Termin ett på sjuksköterskeprogrammet klar!

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Halvårsavstämning med Livshjulet
2. Verktyget och en inbjudan till lyssnaren
3. Depåstopp och syftet med avstämningen
4. De nio livsområdena
5. Carolines totalpoäng: en åtta
6. Jobb, karriär och sjuksköterskeprogrammet
7. Den praktiska tentamen och stetoskopet
8. Nya människor och Milo Bescher
9. Jans jobb: RikaTillsammans och Polishögskolan på paus
10. Njutning, glädje, kreativitet och Carolines skrivande
11. Balans, hemarbete och städning mitt i natten
12. Vad ger Caroline livsglädje?
13. Stand-up, sushi och upplevelser tillsammans
14. Kultur, teater och museum
15. Pengar, ekonomi och förmögenhet
16. Medelklass i huvudet och alternativkostnaden
17. "Your Money or Your Life" och aktiva utgifter
18. Tre perspektiv på pengar
19. Oro i vardagen kontra på lång sikt
20. Att vinna politiska spel och bokningen av husbilen
21. Niklas och liknelsen med glidtacklingen
22. "Om jag gör det själv blir det gjort"
23. Louvren-biljetterna och att lita på teamet
24. Nordnets marknadschef och feedback
25. Boende, miljö och livsstil
26. Drömmen om ett eget rum
27. Kläderna som återkommer varje år
28. Att trivas i hemmet
29. Personlig växt, mening och andlighet
30. Mod att förändra och bilden av framtiden
31. Andlighet och nivåtänkande
32. Bokklubben och den flummiga boken
33. Hälsa, energi och välmående
34. Snäll mot sig själv
35. Den inre rösten
36. Sömn, träning och kropp
37. Vänskap, relationer och nätverk
38. Aktivitetsorienterad eller samtalsorienterad
39. Matcher, ridskola och basketföräldrar
40. Partner, kärlek och familj
41. Aktiviteter kontra tid att prata
42. Att ta initiativ till mer tid tillsammans
43. Tid, egentid och närvaro
44. Läsning, återhämtning och egentid
45. Lyxproblem och prioriteringar
46. Rapporten lyfter fram det lägsta området
47. Reflektioner: att lägga upp sakerna på bordet
48. Speglar hjulet livet?
49. De oombedda tipsen
50. Louvren-biljetterna och avslutning

Halvårsavstämning med Livshjulet

Jan: Välkommen till RikaTillsammans och veckans avsnitt, där du både får konkreta tips och ett verktyg för att göra livet rikare. Men du får också hänga med lite bakom kulisserna på vår halvårsavstämning, där till exempel Caroline är klar med första terminen på sjuksköterskeprogrammet. Och jag är förvirrad inför framtiden, precis som vanligt.

Jan: Men skämt åsido, vi brukar ju säga att ungefär två gånger om året försöker jag och Caroline checka in med varandra och se var vi är någonstans, vart vi är på väg, om vi behöver göra någon kurskorrigering. Alltså lite som ett depåstopp i livet, helt enkelt.

Jan: Och nu när vi gör detta, vid midsommar 2025, så har vi byggt det på Livshjulet. Det är ett verkligt uppdaterat verktyg där man går igenom livets nio olika områden genom att svara på lite olika frågor. Du får en nulägesbild, men framför allt hela det här diskussionsunderlaget till veckans avsnitt.

Jan: Och det fina, tänker jag, är att det här avsnittet handlar om mig och Caroline och var vi är, vilket kanske inte är superintressant. Däremot är det ofta mycket mer intressant var du är någonstans i livet och vart du är på väg, så att du kan göra exakt samma typ av avsnitt eller ha samma samtal tillsammans med din partner, ett syskon, en kollega, en vän eller liknande.

Verktyget och en inbjudan till lyssnaren

Jan: Du som är en RikaTillsammans-supporter på indexfondnivån, eller på sittplatsnivån som vi kommer döpa om den till, kan få det här verktyget helt utan kostnad. Det finns en länk i beskrivningen. Och du som ännu inte är en RikaTillsammans-supporter, du kan antingen köpa det löst eller bli supporter, så det är mest värde för pengarna.

Jan: Så det blir väldigt personligt idag. Hoppas att du gillar det. Och så tänker jag att som vanligt ses vi i kommentarerna. Men framför allt vore det jätteroligt om du också gör en sådan här halvårsavstämning. Hör av dig. Hur gick det för er? Eller hur gick det för dig? Vad fick du med dig? Gjorde det någon skillnad?

Jan: För min ambition är verkligen att detta är ett av få konkreta sätt att faktiskt göra livet rikare, eftersom vi alltid får ut sådana här konkreta saker som vi ska göra till följd av det. Så nog snackat. Här kommer Caroline.

Jan: Varmt välkommen till RikaTillsammans-kanalen, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av våra erfarenheter, vår livsresa, våra framgångar och våra misstag, så att du ska kunna göra din ekonomi och ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver kanalen heter Caroline och Jan Bolmeson.

Depåstopp och syftet med avstämningen

Jan: Då har det gått ett halvår sedan nyår. Och det brukar vara dags att göra ett sådant här depåstopp i livet, en avstämning, för att se hur det här halvåret har gått och vart vi är på väg. Idag har jag varit lite extra inspirerad inför den här träffen, både för att det har hänt mycket i vårt liv, men också för att jag har gjort den här rapporten, det här RikaTillsammans-livshjulet, som vi alltid brukar göra för att skaffa oss en översikt i livet.

Jan: Och till skillnad från innan, då man bara fyllde i områden, så har jag nu tagit fram 45 frågor och sammanställt en superfin rapport, med ditt bästa område och en sammanlagd poäng. Vi har inte pratat om det, utan jag bara skickade en länk och sen har du gjort det. Så jag är som ett litet barn på julafton, att vi ska prata om det.

Caroline: Varför känner du sådan förväntan? Är det för att du själv vill att ditt hjul ska se bra ut, eller är du nyfiken på mitt hjul?

Jan: Ja, både och. Jag har inte kollat heller. Vi har inte kollat på varandra, så du som lyssnar eller tittar, du får hänga med live när vi pratar om det här. Men jag tänker, ska vi säga något mer om syftet? Vi har gjort det här i några år, ända sedan, ja, det måste vara tio år sedan.

Caroline: 2024.

Jan: Nej, men vi började, nej, nej, nej. Alltså vi började med det här, kommer ni ihåg, det var ju med Charlie Söderberg för mer än tio år sedan. Han sa så här: hur många av er har varit på en kickoff med jobbet? Och då räckte typ alla upp handen. Och sen sa han: hur många av er har varit på en kickoff med er respektive? Och då räckte vi inte upp handen.

Caroline: Det var många som inte gjorde det.

Jan: Ja, och han sa: men är det inte konstigt, vi lägger ner massor av tid och energi på att uppfylla arbetsgivarens dröm, och arbetsgivaren plockar fram så här, post-it-lappar, var är vi, vart är vi på väg, vad behöver vi. Borde man inte göra det här i sitt eget liv? Borde man inte göra det med de människor man tycker om? Och då började vi med det. Sedan har vi gjort det i olika form, och nu så här strukturerat med Livshjulet, det är inte så länge, det är kanske 2–3 år. Det är bara att kolla tillbaka på de gamla avsnitten.

De nio livsområdena

Caroline: Men ska vi börja sammanställningen?

Jan: Då kan vi också säga så här, att det som skiljer från tidigare är att det är samma nio områden som vi alltid har pratat om. Det är fortfarande jobb och karriär, bidrag i världen; njutning, glädje, kreativitet; pengar, ekonomi, förmögenhet; boende, miljö, livsstil; personlig växt, mening och andlighet; hälsa, energi, välmående; vänskap, relationer, nätverk; partner, kärlek och familj; och sen tid, egen tid och närvaro. Så det är exakt samma områden.

Jan: Men till skillnad från förut, då våra supporters på Patreon bara fick ut en Excel-fil. Det kan jag förresten säga, det har jag inte sagt tidigare. Du som är RikaTillsammans-supporter på sittplats- eller indexfondnivån, du kan göra det här utan kostnad. Sedan för dig som bara lyssnar på det här, du kan antingen köpa just det här eller bli supporter, så kommer du få sådana här verktyg varje månad.

Caroline: Så det är på Patreon då?

Jan: Ja, precis. Det finns en länk i beskrivningen. Men för första gången har vi en sammanräknad skattning på alla de här poängen. Och det kan jag också säga, anledningen till att vi behöver sälja det är att verktyget jag har skaffat för att göra det här inte är gratis, utan vi betalar för varje sådan här rapport.

Carolines totalpoäng: en åtta

Jan: Så livet är en tävling, Caroline, vad fick du?

Caroline: Livet är inte en tävling. Vad roligt att du inleder med det. Det kanske är du som vill berätta först.

Jan: Ja, det viktiga är inte att delta, det viktiga är att vinna. Nej, jag bara skojar. Nej, men jag fick en sammanräknad skattning på typ en sjua. Sju av tio.

Caroline: Åtta av tio.

Jan: Så vad känner du om en åtta av tio då?

Caroline: Det är ganska bra och det stämmer kanske hyfsat fint.

Jan: Är ditt livshjul runt?

Caroline: Alltså, du menar om det är balanserat eller om jag har någon sådan här eker som bara är ett av tio?

Jan: Ja, precis. Jag tänker så här att för många är ett rikt liv, kanske man inte tänker på det, men det är balans mellan massor av olika områden. Det spelar ingen roll om man har supermycket pengar om man inte har några vänner, eller om man inte har hälsan. Alltså, vi hade en god vän som fick en stroke, 58 år gammal. Pengarna på kontot spelade inte jättestor roll i det sammanhanget. Så det första jag tänker är: är det hyfsat runt, är livet i hyfsat balans, tycker du?

Caroline: Ja. Tack, Jan, hur är det för dig?

Jan: Men jag skulle precis fråga. Säg nu hur det är för dig.

Caroline: Jo, nej, men det är också hyfsat balans, förutom det området där jag har lägst.

Jan: Och vilket är det då?

Caroline: Där är det så att "to be continued". Nej, men det jag har lägst på är njutning, glädje och kreativitet.

Jan: Jag trodde ändå det skulle vara högt på dig. Du har ju varit så himla begeistrad över din programmering och så.

Caroline: Ja, men exakt. Det gillar ju du. Men jag tänker att vi kommer till det.

Jobb, karriär och sjuksköterskeprogrammet

Jan: Men sen tänker jag också så här, om vi ska kolla på de olika delarna. Jobb, karriär, bidrag i världen. Vad fick du där?

Caroline: 86. 8,6, ja precis. 86 procent nöjd. Och det har nog inte varit så högt på länge.

Jan: Nej, jag tror att det är högst någonsin.

Caroline: Ja, de åren som har gått, ja. Men det är väl också för att jag utbildar mig nu till sjuksköterska.

Jan: Ja, hur går det? Du måste ju berätta för dem som lyssnar. Det är ju terminens slut här.

Caroline: Ja, det har varit lite, det har varit lite, vad säger man, skakigt på slutet. Slutet av terminen.

Jan: Ja, men berätta.

Caroline: Ja. Dels är man ju trött. Vi har haft hela anatomiboken. Vi har liksom strukit över, alltså hela anatomin. Vad ska man säga, brushed over, tänker jag. Vi har inte gått in i detalj, men det känns ändå som att vi ska kunna penseldragen. Alltså, det känns ändå som att man ska kunna skitmycket till tentorna.

Caroline: Så efter första tentan, när vi tog halva anatomiboken, var de flesta trötta. Och då skulle man fokusera på att läsa andra halvan av anatomiboken och göra en praktisk tentamen. Där man visar att man kan ta blodtryck på en kompis, sätta en sådan här nål i armen på en attrapp, sätta dropp och göra injektioner. Så alla var väldigt upptagna med att öva.

Caroline: Och sen, jag vet att det säkert var någon som satt med anatomiboken samtidigt. Men det kom ju som en sådan liten kalldusch sen, att javisst ja, anatomiboken och farmakologi och läkemedelshantering. Så det är många nu, upplever jag, som jag träffar som är så här: ja, nej, jag har nog inte klarat tentan, som var den 3 juni. Men då får man ta den i augusti, och så känner väl jag också.

