 25. Med undantag om de behöver köpa boende, då får man plocka ut en större del. Och sen har vi utsett två av våra kompisar som särskilda förvaltare. Och så har vi sagt att pengarna ska förvaltas på Lysa. Det har vi uttryckligen skrivit i vårt testamente. Du kan läsa det de skriver också, för det var formaliekrav. Men det finns ett exempel på forumet på detta.

Caroline: "Det ska framgå av gåvobrevet eller motsvarande vem som ska vara förvaltare. En särskild förvaltare kan vara en släkting eller någon annan privatperson, eller ett företag, exempelvis en bank. Förvaltaren ska lämna en årlig redogörelse till barnets förmyndare, det vill säga oftast föräldrarna. Till skillnad från en god man eller förvaltare står en särskild förvaltare inte under överförmyndarens kontroll."

Jan: Detta är en bra sak att veta. Nu är vi klara med det legala, nu ska vi prata om sparande med barnen, och inte till barnen.

Caroline: Nu kör vi på det.

Jan: Men känns det förståeligt? Jag är mån om det, för det är ganska...

Caroline: Det känns förståeligt. Det känns också viktigt att veta.

Jan: Ja, det är lite så jag har tänkt: detta har nog de flesta inte tänkt på, men det kan vara en obehaglig överraskning.

Tips fem: spara med barnen

Caroline: Tips fem.

Jan: Ja, och jag tror vi bara har sju tips, så det är inte 16 tips som kring pension.

Caroline: Tips fem: spara med barnen.

Jan: Vi har varit inne på att det är viktigare att spara med barnen, att ge dem ett ekonomiskt självförtroende, ekonomiska muskler, än att spara en stor summa till dem. Charlie, min kompis, när vi skrev boken "Gör ditt barn rikt", skrev så här: frågan är inte så mycket "när är barnen redo att prata om ekonomi?", utan "när är jag som vuxen redo att prata om ekonomi med mina barn?".

Frågan är inte så mycket när barnen är redo att prata om ekonomi, utan när jag som vuxen är redo att prata om ekonomi med mina barn.

Barn klarar mer än vi tror

Jan: Tesen vi hade var att de flesta tioåringar spelar dataspel. Och i dataspel finns det ganska komplexa ekonomier, som vi ofta inte tänker på. Du ska samla på dig vissa resurser, byta dem mot andra resurser, i en viss tid och en viss ordning, för att förädla nya resurser. Du måste prioritera, för du kan inte välja alla skill-träd.

Caroline: Vad är det för spel du pratar om?

Jan: Allt möjligt. Allt från Fortnite till, jag vet inte om man spelar Counter-Strike, eller World of Warcraft, vad ungdomen spelar nu för tiden. Barn är mycket duktigare än vi tror. Och kan man hantera en dataspelsekonomi, så kan man hantera en veckopeng. Det är inte så konstigt.

Jan: Jag lyssnade på Rational Reminder, där de hade någon som hade skrivit en bok om sparande till barn. Hon sa att barn från fem års ålder absolut är mogna att prata om ekonomi. Sen pratar du kanske inte styrränta och nationalekonomi med en femåring, utan det gäller att anpassa det till barnets nivå. Och att leka.

Varje fråga är ett lärotillfälle

Jan: Poängen hon hade, som jag gillar, hon hette Rachel Taube tror jag, eller något sånt. Det var också ett tips från forumet, någon hade lagt upp det här avsnittet av Rational Reminder. Ben Felix tror jag att han heter. Hon sa att varje gång ett barn ställer en fråga eller vill ha något, så är det ett potentiellt lärotillfälle. Som förälder kommer man misslyckas, man kommer tappa 99 av 100 lärotillfällen, och man är inte alltid själv pigg på det. Men det är en krok som man kan hänga upp något på. Och vår uppgift är att leka med de här.

Caroline: Kan du inte peka på några lärotillfällen som du både har tappat och plockat upp, till exempel med Elsa eller Freja?

Lekia-problemet

Jan: Jo, en grej som skavde för mig med Freja jättelänge. Våra barn älskar ju Lekia, att åka till Lekia, som är en leksaksaffär. Och då vill de ha massa grejer. Jag ville inte åka till Lekia, för jag blev en asshole. Jag satt där bara: nej, nej, nej, nej. Och inte nog med att jag sa nej, dessutom började jag ljuga. "Vi har inte råd."

Caroline: Har du sagt det en gång max till dem?

Jan: Och sen tänkte jag bara: vilket bullshit, det är klart att vi har råd. Då tänkte jag: okej, men vänta, varför ljuger jag för dem? Det kändes skitjobbigt. Det var en av grejerna vi tog upp när vi skrev "Gör ditt barn rikt".

