Om kollektivavtal, facket och Sveriges 1900-tals historia

Innehållsförteckning

Nedan följer en grov innehållsförteckning för transkriberingen.

1. Ett avsnitt om kollektivavtal, facket och den svenska modellen
2. Varmt välkommen till kanalen
3. Vägen in i det fackliga arbetet
4. Vem berör det här?
5. Lite om podden
6. Sverige var ett av Europas fattigaste länder
7. De fyra stånden och de som stod utanför
8. En otrolig resa på hundra år
9. Mössan i hand utanför fabriken
10. Ett slutet ekosystem
11. Hur kunde de ens organisera sig?
12. Parallellen till dagens USA
13. Kampen var inte fredlig
14. Vilka var agitatörerna?
15. Ådalen och militären
16. Amalthea och bröduppror
17. Rädslan för revolution
18. Kooperativen växer fram
19. Vad i den svenska kulturen?
20. Personalkooperativ i USA
21. Det fackliga löftet
22. Människan har arbetat i tusentals år
23. Finns det en lägstalön i Sverige?
24. Norden saknar lagstadgad lägstalön
25. Arbetslivskriminalitet
26. Lägstalön i teknikavtalet
27. En flexibel modell
28. Chefer uppskattar systemet
29. Är kvinnor lika bra på att förhandla?
30. Diskrimineringslagen och lönekartläggning
31. OB-tillägg och övertidsersättning
32. Vad ersättningen kan ligga på
33. Vården under pandemin
34. En första förhandling om pizza
35. Nattarbete är förbjudet utan avtal
36. Vad ett kollektivavtal innehåller
37. Jämförelsen utan och med avtal
38. En rejäl skillnad
39. Tjänstepensionen och brytpunkten
40. Vad avtalet reglerar
41. Arbetstidsförkortning som lyx
42. Facket kontra kollektivavtalet
43. Föreningsrätten och det juridiska
44. Facket är de på arbetsplatsen
45. Pensionen, en stolthet
46. Deltidspension för slitsamma yrken
47. Var hittar man detaljerna?
48. Försäkringar i kollektivavtalet
49. Kompetensstöd och rörlighet
50. Tillsammans hittar man bra lösningar
51. Tre viktiga delar
52. Avtalstrappan
53. EU och barnkonventionen
54. Svensk lagstiftning och huvudavtal
55. En bra trappa att ha i bakhuvudet
56. Samhället kontra arbetsplatsen
57. Många vill lära av Sverige
58. Vi gör det vi har lovat
59. Arbetsmarknadsbiten är grundbulten
60. Den europeiska modellen
61. I Sverige har vi redan varit med i dialogen
62. Den amerikanska modellen
63. Strejkdagar i Europa
64. Varför strejkar man i Sverige?
65. Tesla som exempel
66. Lönen sätts utifrån vad industrin klarar
67. Mer delägande hade gynnat Sverige
68. Lokal förhandling när avtalet är påskrivet
69. Att förhandla mot politiker
70. En neutral bild av Tesla
71. Bredare än bara lön
72. Tesla och kollektivavtal i andra länder
73. Verkligheten är inte svartvit
74. Medbestämmande och ansvar
75. Rätt personer, eller att alla engagerar sig
76. Tillit i samverkan
77. Mindre klyftor, bättre ekonomi
78. Vad vill du skicka med lyssnaren?
79. Fackligt engagemang blir viktigare för tjänstemän
80. Vanliga missförstånd om facket
81. Kopplingen till politiska partier
82. Tack och avrundning

Ett avsnitt om kollektivavtal, facket och den svenska modellen

Jan: Välkommen till RikaTillsammans och dagens avsnitt, som är en djupdykning i kollektivavtal, facket och framför allt fackets och Sveriges historia.

Vi intervjuar Isak Ekblom, som jobbar som plåtslagare på Bilia men de senaste åren har varit fackligt engagerad, håller utbildningar kring facklig verksamhet och sitter i Bilias styrelse som facklig representant.

Så här i efterhand, när vi har spelat in avsnittet med Isak, måste jag säga att jag och Caroline uppskattade det här extremt mycket. Det kastar ljus på en del av Sveriges historia för hundra år sedan, hur livet såg ut för de fattiga människorna. Varför vi hade emigrationen till USA, det här med Fattigsverige, hur livet såg ut för de här drängarna och pigorna. Och den utveckling vi har haft fram till det vi idag kallar för den svenska modellen.

Jag tyckte det var både allmänbildande och klokt. Jag gillar verkligen de här sakerna. Så jag tänker att det här verkligen är en sådan grej: luta dig tillbaka och bara njut av att lyssna på Isak.

Ibland borde vi ägna en tanke åt dem som har kommit före oss och skapat det här fantastiska Sverige som vi lever i idag.

Så här kommer Isak och Caroline.

Varmt välkommen till kanalen

Jan: Varmt välkommen till RikaTillsammans-kanalen, som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av våra erfarenheter, vår livsresa, våra framgångar och våra misstag, så att du ska kunna göra din ekonomi, ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver den här kanalen heter Caroline och Jan Bolmeson.

Varmt välkommen, Isak. Du jobbar som facklig representant på Bilia, har gjort det på heltid de senaste tio–tolv åren. Du har massor av uppdrag vid sidan av också och driver Facky Podcast. Ja, varmt välkommen.

Isak: Jättetack, jättekul att få vara här. Jag har ju lyssnat på er, så det är extra kul att få vara med i en podd man själv har lyssnat på.

Caroline: Ja, men gud vad roligt.

Jan: Jag vet inte om det här är en sådan sak att ju äldre jag blir, desto mer börjar jag tycka att facket och kollektivavtal och sådana saker faktiskt är riktigt bra. Men så insåg jag att jag ju typ aldrig har varit anställd, så jag kan inte så himla mycket om det här. Därav inbjudan till dig, att få ge oss en introduktion till hur kollektivavtal funkar, lite historien bakom, vanliga missuppfattningar och liknande. Men innan vi hoppar in: varför blev det fackligt arbete för dig?

Vägen in i det fackliga arbetet

Isak: Oj, ja, det har jag nog funderat på många gånger. I grund och botten var jag nog ganska negativt inställd till facket. Jag är bilplåtslagare i grund och botten, och som bilplåtslagare kunde man få jobb var som helst till väldigt bra lön. Ganska snabbt kom jag upp i nästan 44 000 kronor i månaden, och det här är ju 2008–2010 någonstans. Så då kände man: vad ska man med facket till? Jag kommer ju aldrig bli av med jobbet. Blir jag av med jobbet får jag ett nytt direkt.

Men det var nog det här med att ledarskapet inte alltid är det bästa på en arbetsplats. Man har åsikter och man vill påverka, samtidigt som jag kände att jag tog mycket ansvar och var duktig på mitt jobb. Och då tyckte man att de här sakerna måste vi bli bättre på. Så hade vi en gammal klubbordförande som sa att du ska med på möten. Och så bara skrev jag in mig. Jag blev nästan förtroendevald i samma veva och började nästan förhandla i klubben direkt också. Så det är nog en mix mellan saker.

Sen har jag fackligt i släkten bakåt, men ingen hade pratat med mig om det hemma. Så jag hade själv en väldigt, väldigt dålig koll på vad facket är och vad ett kollektivavtal är. Sen har det blivit mer och mer genom åren.

Caroline: Ja, men vad roligt. Men jag vet också att du har en liten presentation. Kan du inte köra igång? Jag var så här, åh, det här var ju roligt, det här var ju intressant, och så har jag inte bläddrat för mycket i den.

Isak: Nej. Vi ska försöka här nu på ganska kort stund ändå skapa någon bild av svenska modellen och kollektivavtal, vad det är för någonting. Inte helt lätt att göra på kort tid, men vi ska försöka gå in på allt. Så får ni ställa så mycket frågor ni kan här under loppets gång. Och kommer kritik och allt möjligt, ja, men absolut.

Caroline: Men jag tänker också så här: vem borde lyssna extra noga?

Vem berör det här?

Isak: Jag tror faktiskt att det här är någonting för alla. Delvis är jag ju runt och pratar ganska mycket för förtroendevalda och lär ut hur man förhandlar om arbetsrätt och mycket ledarskapsutbildningar. Men jag åker också runt till arbetsgivare och har föreläst en hel del om MBL och hur man kan använda MBL i ledarskapssyfte, för att få folk att engagera sig mer på arbetsplatsen. Så jag skulle säga alla som bor i Sverige, för svenska modellen är så central i hur hela svenska arbetsmarknaden fungerar.

Och jag kan säga att vi har en mängd egenföretagare som fortfarande är medlemmar i vårt fackförbund, för att de tycker att det är ganska bra att man har en grund i Sverige som ingen kan konkurrera under. Så jag skulle säga alla.

Jan: Vad är nu MBL för någonting?

Isak: MBL, det är bra att ni säger det. Vi har mycket förkortningar inom arbetsrätt. Medbestämmandelagen, alltså den lag som gör att vi har rätt att förhandla på arbetsplatser och rätt att ha insyn. En ganska missuppfattad lag, men om man använder den på rätt sätt som arbetsgivare så är det en fantastisk lag att ha. Men vi kommer gå in på det, tänker jag.

Jan: Ja, men kör på.

Lite om podden

Isak: Lite kort i PowerPointen då. Facky Podcast heter vi, och vi är en podd som ska försöka lära ut allt inom arbetsrätt. Sen kan vi ibland ha en liten jargong, att vi kanske riktar oss till den som är anställd. Så ibland kan vi ha en sådan här retas-med-chefer-jargong. Men jag hoppas att är man chef så kan man se över den och skratta åt det. För jag vet att vi har en hel del företagare som lyssnar på oss också, och HR-specialister.

Lite kort om podden. Jag tänker att vi inte behöver gå så mycket djupare på det, så kan man själv lyssna in sig i så fall. Men arbetsrätt, arbetsmiljö, ledarskap, psykologi. Allt som rör jobbet försöker vi prata om. Och den är helt ideellt driven. Vi är tre stycken förtroendevalda som driver den här podden. Så mer om det kan man pausa och titta på. Så tänker jag att vi hoppar rätt in i svenska modellen i stället.

Jan: Ja, och den som bara lyssnar på det här kan ladda ner... vi kommer lägga länk till både podden och presentationen, om man vill bläddra i den. Men det är inte tvunget att man måste ha den uppe när man lyssnar på oss här.

Isak: Nej, och jag ska försöka beskriva bilderna här, så att det blir lite målande för dig som bara lyssnar. Jag är van vid att bara ha ljud i vår podd. Vi har inga videor, så proffsigt som ni har här. Så jag tror jag kan lösa det ganska bra ändå.

Sverige var ett av Europas fattigaste länder

Isak: Första bilden är egentligen bara en bild som säger "svenska modellen". Det är det jag tänkte vi ska prata om idag. Det som ganska många i Sverige har dålig koll på är att Sverige var ett av Europas fattigaste länder i början av 1900-talet och under 1800-talet. De flesta känner ju till att vi hade många som flydde Sverige på grund av svält. Det var väl ungefär 25 % av befolkningen som stack till USA, bland annat. Det är en ganska stor flykt vi hade från Sverige på grund av att ekonomin var väldigt dålig.

Jag brukar börja med att visa upp en bild på Marit Olsdotter med sitt hus i Värmland. För att bara visa att 1916 fanns det fortfarande personer som bodde ute i skogen i rena rama ruckel. Jag vet inte vad ni tänker när ni ser bilden.

Caroline: Men jag tänker också på att jag läste att det var många pigor och drängar, till exempel, som hade jättedåligt betalt. Och att det inte var något man visste om i stort i Sverige. Men det var väl en journalist, vad heter hon, Blenda någonting, som gjorde ett sådant här Wallraff-reportage. Hon utgav sig för att vara piga, och sen skrev hon en artikel om hur dåligt betalt det var i just den arbetsgruppen. Och det var många av dem som tog sig till USA. För de hade ju liksom, de kunde ju typ inte spara undan pengar ens.

De fyra stånden och de som stod utanför

Isak: Nej, för vi lär oss ofta i skolan om de fyra stånden: präster, adel, borgare och bönder, som vi alla har hört talas om. Och många bönder hade det väldigt bra. Många präster och adelsmän hade det givetvis jättebra. Men den stora majoriteten av dem som kanske idag är anställda, de var ju på den här tiden pigor och drängar. Man var ju inte själv en bonde, utan man jobbade på en gård, precis som du säger. Och då hade man dåligt betalt.

Vi brukar säga att drängarna, de som är raggare brukar känna igen det här uttrycket: snus, mus och brännvin. Har ni hört det någon gång?

Caroline: Nej, men vi känner oss roade av det faktiskt.

Isak: Precis. Man kan se raggarna ha det tatuerat lite så där ibland, och på snusdosor. Det var det man ansåg att drängen behövde lön till. Det var alltså lite skämtsamt att kunna ta ut pigan någon gång per år på någonting, eller bjuda på någonting litet. Och sen var det brännvin pengarna skulle gå till, och snus. Det var det man ansåg att lönen skulle gå till om man var dräng. Och pigorna hade oftast ingen lön alls. Så där kan vi verkligen prata om ett ojämställt Sverige, där man ansåg att kvinnan kunde jobba bara mot husrum. Sen var det att man bodde hos sin bonde och fick hus och mat. Det var verkligheten för en stor del av svenska befolkningen.

En otrolig resa på hundra år

Caroline: Men var det inte det här som var Lort-Sverige? Och det här är så sjukt, för det här är typ hundra år sedan. Alltså, det här är inte 1800-talet, utan det här är början av 1900-talet. Vilket också är så här: shit, vilken resa. En fantastisk resa Sverige har gjort de senaste hundra åren, till ett av världens rikaste länder. En helt otrolig resa, som jag tror att vi borde prata mer om och vara lite mer skrytsamma kring. Vi svenskar är inte alls så skrytsamma, men det här tycker jag definitivt är något vi ska vara stolta över. Vilken fantastisk resa Sverige har gjort, och vad vi har lyckats med: att samverka och samarbeta på arbetsmarknaden framför allt. Vi är ju helt grymma på att utbilda oss, vi är grymma på nya bolag, vi har väldigt mycket framgångsrika bolag i Sverige. Och jag tror att en stor del är just svenska modellen. Så det här ska vi skryta om, tycker jag.

Isak: Och de här pigorna och drängarna då. Om vi hoppar in på nästa bild, som är en bild på ett hundratal personer som står med mössan i hand. Alla män faktiskt på den här bilden. Och i och med att kameran inte var så utbredd i Sverige på den här tiden så har jag faktiskt stulit den här bilden från USA. Så det här är faktiskt inte en bild från Sverige, utan jag tror att det här är Utah, om jag inte minns helt fel. Men så här såg det ut för de här pigorna och drängarna när man började söka sig till alla de fabriker som började växa fram i Sverige.

Mössan i hand utanför fabriken

Isak: Så var det varje dag: mössan i hand, stå utanför fabriken. Och så kommer patron eller fabrikören ut och säger: "Idag behöver jag 50 arbetare." Och då var det bara att räcka upp handen, alla som ville ha jobb. Så varje dag innan jobbet stod man så här: "Jag vill ha jobb, jag räcker upp handen." En spänn om dagen i lön. Och när patron såg att "vi har ju 200 personer att välja på", då sänkte han det snabbt till 50 öre per dag. Och så såg han hur många som hade handen uppe. 25 öre. Fortfarande många som vill ha jobb. 15 öre. Då började händerna åka ner. Och då visste han att "15 öre kan jag betala i lön för dagens arbete". Så här såg arbetsmarknaden ut för de här pigorna och drängarna.

Man tog sig ändå dit, för det var ändå mer i lön än vad bonden erbjöd. Det var en känsla av att jag kanske någon gång kan köpa min egen mark. Jag kanske själv kan bli bonden om jag jobbar i fabriken. Arbetsmiljön var horribel. Man jobbade ofta fjorton–femton timmar om dagen. Det var extremt många som dog på arbetet. Vi har sågverk i Sverige där det dog en anställd om dagen i princip. Trots det tyckte man: jag tar min chans, för här ser jag ändå en framtid.