Den praktiska tentamen och stetoskopet

Caroline: Men jag hade också så under den praktiska tentamen att jag typ inte kunde höra stetoskopet. Och det ska man göra när man tar blodtryck. Man ska höra hjärtslag som kommer och går.

Jan: Så du var så här: "Patienten är död"?

Caroline: Nej, jag hörde inom ett visst spann, men inte det spann som min lärare sa. "Ja, det var inte rätt." Så jag har ju fått ta tag i mitt gamla problem, att jag typ hör sämre i ena örat. Och varför har jag det? Ja, kanske det att jag behöver gå och skölja öronen och sånt. Och jag fick köpa ett eget stetoskop och en egen manschett, en sådan här blodtrycksmanschett, för att öva mig. Så att vi här hemma har fått bli tagna blodprov på, inte blodprov, blodtryck.

Jan: Blodtryck, ja.

Caroline: Men det har ändå gått bra. Det har gått bra nu, ja.

Jan: Du vet inte hur du, ja, du har klarat det.

Caroline: Det är det jag säger, allt är en materielsport. Skaffa bättre stetoskop, då funkar det. Ja, min lärare sa sen, när jag fick göra omtenta på den här praktiska tentamen: ja, du har ett bättre stetoskop än vad jag har, sa hon. Och det var också för att jag hörde hjärtslagen på armen tidigare än vad hon gjorde. Så bara, gotcha!

Caroline: Ja, men det var också så att jag tittade på min sådan här manschettklocka, där jag kunde, alltså det var både visuellt och att lyssna, för att se när de kommer.

Jan: Så du har inte fått resultatet på den sista tentan?

Caroline: Nej. Men det har ändå gått så här.

Jan: Du måste ändå säga, terminen har varit bra.

Caroline: Terminen har varit bra, ja. Absolut. Det har varit jätteroligt. Jag har älskat att få lära mig nya saker, speciellt om kroppen.

Nya människor och Milo Bescher

Jan: Precis. Bra. Men jag tänker, är det något mer, jobb, karriär, bidrag i världen?

Caroline: Det som också är roligt när man går en utbildning eller tar ett nytt steg i livet, det är att man kommer ha att göra med nya människor. Som man kanske aldrig skulle träffat annars. Det har också varit väldigt roligt att träffa 20-åringar som typ bor hemma. Eller jobba bredvid på något äldreboende. Eller flyktingar. Det är väldigt mycket första och andra generationens invandrare på kursen. Och det har vi märkt också på tandläkarhögskolan, för vi har varit där lite och suttit i deras bibliotek. Dem hade jag ju aldrig träffat annars.

Jan: Ja, men snyggt. Då kan man ha varit ute och tagit en öl med dem. Men jag tänker så här, frågorna som vi hade, men tycker du att betyget stämmer med området?

Caroline: Ja, betyget stämmer.

Jan: Och frågorna som var där: jag älskar mitt arbete, mitt arbete ger mig utrymme för det jag är bra på och tycker om att göra, jag trivs i min arbetsmiljö med de människor jag arbetar med, eller i ditt fall pluggar med, jag ser tydliga möjligheter för utveckling och tillväxt i mitt arbete, och sen, mitt arbete skapar värde för andra och bidrar till något meningsfullt. Så du känner att du, du måste ändå ha satt någon tia på det här?

Caroline: Ja, men jag kan nog ha satt en nia eller tia på den. Och plus då att det inte är som att jag håller på med en utbildning som jag inte vet vad den ska leda till. Jag vet exakt vad det kan leda till. Det är också väldigt meningsfullt arbete.

Jan: Precis. Hur går det för Milo då? Jag vet att du har haft uppe den här sjuksköterskan som ändå är lite av en hushjälte här, ofta får man höra: ja, men Milo Bescher jobbar nu 16 timmar om dagen i USA och kommer tjäna 300 000 dollar i månaden.

Caroline: 300 000 kronor.

Jan: Nej, men han är ju, ja, Milo Bescher följer jag på TikTok.

Caroline: Jag läste om honom i Vårdfokus, som är en sådan här tidning för vårdstudenter och vårdarbetare, för länge sedan. Och då pratar han mycket om det här att man kanske inte behöver nöja sig med en halvdålig lön, eller en lön man inte är nöjd med som sjuksköterska. Han sa att det finns andra sätt, och han har till och med skrivit en bok om det, som jag har. Och sen uppdaterar han sitt liv på TikTok, och nu gör han någon sådan här, det kallas CRNA i USA, där han utbildar sig ytterligare för att kunna ta ännu mer ansvar i operationsrummet. Och nu är han ute på praktik, så han får jobba 16 timmar om dygnet, och han verkar trött. Jag hejar på honom i alla fall.

Jan: Ja, men precis. Bra. Vill du säga något mer om jobb, karriär, bidrag i världen?

Caroline: Nej, det behöver jag inte göra. Kör du på.

Jans jobb: RikaTillsammans och Polishögskolan på paus

Jan: Ja, men det här hade jag faktiskt typ mitt snittbetyg på, en sjua. Och jag svarade lägst på "jag ser tydliga möjligheter för utveckling och tillväxt i mitt arbete", där satte jag en femma. Och typ "jag älskar mitt arbete", så jag satte också en femma. Och där tänker jag, vi har ju gjort RikaTillsammans länge nu. Just nu har vi ett jättekul projekt som alla kommer få ta del av under sommaren. Vissa på Patreon, i supporter, vår community, kommer få ta del av det tidigare innan det kommer till alla.

Jan: Men jag upplever att RikaTillsammans i många år har varit så att jag har fått växa tillsammans med RikaTillsammans. Och nu är det mest så att RikaTillsammans växer och jag växer inte lika mycket. Så jag har väl känt att, ja men, vart är det på väg? Ja, men det vet jag inte. Så det får vi se.

Jan: Jag gjorde ju till och med förra året den här ansökningen till Polishögskolan. Den är på paus nu. Främst för att jag på sistone har insett att jag gillar långsiktiga spel. I diskussioner med andra spelar många ganska kortsiktiga spel. Alltså, var vi har fokus. Och då tänkte jag: okej, men vad händer när jag är klar med polisutbildningen? Ja, då jobbar man skift och har inte så mycket frihet. Och jag tänkte, det hade varit perfekt om jag hade fått jobba deltid, men det verkar inte riktigt.

Caroline: Men vad skulle vara ett långsiktigt mål att få göra inom polisväsendet då?

Jan: Jag vet inte.

Caroline: Vi hade inte velat lära dig vissa färdigheter, som förhörsteknik eller...

Jan: Nej, men det är du som hade gillat de grejerna.

Caroline: Ja, du hade absolut gillat att fråga ut folk på ett snajdigt sätt.

Jan: Ja, jag utgår från mig själv, men jag tänker att det måste finnas något som du tycker är spännande. Är det att få se samhället från en annan sida?

Caroline: Alltså, jag har inte sådana tankar. Men du pratar om att du vill ha långsiktiga mål, att du vill jobba långsiktigt, och det kan jag inte se när du pratar här nu. Nu är det otroligt kortsiktigt.

Jan: Exakt, det är därför jag säger att det inte är intressant. Eller, jag har sagt att det är på paus. Så får vi se. Nu tänker jag så här: okej, men jag låter det vara. Jag behöver inte mecka med det, utan nu gör vi det här projektet som vi håller på med i RikaTillsammans, och sen fortsätter jag.

Jan: Däremot satte jag, "mitt arbete skapar värde för andra och bidrar till något meningsfullt". Där satte jag full pott. Jag känner att det vi gör skapar värde, framför allt vårt nya projekt. Så den är en av mina lägsta faktiskt. En sjua i snitt på den. Sen har jag en femma också. Men ska vi ta nästa då?

Njutning, glädje, kreativitet och Carolines skrivande

Jan: Njutning, glädje och kreativitet. Hur gick det för dig där? Där satte du också en åtta. Åtta av tio. Säg något mer om det.

Caroline: Det handlar mycket om att prioritera tid för det som ger glädje och avkoppling, att man har tillräckligt med balans och energi mellan arbete och privatliv. Jag tar mig tid, är ledig, njuter av mina semesterdagar. Jag gör saker som får mig att skratta och känna livsglädje, och jag ger mig utrymme för kreativitet, skapande och lek utan prestation.

Jan: Ja, jag har en åtta där, och det är ganska högt, det får man säga.

Caroline: Njuter du? Är du glad?

Jan: Ja, men jag är glad och jag känner mig kreativ. Men anledningen att det inte är en tia där, det är att jag inte skriver så mycket.

Caroline: Nej, för det har jag tänkt på. Jag pratade med vår kompis Armen. Han frågade hur det går med ditt skrivande. Ja, det har inte gått så bra den här terminen.

Jan: Ja, han ska ju ge ut en bok. Så han sa: hur går det för Caroline?

Caroline: Jag är jätteglad för Armen, det är jag. Det är ett stort steg att ge ut en bok. Och det är en stor glädje att sitta och skriva själv. Men jag har ju mina verktyg som ska hålla mig ovanför ytan, så att säga. Att ha kontakt med kreativiteten.

Jan: Dina morgonanteckningar. Vad heter den boken?

Caroline: Det är Julia Cameron som har skrivit en instruktionsbok för att komma i kontakt med sin kreativitet, och den heter... Vad heter den? Ja, det kommer. Oliver kan sätta det i beskrivningen. Ja, nu bara försvann det. Den är helt ovärderlig.

Caroline: Och jag har tänkt så här, jag har inte så mycket att skriva om idag. Det handlar inte om att man ska ha något att skriva om. Det handlar om att få ner sina tankar. Och jag tror inte man fattar hur djupgående det är att skriva ocensurerat vad som finns i huvudet, varje dag, tre A4-sidor. Det är som att det bara händer någonting inuti en, och jag underskattar det ibland.

Jan: Jag kan säga så här, jag gör inte det där, och jag tycker jag ändå har en tia på vissa grejer här.

Caroline: Ja, men tänk vad som skulle hänt om du hade gjort det. Det hade varit något helt otroligt. Ja, men första gångerna jag höll på med det så förändrade jag min klädstil, och jag fattade inte vad som hände ens. Det var som, vad är det som händer i mitt liv? Jag blev faktiskt rädd. Men nu är jag inte rädd längre.

Balans, hemarbete och städning mitt i natten

Jan: Men balans då? Arbete, privatliv.

Caroline: Ja, men den är bra. Sju har jag. Bra sju. Ja, men jag har, det är också hemarbetet som ligger inne där. Och det kan jag känna mycket bitterhet kring.

Jan: Oj, berätta. Nu får du säga något mer om det.

Caroline: Jo, men för att vi har en tonåring som inte hjälper till hemma. Hon tycker så här: men jag har det redan tillräckligt jobbigt i mitt liv. Jag vill inte ta ut diskmaskinen, jag vill inte hjälpa till med maten. Och det känner jag så här, helvete. Men jag ser det också som ett långsiktigt spel.

Jan: Jag tror också det, vi behöver bara lista ut vad som funkar för henne.

Caroline: Ja, och hon är mitt nere i sin grop just nu med frågor kring vem är jag, vem är jag i mitt sammanhang, och allt det som är så skitjobbigt. Så det är ett långsiktigt spel. Men jag måste också erkänna för mig själv att jag blir bitter. Då kan jag också hantera det bättre. Jag kan vara så här, ja okej, jag är arg för det. Men jag får pausa det lite grann och vara vuxen i sammanhanget. Sen tänker jag också, vi är på väg in i sommaren. Mycket enklare under sommaren, för då är det inte skola, och hon har haft mycket i skolan. Så jag tror att, låt oss sätta upp det som ett sommarspel.

Jan: Så tror jag absolut.

Caroline: Ja, du rycker också in i köket. Jag är väldigt tacksam för det. Så jag är inte så bitter som jag kunde vara. Man kommer ner till köket på morgonen, det är städat. Tack för det.

Jan: Ja, men det har också varit en sådan grej. För att vi har haft mycket konflikter. För jag gillar ju att städa mitt i natten. Alltså, jag går ner vid halv tolv eller vid klockan ett. Och då sätter jag på YouTube och så städar jag i köket, med diskmaskinen och sånt.

Vad ger Caroline livsglädje?

Jan: Bra, är det något mer? Glädje, kreativitet har vi pratat om. Njuter du? Har du roligt?