Skicka in en motfråga

Jan: Då sa någon, jag minns inte vem, men sa det så klokt: vet du vad? Istället för att säga nej eller svara på frågan, barn är inte så clever, skicka in en motfråga. "Men vad spännande, berätta, varför vill du ha den här?" Så duckar man lite frågan i steg ett. Låt dem berätta, för ofta vill de bara berätta och uttrycka känslan.

Jan: Och nummer två, om de fortfarande vill ha det, säg så här: gud vad roligt att du vill ha det här, jag vill jättegärna köpa detta till dig. Så låt oss skapa en plan eller en lek, så att du kan få lov att köpa detta. Man sätter sig på samma sida av bordet. Jag är inte någon nätdomare som ska avgöra huruvida barnet får detta eller inte, utan vi spelar på samma lag. Målet är att du ska kunna få det här, och sen ska vi göra en plan.

Sätt dig på samma sida av bordet som barnet. Du är inte domaren som avgör om de får det, ni är på samma lag och gör en plan tillsammans.

Jan: Den planen kan inbegripa allt från att du får anstränga dig, du får jobba, eller du får vänta till födelsedagen. Plötsligt blir du inte motståndare till barnet, utan du kan hålla barnet. Det hjälper. Och jag tycker det är kul.

Är det här svårt i praktiken?

Caroline: Men har du gjort det då, eller? När Elsa håller på och ska ha sju stycken klämmisar på Ica?

Jan: Ja, då brukar jag fråga: vilka vill du ha? Eller så säger jag: okej, om vi skulle välja, vilken av de här är bäst? Sen är ju Elsa tre år.

Caroline: Hon är tre år, ja. Jag försöker bara hjälpa henne med maten. Jag tycker det är svårt med lärotillfällena. Säg att vi räknar ihop hur mycket det blir. Jag kan inte ens säga "vilken av de här vill du ha?", för då är det också det här antingen-eller som vi inte heller vill lära dem. Så jag tycker det är lite klurigt, och jag vill gärna att vi kan återkomma till detta när vi har tänkt lite mer.

Jan: Det är det jag menar. Det är därför jag säger att inget av det vi pratar om är en sanning. Det är klart att man som förälder måste sätta gränser ibland. Men sätt gränser där du behöver sätta gränser. Är detta ett tillfälle där du inte behöver sätta en gräns, så kan du spela ett spel med det istället. Låt oss göra detta tillsammans. Vi har haft det med Freja: åk hem och hjälp till med de här grejerna, sen åker vi tillbaka till Lekia imorgon. Ibland har det hänt, och många gånger har det inte hänt. Många gånger glömmer hon det. Det var inte så viktigt.

Vi har inte tid för barnen

Jan: Jag kommer ihåg Susanna, Frejas förskolepedagog, som sa många gånger att problemet vi vuxna har med våra barn är att vi inte har tid för dem. Det ska gå fort, vi ska stressa, vi har inte tid att vänta ut att de kan stänga jackan själva eller ta på sig skorna.

Jan: Och då är det att ställa frågan: okej, så vad är pengar? Vi hade det nu i söndags, då fyllde Freja år och farmor var här. Hon hade gett pengar till barnen, och det var så roligt, Elsa bara: pappa, titta, jag har fått biljetter. Hon tittade i den lilla Forex-påsen och det såg ut som biljetter.

Caroline: Ja, så för henne var det det.

Jan: Och din bror bara: ja, det är biljetter som funkar i alla affärer.

Caroline: Bra uttryckt.

Jan: Ja, vi tyckte att det var ganska roligt.

Månadens aktie

Jan: Ett annat tips som vi har snott från Stefan Thelenius, som också jobbade, eller jobbar fortfarande, på Konsumenternas, var "månadens aktie". Vi slarvar med det, vi gör det inte varje månad, men periodvis får Freja välja en egen aktie. Syftet är inte att tjäna pengar, vi köper ofta bara en enda aktie, utan att göra det naturligt att ha ett samtal om att det finns kapitalplaceringar och aktier. Vi började med aktier för att det var ganska enkelt: okej, titta, detta är H&M, detta är Ica, detta är Volvo-aktien.

Caroline: Du förklarade vad en aktie var för henne.

Jan: Ja, och jag kommer ihåg en gång när vi gick förbi H&M, då ställde hon frågan: pappa, betyder det att jag äger en liten del av den här affären, eller det här plagget? Och du vet, jag gjorde nästan en happy dance, för då hade hon, åtta eller nio år gammal, fattat vad en aktie var.

Jan: Syftet här är, vi gör ingen analys, vi läser ingen teknisk eller fundamental analys. Återigen, syftet är inte att tjäna pengar. Freja har ju valt sånt som är i hennes värld.

Caroline: Ja, som hon tycker om.