Ett slutet ekosystem

Isak: Men ganska snabbt insåg man att det här inte riktigt var ett hållbart system. För blev man utan jobb så hade man ju heller inte boende kvar hos bonden, som man tidigare hade haft. Utan det gällde att hyra en bostad. Och det var ofta av fabrikören eller patronen man hyrde den här bostaden. Det man fick in i lön gick till hyra. Och så skulle man köpa mat någonstans. Eftersom inte bonden längre gav en mat, fick man handla mat av fabrikörens mataffär. Så det var ett ekosystem där pengarna gick runt från fabrikör till anställd och tillbaka till fabrikören, hela tiden. Och lönebildningen var väldigt, väldigt dålig i Sverige på den här tiden.

Men det man kom fram till, och det var inget som skedde över en natt, var att alla anställda som fick jobb insåg att vi hade kunnat få ännu mer betalt om inte de andra konkurrerade med oss i pris. Så det som händer är egentligen att man börjar göra en kartellbildning. Man snackar ihop sig och talar om att idag jobbar ingen för under en krona om dagen. Problemet för dem som inte får ett jobb då, det är ju ofta att det i Sverige på den här tiden inte var ovanligt att ha åtta barn. Vi pratade precis innan vi började spela in om att ni har två, vi har tre. Det är ett liv bara det, att ta hand om sina barn. Och hade man gjort det utan pengar... Det är inte kul att komma hem en dag utan pengar till sin familj. Så någonstans var man tvungen att också få de här arbetarna som inte fick lön att få ersättning. Så det man börjar göra under den här tiden... ja, man börjar organisera sig.

Hur kunde de ens organisera sig?

Caroline: Förlåt att jag avbryter, men jag fattar inte hur de kunde organisera sig. För de ville ju få en inkomst, och det var verkligen på liv och död kanske. För det är alltid någon som tänker: ja, men jag kan ta arbete för den här lilla pengen.

Isak: Precis som idag, att man kanske inte förstår helheten i det. Och det kan vara både av politisk ideologi eller bara av okunskap om lönebildning. Det finns mängder av skäl till att man kanske tycker att jag kan lägga mig lägre i lön. Eller bara att man känner tvång hemifrån, att jag måste ju komma hem med pengar. Så det här var inget enkelt, och det var inget som skedde över en vecka. Det här tog lång tid. Jag tror att i de tidigaste delarna av Sverige kom det 1850. I vissa delar 1950. Så det här pågick under hundra års tid, den här korta historien vi drar nu.

Men det handlade om att de första arbetarna började inse att om vi som får jobb lägger undan halva vår lön och ger till dem som inte får jobb, så kommer vi ändå i slutändan tjäna mer pengar än om vi fortsätter att pressa ner lönerna. Och få någon att inse att om jag betalar en a-kasseavgift, som det här egentligen då var, den första a-kassan, på halva min lön, så kommer jag ändå gynnas av det i lönebildningen. Idag tror jag det hade varit svårt att motivera många att betala halva sin lön i fackavgift, faktiskt. Jag tror inte det hade gått hemma hos många. Och jag tror inte att det gjorde det där heller. Utan det här var någonting som växte fram på ett ställe och sen fördes vidare till nästa. Man pratade om agitatörer som reste runt på cykel och försökte uppmana arbetare att bilda de första a-kassorna.

Parallellen till dagens USA

Jan: Men det där är ju roligt. Jag följer ju lite amerikansk politik, och där har man ju de diskussionerna fortfarande. Man röstar på Amazon eller på Tesla-fabriken, och arbetsgivaren slår ner, alltså bokstavligt talat i vissa sammanhang, de här agitatörerna som försöker organisera arbetarna och rösta för att få med dem i facket. För man vill inte ha den här motparten.

Caroline: Jag tänkte också på det du sa, gud vad man inte tänker på hur bra vi har det i Sverige ibland. För vi har rest rätt mycket i Afrika, och där är det fortfarande så här med dagar. Man ser på morgonen, daglönare samlas på huvudgatorna. Det är ju inget vi har haft i Sverige nu förmodligen på många decennier. När du berättar historien blir det så här: gud, och så där är det ju fortfarande på vissa ställen i världen.

Isak: Sverige ligger extremt långt fram. Jag har faktiskt en slide på det där, som vi ska titta på sen. Men precis som du säger: vi har en gammal kollega till oss som blev fordonslärare och åkte ner med utbytesstudenter. Jag tror att det var Uganda. Och där var det som så att dit de kom, det var ju en patron. De bodde i ett företag, en stor sockerfarm, där man arbetade, bodde, hade sin skola. De hade egen polisstation. Och så länge du arbetar inom den, då har du en lön så att du kan köpa mat, en lön så att du kan betala din hyra, men inte så mycket mer. Alltså precis där vi var med våra fabriker som öppnade upp. För det var så det såg ut i Sverige. Du handlade hos fabrikören, du hyrde av fabrikören. Det var ett slutet system för ekonomin, kan man säga.

Kampen var inte fredlig

Isak: Sen sker det här inte över en natt. Och på vissa ställen tror jag det definitivt skedde med våld. Man hotade ju dem som ville ta ett jobb för lägre pengar. Så det här har inte varit en ren kamp. Det har nog varit mycket smutskastning. Och det var många fackliga som genom historien har blivit skjutna. Än idag blir de det.

Jag träffade ett gäng från Filippinerna för ett par år sedan, som sedan blev gripna för terrorism. De ville teckna kollektivavtal för busschaufförer. Man hävdar att de har haft automatvapen och bomber och allt möjligt. Och det har jag väldigt svårt att se efter att ha träffat dem. Så än idag lever vi i en värld där jag tror att under 20 % av jordens befolkning ens kan vara medlemmar i ett fritt, demokratiskt fackförbund.

Caroline: Ja, det är sjukt. Men jag tänker också att vi nog inte fattar hur folk har kämpat för det vi har nu, som är liksom självklart, eller som man typ sa: behöver vi ha det här? Alltså, jag tror inte vi fattar vilka människoöden det är.

Isak: Nej, det är en mängd människoöden som har skapat det här. Och det är inte bara fackföreningar, utan även politiska kamper. Vi pratar kvinnorörelser. Det är många rörelser ihop som har kämpat för att vi någonstans ska ha blivit det Sverige vi är idag. Och jag har svårt att se ett annat land jag skulle vilja byta med. Det skulle väl vara kanske Norge, Finland eller Danmark i så fall. Men vi har en väldigt lik modell i de här länderna. Den skandinaviska modellen kan man kalla den svenska modellen.

Vilka var agitatörerna?

Caroline: Men får jag bara fråga om de här agitatörerna som cyklade runt och ville organisera människor. Vad hade de för bakgrund? Var det sådana som också hade varit drängar och nu behövde ställa sig och räcka upp handen? Eller var det människor som hade det bättre ställt och sa: det här är orättvist, det här är dåligt för vårt land? Vet du något om det?

Isak: Av oss i podden är jag den svaga på historien, faktiskt. Det är Sebastian och Jim. Så vi skulle nästan ha skickat med det till dem. Men absolut är det så att en del av dem som reste runt var väldigt medvetna, akademiska personer som hade det gott ställt, och kanske till och med hade sponsring för att kunna göra det här. En stor del av dem som åkte runt var på det sättet. Sen skedde det givetvis insamlingar och sånt här också, så det var vanligt folk också som åkte runt. Men jag tror nog att utan ett större kapital hade det inte varit möjligt att sprida sig på det sätt som det ändå gjorde i Sverige. Så säkert en variation på det där.

Jan: Nu kanske jag hoppar i din presentation. Men var det inte... Caroline, jag vet inte om du sa det, men vår yngsta har ett SVT-barn-program om historien om Sverige, med Farah eller någon sådan. Då hade de ju Ådalen. Kommer du säga någonting om det? För det är väl också en ganska pivotal händelse i den svenska modellen.

Ådalen och militären

Isak: Ja, det är det absolut. Jag hade faktiskt inte tänkt gå så djupt, men det är klart att det är en händelse som har påverkat Sverige, både vår modell men även vår juridik.

Caroline: För dem som inte vet vad Ådalen var, kan du inte ta kort vad det är?

Isak: Jo, jag kommer in på det. Jag vill bara börja med att anledningen till att militär inte får kopplas in i Sverige idag mot lokalbefolkning eller befolkning i landet, det kommer ifrån den här historien i Ådalen. Och det börjar egentligen med en strejk. Det är klart att fackförbunden beskriver det här som en fredlig strejk. Militären säger att det var upplopp på gång. Man kan aldrig veta i efterhand. Men vi hade inga tendenser i Sverige direkt på den tiden med våldsamma upplopp. Det vi hävdar från fackföreningarnas håll, och de historiker som skriver mycket om arbetarrörelsen, det är att det här var en fredlig strejk. Man ville egentligen få ett nytt kollektivavtal och öka på löner och villkor. Vad som händer är att en ung militär råkar, säger historien, öppna eld mot det här demonstrationståget. Och sen är det min svaga sida med historien här. Jag vet inte hur många som blev skjutna, men det var arbetare som dog och flera som blev skadade. Och det blev en landstragedi av det här, skulle man kunna säga. Och det här är på 30-talet, om jag inte är helt ute och cyklar i Sverige.

Amalthea och bröduppror

Isak: En stor händelse som ändå händer i Sverige. I övrigt har vi inte haft några sådana här jätteallvarliga händelser, utan vi har varit väldigt bra på samverkan i Sverige ändå, skulle jag säga. Vi har ett terrorattentat som fackförbunden gjorde på Amalthea i Malmö.

Caroline: I Malmö, ja.

Isak: Ja, precis. Ett brittiskt fartyg tog in en massa strejkbrytare under en stor strejk. Och en facklig åkte ut och satte en bomb på fartyget för att sänka det. Men ändå lite svenskt då, att det här gör man på dagtid när alla arbetare i fabrikerna jobbar, för att ingen ska ta skada. En sjuk arbetare finns ombord på båten och dör. Och det blev då ett livstids fängelsestraff för den här fackliga. Så det är väl egentligen det enda stora dådet vi kan se i Sverige.

Sen hade man ett så kallat bröduppror, där vi svenskar gjorde vår form av revolution, kan man säga. Man exporterade mat till andra länder för man tjänade mer pengar på det. Och befolkningen svalt mer eller mindre, för det fanns inte tillräckligt med mat. Och då gick arbetare och vanligt folk in i butiker, tog sin mat, men betalade för sig och gick vad de tyckte var ett skäligt pris. Så man kan skratta lite åt det. Det var säkert allvarligare än så på vissa ställen, men vi var ganska förskonade i Sverige ändå, till skillnad från andra länder.

Rädslan för revolution

Isak: För man var på den här tiden ändå rädd. Det hade skett en revolution i Frankrike. Det hade skett en revolution i Ryssland, eller Sovjet. Det hade skett väldigt farliga revolutioner i många olika länder. Så i Sverige fanns det en stor respekt, man var orolig från företagarnas håll: vad kan det här leda till om inte folk har det bra? Samtidigt fanns det ett stort engagemang hos arbetarrörelsen att förhandla. Så på den vägen tror jag att det här ändå växte.

För det som händer i de här patronsamhällena, när man inser att all min lön går till mat och hyra, jag har inte ens råd att spara pengar, det leder till att man börjar strejka mer och mer i fabrikerna och försöka få rättigheter. Ibland blir man fängslad, ibland blir man misshandlad. Men man får igenom saker och ting, och man får till löneökningar. Problemet när man får till en löneökning är ju att det kommer en hyreshöjning. Och det blir prishöjningar på maten. Tillbaka på ruta ett. All min lön går tillbaka till patron.

Kooperativen växer fram

Isak: Och det leder fram till nästa steg i svensk historia: att man från fackföreningarnas håll börjar lägga undan pengar och försöker spara. Man bodde två familjer ihop. Det var inte ovanligt att man delade en liten enrumslägenhet på två familjer. Man kunde bo där tio–femton personer i värsta fall. Man turades om att sova för att hålla värmen uppe. Och på det sättet kunde man börja lägga undan pengar och bygga gemensamma bostäder. Bland annat Riksbyggen är ett företag, eller ett kooperativ, som kommer därifrån. Där man tillsammans bygger för att inte ta ut några överpriser, utan på det sättet kunde man hålla priser man klarade av att betala. Så det är ett kollektivt bostadsbyggande man drar igång med.

För att få bukt på matpriserna började man med en mängd olika kooperationer, där man själva köper in mat, själva kan sätta priset och välja vad de anställda ska ha i lön. Och på det sättet börjar man få bukt på marknaden, livsmedelsindustrin. Så vi bildar en mängd olika kooperationer i Sverige. Och idag har vi ju hur många som helst, allt ifrån försäkringsbolag till begravningsbyråer. Just för priserna. Det var en period då vi sa att vi inte har råd att dö, det är för dyrt. Det var för dyrt med en begravning, och då skapar man ett eget begravningsbyrå. Så någonstans där växer den svenska traditionen av gemensamt ägande fram, skulle jag säga.

Vad i den svenska kulturen?

Caroline: Förlåt, jag tänker en fråga, lite konstig fråga kanske. Men vad är det i den svenska mentaliteten och kulturen som gör att vi vill vara fria, vi vill kunna göra klassresor och sådana saker, lägga undan pengar och skapa oss en bättre framtid? Det vill ju alla göra säkert på hela jordklotet. Men det är ju något speciellt när man börjar med sådana här kooperativ och tycker att vi borde kunna lösa det här på något sätt tillsammans. Har du funderat över det? Har vi någonting i den svenska kulturen?

Isak: Ja, precis. Vi har jättemycket diskussioner om det där. Jag tror någonstans att mycket handlar om kunskap och slump också. Vi har fått till oss rätt kunskap, rätt tid av historien, rätt personer har lyssnat. Vi har haft storstrejker i Sverige som misslyckades, där halva medlemskåren lämnades. Det har gått upp och ner hela tiden. Det har inte varit någon rak kurva. Men jag tror ändå att det skulle kunna handla om att Sverige har varit ett land där man behöver samarbeta för att överleva. Vi har haft ett väldigt kallt klimat. Det har inte gått att inte planera för framtiden. Väldigt mycket i Sverige har handlat om att bunkra upp inför vintern, se till att man hjälper grannar och de nära intill. Och det är klart att det gör man väl överallt på jorden. Men det är saker jag tror skulle kunna bidra till det här. Sen tror jag att ska man gå in i den diskussionen, så är vi nog några timmar bort.

Caroline: Ja, och det är säkert mycket gissande också. Men sånt kan jag bli väldigt intresserad av. Som du säger tror jag det är också mycket slump, för den styr ju mycket mer än vad vi vill tro.

Personalkooperativ i USA

Isak: Ja, absolut. Sen kan man säga att personalkooperativ, alltså där personalen själv äger bolaget den jobbar på, det är ganska sällsynt i Sverige. Medan i USA är det jätteutbrett. Man har ändå ett kollektivt ägt bolag man jobbar i, som vi kanske inte ens är nära i Sverige. Så det är inte alltid man är så långt ifrån i USA heller. Och det är klart att när det växer fram i USA med kollektivt ägda bolag, då kanske det har utvecklats mer i stället för fackföreningsrörelsen. Jag tror att det är mycket slump och olika saker som avgjort det här.

Det som händer i alla fall när man gör de här strejkerna är att arbetsgivarna tycker att det här inte är rimligt. Ni kan inte gå ut och strejka så fort ni inte är nöjda heller. Så man börjar också kräva saker från dem som strejkar. Det är väl det som sedan leder fram till våra kollektivavtal. Det vi egentligen idag gör när vi skriver på ett avtal, det är att vi säger att under perioden som det här kollektivavtalet gäller får vi inte strejka. Då är vi skyldiga att arbeta och göra vår plikt.

När det är påskrivet är det påskrivet.