Caroline: Ja, jag njuter av mina semesterdagar, sa jag, men jag njuter. Jag gör saker som får mig att skratta och känna livsglädje. Där har jag skrivit åtta, och jag vet inte om jag har skrivit för högt där faktiskt nu när jag tänker efter. Jag känner nog att det skulle varit en sjua i stället. Men så kan det vara när man gör det här, att man upptäcker så här: kan det vara för högt eller för lågt? Och sen behöver man inte heller, det är ju bara fem frågor som jag har valt ut som jag tycker representerar området. Sen kan man också bara skippa frågorna och titta så här: okej, hur är kategorin? Det är ju området. Och jag tänker att frågorna också är lite till för att provocera fram en diskussion.

Jan: Jag har som lägst faktiskt på den, "jag gör saker som får mig att skratta och känna livsglädje". Där hade jag faktiskt en femma.

Caroline: Ja, okej. Det är samma som den där, möjlighet för utveckling.

Jan: Alltså, jag känner nog inte, alltså det är typ bara med Caspian. Vi skickar liksom.

Caroline: Ja, ni har en sådan busig attityd med varandra.

Jan: Ja, och en slinga.

Caroline: Och det behöver du ju ha. Och det har du inte med mig riktigt. Alltså, ni har ju samma humor. Det är inte så ofta du och jag skrattar åt samma sak.

Jan: Nej, men som vi skickade häromdagen, när Trump och Elon Musk bråkade, så var det så här: vem får vårdnaden av Kanye West? Han hade skrivit på Twitter: "Hey bros, don't fight." Skrev Kanye West det till dem.

Caroline: Gud, alltså, ja, men det tyckte jag ändå var ganska kul.

Jan: Nej, men där tänker jag, vi kommer in på andra områden, men där känner jag att det är för lite, jag har för lite bus, lekfullhet. Jag tycker att mitt liv är så seriöst. Däremot, balans, satte jag en sjua. Jag tar mig tid att vara ledig och njuter av mina semesterdagar.

Caroline: Var det en fyra på den eller?

Jan: Nej, fem också. Alltså, jag brukar inte ta mig tid att vara ledig. Men å andra sidan tycker jag ändå att jag jobbar jättemycket just nu, för att jag tycker att det är jätteroligt. Alltså, typ 10, 12, 14 timmar om dagen. Men å andra sidan tar jag mig också tid att åka till ridskola, nu ska vi till Klättercentret idag, alltså hitta på grejer. Så jag tycker ändå, play hard, work hard. När jag gör de olika grejerna tycker jag att det blir väldigt distinkt skillnad. Upplever jag. Eller vad tänker du, Caroline?

Stand-up, sushi och upplevelser tillsammans

Caroline: Jo, men det tycker jag absolut. Men en sak jag har, jag har ju skrivit åtta på "jag gör saker som får mig att skratta och känna livsglädje". Så fick jag mig en sådan funderare häromdagen. Jag tänkte, åh wow, nu har jag två stycken event som jag bokat in, och det är stand-up och det är stand-up.

Jan: Och du sa, ja, jag uppskattar att vi ska göra det, men jag gillar det för att du gillar det.

Caroline: Så jag bara, okej. Jag hade lagt tusentals kronor på det. Och du kanske inte gillar det ens.

Jan: Jag gillar att gå med dig.

Caroline: Jo, men du gillar alltså inte stand-up så mycket som jag gör.

Jan: Nej.

Caroline: Okej, ja, men det är väldigt bra att få veta.

Jan: Ja, jo, men jag kände det. Jag vill inte bara att vi ska gå ut på middag hela tiden.

Caroline: Ja, jo. Nej, men jag tyckte det var lite roligt. Eller inte roligt, men grejen är att du har bokat upp. Och jag älskar när du tar initiativ. Alltså, I really love it. Att jag får hänga på, att jag bara får hänga på. Men så blev det, jag kände bara så här, det har blivit mycket stand-up på sistone. Så var jag så här, gud, ska jag säga det? Så till slut tog jag mod till mig.

Jan: Men du sa det på ett bra sätt, så jag kände inte att jag hade gjort något fel.

Caroline: Yes, det är pluspoäng för mig.

Jan: Ja, men vad kommer det här in med, att uppleva?

Caroline: Nej, men vet du vad, jag tyckte så här, nu var vi här om dagen, så var vi... Alltså, jag höll på att prata. Säg vad du ska säga nu.

Jan: Nej, men jag gillar till exempel, så som vi gjorde här om dagen, vi var ju på Sushibaren, på en sådan här fantastisk omakase night, kocken bestämmer. De har en kille som driver Sushibaren i Malmö. Han är så här: "Du vet, jag vill utforska sushins, vad ska man säga, gränser."

Caroline: Sushins gränser.

Jan: Så ibland kan man få sushi du inte äter, eller som inte finns i Sverige normalt. Och så gjorde vi det tillsammans med Philip och Jenny. Det tyckte jag var supertrevligt.

Caroline: Det var mycket trevligt.

Jan: Så för mig är det nog en lång upplevelse, tillsammans med andra. Och när vi gör typ...

Caroline: Och mat.

Jan: Så mat tillsammans med andra under lång tid, och sen var det så här, ja, men hela paketeringen. Det är lite special special. Ja, det gillade jag. Det gav mig faktiskt glädje.

Kultur, teater och museum

Caroline: Men vad kommer det in när jag går på teater med Lotta? Är det här också?

Jan: Ja, men det skulle jag nog säga. Njutning, det kommer ju... Ja, absolut. Jag skulle nog kunna säga att det kommer in i livsstil.

Caroline: Jag känner livsglädje när jag får uppleva kultur. Det har jag ju börjat med det här året kanske, eller kanske lite förra året. Jag hade inte gått på teater på flera år och tyckte så här: men det är säkert dåligt, eller jag kommer inte fatta det, eller något sådant. Men det har gett mig otroligt mycket glädje.

Jan: Men jag tror också att det blir lite, oj, det går ihop. Och Freja, ni ska ju till Paris i sommar. Det kan jag också berätta för er andra som lyssnar eller tittar. Då kommer Caroline och bara: "Ja, men nu när vi inte ska göra husbilssemestern, så tänker jag att vi skulle kunna åka till Paris och så kan vi gå på Louvren i tre dagar."

Caroline: Åk själva! Jag tänkte aldrig att du skulle följa med. Vi vet att du inte vill gå på Louvren och Galeries Lafayette shoppingcenter. Vi vet det, Jan. Vi ville göra det själva.

Jan: Ja, men där hamnar också kultur. Så jag vet inte, det hamnar väl så här, vi har en kategori sen för livsstil också, som jag tänker att det kan hamna där.

Caroline: Då åkte jag upp och träffade Moa och massa andra kvinnor på Moderna Museet. Med guide, alltså det var så bra för mig. Man ska verkligen hitta en sådan grej som man gillar. Och jag har nog inte fattat hur mycket livsglädje jag får ut av sådana här guidade turer på museum och sånt. Det låter ju otroligt torrt, men det är det inte.

Jan: Vi har ju jättemycket sådant inbokat nu. Vi har två guidade turer och en audioguide på Louvren.

Caroline: Jo, men jag menar även när du är här. Alltså att göra mer och sånt. Utställningar och museum och konst.

Jan: Ja, men det är rätt mycket sådant, Jan. Jag och Lotta, vi har bokat upp oss nu här.

Caroline: Okej, ja, men det är bra.

Jan: Bra, njutning, glädje, kreativitet. Ska vi ta nästa område då?

Pengar, ekonomi och förmögenhet

Jan: Pengar, ekonomi, förmögenhet.

Caroline: Ja. Alltså, det här är så klassiskt. Jag har sju av tio där.

Jan: Jag har typ tio. Jag har nio komma åtta eller sådär.

Caroline: Okej, berätta mer.

Jan: Men jag kan säga något om frågorna för den som...

Caroline: Ja, gör det.

Jan: Jag har tillräckligt med pengar för att göra det jag vill och tycker är viktigt. Jag har koll på min ekonomi och hanterar den medvetet. Jag känner ett ekonomiskt lugn och oroar mig sällan för pengar. Jag har en trygg och genomtänkt plan för min ekonomiska framtid och pension. Mina investeringar känns trygga och passar mig och mina mål. Och så svarar man på dem, och så får man typ ett medelvärde.

Caroline: Ja, exakt.

Jan: Så du satte en sjua. Säg något mer generellt, för det enskilda svaret är kanske inte så relevant.

Caroline: Ja, men det är absolut över fem på de flesta. Och på "mina investeringar känns trygga och passar mig och mina mål" har jag nio. Det gör de. Det är inget fel på dem. Lägst har jag sex, har jag satt på "jag känner mig ekonomiskt lugn och oroar mig sällan för pengar". Alltså, jag oroar mig absolut.

Jan: Det är roligt, jag har tio på alla utom den också.

Caroline: Ja, vad har du där, nio då eller?

Jan: Nej, sju.

Caroline: Ja. Säg något mer.

Medelklass i huvudet och alternativkostnaden

Caroline: Alltså, det är det här med att vi bor i Sverige, du och jag är medelklass. Jag gissar bara nu och spekulerar lite grann. Vi kommer inte från någon fet bakgrund direkt heller, varken du eller jag egentligen.

Jan: Nej.

Caroline: Jag tror folk skulle ha en åsikt om att vi är medelklass.

Jan: Ja, men det skulle jag ändå säga.

Caroline: Absolut. Ja, skitsamma. Det är också hur man är i huvudet med pengar. Är man medelklass i huvudet, man kan ju vara medelklass i huvudet och ha jättemycket pengar på banken. Och så hanterar man sina pengar utefter sitt medelklasstänkande.

Jan: Okej.

Caroline: Och så känner jag att jag gör. Att det är viktigt att spara pengar, det är viktigt att inte springa iväg med dem och bara göra vad som helst. Man kan inte unna sig för mycket heller. Jag tänkte väldigt mycket när jag var yngre, jag hade mycket ångest för saker jag ville göra, och så hade jag typ inte pengar till det, eller jag sparade inte och gjorde saker i stället. Och konsumerade. Och det har blivit en sådan skuldkänsla som ligger kvar fortfarande. Och nu när vi kan göra saker, som att åka till Paris och gå på Louvren, då älskar jag det, och jag har inte dåligt samvete för det. Men samtidigt finns det en sådan här tanke: vad är alternativkostnaden? Hur mycket pengar går det åt här egentligen?

Caroline: Jag vet inte ens hur mycket pengar det kommer gå åt till den här Parisresan faktiskt. Jag vill inte heller se det. Men också för att jag hatar att vara rädd för någonting. Så då vill jag sammanställa vad den här resan kommer kosta oss. För att bara se det i vitögat.

Jan: Men vad skulle krävas för att det skulle bli en tia då?

Caroline: Jag tror det är bara så jobbigt med mig själv. Det krävs inte mer pengar på banken. Det är inte det. Utan det är jobb med mig själv. Att säga, vad får vi ut av den här resan tillsammans? Jag vet inte, jag känner mig clueless kring det. Men jag förstår att jag behöver göra ett inre jobb. Där jag är okej med att jag spenderar pengar.

"Your Money or Your Life" och aktiva utgifter

Caroline: Och till exempel när man läser en sådan här bok som, du vet den FIRE, ursprungsboken. Vicki Robins... "Your Money or Your Life" som vi sa. Som vi fortfarande inte har gjort ett avsnitt om. Den har jag läst, och då kan man bli väldigt begeistrad över de här människorna som ges som exempel i boken. Som har typ ett stort ark där de plottar sina utgifter månad för månad, som små prickar, och så går den neråt hela tiden. Kommer du ihåg? Och jag gillar det. Men jag känner skuld över att jag inte kan ha ett fullödigt liv med minskade utgifter. Och sen så, men jag kanske inte är en sådan person helt enkelt. Som inte vill spendera pengar och gå på gratisgrejer här i Malmö. Alltså, jag vet inte. Det är svårt, och man behöver kanske inte ta till sig allt som man läser.

Jan: Nej, vi är definitivt inte sådana som drar ner. Vi har nog aldrig haft så mycket utgifter som vi har nu.

Caroline: Exakt, vi har aldrig haft...