Frejas portfölj

Jan: Och där har det varit dråpliga historier, när hon önskar sig Google-aktien. Vi investerar väldigt sällan i enskilda aktier. Jag var så här: ja, men då köper vi Google-aktien, och jag visste inte att den kostade 1 000 dollar vid det tillfället. Amazon ville hon också ha, men den kostade 3 000 dollar, eller vad det var. Eller nej, jag tror 30 000 kr.

Jan: Men det sjuka är att förra året valde hon bara typ Netflix, Microsoft, Blizzard, eller Activision.

Caroline: Ica gick väl också rätt bra?

Jan: Ja, men det har bara gått bra. Hon sprang förbi oss i portföljen.

Caroline: Men vad tror du om framtiden, Jan?

Jan: Jag tror att hon har lite för mycket tillväxtbolag, med lite för höga p/e-tal. Så vi får ha ett samtal om det. Lite för hög risk. Men poängen är att det är samtalet som är det viktiga. Vi har gjort det kravlöst.

Prata lika länge som barnet är år gammalt

Jan: Charlie sa också när vi skrev boken ett sånt här tips: när du pratar med barn om ekonomi, prata lika länge som de är år gamla.

Caroline: I timmar?

Jan: Nej, i minuter. Pratar du med en femåring om pengar och ekonomi, så är det fem minuter. Så jag har fortfarande inte kört någon PowerPoint.

Caroline: Alltså med Elsa är det sekunder, hon är tre år gammal. Jag har gått vidare när jag står där och maler på.

Jan: Jag kommer bli den där malande föräldern som predikar för sina barn.

Caroline: "Vi vet redan, mamma." Ja, barnet har redan sprungit iväg.

Jan: Så poängen här är att göra det kravlöst. Och detta funkar från, vi började vid sju års ålder, och sen går det uppåt.

Unga Aktiesparare

Jan: Ett tips jag tar i slutet också, men jag rekommenderar Unga Aktiesparare väldigt mycket.

Caroline: Varför gör du det då? Freja har ju varit med typ sedan hon föddes.

Jan: För jag gillar Aktiespararna, jag tycker de gör ett viktigt arbete. Sen håller jag inte alls med om deras investeringsstrategi. Men ofta är de som är med i Aktiespararna intresserade av ekonomi och de har sådana fikon, sådana aktiekommuner.

Caroline: Ja, de är lite äldre tonåringar, har de väl det?

Jan: Ja, precis. Och du kan vara med där fram tills du är typ 28. Niklas Andersson, Günther Mårder, alla sådana har ju kommit via det här.

Caroline: Ja, säkert många.

Jan: Så många ekonomiprofiler har gått via Unga Aktiesparare. Så jag tycker de gör ett jätteviktigt jobb.

Fler organisationer

Jan: Nu finns det en organisation som heter Ung Privatekonomi. De åker runt i skolor, så ungdomar lär ungdomar om pengar. Superbra.

Caroline: Ja.

Jan: Nu kan man inte längre fråga "varför lär de sig inte sånt här i skolan?". De lär sig det nu. Och där vet jag att Elin Agorelius, som hjälpte oss ett tag, har varit engagerad. Sen finns det också Ung Företagsamhet, som numera är ett ämne på vissa gymnasieskolor, vilket också är ett fantastiskt initiativ.

Jan: Så lyssna och tipsa dina barn, är de 13 år och uppåt, gå med i Unga Aktiesparare. Och ta de tipsen som funkar, det eller de.

Caroline: Det tipset eller de.

Jan: Det kan också bli så att man blir lite överväldigad. Och återigen, som alltid i våra avsnitt, man behöver inte göra allt. Gör en grej. Gör en enda grej. That's good enough. Sen kan man komma tillbaka.

Veckopeng: olika typer

Jan: Veckopeng hade vi kunnat göra ett eget avsnitt om. Jag tänker att vi ska göra ett eget avsnitt med Charlie. Jag tror Charlie har drivit en agenda att vi ska ha en veckopengens dag, att det är i oktober någon gång. Men det får återkomma.

Jan: Det vi konstaterade när vi skrev boken och tittade på forskning och litteratur, var att det finns olika typer av veckopengar som matchar verkligheten. Det finns den prestationsbundna veckopengen, det som egentligen matchar lön. Man säger: okej, om du gör de här grejerna, så får du veckopeng. Det hade vi ett tag med Freja, ända tills hon kom. Jag sa: du får ingen veckopeng om du inte tömmer diskmaskinen. Då tittar hon på mig och säger: pappa, det är okej, jag behöver ingen veckopeng. Det var hennes val, så fick vi själva göra det.

Jan: Så att bara ha en veckopeng som är prestationsbunden är dåligt, skulle jag säga. Vissa prestationer, som att tömma diskmaskinen och plocka undan efter sig, ska inte vara kopplade till en veckopeng, utan det ingår i att vi hjälps åt i den här familjen. Jag tycker absolut att en del kan vara prestationsbunden, men då ska det vara en bonus. Du kan städa och då får du detta, till exempel.