Så det här systemet växer fram, och det gör det inte direkt, utan det dröjer många år innan alla bolag i Sverige tecknar avtal, och det dröjer lång tid innan vi har rikstäckande avtal utbredda. Så den korta historien vi har dragit nu, det är hundra år av arbete i Sverige, skulle man kunna säga. Men det är grunden i hur våra svenska avtal och vår a-kassa skapas.

Det fackliga löftet

Caroline: Ja, hur det växte fram.

Isak: Ja, precis. Och då har jag en liten sladd på det fackliga löftet, och det här är ett rent påhitt egentligen, i efterhand: "Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin, under några omständigheter, arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det vi nu lovat varandra. Vi lovar varandra detta i den djupa insikten att om vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav."

Och det här är någon som har förskönat det här lite, för det egentligen handlar om är en kartellbildning från anställda. Man visste att arbetsgivaren har så mycket makt. De sätter våra löner, de kan sätta priserna, hyresmarknaden, allting. Så i grund och botten handlar det om att vi gör en kartellbildning, vi sätter ett pris, och någonstans är det så svenska fackföreningar börjar växa fram. Och att vi är starka tillsammans.

Caroline: Starka tillsammans, absolut.

Människan har arbetat i tusentals år

Isak: Ja, och ska man titta ur ett historiskt perspektiv, nu drar jag inte hela den här från Mesopotamien, men människan har ju arbetat, vet vi, sedan Mesopotamien och troligtvis innan dess också, någonstans 10 000 år sedan när vi går från att vara jägare och samlare till att kunna börja odla. Då vet vi att folk börjar bosätta sig, folk börjar ta jobb på andras gårdar, och vi börjar betala lön. Från Mesopotamien kan vi hitta lönelistor och skuldbrev och allt möjligt. Så minst 5 000 år har människan arbetat, och det är inte förrän 1850, ungefär 1846, som Sverige får sin första fackförening. Så det är en ganska lång tid att komma till den här modellen för att förhandla.

Det har hänt mycket under historien, så fortfarande är fackföreningar någonting väldigt, väldigt nytt ur ett historiskt perspektiv. Det innebär att fackföreningarna inte vet exakt hur de ska arbeta. De vet inte exakt vilka modeller. Det är också demokratiskt styrt. Så det handlar om att medlemmarna ska ta rätt beslut, vilket innebär att man kommer göra hemskt mycket fel från fackföreningarnas håll. För man vet inte riktigt vad som är rätt väg att gå och vilka teorier man ska jobba efter. Det tror jag är viktigt att känna till, att vi måste kunna ifrågasätta vad vi gör, hur förbunden arbetar, lyssna in alla röster och så där. Vad är nästa steg?

Och ur ett världsperspektiv skulle man nog inte ens säga att vi har kommit till steget med fackföreningar än. För som jag sa: det är mindre än 20 % av jordens befolkning som ens har en laglig rätt att vara med i en fri demokratisk fackförening. I Kina är det staten som bestämmer över fackföreningen, exempelvis. Och det är något vi aldrig skulle kunna tolerera i den svenska modellen, att staten talar om för fackförbunden vad de ska göra. Utan det ska vara tvärtom, anser vi, att det är arbetare och företagare som ska tala om för staten vad staten ska göra. Det är väldigt åtskilda modeller.

Finns det en lägstalön i Sverige?

Isak: Jag tänker att vi hoppar in i kollektivavtalen nu, va? Och en sådan här fråga som jag alltid ställer när jag träffar människor ute: har man koll på vad lägstalönen man får ha i Sverige är? Nu är det 2023 års siffror jag har med här. Har ni någon koll, ni som ändå driver Sveriges största ekonomipodd?

Jan: Med risk att jag gör bort mig...

Isak: Ja, det får man göra. Alla gör.

Jan: Jag tror så här, att i Sverige har vi faktiskt ingen minimilön. Den är faktiskt typ noll. För jag vet att det har varit mycket diskussion i USA, att där har man typ 15 dollar eller 12 dollar. Men i Sverige har vi faktiskt ingen lagstadgad minimilön. Kan det vara så?

Isak: Det är exakt så det är, faktiskt. Och det är förvånansvärt många som inte har koll på det. Det är tryggt att ni har koll på det, ni som ändå driver den här podden. Och vi har inte klippt i det här, så att jag fick göra om det.

Jan: Det kan jag bekräfta. Vi klipper mycket i vår podd, kan jag säga.

Caroline: Men det är väl lite unikt?

Norden saknar lagstadgad lägstalön

Isak: Det är jätteunikt, och det är i princip bara i Norden vi har det här. Nästan i alla övre delar av världen reglerar man lön i lagstiftning. Och det kan tyckas märkligt att ett av de länder med starkast fackföreningsrörelse i hela världen inte ens vill ha det i sin lagstiftning. För vi är faktiskt som så att LO och TCO och SACO, de här stora paraplyorganisationerna för de största fackförbunden, de driver det här hårt i EU: att vi inte vill ha några lägstalöner. För man har pratat i EU om att införa en lägstalönenivå som ska gälla hela EU. Så svensk lagstiftning: 0 kronor, finns ingen lägstalön. Det är det som gör att vi faktiskt kan anställa någon för biobiljetter, eller, ja, jag vet inte vad. Rikskuponger, kanske träningskort. Det är helt lagligt, dessvärre, att göra en sådan anställning. Så länge det inte finns ett kollektivavtal har vi ingen lag som talar om vad man ska ha i lön. Och det är klart att man kan kritisera svensk lagstiftning för det. Om man tycker att människor inte ska behöva engagera sig i en fackförening, så är det ganska dåligt med en lag som inte reglerar lön på svensk arbetsmarknad. Så absolut finns det kritik mot den här modellen.

Caroline: Men är det så att det finns grupper av människor som hamnar i det där att de får betalt på något märkligt sätt, så har de fått lön liksom?

Isak: Jättemånga hamnar tyvärr i ett sådant läge. Och jag skulle ändå vilja hävda att det vanligaste tyvärr är att man utnyttjar arbetskraft som inte ens har tillstånd att arbeta i Sverige, så att det sker svart. En lag hade inte spelat någon större roll där alls. Men absolut finns det också en arbetsmarknad där man inte har kollektivavtal och kan få väldigt låga löner i Sverige, vilket kan drabba ganska hårt om man hamnar i den situationen. Men de allra flesta företag idag har kollektivavtal, jag har inte aktuella siffror i huvudet, och de som inte har det brukar ändå lägga sig på någorlunda nivå med ett kollektivavtal, eller inte alltför långt under det, oftast i alla fall.

Arbetslivskriminalitet

Caroline: Jag tänker på kanske restauranger, småföretagare som tar in kanske invandrare som arbetskraft, där det är ingen insyn.

Isak: Nej, och vi hade med en kvinna, Darja Bogdanska, som har jobbat nere i Malmö bland annat med arbetslivskriminalitet. Vi intervjuade henne i ett av våra poddavsnitt, och hon berättade framför allt om Malmö och restaurangvärlden där. Det är väldigt mycket folk som kommer in i Malmö och får de här ganska tragiska anställningarna, där man inte kan ta sig ifrån. Ofta beslagtar de ens pass också, så att man inte har någon möjlighet att söka jobb någon annanstans eller sticka därifrån. Du skriver mer eller mindre på ett kontrakt där du talar om att här ska jag jobba ett antal år, och det är till den här låga lönen. Så det är ett jättebekymmer. Nu har man sett politiska satsningar från många olika håll på att försöka få bukt med arbetslivskriminaliteten. Jag tror inte att det är tillräckligt på långa vägar, men man jobbar mer med frågan idag än för tio år sedan i alla fall.

Jan: Men hur stor andel skulle du säga är kollektiv, eller är i paritet med kollektiv? Det är väl typ ändå nio av tio?

Isak: Jag har inga bra landssiffror på det här. Det skulle vi säkert kunna ta fram i något mail till er, som ni kan svara på i efterhand. För mig är det mest så här: vilken planhalva spelar vi på? Ja, jag tror att över 70 % av bolagen har avtal. Sen behöver man också tänka lite på att jobbar man som IT-tekniker, eller med IT inom någon speciell bransch där det inte finns någon konkurrens, då kanske man inte har tecknat ett kollektivavtal, för ingen har någon direkt insyn i vad kollektivavtalet innebär. Men man har fortfarande jättehöga löner och jättebra villkor. Och då är ofta skälet att man inte har kunskap kring avtal. Det har lett till att man inte tecknar, och det blir svårt att jämföra det bolaget med den lilla tvätthallen som tvättar bilar svart och inte har tecknat avtal. Tittar jag inom industrin, eller IF Metall som jag är engagerad i, så ligger vi i Göteborg någonstans runt 95 % av bolagen med kollektivavtal inom vårt område, om det inte är högre än så till och med. Så det varierar rätt mycket, och det är inte alltid rättvist att titta på landssnitt i sådana här frågor, utan man får titta lite efter bransch för att det ska bli rättvist.

Lägstalön i teknikavtalet

Isak: Ska vi titta på vad som blir lag, mer eller mindre, så har jag nu plockat från vårt teknikavtal i Metall. Det är ett av Sveriges största kollektivavtal för arbetare, kan man säga. Då har vi helt plötsligt 22 511 kr som lägstalön. Så jobbar man någonstans på Metalls teknikavtal får man inte ha en lön under 22 511 kr 2023. Så då har man en form av lägstalön som gäller för den branschen. Så ska jag öppna en fabrik någonstans och försöka konkurrera med ett annat bolag, då kan jag inte gå under den här lönenivån.

Jag ska inte kunna konkurrera ut mina konkurrenter på grund av sämre villkor eller lägre löner. I Sverige ska vi konkurrera med kompetens, kvalitet och vår produkt. Vi ska tävla om slutprodukten snarare än om hur billig arbetskraften är på vägen dit.

Så det är lite syftet med den här gränsen som är satt. I Sverige sätts de här utifrån vilka kollektivavtal man jobbar på. Jag själv jobbar på ett avtal som heter Motorbranschavtalet. Vi har mycket lägre löner. 16 800 tror jag är vår lägstalönenivå, för den som inte har någon utbildning och den som är under 18, något sådant. Så man varierar det, och det är upp till dem som arbetar där och upp till arbetsgivarna att komma överens om nivån på lägstalön i branschen.

En flexibel modell

Isak: Och det skulle jag säga är en ganska flexibel modell, till skillnad från i USA, där man bestämmer att alla företag ska kunna betala den här nivån, och så ska det gälla överallt. I Sverige kan vi faktiskt komma överens om att biltvättsbranschen är högre konkurrensutsatt och svårare att konkurrera i. Där blir det en lägre lön än vad det blir om man är arkitekt, exempelvis. Så vi kan i Sverige reglera lägstalönerna utifrån vad du har för utbildning och hur branschen ser ut, och det tycker jag är en ganska flexibel lösning. Det är något jag tycker vi ska vara stolta över, både arbetsgivare och arbetare ihop. Sen kan det vara tufft för vissa branscher med den här nivån. Absolut.

Har man då ett lokalt avtal, alltså man engagerar sig på sin arbetsplats, för det är det jag tycker att man ska göra. De anställda i ett bolag ska snacka ihop sig: vad tycker vi, och sitta med företaget och titta på ekonomin och komma överens. Vad vill vi signalera för personalpolitik i det här bolaget? Då kan man sätta en lokal regel, så att exempelvis, nu har jag bara satt en påhittad här, 35 900 kronor. Det skulle man kunna sätta som en lägstalön i det bolaget när man är anställd. Så vi har ett löneavtal i bolaget där jag jobbar, som vi har satt utifrån vad vi tycker. Har du jobbat sex år i branschen och har den här kompetensen, då ska du inte kunna komma under en viss lönenivå. Och då blir den densamma för alla. Sen har vi bonusstegar och premielöner som kan reglera hur mycket du tjänar varje månad. Men din grundlön ska ändå vara någorlunda lika: lika arbete, lika lön, är vår tanke.

Chefer uppskattar systemet

Isak: Och det är något som våra chefer tycker är enormt skönt. För då slipper man lite det här med att förhandla med varje individ, man slipper hela tiden försöka benchmarka och ta reda på vad som är en rimlig lön just nu. Utan vi sitter en gång per år och löneförhandlar, och så kommer man överens om vad som är rätt nivå och vilka typer av tjänster som ska ge mer pengar i bonus. Så då skapar man ett lokalt avtal, och då är det giltigt på det företaget där man jobbar, beroende på hur man skriver avtalet givetvis.

Caroline: Men är det lätt för individen att löneförhandla då också, om man vet att det är de här stegarna som finns och då kan jag jobba mot den bonusen? Eller hur funkar det?

Isak: Det är det här som är det fina, tycker jag. Om inte kollektivavtalet reglerar regler för hur de här lönesystemen ska se ut, vilket de flesta avtal inte gör, då är man helt fri på sitt företag att ihop med arbetsgivaren försöka hitta former för hur vårt avtal ska se ut. Så hos oss har vi allt ifrån områden där man har lägsta löner, och sen kan man själv sitta ner och diskutera vilken nivå man ska ha individuellt, till att vi har färdiga system där varje ny utbildning eller varje nytt arbetsmoment ger dig mer pengar. Och då sitter man bara ner med sin chef och talar om att jag vill gärna utveckla mig mer i mitt arbete. Då sätter man ihop en utvecklingsplan, och så går man sina kurser, och så klättrar man i de här lönesystemen. Så det finns alla olika vägar att gå, hur man vill, och det är upp till dem på arbetsplatsen att komma överens om hur vi vill utforma det här lönesystemet. Det är sällan man låser det till att det måste se ut på ett visst sätt. Väldigt flexibel lösning.

Sen tenderar det att vara så här att tjänstemannayrken förhandlar mycket mer individuellt och bara har ett golv. Arbetaryrken har mycket mer ett lönesystem som reglerar att alla ligger i samma olika boxar för lön, beroende på vad man gör. Så allt ifrån väldigt fritt till väldigt stängt, kan man säga.

Är kvinnor lika bra på att förhandla?

Caroline: Men skulle du säga att kvinnor är lika bra som män på att engagera sig i det här med lönestegar, eller att förhandla om sin lön?

Isak: Jag skulle säga att kvinnor absolut är lika bra på det. Jag tror inte det finns några skillnader i det. Däremot kan man se att branscher skiljer sig enormt mycket. Tittar man på vård, skola, omsorg, så är det branscher där det inte går att strejka hur som helst. Man är beroende av skattemedel för sin lön. Politikerna sätter mer eller mindre lönerna för de här verksamheterna, i och med att man ger skattepengar till dem. Medan industrin, traditionellt sett, där finns det möjlighet att strejka, och fler män jobbar där. Så det tenderar att se ut så här i samhället, att män överlag jobbar i mer utbredda företag där man har jobbat mer med avtalen och höjt golv. Men det är de skillnaderna man kan se.

Sen tror jag det kommer utvecklas väldigt mycket med att fler och fler kvinnor får akademiska utbildningar. Jag tror vi kommer se en stor skillnad i vad som händer med jämställdheten, framför allt med lönekartläggningar och sånt här man jobbar med idag, där man faktiskt tittar på skillnader i kön i lön.

Caroline: Jag funderar mycket på det här med individens eget ansvar att ha koll på kollektivavtalen och engagera sig i facket och försöka höja sin lön själv. Om vi är lika duktiga på det, kvinnor och män. För det finns ju ett litet glapp mellan kvinnor och mäns löner, och så vet man typ inte vad det beror på, men det beror kanske på någonting.