Jan: Men, grejen är att jag är helt okej med det. För att typ alla våra utgifter nu, som har tillkommit, typ PT, de här resorna, det är typ aktiva utgifter. Alltså, vi har aktivt valt dem, och vi hade kunnat dra ner med dem direkt. Om vi hade behövt. Då hade vi bara sagt, sorry, inga fler PT-timmar, sorry, inga resor till Paris för dig och Freja. Och då hade vi varit tillbaka.

Tre perspektiv på pengar

Caroline: Men jag tänker att du kastar ljus på något som är väldigt intressant. Nu är det så här, det här området, alltså jag hade kunnat göra ett helt livshjul med 50 frågor kring bara ekonomi. Så det här var skitjobbigt. Att bara ha fem frågor.

Jan: Att bara ha fem frågor, och du vet, jag har slängt så många frågor. Vissa områden var jag så här, jag kommer inte på fem frågor i det här området. Till andra, där var det så här, jag har 25, de ska ner till fem.

Caroline: Men jag tänker så här, framför allt i pengar, så kan man titta på det att det ena handlar om tillgång till pengar. Hur mycket pengar har jag de facto på mina konton och mina ISK och så vidare. Och det är ett perspektiv på pengar, ekonomi, förmögenhet. Det andra perspektivet, tänker jag, är flödet eller egentligen hushållningen. Kommer det in nya pengar? Så det ena är hur mycket pengar jag har. För säg att man får ett stort arv, men man har inget flöde, inget kassaflöde. Så kan man vara jättestressad över pengar, för det kommer inte in några nya pengar och pengarna minskar hela tiden. Trots att man har mycket pengar.

Caroline: Och sen det tredje är egentligen det du kastar ljus på, det emotionella förhållningssättet. Alltså, hur förhåller jag mig till pengar? Och det är det jag upplever också, att många som inte kan så mycket om pengar tycker så här: men du har ju pengar, så då får inte du ha problem med pengar. Och då kan det vara så att jag inte har något problem med tillgången till pengar. Men jag känner att jag går back, så att det stressar mig. Och jag har, precis som du säger, ett tankesätt kring pengar som inte gagnar mig.

Caroline: Och det kan vara precis tvärtom. Vissa människor, som till exempel jag kan uppleva många unga människor, har jättebra förhållningssätt till pengar. De har ett jättebra kassaflöde, de sparar tusenlappar. Men de har inte pengarna än. Och då kan de ha ett jättehögt betyg på pengar, ekonomi och förmögenhet, trots att man inte har så mycket pengar. Så jag tycker det här är ett superspännande område på det sättet.

Jan: Vill du gå igenom dina nu då?

Oro i vardagen kontra på lång sikt

Caroline: Nej, men jag känner att det som drar ner mitt är "jag känner ett ekonomiskt lugn och oroar mig sällan för pengar". Jag hade en formulering innan, "oroar mig sällan för pengar i vardagen". Och då satte jag tia. För jag oroar mig inte i vardagen, men jag går ju ändå och bara, ah du vet. Och det skulle vara mer långsiktigt.

Jan: Ja, eller så tänker jag, vilket egentligen är idiotiskt, så är det precis tvärtom. Alltså, ju längre sikt vi åker, desto bättre. Men så i år, vi ligger ju fortfarande back, globala indexfonder ligger back, och sen kommer hela min så här, åh, livet kommer gå åt helvete. Så det är en ren emotionell grej som inte har något med det rationella att göra överhuvudtaget. Men jag känner mig faktiskt landad i den. Det är ju inte här jag spelar spelet, alltså på pengar, ekonomi, förmögenhet i mitt liv. För att göra mitt liv rikare, så är det njutning, glädje och kreativitet jag ska lägga fokus på, tänker jag.

Caroline: Bra. Något mer kring pengar?

Caroline: Nej, jag bara undrar, det här med att du tror att livet ska gå åt helvete.

Jan: Ja.

Caroline: Klart du skulle fånga den.

Jan: Ja, shoot.

Caroline: Men, är inte den jobbig? Det känns som att den ändå dikterar en del av ditt liv.

Jan: En del av mitt liv. Ja, men absolut. Men å andra sidan, det där är ju en sådan klassisk winning formula.

Caroline: Ja, för gör du dig av med den, vad händer då?

Det är jättemycket i mitt liv som funkar jättebra tack vare den. Jag blir ju sällan överraskad. Jag har ofta en strategi för allting.

Jan: Det är sällan livet skiter sig och jag inte vet vad som ska hända, eller inte har tänkt på det i förväg.

Caroline: Ja, ja. Men det verkar ju som att folk klarar sig i sina liv, oavsett om de har det där eller inte.

Jan: Ja, absolut. Och där kan jag titta på min bror, till exempel. Eller andra människor, som är mycket så här, jag löser det när det dyker upp. Och det gör han. Men jag är så här, fan, livet borde inte belöna sådant där. Man ska ju vara förberedd. Man ska ha en plan.

Caroline: Men har du sett hur det drar ner din livskvalitet?

Jan: Jo, men det kostar ju aliveness.

Caroline: Aliveness, vad är det nu?

Jan: Alltså, så här livsglädje, njutning och tillfredsställelse eller välbefinnande. Jag går ju och oroar mig för massa saker som aldrig händer. Men å andra sidan gör jag ju också massa grejer för att shit inte ska hända. Så det är ju den här... Alltså, det är ju därför sådana beteenden är kluriga. För jag gillar ju ändå en delmängd av de resultat som det beteendet ger.

Att vinna politiska spel och bokningen av husbilen

Jan: Det gör ju alltid så att jag tänker i förväg. Det är ju därför jag ofta vinner politiska spel, till exempel. Och jag gillar egentligen inte det. För nu, då hade jag hjälpt dig, någon, och då var jag så här: okej, nu har du ett viktigt styrelsemöte. Du vill få igenom den här agendan. Okej, vad är det som kan hända på det styrelsemötet? Så spelar mitt huvud upp typ tio scenarion. Och sen är jag så här: okej, men du vet, det här är de mest sannolika scenarierna. Då behöver du ta kontakt med de här personerna innan styrelsemötet och förankra det. Okej, du förankrar det på det här sättet.

Jan: Och sen vet jag att när styrelsemötet kommer, så är den agendan redan klar. Medan, hade jag inte haft det, och jag kommer inte lyckas på det styrelsemötet, så dyker man upp där lite så här: har du tänkt på det här? Alltså, ja, fattar du? Och det där var ju det att vi bokade av husbilen. För jag såg framför mig: okej, vi kommer vara där, folk kommer inte gilla dig, och barnen kommer, det kommer bli plågeri kring...

Caroline: Ibland tänker jag att du kanske tar onödigt mycket ansvar.

Jan: Ja, ja, jo, absolut.

Caroline: Du har ju ett team med dig. Men så tänker du att du inte kan lita på det teamet.

Jan: Nej, jag gör ju inte det. Alltså, du kan lita på vissa saker med teamet, men inte allt.

Niklas och liknelsen med glidtacklingen

Jan: Och sen, det där har jag pratat mycket med min kompis Niklas om. För jag kan bli frustrerad på mitt team. Vad fan håller ni på med? Kan ni inte ha koll på något själva? Men sen är han ju så här: ja, fast de behöver ju inte ha koll på något själva, för att du fixar ju allting åt teamet. Det är som om de spelar fotboll på fotbollsplanen, sen sparkar någon bollen över sidlinjen, och så springer du där redan nästan innan den är på väg över sidlinjen, gör en glidtackling, räddar in bollen. Och då har du ju lärt dem att det gör ingenting, det kommer ju alltid någon som sparkar in bollen.

Jan: Så du kan ju inte ens, för sen blir jag ju så här: men vad fan måste jag springa här och göra glidtacklingar och rädda bollen? Och så var han så här: ja, fast du har ju lärt dem det, så du kan ju inte ens vara förbannad på dem.

Caroline: Ja, nej, det här kanske är sådant som vi inte ska ta in med kameran, men jag tänker att ditt team ju gärna vill vara med och bestämma saker och tänka ut alla de här scenarierna i förväg tillsammans med dig.

Jan: Jag vet.

Caroline: Och då verkar det inte falla ut väl heller, och det fattar jag inte.

Jan: För teamet vill inte bli upplärt att någon annan tar hand om biffen. Teamet har inte lärt sig det i sitt eget liv tidigare.

Caroline: Ja. Nej, jag kan säga, vår 14-åring fick se en släng av det här för ett tag sedan. Nu var det så här: jag ska inte hålla koll på det, nu får du boka det här och det här och det här själv. Jag har aldrig gjort det här. Jag bara, skit i det, nu får du göra det. Okej.

Jan: Ja, men du var inte så barsk.

Caroline: Man måste göra det med kärlek. Om man vill lära sitt team andra saker.

"Om jag gör det själv blir det gjort"

Jan: Ja, så att, ja, nej, men så är det. Och där är jättemycket frustration, och det där klär ju in i andra saker. Jag har ju den här eviga tron, jag är ändå ensam. Om jag gör det själv, så blir det gjort. Det blir gjort på det sättet som jag tycker. Och det blir bra gjort, och det blir snabbt gjort, och optimalt blir det också. Du vet, synergi.

Caroline: Ja, ja, absolut. Men varför är det så himla viktigt?

Jan: Jag vet inte. Nej, det är min optimerare. Det var ju som när vi skulle boka. Det var ju sjukt, det här hade jag flera samtal med Niklas om, alltså när vi hade bokat er resa till Paris. Så var jag så här: här har jag tagit fram två superbra hotell. Så liksom, de kostar i normala fall så här mycket, nu har jag lyckats hitta och fixa rabatt så det är halva priset, och boutique-hotell typ i centrala Paris. Och Paris är dyrt. Och ni var så här, en vecka...

Caroline: Nej, nej, nej, nej, nej, nej. Jag sa, jag vill ha det rosa hotellet.

Jan: Sen så fick en annan i teamet, någon sa så här: jag vet inte, måste vi ta det nu? Jag bara, ja, vi måste ta det nu. Pappa väntar på svar. Men så gick det. Så låter det som att jag skyller ifrån mig, och det gör jag. Jag ville bara, ta bara det rosa, John. Men kolla med Freja.

Caroline: Gör inte det.

Jan: Men i alla fall, så fick jag inget svar från er på flera dagar. Och sen höll de här rabatterna på att gå ut. Varför går jag och, som ett overarching problem de dagarna, ni gick och bar hotellfrågor i Paris. Jag ska ju inte ens dit.

Caroline: Nej, nej.

Jan: Och sen var jag så här, men varför låter jag inte er boka hotell själva? Varför kliver jag inte ur den diskussionen helt?

Caroline: Ja, ja, du hade kunnat bara säga, ni får boka själva, och då hade vi gjort det.

Louvren-biljetterna och att lita på teamet

Jan: Ja, exakt. Men det här har jag inte sagt till dig i alla fall. Men sen bokade vi det här hotellet. Och sen var jag till slut så här, nej, jag ska inte hoppa in och boka biljetter på Louvren-grejen. Så var jag så här, ni behöver göra det, biljetterna kan ta slut. Jag hade redan bokat möte.

Caroline: Nu blir det här som någon slags familjeterapi här.

Jan: Ja, men jag får prata färdigt. Och sen var du så här helt stolt när du hade bokat. Sen var du så här, ja, och så hittade du, man måste gå in på Louvrens egna hemsida, så att det inte blir så här, de här scamsajterna där man betalar tio gånger mer.

Caroline: Ja, de utger sig för att vara Louvren.

Jan: Ja, och så var du så glad. Och jag var så här, okej, ja, det är klart, jag tänkte inte ens på att säga det till dig. Det hade ju varit så, jag bara såg framför mig hur det hade kunnat bokas via en sådan sajt. Och det hade tagit så oproportionerligt mycket energi från mig, för det hade inte varit optimalt.

Caroline: Nej, det hade det inte varit. Men du kan ju lita på ditt team. Att teamet gör både fel och rätt.

Jan: Ja, jag vet, men jag har jättesvårt när det blir fel. För att då vet jag så här...

Caroline: Alltså, det gör ingenting, Jan. Jag förstår att det är dina pengar också.

