Ekonomisk oro handlar inte om en oro för pengar,utan om en oro för framtiden

Ska bli spännande att lyssna.

Här kommer ett boktips till dig @janbolmeson

Tänk om : en studie i oro av Roland Paulsen

Kanske en framtida gäst?

Ger terapeuten dig några utmaningar för att du ska komma vidare?

Typ att du ska prova en investeringsmetod utan forskningsstöd (du får använda lekhinken) och känna att det faktiskt är OK det med utan att världens undergång närmar sig.

OBS att han själv skriver om att han går i terapi och bearbetar sina rädslor. Frågan är seriös och vänligt sinnad, förstår inte varför kommentaren anmälts. En vanlig metod är ju att man utsätter sig för sina rädslor gradvis för att komma vidare och minska deras betydelse framåt.

Jag vill verkligen tacka för att du bjuder på dig själv, när du utmanar dina rädslor. Modigt!
Intressanta reflektioner, vi är ungefär lika gamla och jag ingår i ”präktighets” segmentet, och har ett syskon som är det totalt motsatta. Det har gett oss lite motstånd i vår relation, som kanske inte hade behövt finnas.

Jag borde absolut utmana mig själv i att vara mer modig, och inte alltid vara så korrekt det får bli min 2023 utmaning.

Men, som sagt, tack!

Allt har sin rot i rädsla för döden och rädsla för tomhet.

Nyckeln till inre frid är tillit och acceptans, så djup att den till och med kan slappna av in döden och oändlig tomhet. Du kan kalla det “Nirvana” eller “Himmelriket” om du vill.

Jesus sa:

Bob Dylan sjöng också:

Tack för ett bra avsnitt! Modigt att blotta sina svagheter och rädslor, hatten av! En tanke bara, bara för att det handlar om känslor så blir det inte flummigt.

Tack för bra avsnitt! Jag gillar de här mellanlandningarna som tar upp hur ni jobbar med er själva!

Stor igenkänning i många aspekter, även i balansen mellan oss syskon i min familj, alla fick vi olika roller efter min pappa gick bort. Sen tror jag man fortsätter att formas under hela sitt liv, att man är ”klar” vid 13 år, kanske kan stämma på vissa saker. Men långt ifrån allt.

Sen så ligger min lägenhet i ett ”fort”, i en gammal regementsbyggnad, med sjukt tjocka väggar. Så kanske att jag undermedvetet attraherades av den trygga känslan huset ger. Så förstår känslan av att leta efter en 100% säker plats, men att mitt letande tar sig fysiska uttryck, då jag saknar möjlighet att bygga ett ekonomiskt fort. Men tror att jag alltid kommer leva med en viss nivå av oro, men inser också att jag får jobba med det. Annars tar det lätt över.

Men det låter som Bertil är en bra Yoda, så hoppas ni fortsätter träffas!

Jag känner igen mig i känslan av att vilja skapa ekonomisk trygghet. Jag tar snart examen från LTH och har bestämt mig för att göra en lång resa istället för att börja jobba direkt. Tänkte bland annat cykla coast to coast i USA. Anledningen till detta är för att jag tror att om jag börjar jobba direkt så kommer jag börja skapa en trygghet istället för att skapa det liv som jag faktiskt vill leva. Hoppas på att få lite insikter under resans gång och för att relatera till avsnittet; öva upp andra muskler som inte fått träna så mycket under åren på LTH.

Titeln på avsnittet har jag verkligen kommit underfund med med tanke på att korrelationen mellan lycka och pengar har varit näst intill inverterad för mig Se: Insikt: Var lyckligast som fattig student

Jag har börjat komma till insikt om att bostadsköpet jag gjorde för ett par år sedan måste ha triggat någon slags undermedveten känsla av ofrihet. Visst har det inte blivit bättre av rådande realekonomiska omständigheter. Men känslorna infann sig redan innan det.

Karriären har utvecklats på ett förutsägbart sätt och allting spelas upp enligt en standardmall på hur livet ska se ut. Det gör mig livrädd!