Jan: Sen bör det vara en gåvobaserad del, som är gåva eller bidrag, motsvarande att man i verkligheten får detta varje vecka eller varje månad.

Den entreprenöriella veckopengen

Jan: Och sen var det en amerikan, vars namn jag inte minns, som introducerade den entreprenöriella veckopengen. Resonemanget var: jag betalade mina barn veckopeng för prestation. Problemet är att våra incitament går åt två olika håll. Jag som betalar veckopengen vill få så bra kvalitet som möjligt på den utförda tjänsten. Ska det städas i trädgården, vill jag ha bra städat i trädgården. Problemet är att incitamentet för den andra är det klassiska: hur kan jag göra så lite som möjligt och ändå få betalt?

Jan: Han var själv företagare, och sa: det där kanske funkar, lite raljant, som en anställd-mentalitet. Men jag vill lära dem något annat. Så han började ge dem betalt för resultat, eller betalt för problemlösningen. Om de såg att det behövde krattas i trädgården, så fick de betalt för att de såg problemet. Och sen fick de också betalt för själva jobbet, att det blev bra gjort. Vissa grejer fick de mer prestationsbaserad ersättning för.

Jan: Så jag tänkte: gud, det är ett annorlunda sätt att tänka kring veckopeng. Vi har försökt göra det lite med Freja.

Caroline: Detta har vi inte lyckats med alls, upplever jag.

Jan: Men jag brukar säga till Freja ibland: ser du ett problem som vi inte har sett?

Caroline: Jag tror man måste hjälpa till rätt mycket som förälder, i alla fall när de är lite yngre, att visa "här är ett sånt problem och här är ett annat". Om du själv ser att det ligger sopor, då kan du säga det. Det ligger sopor här, och jag löser problemet.

Jan: Var det han som skrev "The Opposite of Spoiled" kanske?

Caroline: Ja, fast jag tror att han hänvisade till någon.

Jan: Det finns många bra amerikaner som skriver om det. Så jag gillade det.

Ge pengar vid behov

Jan: Sen finns det att ge pengar vid behov. All forskning är emot det, för barnet lär sig inte att förvalta pengar, snarare blir det duktigt på att gå och be om pengar. Det skapar massa dåligheter. Och jag ska vara först att erkänna att jag ibland ger pengar vid behov.

Caroline: Jag gillar det med att uppfostra barnen så att de själva ser att här är något som behöver göras. Du och jag har ju inte pratat så mycket alls om detta, så det kan vi fokusera på.

Jan: Ja, och sen upplever jag att senaste året, två åren, har Freja inte varit intresserad. En fråga som "vad vill du ha i födelsedagspresent?" möts av "nej, jag vet inte".

Caroline: Nej, men du och jag får nog prata ihop oss, för vi ger ju pengar vid behov. Jag köper kläder när det behövs och köper skor när det behövs. Vi är lite kassa här just nu.

Appen Gimi

Jan: Ja, men det är så här, jag har ändå introducerat den här appen Gimi. Så här blir det lite gratisreklam. Vi har inget samarbete, hade gärna haft ett samarbete med Gimi, men det har bara inte blivit av. Det är en veckopengsapp där syftet uttalat är att hjälpa barn att få, som de själva skriver, finansiella superskills. Jag tycker appen är ganska bra. Man kan lägga upp uppgifter, man kan föra över veckopeng.

Jan: Sen är det en massa grejer som är ganska kassa. De har ett kort man kan koppla till appen. Vi har köpt det kortet. Det kostar typ 50 kr i månaden, vilket jag tycker är asdyrt för att ha ett kort. Men å andra sidan, jag vill ju betala 600 kr om året för att Freja ska ha ett eget kort att lära sig på. Innan hade vi Revoluts juniorkort, eller Luna, tror jag också kommer släppa ett sånt. Så jag är inte jätteförtjust i det där, men jag ville ge det något år till.

Jan: Freja, som har varit tio, är kanske fortfarande lite för liten, eller så finns inte incitamenten där. Hittills upplever jag inte att hon har varit så intresserad av till exempel kläder. Det har varit så här: shit, hon behöver vinterskor. Det är inte som att hon bara, nej, jag kan inte gå i mina sneakers.

Caroline: Som är för små och kalla.

Jan: Ja, men Gimi får lite gratis puff här.

Fördelning: konsumtion, sparande, investering, välgörenhet

Jan: Sen när det gäller fördelning, vi är fortfarande inne på tips 5 här, spara med barn. Här har vi också slarvat, vi var ganska duktiga på detta förut. Vi har ofta gett en större veckopeng än vad som är brukligt i respektive ålder. Men vi har också sagt att en del av veckopengen är konsumtion idag. Du får handla precis vad du vill. Vill du handla plastskit, handla plastskit.