Nordnets marknadschef och feedback

Jan: Ja, jag vet. Men det här går ju in i också, när jag träffade Nordnets marknadschef för många, många år sedan. Och så käkade vi lunch, och så frågade jag, så kom vi in på det här med ledarskap och personal och sånt. Och så frågade jag: men vad gör du när någon av dina medarbetare gör en dålig presentation? Hon sa så här: ja, alltså, det är typ nästan det bästa som finns, för då får jag en möjlighet att utveckla dem, ge dem feedback, hjälpa dem till nästa nivå. Och jag kommer ihåg att jag tänkte för mig själv: okej, det här är inte det politiskt korrekta, men jag blir förbannad, och så är jag så här, flytta på dig, och så gör jag presentationen själv.

Jan: Och så insåg jag, okej, jag är inte så bra på det där att utbilda andra eller få andra att växa, utan där är jag väl kortsiktig, spelar inga långsiktiga spel.

Caroline: Okej, ska vi gå vidare?

Jan: Det var långt!

Caroline: Mycket långt kring detta, ja, med pengar och ekonomi.

Boende, miljö och livsstil

Jan: Men vi kan gå vidare till boende, miljö och livsstil.

Caroline: Ja.

Jan: Så ska vi ta några frågor där.

Caroline: Ja, det gör vi. Jag upplever att mitt hem är en plats där jag kan landa och hämta kraft. De platser jag spenderar mest tid på får mig att må bra. Mina miljöer hemma och på jobbet hjälper mig att vara kreativ och produktiv. Mina kläder och mitt varumärke speglar vem jag är och stärker mitt självförtroende. Jag använder mina pengar medvetet för att skapa en livsstil som gör mig glad, lycklig och tillfreds.

Jan: Jag hade faktiskt ganska högt här. Jag hade åtta av tio här.

Caroline: Jag hade en femma här också på den.

Jan: Gissa vilken jag hade en femma på.

Caroline: Mina kläder och mitt varumärke.

Jan: Hur fan visste du det?

Caroline: Ja, men för att vi har pratat om det. Kom igen, jag lever med dig, herregud.

Jan: Alltså, jag blir ändå genuint förvånad. Vilken hade jag en sexa på då?

Caroline: Jag använder mina pengar medvetet och skapar en livsstil.

Jan: Nej.

Caroline: Nähä. Ja, då vet jag inte.

Jan: Mina miljöer hemma och på jobbet hjälper mig att vara kreativ och produktiv. Och de platser där jag spenderar mest tid får mig att må bra.

Caroline: Okej, har du lägst på dem?

Jan: Jag har inget kontor hemma.

Caroline: Nej.

Jan: Ja, Oliver har ju tagit din plats. Så jag sitter vid matbordet nu.

Drömmen om ett eget rum

Caroline: Men kan vi inte göra i ordning gästrummet?

Jan: Men gästrummet är gästrummet. Jag har mina ögon någon annanstans.

Caroline: Okej, vadå, berätta? Nu blir jag nyfiken.

Jan: Ja, men nej. Jag vill inte säga det. Frejas rum. Nej, jag kommer göra om Elsas rum. Sen kommer jag göra om det.

Caroline: Okej. Men det är ju typ om 15 år.

Jan: Nej, nej, nej, nej. Jag tror snart, Freja, jag tror vi skulle kunna göra ett omskifte. För jag tror att Freja snart kommer, ja, men inte snart, inte flytta ut. Men jag vet att hon har sneglat på gästrummet. Och då tror jag att Elsa kommer flytta till vinden. Då blir det ett kontor ledigt.

Caroline: Ja. Ja, men intressant. Det var bra. Det visste jag inte.

Jan: Ja, men jag får ju flytta alla mina grejer hela tiden när vi ska ha gäster och sånt. Och pinnstolarna är dåliga för ryggen.

Caroline: Alltså, man skulle kunna se det som att det är en skitbra plats. Jag har jättemycket plats att bre ut mig på det här stora matbordet. Jag har dessutom ett utrymme med soffa och sånt i fönstret. Man skulle kunna se det så.

Jan: Det är någonting som inte funkar med platsen.

Caroline: Hade vi inte kunnat göra biblioteket temporärt då?

Jan: Jag vet inte. Vi behöver inte lösa det nu. Vi har bara konstaterat att problemet existerar.

Kläderna som återkommer varje år

Jan: Vad hade du på mina kläder?

Caroline: Det är ju det som återkommer flera år. Jag har till och med varit så här, nu för jag över pengar så att du kan köpa det.

Jan: Ja, det är roligt att du vill att jag ska fixa min garderob, men du fixar inte din egen. Mina kläder och mitt varumärke speglar vem jag är och stärker mitt självförtroende. Sju på den.

Caroline: Vad hade behövts för att det skulle vara en tia?

Jan: Jag vet inte. Jag jobbar ju kontinuerligt på det. Tar ut kläder ur garderoben, säljer, in med nya. Och skaffar mig någon slags visdom kring vilka plagg jag gillar. Vilka ser dåliga ut på mig? Vilka ska jag undvika? Vilka färger ska jag ha? Vilka ska jag inte ha? Hur ska allting fungera tillsammans? Gör det det? Nej, det gör det inte. Men hur ska det fungera tillsammans? Lite som en kapselgarderob. Det hade varit skönt att ha en sådan. Ja, jag håller på med det kontinuerligt. Jag vet inte ifall en engångshandling skulle göra det bättre, egentligen.

Caroline: Men vad krävs då för att det ska bli en tia?

Jan: Bättre plagg. Mer medveten shopping. Att nu när jag är i Paris, då ska jag gå till det stället där, och jag ska prova den här sortens plagg, och det är okej att jag lägger si och så mycket pengar på det. Alltså, mer långsiktig planering kring garderoben. Och hur skulle det vara för dig då?

Caroline: Ja, men du har ju lovat mig att vi ska gå och shoppa.

Jan: Vi ska gå och shoppa, ja. Vi ska göra det. Jag kanske ska prata med, jag tycker ändå så här, Rickard Nylund. Då har du varit inne på att han, den finansiella rådgivaren vi har haft, som är en av våra vänner, att han har bra smak, att jag borde gå och shoppa.

Caroline: Ja, men han har bra klädstil.

Jan: Ja, så vi får skicka det här till Rickard, så får han säga, du får bara hjälpa till och shoppa här. Men jag gillar, när vi hade vår fotografering av det här nya varumärket, de kläderna gillar jag ju. Och för en gångs skull är det så här, åh, vi ska på student, och jag behöver inte veta...

Caroline: Du vet vad du ska ha på dig.

Jan: Jag har nog börjat inse att jag gillar det. Men jag kan inget, och tycker inte det är kul, så därför använder jag min Haglöfs fleecejacka tills den faller.

Caroline: Dina Revolution Race-byxor också, Caroline, efter flera år. Bara så här, alltså, jag tycker de är skitfula.

Jan: Jag har dem på mig alltid.

Att trivas i hemmet

Caroline: Är det något mer, om vi skulle zooma ut, boende, miljö, livsstil?

Jan: Alltså, jag tänkte mycket på den, och så var jag så här, men vet du vad, jag gillar ändå vårt boende. Alltså, där är saker, det är inte en tia, men det är ändå en åtta, nia.

Caroline: Vad tänker du att du gillar?

Jan: Nej, men jag satte ändå så här, de platser där jag spenderar mest tid får mig att må bra. Alltså, jag mår ju ändå bra i huset. Jag tänkte ju på det, nu har vi snart bott i vårt hus i tio år, nästa år. Och jag är så här, vi spenderar mycket tid här. Alltså, särskilt eftersom jag inte har ett kontor, så är det någon, vi spenderar mer tid i vårt hus än många andra. Och jag upplever, det är ändå rätt bra. Eller?

Caroline: Ja.

Jan: Så jag upplever att vi kan hämta kraft, jag upplever på den sista, den gillar jag. Det var så här, jag har bollat de här frågorna. Hur låter den sista? Jag använder mina pengar medvetet för att skapa en livsstil som gör mig glad, lycklig och tillfreds. Det jag tänkte på, det förra avsnittet som vi gjorde, så här spenderar du dina pengar för att köpa lycka. Och så tänkte jag ändå, jag tycker att vi är duktiga, när vi tittar efter nu denna sommaren, vi har många små aktiviteter. Alltså, jag ska glampa på Skånes djurpark med Elsa, ni ska till Paris, vi ska åka till Göteborg och träffa en följare, Erik, på Universeum.

Caroline: Ja.

Jan: Ja, men jag tycker, fan, jag gav ändå mig själv en tia på den.

Caroline: Ja. Åtta skrev jag.

Jan: Okej.

Caroline: Men jag tänker kring vårt hem också, att vi har vår trädgård som liksom...

Jan: Ja, men det är den som drar ner det från en tia.

Caroline: Den drar ner det absolut, eftersom vi ägnar inte så mycket tid åt det. Men nu har jag förstått, faktiskt efter flera år här nu av små insatser i trädgården, att man kan få mycket gjort på kort tid.

Jan: Ja.

Caroline: Det kan man. Det har jag inte trott innan.

Jan: Det är därför jag tror många gillar trädgård, att man får resultat.

Caroline: Man får resultat. Det behöver inte ta en hel dag, utan man kan rensa bort ogräs rätt mycket på några timmar bara.

Jan: Ja. Precis.

Personlig växt, mening och andlighet

Caroline: Bra, ska vi ta nästa? Personlig växt, mening och andlighet.

Jan: Ja. Ska du ta frågorna?

Caroline: Mitt liv känns meningsfullt och jag växer som person. Jag söker aktivt nya erfarenheter som utmanar och utvecklar mig. Jag lever i linje med det som är viktigt för mig och mina värderingar. Jag har mod att göra förändringar där något inte känns rätt. Jag har en tydlig bild av var jag vill vara om några år. Där hade jag en sexa.

Jan: På hela alltet alltså?

Caroline: Ja, precis.

Jan: Åtta hade jag. Jag har ju nio på det här, "mitt liv känns meningsfullt, jag växer som person".

Caroline: Föga förvånande. Varför inte en tia?

Jan: För det har jag på nästa, "jag söker aktivt nya erfarenheter som utmanar och utvecklar mig". Det är nog den enda tian jag har här. Av allt.

Caroline: Shit, då betyder ju den mycket. Varför sätter jag sådant fler års...

Jan: No kidding, John!

Caroline: Du vet det här med mig, att jag måste få utvecklas hela tiden, annars känns det dåligt för mig.

Jan: Ja, jag vet.

Caroline: Nu får jag utvecklas kunskapsmässigt, professionellt. Det är det bästa som finns.

Mod att förändra och bilden av framtiden

Jan: Ja, okej. Vad hade du där, "jag söker aktivt nya erfarenheter"?

Caroline: Där är det mitt lägsta, fyra, fem.

Jan: Okej.

Caroline: Det är ju det jag känner saknas i mitt liv just nu. Just nu, det jag har roligt med, är ju med Caspian. Som jag sa, jag och Caspian, vi pratar ju mycket AI. Och vi skickar så här, har du sett det här? Har du sett det här? Så vi ska iväg ett par dagar till Riga, han och jag. Och du var ju så här, alltså ni kommer sitta på hotellet.

Caroline: Nej, det är du som har sagt det, Jan. Jag sa också att det var okej, att ni vill sitta på hotellrummet och programmera.

Jan: Ja, vi kommer sitta varsin dator. Ska vi gå ut i Riga? Äh, fuck it. Kolla här vad jag har gjort. Kolla vad coolt.

Jan: Nej, men däremot skrev jag så här, jag har mod att göra förändringar när något inte känns rätt. Ja, men absolut. Däremot har jag en tydlig bild av var jag vill vara om några år. Nja.

Caroline: Men vad satte du på den, "jag har mod att göra förändringar"?

Jan: Jag satte en åtta.

Caroline: Alltså, vad?

Jan: Du verkar skeptisk, bara så här, Jan.

Caroline: Men har du mod att göra förändringar när något inte känns rätt? Du har ju saker som inte känns rätt just nu.

Jan: Jo, men jag vet inte vad jag ska ändra dem till.

Caroline: Nej, jag gissade att det var det. Det är ett tomrum där kanske.

Jan: Ja, och då är jag snarare så här, nej, men då får jag väl spela bollen där den är just nu.

Caroline: Men ibland behöver man liksom, dels vara okej med tomrummet, men dels kanske också bara prova någonting.

Jan: Jo, absolut, och det är det jag gör nu. Och sen inte mecka med det, tänker jag. Så får jag se lite vart det... Det här med att jag lever i linje med det som är viktigt för mig. Ja, i stora drag, det tycker jag.