Du beskrev det helt perfekt i min tråd @Anonym Jag hade bokstavligen kunnat skriva exakt samma sak själv!

En av de lyckligaste perioderna i mitt liv var när jag i tidiga 20-årsåldern befann mig på andra sidan jordklotet, ensam, singel, med en 65-liters ryggsäck innehållandes alla de ägodelar jag behövde. Jag färdades från det ena vandrarhemmet till det andra och spenderade dagarna och nätterna tillsammans med en massa främmande människor från alla världens hörn. Jag saknade allt vad moderna bekvämligheter heter. Diskmaskin, tvättmaskin, eget kök och kylskåp, badrum etc. Trots detta kände jag mig rikare, friare och lyckligare än jag någonsin gjort innan eller efter denna period i mitt liv.

Jag har insett att den rikedomen jag besatt vid detta tillfälle inte alls handlade om pengar och ägodelar utan istället utgjordes av en form av total frihet. En ovisshet om framtiden där endast mina drömmar och min fantasi satte gränserna. Det fanns en slags mystik i tillvaron där hela världen var min spelplan. Allt var möjligt. Med tiden har denna typ av rikedom sakta kommit att ersättas av något annat allteftersom jag kommit att samla på mig mer ägodelar, skaffat boende och sambo sedan ett decennium tillbaka och blivit arbetstagare under någon annan. Drömmarna och fantasin om en framtid där allt var möjligt har sakta ersatts av ett liv fyllt av vardagliga bekvämligheter, trygghet och förutsägbarhet. Fokus har successivt förflyttats från det som kunde bli (hoppet och drömmarna) till det som är (verkligheten) och som en följd av detta har den mystik jag kunde uppleva dagligen sittandes på en trottoar, ensam, vid en busstation mitt ute i ingenstans på andra sidan jorden, övergått i blott ett avlägset minne.

Missuppfatta mig rätt. Det finns mycket fint i min tillvaro och mitt liv idag. Jag har en fantastiskt fin sambo, ett tryggt och välbetalt arbete, allt jag behöver i form av ägodelar och bekvämligheter, en stabil ekonomi. Men mystiken, drömmarna där allt var möjligt och hela världen var min spelplan har nu ersatts av en form av projektion av det som redan är in i framtiden. Det finns numera en visualiserad framtid som är så konkret att den nästan går att ta på.

Det var exakt det som fyllde mig med liv, frihet och sann glädje för bara några år sedan. Nu kretsar istället den större delen av fritiden runt att designa och bygga “fortet”. Ett fort jag i grund och botten har övertalat mig själv om att jag vill ha

Man (och jag själv) har väl kanske tänkt att det är något som helt enkelt hör ungdomen till. Att det är meningen att man ska “växa ur” nyfikenheten och bygga sitt fort. Sitt stabila, förutsägbara familjeliv med allt som hör till. Villa, Volvo, vovve… Men jag vägrar att tro på det! Åtminstone att det är ett recept som alla bör följa.

Tack för avsnittet! Det är en del av många “tankespjärn” som förhoppningsvis leder in mig på rätt väg i livet för mig framöver. Någonting behöver ändras men jag har varit livrädd för att acceptera och komma till insikt om det. RikaTillsammans är katalysatorn!

Jag uppskattar verkligen hur öppna ni är med era utmaningar och snacket i er relation. En väldigt givande avsnitt som för min del förklarade mycket av ditt (Jans) tankesätt om tex lönsamheten i Rikatillsammans som jag fann svår att förstå eftersom i mina ögon är det väldigt lönsamt. När ni pratade om att bygga ett fort förstår jag vad mer om din oro, “the goal post” fortsätter flytta sig som Morgan Housel skriver om i Psychology of Money. I ditt fall flyttar den sig pga oro medan för andra är det strävan efter en dyrare bil.

Lärorikt och intressant!

Jättebra avsnitt. @carolinebolmeson, fanns inget behov till de tusen ursäkterna om att “ingen kommer att vara intresserad av det här”! Bara ner i det mörka djupet - vi är simkunniga!