Caroline: Jag biter mig själv i tungan.

Jan: Total självbestämmanderätt i den lilla biten. Sen har vi sagt att en del ska gå till sparande, och sparande här i betydelsen uppskjuten konsumtion. Inga placeringar, utan spara för att du behöver mer pengar för att kunna köpa något i framtiden. Och det är inte vi som har kommit på detta, det är också från "The Opposite of Spoiled", tror jag.

Jan: En del till investering, alltså aktier. Nu har vi börjat prata om fonder med henne när hon är tio. Och sen ska en del gå till välgörenhet. Det är ett par hundra kronor på årsbasis, eller en 50-lapp, som ska skänkas bort. Vi har pratat om allt från att sponsra en utter på Skånes Djurpark, till att vi har gett pengar till Världsnaturfonden, till att hon har gett pengar till någon som satt utanför Ica. Genuint ska det ges bort. Jag gillar detta. Vi har slarvat lite, men jag vill gärna ta upp det igen.

"Chief family officer"

Caroline: Vi kan göra så här, Jan. Du ger över hela det här ansvaret på mig. Men vi måste säga att ansvaret ligger på mig, så kan jag göra det. Jag är ju familjeöverordnad här.

Jan: Ja, absolut.

Caroline: Så kan jag fixa det. För hittills har det varit så otydligt mellan oss, hur ska vi göra det och vem ska se till att det blir gjort? Ibland måste man ha ansvarsområden.

Jan: Ja, men det blir som när Fredde sa till Mickan i Solsidan: Mickan, du är CFO i vår familj, chief family officer. Jag tyckte det var skitbriljant. Det var chief financial officer, men du är chief family officer. Man behöver ha det i en titel också.

Caroline: Ja, jättegärna.

En tredjedel var

Jan: Sen något därmed som jag tycker vi har varit duktiga på, är att när Freja vill ha något eget så har vi alltid sagt: en tredjedel får du som bidrag, en gåva av oss. En tredjedel får du jobba ihop själv eller ta från ditt sparande. Och sen en tredjedel kommer som avkastning, alltså utdelning från dina aktier.

Jan: Sen har jag naturligtvis bara hittat på att det är utdelning från aktierna. Jag har ju skjutit till den delen och fört över den från hennes Avanza. Det viktiga är bara att fatta att aktier kan ge utdelning och aktier kan öka i värde. Och hon har fattat det på den nivån. Ibland sa jag till henne: ska vi sälja den aktien? Då var det: kommer jag inte tjäna mer pengar på den? Och nej. Då har hon inte velat sälja. Så hon har blivit lite possessiv kring sina aktier.

"Freja var aktieägare"

Jan: Och sidogrejer, det var också så roligt. De hade haft någon pjäs i skolan som var "hur funkar samhället?".

Caroline: Ja, precis, och så hade de haft teater.

Jan: Och så fick vi sådana rapporter med bilder från fröken.

Caroline: Brevet från skolan, ja.

Jan: Och där stod det: och Freja var aktieägare, som de andra jobbade för, eller vad det var. Och jag var bara: ah! Det var ändå lite coolt, jag var ändå lite stolt, att hon hade introducerat det själv. Fröken hade inte tagit upp att man kunde vara aktieägare. De hade fått brainstorma vad det finns för roller i samhället.

Den coolaste är aktieägaren

Jan: Freja insåg det, för jag har ju tjatat på henne. Ibland har vi haft kompisar uppe över, och då frågade jag: vad gör de?

Caroline: Vänta, kompisars föräldrar?

Jan: Ja, precis, våra kompisar som har varit hemma hos oss. Och då frågade hon: vad gör de? Ja, men det är en vd. Okej, vad är en vd? Det är den som bestämmer, som är högst ansvarig i det operativa. Men då sa jag: du vet, den är ju inte den som bestämmer, för det är egentligen styrelsen som berättar för vd:n vad han eller hon ska göra. Och hon sa okej. Men pratar vi om styrelsen, så sa jag: fast den som är coolast, det är aktieägaren. För aktieägaren är den som bestämmer vem som ska vara i styrelsen.

Jan: Så ganska snabbt har Freja fattat att aktieägaren, det är den som overrulear allt.

Caroline: Ja, du har sagt att den coolaste är aktieägaren. Det är inte som att hon säger "ja, men då vill jag inte vara den coolaste".

Jan: Nej, precis. Så jag tror att Freja aldrig kommer komma och säga "jag vill vara vd", utan det är "jag äger det".

Att sälja saker

Jan: Sen hade man kunnat göra en del, men det har vi gjort ganska lite, förutom med Elsa, kring att man kan sälja grejer.

Caroline: Ja, hon vill sälja de gosedjur hon har fått av Freja. Jag vet inte om hon vet vad sälja innebär.