Diskrimineringslagen och lönekartläggning

Isak: Ja, men överlag tror jag att kvinnor är underbetalda i Sverige, utifrån både kompetens och tid man har varit i ett yrke. Det kan man se. Och det finns en lag i Sverige som heter diskrimineringslagen, där man, beroende lite på när i tiden, men man ska titta, jag tror lagen säger just nu att vart tredje år ska man sitta ner och göra en lönekartläggning på företagen och titta på: finns det några oskäliga löneskillnader? Och det ser man varje år i väldigt många bolag, att ja, det finns det i Sverige på väldigt många ställen. Och det tror jag definitivt kan bero på att överlag har män lite lättare att ta en förhandling, kanske tala om att jag kan mycket mer än vad jag gör, medan kvinnor är lite mer försiktiga, men tenderar att vilja klättra i ett yrke man kanske inte riktigt har kompetens för i större utsträckning än vad kvinnor gör. Så där ser vi en jättestor skillnad när man tittar på jämställdheten i lön i Sverige.

Caroline: Det gör man absolut. Och det ligger väl mycket i hur vi blir uppfostrade, och genus, och ända från förskolan, hur mycket plats man får ta i samhället.

Isak: Så det är också viktiga fackliga frågor. Som facklig jobbar man i allt från frågor om vad barn väljer för utbildning och hur utbildningen ser ut, till pension. Så hela livet kan man vara med och försöka påverka för att få en bättre arbetsmarknad. Var det lite svar på frågan?

Caroline: Bra svar.

OB-tillägg och övertidsersättning

Isak: Tittar man vidare på exempelvis OB-tillägg och övertidsersättning, har ni någon koll på vad lagen säger om det?

Jan: Noll?

Caroline: Ja, vi vet inte.

Isak: Nej, ni vet inte. Ja, men noll är ju rätt svar i alla fall här. Det är likadant. Det finns ingen lag som talar om att man ska ha övertidsersättning. Det finns ingen lag som talar om att man ska ha OB-tillägg om man jobbar obekväm arbetstid. Utan det är som vi brukar säga i vår podd, det är påhitt bara. Det finns inte egentligen. Det är någonting man bara hittat på, att jaha, jobbar man söndag, men det är ju obekväm arbetstid. Och så har man förhandlat fram att då vill vi ha mer i lön. Det finns inget som säger att man ska ha det, och vi har en mängd människor i Sverige som arbetar och inte tjänar mer.

Caroline: Ja, men ni driver eget. Inte har väl ni mer lön på en söndag än på en måndag, exempelvis? Eller hur ser det ut?

Jan: Nej.

Isak: Och likadant är det för de flesta bolag. Är du VD för ett bolag så har du ganska oreglerad arbetstid, och du jobbar när du behöver jobba. Och det finns inget som säger någonting om övertid när du är VD på ett företag, utan du jobbar och löser det du ska göra. Så det här är också ganska, alla avtal har inte övertidsersättning, alla avtal har inte OB-tillägg. Vissa kan man välja. Jag vet att stora delar av Unionens avtal, där har man kunnat välja: vill du ha komptid, arbetstidsförkortning eller övertidsersättning? Och så får man lite mer av det man väljer i stället. Det är ganska flexibelt.

Vad ersättningen kan ligga på

Isak: Så tittar vi nu i det här teknikavtalet, kan man se att övertidsersättningen 2023 var mellan 76 och 153 kronor, beroende på hur mycket man jobbade övertid. Och OB-tillägget mellan 28 och 214 kronor, beroende på när man går in och jobbar övertid. Så återigen...

Jan: Det här är per timme.

Isak: Per timme, ja precis. Så det här varierar i avtalen. I vissa avtal är det väldigt mycket mer. Jag är på ett avtal där det är väldigt, väldigt lågt. Och det är vi som har bestämt det själva, vi som jobbar i branschen. Någon gång för länge sedan tyckte man att vi inte ska jobba massa övertid, vi ska inte jobba massa helger och kvällar. Bilverkstäderna är ju ganska konservativa med öppettider, har ni säkert märkt. Och då har man bestämt att vi har låga ersättningar. Går vi väl in och jobbar en helg så gör vi det, det är ingen större skillnad. För vi vill helst hålla borta de här öppettiderna.

Sen förändras ju Sverige, och branschen förändras. Det är klart att varje år, eller vart tredje år beroende på hur långt det är, när man tecknar om sitt kollektivavtal, då sitter man och diskuterar med arbetsgivarorganisationen. Hur viktig är frågan för er? Vad kan ni tänka er betala för den här övertiden? Sist jag satt i ett möte om det här, tyckte vårt bolag att man inte gör så mycket pengar på att gå in och jobba en söndag ändå. Vi gör de mesta pengarna vardagar mellan sju och fyra. Så vi har inget jättebehov av öppet. Vi kan ha däckbytarhelger, vi kan ha någon liten verkstad öppen där man tar akutärenden. Men vi behöver inte ha någon jätteproduktion. Och då kan vi utifrån våra avtal hitta regler som vi tycker är bra för det. Och det gör att vi har ganska låg ersättning när vi väl går in och jobbar en söndag.

Vården under pandemin

Caroline: Men nu jobbar du ju i IF Metall. Men har du koll på hur det var under pandemin, när vårdpersonal behövde jobba övertid? Hur det gick till? Fick de det? Vet du något om det?

Isak: Jag vet att de har massa saker i sitt avtal. Om det händer akuta händelser så kan man kalla in personal mycket mer övertid än vad lagen säger, och beordra in lite sånt där. Jag tror ändå att man får sina OB-tillägg och allt sånt där. Jag har själv släktingar som jobbar inom vården, som gjorde bra med pengar, tyckte de, under den här tiden, på att gå in och jobba på de värsta mottagningarna under värsta tiderna. De tyckte att det var en tuff och fysisk utmaning, men tyckte också att de fick ganska bra ersättning för det. Sen handlar det väl lite om var man är i livet och vad man tycker är en bra ersättning. Jag tror inte Kommunal är supernöjda. De hade säkert velat se mer pengar för de här insatserna. Det kanske jag personligen också kan tycka. När man går in i en pandemi där man inte vet hur farligt det är och faktiskt går in med livet som insats, kanske det är lite snålt att ligga på de löner som vården gör. Men avtalen följs ändå. Om man har skrivit in i avtalen att händer sådana här saker, så kan man kalla in extra övertid.

En första förhandling om pizza

Isak: Här har man också möjligheten med ett lokalt avtal att själv förhandla in vad vi tycker man ska få i ersättning. En av mina första förhandlingar handlade just om övertid. Vi var ganska missnöjda med övertiden. I vårt avtal får vi dock inte kräva högre övertidsersättning än vad som står i kollektivavtalet. För det är vi överens med arbetsgivarna om, att är det det här som gäller, så är det det som gäller. Då får inte ni stå lokalt sen och kräva mer. Vi förhandlade in att vi skulle få pizza när vi jobbade övertid. Det var nog när jag var 18, 19 år gammal, stod i verkstaden och tyckte: chefen, du kan väl åtminstone köpa in pizza till oss då, om vi jobbar över. "Ja, men det kan jag lösa." Och så blev det ett avtal på att när man jobbar övertid, så får man, det behöver inte vara pizza, men man får någonting att äta.

Och det var en sådan sak som folk uppskattade och tyckte att det här gjorde vi tillsammans. Och chefen tyckte att det blev väldigt mycket roligare med övertidskvällen sen. Han åkte iväg och köpte tio pizzor, och så gick vi upp och käkade en halvtimme tillsammans, satt och tjötade och hade trevligt, och sen gick vi ner och jobbade. Och någonstans tyckte jag att det här var mycket bättre än den gamla övertiden, när vi bara körde på och folk var trötta och hängiga, och man var lite grinig dagen efter. När man lyssnar, när man samarbetar och hittar lösningar, så brukar de flesta tycka att det blir roligare att utföra de här arbetsuppgifterna också.

Nattarbete är förbjudet utan avtal

Isak: Men lokalt kan man faktiskt, om det här är extra viktigt för oss, kanske hitta på andra lösningar. Vi har ställen där man faktiskt jobbar natt. För nattarbete är en sådan sak som är olagligt i Sverige. Har man inte ett kollektivavtal och har förhandlat med fackförbunden, då är det olagligt och förbjudet med nattarbete i Sverige. Och det tänker inte så många på. Men jag tror att Spotify, bland annat, var ett av de bolag som fick lägga ner sin nattid just på grund av detta. De har inget kollektivavtal, så de kan inte förhandla in det här med fackföreningen. Och då säger faktiskt svensk lag att nattarbete ska vi inte ha, för det är inte bra för hälsan. Och har man inte ett avtal som reglerar hur det ska gå till, då får man inte ha det. Så det är väldigt mycket mer flexibelt när avtalen väl finns. Men där skulle de kunna teckna ett avtal och komma överens om hur det ska gå till hos oss. Vi kanske vill ha extra ersättning eller vara lediga mer om vi jobbar helger och kvällar.

Och det beslutet har vi tagit, att de som jobbar kvällar och helger eller nätter, de jobbar mycket mindre arbetstid. De får inte mer i lön, de jobbar i stället mycket mindre. Så det valet har de tagit: mer fritid om jag jobbar sena kvällar och helger.

Caroline: Men sa du att Spotify inte har något kollektivavtal?

Isak: Nej, de har faktiskt inte det. Sen ska man säga så här, att om man lyssnar på det här avsnittet om ett år så kanske de har tecknat avtal, för det pågår förhandlingar. Men i nuläget har de inte det, och det gjorde att de inte fick igenom nattarbete. Jag brukar vara lite försiktig med att hänga ut bolag, för man vet inte hur långt efteråt folk lyssnar, och det kan ju vara ett helt nytt sätt att driva bolagen på. Så jag tycker man alltid ska ha en schysst ton i det här.

Jan: Vi kommer ju hänga ut Tesla snart, va? Jag bara skojar.

Isak: Så här snackar vi så här. Kan vi kasta in getingboet?

Jan: Ja, men det kan ni.

Caroline: Ja, men vi kan väl spara den till slut.

Jan: Ja, vi sparar den karamellen.

Vad ett kollektivavtal innehåller

Isak: Hoppar jag vidare här då. Jag försökte slänga upp en bild, jag tror att den här är roligare att kolla på på nätet än att vi pratar igenom allt. Men jag försökte slänga upp en bild på de saker som ett kollektivavtal ofta innehåller: lön, OB-ersättning, övertidsersättning, semestertillägg, arbetstidsförkortning, deltidspension, ofta olika nivåer på tjänstepension och så helglöner. Och så kanske man har någon form av premie eller bonus på det.

Och då har jag lagt upp en bild på vad lagstiftningen säger. Och som vi ser, räknar vi ihop allt som lagen säger om detta, så är det egentligen bara semesterersättning eller semestertillägg på 12 % som lagen säger. Allt annat är oreglerat i lagen. Så utan avtal har man ingen större koll på egentligen några rättigheter.

Sen kan man vara på ett ställe som saknar kollektivavtal, men man har en lön på, i det här fallet har jag valt 30 440 kronor. Och det har jag tagit för att det var någon form av snittlön i industrin 2023. Och då kan man se att då reglerar lagen att du har din lön på 30 440, och du ska ha en semesterersättning på 3 653 kronor. Vilket gör att din totala månadslön, om du ska räkna med allting, den landar på ungefär 34 000.

Jämförelsen utan och med avtal

Isak: Och ska man jämföra det med ett kollektivavtal, och så ligger man på kollektivavtalets botten, alltså man ligger på de här 22 511 kronorna, då kan man börja titta på de andra sakerna i ett kollektivavtal som man ofta har ganska dålig koll på, som OB-ersättningen. Går man in och jobbar tvåskift på det här teknikavtalet, då får man 2 000 kronor i månaden i OB-ersättning. Man får 941 kronor i, förlåt, övertidsersättning om man jobbar fem lördagar under ett år. Sen har man semesterersättningen, som är lite högre i kollektivavtalet än vad lagen säger. Man har en deltidspension som avsätts, och så tjänstepension. Och simsalabim, så motsvarar de här 22 511 kronorna ungefär 32 806 kronor i månaden.

Och då har vi inte räknat in vår statliga pension här, utan den har jag hållit åt sidan, för den är likadan för alla, de här 18,5 procenten som du får delvis från arbetsgivaravgiften. Så jämför man en lön utan kollektivavtal med en med kollektivavtal, så ser ni att 30 000 utan kollektivavtal, 22 000 med kollektivavtal, det är nästan samma slutprodukt på vad du har tjänat på ett år. Det skiljer ungefär 7 000 kronor på en årsinkomst. Och det tror jag många missar.

Caroline: Det här har inte jag tänkt på, om jag ska vara helt ärlig.

Isak: Nej. Och särskilt nu, du kan gärna göra nästa jämförelse också. Det är där man jämför: okej, men jag har 30 000 kronor i månaden utan kollektivavtal, och jag har 30 000 med kollektivavtal.

Caroline: Att då blir det ju massa extra. Då har du räknat ihop att summan av de här blir ytterligare typ 10 000 i månaden, som inte syns i lönekuvertet. Eller det gör det ju delvis, eftersom det kommer övertidsersättningar. Men till exempel tjänstepension och sånt syns ju inte.

En rejäl skillnad

Isak: Nej, och det här är den stora skillnaden. Som du säger, tar vi de här 30 440 och slänger in dem i teknikavtalet, då är de helt plötsligt 43 433 kronor, när du räknar ihop slutprodukten av att jobba tvåskift inom industri i Sverige. Så det är en ganska rejäl skillnad. Sen ska jag lägga till att det finns företag utan kollektivavtal som också har övertidsersättning, eller som har valt att ha en tjänstepension eller deltidspension. Man kan inte säga att alla företag utan kollektivavtal saknar de här bitarna. Men däremot är det ganska vanligt, märker jag, att när man har en anställd som ska börja någonstans utan avtal, så kommer de ofta till mig och säger: kan du kolla igenom det här anställningsavtalet? Och då kan jag se att väldigt mycket saknas. Det är sällan de har med allt. De kan ha med kanske tjänstepensionen, men ingenting annat. Sen finns det företag utan kollektivavtal som har alla de här bitarna också, det finns det absolut. Men det är viktigt att hålla koll på vad man har med i sitt avtal. Och kollektivavtalet blir lite som en symbol, en garant på att här finns allt med.

Och tittar vi på sista spalten jag har gjort här, då har jag tagit en faktisk lön som finns hos oss inom motorbranschen. Du kan komma upp i 50 000 kronor med lite bonusar och premier. Och kommer du på de nivåerna, så är den här lönen på 50 000 på vårt avtal ungefär 70 000 kronor i faktiska pengar. Så en rejäl skillnad på vad lön faktiskt kan innebära, beroende på vilket avtalsområde man är på.

Tjänstepensionen och brytpunkten

Jan: Ja, men precis. Och det är väl därför jag brukar säga att är man på ett företag utan kollektivavtal, så ställer det ett extra krav på en själv att man kollar att det finns tjänstepension. För det är det jag ofta kan bäst, tjänstepensionsbiten. Där är jag så här: jo, men du vet, tjänstepensionsbiten ska sen motsvara typ mellan 30 och 50 % av din slutpension. Så det är jätte-, jätteviktigt att det finns.

Isak: Ja, och som vissa stora pensionslösningar, som exempelvis jag själv jobbar på och har en sådan lösning. Det är att kommer du över de här 7,5, nej, inkomstbasbeloppen är det väl just nu, som reglerar taket på din statliga pension, då får du ingen mer statlig pension. Och då har vi reglerat det så att i vårt försäkringspaket får du 30 % extra i tjänstepension för den summan som kommer över. Vilket gör att det man tror att man kanske får i pension, som man inte får, det får vi i stället i tjänstepension. Och då räcker det inte heller med 4,5 % i en motsvarande tjänstepension, utan då ska man också se till: vad händer om jag går över den här brytningsgränsen? Får jag något mer då? Det gör också en enormt stor skillnad om man klättrar på de lönenivåerna över brytningsgränsen.

Jan: Över 53 000 i månaden.

Isak: Ja, där någonstans. Så det är viktiga bitar att hålla koll på.