Andlighet och nivåtänkande

Caroline: Är det något mer att säga kring personlig växt, mening, andlighet?

Jan: Andlighet känner jag att det inte riktigt fångas.

Caroline: Nej.

Jan: Men... Jag vet inte, jag tycker den är klurig, för jag är typ sämst på det där.

Caroline: Med spirit eller...

Jan: Men jag tänker att det kanske är något som kommer.

Caroline: Andlighet. Jag känner ju andlighet på viss... Ja, men jag tycker inte det speglas riktigt av frågorna kanske. Så här får man göra en override om andlighet är viktigt, eller religion. Det var någon jag pratade med som hade blivit sjukt engagerad i kyrkan. Men det är ju... Jag tror att alla människor har någon nivå av andlighet. Det kan vara ganska lite för vissa och ganska mycket för andra. För mig är det medel, tror jag. Men det skulle varit otroligt tråkigt om jag inte hade det i mitt liv, att jag söker mystik och vill titta på mina mörka sidor kanske, eller vara med om någon slags ljus gemenskap. Jag skulle säkert kunna gå med i kyrkan när jag blir äldre, om jag hade känt att jag behöver någonting större, eller söker människor som är fina.

Jan: Ja, jag tycker det är så här. Alltså, om jag hade kunnat göra flera avsnitt om pengar, ekonomi, förmögenhet, så är jag så här. "Jan, säg något om andlighet." "Öh, öh, öh."

Caroline: Ja, man behöver kanske inte forcera det, men man kan kanske utforska det. Det kanske ligger där under som ett frö.

Jan: Ja, men så är det nog.

Caroline: Som du kanske inte har tittat så mycket på. Du har inte fått så mycket vatten.

Jan: Det har ändå kommit med på listan.

Caroline: Ja, varför har det kommit med?

Jan: Jag vet inte, för jag har ändå pratat lite med Moa och Helena om det.

Caroline: Ja, ja, du har pratat med dem om det.

Jan: Ja, precis.

Bokklubben och den flummiga boken

Caroline: Får man fråga vad ni pratade om då?

Jan: Ja, men vi pratade om en sådan skum bok som jag har glömt. Ja, vi var fyra personer som hade bokklubb. Det var jag, Helena, Moa och en stackare som checkade in.

Caroline: Men vad var det för bok?

Jan: Jag vet inte. Det var någon sådan här om olika nivåer.

Caroline: Var det länge sedan detta?

Jan: Ja, olika färger, och liksom att, ja, om man är arg och sen typ, Jesus var på typ nivå 9 av 12, och Buddha. Ja, det var jätteflummigt. Det var jättekonstigt.

Caroline: Ja, det låter som något flum som har försökt att bli logiskt.

Jan: Ja, men det var ju skrivet om någon sådan här Harvard-professor. Jag kommer ihåg det nu. Jag har inte läst den boken.

Caroline: Men det är lätt hänt när det kommer till andlighet, att det blir sådana här nivåer och sånt. För det finns det gott om. Oavsett om det är en världsreligion eller om det är new age eller något sådant. Att man ska levla. Och du vet, man ska komma upp genom sina chakran, som är i olika färger. Överst är då kronchakrat, och det är violett eller blått. Och är man där, så är man jävligt upplyst. Alltså, du vet, jag tar inte det. Jag vill inte ta i det ens.

Jan: Fast du har ändå varit i den världen.

Caroline: Jag har varit i den världen, men det är också därför jag inte känner mig riktigt hemma. För att jag är inte okej med att det är nivåer, eller att någon är en ung själ och inte har så mycket visdom. Det är nedlåtande. Och jag vill hitta något annat.

Jan: Och det kan ju vara så, om man nu känner att andlighet inte är något för mig. Eller så att man inte har hittat det som är något för en.

Caroline: Ja, men så tror jag. Man kanske skapar sin egen religion. Eller tror, tror jag.

Jan: Bra, är det något mer vi ska säga om det då?

Caroline: Men annars upplever jag så här, mening, absolut. Det är inte som att jag går så här, det är mitt liv, jag har ingen mening.

Jan: Nej, men vi kan gå vidare.

Hälsa, energi och välmående

Caroline: Nästa område, hälsa, energi, välmående. Ska du läsa?

Jan: Då är frågorna så här. Jag tränar och äter på ett sätt som får mig att må bra, och jag är nöjd med min hälsa. Jag hanterar stress på ett hälsosamt sätt. Jag sover tillräckligt mycket och med god kvalitet. Jag känner mig stark och stabil psykiskt. Jag är snäll mot mig själv.

Caroline: Det var fint att den kom med i den frågan.

Jan: Ja, det var roligt, för jag bollade de här frågorna. Både med andra och med AI. "Jag är snäll mot mig själv." Jag har ju testat både ChatGPT och Claude. Båda tyckte att den frågan skulle bort.

Caroline: Tyckte de? Varför kom den med?

Jan: För att jag tycker att den är jättebra.

Caroline: Den är jättebra, jag är glad att den är med. Men varför ville de att den inte skulle vara där?

Jan: De fattar inte. Det där är sådant som AI inte fattar.

Caroline: Jag hade frågat AI, varför vill du ta bort den?

Jan: Tror du att jag kommer på den frågan? Nej, jag vill bara säga, nej, du har fel.

Snäll mot sig själv

Caroline: Men vad satte du på "jag är snäll mot mig själv" då?

Jan: Var är den? Nio.

Caroline: Nio? Wow. Säg något mer om den.

Jan: Jo, men till exempel nu med den här sista tentan på sjuksköterskeprogrammet. Det är ganska mycket press. I alla fall om man går på allting. Alla workshops, alla seminarier, alla övningar. Man träffar de andra. Det finns de som känner stor ångest kring det. Det finns de som är så här, men jag känner att jag har koll på det här nu med njuren. Det har fan inte jag i alla fall. Men alla vill ju ta sig igenom det här. Prestera. Och jag kanske är i någon sådan klump av människor som vill prestera väl. Det skulle inte förvåna mig.

Caroline: Men då får jag aktivt tänka så här. Ja, men det finns en omtenta i augusti. Nu får det räcka. Det är okej. Vi behöver inte sitta på nätterna med det. Som när jag pluggade till molekylärbiolog, då hade jag ju ett tag så här. Jag gick upp klockan sex på morgonen. Gjorde mina föreläsningar och mina övningar. Kom hem, åt, tränade. Satt till tolv. Och sen gick upp klockan sex. Och det funkade. Det var väldigt bra för min prestation. Tills den dagen två veckor senare som jag bröt ihop och grät. Och så tänkte jag, vad är detta? Jag kunde typ inte känna igen mig själv. Och så insåg jag att det måste vara, snäll mot mig själv. Jag kan ju inte driva mig själv som någon jävla slavdrivare. Att jag ska till varje pris prestera.

Jan: Precis.

Caroline: Jag tänkte också sen, jag har ju till och med gått en kurs i självmedkänsla och att vara snäll mot sig själv. Då var jag, sex psykologtanter. Men det är så här, work in progress.

Den inre rösten

Jan: Ja, vad satte du för siffra på den då?

Caroline: Jag satte sju. Jag är ändå medveten om det. Sen den här, alltså, det var ju någon på den kursen, tror jag man beskrev det så här. Men du vet, så som man pratar till sig själv, om den rösten hade varit en person ute på en arbetsplats, hade det varit en trevlig person? Och då konstaterar jag så här, ja, men i mitt liv hade det ju inte varit, det vanligaste den kan säga till mig är ju så här, get your shit together, eller sluta känna efter.

Jan: Jaha, sluta känna efter.

Caroline: Utan det är ju... Det är ju bara att göra.

Jan: Ja, ja, då behövs självmedkänsla, absolut, för att balansera upp det.

Caroline: Ja, så jag har en ganska, ganska osch, inte oschysst, men inte så, ja, medgörlig, arbetsskäl.

Jan: Men jag tror båda behövs. Ibland behöver man få sitt shit together. Det är bara att göra, nu är tentan här, nu kommer vi att göra den här grejen på jobbet om två dagar. Men den har blivit snällare på sistone. Ja, man måste vara snäll, för nu säger den så här, okej, bara svara på de här, beta igenom inkorgen med 60 tråkiga saker, så får du programmera sen. Och så blir jag, ja.

Caroline: Men känner du också att du har blivit snällare mot dig själv för att du behöver vara snäll i din approach till dina barn? För de kan ju mycket väl bryta samman och säga, jag orkar inte, vi har ett prov på onsdag och jag orkar inte. Och då måste man ju praktisera väldigt mycket tålamod. Och det här, ta ett litet steg i taget. Det räknas, varje litet steg räknas. Du måste interagera med problemet för att förstå matten. Du kan inte bara fatta den från början. De flesta gör inte det. Att prata snällt och säga att varje litet steg räknas. Och det kan man ju också säga till sig själv. Men om man säger det till sina barn, då har man ju hört det från sin egen mun.

Jan: Men jag ska vara helt ärlig, den osnygga sanningen är att min första tanke är så här, sluta gråta, get your shit together.

Caroline: Men det är min också. Det är min också, Jan. Sluta gråta, nu är det bara att göra det här. Men det är inte så man kan prata till ett barn.

Jan: Nej, jag fattar inte. Det är ju inte som att jag vill bli pratad till så själv.

Caroline: Nej, nej, nej. Jag pratar inte så till mig själv. Jag kan säga så, men det är bara att göra det.

Jan: Ja, men hur?

Caroline: Ett steg i taget.

Jan: Ja, ja, jo, absolut. Jag kan också gnälla för mig själv.

Caroline: Ja.

Sömn, träning och kropp

Jan: Var är vi nu här i den här? Hälsa, energi, välmående. Vad hade du totalt?

Caroline: Åtta av tio.

Jan: Fan, alltså, jag hade sex.

Caroline: Men jag sover tillräckligt mycket med god kvalitet, det gör jag.

Jan: Ja, det gör ju inte jag.

Caroline: Jag känner mig stark och stabil psykiskt.

Jan: Ja, det gör jag. Åtta där. Jag tränar och äter på ett sätt som får mig att vara nöjd med min hälsa. Alltså, det är sju där. Men den är en stabil sjua.

Caroline: Ja, jag hade också en sjua där. Det känns som att man alltid kan göra mer, och man kan alltid vara lite duktigare, och man kan alltid skippa det där som man tycker om för att få mindre omkrets på sin midja, för att det är mer hälsosamt.

Jan: Vi får göra ett avsnitt med Rick, vår PT.

Caroline: Ja, det ska vi verkligen göra. Nu har ju du också börjat träna med honom lite.

Jan: Vi hade en sådan här avstämning, och så noterade vi, jag har gått upp i vikt och ner i muskler. Det kändes så jävla deprimerande faktiskt. Men nu har vi haft uppföljning på den uppföljningen, och jag går fortfarande ner i muskler, men nu hade jag gått ner ganska mycket i vikt också. Så nu var det så här att jag käkar för lite protein. Och så är han fortfarande, du behöver träna fler pass i veckan. Jag pratade med Niklas igår, men jag tycker fortfarande, alltså, gym är ju typ det tråkigaste som finns.

Caroline: Finns det någon träning som du tycker är rolig?

Jan: Jag vet inte. Jag tyckte ju boxningen var rolig, men jag fick sjukt ont i knogarna. MMA var kul. Men det finns ingen tränare i Malmö. Farmen har flyttat till Spanien. Och blivit författare. Nej, men så här, jag känner mig absolut stark och stabil psykiskt. Jag är på gång. Jag har ingen ångest för den. För det har alltid varit mitt dåliga samvete, lite skinny fat, jag tränar inte. Men där känner jag ändå att nu tränar jag, jag äter bra, vi har köpt vår Ninja, så jag har börjat byta ut glassen. Så jag känner, riktningen är bra. Och jag upplever, det funkar ändå med Rick, och jag har ändå tagit mig till gymmet varje vecka nu. Sen kommer väl resultat.

Caroline: Sen säger Niklas också, det är också vart man är på väg som är viktigt. Sen säger Niklas också att det kommer ju vara roligare när du också märker resultat. Och nu ska ju du också börja träna där. Så då tror jag att det blir roligare.

Jan: Bra. Nej, och sen är det så här, jag sover tillräckligt.

Caroline: Du sover inte tillräckligt.

Jan: Nej, men jag har satt en femma. Lite självinsikt.