Jan: Nej, jag vet inte heller om hon vet det. Vi har inte pratat om det.

Caroline: Jag har sagt att jag skulle kunna sälja ormar när hon inte tycker om dem. Och så vill hon sälja allting, men hon förstår inte vad det innebär att sälja något. Jag tror hon kommer ha dem kvar.

Jan: Men i alla fall, vi har varit på barnloppis när Freja var liten. Och jag minns ett tillfälle, så roligt, hon skulle köpa en häst. Hon insåg att barnloppis är jättekul, för allt är billigt. Och jag hade sagt: gör det själv tillsammans med det andra barnet. Och så lyssnade jag. Freja frågade: vad kostar hästen? Och den andra lilla tjejen säger: den kostar fem kronor. Och då säger Freja: men då vill jag betala sex kronor.

Caroline: Och det andra barnet?

Jan: Båda var klolösa. Vi ska inte skratta åt dem, men det är jätteroligt. Det är ändå kul att barn vill stå och sälja sina gamla leksaker och tjäna pengar.

Caroline: Ja, men det var superbra.

Jan: Så det kan man göra.

Tips sex: säg inte nej, säg "vad intressant"

Jan: Tips sex, det har vi varit inne på. Säg inte nej, säg "vad är intressant". Ett problem som uppstår när man blir äldre är att ekonomi handlar mycket om nej, om "inte", "ta inte", och om antingen-eller. Så försök att inte sätta upp de här begränsningarna för mycket, utan försök vrida om, köra en curveball.

Caroline: Jo, men det är det att man kommer från brist. Att man inte har råd med allting. Man kan inte göra allting samtidigt, man kan inte ha både den och den.

Jan: Utan vi vill komma från att det finns ett sätt att komma åt.

Caroline: Ja, både och. Att få både och.

Jan: Men att det inte är lätt, utan att man behöver anstränga sig. Så tricket här är inte att, om barnet vill ha båda godisarna, köpa båda godisarna. Då har man tabbat sig. Utan att börja prata om det. Och oftast är frågan: gud vad intressant, säg något mer. Eller "vad spännande".

"Pappa, är vi rika?"

Jan: Eller om barnet kommer och säger: pappa, är vi rika? Istället för att börja svara ja eller nej och lägga in värderingar: vilken spännande fråga, varför undrar du det? Många gånger, och detta är från barnpsykologer, ställer inte barnet frågan för att de vill veta om man är rik eller inte. Det handlar om någon jämförelse, om de har pratat om någon bil eller liknande.

Caroline: Frågan är annorlunda egentligen. Det är något annat de ofta vill ha svar på.

Jan: Och jag tror att vi kan nysta fram det där ofta genom att vara lite nyfikna, och ducka den första frågan.

Ska man berätta att man är rik?

Jan: Sen är det klurigt. Vi har en tråd på forumet som heter "ska man berätta för barnen att man är rik, eller inte?". Och jag har gjort den där tabben med Freja vid något tillfälle. Jag sa: ja Freja, vi har det gott ställt, vi har ganska mycket pengar. Och då frågade hon: hur mycket har vi? Och jag sa: ja, men vi har en del. Och så frågade hon: hur mycket har jag? Och då sa jag: ja, men du har typ 71 000 kr på ditt ISK-konto. För det var ganska nyligen, och jag såg ingen anledning att ljuga om det.

Jan: Men pucko, jag sa: du behöver ju inte säga detta till andra.

Caroline: Men det kom från?

Jan: Det kom från en skam att inte sticka ut, och att vara mån om henne. Men efteråt tänkte jag: shit, vad sänder det för signaler? Att det ska vara skam. Du har 71 000 kr, men du får inte berätta det för någon. Och vad ska hon göra med det? Så återigen, jag är inte klar, jag sitter inte på facit, det är lite learning by doing.

Caroline: Jag tror man måste prata med sina barn om det där. Man kan mycket väl säga att vi har det gott ställt, eller att vi inte har det så gott ställt men vi vill ha det och vi jobbar på detta viset. Eller "vi gjorde så här, det finns säkert andra sätt du kommer på för att skaffa dig tillgångar, och det kan vi prata om". Jag tycker bara man måste ha tid att prata.

Jan: Ja, tid att prata, exakt.

Var vill man att barnen ska ta sig?

Caroline: Och fundera över vart man vill att ens barn ska kunna ta sig i livet. Jag vill ju inte att mina barn ska ha massa pengar utan att själva veta hur man skaffar sig pengar.

Jan: Exakt. Hellre att de inte får något, än att...

Caroline: Och lär sig skaffa dem. Och lär sig skaffa pengar själva, på massa olika sätt, inte bara genom lön.

Jan: Ja, exakt. Vi intervjuade någon lärare som sa: jag har folk i min gymnasieklass som vet att de kommer få fonder, men de vet inte vad en fond är. Så det är ju katastrof.