Vad avtalet reglerar

Isak: Nästa bild är en sådan här jättestor textrad. Den är från mitt kollektivavtal: vad finns det med i det? Men jag tänkte att man bara kan nämna lite snabbt att vårt kollektivavtal reglerar allt ifrån vilka typer av anställningar man får ha. Hur länge får man vara provanställd? Hur länge får man vara tillsvidareanställd? När ska man meddela en uppsägning på en tillsvidareanställd eller en visstidsanställd? Vilka arbetstider får man ha? Vad gör man om man vill gå utanför de arbetstiderna? Vi har exempelvis en skrivning som talar om att är jag och min närmsta chef överens, då kan jag i princip ha vilka tider som helst jag arbetar. Så länge vi är överens, och det ska vara ömsesidigt och uppsägningsbart för båda parter på en månad. Också en jätteflexibel lösning.

Ibland finns det en bild av att kollektivavtal är väldigt låsta, men jag tycker att många avtal har väldigt flexibla lösningar i sig. Man utgår lite från balansen i branschen. Finns det en jämn balans mellan arbetare, eller anställd, och företag, då brukar det vara väldigt flexibla avtal. Väger balansen väldigt tungt, om jag jobbar med någonting där det är väldigt många arbetslösa eller en väldigt konkurrensutsatt bransch, då kanske det är lite mer låsta regler, för att man inte ska kunna tvinga en arbetare att gå in och jobba natt som egentligen inte vill. Då har man reglerat det med att går du in och jobbar natt, då ska du ha alla de här tilläggen, och det ska vara hälsokontroller. Så lite beroende på bransch är det varierande regler som är skrivna.

Arbetstidsförkortning som lyx

Isak: Men jag har exempelvis, tror jag, sedan jag började jobba, fått ett år betalt i arbetstidsförkortning. Så jag har kunnat vara hemma lite då och då med full lön, utifrån att vi har avsatt löneökningar i ledig tid i stället. Så jag tycker det är helt fantastiskt. För mig som har tre barn har det varit en jättelyx. Jag har sparat under många år, komptid och semesterdagar, och knappt behövt ta ut någon föräldraledighet, utan kunnat vara ledig länge på sommaren med mina barn utan att tappa ekonomiskt. Det tycker jag har varit en jättebra grej att ha. Sen finns det de som väljer att ta ut det i pengar i stället. Mycket regler i ett avtal, mycket som går att förhandla lokalt och komma överens om på arbetsplatsen. Men jag tycker man alltid ska ta en titt i sitt avtal. Och börjar man titta på det här indexet, då får man en övergripande blick av vad det är som ingår.

Caroline: Coolt.

Facket kontra kollektivavtalet

Caroline: Sen brukar det ofta vara, eller är det mer... alltså det är inte mer facket än det kollektivavtal. För mig blir det också så här ibland att jag blandar ihop vad som är facket kontra vad som är kollektivavtalen. För sen är det väl ofta sådana här, till exempel sjukförsäkring och den typen. För det var också en sådan insikt jag fick.

Isak: Jo, jo, du får typ, blir du sjuk och inte kan jobba och blir långtidssjuk, då får du 80 % av din lön, så länge din lön är under 21 000.

Caroline: Jo, men det är så. Exakt den reaktionen. Och då krävs det att man har en sjukförsäkring. Och många har ju det via...

Caroline: Och är det då via facket eller via kollektivavtalet?

Isak: Det kan vara både och, ska jag säga. Det vanliga är att vi har förhandlat in regler för detta i kollektivavtalet. Och då finns det någon form av grundförsäkring som ska gälla för alla som är anställda inom avtalet. För vi tycker att det är viktigt att har vi ett avtal, så måste det gälla för alla, oavsett om du är medlem i facket eller inte. Och det är därför man lite kan glida med på en räkmacka, som vi brukar säga. Man är inte medlem i ett fackförbund, man är på en arbetsplats med kollektivavtal, och allt gäller mig ändå. För skulle vi inte ha det så, så är det tillbaka till dem som stod med mössorna avtagna. Och så har vi några som räcker upp handen och säger: jag kan jobba för halva lönen, det är inte så viktigt för mig, jag är ung, jag är 20 år, jag vill bara ha ett jobb. Och då skulle vi alla bytas ut mot dem som säger att jag kan jobba för halva kollektivavtalet. Så för oss är det viktigt att avtalet ska gälla för alla, oavsett om du är medlem eller inte.

Föreningsrätten och det juridiska

Isak: Vi har också en föreningsrätt i Sverige, som talar om att alla har rätten att vara organiserade. Både arbetsgivare och arbetstagare har rätten till detta. Men man har även rätt att stå utanför. Så man är inte skyldig att gå med i ett fackförbund heller. Utan det här är fritt för var och en att välja.

Det juridiska i det hela, dock, som blir ett litet problem, är att avtalet är mellan fackförening och företagen. Och skulle någon bryta mot avtalet mot mig som individ, och jag inte är medlem, så kan jag egentligen själv inte driva frågan juridiskt, utan det är fackförbunden som får göra det, eftersom det är ett brott mot fackförbundets avtal. Och skadestånden går då till fackföreningen och inte till individen som har blivit utsatt. Så det behöver man känna till. Men det är viktigt att vi alltid bevakar att ingen ska få lägre ersättning. För då har vi någonstans skapat ett samhälle där vi konkurrerar igen. Så det är mycket viktigare för fackföreningarna att se till att alla förstår vad det här handlar om, och försöka få alla att engagera sig.

Tycker man att facket är skit och kass och gör dåliga grejer, då är det bättre att man går på mötena, försöker påverka, skriva motion och rösta för att få dem att förändra sig. Mycket, mycket bättre än att välja att stå utanför.

Och det var en sådan sak som gjorde att jag gav mig in i det här med fackföreningen själv. För jag tyckte vi gjorde massa dåliga grejer, och det ville jag påverka och förändra. Så jag har varit både jobbig och bråkig för vissa, även inom fackföreningen, kan jag säga. För vi vet inte allt, vi kan inte allt, och det är demokratiskt. Så tar vi dåliga beslut tillsammans, så blir det dåligt tillsammans.

Facket är de på arbetsplatsen

Isak: Jag vet också att det är så att man kan vara på ett företag där ingen har velat engagera sig fackligt, och en person räcker upp handen, och ärligt talat kanske det är helt fel person, som inte borde göra det och springer och driver sina egna ärenden och gör saker som ingen annan står bakom. Och då blir facket skit. Då blir det så jäkla dåligt. Så det är viktigt att vi gör det tillsammans. Och ibland får jag stå bakom grejer jag kanske inte själv hade stått bakom, för att det är det medlemmarna vill, och jag ska företräda dem.

För facket är ju inte ett förbund. Facket ska vara de som är på arbetsplatsen och jobbar. Det är det som är facket. Man tänker ofta att jag går med i ett fack, och så löser de allting för mig. Men när jag går med i ett fack, så är det jag som är facket, tillsammans med mina kollegor. Och det jag egentligen får från fackförbunden, det är möjligheter till utbildning, möjligheter till stöd. Så om jag själv inte engagerar mig, om jag själv inte förhandlar, så försvinner rätt mycket av den svenska modellen.

Pensionen, en stolthet

Isak: Så jag slänger på nästa slide här, så ska vi se. För det här är någonting vi är jättestolta över. Det handlar om vår pension. Och då har jag räknat på två olika principer. Man har jobbat i 45 år i ett yrke. Den ena individen, den blå, har 30 000, den orange-bruna 50 000 i månadslön. Och jag har inte tagit hänsyn till inflation, jag har inte tagit hänsyn till någon värdeutveckling eller ränta, inga löneökningar. Vi håller oss fiktivt till dagens penningvärde, helt enkelt.

Och skulle jag jobba på ett företag utan kollektivavtal med 30 000 i månaden, så har jag på de här 45 åren fått ihop ungefär nästan 3 miljoner kronor. På det företag där jag är anställd har jag 3 miljoner i den här allmänpensionen. Men jag har också 729 000 i tjänstepension, 340 000 i deltidspension, och sen har vi lokalt fått en vinstutdelning i vårt bolag, som vi har förhandlat in i bolagsstyrelsen där jag sitter med själv, där vi faktiskt får en del av aktieutdelningen. Så då har jag fått nästan en halv miljon, lite över en halv miljon till och med, under mina yrkesår. Så jag har fått ihop till slut 1 586 000 kronor mer än om jag inte hade haft ett kollektivavtal. Och med ränteutveckling på det blir det en ganska stor skillnad när man väl går i pension.

Snäpper vi upp det till den här lönen på 50 000 kronor, när man får de här 30 procenten extra i tjänstepension, då har jag fått ut ungefär 2,8 miljoner mer i pension än samma 50 000 i lön på ett företag utan kollektivavtal. Och det kommer göra världens skillnad.

Deltidspension för slitsamma yrken

Isak: Och den här deltidspensionen nu, det är någonting man ganska nyligen har börjat bygga upp i många fackförbund. Så den kommer antagligen öka, framför allt i yrken där man inte kan jobba fram till pension. Som en bilmekaniker hos oss, ofta behöver de gå i förtidspension. Och då ska den här kunna täcka upp att jag ska kunna gå tre, fyra år tidigare i pension utan att det drabbar mig ekonomiskt. Vilket också gör att vi kan acceptera att vi höjer pensionsåldern med fem år till. För som tjänsteman kanske man klarar det, medan 45 år i en verkstad, då är ryggen ganska kass sen. Det här är också en flexibilitet i den svenska modellen, att vi kan hitta uppgörelser där man jobbar olika länge utifrån vilken bransch man jobbar i. Vilket gör att vi kan få ett ganska flexibelt pensionssystem i Sverige också.

Jan: Du, en fråga om delpension. Är det något specifikt annorlunda än tjänstepension?

Isak: Vi har i vissa delar i Metall förhandlat in något. Det här har funnits i olika fackförbund och hetat lite olika saker. Vissa kallar det livspension, arbetslivspension. Hos oss kallar vi det DP, eller deltidspension. Den går in i den vanliga tjänstepensionen för oss, men det avsätts en extra summa till de här tjänstepensionerna. 2,4 % har jag just nu i mitt avtal, extra utöver tjänstepensionen.

Jan: Okej, jag fattar.

Isak: Och den här gör också att vi har ett regelverk som talar om att jag har rätt att gå i deltidspension från en viss ålder. Jag tror att det är 58 år i vårt yrke just nu. Jag har inte stenkoll på det här, men däromkring har jag rätt att gå till min arbetsgivare och komma överens om att lägga upp en deltidspension. Och då kan inte arbetsgivaren tvinga mig att vara kvar heltid. Däremot måste vi hitta en lösning för hur det ska gå till. Jag kan inte säga att mellan tio och elva vill jag vara ledig varje dag, utan det ska funka ihop med verksamheten, och det ska gå att lägga upp det på ett schysst och bra sätt. Så vi ska komma överens.

Var hittar man detaljerna?

Caroline: Men om man nu är ansluten i IF Metall, var kan man se de här detaljerna om sin pension?

Isak: Ja, men det gör vi i de här kollektivavtalen. Jobbar man med ett Unionen-avtal eller med ett akademiskt förbund, så har man ett avtal man kan gå in och kolla. Och i vårt, ska vi hitta någon paragraf här, så har vi någonstans, tror jag, försäkringar. Det är så litet, min skärm här nu. Men det finns ett huvudavtal, och där kan man gå in och läsa exakt vad som ingår. Sen brukar det finnas väldigt bra information om man går in på typ Alecta eller Fora, eller vad man nu har för system. KPA har vissa fackförbund också, så brukar det finnas ganska bra tabeller där man kan få information om det. Men i kollektivavtalen brukar nästan allt finnas med. Så jag rekommenderar verkligen att alla öppnar sitt avtal och tittar i det. Och idag brukar man kunna hitta det på deras hemsida, det är ganska smidigt, med länkar och PDF:er.

Caroline: Ni nämnde också försäkringar lite snabbt.

Försäkringar i kollektivavtalet

Isak: Jag tog bara med lite snabbt, jag är inte försäkringsexperten, ska tilläggas. Men i kollektivavtal är det också väldigt vanligt att man är försäkrad, som du var inne på innan. Skulle jag bli sjuk eller skada mig på jobbet, så ska jag ha en bättre sjukersättning än den som finns i lagen. Och det går lite hand i hand i svenska modellen, att den väg vi har gått handlar om att vi tycker inte att politiker ska lägga sig i för mycket i sånt här, utan det ska vi komma överens med arbetsgivaren om. Det kan skilja lite mellan branscher, och därför tycker vi att de här försäkringarna är bra att de inte alltid ligger i lagen. Sen är det klart att man alltid hade sett att lagen fanns som ett bra komplement till det här också, så att alla är trygga i ett land.

Men i vårt fall handlar det om arbetsskador, färdolycksfall. Vi får extraersättning vid föräldraledighet. Vi får även premiebefrielse under föräldraledighet och sjukdom. Vi kan ha lite efterskydd vid sjukskrivning, efterlevandeskydd om vi skulle gå bort, omställningsstöd om firman lägger ner. Så får man faktiskt pengar till att söka nytt jobb, man kan få pengar till att flytta till en ny kommun för att börja jobba. Men också nu kompetensstöd, som vi har varit med och tecknat ett avtal om, där man faktiskt kan börja studera och få delar av sin lön ersatt, upp till, vad är det idag, 80 % av lönen. Men det finns vissa gränser på hur mycket. Så tjänar man 60 000 i månaden, så blir det inte 80 %, jag tror det landar på 50 % av sin lön för att plugga, i upp till 44 veckor.

Kompetensstöd och rörlighet

Isak: Och det är ett system som även arbetsgivarna tyckte var väldigt bra. För har man en anställd som kanske inte trivs, inte tycker att jobbet är värdefullt längre, då finns det möjlighet att hjälpa någon iväg till att göra något annat, studera, gå en KY-utbildning. Så att vi ska få lite mer ruljans på arbetsmarknaden, så att man kan våga röra sig, även om man kanske är 55+ och känner att yrkeslivet inte är så långt, vågar jag verkligen byta jobb? Ja, men då ska det finnas stöd för det.

Som fackförbund kan man tillsammans ta fram en mängd olika försäkringar som gynnar kollektivet och företaget där man jobbar. Och sen vet jag att ni har pratat om barnförsäkringar i podden, och jag gillade verkligen er teori där, om man verkligen ska ha en barnförsäkring eller hellre avsätta pengar och få ränteutveckling på dem. För så har jag gjort med rätt mycket försäkringar själv. Men just barnförsäkringar, där valde vi i vår fackförening, den lokala där jag jobbar, att tillsammans gå ihop all personal, kontakta ett försäkringsbolag, tala om att här är vi 300 anställda som vill ha en försäkring, vad kan vi få för pris? Så vi har en försäkring som just nu kostar 417 kronor i månaden, och då ingår fritt antal barn, det är olycksfall lite extra, det är lite extra vid sjukskrivningar, det är en juristförsäkring, och så ett ganska stort paket. Bostadsrätts- eller villaförsäkringen ingår i det här också. Så jag tror jag sparar nog 1 800 kronor i månaden ungefär på bara det här försäkringspaketet. För mig är det en icke-fråga, just barnförsäkringen. Men det här är bara möjligt när vi dels tillsammans äger ett försäkringsbolag, och dels också tillsammans förhandlar om priset.

Tillsammans hittar man bra lösningar

Isak: Man kan lokalt även göra saker som inte är kopplat till bolaget. Och det finns motioner skrivna om att man skulle vilja att bilförsäkring ingår i medlemskapet och sånt här också, till och med. Så långt har vi inte gått, för det är rätt stor skillnad i försäkringspris på olika bilar och beroende på var man bor. Men the sky is the limit, liksom. Man kan tillsammans faktiskt hitta väldigt bra ekonomiska lösningar.

I vår klubb där vi jobbar med de här bonusarna man får, som vi har förhandlat in, med försäkringarna som ingår i medlemskapet och det man kan teckna till, så brukar en medlem som kan räkna ganska fort inse att den här fackföreningsavgiften, den är betald tio gånger om, bara i att vi samverkar i det här. Men det kan givetvis skilja sig från bransch till bransch. Men räknar man med allt i kollektivavtalet, så brukar en fackföreningsavgift betala sig själv ganska snabbt.