Caroline: Sjukdomsinsikt.

Jan: Bra. Men jag är okej med det. För att jag sover lite för att jag är inspirerad. Inte för att jag har dålig sömn.

Caroline: Nej.

Jan: Bra. Men tycker du, om du inte hade haft frågorna, tycker du området stämmer som helhet?

Caroline: Ja.

Jan: Okej, bra. Ska vi ta de sista? Nu är vi inne på de sista tre.

Vänskap, relationer och nätverk

Caroline: Nu är vi inne på de sista tre. Och då har vi vänskap, relationer och nätverk. Ska du läsa de fem frågorna som jag har valt? Jag är omgiven av vänner som ger mig glädje, stöd och en känsla av gemenskap. Jag prioriterar mina vänner och tar mig tid för dem. Mina vänskapsrelationer är trygga, pålitliga och bygger på ömsesidig respekt. Jag kan vara helt mig själv tillsammans med mina vänner. Och växa och utvecklas.

Jan: Här hade jag faktiskt ganska högt. Jag hade över 8–9 typ.

Caroline: Vad hade du?

Jan: Nej, men åtta, men den är avrundad. Jag hade två tior, en sjua och två åttor. Jag hade lägst på den, "jag prioriterar mina vänner och tar mig tid för dem". Men sen, "jag hjälper andra växa och utvecklas", tio. "Jag kan vara helt mig själv med mina vänner", tio. Jag tycker ändå att jag har tagit steg i den här riktningen under året. Alltså, som nu, att nu ska jag iväg, jag har tre dagar med Caspian. Att vi ska hänga själva. Vi har, ja, David Sundström och familj kommer och hälsar på. Ja, vi har lite så här aktiviteter. Och vi pratar nu med vår vän också, Philip och Jenny, att vi skulle träffas mer. Så, nej, men jag tycker, sen är det ytterligare några, jag är lite rädd för, jag har några tankar, till exempel på att arrangera en skidresa. Men jag känner massa rädsla kring det också. Och framför allt så är det mitt så här att...

Caroline: Där är det nog också att interagera med problemet. Sätta sig ner och bara, okej, men hur skulle det se ut med en sådan skidresa? Vilka skulle vara med? Vad är du rädd för? Hur tar man steg mot att inte vara rädd?

Jan: Ja, ja, men exakt.

Aktivitetsorienterad eller samtalsorienterad

Caroline: Exakt, vad tänker du, vänner?

Jan: Jag upplever så att där borde du vara hög. Du är ju duktig på det här, och du prioriterar dina vänner. Och dina vänner hör ju hela tiden av sig till dig för att hitta på grejer.

Caroline: Ja, men jag hör också av mig till dem. Jag har ju varit dålig på det tidigare i mitt liv. Mycket, mycket dålig. Jag har åtta av tio sammanlagt. Men lägst är väl, jag har några nior och någon åtta här. Så ingen tia där. "Jag känner att jag kan vara mig själv tillsammans med mina vänner helt." Där är nio.

Jan: Berätta och säg något mer.

Caroline: Nej, men det finns väl bekanta som vi har, eller vänner, där jag känner så här, ja, vi har jättekul tillsammans, men jag är inte säker på att de tycker att det jag har att säga är så himla intressant och roligt. Är du med? Så att man kan ha roligt med vissa. Men det är inte säkert att de vill prata om samma som jag. Kultur eller naturvetenskap eller, ja, djupa diskussioner. Utan där kan det vara annat som är mer halvytligt. Och det är också trevligt ibland. Eller hur? Så jag menar att alla mina vänskapsrelationer ser inte likadana ut.

Jan: Nej, du är duktig.

Caroline: Jag har ju de som jag kan prata djupt med. Och sen så, vissa av dem träffar jag inte superofta heller. Men när vi väl ses, så är det bra samtal.

Jan: Jo, men det är viktigt för dig med samtal.

Caroline: Vad ska man annars ha sina vänner till?

Jan: Aktiviteter.

Caroline: Jo, men man brukar ju ändå sitta och prata när man äter.

Jan: Ja, men...

Caroline: Eller vänta här nu. Vad har du dina vänner till? Du ringer dem ibland. Sitter ni bara tysta i luren då?

Jan: Nu har jag ringt dig. Ja, vi hörs nästa vecka. Nej, men jag har ju vissa som jag bara messar med. Ja, men Caspian och jag, vi har ju egentligen mer samtal via våra meddelanden.

Caroline: Ja.

Jan: Sen till exempel nu, han och jag, vi ska ju åka iväg. Eller vi har andra vänner som vi hittar på grejer med. Ska åka skidor eller... Så jag är ju mer uppgifts- eller aktivitetsorienterad. Så är jag med våra barn också.

Caroline: Ja.

Jan: Att jag hittar ju alltid på grejer med dem. Jag hänger ju inte med våra barn om vi inte gör saker tillsammans. Krasst.

Caroline: Nej, och de behöver ju det också. Men jag hänger kanske mer med dem utan att vi gör någonting. Alltså, du vet, Elsa, vår sexåring, ville ju så här, bygga lego. Jag var så här, alltså, det här är det tråkigaste som finns.

Jan: Och då är det ändå ditt gamla lego.

Caroline: Nej, men vet du vad, det handlar också om att ta sig till, vad skulle göra det här roligt för mig.

Jan: Ja, men där är ingenting som är roligt med att bygga lego.

Caroline: Vi sorterar legobitar här nu. Jag vill ha alla gubbar som finns i din låda. Ja, säger Elsa och tycker det är en jättebra idé. Eller jag vill bygga ett sjukhus eller någonting. Ja, man måste bara hitta det som gör det roligt.

Matcher, ridskola och basketföräldrar

Jan: Däremot kan jag säga så här, jag har inte typ missat en match på hela säsongen som Freja har spelat.

Caroline: Nej, vad är det som är roligt med det då?

Jan: Nej, men jag gillar det. Jag kör ju Elsa till ridskolan varje vecka och sånt.

Caroline: Är det inte också för att du kan prata med de andra föräldrarna?

Jan: Nej, jag pratar inte så mycket med de andra föräldrarna.

Caroline: Jag har fått för mig att du har bondat lite med de andra föräldrarna där, basketföräldrarna.

Jan: Ja, men det har jag. Men det var ju för att vi var ansvariga för Valborgsbålet.

Caroline: Jo, men träffar du inte dem så ofta då?

Jan: Nej.

Caroline: Nej, okej. Vill du det?

Jan: Det kan kanske vara kul. Vi ser vad det är för boll och vem som vill ta den. Jag har ju andra jag känner att jag behöver prioritera inom basket. Men ja, det är inte som att jag sitter där. Det är klart att jag vet vad som händer i Ulfs liv med hans operation, till exempel. Med de andra.

Caroline: Nej, men vänner, jag tycker det är mycket bättre. Jag har ju faktiskt det som tema för 2025. Vänskapsrelationer. Jag tycker ändå att jag spelar det spelet bra. Det går bättre, det går framåt.

Jan: Ja, det verkar som det. Bra. Nästa.

Partner, kärlek och familj

Jan: Partner, kärlek och familj.

Caroline: Ja, det här är näst sista nu då. Då läser jag frågorna. Min kärleksrelation innehåller tillräckligt med närhet, kärlek och tid tillsammans. Jag tar initiativ till stunder av kärlek, värme och romantik. Vi kan prata öppet i familjen och vara oss själva med varandra. Jag känner att jag gör skillnad i familjen och min närvaro är värdefull. Jag vet vad som ger mig energi i familjelivet och prioriterar det.

Jan: Jag hade en sjua totalt.

Caroline: Ja, sjua där också. Kanske lägst av alla har jag här.

Jan: Okej, säg något.

Caroline: Ja, du har bara typ åttor. Annars åttor, sjua på partner, kärlek, familj. Ja, men alltså den här, "jag känner att jag gör skillnad i familjen och min närvaro är värdefull". Alltså, den är värdefull på så vis att jag röjer i hallen, så att det inte är massa skor och påsar där. Jag tömmer diskmaskinen, jag lagar mat nästan varje dag.

Jan: Du chippar också in på maten mycket där.

Caroline: Och så är jag så här, vad är det med, vad är det värdefulla jag gör egentligen?

Jan: Jag satte nio. Jag söker upp er, men det är inte alltid ni är intresserade av att bli uppsökta. Ja, jag satte ändå nio på den.

Caroline: Okej, vad tänker du att du gör?

Jan: Jag tror ändå så här, hade jag inte varit här, hade ni nog ändå saknat mig. Och inte bara pengarna.

Caroline: Ja, du tänker så, ja.

Jan: Eller?

Caroline: Ja, jo, absolut.

Jan: Jag tror ändå, tycker ändå jag och Elsa har ganska kul tillsammans. Jag upplever så här, jag hänger nog mer med barnen. Alltså, den jag hänger minst med, eller funkar minst, det är med dig.

Caroline: Ja.

Aktiviteter kontra tid att prata

Jan: Att det har varit mycket logistik, och sen har det varit mycket barnen. Vi har inte haft så mycket tid tillsammans.

Caroline: Nej, så är det.

Jan: Så jag tänker att det är väl ett förbättringsområde som vi skulle kunna göra mer av.

Caroline: Men där behöver man kanske bara slå sig ner en stund tillsammans och säga, vad vill vi göra? Hur vill vi att det ska vara?

Jan: Ja, precis.

Caroline: Så man inte bara tänker så här, men vi har ett förbättringsområde där. Och vad gör man åt det? Nothing.

Jan: Nej, men det har vi ju så här också. Men jag tror så här, för dig och mig, bara så att vi, ja, men som när vi var iväg. Det var ändå trevligt, vi gick vår promenad där ute på Österlen. Det var mycket fint. Och vi hade väl tid i bilen och sånt. Jag tror egentligen vi bara, men det är också lite symtomatiskt. Jag åker med Caspian, du åker med Freja, jag åker med Elsa till Skånes djurpark. Alltså, vi gör ju mycket aktiviteter så.

Caroline: Vi borde ha mer aktiviteter.

Jan: Men är det så att vi behöver ha mer aktiviteter tillsammans?

Caroline: Ja, i mitt liv, jag behöver aktiviteter.

Jan: Du behöver tid tillsammans att prata.

Caroline: Jag behöver aktiviteter.

Jan: Ja, men behöver vi det? Eftersom vi nu hela tiden åker iväg med andra.

Caroline: Ja, jag tror det. Och då är det barnen bland annat. Alltså, barnen känns ju som en sådan där...

Jan: Ja, men Caroline, jag vill inte bygga lego med dig.

Caroline: Nej, men jag tänker... Därför att vi har uppfostran, och vi behöver hänga med dem. Alltså, det är så här, annars tar skärmen över. Och det är jag typ inte okej med, John. För jag har ju läst och pratat med honom om vad skärmen gör. När barn blir ensamma, så är det skärmen. Förr var det så att när barn blev ensamma, så hittade de på saker utomhus. Det är ju inte så nu. Så därför känner jag en stark mening kring att hänga med barnen. Eller göra någonting med dem.

Jan: Nej, men jag håller med. Jag håller med. Och då blir det ju inte så mycket med dig.

Caroline: Nej. Absolut.

Att ta initiativ till mer tid tillsammans

Jan: Nej, men jag tänker så här. Vi har koll på det. Vi har ju frågat, vad kan vi börja göra. Jag tror så här, jag behöver ta initiativ till fler aktiviteter med dig. Och nu ska vi börja träna.

Caroline: Nu är det ju Kødbyen, helt enkelt.

Jan: Ja, och vi ska börja träna. Det finns något som heter Kødbyen i Köpenhamn som jag har lobbat för att vi ska åka till.

Caroline: Ja.

Jan: Ett tag.

Caroline: Ja, precis.

Jan: Ja, vi ska börja träna tillsammans. Ja, så jag tror att det blir lite sådana saker.

Tid, egentid och närvaro

Jan: Sista kategorin. Tid, egentid och närvaro. Jag har tid att göra det jag önskar. Jag är närvarande i vardagen med familj och vänner. Min kalender känns balanserad och ger plats för både närvaro och vila. Jag säger nej till saker som inte är i linje med mina prioriteringar. Jag vet hur jag kan skapa mer tid och utrymme i mitt liv.

Caroline: Jag har ju åtta av tio här.