Sonen som tog en kreditupplysning

Jan: Och sen, jag vet inte om detta är sant, men det är en historia jag hörde, att barn är sjukt kreativa. Det var en pappa som fått frågan från sin son, som var typ 15-16 år: pappa, hur mycket tjänar du, eller hur mycket pengar har vi? Och pappan hade duckat frågan. Sen, två veckor senare, hade pappan fått hem en kopia på en kreditupplysning. Sonen hade tagit en kreditupplysning på honom.

Caroline: Hur gör man det? Hur tar man en kreditupplysning på någon?

Jan: Ja, jag vet inte. Man kan göra det. Man kan gå in på Ratsit och sådana, men då skickar de inte ut kopior. Så jag vet inte riktigt hur det gick till, eller om det bara var påhittat. Men det är klart att barn vet att det finns Ratsit. Eller vid något tillfälle upptäcker de att man kan googla sina föräldrar.

Tips sju: ge ansvar och befogenhet

Jan: Tips sju. Ge ansvar och befogenhet till barnen. Detta var också när jag intervjuade Claes Hemberg.

Caroline: Som var på Avanza innan, va? Han med hängslen.

Jan: Han var på Avanza. En av hans favoritgrejer var att han brukade säga: okej, här är 20 kr till mjölken som ni ska köpa i affären. Men här får ni dessutom en 50-lapp, och köp något som du upplever att vi behöver.

Caroline: Ja, det är jättekul att veta vad de kommer tillbaka med.

Jan: Exakt. Och han sa att man kan ha så fantastiskt mycket samtal. Varför köpte de det? Hur tänkte de då? Vad jämförde ni med? Det blir något att ha ett samtal kring.

Caroline: Vi får göra det så småningom, när Freja ska gå till affären.

Jan: Ja, absolut.

Cirkeln av ansvar

Jan: Och låt också, det pratar Susanna, Frejas förskolepedagog, om: tänk kring barnet att man ger dem en cirkel av ansvar. Och den här cirkeln av ansvar ökar och minskar. En treåring kan bestämma...

Caroline: Med uppgiften.

Jan: Precis, en treåring kan bestämma vilka strumpor de ska ha på sig, men de bestämmer inte huruvida de går till förskolan eller inte. Och sen kan man öka och minska denna efter hand. Jag gillade den metaforen.

Jan: Och sen han entreprenören, han pratade också om...

Caroline: Vilken entreprenör?

Jan: Den entreprenöriella veckopengen. Om barnen upptäcker att det behöver städas eller krattas i trädgården, så ge dem dessutom ansvaret för att det blir krattat. Men underordna dig deras arbetsledning. Så jag kan säga: okej, du har upptäckt detta, nu ska vi lösa problemet, jag står till ditt förfogande, du får berätta vad jag ska göra. Är du med? Så att barnen kan känna att de får bestämma, att de inte bara får ansvar och ingen befogenhet. Vi som har varit i ett företag ett par år fattar att bara för att du har ansvar för något, betyder det inte att du måste göra det själv.

Caroline: Nej, men det är nog också väldigt kittlande för barn att äntligen få bestämma över en förälder.

Jan: Ja, eller hur?

Caroline: Ja, lära sig ledarskap.

Tips åtta: spara rättvist till alla barnen

Jan: Här inser jag att jag har numrerat fel. Men jag tror att detta är det sista vi ska prata om. Tips sju, ja, eller åtta blir det. Spara rättvist till barnen.

Caroline: Till alla barnen?

Jan: Till alla barnen. Detta kommer från en egen beräkning. Jag är född 1981, min bror är född 1985, och säg att mina föräldrar skulle sparat 1 000 kr i månaden till oss båda, från att vi föddes till 18-årsdagen. Eftersom jag var född 1981 och fyllde 18 år 1999, höjden av IT-bubblan, så hade jag fått ut 2,8 miljoner kr. Min bror, som är född 1985, hade sina 18 år sluta 2003, precis när IT-bubblan hade spräckts och vi var på väg uppåt. Han hade fått ut 800 000 kr.

Samma insats från föräldrarna, men en skillnad på nästan 2 miljoner kronor mellan barnen, bara för att de var födda olika år.

Jan: Det har varit en diff på nästan 2 miljoner kr mellan barnen, och då har insatsen från föräldrarna varit densamma.

Lösningen: spara i en pott

Jan: Så därför påstår jag att det är viktigt att börja tänka på sparandet. Och lösningen är att man sparar till barnen i en pott. Här har jag, inget avsnitt är komplett utan grafer och Excel, plockat fram alla 18-årsperioder mellan 1870 och 2021. Är man född 1870, kan man kolla hur mycket man hade fått om ens föräldrar hade sparat i 18 år. Och så går det ända fram till 2003. Och som ni märker varierar det jättemycket. Jag tror att rekordet för att spara en tusenlapp i månaden är om man var född någon gång runt 1970, då fick man över tre miljoner kr. Annars ligger det i snitt runt en halv miljon kr.