Caroline: Ja, det jag tar med mig är att det är som allt annat, det handlar om engagemanget, att man sätter sig in i det. Man kanske inte tänker "åh, det här är det roligaste jag kan göra". Men om du ändå är på den här arbetsplatsen i ett antal år, så är det värt att göra det, för precis som du säger, det är en styrka i kollektivet. Och oavsett om det handlar om att förhandla med arbetsgivaren, så kan man lika gärna förhandla med ett försäkringsbolag eller liknande.

Tre viktiga delar

Caroline: Jag tänker mycket på kollektivavtalet som just pensionsdelen, lönedelen och försäkringsdelen. Att det är tre viktiga saker. Och sen tänker jag också att det som är så schysst är att även för den som inte är intresserad, så får du det som är så fint, även de är försäkrade. Som du säger, de åker med på en räkmacka, man kan ha en åsikt om det, men det ligger ändå i mitt intresse, jag som är engagerad, att även den får tillgång till det.

Isak: Ja, absolut.

Caroline: Ja, man betalar ju en avgift för att få vara med.

Isak: Nej, men du menar...

Caroline: Absolut, men jag menar till exempel hela lönebiten får du ju även om du inte är med. För precis som Isak var inne på innan, det blir bättre för alla. Och jag gillar ju tillsammans-biten. Det är ju ingen hemlighet.

Isak: Och det är vi lyssnare tacksamma över också, just med RikaTillsammans. För mig har det varit ett jättestöd att kunna lyssna på någon som inte är styrd av någon annan ekonomiskt, och faktiskt ge de här goda råden som ni ändå har gjort under alla avsnitt. Så jag är tacksam mot tillsammans-tänket. Vi behöver mer av sånt.

Caroline: Hade du några fler slides?

Isak: Ja, hur länge till kan vi köra på?

Jan: Ja, men vi kör en liten stund till.

Caroline: Ja, det är väldigt intressant. Det är en ordentlig resa, det här.

Isak: Ja, och jag har ingen klocka framför mig, så ni får hojta till mig när ni tycker att nu...

Jan: Nu har du babblat för länge här.

Isak: Jag kan stå i 40 timmar i sträck och köra, kan jag säga. Inga problem.

Avtalstrappan

Isak: Nästa bild här är lite för att förklara rent pedagogiskt den svenska modellen, och vad som reglerar de här reglerna på arbetsmarknaden. Vi har gjort en bild på vad vi kallar för avtalstrappan. Och då kan man tänka sig att det är en trappa. För varje steg jag kliver upp i trappan så får jag lite mer rättigheter, eller lite mer trygghet på jobbet. Sätter ju också lite mer skyldigheter på arbetsgivaren.

Caroline: Absolut.

Isak: Så det ska vi också ha med oss. Men längst ner är vi medlemmar i FN i Sverige. Så ILO-konventionerna, de ska alla medlemsländer i FN följa. Och ILO står för International Labour Organization. Och det är politiker, fackförbund och arbetsgivare som tillsammans försöker hitta regler för vad som ska gälla över hela världen. Så vi ska ha någorlunda samma konkurrenstänk. Bland annat då förbud mot barnarbete, det är en av de här som de flesta känner till. Att ingen under 13 år ska kunna ha en anställning, eller vad nu den här ILO-konventionen säger. Stora problemet med ILO är att de inte har någon domstol. Så skulle ett land bryta mot detta, så kan man inte åtala dem. Utan det här är någonstans bara en handskakning på att vi håller oss till detta.

EU och barnkonventionen

Isak: Men i nästa steg i avtalstrappan är vi medlemsland i EU. Och i EU har man bestämt att alla konventioner från FN ska följas inom EU. Så i EU blir det här en lagstiftning. Och Sverige var faktiskt sist av alla medlemsländer att faktiskt skriva på barnkonventionen. Tror man inte om oss som land. Men det är bara för något år sedan som vi faktiskt gjorde lag av detta i Sverige.

Caroline: Varför var vi så sena med det?

Isak: Vi tyckte nog att vår lagstiftning redan reglerar allt det här, och så var det väl kanske någon liten smådetalj bara. Och sen handlade det om att vi inte har haft något parti som haft egen majoritet i Sverige i riksdagen på väldigt länge. Så det handlar alltid om att politikerna i Sverige ska göra en handskakning och komma överens. Inget parti har själv kunnat säga att nu är det det här som gäller. Och det är klart att då kan det ta tid när man ska införa ny lagstiftning, för alla partier vill någonting litet: ja, men när vi skriver in detta, då kan vi väl formulera det på det här viset. Så ibland kan sådana här saker ta tid. Man ska inte underskatta det, och oftast, ju längre tid det tar, desto mer genomtänkt blir det. Så det är inte alltid dåligt att det går långsamt.

Men i EU fick vi på oss detta, så att nu gäller hela barnkonventionen även i Sverige. Och där har vi lite regler kring veckovila och dygnsvila också, som faktiskt ibland skapar lite problem. Det var väl nu senast brandmännen, tror jag, som klagade lite på sitt schema, nu tycker de att det blir försämrat på grund av den här helgvilan, eller om det är veckovilan, att den reglerar lite för mycket nu. De har tidigare kunnat jobba lite längre på helgerna och tyckt att det fungerat bra. Så det kan både vara positivt och negativt, men i grund och botten handlar det om att en fabrik inte ska kunna läggas i Ungern, och så jobbar man dygnet runt, och det kan man inte i Polen eller Tyskland, och därför hamnar alla fabriker i Ungern. Så det handlar om att vi ska ha en konkurrenslagstiftning som är lite rättvis inom hela EU.

Svensk lagstiftning och huvudavtal

Isak: Sen tar vi ett steg längre upp, då kommer den svenska lagstiftningen. Och där kan vi finna semesterlagen, som ger oss rätt till semester och faktiskt ger oss semesterersättning också. Kanonlag. Och sen har vi föräldraledighetslagen, vi har en mängd lagstiftningar som faktiskt påverkar oss på jobbet.

Kliver vi upp ett steg till, då har man valt att förstärka mycket av de här reglerna och avtalen med huvudavtal. Exempelvis nämnde vi pensionsuppgörelserna som finns. Det är ett sådant här huvudavtal, som exempelvis LO har tecknat ett som gäller för hela LO-kollektivet ihop med Svenskt Näringsliv. Jag tror att även SACO, som är akademikerna, har tecknat ett för alla akademiker ihop med Svenskt Näringsliv. Alltså stora övergripande avtal som man inte förhandlar om varje år, utan som ska gälla över tid framåt. Och sedan har vi våra kollektivavtal som ska reglera vår bransch, där vi jobbar. Och de ska vara rikstäckande och samma i hela Sverige. Den interna konkurrensen i Sverige är rättvis och sund. Och sen kan vi sitta lokalt på vår arbetsplats och göra de lokala avtalen som vi har pratat om. Vad vill vi ha på vår arbetsplats? Och på toppen av den här trappan kan man också göra enskilda avtal. Jag tecknar någonting med min chef, något specifikt som gäller bara mig.

En bra trappa att ha i bakhuvudet

Isak: Så det här är en bra trappa att ha i bakhuvudet, eller att snegla på, när man funderar på vad som reglerar vad i svensk lagstiftning. Då kan man börja se att ett enskilt avtal inte får bryta mot EU-lagstiftning, exempelvis. Chefen kan inte tvinga in dig att jobba 175 timmar i sträck utan vila. Det går inte i Sverige, för då bryter vi mot EU-lagstiftningen. Sen kan det finnas lagar som är dispositiva, alltså det betyder att man får förhandla om de här lagarna. Och då står det i lagen ordagrant att den här delen kan förhandlas om med ett fackförbund, exempelvis. Nattarbete är en sådan lag. Förbjudet i lag, men lagen säger att förhandlar du med ett fackförbund, så kan du få tillåtelse till nattarbete.

Så delar av det som händer på arbetsmarknaden, det är politiker som bestämmer, men väldigt mycket i Sverige regleras alltså av arbetsmarknadens parter: arbetsgivarorganisation och fackföreningar. Så i de flesta länder ser inte trappan ut så här, utan då är det politiker hela vägen upp, i princip till lokala avtal, och där först kan du som anställd påverka hur du vill ha det på jobbet, eller hur du som arbetsgivare tycker att dina anställda ska ha det. Resten är upp till politiker att besluta.

Samhället kontra arbetsplatsen

Isak: Så med den här bilden har jag försökt göra en liten bild på vad som skiljer samhället från arbetsplatsen. Högst upp på den här bilden har vi en bild på ett kollektivavtal, och det står "arbetsplatsen", och där är fackföreningen på ena sidan och arbetsgivarorganisationen på den andra, och man förhandlar om hur det ska vara på jobbet. Hur är det på arbetsplatsen? Vilka regler ska vi ha? Medan i samhället sitter politiker och politiker på två sidor. Det är ju inte riktigt så tvådimensionellt, men man försöker bestämma vilka regler som ska finnas i övrigt i samhället.

Den svenska modellen då, som jag... vad tycker ni om det ordet förresten? Vad är er bild sedan innan av svenska modellen?

Jan: Att många beundrar den. Andra länder beundrar den och kommer hit och vill lära sig mer om den, för att kunna använda det själva.

Caroline: Men jag tänkte faktiskt fråga dig, jag vet inte ens vad det innebär riktigt med den svenska modellen, för det är säkert många saker som ingår i den.

Många vill lära av Sverige

Isak: Jättemånga grejer som ingår, och väldigt få har faktiskt stenkoll på vad det egentligen innebär. Och det är lite synd, för som du säger, väldigt många människor reser till Sverige för att lära sig om det här. Jag har själv haft förmånen att få ta emot besök från andra länder, både politiker, fackföreningar och arbetsgivare från andra länder som har kommit hit och vill lära sig mer. Och jag har också besökt andra länder och pratat om det. Jag har varit nästan överallt, och jag har varit väldigt imponerad över hur det här funkar, och de förstår inte riktigt: behövs det inte lagar? Kan ni samverka? Kommer man överens?

På samma sätt hör jag ofta från företag vi samarbetar med att när du ska införa någon ny regel i ett annat land, så går chefen ut och tar: nu är det här som gäller. Och så frågar vi: men följer de det då? Nej. Men det går fort, vi har bestämt med en gång. Och så tycker de: ni är så långsamma i Sverige, ni sitter ner och diskuterar och förhandlar, och det tar ju en månad innan ni är överens. Men skillnaden i Sverige är att är vi väl överens, då är det det som gäller, och alla jobbar efter det. Och då kan vi se att i Belgien eller Tyskland, ett år senare efter att de har implementerat något nytt, så är det fortfarande ingen som följer det, och det är bråk och tjafs om det varje dag.

Vi gör det vi har lovat

Isak: Medan här, då ska vi sitta ner, vi ska göra de här förhandlingarna, och sen är det också upp till mig att tala om för mina medlemmar att nu har jag företrätt er, jag har försökt få igenom det vi vill tillsammans, vi landade här, nu gäller det att vi gör det här arbetet. Vi kan inte som fackförening sitta och förhandla och sen inte göra det vi har lovat. Det ligger minst lika mycket i att vi gör det vi är ålagda att göra och står bakom: nu har vi skrivit ett avtal, nu ska vi gå in och jobba, vi ska göra vårt, vi ska utbilda oss, vi ska hålla kvalitet. Vi kan inte gå och göra ett halvdant jobb, utan det ligger minst lika mycket på att vi uppmanar dem vi förhandlar för: nu är vi överens, vi kom kanske inte hela vägen, vi fick inte igenom allt vi ville, men nu måste vi visa att vi också gör det här arbetet. Så det är minst en lika stor del i den här svenska modellen. Det handlar inte bara om att parterna ska förhandla, det handlar också om att vi ska göra det vi ska sen också, och det ska ske direkt.

När det är påskrivet är det påskrivet.

Caroline: Men jag förstår inte, vad är det som ingår i den svenska modellen? Är det också välfärden? Alltså, jag tänker då...

Arbetsmarknadsbiten är grundbulten

Isak: Begreppet har någonstans utvidgats ganska rejält, och ibland pratar man om svenska modellen också som att du har arbetsplatsen och sen har du ett socialt skydd. Då räknar man in välfärden. Idag tänker jag att jag pratar mer om arbetsmarknadsbiten av svenska modellen, för det är någonstans det som ändå är grundbulten i vad man kallar den svenska modellen. Det är det här med att politiker inte ska lägga sig i vad som händer på arbetsmarknaden, utan det ska ske av parterna. Vi ska förhandla.

Så slänger jag på nästa bild, så ser ni att det dykt upp lite mer pilar här. Från de här fackföreningarna går det en pil ner till LO, TCO och SACO. Ska läggas till att alla fackförbund inte är medlemmar i en central organisation, det finns helt friställda fackförbund också. Men de här centralorganisationerna, ihop med fackföreningen, de ska samverka och ställa krav, och de har sen utsett politiker i vissa partier som man vill ska företräda en i riksdagen. På samma sätt som arbetsgivaren har Svenskt Näringsliv. Och då ska vi också tillägga att alla arbetsgivare inte är medlemmar i Svenskt Näringsliv. Men där jobbar man politiskt ner den vägen.

Och det här är någonstans bilden som ska symbolisera den svenska modellen. Arbetsmarknaden gör vi upp på arbetsmarknaden. Samhället ska vi lösa nere i samhället, med politiken. Men det finns vissa frågor, vi har varit inne på det, sjukersättning, som påverkar arbetet men finns i lagstiftning. Ja, hur gör vi då? Och det är där det ska ske via förhandling. Svenskt Näringsliv träffar ofta politiker från alla håll. LO, TCO och SACO träffar ofta politiker från alla håll. Och tanken med den svenska modellen är att allt ska förhandlas. Allt ska vara en överenskommelse, där båda parter landar i någon form av konsensus. Att det här tror vi är den bästa lösningen, den här modellen tycker vi är bra att jobba efter. Och sen ska vi alla vara med på tåget. Det blir ju förenklat nu, men är det någorlunda pedagogiskt?

Jan: Absolut. Jag hade inte kunnat beskriva det så här, men jag kommer beskriva det så här framgent.

Isak: Ja, vad skönt.

Den europeiska modellen

Isak: Och nästa bild kan förtydliga det lite till, den europeiska modellen. I stället för att fackföreningarna jobbar genom sina centralorganisationer och genom politiker in i riksdagen, så ser det ofta ut som så att politiken sitter och beslutar saker, eftersom det inte sker några större förhandlingar på arbetsplatserna i samma utsträckning som i Sverige. Då stiftar politikerna en ny lag: nu ändrar vi minimilönen till 175 kronor i timmen. Sen byter man regering, och så säger de att den är för hög, vi sänker den till 150 kronor i timmen. Det kan ju inte arbetarna påverka, eller den anställde. Jag säger ofta "arbetare", men "anställd" kanske vi ska använda egentligen i det här forumet.

Utan det som händer då i exempelvis Frankrike, det är att jag är missnöjd med de nya politiska besluten. Jag går ut i strejk, eller jag demonstrerar. Och så ser vi att de i Frankrike tänder eld på bildäck, det är gödsel utanför kommunhusen. Vi ser det i Belgien, vi ser det i stora delar av Europa. Och så tycker vissa att fan, det är lite fräckt ändå att de i de här länderna visar att de brinner för någonting. I Sverige är vi lite mesiga, vi sitter bara i förhandlingsboden och diskuterar. Men den stora skillnaden är att där har man som anställd inte varit med i en enda diskussion. Utan politiker och arbetsgivare, de sitter och diskuterar och bestämmer vad det är vi vill, inför det. Och sen ser man hur arga folk blir. Och ibland blir de för arga, och då får man kanske backa lite. Ibland blir de för arga, men vi härdar ut den här strejken, vi härdar ut demonstrationen. Och sen har man en ny lagstiftning.