Jan: Jag har sju. "Min kalender känns balanserad", jag har plats både för närvaro och vila.

Caroline: Vad hade jag lägst på? Vad har du där?

Jan: Femma. Jag hatar ju när min kalender är full.

Caroline: Ja.

Jan: Nej, men vad ska vi säga? Jag upplever så här, lite som vi pratade om i förra avsnittet med det här happy money. Jag värderar ju tid högt. Särskilt eftersom jag har en hög timlön. Så jag har hamnat i den fällan. Och jag tycker inte jag har tid för att göra allt jag vill. Och jag vet att det handlar om prioritet. Så jag har en tia på "jag vet hur jag kan skapa mer tid och utrymme i mitt liv". Jag vet hur man gör, men jag gör ju inte det.

Caroline: Men då är det kanske inte så viktigt då?

Jan: Nej, där är någon sådan här catch-22-grej för mig.

Caroline: Du har inte listat ut den?

Jan: Nej, närvarande. Jag hade velat läsa mer, men när jag läser, så tycker jag att det är stökigt, slöseri på tid. Jag vet inte.

Läsning, återhämtning och egentid

Caroline: Ja, för du måste ju liksom tjäna mer pengar så du kan känna större trygghet. Så att inte livet går åt helvete.

Jan: Ja, och då är läsning väldigt tidsineffektivt. Kan jag ju tycka. Och sen vet jag så här, när det är personlig växt, så är det idiotiskt. För när är det jag får mest inspiration? När jag läser. Så där snurrar jag upp mig själv.

Caroline: För det är ju också återhämtning.

Jan: Ja, ja, ja, precis.

Caroline: Eller liksom ligga och ta in någonting på ett långsamt sätt. Det är ju återhämtning.

Jan: Ja, men exakt. Så jag tycker jag snurrar ju upp mig själv där lite.

Caroline: Men är det inte bara övning då? Att säga så här, okej, det är ineffektivt, men det är okej.

Jan: Ja, så kan det vara.

Caroline: Hur är det för dig?

Caroline: Men jag har ju ändå ganska högt här. Inte någon tia.

Jan: Det är det inte.

Caroline: Nej, men vad har du satt då?

Jan: "Jag säger nej till saker som inte är i linje med mina prioriteringar." Resten är det åtta på. "Jag har tid att göra det jag önskar." Jag skriver ju inte så mycket. Men jag har nog tid för det. Jag tror att jag bullshittar när jag säger att jag inte har tid.

Caroline: Det tror jag också.

Jan: Det här är inget som jag känner är en svår grej i mitt liv.

Caroline: Nej, jag upplever egentligen inte det. Och det här tror jag kan vara svårt för jättemånga. För man har 24 timmar, hur ska man få plats med allting? Hur ska jag ens kunna ha egentid?

Jan: Gå på toa och låsa dig i ett litet utrymme.

Caroline: Tack och lov att det finns toa.

Lyxproblem och prioriteringar

Jan: Nej, men jag tänker så att vi har optimerat det här ganska väl. Så vi har lite lyxproblem i det här. För att till exempel många har ju så att, Oliver hade ju en och en halv timmes pendling från Höör till Malmö, och sen från Malmö till Höör. Och han är så här, oj, du vet, nu har han flyttat tio minuters promenad från oss. Så nu har han jättemycket tid. Så jag tror att här, och vi har ingen tv, vi har optimerat ganska väl. Så att tiden finns. Och det är bara att du och jag inte prioriterar.

Caroline: Nej, för vi har ju inte tior här.

Jan: Nej, och jag kan ibland, jag tror det hänger ihop med energi för mig. Jag lägger ju ner en halvtimme om dagen på att läsa Politico. Eller CNN eller något sådant. Så jag vet ju precis.

Caroline: Då läser du ändå lite.

Jan: Men ingen bok. Nej, och jag tror också att de böcker jag läser blir för mig jobb. Och det är därför det blir så här. CNN eller Politico läser jag, och så behöver jag inte göra något med det. Liksom, på sin höjd messa till Caspian, har du läst det här? Men så fort jag märker, du vet, jag har en sådan här Matter-app som plockar fram sjukt bra artiklar. Så varje gång jag läser en jättebra artikel, så blir jag mer inspirerad. Och så blir jag så här, jobb, och så är jag så här, åh, jag orkar inte.

Caroline: Men du, ja, ja, precis.

Jan: Gud, vad var det jag skulle säga nu, det bara försvann direkt när jag skulle... Nej, strunt samma.

Rapporten lyfter fram det lägsta området

Caroline: Bra. Så rapporten, om vi hoppar tillbaka, den plockade fram området du skattade lägst.

Jan: Det är att bläddra åt andra hållet. Så för mig var det njutning, glädje och kreativitet. Och då har jag skrivit tips till mig själv. Alltså, jag ska ju skriva tips på alla kategorierna. Så i det här fallet, denna veckan tycker den att jag ska boka.

Caroline: Ja, nästa sida.

Jan: Denna veckan tycker den så här, boka in, har jag skrivit till mig själv, boka in 30 minuter för något som får dig att le. Utan agenda eller produktivitetsmål. Nästa månad, prova något kreativt du inte har gjort på länge. Och sen, planera en äkta semester där du verkligen kopplar av. Inte bara byter plats för att jobba. Fan, det här är jävla bra råd till mig själv. Och sen, en djup reflektion här. Vad fick dig att skratta senast? Och det, fan, du vet, jag minns inte riktigt. När jag så här riktigt, Elsa gapskrattade igår när vi läste hennes bok.

Caroline: Men du gjorde inte det?

Jan: Vad fick du där?

Caroline: Jag fick boende, miljö, livsstil. Det var det området jag skattade lägst.

Jan: Och vad var dina enkla steg?

Caroline: Enkla steg att börja med. Välj ett rum och gör det till en plats som verkligen får dig att må bra. Städa, dekorera, organisera. Nästa månad, gå igenom din garderob. Behåll bara kläder som får dig att känna dig som dig själv. Kommande kvartal, utvärdera dina största livsstilsutgifter. Stödjer de verkligen dig och det liv du vill leva? Och sen, djupa reflektioner. Hur skulle ditt hem se ut om det verkligen speglar vem du är på djupet? Har jag inte skrivit bra?

Jan: Jo.

Caroline: Har du någonting?

Jan: Så jag tänker, det här hade vi kunnat ha en uppföljning på.

Caroline: Det här hade vi kunnat ha en uppföljning på, ja. Vi kan absolut göra det.

Jan: Ja, så efter sommaren.

Caroline: Ska man ta bilder och sånt då också?

Jan: Ja, det kan man göra.

Caroline: Bra.

Reflektioner: att lägga upp sakerna på bordet

Jan: Om vi ska titta på sista delen. Det var ju så här, 20 frågor för ett värdigt samtal. Vi ska inte ta dem. Men om vi skulle hoppa ut, vad är din största reflektion utifrån det här då? Nu när vi har gjort Livshjulet.

Caroline: Att det är bra att lägga upp sakerna på bordet. För annars är de bara i ens huvud. Det kommer aldrig hända någonting med dem. Om man inte har ett starkt driv själv.

Men nu ska jag göra någonting. Det kanske kommer att ta tio år. Eller fem år. Men nu kommer det ju accelerera förmodligen.

Caroline: Jag tar med mig det du sa om rummet. Det visste jag inte innan vi gick ner och satte oss här. Rummet. Ja, men att du vill ha, du behöver det. För att vara kreativ.

Jan: Ja, men det har jag väl märkt nu. Och sen, när jag ber om hjälp, här med garderoben. Jag kommer inte ta initiativ.

Caroline: Nej, men jag kan ta initiativ.

Jan: Så gör vi det. Så kan vi inkludera Rickard i det också.

Caroline: Ja, absolut. Han kan komma med tips och tankar. Hur han har byggt sin garderob. Det hade varit kul. Om han nu har det.

Jan: Ja, så är det. Jag fick hjälp av min mamma.

Caroline: Nej, det tror jag inte att han... Jag tror inte att han har tagit hjälp av sin mamma. Han verkar vara en väldigt självständig individ.

Speglar hjulet livet?

Jan: Men tycker du att det speglar livet?

Caroline: Ja, det tycker jag ganska mycket. Och märker man att de inte gör det, ja, då måste man ju fundera. Vad är det som saknas? Finns det andra områden som jag inte... Eller har jag varit ärlig när jag har svarat på frågorna? För man kan ju också leva lite i förnekelse. Jag har absolut en god hälsa, och så har man ändå ett midjemått över 90. Ja, då kanske det inte är det. I don't know.

Jan: Vad säger ditt hjul om balansen med att ge till andra och dig själv?

Caroline: Jag vet inte, jag fattar inte frågan.

Jan: Nej, det var kanske ingen bra fråga. Men jag tänkte på det med happy money, att vi blir lyckliga när det handlar om andra. Versus när det handlar om mig själv.

Caroline: Men jag vet inte det.

Jan: Var det något som överraskade dig?

Caroline: Att det genomgående var högt. Det överraskade mig.

Jan: Jag tror det är första gången du har högre än mig.

Caroline: Ja, det är möjligt. Du verkar vara på ett bra ställe i livet. Det ser jag som hänger med dig. Och jag tror att det här att börja plugga till sjuksköterska, det var en sådan nivåskillnad för dig.

Jan: Ja, och då ska jag säga att det har varit ett tomrum. Ett bra tag innan dess. Ett sökande.

Caroline: Ja, så det är väl en reflektion från en vän här. Eller från din partner. Att det stämmer.

De oombedda tipsen

Jan: Något som jag tror skulle kunna göra ditt liv rikare. Jag tycker ju det där garderobsgrejen, det är så återkommande för dig i flera år.

Caroline: Ja, och för dig?

Jan: Nej, jag har inte lidit av det.

Caroline: Du har inte lidit av det, men du har ju insett att du är intresserad av att ha fina kläder i din garderob. Som gör det lättare för dig att bara vara snygg på en gång.

Jan: Ja, absolut.

Caroline: Bra. Mitt oombedda tips, som du kan tacka nej till, är?

Jan: Ja.

Caroline: Ja, men då är mitt oombedda tips så här, ta lite pengar, gör det där nu så att du får den garderoben, så du kan sätta en tia på kläder. Du är ju ändå intresserad. Både du och Freja är intresserade av det där. Skönhet, kläder, bara embrace it. Det är mitt oombedda tips.

Jan: Och mitt oombedda tips till dig, lista ut det där med varför livet kommer gå åt helvete. Alltså, vad skulle hända om du inte gick efter den fyren?

Caroline: Ja, men precis.

Jan: Det kan ju vara så att du sa, ja, men jag gillar inte livet då, eller det blir inte bra, jag vet inte hur jag ska, nej, men det är därför du ska lista ut det. För att det kan vara en nivåskillnad för dig.

Caroline: Ja, och sen har jag den att inte sparka in bollen på plan, utan lita på dig och Freja.

Louvren-biljetterna och avslutning

Jan: Bra. Vi klarade ju uppenbarligen Louvren. Att inte betala tusentals kronor, utan bara tusen spänn.

Caroline: Det var fan stolpe in.

Jan: Va?

Caroline: Nej, jag bara skojar.

Jan: Skojar du med mig?

Caroline: Nej. Jag gjorde likadant bara, när jag gick på Picasso-museet och betalade 150 spänn i inträde i stället för 800.

Jan: Ja, det är bra, Caroline. Det är bra, det är bra. Så, ja, men jag tänker så här. Tack till dig som lyssnat och orkat ända hit.

Jan: Och jag tänker också att, hänger du på Patreon, är du en RikaTillsammans-supporter på någon av de högre, på de vanliga högre nivåerna, inte på den billigaste tyvärr, för att som sagt vi betalar för att skapa de här rapporterna till ett amerikanskt företag, då ingår det här. Så du kan klicka dig igenom de här frågorna, få den här rapporten på 13 sidor, få alla de här frågorna, betygen och reflektionsfrågorna, och du kan göra det själv. Och vill du inte vara supporter, men du vill ändå göra det här, så kan man bara köpa den separat för en ganska liten peng i förhållande till vad vi faktiskt ger, tänker jag. Och allt finns i länken i beskrivningen.

Jan: Och med det, ett stort tack till dig som lyssnar, tittar och följer. Och så tänker jag att vi ses i kommentarerna som vanligt. Tack så mycket.