Caroline: Det glada 80-talet.

Jan: Ja, verkligen.

Lite nördig statistik

Jan: Sen har jag räknat om det i procentuell avkastning per år också, så det kan man kolla på på nätet om man tycker det är kul. Men om man tar lite nördig statistik: sparar man i 18 år, och jag har räknat på 1 000 kr i månaden, då är medelavkastningen som en 18-åring får ut 770 000 kr. Medianen är 570 000 kr. Och av de 570 000 kr har man satt in ungefär 220 000 kr. Så det är 300 000 kr som pengarna har tjänat in, du har satt in 220 000 kr.

Jan: Och 93 % av alla 18-årsperioder mellan 1870 och 2021 har gått plus. Så det är över 90 procents sannolikhet att man kommer gå plus. Medianavkastningen är ungefär 9 % och medelavkastningen ungefär 9 % per år. Så har man sparat på den svenska börsen, Stockholmsbörsen SIXRX, i 18 år, så får man i genomsnitt 9 procents avkastning.

Ränta på ränta i slutet

Jan: Sen har jag gjort en tabell. Hur mycket om man sparar 100 kr i månaden, 500 kr, 1 000 kr, 1 250 kr och så vidare. Jag ska inte gå igenom hela tabellen, men det finns en intressant grej. Tar vi till exempel 1 000 kr i månaden, sparar man i 18 år så blir det ungefär en halv miljon kr, ungefär 500 000 kr. Men om man låter pengarna löpa, att man ger pengarna till barnet när de fyller 25 istället för 18, då har pengarna nästan dubblats.

Det tar 18 år att komma upp till en halv miljon. Men sen tar det bara sju år att gå från en halv miljon till en hel. Ränta på ränta är som starkast i slutet.

Jan: Det är det här med ränta på ränta, att den är som starkast i slutet. Det tar 18 år att komma upp till en halv miljon kr, men sen tar det bara sju år att gå från en halv miljon till en miljon. Det är en sån där grej värd att berätta för barnet när det är 18: använder du inte de här pengarna så kan du få dubbelt så mycket om sju år. Vilket är ganska coolt.

Sequence of returns-risk

Jan: Så poängen här är: sparar du till barnen, spara till och med i en klump, så att du inte tar den här risken som på forskningsspråk heter "sequence of returns risk". Vilken ordning avkastningen kommer i, olika år, spelar väldigt stor roll, för det är svårt att kompensera för. Då kan man spara i en pott, och sen, till exempel när första barnet fyller 18, tar man ut hälften av pengarna. När andra barnet fyller 18 får det ut samma del som det första barnet fick ut, och sen delar man på resten. Det blir en matteövning, men det är inget komplicerat.

Caroline: Nej.

Jan: Är det förståeligt varför? För det är ett vanligt misstag jag ser att många gör, att man har ett konto för det ena barnet och ett annat konto för det andra.

Caroline: Ja, vi har väl gjort samma.

Jan: Vi hade absolut det samma.

Tre organisationer och tre tips

Jan: Snyggt. Det sista, det har vi pratat om. Det var egentligen tips 9 här då. Tre bra organisationer: Unga Aktiesparare, Ung Privatekonomi, Ung Företagsamhet.

Jan: Sen brukar jag ibland få frågan om vad man ska läsa för bok. Då skulle jag säga: har man ett barn i 12-13-årsåldern eller äldre, så rekommenderar jag "Den rikaste mannen i Babylon" och boken "Rich Dad Poor Dad". Två bra böcker som handlar om ekonomi, men de är inte fondspecifika.

Caroline: Nej, de är historier, kan man nästan säga.

Jan: De är historier. Och sen, om man kan få tag på ett spel som heter Cashflow 101, så är det också ett ganska kul spel att spela med sina barn.

Caroline: Det är jättekul. Det är också kul när man är vuxen.

Jan: Ja, vi kommer återkomma till det. Det är från Robert Kiyosaki. Jag tror det är jättebra.

Avrundning

Caroline: Snyggt.

Jan: Då tänker jag att vi ska runda av och säga: diskussionen fortsätter i forumet. Både vad vi har missat, vad som var bra, vad dina erfarenheter är, vad dina anekdoter är. Och låt oss göra detta, så när vi gör en nyinspelning om två år, och jag skäms för detta, så blir det ännu bättre.

Caroline: Snyggt.

Jan: Men jag tänker att vi rundar av där. Vi har ändå pratat en och en halv timme, så ett stort tack till dig som hänger med oss. Jag hoppas att vi ses i forumet eller i kommentarerna.