I Sverige har vi redan varit med i dialogen

Isak: I Sverige är behovet av strejk och demonstrationer lite borttaget. För vi har redan varit med i dialogen, vi har redan suttit och diskuterat. Vi har framfört våra åsikter, vi har framfört våra tankar. Vi ska vara väl insatta både i landets ekonomi men även i bolagens ekonomi. Så att jag skulle sätta mig under en lågkonjunktur, när det går dåligt för företaget, och kräva dubbel löneökning, det finns inte på kartan, då går vi i konkurs. Jag sitter ju med i bolagsstyrelsen för oss som representant, så jag har full insyn i bolagets ekonomi. Och någonstans är det viktigt, för då förstår jag: hur drivs bolaget? Vad är viktigt för oss? När vi kanske tycker att en ny arbetsmetod inte är bra, då förstår jag att det här är viktigt om vi ska nå en ny marknad. Då får jag uppmana mina medlemmar att det här är klokt, det är en strategisk väg för bolaget att gå, det här ska vi jobba efter även om det inte låter kul. Och någonstans där finns det aldrig något syfte med att köra igång en strejk eller en demonstration. För vi har redan förhandlat om allting. Det är lite skillnaden mellan den europeiska modellen och den skandinaviska, eller svenska, modellen.

Den amerikanska modellen

Isak: Slänger vi på nästa bild, då har vi den amerikanska modellen, som egentligen är... man brukar prata om att det är ett tvåpartisystem. Det finns två partier att rösta på, ofta två kandidater. Inte som i Sverige, där det finns en uppsjö av olika partier att rösta på. Där man egentligen som arbetare inte har något politiskt inflytande alls, utan allting sker politiskt, och sen är allting upp till dig som individ att reagera om du inte gillar läget. Där är de stora skillnaderna mellan den amerikanska, europeiska och skandinaviska modellen.

Caroline: Men de har fackföreningar, eller hur?

Isak: Ja, och lite som ni sa innan, man röstar ju på bolaget. Om vi vill teckna ett kollektivavtal där man är anställd, då ska mer än 50 % av alla i bolaget rösta för detta för att ens få möjligheten att sätta sig vid förhandlingsbordet. Det är därför det är ganska vanligt i USA att man erbjuder en stor grupp lite mer i lön, man erbjuder lite mer förmåner för vissa, mot att de ska rösta nej till det, och på så sätt lyckas man aldrig bilda någon direkt verksamhet. Men det finns jättemycket kollektivavtal i USA också, och utbredda fackföreningar. Men det är mycket lägre anslutningsgrad i USA, och mycket färre människor som jobbar under kollektivavtal. Men också mer lagstiftning på arbetsmarknaden, och mycket mer stämningar.

Strejkdagar i Europa

Isak: Det tänkte jag att vi ska glida in på här, när vi ändå har frågan uppe. Första bilden här, vi kan bara titta lite snabbt på den. Det är genomsnittliga strejkdagar i Europa. Det här är bara från år 2000. Sverige ligger i botten i Europa i princip varje år. Vi har minst strejkdagar. Vi har högst produktivitet på det sättet i hela Europa, på grund av den här svenska modellen. Så här har det varit sedan 1920–30-talet i Sverige. Vi har legat väldigt lågt med strejkdagar, just för att vi förhandlar allting.

I USA sker det mer strejker. Det gör det för att man först och främst behöver rösta 50 %, och därefter behöver man strejka sig till ett avtal, vilket gör att det försvinner mycket mer arbetsdagar. Det är likadant som ni ser här på kartan. De röda länderna här, som har flest dagar, det är över 75 dagar i snitt som man inte har jobbat under året. Det är Spanien, Frankrike, Italien, Grekland som ligger rött. Sen varierar det, de går över till grönt och får lite lägre, men ganska mycket strejkdagar. Medan Sverige, förvisso Norge och Finland lite röda och gröna, de har haft lite mer strejker än oss, men vi ligger på blått, under 25 dagar i snitt per år som vi inte har jobbat. Så väldigt lite strejker i Sverige.

Caroline: Men ibland sker det ju.

Varför strejkar man i Sverige?

Isak: Ibland sker det.

Caroline: Varför strejkar man då?

Isak: Då är det i Sverige för att teckna ett avtal. Så man kan säga så här: vi lovar fred, arbetsfred, under tiden vi har tecknat ett kollektivavtal. Så för mig går det ut nu 1 maj nästa år, faktiskt. Då går mitt kollektivavtal ut. Då samlas vi alla anställda i vår bransch och träffas. Det är representativ demokrati. Man utser från varje arbetsplats folk som ska sitta och ställa krav på det nya avtalet. Och så röstar vi om vad vi vill ska finnas med. Och på samma sätt sitter arbetsgivarna, och så kommer de till oss med sina krav. För det är inte som så att det bara är vi som ställer krav. Utan varje gång man förhandlar ett avtal, så har arbetsgivarna mängder med krav också. Man vill kanske ha andra arbetstider, öppettider. Ibland vill man kanske ta bort övertidsersättning eller någonting annat. Man vill förändra från sitt håll också. Och så skickar man en förhandlingsdelegation som förhandlar. Och så kommer de tillbaka till oss och visar upp: så här ser det ut just nu.

Och när det här avtalet har gått ut, då kan vi faktiskt säga att de här kraven kan vi inte ställa upp på. Och då kan vi gå ut i en strejk. För då har vi inget giltigt avtal. Men i Sverige är det ganska sällsynt. Det är vanligare att det blir ett strejkvarsel. Och under det här varslet om, nu vågar jag inte svara exakt på om det är sju eller fjorton dagar man lägger strejkvarslet på, men man brukar komma överens på den tiden någonstans.

Tesla som exempel

Isak: Så där det blir strejk i Sverige, om vi tar Tesla nu exempelvis, det är ju där man inte har ett avtal, och där man inte får tecknat avtalet. Och det är oftast ganska små strejker som blir det. Även om Tesla har pågått länge nu, så är det ändå en ganska liten strejk, för det är bara en arbetsgivare bland många, många tusen i Sverige, som vi tar ut i strejk. Så det är ju i Sveriges mått ändå en väldigt liten strejk, i förhållande till om vi skulle ta ut en hel bransch i strejk. Och det är på grund av avsaknaden av avtal. Och då har man sin rätt, egentligen både från EU och från FN, att man har sin strejkrätt. Har jag inget avtal, då har jag möjlighet att gå ut i strejk. Så de strejkerna är vanligare i Sverige, men fortfarande ganska ovanliga.

Caroline: Jag tänker på sjuksköterskorna som gick ut i strejk för ett tag sedan. Och då gjorde media en stor grej av det. Men så pratade jag med en sjuksköterska som sa: "Ja, men det är för att vårt avtal har gått ut nu."

Isak: Ja, precis.

Caroline: Och att det inte var så allvarligt som det såg ut, verkade det som.

Isak: Nej, och det är det egentligen inte. Det är väl i princip som om man har ett avtal på ett telefonabonnemang eller elabonnemang. När det går ut har man ju möjlighet att kontakta andra och förhandla ett pris, helt enkelt. Men när man väl har tecknat det, så gäller det under den här perioden. Och det är precis vad som händer med kollektivavtalet. Att man har en möjlighet att sätta ett nytt pris när avtalet har gått ut.

Lönen sätts utifrån vad industrin klarar

Isak: Sen är den stora skillnaden att i vissa länder strejkar man till en lönenivå som är så hög som möjligt. Medan den svenska modellen, i alla fall de senaste 25, 30 åren, har haft en princip där man tittar på hur mycket vår industri klarar av att öka lönerna. Och så benchmarkar vi oss lite med Europa och tittar på vad stora industrier har för utgifter i Europa. Och så tittar vi på inflationen, och så försöker man sätta en lönenivå som gör att jobb inte försvinner från Sverige. Ibland kommer det internt kritik att man tycker att ni sitter ju nästan som arbetsgivare, vi borde kräva mycket mer än vad vi gör. Så ofta är det inte så allvarliga förhandlingar som kanske kan tros. Utan det är ett ganska naturligt steg, att är vi inte överens där, då blir det ett strejkvarsel. Och det är ganska sällan strejkvarslet väl faller ut och det blir en längre strejk. Det vanligaste är att man är överens.

Caroline: Precis, men är inte skillnaden också, som du säger, att i Sverige är vi inkluderade, och man är så här: så här ser spelplanen ut, det här är förutsättningarna. Och liksom, du kan inte kräva en lön, även om det hade varit trevligt, utanför intervallet för de här förutsättningarna.

Isak: Ja, ni kan få det, men vad som kommer bli följden är då att fabriken flyttar till Ungern.

Caroline: Ja, och då blir det inte ens seriöst att föreslå det. Så då tror jag att vi är tillbaka till det där med varför det funkar i Sverige, för att, jo, vi är inkluderade.

Isak: Ja, precis. Jätteviktig del.

Mer delägande hade gynnat Sverige

Isak: Och vi ska vara helt ärliga, vi svenskar äger en stor del i pension och sånt här i våra bolag också. Jag personligen hade gärna sett att vi jobbade mycket mer med fonder för de anställda. Man får en del av bolaget, så att man också är medveten om när det är bra att dela ut pengar och när det är bra att behålla pengar i bolaget. Jag tror att det skulle gynna Sverige jättemycket ekonomiskt att man som anställd var ännu mer insatt i hur bolaget drivs och var vi lägger krutet någonstans. Och blir man lite mer medveten, som via er podd om fonder, man blir lite mer medveten om sin pension, så tror jag att då tar vi också väldigt bra beslut tillsammans när vi tittar på vad vi kan kräva.

Sen, det är klart att det kan göra ont. För i min bransch har bolaget jag jobbar på gått otroligt bra under många år. Och då kan jag tycka att vårt löneutrymme i vårt bolag är enormt mycket större än vad det är på den lilla bilverkstaden som ligger runt hörnet. Men kollektivavtalet ska någonstans sätta gränsen för branschen. Och det är klart att när vi tecknar ett avtal, då kan inte jag lokalt på mitt företag säga till mina chefer att vi i det här bolaget går ut i strejk om vi inte ökar lönerna mer. Och då handlar det enbart om hur vi organiserar oss i vårt bolag och diskuterar med företaget.

Lokal förhandling när avtalet är påskrivet

Isak: Förra året satte vi ett läge där vi diskuterade, och någonstans landar vi i att det blir ingen större löneökning än vad avtalet säger. Men då börjar vi prata om: kan vi höja friskvårdsbidraget, kan vi öka några andra ersättningar? Och det är ofta så man skapar de här lokala avtalen, att vi har en god ekonomi, ni får ett höjt friskvårdsbidrag exempelvis, och så skriver vi in det i ett avtal. Ni får en extra pensionsutbetalning. Så det går ändå att förhandla lokalt. Men när avtalet väl är påskrivet, då kan man inte strejka på sin lilla arbetsplats. Utifrån LO:s modell, kan man säga, och Unionens modell. Så den är bra att ha med i huvudet, så man inte tänker att vi lokalt kan gå och bråka. Men tar vi Tesla då, där finns ju inte avtalet, alltså finns det ingen skyldighet att gå och arbeta egentligen. Då kan man gå ut och strejka. Så där är skillnaden.

Caroline: Jag tänkte, är det lättare att strejka mot staten än mot ett företag?

Isak: Nej, jag skulle nog säga att, det här är ju en jättesvår fråga, men tekniskt sett borde det vara lättare för vården. Om alla läkare bara sa att vi går inte till jobbet, då skulle vi nog svenskar få lite panik, i alla fall vi som är lite sjuka och krassliga. Men samtidigt har de en lagstiftning som talar om att de inte får göra det. De har en samhällsviktig uppgift, så de får inte gå ut i strejk hur som helst.

Att förhandla mot politiker

Isak: Och sen är det tufft för dem som jobbar statligt eller kommunalt. För även om min chef tycker att vi gör ett fantastiskt jobb och vill höja min lön, så är det politiker som har satt en budget. Och den kan jag inte frångå. Så på så sätt handlar det väldigt mycket för dem som är anställda statligt eller kommunalt om att faktiskt påverka politiken för att få en skillnad i lönen. Och då har jag väldigt mycket enklare att förhandla med våra aktieägare och motivera att om vi får den här bonusen, så kommer folk jobba hårdare eller tycka det är roligare att gå till jobbet, vi kommer hitta mer kompetent personal. Väldigt mycket lättare än vad det är för någon att påverka. För det är ju egentligen väljarna du ska påverka. Ja, men vi har för lite lön, vi behöver en politiker som vill höja vår lön. Och det är ju många frågor som är viktiga för en väljare. Så det är sällan kanske ett parti vinner för att de vill höja lönen för bara vården, exempelvis.

Jan: Du Isak, den här Tesla-grejen, jag är för dåligt insatt i den. Hur är den neutrala beskrivningen av det? Hur ser facket på det? Hur ser man på det från den andra sidan?

En neutral bild av Tesla

Isak: Jag känner inte att jag kan beskriva det från någon av sidorna. Jag kan väl säga att jag är fel person att ge en neutral bild, det ska alla veta, jag är jättefärgad av det här givetvis. Men jag ska vara helt ärlig, jag var inne på Tesla. För när de öppnade upp i Göteborg var jag inne i Mölndal och träffade en av cheferna där och var bara trevlig, presenterade mig och pratade kollektivavtal. Och han tyckte givetvis, ska vi ha ett kollektivavtal? Det är väl inga konstigheter. Då sa man att man fick ett nej ifrån ägarna. Huvudkontoret i Holland, har jag för mig, var det man hänvisade till. Sen hände inte så mycket då, för det var inte en starkt organiserad arbetsplats med jättemycket medlemmar. Och det är det som krävs för att kunna kräva ett avtal, att vi har medlemmar som vill ha ett avtal. Finns det inga medlemmar, så kan man inte kräva ett avtal. Finns det ingen medlem som vill ha ett avtal, då kan man inte heller kräva kollektivavtal. Så det gäller att personalen ska vilja det.

Sen har de haft en väldigt hög personalomsättning, folk har kommit och gått. Vi har haft några mekaniker som har testat att börja jobba där och sen lämnat, för de tyckte att det inte riktigt var så som de hade fått bilden av. Och de har ju inte löner som ligger under kollektivavtalsnivå. Men det är så mycket mer. Man har ingen påverkan på bolaget och får inte vara med och bestämma inriktning, hur vi ska driva bolaget. Man jobbar inte riktigt med arbetsmiljö. Man har inte gjort vissa viktiga tester som vi har i motorbranschen. Man kollar sina lungor vart tredje år för att se att man inte får cancer eller lungsjukdomar. Och lite sånt här har de inte gjort. Så det är inte bara en fråga om lön på Tesla, utan det är så mycket mer runt omkring som frågan gäller.

Bredare än bara lön

Isak: Sen har man hört indikationer på att den här extra pensionen de får ut i aktier, den håller de ibland inne mot någon som säger ifrån om arbetsmiljön. Men väldigt mycket är tystnadsplikt, väldigt mycket är pågående förhandlingar, och väldigt mycket handlar också om att skulle man stå och mörkmåla ett bolag, så blir det väldigt svårt att komma överens sen. Så jag kan bara säga att det är väldigt mycket bredare än bara en lönefråga på Tesla.

Och någonstans handlar det också om att många andra bolag tycker att nu får ni teckna avtal med dem, för det är inte okej att vi har en konkurrerande verksamhet som inte betalar ut de här ersättningarna som vi gör. För de kanske då kan locka över personal genom att säga att här får du 50 000 i lön. Nu vet jag att inga löner ligger där, men vi säger 35 000 i lön, och så tror de anställda att det matchar min lön jag har på det här bolaget med 35 000. Och det gör det kanske inte, för det kanske är 10 000 mindre med alla de här ersättningarna om arbetstidsförkortning. Och det tycker många företagare också, att de konkurrerar ut oss andra. Det är inte konstigt att de kan laga bil billigt eller sälja mycket bil när de inte betalar samma ersättningar. Så det är alltid sånt som frågan handlar om. Så det är komplicerat och det är svårt.

Tesla och kollektivavtal i andra länder

Isak: Tesla själva hävdar att de inte har avtal i några länder alls, och att de vill att det ska vara så. Det finns ju massa lösningar. I vissa länder är det till och med lag på att ha kollektivavtal. Man har Frankrike, Belgien, Finland. Och jag vet inte hur det ser ut i Australien, men om jag inte är ute och cyklar, så har man lag i Australien att det måste finnas ett kollektivavtal. Och det har man väl också i Frankrike och Belgien i alla fall. Så de argumenten kanske inte riktigt håller fullt ut. Utan det är väl ingen hemlighet att Elon Musk har varit väldigt fientlig, både från gruvorna de har haft i familjen till huvudbolaget, ganska fientligt inställd till fackföreningar. Så jag skulle gissa, utan att stå här som metallare, att det väl mer handlar om en politisk fråga än om avtalet i sig. För jag tror definitivt att de skulle kunna lägga om sin verksamhet och ha pengar till att betala avtalen. Det tror jag inte är några konstigheter ens, utan det är nog mer en politisk fråga, skulle jag säga.

Och jag ska säga att jag inte är engagerad i Tesla-strejken något nämnvärt själv. Utan jag var där när de öppnade upp för att bara säga hej och träffa medlemmar, eftersom jag är ute och besöker mycket företag, och det är i princip det lilla jag haft med Tesla att göra. Och jag känner också, som sitter i en konkurrent till bolaget i Sverige, att det är bättre att andra lägger sitt krut på Tesla än att jag gör det. Med bolagsstyrelseuppdrag och sånt i ett annat bolag, jag försöker hålla mig lite utanför.

Jan: Jag tyckte det var en bra, neutral bild, för det går väl ändå i linje med det jag har hört också.

Verkligheten är inte svartvit

Caroline: Ja, vi var tvungna att ta upp det i alla fall.

Jan: Ja, vi hade en Tesla fram till september, och vi hade någon, när den gick sönder så kom det en mekaniker hit, och han var jättenöjd med att jobba på Tesla, och han hade jobbat på andra ställen innan. Men det är som vanligt, verkligheten är ju inte svartvit.

Isak: Nej, och vi ska inte glömma att motorbranschen är en horribelt dålig bransch. Det finns jättemycket jättedåliga arbetsgivare. Så har man varit på en sådan här liten verkstad med en chef som inte har koll på lagar och inte har koll på arbetsmiljö, så tror jag att, ja, du började jobba på Tesla, det är klart att det känns som en bra arbetsgivare. Medan jag som är på ett företag som jobbar hur seriöst som helst med arbetsmiljöronder och skyddsronder, vi går igenom varenda kemikalieprodukt vi har, försöker utvärdera allting, jag kan tycka att oj, där hade jag inte velat sätta min fot. Så det är också någonting vi behöver ha med, att det inte är som så att de är de värsta banditerna i hela marknaden heller, utan det finns nog de som börjar jobba där och tycker att det här var hyggligare än där jag var innan. Medan vi kanske ser att av ett så stort bolag finns det väldigt mycket de borde kunna göra bättre.

Caroline: Snyggt.

Jan: Jag bytte själv bil nyligen, och det är klart att när jag tittade på Blocket efter bilar, så hade man ju tyckt att det var skönt om Tesla hade ett avtal, kan jag säga, så sett. De är prisvärda och ligger bra. Jag valde en Hyundai i stället, faktiskt.

Medbestämmande och ansvar

Caroline: Jag tänker att vi ska runda av strax. Är det någonting mer som du tänker, men det här vill jag också ta upp?

Isak: Jag tänkte faktiskt att sista bilden i princip är det här om medbestämmande, som också är en av de frågor vi har med Tesla. Det jag tycker är fantastiskt, som jag pratar med mycket arbetsgivare om också, då brukar jag använda citatet från Jan Carlzon, som var VD på SAS, det är ganska länge sedan nu, men:

En person som inte får information kan inte ta ansvar. En person som får information kan inte låta bli att ta ansvar.

Och den här tycker jag någonstans så bra symboliserar vad hela MBL handlar om. Om man ger personalen insyn, om de får förståelse för varför vi driver företaget som vi gör, då börjar man tycka att det här är viktigt. Och när man inser att om företaget gör vinst, då kan jag få högre lön, då strävar vi nog alla efter samma håll. Och det här är någonstans grundbulten i svenska modellen, och hela nyckeln i vår framgångssaga med Sverige, att när vi jobbar med medbestämmande, vi pratar med varandra, vi förhandlar, vi sitter ner tillsammans, då blir det lättare att driva bolag. Med det sagt, fel facklig kanske blir svårt ändå, men med rätt personer så blir det här jättebra.

Caroline: Jag tänker, det där går ju i linje med hur vi människor är. Alla människor vill ju bli hörda, sedda, lyssnade på, respekterade. Och blir vi det och känner oss inkluderade, så är det precis som du säger, då fattar man så här, men varför kunde vi inte få hundra procents löneökning. Och det ger ju också ett bättre beslut, så här: vill jag vara kvar här, eller ska jag göra någonting annat? Att det blir inte någon annans fel.

Isak: Precis.

Rätt personer, eller att alla engagerar sig

Caroline: Men du sa också det att det ska vara rätt personer som engagerar sig fackligt.

Isak: Ja, eller att alla engagerar sig, om jag säger så. Att alla engagerar sig. Ja, för grejen är så här, som vi nämnde innan, utser man fel person som förhandlare på sitt lokala företag, någon som har bestämt sig för att bara vara bråkig, inte trivs på jobbet, då hjälper det ju inte hur mycket företaget ens sitter ner och diskuterar. Och det är klart, man kan också ha en arbetsgivare som absolut inte går att komma överens med, det finns de varianterna också. Men för den stora massan, där man väljer att engagera sig och tillsammans utse en individ och vi vill åt rätt håll, då är det här nyckeln för att nå framgång.

Och jag har varit ute på en del företag där man har krockat, man har svårt att komma överens, man krockar mycket i förhandling, och så sätter vi oss ner gemensamt och tittar på medbestämmandelagen, hur kan vi jobba med den, hur kan vi förhandla tillsammans? Och efter det är det många som har sagt att det här är det bästa vi har gjort i bolaget, och det blir en jätteskillnad sen i hur man samverkar och kommer överens. Och jag får ofta chefer som kommer till mig och säger att vi justerade ett bonussystem här för ett tag sedan, för att företaget tyckte att vi betalar ut mer i lön än vad vi tjänar pengar på den här avdelningen. Och det är klart att när jag går ut till mina kollegor och förklarar hur det ser ut, och förklarar att man kommer lägga ner det här om vi fortsätter, vi måste hitta en ny modell för lön, då är folk med på tåget.

Tillit i samverkan

Isak: Det kanske är svårare för en ägare eller en chef att säga det till sin personal när de inte har insyn. När vi samverkar kan vi också ibland hitta lösningar som kanske är lite tuffa för de anställda, men där man har tillit till att vi förstår att det här är det bästa i längden, för att vi pratar tillsammans och har förtroende för varandra. Det är en viktig del i MBL.

Caroline: Får jag bara fråga om det här med den amerikanska modellen? Det känns ju som att USA är ett land som både är rikt och fattigt på samma gång. Du sa att de inte organiserar sig så lätt, för att de kan få mer betalt, eller liknande, för att inte organisera sig.

Isak: Det vanliga är väl att man i USA erbjuder lite bättre villkor eller någonting, för att folk inte ska gå med på det här och prata ner facket.

Caroline: Men din egen åsikt: skulle fler fackföreningar och mer medbestämmande i USA göra USA bättre på arbetsfronten?

Isak: Definitivt.

Caroline: Skulle det göra USA till ett rikare land?

Mindre klyftor, bättre ekonomi

Isak: Ja, alltså tittar man på perioder då Amerikas ekonomi har gått som bäst, så har man haft mindre klyftor under de här perioderna i samhället, och då har man sett att ekonomin har gått bättre. Det är också någonting man har tittat mycket på i Europa. Jag tycker Rutger Bregman, holländsk ekonomisk professor, pratar väldigt bra om det här faktiskt. Man kan se ganska tydligt att länder som har jobbat med ganska låga klyftor, de har gått bättre ekonomiskt. Och även USA har gått väldigt mycket bättre under de perioder där klyftorna har varit lägre. Så jag tror definitivt att det hade gynnat USA som ekonomiskt land, det tror jag.

Caroline: Det är spännande, det här.

Isak: Ja, och tittar vi på antalet miljonärer, eller möjligheten att bli dollarmiljonär, den är som störst faktiskt i norra Europa. Sverige, Finland, Norge. Det är de länder där man har störst möjlighet att faktiskt bli dollarmiljonär. Följer man den statistiken, så verkar det som att vårt sätt att bedriva ekonomisk modell påverkar ganska bra. Rent statistiskt sett i alla fall.

Caroline: Coolt.

Vad vill du skicka med lyssnaren?

Jan: Var det någon som har lyssnat, vilka saker skulle du vilja skicka med?

Isak: Ja, då skulle jag definitivt säga att man börjar någonstans med att ta reda på vilket kollektivavtal man jobbar på, för det är inte alla som vet det heller. Så att man får en bild av hur det ser ut. Sen tycker jag att man faktiskt inte ska vara rädd för att ringa till sitt fackförbund och kanske be dem komma ut, hålla ett litet medlemsmöte, och då försöka få sina kollegor att gå och lyssna på det. För då får man rätt mycket kunskap om vad vi kan göra tillsammans.

Och jag tror framför allt, om man är i ett tjänstemannayrke där man kanske inte haft någon längre historia av fackföreningen. Har man jobbat som arbetare, så är det vanligt att man någonstans har varit på ett bolag där man har haft en lokal fackklubb och sett hur det funkar. Inte lika vanligt bland tjänstemän, och det tror jag beror på att man inte har behövt det i samma utsträckning. För är du duktig på någonting, har lite högre kompetens, så blir behovet av en fackförening lägre. En VD på Sveriges 50 största företag har ett ganska litet behov av en fackförening, medan städaren har ett enormt behov.

Fackligt engagemang blir viktigare för tjänstemän

Isak: Så det som händer i Sverige nu är väl att fler och fler blir utbildade, mer tjänstemän blir lättutbytbara, för fler kan idag läsa, skriva, fler kan idag använda internet, vi har AI-teknologi som kommer. Så jag tror att framför allt på tjänstemannasidan kommer det bli extra viktigt att man börjar engagera sig fackligt. Så det är min rekommendation. Ta kontakt med ett fackförbund som har ett avtal på din arbetsplats, be dem komma ut och prata lite om vad man kan göra lokalt. Börja utse någon, börja sitta ner med företaget och diskutera ekonomi och allt möjligt, och lära sig, och inte vara rädd för att göra bort sig. För ingen kan allt från början.

Och jag skulle ändå säga att de allra flesta som driver ett företag i Sverige, när man har suttit ner och förklarat den svenska modellen, så tycker de att den är helt fantastisk också. Jag skulle säga att när vi sitter i vår bolagsstyrelse, så tycker man att det här samarbetet vi har är helt fantastiskt, fackförening, aktieägare och bolagsledning tillsammans. Så det är nog ingen som vill byta bort det. Men har man inte kunskap om det, så är det svårt, då har man ofta kanske en lite felaktig åsikt. Så där, det vill jag skicka med lyssnarna.

Jan: Snyggt.

Vanliga missförstånd om facket

Caroline: Ja, men då tänker jag så här, är det någon sista fråga vi borde ha ställt? Nu har du fått hålla i taktpinnen, så jag tänker att det är ditt eget fel.

Isak: Det är mitt eget fel i så fall. Jag tänker att det kan finnas missförstånd som folk har om fack, att det bara kostar pengar, och jag behöver inte det för jag kan förhandla själv. Det tror jag är det vanligaste. I Sverige är det faktiskt reglerat att det bara är fackförening som har förhandlingsrätt. Som individ har man inte ens en rätt att förhandla på sin arbetsplats, utan då är det upp till företaget om de vill förhandla med dig. Men däremot är förhandlingsskyldigheten gentemot en fackförening ganska utbredd. Vi ska bli kontaktade i tid, vi ska ha tid att prata med våra medlemmar, vi ska ha rätt att förbereda oss, få den kunskap vi behöver.

Så absolut kan man förhandla för sig själv, och det är kanske jättelätt att göra det, om vi tar fotbollsspelare. Är du en Mbappé, Cristiano Ronaldo, Messi, det är klart att de kan förhandla för sig själva. Men jag träffade faktiskt Magnus Erlingmark, som är sekreterare på spelarfacket, och det är faktiskt så att till och med en Mbappé är med i en fackförening. För han förstår någonstans att de driver viktiga frågor för oss. Hur många matcher ska vi kunna spela på ett år? Hur tätt mellan matcherna, hur stor ska skaderisken vara för en elitfotbollsspelare? Och när man börjar tänka på att, ja, men Cristiano Ronaldo, till och med Zlatan tror jag var medlem i fackförbund, då kanske man kan börja värdera att det kanske inte är så jäkla illa att vara medlem i ett fackförbund.

Kopplingen till politiska partier

Isak: Och så kommer jag på en liten fråga man ofta får, det här samarbetet med Socialdemokraterna, får jag ofta höra. Och nu pratar vi inte om fackets historia, men på den tiden när det var olagligt, man hamnade i fängelse för att man engagerade sig fackligt, då bildade man ju partier för att ge oss rätten att förhandla. Och på det sättet har vissa fackförbund fortfarande kvar den här samverkan med ett politiskt parti. Men varje gång man har en kongress, så är det medlemmarna som bestämmer. Det är en sådan sak att tycker man att det är fel, då ska man engagera sig, skriva motioner och försöka förändra det. Och det är inte alla fackförbund som har en koppling till ett parti. Men det är väl ofta en sådan man får höra ibland. Och jag tror att i vårt förbund går det väl en krona per medlem och år till politiskt arbete, inte till ett parti, utan till att förtroendevalda ska engagera sig politiskt. Så har vi klargjort den också, att vi hymlar inte med det, utan det finns en bakgrund och ett syfte med det. Lobbyism, helt enkelt.

Tack och avrundning

Jan: Du Isak, ett stort tack för det här. Jag upplever det här, alltså det här var jättekul, för jag tyckte att det var så här allmänbildande.

Caroline: Ja, allmänbildande, verkligen.

Jan: Det här är sådana saker som man, jag brukar säga att ett poddavsnitt har blivit bra när man efteråt kan gå och berätta för någon annan, sådana här detaljer eller anekdoter. Och jag känner att det är många sådana som jag inte riktigt har tänkt på. Jag har fattat att de olika sakerna i Sveriges historia har varit där, men jag har inte sett den röda tråden däremellan. Och lite som du säger, det här fackliga. För jag visste till exempel att är ett bolag på en viss storlek och har kollektivavtal, då ska man ha en facklig representant i styrelsen. Det är så jag ofta har kommit i kontakt med det, från styrelsehållet. Och det har jag ibland undrat över, men vänta, hur har det här gått till? Varför ska de sitta? Och sen gillar jag hur du knöt ihop den röda tråden. Så vad jag försöker säga är: Isak, tack!

Isak: Ja, tack så mycket. Och ni ska ha ett jättetack också.

Jan: Och var hittar man dig?

Isak: Mig kan man hitta på fackypodcast@gmail.com om man vill mejla till vår podd. Sen finns vi på sociala medier, Facky Podcast och så där. Det är nästan lättast. Sen kan man nog googla mitt namn, så hittar man något telefonnummer och mejl på Metalls hemsida eller på det bolag jag är anställd på. Och jag är runt väldigt mycket och föreläser, så jag har inte alltid tid. Men vill man, kan man i alla fall ställa frågan till mig, så har jag tid brukar jag alltid försöka ställa upp.

Jan: Ja, men super. Isak, stort tack! Och så hoppas jag att vi får komma tillbaka med ett följdavsnitt.

Isak: Samla på frågor, så tar vi en uppsamling.